Lindberg, Teres (S) besvaras av
anf.19 Justitieminister Beatrice Ask (M):
Fru talman! Teres Lindberg har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att tillse att beslutsfattare inte går fria från påföljder vid olagliga handlingar.
Interpellationen är ställd mot bakgrund av bland annat de åtgärder som vidtagits i vissa landsting för att öka mångfalden av driftsformer inom primärvård. En av dessa åtgärder har bestått i att personal inom landstingsdriven vårdverksamhet har erbjudits att mot betalning få överta driften av verksamheter genom så kallad avknoppning.
Vid sådana avknoppningar är det naturligtvis helt centralt att det görs en noggrann och marknadsmässig värdering av de tillgångar som ska överlåtas. Det gäller också att göra en rad avtalsrättsliga och kommunalrättsliga bedömningar.
I det exempel som Teres Lindberg nämner fann åklagaren till en början att det kunde misstänkas att brott begåtts i samband med överlåtelsen. Förundersökning inleddes därför avseende grov trolöshet mot huvudman. Efter en åtta månader lång utredning lades förundersökningen ned. Skälet till nedläggningen - som motiverades utförligt av åklagaren - var att det inte gått att styrka att någon företrädare för landstinget uppsåtligen hade missbrukat sin förtroendeställning.
Att en förundersökning inleddes visar, enligt min uppfattning, att rättsväsendet förmår att fånga upp och utreda brottsmisstankar även på detta område. Jag kan också försäkra Teres Lindberg om att principen om likabehandling upprätthålls med kraft i svenskt rättsväsen. En sådan likabehandling innefattar bland annat att åklagaren, oavsett vem den misstänkte är, avstår från att väcka åtal om förutsättningarna för straffansvar inte bedöms vara uppfyllda.
anf.20 Teres Lindberg (S):
Fru talman! Jag vill först tacka justitieministern för svaret.
När jag var barn fick jag lära mig att det var fult att stjäla. Jag fick också lära mig att det inte bara var fult att stjäla från det allmänna. Det var dessutom dumt eftersom det i slutändan drabbade mig själv.
Själva grundbulten för att ett land ska fungera är att vi har ett fungerande rättsväsen. Min frågeställning handlar egentligen inte om huruvida rättsväsendet fungerar eller inte. Jag tror att även ministern inser det. Det hade hon åtminstone gjort om hon hade läst min interpellation lite noggrannare.
Den handlar i själva verket om hur det kan vara möjligt att en politiker som genom valresultatet är satt att förvalta det gemensammas egendom och som sedan säljer den för en bråkdel av värdet går fri från rättsliga efterspel.
Låt oss säga att det vore någon annan. Om styrelsen i ett aktiebolag, som satts att förvalta aktieägarnas egendom, säljer egendomen för en spottstyver skulle de ansvariga med all sannolikhet polisanmälas, åtalas och dömas. Men om en politiker gör detsamma händer ingenting.
En vd som sinkat så mycket pengar som de moderata politikerna i Stockholms stadshus och i Stockholms läns landsting har gjort skulle åka direkt - först med foten och troligen direkt till häktet. För det handlar om mycket pengar. Det handlar faktiskt om väldigt mycket pengar. Och det finns många exempel.
Ett exempel är Vantörs Hemtjänst. Där fick två chefer betala 69 500 kronor för några gamla möbler och datorer trots att de fick med sig kundstocken på 300 pensionärer och nästan all personal. Efter nio månader redovisar företaget en vinst på 4 miljoner efter skatt.
Ett annat exempel är Förskolorna Upptäckarna AB i Älvsjö som såldes 2008 till två förskolechefer för 805 000 kronor. Mellan 2009 och 2011 har företaget haft en sammanlagd vinst på 16,9 miljoner.
Ett tredje exempel är en ensamföretagare i Hässelby och Vällingby som driver Freja Assistanstjänst. Hon var chef för stadens ledsagarservice och betalade 3 000 kronor för ett arkivskåp med samtliga kundmappar. Hon fick med sig personalen. Hon hyrde en lokal av kommunen. Och hon har hittills samlat på sig 6,3 miljoner i vinst.
I huvudstaden har ministerns moderata partikolleger slumpat bort gemensamt ägda verksamheter värda över 80 miljoner kronor för endast 3,4 miljoner. Och skulle man lägga till den bostadsrättsomvandling som pågått pratar vi inte bara om miljoner, utan vi pratar faktiskt om miljardbelopp. Trots det kommer ingen att stå till svars i rättegång.
anf.21 Finn Bengtsson (M):
Fru talman! Det är en intressant interpellation som Teres Lindberg har ställt. Jag ska först notera det som statsrådet säger i sitt svar, nämligen att det vid avknoppningar naturligtvis är helt centralt att det görs en noggrann och marknadsmässig värdering av de tillgångar som ska överlåtas. Detta är naturligtvis den grundprincip som gäller.
När rättsväsendet överprövar möjligheten att så inte har skett är det helt rimligt att man inleder förundersökningar. Och när de sedan avslutas har uppenbarligen, enligt det rättssystem vi har, inget oegentligt begåtts.
Det som är intressant med den här interpellationen är att den egentligen belyser en tydlig konflikt som vi har mellan Alliansen och Socialdemokraterna och kanske i synnerhet Vänsterpartiet. Det handlar om vårt intresse av att öka mångfalden, framför allt i den sociala sektorn, för att patienter och individer ska kunna välja sin sjukvård, omsorg och skola på ett sätt som gör dem friare från politikerstyrning. Samtidigt ser jag ett viktigt könsperspektiv. Det här handlar ofta om kvinnodominerade yrken, där man då får möjlighet att kanske hamna hos en annan arbetsgivare än den enda arbetsgivaren.
Till skillnad från Alliansens mångfaldssträvande finns det ett slags "fåfaldssträvande" hos Socialdemokraterna. Och är man vänstersocialdemokrat eller Vänsterpartist vill man nog ha en enfald, det vill säga en enda utförare.
Vad är då, fru talman, risken med detta? Jo, om man vill ha "fåfald" eller enfald, och man nu har lyckats uppnå en större mångfald, måste man på något sätt återta den här egendomen. Det innebär att staten, som part i målet, kanske vill expropriera den här egendomen.
Man kan naturligtvis fundera på hur sjyst det är att kanske på icke marknadsmässiga villkor vilja överta egendom som har drivits framgångsrikt av andra entreprenörer inom till exempel social verksamhet, men även inom mycket annan verksamhet, för att staten själv vill styra och ställa över allting.
Det här är också i så fall en form av stöld. Expropriering har ju ofta liknat väldigt dåliga marknadsvillkor. Man kan fundera lite grann på vilken roll staten får i ett sådant sammanhang.
Man kan också fundera lite grann på det här med stöld från folket, så som det är formulerat i rubriken på denna interpellation, när de inom socialdemokratin eller ännu hellre med stöd av Vänstern vill driva ännu mer verksamhet i aktiebolagsform, där politiker äger och styr. Det är klart att det inte alltid har visat sig vara så marknadsmässigt. Ibland använder man, genom statligt ägande, resurserna på ett icke optimalt sätt. Det drabbar också skattebetalarnas pengar, vilket i sin tur kanske inte kan tolkas som en stöld, men det är i alla fall ett sämre utnyttjande av offentliga resurser.
Jag vill också påminna interpellanten om att det under socialdemokratiska år har sålts ut en hel del statlig egendom, kanske inte alltid på marknadsmässiga villkor, såsom det har visat sig i efterförloppet. Man kan då fundera lite grann på om de socialdemokratiska politikerna - i det här fallet handlar det om ministrar - också borde ha någon form av straffansvar enligt intentionerna i den här interpellationen.
Fru talman! Sammanfattningsvis finns det en annan sida av det här myntet som handlar om vad man egentligen har för ambition att skapa en mångfald för det goda syftet att folk ska få välja friare från politikers styrning. Och just i kvinnodominerade yrken får man en möjlighet att få andra arbetsgivare än enbart staten.
Vad är alternativet om man vänder på kuttingen och i stället exproprierar egendom som staten inte har ägt för det högre syftet att man tycker att man själv vill driva den här verksamheten?
anf.22 Justitieminister Beatrice Ask (M):
Fru talman! Lagen gäller lika för alla. Reglerna är tydliga och lika, oavsett om det är privat verksamhet eller om det är offentlig verksamhet, vad gäller trolöshet mot huvudman. Man kan inte säga att det är skillnader i detta.
Men det som är viktigt att ha klart för sig när det gäller trolöshet mot huvudman, vilket vi diskuterar här, är att det kräver ett uppsåt, det vill säga avsikten med ett agerande ska vara att skada det allmänna eller den verksamhet som man är satt att sköta. Om man inte har den avsikten, och det kan bevisas, kommer man inte heller att fällas för ett sådant brott. Det är viktigt.
Det är inte heller olagligt i Sverige att vara korkad eller att göra dåliga affärer eller att ha dåligt omdöme. Det är fullt lagligt. Det är tråkigt. Det är trist och annat. Men vi drar inte folk inför domstol för det.
Om man skulle välja att ändra reglerna vad gäller trolöshet mot huvudman till att innefatta detta skulle vi få ett mycket märkligt samhälle.
Det är också viktigt, tycker jag, att ha klart för sig att ansvarsutkrävande i olika situationer inte nödvändigtvis måste vara juridiskt ansvarsutkrävande. Politiskt förtroendevalda är faktiskt underkastade demokratiska val och kan avsättas. Det händer också att politiker och partier tvingas avgå därför att de har betett sig olämpligt, misskött ekonomin eller på annat sätt agerat mot medborgarnas vilja.
I den meningen skiljer sig naturligtvis den offentliga verksamheten från den privata, där man kan tänka sig att det i stället är aktieägare, kunder eller andra som på olika sätt agerar för att få bort personer som på något sätt har misskött sin ställning men egentligen inte begått något brott.
Jag tror att det är viktigt att se skillnaden mellan vad som är kriminaliserat och vad som är olämpligt eller felaktigt. Självklart är jag alltid beredd att diskutera om det straffrättsliga skyddet kan stärkas, men det måste i de fallen vara så att det finns straffvärda beteenden som inte täcks av befintlig lagstiftning. I de här fallen tror jag faktiskt inte att det är så.
Däremot är det min bestämda uppfattning att den här typen av försäljningar och avknoppningar naturligtvis måste ske med gediget underlag och eftertänksamhet. När det gäller en del sådana här ärenden finns det också domstolspraxis som har prövats. Regeringsrätten har till exempel slagit fast att den princip som ska gälla vid avknoppning är att all egendom ska överlåtas till marknadsvärde. Det finns ett antal sådana principer som ändå har kommit fram i olika ärenden, och jag tror att det är viktiga kompassriktningar för förtroendevalda att tänka på och använda sig av.
Sedan är det naturligtvis så att vi kan ha helt olika uppfattningar huruvida man ska ha mer av valfrihet och mer av privata verksamheter inom olika områden, och det leder naturligtvis till politiska debatter. Men min bedömning är att det utifrån lagstiftningsperspektiv och rättsväsendets agerande inte finns någon anledning att kräva förändringar mot bakgrund av de exempel som Teres Lindberg har tagit upp.
anf.23 Teres Lindberg (S):
Fru talman! Fru minister! De exempel som jag hänvisade till var olagliga. Man följde inte marknadsmässiga principer när man gjorde detta. I Stockholms stad hann man faktiskt rea ut arton förskolor, fem hemtjänstverksamheter, fem vårdcentraler och en assistansverksamhet, och de affärerna var olagliga just för att man inte tillämpade marknadsmässiga principer. Konsekvensen av att de var olagliga var att man till exempel i Vantörs Hemtjänst från stadsdelens sida vädjade och bad att de skulle betala lite extra pengar till staden. Men vinsterna ser fortfarande likadana ut. Det finns inga konsekvenser när politiken inte gör det som lagstiftningen kräver i dag.
Ministern hänvisade också till att det handlade om politiska mål att öka mångfalden, och det är här det blir problem. Ett annat exempel som jag inte nämnde är förskolan Kulturkrabaten som överläts till en privat aktör, och nu finns det för de boende inte längre några andra alternativ än den privata aktören.
Jag tycker inte att det är mångfald utan precis tvärtom. Inte nog med att man gör det här till underpriser - man begränsar dessutom möjligheten för människor att faktiskt få välja olika utförare. Det där argumentet håller alltså inte. Man kan från ett utifrånperspektiv inte annat än se att själva avsikten var just att rea ut, och ingen kan hävda att man inte visste att det var till underpriser. Det är bara att titta på protokollen. Den politiska oppositionen talar på möte efter möte och i protokoll efter protokoll om att det här faktiskt inte är okej, men den politiska majoriteten struntar fullständigt i det.
Det är här någonstans vi har det grundläggande problemet. Senast, nu i år, lades åtalet ned mot landstinget när det gäller utförsäljningen av Serafen. Serafen såldes för 690 000. Efter ett år fick man en vinst på 2,2 miljoner, och sedan såldes det vidare för 20 miljoner. Det är helt horribelt! Om något är stöld från folket är det väl ändå det.
Som skattebetalare i Stockholm har jag svårt att finna ord för frustrationen och ilskan över hur mina och alla andra stockholmares gemensamma ägodelar och skattepengar behandlas av den moderatledda majoriteten i Stockholms stadshus och i Stockholms läns landsting. Det handlar ju om medvetet dåliga affärer, och det som känns så märkligt är att lagstiftningen inte säger att det inte är okej.
Det jag efterfrågar är att lagstiftningen borde ses över så att det redan från början står klart att det kan bli personliga repressalier för politiker när de medvetet begår stöld från folket. För det är vad det handlar om. Det är inte svårare än så - stöld från folket!
anf.24 Finn Bengtsson (M):
Fru talman! Nu far interpellanten Teres Lindberg ut i anklagelser om stöld och annat som rättsapparaten enligt henne inte har förmåga att hantera. Låt oss då slå fast väldigt tydligt att det justitieministern sade i sitt inlägg var att det förefaller som om rättsväsendet har en förmåga att fånga upp och utreda brottsmisstankar på just det här området som interpellationen berör. Detta att man lägger ned en förundersökning gör att jag finner det ytterst tveksamt att juridiskt överpröva detta med politiska övertoner så som Teres Lindberg just nu har gjort.
Det andra som justitieministern - på ett alldeles korrekt sätt - sätter fingret på är nämligen att när det handlar om politikers ansvar vid sidan av den juridiska processen - som naturligtvis är det första - så utkrävs det i allmänna val. Låt oss säga att någon går till val på att öka mångfalden, vilket jag tror att Alliansen har stor trovärdighet i till skillnad från framför allt Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet. Om väljarna då lägger sin röst på allianspartier som kanske i kommuner och landsting får möjligheten att öka mångfalden till exempel genom att avknoppa verksamhet, skulle detta då förbjudas av Socialdemokraterna genom att vi överprövar den rättsordning vi har och därigenom dessutom ifrågasätter det kommunala självstyret som är vunnet i allmänna val? Det är en förfärande tanke.
Fru talman! Jag tycker att man måste besinna sig när man ställer en sådan här interpellation till justitieministern där det handlar om den rättsordning som vi har som förefaller fungera för att beivra de brott och de brottsmisstankar som finns. Sedan har man att utkräva ansvar av politiker i allmänna val, och därefter får man faktiskt gilla vad väljarna vill ha. Vill de ha mer mångfald så vill de ha fler utförare, och då måste man kunna knoppa av på ett anständigt sätt. Allt annat är helt orimligt.
anf.25 Justitieminister Beatrice Ask (M):
Fru talman! Försäljningarna var olagliga, säger Teres Lindberg. Det är riktigt utifrån meningen att en försäljning kan strida mot kommunallagen, men det behöver inte betyda att det är brottsligt och att någon ska straffas för att en försäljning är olaglig. Det som händer när man använder kommunallagen är att försäljningen blir ogiltig. För att ett straff ska kunna utkrävas måste det finnas ett uppsåt, så det finns två led i de här frågorna som är viktiga att reda ut.
Jag tror att det här med uppsåtet är viktigt för att någon ska dömas för sina beslut eller handlingar, både i offentlig verksamhet och i annan. Annars är vi inne på att kriminalisera det jag sade inledningsvis, det vill säga att fatta osmarta beslut, att vara korkad, att göra fel eller att göra en dålig affär, och då hamnar vi i ett moras. Det finns ett skäl till att lagstiftningen är utformad som den är, och jag har svårt att se hur man skulle förändra den i det här avseendet.
Jag har ingen möjlighet och ska inte heller ägna mig åt att gå igenom varje enskilt ärende, och det är ju flera som har prövats. Jag tycker att det är viktigt att det har utvecklats en praxis och tydliga besked om vilka grundprinciper som gäller. Det är lätt för den som inte vill ha några avknoppningar över huvud taget att säga titta där, det där gjorde de fel från början, och det har de nu fått en anvisning om. Men det är klart att om man bryter ny mark eller vill förändra finns det ett utrymme för att det också begås ett och annat misstag eller fattas något mindre lyckat beslut. Det får man rätta till. Det behöver inte vara olagligt för den delen.
Jag vidhåller nog att det är rimligt att ha regler som innebär att man kan stoppa ageranden som strider mot till exempel kommunallagen, för det är viktigt. Men för att något ska anses kriminellt och för att vi ska kunna straffa till exempel förtroendevalda och andra krävs det nog att vi kan bevisa att deras avsikt har varit att skada en verksamhet, dra egen vinning på något sätt eller vad det nu kan vara. Om det inte finns utan det handlar om andra faktorer tror jag att vi får nöja oss med att stoppa försäljningen eller få fastslaget en praxis och en anvisning om hur man ska agera i olika typer av ärenden.
Det övriga får vi lämna till den politiska debatten, till de politiska valrörelserna och kampanjerna och det ansvarsutkrävande som finns utöver det rent juridiska.
anf.26 Teres Lindberg (S):
Fru talman! För mig handlar det om trovärdighet. Ska man vara trovärdig som politiker måste man också vara beredd att ta ansvar, och att ta ansvar redan i förväg. Ministern antydde här att hennes partikolleger i Stockholms stadshus och Stockholms läns landsting skulle vara korkade. Det var inte jag som gjorde det. Jag tror faktiskt inte att de är korkade. Jag känner flera av dem hyggligt väl, i alla fall i politiska sammanhang, och jag tror mig veta att de inte är korkade.
Det jag efterfrågar är en lagstiftning som faktiskt gör det möjligt att utkräva ansvar även av politiker, att det kan konstateras att det är olagligt att avknoppa verksamhet om det inte görs enligt marknadsmässiga principer. Det är en sak, och så slutar man med den. Problemet är ju att man hinner göra ganska mycket innan detta konstateras. Man visste ju om det redan från början. I det här fallet satte man ju det politiska målet före någonting annat.
Det jag vill se är en rättsordning där medvetna dåliga affärer genomförda av en politiker faktiskt ska kunna leda till påföljder. Så är det inte i dag. Det tycker jag är en stor brist i vår lagstiftning.
anf.27 Justitieminister Beatrice Ask (M):
Fru talman! Det handlar om trovärdighet, sade Teres Lindberg. Det gör ju all politik, trovärdighet för det politiska systemet och för de beslut som tas, därför ska det utkrävas ansvar. Det är därför vi har en tydlig ordning i ett fritt samhälle där medierna granskar, där det förs en offentlig debatt och där vi också i allmänna val har möjlighet att rösta för politiker och rösta bort politiker. Nog handlar mycket om trovärdighet.
Men när det gäller de avknoppningar som finns med i Teres Lindbergs interpellation och frågan huruvida rättssystemet fungerar och tydligt ställer till svars menar jag att det är fel att leda arbetet i den riktningen att det skulle lagstiftas fullt ut om detta, för det blir inte riktigt. Det som krävs i dag är ett uppsåt. För att någon ska dömas för ett beslut ska man ha haft för avsikt att skada. Det måste då bevisas, precis som de normala principerna är i en rättsprocess.
Sedan kan det utifrån kommunallagen vara så att man inte har följt de regler som gäller. Då blir ett beslut ogiltigt. Det är viktigt att det är på det sättet.
Om man skulle gå den väg som Teres Lindberg antyder hamnar man i det jag försökte uttrycka med att det skulle vara olagligt att göra dåliga affärer. Det vore väldigt enkelt här i världen om vi kunde förbjuda till exempel dåligt omdöme. Då skulle vi få mycket bättre ordning. Jag tror inte att det är den väg vi ska gå.
Jag pratade i mina exempel varken om enskilda personer eller enstaka ärenden. Jag får inte yttra mig i enskilda ärenden eller domslut, utan jag försöker föra ett generellt resonemang. Då menar jag att Teres Lindberg med sitt engagemang i de här frågorna, som jag har full respekt för, tänker fel när hon försöker säga att mer skulle kriminaliseras. Jag tror att det är fel väg att gå för att utkräva ansvar och öka trovärdigheten.