Svantorp, Gunilla (S) besvaras av
anf.124 Statsrådet Maria Arnholm (FP):
Fru talman! Gunilla Svantorp har frågat mig vad jag kommer att vidta för åtgärder för att med vuxenutbildningen som verktyg ge människor möjlighet att omskola sig till ett kommande bristyrke, till exempel undersköterska.
Låt mig först säga att en framtida brist på undersköterskor är ett samhällsproblem som vi bör möta. Undersköterskor är en viktig yrkesgrupp som bidrar till högre kvalitet i vår vård och omsorg.
För att svara upp mot den ökade efterfrågan på undersköterskor och annan utbildad personal inom vård och omsorg föreslår regeringen bland annat förändringar i gymnasieskolans vård- och omsorgsprogram. Regeringen har gett Statens skolverk i uppdrag att dels utreda en särskild undersköterskeexamen, dels föreslå en särskild inriktning mot sjuksköterska. Förändringarna ska syfta till att göra utbildningen mer attraktiv och därmed locka fler ungdomar.
Inom den kommunala vuxenutbildningen finns inga formella hinder för dem med slutbetyg att studera till exempelvis undersköterska. Samtidigt prioriteras elever med kort tidigare utbildning vid antagningen till komvux. Möjligheten att studera påverkas också av att många kommuner lägger allt mindre resurser på komvux. Kommunernas nedskärningar kan innebära att vuxna i behov av utbildning nekas plats. Detta riskerar i sin tur att försvåra omställning till yrken där jobben finns.
För att så många som möjligt ska kunna studera har regeringen gjort kraftfulla satsningar på vuxenutbildningen. Satsningarna syftar framför allt till att ge fler vuxna tillgång till en utbildning som leder till arbete. Under 2013 uppgår de statliga satsningarna på vuxenutbildning till över 7,3 miljarder kronor, ett historiskt sett mycket högt belopp. Bland annat görs riktade satsningar på yrkesinriktad vuxenutbildning på gymnasial nivå, det som kallas yrkesvux, och på lärlingsutbildning för vuxna, lärlingsvux.
Vi ser att regeringen satsar, och vi ser att många kommuner satsar allt mindre. Det är olyckligt, och det är mot den bakgrunden jag tolkar Gunilla Svantorps fråga. Jag vill därför meddela att regeringen kommer att se över regelverket i syfte att säkerställa att de statliga medlen ska innebära nettoökningar av antalet utbildningsplatser. Vi kommer också att noga följa hur volymerna utvecklas framöver.
anf.125 Gunilla Svantorp (S):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Även jag vill hälsa statsrådet välkommen till hennes uppdrag. Det är första gången vi möts i en debatt, och jag tror inte att det blir sista gången.
Jag har ställt en interpellation i en viktig fråga, nämligen om jobb- och utbildningsmöjligheter. Som jag skriver i min interpellation tog fackförbundet Kommunal 2010 fram en rapport med namnet
Välfärdens framtida finansiering
. Den innehåller bland annat ett kapitel om behovet av framtida arbetskraft. En yrkesgrupp som prognoserna visar kommer att vara för liten om ingenting görs är undersköterskorna. Rapporten, liksom andra rapporter, bland annat från SCB, visar att det kommer att saknas 150 000 undersköterskor inom bara några få år.
Jag är glad att statsrådet i sitt svar visar att vi har samma åsikt om omsorgspersonalen, att deras arbete har stor betydelse för välfärden i vårt land. Det är de som många gånger sliter på omänskliga scheman, som jobbar fler helger än många andra yrkesgrupper och som får vänta 10-15 år på en tillsvidareanställning, om de någonsin får det.
Tyvärr är det också undersköterskorna som för många år sedan slutade säga till sina barn att undersköterskejobbet är något att satsa på. Därför tycker jag att vi måste göra något. Det måste vara en av de mest prioriterade sakerna, oavsett partifärg, att se till att omsorgsarbetet, antingen det handlar om våra barn, om våra äldre eller om dem som är funktionshindrade och har behov av stöd, är ett jobb med sjysta villkor och bra arbetsmiljö.
För att lyckas med det krävs resurser till kommuner och landsting. Då kan vi inte ha en regering som den nuvarande, som fortsätter att sänka skatterna och dela ut miljarder i avdrag till dem som har råd att betala och till dem som har en sådan inkomst att de kan göra avdrag.
Regeringen vann valet 2006 på framför allt två frågor, jobb och utanförskap. Budskapet var tydligt. Jobblinjen skulle gälla. Nu har det inte gått så bra. Arbetslösheten är betydligt högre i dag än 2006, och utanförskapet mäts bäst genom att titta på hur kommunernas försörjningsstöd ser ut.
Låt mig komma med lite historia. 1996 var det värsta året, efter 90-talskrisen. Då fick över 387 000 hushåll ekonomiskt bistånd. Bäst var det 2007 då runt 211 000 hushåll fick bistånd. Därefter har det vänt igen, och 2010 tvingades nästan 250 000 hushåll ta emot ekonomiskt bistånd. Alltså är det ganska lätt att konstatera att utanförskapet har ökat sedan 2006.
Jobben då? 2006 var 28 000 personer långtidsarbetslösa. I dag har den siffran stigit till nästan 70 000. Den genomsnittliga arbetslöshetstiden har ökat med 40 procent jämfört med 2006, och värst av allt är att ungdomsarbetslösheten ökat med 30 procent. Det går alltså inte så bra.
Vuxenutbildning, antingen den bedrivits som reguljär utbildning eller som arbetsmarknadsutbildning, har alltid varit ett viktigt verktyg för att bygga på kompetensen och öka möjligheterna att få jobb. Därför blir jag lite bekymrad när jag läser statsrådets svar och ser att där inte ges några svar på min fråga om åtgärder för omskolning. Jag får inget annat svar än att det görs fler utredningar och att man avser att noga följa utvecklingen. Det räcker inte, anser jag, när 400 000 personer är arbetslösa, varav över 100 000 ungdomar.
Min fråga kvarstår därför, fru talman: Vad kommer regeringen att göra för att matcha ihop arbetslösa och bristyrken?
anf.126 Statsrådet Maria Arnholm (FP):
Fru talman! Jag blir lite bekymrad när jag lyssnar på Gunilla Svantorp. Sedan 2006 har regeringen satsat 30 miljarder mer på den kommunala sektorn. Sysselsättningsgraden är högre nu än då i alla åldersgrupper. Europa går igenom den längsta och djupaste lågkonjunkturen sedan 30-talet, och Sverige är ett av de länder som kommit allra bäst ut ur den. Jag begär inte att Gunilla Svantorp ska göra vågen för det, men det är bevisade fakta. Dessutom har regeringen det här året satsat 7,3 miljarder på vuxenutbildning. Det är en historiskt hög siffra. Jag känner mig därför ganska stolt över mitt svar.
Det finns resurser avsatta och tankar tänkta om hur vi på ett ännu bättre sätt ska kunna ta vara på de resurser som finns. Den stora missmatchningen mellan antalet arbetslösa och de som finns i arbetskraften och det stora behovet av ytterligare arbetskraft är ett problem på svensk arbetsmarknad. Det är min förhoppning att de historiskt stora resurser som är avsatta för detta ska göra att vi ännu bättre kan möta behoven.
anf.127 Gunilla Svantorp (S):
Fru talman! När vi socialdemokrater lade fast vår budget i höstas satsade vi på utbildning. Vi hade pengar till 35 000 fler platser inom vuxenutbildning, yrkesvux, arbetsmarknadsutbildning, yrkeshögskola, högskola och universitet - 35 000 fler platser, fullt finansierade. Det kunde vi göra eftersom vi valde att prioritera utbildning och omställning före sänkta bolagsskatter och sänkning av krogmomsen.
Konjunkturinstitutet har konstaterat att matchningen på arbetsmarknaden försämrats markant de senaste åren. I arbetslöshetens Sverige råder brist på allt från kranförare till sjuksköterskor. Självklart hänger det ihop med att regeringen valt att skära ned på vuxenutbildningen och kraftigt minskat antalet platser inom arbetsmarknadsutbildningen. De är i dag nere på nästan obefintliga nivåer.
I maj i fjol skrev Lena Hagman, chefsekonom på Almega, i Dagens Industri: Regeringen struntar i kompetensbristen. Hon säger, precis som Konjunkturinstitutet, att matchningen på arbetsmarknaden fungerar allt sämre och tar som exempel att andelen långtidsarbetslösa 2011 var 30 procent av det totala antalet arbetslösa. Detta ska jämföras med 26 procent under det förra högkonjunkturåret, som var 2007.
Det betyder att de arbetslösa kommer allt längre bort från arbetsmarknaden. Lena Hagman avslutar sitt inlägg: Men bristen på högutbildad arbetskraft med den kompetensprofil företagen behöver riskerar att hålla arbetslösheten uppe och hålla nere tillväxten i svensk ekonomi. Det behövs en politik som även löser bristen på högre kompetens samtidigt som effektivare åtgärder krävs för att få ned långtidsarbetslösheten. Så långt Lena Hagman. Det är bara att hålla med. Vuxenutbildningen är, som jag sade tidigare, ett oerhört viktigt verktyg för att stärka människors situation.
Statsrådet skriver i sitt svar till mig att de statliga satsningarna på vuxenutbildningen under 2013 uppgår till 7,3 miljarder kronor och att det är en historisk satsning. Jag tror, fru talman, att jag och statsrådet lägger olika betydelser i ordet historisk. En satsning som var historisk var satsningen på Kunskapslyftet åren 1997-2002 då över 100 000 helårsplatser inrättades inom vuxenutbildningen varje år. Då började många människor i vårt land sin resa mot att bygga upp sin kompetens eller byta yrkesbana.
Jag möter i dag otaliga människor som säger att Kunskapslyftet var deras start, att det var då de vågade hoppa. Om jag kommer ihåg siffran rätt satsade vi 42 miljarder kronor på vuxenutbildning under de åren. Det är vad jag kallar en historisk satsning.
Det är bra att regeringen satsar 7,3 miljarder kronor, men det är också viktigt att komma ihåg att regeringen mellan åren 2011 och 2012 minskade det statliga stödet till vuxenutbildningen med 1,1 miljard kronor. I år ökar man med 400 miljoner kronor. År 2013 får alltså vuxenutbildningen 700 miljoner mindre än 2011. Man kan fundera på var det historiska ligger i det.
Jag skulle vilja fråga statsrådet om det inte är läge för ett nytt kunskapslyft med tanke på hur det ser ut i Sverige i dag.
anf.128 Monica Green (S):
Fru talman! Jag begärde ordet när jämställdhetsministern plötsligt sade att det är bevisat att Sverige har klarat sig bättre. Nu är jämställdhetsministern ny, och det är klart att man inte kan begära att hon ska hålla koll på alla forskare och allting. Men det går inte att lyssna bara på borgerligt prat. Ministern kanske tror att man kan lyssna på till exempel Anders Borg. Nu visar det sig att hans så kallade fakta är söndersmulade. Det finns inga fakta bakom Anders Borgs påståenden om att Sverige har klarat sig bättre än omvärlden. Vi har inte klarat oss bättre än Tyskland, Österrike, Danmark, Norge, Holland och så vidare. En mängd jämförbara länder har klarat sig betydligt bättre genom krisen. Det har varit en chimär, en bubbla. Anders Borg har sagt det om och om igen, tills alla borgerliga personer i landet trott att det är sant.
Det skulle vara bra om jämställdhetsministern, som nu är ny, också började titta på andra fakta som finns runt omkring här i landet. Vi har 400 000 arbetslösa. Vi har en arbetslöshet på över 8 procent. Det är fakta. Den är högre nu än när Anders Borg kallade arbetslösheten för massarbetslöshet 2006.
Dessutom hörde jag jämställdhetsministern säga att det finns pengar i kommunerna. Det är inte sant. Kommunerna håller nu på att dra ned på sin verksamhet, som blir mer och mer slimmad. Kvinnor ska vi diskutera här senare. I ett allt mindre jämställt samhälle får kvinnor slita i kommunerna, med delade turer och allt stressigare arbeten, för att kommunerna inte har råd att satsa. Det är det som är fakta.
Ni har valt att satsa på de högavlönades skattesänkningar framför reformer i kommuner och landsting. Det borde i stället ha skett satsningar på vård, skola och omsorg - på mindre barngrupper, på fler lärare, på det livslånga lärandet, som Gunilla Svantorp så förträffligt har pratat om här. Men det har ni inte gjort. Ni har valt att öka klyftorna i landet, eftersom ni sätter skattesänkningar före välfärd.
anf.129 Statsrådet Maria Arnholm (FP):
Fru talman! Monica Green har rätt i att jag är ny och inte har all den respektingivande bakgrund som hon och Gunilla Svantorp har. Men jag försöker säga sådant jag kan stå för.
I så gott som alla andra europeiska länder har statsskulden ökat under de senaste åren. I Sverige har den minskat. Det är ett uttryck för att vi har klarat oss relativt bra under svåra tider, trots att vi också haft det svårt.
Sveriges Kommuner och Landsting, som organiserar Sveriges kommuner, säger att de går med överskott. De säger att de gick med 18 miljarder i överskott förra året och med 9 miljarder enligt prognosen för i år. Det är den statistik jag kan luta mig mot.
Gunilla Svantorp! Såvitt jag kan se i budgeten satsar alliansregeringen 261 miljarder på utbildning. I det socialdemokratiska alternativet är det 264 miljarder. Det är förvisso 3 miljarder mer, men den extremt stora skillnad som Gunilla Svantorp målar upp i sin retorik tycker jag inte riktigt att den skillnaden svarar emot.
42 miljarder satsades under ett antal år, sade Gunilla Svantorp. Hur många år var det? 7,1 miljarder på ett år tror jag kan mäta sig ganska väl med den siffran. Jag tycker att Kunskapslyftet var fantastiskt, och det är ett kunskapslyft som fortsätter, för de senaste åren har vi satsat mer och mer på vuxenutbildning och gymnasieutbildning. Vi har satsat på lärlingsvux och en rad andra vuxenutbildningsreformer. Vi har också gett extra pengar till folkhögskolorna de senaste åren för att ta med dem i diskussionen om vuxenutbildning.
Fru talman! Med ödmjukhet inför att jag inte har mer än sju veckor på posten känner jag mig ändå fortsatt stolt och övertygad om att den här regeringen är på rätt väg.
anf.130 Gunilla Svantorp (S):
Fru talman! 35 000 fler platser inom utbildningssektorn har vi i vårt gällande budgetförslag. Det tycker jag är ganska bra.
Det måste ändå vara så, statsrådet, att om man minskar på vuxenutbildningen med 700 miljoner kronor mellan åren 2011 och 2013 ökar man inte, även om man ökar just i år. Sett över en längre period ökar man inte.
Före 2007 var det så att kommunerna fick pengar till vuxenutbildningen utifrån invånarnas utbildningsnivå. Det var alltså baserat på behov. Detta har statsrådets regering ändrat på. Nu kommer alla pengar i den så kallade påsen. Jag tycker att man ska fundera över om det ska se ut så.
Riksdagen har efter ett S-initiativ gjort ett tillkännagivande om att staten ska återinföra ett riktat statsbidrag till vuxenutbildningen. Men det har man inte brytt sig om att genomföra ännu. Vi hoppas att det finns med i vårens budget.
Jag är lite nyfiken på vad regeringen och kanske framför allt det nya statsrådet egentligen vill ha ut av vuxenutbildningen. Det är ändå en hel del pengar som läggs på vuxenutbildningen, även om jag tycker att det är för lite. Frågan är vad som har hänt efter 2007, då man valde att lägga in pengarna i den så kallade påsen. Har man fått det man ville? Är man nöjd? Det skulle vara intressant om statsrådet i sin sista replik ville utveckla sina tankar kring det.
Fru talman! Slutligen skulle jag vilja påminna statsrådet om att det inte är förbjudet att stjäla goda idéer. Från mitten av 90-talet och ända till 2006 utgick det extra statsbidrag till kommunerna för särskilda utbildningsåtgärder riktade mot arbetslöshet. Kunskapslyftet var en del i det. Tycker inte statsrådet i det läge vi har i dag, med 8 procents arbetslöshet, att detta vore en bra idé att använda sig av för att komma till rätta med den kompetensbrist som vi ser i dag och som kommer att finnas inom allt fler branscher?
anf.131 Monica Green (S):
Fru talman! Jag har all respekt för att Maria Arnholm är ny. Men jag hörde att hon känner sig lite mer varm i kläderna nu. Det kanske är dags att börja leva upp till förväntningarna.
Då kan det vara bra att prata lite om samhällsekonomi och nationalekonomi. Vi ska ha klart för oss hur det står till. Varför har Sverige en ganska stabil ekonomi? Jo, därför att vi efter 90-talskrisen satte upp ramar i riksdagen. Vi satte upp ramar med utgiftstak för att få ordning och reda. Det var under den socialdemokratiska regeringens tid. Vi städade upp efter det som skett. De ramarna gäller fortfarande. Dem har inte den borgerliga regeringen tagit bort. Alltså har vi ordning och reda i ekonomin. Vi följer de böcker som vi satte upp. Det är bra att den borgerliga regeringen inte har slarvat bort detta. Det är ordning och reda för att vi satte upp de reglerna.
Maria Arnholm hänvisar till att kommunerna har överskott. Jag måste förklara hur det går till. När en kommun gör en budget gör den en budget på hur mycket pengar den förväntar sig att få, det vill säga skatteintäkter och hur mycket den förväntar sig att få av staten.
Nu får de inte särskilt mycket uppräkningar av staten längre. Alltså drar de ned på förväntningarna. De kan inte öka på. De räknar med: Nästa år får vi bara så här mycket pengar att röra oss med. Då gör de en budget utifrån det.
När året har gått summerar de och ser att det blir lite över. Det är därför som man varje år ser ett visst överskott. Det kan vara pedagogiskt svårt att förstå och svårt att förstå även hos väljarna. Men så ligger det till.
Det är därför man måste satsa mer på kommunerna hela tiden eftersom det kostar alltmer och vi vill ha bra reformer och god service till medborgarna. Så ligger det till.
anf.132 Statsrådet Maria Arnholm (FP):
Fru talman! Jag får börja med att svara Monica Green. Jag har svårt att ta in allt på en gång och sortera upp det.
Man måste väl ändå utgå från, Monica Green, att kommunekonomer vet vad de håller på med. Om det är så att de säger att de har pengar och vi säger att vi ändå vet bättre än de är det en pedagogik som jag inte riktigt begriper.
Jag är av uppfattningen att det finns en bra record och bra saker som alla regeringar har gjort. Det måste vara fantastiskt att känna, Monica Green, att även om det inte är en socialdemokratisk regering är det tack vare den som det också sker bra saker nu.
Jag är övertygad om att den förra socialdemokratiska regeringen gjorde bra saker. Men det är svårt att säga att den lyckade ekonomiska politik som denna regering har fört bara är lyckad tack vare regeringen som satt innan. Vi får nog ge Anders Borg och den alliansregering som jag nu ingått i bara sju veckor viss kredd för det.
När det gäller det Gunilla Svantorp sade har jag svårt att se att de 30 miljarder ytterligare sedan 2006 som regeringen har gett till kommunerna och de stora satsningar som har gjorts på vuxenutbildning år efter år och nu senast med 7,1 miljarder det här året inte skulle vara ett kunskapslyft som är värt en viss respekt.
De svårigheter som ligger i lågkonjunkturen och att vi har svårt att alla gånger klara att få ihop matchningen är någonting som vi fortsätter att arbeta med.