Ernkrans, Matilda (S) besvaras av
anf.8 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):
Herr talman! Matilda Ernkrans har frågat mig om det verkligen är korrekt att surströmmingsproduktionen hade hotats om Sverige inte hade fått behålla sitt undantag, det vill säga att det inte fanns några andra alternativ än att upphöra med produktionen, och hur jag och regeringen avser att arbeta för att minska de höga intagen av dioxin bland befolkningen nu när Livsmedelsverket inte lyckats med sin information.
Först vill jag betona att för att få bukt med problemet i grunden måste utsläppen av miljöföroreningar till Östersjön begränsas ytterligare. Sverige har en aktiv roll i det arbetet både inom EU och internationellt.
Surströmmingen är en del av vårt matarv och en viktig tradition i stora delar av Sverige. Regeringens utgångspunkt är att den traditionen ska få leva vidare. I samband med att det tidsbegränsade svenska dioxinundantaget från 2002 löpte ut under 2011 fick Livsmedelsverket och Fiskeriverket i uppdrag av regeringen att redovisa möjliga handlingsalternativ. Av myndigheternas rapporter framgår det att situationen när det gäller halterna av dioxin och dioxinlika PCB i strömming är blandad. Halterna i sill och strömming som är högst 17 centimeter ligger under gränsvärdet. Samtidigt är merparten av den strömming som fångas i Bottenhavet och Bottenviken större än 17 centimeter och överskrider gränsvärdet. Det är företrädesvis den lite större strömmingen som används till surströmming. Det innebär att surströmmingssalterierna skulle ha fått problem utan ett fortsatt undantag.
Strömmingsfisket och salterierna existerar inte isolerat från det övriga småskaliga kustfisket. För att surströmmingsnäringen ska kunna överleva krävs det att näringen som helhet är bärkraftig.
När det gäller frågan om den svenska befolkningens dioxinintag vill jag vara tydlig med att vuxna i Sverige i medeltal får i sig ungefär en fjärdedel av det så kallade tolerabla dagliga intaget (TDI) av dioxiner och PCB.
För barn och kvinnor i barnafödande ålder är det särskilt viktigt att få i sig så lite som möjligt av dessa ämnen.
Jag vill också ta tillfället i akt att klargöra att Livsmedelsverkets och Fiskeriverkets rapport inte har undanhållits någon. Under 2011 skulle det tidsbegränsade undantaget löpa ut. För att kunna fatta ett väl underbyggt beslut om ett eventuellt fortsatt undantag efter 2011 gav regeringen 2009 Livsmedelsverket och Fiskeriverket i uppdrag att efter samråd med Naturvårdsverket redovisa möjliga handlingsalternativ för Sverige i fråga om gränsvärden för dioxiner och PCB i fisk från Östersjöområdet. De rapporter myndigheterna lämnade som svar på uppdraget fungerade som beslutsunderlag. Dessa rapporter har varit tillgängliga för envar som önskat läsa dem. Jag vill också understryka att Sverige som ett villkor för det tidsbegränsade undantaget löpande har rapporterat till EU-kommissionen om bland annat tidstrender för dioxiner och PCB i människor och mat, om kostråden och befolkningens kännedom om dem, om haltdata för dioxiner och dioxinlika PCB i fisk med mera.
Det är min och regeringens bedömning att Livsmedelsverket genom kostråd och informationssatsningar kan nå en god skyddsnivå för hela befolkningen samtidigt som det småskaliga fisket i Östersjöområdet kan bibehållas.
Regeringen verkar för att ytterligare stärka medvetenheten om kostråden i befolkningen. Livsmedelsverket fick därför sommaren 2011 i uppdrag av regeringen att ta fram en strategi för hur konsumenternas kännedom om kostråden ytterligare kan stärkas. Extra pengar har också tillförts Livsmedelsverket för arbetet med att sprida kostråden, bland annat i form av en informationskampanj och webbaserad information. Jag är övertygad om att förstärkt information till relevanta konsumentgrupper ger ett gott folkhälsoskydd.
anf.9 Matilda Ernkrans (S):
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation. Svaret tydliggör dock det som jag menar kommer att bli ännu tydligare under denna interpellationsdebatt, nämligen att en socialdemokratisk, framtidsinriktad och seriös matpolitik för jobb och folkhälsa står mot regeringens mer av samma.
Regeringen har en alltför passiv hållning när det gäller att se till att vi kan producera mat av god kvalitet i landet och när det gäller att se till att vi kan få jobb och att vi kan utvecklas framtidsinriktade. Inte minst handlar det om att se till att människor kan känna sig trygga med de livsmedel som säljs till dem i butiker och restauranger.
Jag hoppas att vi kan få en seriös debatt i denna fråga.
Man kastas mellan olika ytterligheter när man ger sig in i debatten om miljögifter i matfisk. För någon vecka sedan debatterade jag denna viktiga fråga i Sveriges Radios
Studio Ett
med Anna Maria Corazza Bildt som är regeringens banerförare i dessa frågor i Europaparlamentet. Förutom att Anna Maria Corazza Bildt ägnade en stor del av sin tid åt att skälla på programledarna gjorde hennes svar mig mycket orolig. Hon hade en mycket grund syn på surströmmingen, och därav min fråga till ansvarig minister: Är det verkligen sant att surströmmingsproduktionen är hotad om man tillämpar EU:s direktiv?
Jag delar inte den uppfattning som Anna Maria Corazza Bildt gav uttryck för i
Studio Ett
och inte heller den som ministern ger uttryck för här.
När vi nu har ett undantag vad gäller dioxinhalten och säljer fisk som är giftig, hur ser vi då till att barn och kvinnor i barnafödande ålder inte får i sig detta gift? Jag efterlyser en seriös debatt om detta.
Faktum är att Livsmedelsverket har konstaterat att de egna råden inte räcker. Det är inte tillräckligt många människor som känner till Livsmedelsverkets råd. Det är uppemot 7 procent i dessa riskgrupper, barn och kvinnor i barnafödande ålder, som får i sig för mycket av detta miljögift genom intag av föda.
Min fråga till regeringen och ansvarig minister är därför: Vad avser regeringen att vidta för åtgärder för att minska de för höga intagen av dioxin hos barn och kvinnor i barnafödande ålder nu när Livsmedelsverket inte har lyckats?
Det svar jag får av regeringen är att Livsmedelsverket ska få jobba på lite till. Det duger inte. Det är inte en seriös, framtidsinriktad debatt för en matpolitik för jobb och folkhälsa i vårt land.
Jag hoppas på en seriös debatt i sakfrågan, för i radiodebatten med Anna Maria Corazza Bildt kände jag att hon förminskade problemet. Anna Maria Corazza Bildt förde fram en syn att reglering av miljögifter i mat är att toppstyra människor. För mig är det en allvarlig anklagelse och ett brott mot hur Sverige under många år har bedrivit ett framgångsrikt arbete för att minska miljögifterna i mat.
Jag hoppas som sagt att det kan bli en seriös debatt där vi debatterar sakfrågorna. Jag tackar för svaret från ministern men förväntar mig nya svar under debattens gång.
anf.10 Rune Wikström (M):
Herr talman! I interpellationen ställs frågan om surströmmingsindustrin är hotad utan detta undantag. Socialdemokraterna tog ju själva initiativ till undantaget en gång i tiden.
Jag talade med Surströmmingsakademien så sent som i går. De hävdar att om man inte får strömming uppifrån dessa områden är industrin hotad. Att använda strömming som är mindre än 17 centimeter är inget alternativ. Det är inte heller något alternativ att använda småsill eftersom den är för fet. Det går alltså inte. Det är lika omöjligt att göra surströmming av småsill som att göra matjessill av vanlig strömming.
Det står i interpellationen att konsumtionen av surströmming i Sverige är ganska liten. Den torde därför knappast ha någon inverkan.
Det används ungefär 650 ton råvara till surströmmingen. Av den strömming som fångas i Östersjön fångas 94 procent i område 24 och 25, alltså söder om Kalmar. Den kallas för småsill. Resterande 6 procent fångas alltså norr därom. Av dessa 6 procent går nästan hälften till surströmming, och eftersom surströmmingen inte kan ha någon inverkan på det hela har jag lite svårt att förstå hur de andra procenten kan ha sådan stor inverkan på hälsoläget.
Enligt de senaste uppgifterna som jag har fått minskar gifthalterna i Östersjön, men det går alldeles för sakta. Det sätts dock in stora resurser på att man ska komma till rätta med detta elände.
Det är märkligt att vårt grannland Finland inte har något som helst problem med detta undantag. Där uppmanar man tvärtom folk att äta mer strömming eftersom den ger så goda hälsoeffekter.
Men att försöka få annan råvara till surströmmingen är som sagt inte tänkbart.
anf.11 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):
Herr talman! I Sverige är det genomsnittliga intaget av dioxiner och dioxinlika PCB:er inte högre än i EU. Halterna minskar generellt i livsmedel, vilket bland annat avspeglas i att vi har minskande halter i modersmjölk hos svenska kvinnor. Däremot överskrider viss fet fisk, företrädesvis från Östersjön, EU:s gränsvärden för dioxin i livsmedel. Personer som äter sådan fisk ofta riskerar alltså att få i sig för mycket dioxin. Det är därför viktigt att kostråden är kända bland befolkningen.
Regeringen har tagit flera initiativ för att stärka kännedomen om kostråden. Förra sommaren beslutade regeringen att ge Livsmedelsverket pengar för ny information för att förstärka informationen till konsumenten. Livsmedelsverket ska dessutom ta fram och genomföra en kommunikationsstrategi. Målsättningen med insatserna är att konsumenter som äter den här typen av fisk ska ha kännedom om kostråden.
Vad gjorde den regering som 2002 införde de undantag som vi nu utnyttjar? Man gjorde ingenting. Den regeringen, som var S-ledd, gjorde ingenting på det här området. Jag vill påtala att trycket på mig från Matilda Ernkrans kolleger här i kammaren för att se till att vi får ett förnyat och förlängt undantag för användning av den här typen av fisk var påtagligt i form av frågor både vid riksdagens frågestund och i skriftlig form. Attackerna mot mig för att jag inte agerade tillräckligt snabbt var också påtagliga från Matilda Ernkrans socialdemokratiska kolleger här i kammaren.
Jag och regeringen anser alltså att Livsmedelsverket genom de kostråd och informationssatsningar som görs kan nå en god skyddsnivå för hela befolkningen samtidigt som vi behåller det småskaliga fisket i Östersjöområdet.
Jag upprepar att Livsmedelsverket har fått särskilda uppdrag när det gäller den här frågan och har dessutom tilldelats pengar.
anf.12 Matilda Ernkrans (S):
Herr talman! Jag hoppas att den här debatten ska tydliggöra skillnaden mellan en framtidsinriktad seriös matpolitik för jobb och folkhälsa och regeringens mer av samma. Jag tycker att de senaste två inläggen i debatten av företrädare för regeringssidan tydliggör den skillnaden.
En del av oss ägnade i går vår tid åt att träffa Surströmmingsakademien. Jag ägnade gårdagen åt att som inbjuden talare vara på Örebro universitet. Där bedriver man sedan många år en framgångsrik forskning om miljögifter. Med på ceremonin var exempelvis den professor som upptäckte PCB i havsörnar någon gång på 1960-talet.
Man kan välja olika ingångar i den här frågan. Man kan välja olika sätt att ta sig an framtiden. Jag vill fortfarande hävda att det är ett PR-trick och att det är extremt låg nivå på debatten om vi låter den viktiga frågan om miljögifter i vår matfisk handla om surströmming. Enligt min uppfattning har det aldrig handlat om huruvida surströmmingen har varit hotad eller inte. Man kan fortfarande fiska strömming, även om man skulle ha använt EU:s gränsvärden. Om det bara hade handlat om det hade man ju kunnat förhandla fram ett enskilt undantag för surströmming.
Jag tycker att det är låg nivå på debatten, och jag hoppas att den lyfter ett snäpp, och jag hoppas faktiskt att det finns ett seriöst engagemang för att minska miljögifterna i vår omgivning, vår natur och vår mat. Det är min utgångspunkt i debatten. Jag tror nämligen att vi inte kan ta oss an framtiden på något annat sätt än att se till att hela tiden höja kvaliteten på den mat som produceras i vårt land.
För mig är det ett bekymmer. Det räcker inte att i generella ordalag hänvisa till siffror över hur mycket dioxin människor i vårt land får i sig. För mig är fokus att riskgrupperna, barnen, kvinnorna i barnafödande ålder bevisligen får i sig för höga halter av dioxin. Det är långlivade organiska föroreningar som ligger kvar i vår miljö och i våra kroppar under lång tid. De förs över från mor till barn via bröstmjölken. Jag vet inte om ministern kan sätta sig in i hur det känns. Jag är själv mamma. Jag har själv fött två barn. Jag har ammat dem båda. Kan ministern inse hur det kändes när jag fick mitt blod analyserat och fick konstaterat att mitt blod innehåller PCB, DDT, dioxiner - mycket av sådant som varit förbjudet långt innan jag föddes? Jag har det i mitt blod, men jag har faktiskt mindre i mitt blod än andra i min egen åldersgrupp - de som inte har fött barn och de som inte har gett kemikalierna vidare till sina barn genom bröstmjölken och moderkakan. Det är en extremt jobbig känsla som jag inte tycker att människor i vårt land ska behöva utsättas för. Man ska inte ens behöva fundera.
Om Livsmedelsverket konstaterar att deras kostråd inte är tillräckliga räcker det inte med att säga att vi ger dem lite tydligare uppdrag. Man måste komma åt sådant som sådana här annonser som delas ut till hushållen i Stockholm och Uppsala där man saluför strömmingsfilé från Östersjön för 44,90 utan att det framgår om den är full med dioxin eller inte.
anf.13 Rune Wikström (M):
Herr talman! Matilda Ernkrans, du hänvisar till en annons om strömmingsflundra för 44,90. Jag sade tidigare att 94 procent av all strömming som konsumeras i Sverige kommer från södra Östersjön från fångstområde 24-25. De omfattas inte av dioxinriskerna. Det är 6 procent av den strömming som konsumeras som kommer från fångstområdena 26, 27 och så vidare norr om Kalmar. Hälften går till surströmming. Det är alltså ungefär lika mycket som kommer ut i daglighandeln. Det är väldigt lite ren strömming. Det är sillflundra som ligger i kyldiskarna. Du hittar knappast en enda strömming där; det är sillflundra.
Enligt Livsmedelsverkets egna bedömningar kommer 94 procent från södra Östersjön. Den största risken jag ser är att vi inte kommer till rätta med eländet i Östersjön. Enligt de senaste uppgifterna verkar det ha börjat vända, men det kommer naturligtvis att ta lång tid.
Jag tror att vi har undantag för produkter som är betydligt giftigare än strömmingen.
anf.14 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):
Herr talman! Det råder nog inga delade meningar i kammaren om att vi måste göra vad vi kan för att minska utsläppen av organismer eller miljögifter som är skadliga för oss eller andra organismer i vårt samhälle och vår miljö.
De miljögifter som den här debatten handlar om är väldigt långlivade. Trots det måste jag åter upplysa om att vi generellt har en minskning av halterna av de här miljögifterna i vår mat. Jag tycker att det är roligt att kunna redovisa att vi har minskande halter av dioxiner och dioxinlika PCB:er i vår mat. Det bevisas bland annat av att halterna är mindre i dag än de var tidigare i modersmjölken hos svenska kvinnor.
Om vi nu vill behålla den tradition och kultur som finns runt surströmmingen, vilket jag har mycket starka indikationer om bland annat från Matilda Ernkrans partikamrater, gäller det att vi förstärker de kostråd som ges till vår befolkning så att kännedomen om kostråden ökar gentemot hur det har varit tidigare.
Herr talman! Här har jag redovisat regeringens insatser i förhållande till vad tidigare regeringar har gjort och som enligt min uppfattning inte gjorde någonting. Men vi har gjort betydande insatser genom att be Livsmedelsverket att arbeta fram en kommunikationsplan så att fler får kännedom om detta. Vi har dessutom tilldelat Livsmedelsverket pengar. Detta gjordes inte tidigare, Matilda Ernkrans. Nu gör vi detta därför att vi vill kombinera ihop den mattradition som vi har i vårt land med den företagsamhet som företrädesvis finns utefter Norrlandskusten så att vi kan behålla båda.
anf.15 Matilda Ernkrans (S):
Herr talman! Jag kan konstatera att det inte alltid är enkelt att vara i en regering och ta ansvar för en helhet. Här har vi en landsbygdsminister som står i riksdagens kammare och säger att denna regering står upp för ett aktivt arbete för att minska miljögifterna i våra hav. Samma regering som denna minister sitter i har lagt fram en budget till Sveriges riksdag där man plockar bort 235 miljoner kronor från havsanslaget. 235 miljoner kronor ska bort från havsanslaget. Det betyder med största sannolikhet att det mycket effektiva och bra arbete som har möjliggjort exempelvis lokala vattenvårdsprojekt för att minska övergödning och minska miljögifter och så vidare ut till våra hav och sjöar inte längre kommer att kunna fortsätta. Det är inte lätt att vara en regering och ta ansvar för helheten.
Jag tycker fortfarande att ansvarig minister inte har lett i bevis att det verkligen var sant att surströmmingsproduktionen var hotad. Jag hävdar att det finns ett engagemang också bland oss socialdemokrater för surströmmingen. Men detta handlar inte om det. Det är ett PR-trick från regeringens sida. Jag tycker inte att regeringen har gett svar på frågan hur man tänker arbeta för att minska intaget av dioxin hos barn och kvinnor i barnafödande ålder. Regeringen hänvisar till Livsmedelsverket som redan har konstaterat att deras kostråd inte räcker. Varför tar regeringen sig inte an att se till att konsumenter faktiskt vet vad det är som de handlar? Varför tar regeringen sig inte an att se till att man faktiskt måste tala om huruvida exempelvis den strömming eller lax som man försäljer innehåller för höga halter av dioxin eller inte? Jag har inte heller fått svar på frågan om regeringen delar Corazza Bildts uppfattning att reglering av miljögifter är toppstyrning av människors liv.
anf.16 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):
Herr talman! Det finns flera skäl till att både nuvarande regering och tidigare socialdemokratiska regeringar har velat ha ett undantag. Fiskerinäringen bidrar till exempel med att hålla våra kustbygder levande. Fisket, sälterierna, rökerierna, surströmmingen och böcklingen är en del av vårt mat- och kulturarv, och det tror jag att de flesta av oss vill försöka bevara.
Samtidigt är det av yttersta vikt av många skäl att de livsmedel som säljs i Sverige är säkra och att konsumenterna har och ges en hög skyddsnivå i detta sammanhang. Därför är det viktigt att kostråd och information från våra myndigheter, bland annat Livsmedelsverket, gör att skyddet för konsumenters hälsa kan uppnås och att vi samtidigt kan bevara det arv och den tradition som finns runt i första hand surströmmingen.
Är det nu så att det skulle gå att ha den tradition som vi har i vårt land att äta surströmming nu och då utan ett undantag? Nej, och jag tror att jag har försökt att besvara den frågan i denna debatt genom att säga att den fisk som används till vår surströmming tyvärr innehåller för höga halter av miljöskadliga gifter - dioxiner. Det är bara så. Jag har fått lära mig att det beror på att den fisk som ska användas till surströmming är ganska stor, och då innehåller den tyvärr för höga halter av dessa gifter. Det är därför som jag gång på gång har påpekat att det är så viktigt att vi förstärker informationen till konsumenterna och att vi dessutom har avdelat pengar till detta.