Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen

Björck, Patrik (S) besvaras av

anf.47 Finansminister Anders Borg (M):

Herr talman! Patrik Björck har frågat mig om jag anser att den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen bidrar till en ökad produktivitet i ekonomin och om jag bedömer att en höjning av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen skulle leda till närmare 30 000 fler arbetslösa. Det är väl belagt i ekonomisk forskning att höjd ersättningsnivå leder till högre arbetslöshet och lägre sysselsättning. Forskare, oberoende instanser som Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska rådet och Riksbanken och även internationella expertorgan som IMF och OECD, delar Finansdepartementets bedömning att effekten på sysselsättningen blir betydande. En väl avvägd arbetslöshetsförsäkring främjar snabb och effektiv återgång till arbete samtidigt som den ger trygghet vid omställning. Det är viktigt att det finns en tydlig arbetslinje i utformningen av försäkringen. Alliansregeringen har genomfört ett antal reformer för att tydliggöra a-kassans roll som omställningsförsäkring. Vi arbetar kontinuerligt med beräkningar av potentiella effekter där ny information inkluderas, men jag har inga skäl att ifrågasätta sambandet mellan ersättningsnivå och arbetslöshet.

anf.48 Patrik Björck (S):

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret. Frågan var om man kunde belägga att det finns ett direkt samband, en direkt koppling, mellan arbetslöshetsersättningen och arbetslösheten. Jag har tagit del av en rapport från TCO där man försöker gå igenom och studera dessa påståenden från finansministern och Finansdepartementet. Man konstaterar att man inte hittar några vetenskapliga studier som bekräftar dessa effekter. Man menar att de rapporter som Finansdepartementet refererar till inte ger någon studie som direkt uppskattar ersättningsgradens effekter på arbetslöshet eller sysselsättning i Sverige. Förklaringen till detta anmärkningsvärda förhållande är att det inte finns några studier som påvisar ett sådant samband. Man tar upp och försöker jämföra med länder som Tyskland och konstaterar att ersättningsgraden där har varit så stabil de senaste 50 åren att det är svårt att hitta någon variation mellan ersättning och arbetslöshet. Man slår dock fast att ersättningsgradens variation i Sverige har varit högst betydande: Ersättningsgraden för en industriarbetare har höjts från 50 procent på 1960-talet till närmare 90 procent på 1980-talet, och sedan återigen sänkts till ca 50 procent i början av 2010-talet. Man visar på att man om det hade funnits ett sådant samband som finansministern påstår hade kunnat se detta i datan, när man har sett en sådan förändring som man har gjort i Sverige. Korrelationen mellan ersättningsgrad och arbetslöshet är i själva verket i stort sett noll. Man slår fast att orsaken till att det inte finns några direkta belägg i den ekonomiska vetenskapliga litteraturen för ett positivt samband mellan ersättningsgrad och arbetslöshet i Sverige är att ett sådant samband troligen inte existerar. Detta är i och för sig en lite omständlig beskrivning av verkligheten. Det är väl alltid så när man jämför kartan och verkligheten, att det är verkligheten som i någon mening får gälla. Men det är ändå bra att man en gång för alla slår fast att verkligheten inte stämmer överens med finansministerns så att säga teorier och synpunkter kring detta. Det är väl ändå bra om vi kan konstatera det. Sedan kan vi också konstatera att vi hade en debatt om arbetslöshetsersättningen i kammaren i går och att finansministerns kolleger i Alliansen, såväl Folkpartiet och Centerpartiet som Kristdemokraterna, då helt och hållet lämnade denna misslyckade politik och i stället föreslog höjda ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen. Även där börjar alltså finansministern bli ganska ensam när det gäller att hävda dessa teorier. Det finns naturligtvis frågor man kan ställa till finansministern. Man kan först konstatera allt det jag har gått igenom, alltså att sambanden inte finns. Om man fortfarande skulle tro att de finns - om man som finansministern har den tron - skulle det dock vara spännande att få finansministern att förklara varför man i så fall inte sänker ersättningen. Vi har trots allt massarbetslöshet i Sverige. Om det hade varit ett ofelbart sätt att så att säga radera arbetslösheten att sänka ersättningen, varför gör ni i så fall inte det? Det skulle kunna vara en fråga att ställa till finansministern. En annan fråga man skulle kunna ställa till finansministern är: Vilken nivå är den optimala när det gäller arbetslöshetsförsäkringen? Finansministern konstaterade nämligen i en tidigare interpellationsdebatt att man har haft samma nivå sedan 2007. År 2007 sänkte man alltså ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till den nivå som är nu. Om man ser på den löneutveckling finansministern pratade om att vi har haft innebär det dock i praktiken att vi har en mycket lägre ersättningsnivå jämfört med lönerna i dag än vad vi hade 2007. Vilken ersättningsnivå är det som är optimal för arbetsmarknadens funktionssätt, finansministern?

anf.49 Fredrik Schulte (M):

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att ge ett erkännande till Patrik Björck, som faktiskt för en väldigt saklig debatt i en relevant fråga. Han kastar inte bara klyschor och sprider en falsk bild av verkligheten, vilket gör debatten tråkig, utan driver sakligt frågan om hur en reform påverkar ekonomins funktionssätt. Även om jag inte delar din åsikt säger jag: Hatten av för ditt sätt att driva frågan! Du är också enträgen i den. Jag följde debatten i går, och då efterlyste du en förklaring till vilka mekanismer som ligger bakom att ett höjt tak i a-kassan leder till högre arbetslöshet. Jag tycker att du förtjänar ett svar på frågan. Jag skulle säga att jag har framför allt tre skäl till att jag anser att vi inte bör höja taket i a-kassan. För det första är det den teoretiska aspekten. Ekonomiska incitament spelar roll. För att trivialisera och ta ett kanske överdrivet exempel: Om det är någon som tjänar 20 000 kronor på att jobba och någon som får 20 000 kronor för att inte jobba är det klart att detta minskar benägenheten att vara ute på arbetsmarknaden. Det är inte alltid så himla kul att gå till jobbet. Det är inte alltid så att alla känner att det de gör på arbetsplatsen varje dag är så himla givande. Det är alltså klart att ekonomiska incitament spelar roll. Om vi tar mig själv och Patrik Björck som exempel är det inte säkert att vi kommer att sitta kvar i Sveriges riksdag efter valet 2014 utan då kanske befinner oss i en situation av arbetslöshet. Vi har en god inkomst som riksdagsledamöter, och det är möjligtvis så att jag och Patrik Björck inte får jobb på arbetsmarknaden som ger motsvarande lön. Vår självbild kanske dock är sådan att vi känner att vi förtjänar jobb som har mycket högre lön. Skulle det vara så att vi höjer taket kraftigt i a-kassan är det faktiskt stor risk att personer som jag och Patrik Björck kommer att vara kvar i a-kassan under en längre tid, tills vi hittar ett jobb vi faktiskt tycker passar oss. Incitamenten påverkas av vilken nivå a-kassan har, och speciellt taket. Det andra skälet är att det av OECD är väldigt tydligt belagt i forskningen att lönsamheten i arbete påverkar deltagandet på arbetsmarknaden. Då måste man ta med två parametrar. Man måste både ta med skattenivån, alltså hur mycket skatt vi betalar på arbete, och man måste ta med frågan hur höga bidragen är. Det är skillnaden däremellan. Vi vill sänka skatterna så att det lönar sig mer att arbeta. Ni vill höja skatterna och höja bidragen så att gapet minskar och det lönar sig mindre att arbeta. TCO-rapporten du hänvisar till tar inte hänsyn till sambandet mellan skattenivån och a-kassans omfattning. Ofta har det nämligen varit så att skatterna har varit höga när a-kassan har varit låg - vi kan se på Göran Persson som under 1990-talet genomförde just en sådan politik, eftersom vi hade tuffa tider. Historiskt brukar det dock vara så att man höjer a-kassan och sänker skatterna när det är goda tider, eftersom det finns mer pengar i statens finanser. Det gör alltså att TCO:s rapport inte ger en korrekt beskrivning av verkligheten. TCO är väldigt politiska i denna fråga, för de är ett särintresse som driver ett särintresseperspektiv på frågan. För det tredje är det väldigt tydligt att vi här i Sverige har belagt att de reformer vi har gjort har haft effekt. Det kan man tydligt se hos de äldre, där vi har sänkt skatterna extra mycket. Vi har det förstärkta jobbskatteavdraget, vilket gjort att väldigt många fler äldre har stannat kvar på arbetsmarknaden. Ekonomiska incitament spelar alltså roll, och det är fastslaget i forskningen. Det finns ingen anledning att ompröva den ståndpunkten. Jag tycker att svenska folket ska ställa sig frågan vad den för framtiden bästa modellen är: Är det att höja skatterna och höja bidragen eller att fortsätta på den inslagna vägen att arbete faktiskt ska löna sig?

anf.50 Finansminister Anders Borg (M):

Herr talman! Patrik Björck har i talarstolen här hävdat att det inte finns några studier eller belägg för att en höjd a-kassa höjer arbetslösheten. Låt mig börja med att läsa upp vad Finanspolitiska rådet har sagt i denna fråga när det samlat gjorde sin bedömning av förändringar av a-kassan. Finanspolitiska rådet består av sex nationalekonomer - jag tror att även Erik Åsbrink ingick vid den aktuella tidpunkten. Rådet skriver: Arbetslöshetsförsäkringen ska ge den enskilde inkomstskydd vid arbetslöshet. Samtidigt påverkar försäkringen såväl den enskildes sökbeteende som lönebildningen. Högre ersättning minskar utströmningen från arbetslöshet till jobb och höjer lönenivån i ekonomin. Ersättningsnivån påverkar därför hur hög arbetslösheten blir. Det gäller att hitta en balans mellan försäkringsskydd för den enskilde och drivkrafter för låg arbetslöshet. Låt mig vidare citera Peter Fredriksson, tidigare generaldirektör i IFAU, och Bertil Holmlund, professor i nationalekonomi - den senare tror jag till och med är socialdemokrat. De skriver: Det grundläggande motivet för arbetslöshetsförsäkring är att skydda arbetstagare mot de inkomstvariationer som uppstår till följd av arbetslöshet. Men arbetslöshetsförsäkringen snedvrider också incitamenten. Ett generösare system minskar sökaktiviteten och kan skapa ett tryck uppåt på lönerna. I förlängningen ökar den alltså arbetslösheten. Låt mig så citera Alan Krueger och Martin Feldstein som gett en samlad forskningsbeskrivning i Handbook of Public Economics . De skriver så här: En generös arbetslöshetsersättning försäkrar arbetstagarna mot de inkomstförluster som arbetslöshet är förenad med, men föranleder också att vissa arbetstagare söker jobb mindre intensivt. Idealiskt sett vill man utforma den optimala ersättningsnivån genom att väga de avsedda effekterna mot de oavsiktliga konsekvenserna. Hur arbetsutbudet reagerar på förändringar i ersättningen är en viktig faktor i denna beräkning. Man drar slutsatsen att de empiriska studierna är väldigt tydliga. Om man räknar in både ersättningsperiodernas incidens och varaktighet är de flesta uppskattningar av elasticiteten för den förlorade arbetstiden nära 1,0 för arbetslöshetsförsäkringen, skriver de. Det är väldigt nära Riksbankens, Finansdepartementets och KI:s siffror. Det är en egenhet med Alan Krueger som jag kanske ska upplysa om. Det är att han var statssekreterare i det amerikanska arbetsmarknadsdepartementet under den första Obamaadministrationen. Han blev sedan biträdande finansminister i Obamaadministrationen, och nu är han chefsekonom och ordförande för det ekonomiska rådet i Obamaadministrationen. Det är alltså inte en högerman, utan dels en av världens ledande arbetsmarknadsekonomer, dels kopplad till det demokratiska partiet. Hans slutsats är alltså helt entydigt i linje med de slutsatser Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet och Riksbanken har dragit. Det finns således svenska arbetsmarknadsekonomer och de ledande professorerna på området som har sammanfattat forskningen. Vi har ett finanspolitiskt råd som vi avlönar för att bedöma ekonomiska frågor som drar den slutsatsen. Vi har ett konjunkturinstitut som, såvitt jag förstår, kostar en hel del skattemedel som har dragit den slutsatsen. Vi har en riksbank som därtill är oberoende från politiska slutsatser som har konstaterat att de ersättningsförändringar vi har gjort har minskat arbetslösheten med någonstans 1-2 procent. Vi har Barack Obamas chefsekonom som säger väldigt entydigt att en höjd arbetslöshetsersättning ger en tydligt negativ effekt. På vilket sätt menar Patrik Björck att det inte finns några belägg? Det är bara att slå upp vilken sammanställning av forskningen som helst, med undantag från en partivän till Patrik Björck i TCO som skriver egna skrifter. Men slå upp i de forskningssammanställningar som gjorts av Ekonomisk Debatt, KI, Riksbanken, IMF, OECD, EU-kommissionen och i den forskningssammanställning som Barack Obamas chefsekonom har gjort. Var saknas beläggen, Patrik Björck? Ja, låt mig påpeka att det är i Patrik Björcks argumentation. (Applåder)

anf.51 Patrik Björck (S):

Herr talman! En felaktighet blir inte mindre felaktig bara för att man upprepar den, som finansministern gör. Beläggen saknas, de finns inte. Det är det enkla konstaterandet. Det finns ingen vetenskaplig studie som bekräftar sådana effekter. Finansdepartementets rapport refererar inte till någon vetenskaplig studie där man försöker uppskattar ersättningsgradens effekter på arbetslöshet och sysselsättning i Sverige. Man konstaterar helt enkelt att de inte finns; de finns inte här för att mäta. Finansministern citerar, herr talman, Finanspolitiska rådet. Finanspolitiska rådets påståenden eller trossatser innebär inte att det är vetenskap. Bara för att någon har en akademisk bakgrund i något sammanhang men sedan kommer med trossatser och påståenden blir det inte vetenskap. Det är inte så det fungerar. Då får man faktiskt belägga det. Bekymret är att verkligheten inte ser sådan ut. År 2006 när finansministern och alliansregeringen införde den misslyckade arbetsmarknadspolitiken trodde man att den skulle fungera. Vi socialdemokrater argumenterade på goda grunder emot den politiken och sade att den inte kommer att fungera. Nu vet vi att politiken inte har fungerat. Arbetslösheten har ökat, den har inte minskat. Arbetslösheten i jämförbara länder är lägre än i Sverige. Finansministerns politik har inte fungerat. Det är oerhört viktigt att komma ihåg att det trots allt är verkligheten vi pratar om. Trossatser och påståenden är en sak. Sådana kan man naturligtvis citera och hitta överallt. Men vetenskapliga studier som bekräftar det finns inte av det enkla skälet att verkligheten inte ser så ut. Den här politiken har inte lett till lägre arbetslöshet. Återigen får jag ställa min fråga som jag inte fått något svar på. Om nu finansministern har den här tron, den här religiösa uppfattningen, skulle det vara spännande om finansministern kunde beskriva hur det fungerar. Varför sänker man i så fall inte ersättningen? Jag utgår från att finansministern anser att den höga arbetslöshet som vi har i Sverige i dag är ett problem. Jag utgår från att finansministern tycker att det är bekymmersamt att Sverige har en högre arbetslöshet än jämförbara länder. Och jag utgår från att finansministern ärligt skulle vilja göra någonting åt det. Om nu finansministern anser sig ha ett verktyg för att sänka arbetslösheten, varför använder sig inte finansministern av det verktyget i så fall? Det är den ena frågan. Om finansministern nu har den här religiösa uppfattningen om arbetslöshetsersättningens betydelse, hur förhåller sig finansministern i så fall till de så kallade kompletterande försäkringarna? Där har åtminstone arbetsmarknadsministern och statsministern när vi har diskuterat arbetslöshetsförsäkring tidigare sagt att det inte gör så mycket att arbetslöshetsförsäkringen inte ger ett inkomstskydd till folk, för man kan teckna kompletterande försäkringar och då få sin inkomst försäkrad. Om man nu har den uppfattning som finansministern har om arbetslöshetsersättningens storlek borde finansministern vara bekymrad över att stora delar av arbetsmarknaden har tecknat kompletterande försäkringar som i så fall fullständigt slår ut effekterna av finansministerns politik. Hur förhåller sig finansministern till de kompletterande försäkringarna? Slutligen skulle jag vilja ställa en tredje fråga. Det har nu kommit fram att Moderaterna förespråkar medborgarlön, att man ska kunna få ta del av arbetslöshetsförsäkringen även om man aldrig har arbetat. Hur förhåller sig finansministern till en sådan politik, och hur förhåller det sig till arbetslinjen?

anf.52 Fredrik Schulte (M):

Herr talman! Patrik Björck efterlyste mekanismerna bakom teorin att ett höjt tak i a-kassan leder till högre arbetslöshet. Jag ägnade fyra minuter åt att försöka redogöra för det. Det måste löna sig att arbeta. Det finns internationell forskning som stöder detta, och det finns forskning här som stöder det. Jag hade förväntat mig lite konkreta invändningar mot resonemanget och varför det teoretiska resonemanget inte håller. Patrik Björck håller fast vid att det just är a-kassan som separat fenomen som ska mätas. Men det handlar om sambandet mellan att arbeta, tjäna pengar och betala skatt och att leva på bidrag. Man måste se gapet mellan att det lönar sig att arbeta och att inte arbeta. Men det verkar Patrik Björck inte intresserad av att svara på. Då vill jag i stället ställa en moralisk fråga, en kanske lite mer politiskt filosofisk fråga. Jag har en kompis vars lillasyster, Johanna, har fått sitt första jobb. Det är som servitris. Hon tjänar drygt 18 000 kronor. Det sätt som Socialdemokraterna vill höja a-kassan på innebär inte en höjning för dem som har lägst löner på arbetsmarknaden. Det är inte en höjning för dem som är mest utsatta, utan det är en höjning för dem med högst inkomster. Med er politik skulle en arbetslös börs-vd få mer pengar när han inte arbetar än vad Johanna får när hon jobbar och sliter. Jag skulle vilja ställa en fråga till dig, Patrik Björck. Vad är moralen i detta? Står du upp för den politiken? Tycker du att det är moraliskt försvarbart att en person som inte arbetar ska få mer pengar än den som arbetar? Om du tycker det bjuder jag dig gärna på lunch. Då går vi till fiket där Johanna jobbar så får du titta henne i ögonen och säga: Jag tycker att det är rimligt att du ska betala lite högre skatt för att en arbetslös börs-vd eller en börsmäklare som fick sparken under finanskrisen ska få mer pengar i bidrag än vad du får i lön. Svara på de frågorna, Patrik Björck!

anf.53 Jörgen Andersson (M):

Herr talman! Vi har nu lyssnat på vilken betydelse a-kassenivån har för arbetslösheten. Den diskussionen handlar helt och hållet om utbudssidan på arbetsmarknaden. Jag skulle vilja resonera lite om den andra delen, det vill säga efterfrågesidan. Den har också rätt stor betydelse för att fler människor kommer i arbete. Politik handlar om prioriteringar. Politik handlar om att välja det ena framför det andra. Utifrån den diskussion som har varit förstår vi att Patrik Björck står för att han vill ha en högre a-kassenivå. Han vill höja a-kasseersättningen. Då faller det sig naturligt att han också svarar på vilka prioriteringar det blir på bekostnad av. Läser man den senaste socialdemokratiska budgetmotionen förstår man prioriteringsordningen. Där finns inte någonting annat än en stor skattechock på arbete och företagande. Jag skulle vilja ställa en fråga till Patrik Björck. Vilka teorier stöder sig Patrik Björck på? Vilka teorier är det som talar för att det skulle bli lägre arbetslösheten med en skattechock på 30 miljarder på arbete och företagande? Jag tror snarare att det blir en större arbetslöshet med en sådan skattechock. Med ännu högre a-kassenivåer och större arbetslöshet blir det en ännu större belastning på statsbudgeten i förlängningen. Då kommer jag till den andra frågan. Vilka skatter vill Patrik Björck höja nästa gång för att klara av de prioriteringar han gör?

anf.54 Lars Johansson (S):

Herr talman! Det är rätt intressant att lyssna till den här diskussionen. Jag tycker att den väldigt tydligt belyser skillnaderna i synsätt. Ni försvarar det bestående hela tiden. Allting är jättebra. Den nivå på a-kassan som vi har nu, och har haft i flera år, är alldeles utmärkt trots att det har varit reallönehöjningar, som finansministern tidigare talade om. Det innebär att den relativa ersättningsnivå successivt har blivit mindre värd i dag än vad den var när ni sänkte den senast. Den får successivt en allt mindre betydelse. Jag tycker att det intressanta med den här diskussionen är att titta på vad som händer vid sidan om. Patrik Björck var inne på det, och jag tänker nysta lite vidare i den frågan. Det kan vara intressant att höra hur ni ser på det. Väldigt många Sacoförbund tecknar kompletterande försäkringar för sina medlemmar som gör att de inte har 50 procents a-kassa när de blir arbetslösa, utan de har en betydligt högre ersättning. Det är de förbunden med låg arbetslöshet på arbetsmarknaden som gör detta. Där fungerar det precis tvärtemot vad ni pratar om. I branscher med låg arbetslöshet får man en högre ersättning vid arbetslöshet. När det är färre människor som är arbetslösa får man högre ersättning. Ni säger att det är tvärtom, men det är inte så i verkligheten. I situationer med hög arbetslöshet har man en låg ersättning. De fackförbunden har inte råd med kompletterande ersättningar. Där är arbetslösheten mycket högre oavsett vilka åtgärder ni har vidtagit, till exempel att sänka krogmomsen med 5 miljarder. Det skapar inte fler arbeten till de arbetslösa i Hotell- och Restauranganställdas Förbund. Det ökar arbetslösheten. Teorin stämmer inte i verkligheten. Det är det som är ert problem. Ni säger en sak, men verkligheten visar någonting helt annat. Det är rätt fascinerande att höra Fredrik Schulte som kommer från Stockholmsområdet. Han säger att börs-vd:arna är problemet. Det är väl inget problem. De brukar alltid få många miljoner i avgångsvederlag. De klarar sig nog. Det tror jag inte att vi behöver ta upp i den här debatten i fortsättningen. Frågan handlar om er teori som inte stämmer överens med verkligheten. Detta är ett konkret exempel. Kan ni förklara varför medlemmarna i Sacoförbund med låg arbetslöshet kan ha betydligt mer än 50 procent a-kassa och annan frivillig ersättning samtidigt som arbetslösheten i de branscherna är betydligt lägre än i andra branscher inom LO-förbunden? Där har man kanske knappt 50 procent i a-kasseersättning. Den är den ena orättvisan. Den andra orättvisan handlar om något annat som ni också har skapat, nämligen att i de branscher som har en låg arbetslöshet har man också en betydligt lägre avgift eftersom det blir mindre kostnader. Men där man har hög arbetslöshet och högre kostnader har man betydligt högre avgifter. Det skillnaden kan vara 100-400 kronor för dem som arbetar i en bransch med hög arbetslöshet. Medlemmarna i de a-kassorna får betala väldigt mycket mer. Det här är det gamla tyska Bismarcksystemet som infördes för över hundra år sedan. Det är inget nytt ni har kommit på. Det har funnits i Tyskland i över hundra år. Det är ett jätteproblem, men trots att det har visat sig vara ett problem där införde ni samma system i Sverige för sex sju år sedan.

anf.55 Finansminister Anders Borg (M):

Herr talman! Den här interpellationen gäller vilka forskningsbelägg vi har för att en hög ersättningsnivå påverkar arbetslösheten. Patrik Björck redovisade återigen uppfattningen att det inte finns några sådana belägg. Jag sammanfattade Lars Calmfors, Bertil Holmlunds, Peter Fredrikssons och Obamas chefsekonom Alan Kruegers uppfattning. Låt mig läsa upp vad IMF skriver i frågan: Våra resultat är i linje med en omfattande empirisk forskning från olika länder om arbetsmarknadsinstitutioner, politik och arbetsmarknadsutfall som oftast finner att arbetslöshetsersättningen har en signifikant och stor effekt på arbetslösheten. De hänvisar till Layard, Nickell och Jackman. Layard är labourekonom i Storbritannien med starka kopplingar till partivänner till interpellanten. Man fortsätter: På ett liknande sätt finner empirisk forskning som analyserar samspelet mellan arbetsmarknadsinstitutioner, politik och makroekonomiska chocker att arbetslöshetsersättningen har stor betydelse för utfallet på arbetsmarknaden. Man hänvisar till Olivier Blanchard med kopplingar till Patrik Björcks partivänner i Frankrike. EU-kommissionen drar följande slutsats: Empiriskt är betydande incitamentseffekter förknippade med arbetslöshetsersättningen. Resultaten från en stor empirisk litteratur bekräftar det teoretiska förutsägelserna. En generösare arbetslöshetsförsäkring tenderar att vara signifikant förknippad med högre arbetslöshet och längre arbetslöshetsperioder. Jag kan stå här i en timme och läsa upp liknande citat. Det finns hur mycket belägg som helst för den uppfattningen. Jag återkommer gärna i nästa inlägg och läser upp Riksbankens och KI:s bedömningar i frågan, för de landar i exakt samma slutsats. Patrik Björck vill på något sätt bara kasta ut forskningsresultat för att några partivänner till honom inom TCO har en annan uppfattning. Låt oss ta en annan forskningssammanfattning, en riktig, som är på allvar, en i stridens hetta gjord politisk bedömning. Gordon Brown och Tony Blair sänkte ersättningen i a-kassan. Deras bedömning var nämligen att det var nödvändigt för att få ned arbetslösheten i Storbritannien. Gerhard Schröder och Peer Steinbrück, Socialdemokraternas ledare i Tyskland, sänkte ersättningen i a-kassan. Dessa herrar gick fram mycket hårdare än vad vi har gjort i Sverige. De sänkte ersättningen till 65 procent för tolv respektive sex månader. Menar Patrik Björck att de var illvilliga, att Gerhard Schröder, Tony Blair, Gordon Brown och Peer Steinbrück var människor som ville pressa ned lönerna? Är det vad Patrik Björck tänker säga när han deltar i den tyska valkampanjen. Vill han varna för att rösta på Peer Steinbrück, min gamle kollega som nu kandiderar till kansler? Ska vi varna tyskarna för att rösta på honom, för att han är en lönenedpressare och var med och sänkte a-kassan under Gerhard Schröders tid? Är det detta som är Patrik Björcks bidrag i den tyska valrörelsen? Det finns inget belägg, inte något belägg alls, för det mycket hårda påstående Patrik Björck gjorde i talarstolen. Han sade att det inte fanns något belägg för att högre ersättning skulle leda till färre jobb. Har Patrik Björck upplyst Lars Calmfors, Bertil Holmlund, Peter Fredriksson, EU-kommissionen, IMF, Obamas chefsekonom Alan Krueger? Har Patrik Björck varit på Riksbanken och KI och föreläst om detta så att de fått veta att han gjort en egen sammanfattning av forskningen, som innebär att det inte finns några belägg? Samtidigt visar alla andra sammanfattningar att Patrik Björck saknar belägg.

anf.56 Patrik Björck (S):

Herr talman! Jag vet och Anders Borg vet att Anders Borg har fel. Jag är helt övertygad om att Anders Borg trodde på sina teorier 2006. Nu har verkligheten kommit i kapp, och Anders Borg klarar inte av, herr talman, att redovisa vad det är han stöder sin politik på. Jag har ställt några konkreta frågor om hur man ska bedöma den optimala ersättningsnivån, relativt att Anders Borg var med och sänkte den 2007 till den nivå vi har i dag. 2013 är det en relativt sett helt annorlunda nivå än 2007. 2007 hävdade dåvarande arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin att den nivån var väl avvägd. I dag, 2013, säger finansministern att nivån är väl avvägd. Det kan inte vara sant, det vet finansministern och det vet jag. Finansministern har inte lyckats förklara hur han förhåller sig till de kompletterande försäkringarna, hur han fortfarande, med sin religiösa uppfattning, tror att ersättningsnivåerna påverkar arbetslösheten. Hur ställer man sig till den kompletterande försäkringen? Det sägs inte ett ord om detta. Självklart inte, eftersom det är en del av verkligheten som fullständigt motsäger Anders Borgs och regeringens syn i den här frågan. Anders Borg har inte heller förklarat hur det kommer sig att Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna i gårdagens debatt hävdade att de vill höja ersättningsnivåerna. Centerpartiet var väldigt tydligt. Man erkände att alliansregeringens politik beträffande arbetslöshetsförsäkringen var felaktig. Det står att läsa i protokollet, herr talman. Sedan har jag inte fått någon som helst kommentar om Moderaternas nya medborgarlönslinje där de helt har lämnat arbetslinjen och hävdar att man ska kunna kvalificera sig för a-kassa utan att ha arbetat.

anf.57 Jörgen Andersson (M):

Herr talman! Vi kan naturligtvis föra en lång diskussion om vad som är en optimal nivå för a-kasseersättningen, men att hävda att den inte har någon effekt alls för arbetskraftsutbudet, och att som Socialdemokraterna anse att det inte har någon som helst effekt på sökviljan för nytt arbete, framstår som en orimlig tanke. Menar Patrik Björck att sökviljan efter nytt arbete vore lika stor om ersättningen var hundra procent? Jag skulle vilja återgå till mitt tidigare resonemang och min frågeställning. Med det resonemang som Patrik Björck för misstänker jag att han nästa gång kommer att hävda att det inte har några som helst effekter för skattenivåerna i den ekonomiska aktiviteten, att det inte har någon betydelse vare sig för arbetsvilja eller för företagande. Med en sådan inställning förstår man att Socialdemokraterna lägger fram en budgetmotion med förslag om att höja ersättningarna och att höja skatterna så dramatiskt som de har föreslagit. Jag tror att detta vore fullständigt katastrofalt för svensk ekonomi, herr talman. Med en sådan politik hade vi nog befunnit oss i en liknande situation som många andra länder i finanskrisens spår.

anf.58 Lars Johansson (S):

Herr talman! Jag noterar att jag inte fick någon som helst kommentar vare sig av finansministern eller av Jörgen Andersson ifall de tycker att det som sker på arbetsmarknaden är rätt, det vill säga att man inom Sacoförbunden, där man har låg arbetslöshet, har en betydligt bättre a-kassa än i de förbund där man har hög arbetslöshet; där är ju ersättningsnivåerna betydligt lägre. Den orättvisan gavs det ingen kommentar till. Det är det som är verkligheten. Det är ett tydligt exempel på en form av, för att använda ett gammalt begrepp, klasslagstiftning. Människor med vanliga, enkla jobb har en lägre ersättningsnivå än de med akademisk utbildning, som har en högre ersättningsnivå genom frivilliga försäkringar. Det är ytterligare ett exempel på att samhället dras isär. Det intressanta är samtidigt att LO, TCO och Saco, alltså även Saco, är för en förändring i den riktning som Socialdemokraterna föreslagit. Jag måste säga till finansminister Anders Borg att jag tycker att han nu rusar i väg lite för långt. Som jag har uppfattat diskussionen, de samtal som pågår mellan Svenskt Näringsliv och LO om jobbpakter, har Anders Borg varit ute och sagt att han är beredd att göra förändringar för att medverka till en överenskommelse för att skapa ungdomsjobb i Sverige. Det verkar som om det inte gäller längre. Jag tror att det är oerhört farligt att i ett land som vårt från regeringens sida fortsätta att ha denna konflikt med LO, TCO och Saco - och inte bara med Socialdemokraterna.

anf.59 Finansminister Anders Borg (M):

Herr talman! Interpellationen av Patrik Björck bygger på påståendet att det inte finns några belägg för att högre a-kassa leder till högre arbetslöshet. Patrik Björck har upprepat det påståendet vid två tillfällen i riksdagens talarstol. Jag har då läst upp sammanfattningar av de mest auktoritativa personerna och organisationerna på området. Barack Obamas chefsekonomi Alan Krueger, Richard Layard med kopplingar till Labourpartiet i England, Olivier Blanchard med kopplingar till Socialdemokraterna i Frankrike, IMF, OECD och EU-kommissionen drar alla samma slutsats, nämligen att empiriskt är betydande incitamentseffekter förknippade med arbetslöshetsersättningen. Resultaten från en stor empirisk litteratur bekräftar de teoretiska förutsägelserna. En generösare arbetslöshetsförsäkring tenderar att vara signifikant förknippad med högre arbetslöshet och längre arbetslöshetsperioder. Den här interpellationen är på detta sätt väldigt märklig. Det finns en partivän till Patrik Björck på TCO som har skrivit ihop en rapport. Den ska vi tydligen titta på. Men då får väl TCO skapa ett eget universitet där man presenterar riktig forskning som bedrivs vid vetenskapliga institutioner och som sammanfattas internationellt av någon annan än socialdemokrater på TCO på det sätt som Patrik Björck påstår. Sanningen är att till och med Patrik Björcks partivänner - Gordon Brown, Tony Blair, Gerhard Schröder, Peer Steinbrück - har sammanfattat litteraturen på samma sätt. De har nämligen valt att göra förändringar av arbetslöshetsförsäkringen för att förstärka drivkrafterna för arbete. Och vi ser resultaten. De länder som har klarat sig bäst i krisen, som Tyskland, Holland och Sverige, är länder som följt denna kurs. Den socialdemokratiska bidragspolitiken är förödande för sysselsättning och full sysselsättning, herr talman. (Applåder)