Nilsson, Kerstin (S) besvaras av
anf.69 Statsrådet Maria Arnholm (FP):
Fru talman! Jag vill hälsa Maria Arnholm välkommen och gratulera henne till utnämningen som minister för jämställdhet. Jag ser fram emot intressanta debatter här i kammaren och hoppas på en samsyn i dessa så viktiga frågor som ligger på ministerns område.
I min interpellation ställer jag frågan om vad ministern avser att göra för att förstärka och förbättra sfi-utbildningen. Jag vill tacka för svaret. Ministern och regeringen har uppmärksammat att det finns flera problem och oklarheter bland annat när det gäller den enskilde individens förutsättningar att klara utbildningen. Olika individer behöver olika stöd i sitt lärande av svenska språket. Vi har hört att det pågår en översyn av både sfi och den grundläggande vuxenutbildningen dels i GRUV-utredningen, dels i Sfi-pengsutredningen. Den sistnämnda ska vara klar i oktober.
Det har aviserats ett statsbidrag på 50 miljoner kronor per år med start i år för kvalitetshöjande insatser. Utredningarna är inte klara, och det är av stor vikt att vi använder dessa pengar på absolut bästa sätt.
Min följdfråga till ministern blir: På vilket sätt ska dessa 50 miljoner kronor användas i år? Har ministern några konkreta svar på vilka slags åtgärder eller förstärkningar som är aktuella?
anf.70 Kerstin Nilsson (S):
Fru talman! Kerstin Nilsson tar upp en viktig fråga, men jag blev förvånad över att Socialdemokraterna lyfter upp detta. När vi har debatter inom vuxenutbildningsområdet, fru talman, brukar inte Socialdemokraterna nämna svenska för invandrare trots att det är en mycket viktig del i arbetsmarknads- och integrationspolitiken.
Jag tycker att Maria Arnholm har gett ett mycket bra och utförligt svar. Det finns flera konkreta saker som är under planering. I vuxenutbildningsdebatterna brukar vi säga att det inom hela vuxenutbildningspolitiken särskilt är svenska för invandrare som med all rätt är satt under lupp. Det beror inte enbart på regeringens utredningar eller regeringens politik, utan detta är ytterligare ett område som kommunerna har ansvar för, fru talman.
Eftersom jag har en bakgrund i kommunalpolitiken vill jag påminna Kerstin Nilsson om att det inte är sällan som socialdemokratiska och vänsterpartistiska politiker aktivt motsätter sig konkurrensupphandling av vuxenutbildning och även svenska för invandrare. Det har gjorts två stora utredningar på uppdrag av Skolinspektionen. 2010 tittade man på 25 kommuner, och nu senast 2011 tittade man på 33 kommuner. Men kritiken är densamma - precis det som förmedlas i statsrådets svar: Det är dålig kompetens, inte rätt kompetens och för dålig individualisering. Trots att man är medveten om de enskilda nyanländas behov och förutsättningar är det mycket kollektiva lösningar, ingen flexibilitet och dålig kvalitet.
Dessutom finns det en tuff kritik som återkommer, fru talman, mot att många kommuner av de granskade inte ens vet hur kvaliteten ser ut inom sfi eftersom de inte följer upp resultaten trots att sfi kostar miljontals kronor både för staten och för kommunerna.
Mitt medskick till Kerstin Nilsson är att det är jättebra att du lyfter upp ärendet, men prata gärna med dina kolleger! Jag går på våra borgerliga kolleger, men vi har sett ett mönster inte minst i S- och V-styrda kommuner av att man motsätter sig konkurrensupphandling. Om man inte konkurrensupphandlar exempelvis sfi får vi inte ökad bredd, inriktning på akademiska spår eller yrkesspår, kvällspass eller vad det nu kan vara som också är viktigt om man ska lyckas.
anf.71 Roger Haddad (FP):
Fru talman! Jag tackar Kerstin Nilsson för välkomnandet. Det känns skönt så här i början att känna sig välkommen.
Kerstin Nilsson frågar vad vi ska använda de 50 miljonerna till. Det är pengar som finns att söka. Det är Skolverket som fördelar dem och som tar emot ansökningar från kommuner som vill pröva olika innovativa sätt att lösa de huvudproblem som Roger Haddad, Kerstin Nilsson och regeringen pekar på: Det är alldeles för mycket fabrik och alldeles för mycket av att vi gör lika för alla som vi alltid har gjort i stället för att gå åt det håll som vi alla vet är riktigt - att varje individ ska få sin egen utbildning i förhållande till förkunskaper och i förhållande till vad man ska använda svenska språket till. Är det studier? Är det arbete, och vilket arbete är det i så fall? Eller är det för att klara vardagslivet?
Jag tror att vi kan vara överens om att detta är en av de viktigaste åtgärder vi kan vidta för att förbättra integrationen i det svenska samhället och för att göra det möjligt för oss att på ett bra sätt ta emot de människor som kommer till Sverige. De kommer hit för att arbeta, för att studera, för att följa sitt hjärta eller för att de flyr från grymheter, tortyr och förföljelse i andra länder.
Detta är en vardagsfråga, men en fråga som verkligen har en koppling till det vi tycker är allra viktigast. Nu har vi detta stimulansbidrag för påhittiga och kreativa kommuner, men jag tror att det stora vi kan göra kommer att ske när vi först får GRUV-utredningen i mars och sedan Sfi-pengsutredningen i oktober. Då kommer vi att ha en bättre helhetsbild än vi tidigare har haft av vad som faktiskt sker och vad som behöver göras.
anf.72 Statsrådet Maria Arnholm (FP):
Fru talman! Jag tackar ministern för klargörandet. Det var mycket av detta som jag hoppades att jag skulle få höra.
En annan fråga i min interpellation gäller sfi-lärarnas utbildning och kompetensutveckling. Läraryrket i sig är som vi vet både viktigt och svårt. Jag tror att det kan liknas vid speciallärarens roll att undervisa vuxna med olika skolbakgrund och kunskaper, där en del är analfabeter. Lägg därtill, precis som ministern sade, att de som ska undervisas har kommit från länder där de kanske farit illa. De har kanske genomgått hemska trauman och har mycket sorg och rädsla med sig i bagaget.
Det är sådant som också kan påverka koncentrationsförmågan, ge inlärningssvårigheter och påverka hela processen. Flera av dem som kommer nu har också lägre skolbakgrund än de som kom tidigare, medan andra är mycket väl utbildade genom akademiska studier.
Jag blir lite oroad när jag läser om den nya lärarlegitimationen. Där står det att det nu endast krävs en termins studier i svenska som andraspråk i stället för, som tidigare, två terminer. Regeringens egen sfi-utredare anger att kravet borde vara två terminer. Jag funderar på om det kanske skulle vara ännu mer fördjupat för vissa lärare. Jag undrar om ministern har några synpunkter på utbildningskravet för lärare i sfi och svenska som andraspråk.
anf.73 Kerstin Nilsson (S):
Fru talman! Jag vill komplettera statsrådets utförliga svar med att det har gjorts ett antal satsningar på att kvalitetshöja sfi. Jag är förvånad över att Kerstin Nilsson över huvud taget inte kommenterar det som gör att vi hamnar i den här situationen där enskilda inte får en bra start i kommunen. De får ingen individuellt anpassad sfi-utbildning, utan det är kollektiva lösningar. Det är en kritik som Kerstin Nilsson och Socialdemokraterna måste ta till sig.
Folkpartiet har lyft upp detta på olika sätt. Det finns ett antal utredningar, och senast har sfi-lyftet bland annat gått till att kompetenshöja lärarna. Vi har flera saker på gång som jag välkomnar.
anf.74 Roger Haddad (FP):
Fru talman! Jag håller med Kerstin Nilsson om att det är en mycket krävande och viktig uppgift att vara sfi-lärare. All heder till dem som kämpar på runt om i Sverige med att utbilda de 100 000 elever som finns i sfi och dessutom de 40 000 som läser svenska som andraspråk.
Det är självfallet angeläget att ha rimliga behörighetskrav och att varje lärare är rustad att möta den utmaning det innebär att göra den här viktiga insatsen. Jag tycker att de behörighetskrav vi har är väl avvägda i förhållande till uppgiftens svårighet och det behov av lärare vi har.
Till yttermera visso avsätter regeringen 55 miljoner om året 2013-2016 för att kompetensutveckla sfi-lärare och för att, när vi väl har dem på plats, också ge stöd för att de ska få ännu bättre möjligheter att klara sin uppgift.
anf.75 Statsrådet Maria Arnholm (FP):
Fru talman! Tack för svaret, ministern! Jag blir inte riktigt klok på om ministern menar att det är bra som det är. Vad är det som är? Nu ska det bli en termin, men er egen utredare föreslår två terminer, och så gör även Lärarförbundet. Det är för lite med en termin, och två skulle vara mer lämpligt. Men jag är nöjd med svaret.
Målet är att vi ska lära ut svenska språket så att den enskilde klarar sig både i samhället och i arbetslivet. Arbetslivet kräver så mycket mer i dag. Det krävs att man kan läsa, skriva och kommunicera på svenska i de allra flesta jobbsituationer.
Jag oroar mig för att vi kanske nöjer oss med att den enskilde får arbete och att vi ger upp svenskundervisningen i samma stund som arbete ges. Det kanske bara är en tidsbegränsad anställning utan varaktighet, och vi måste alla vara flexibla i vårt yrkesliv, vara beredda att byta yrke och så vidare.
Ska vi nöja oss när kunskapsmålen är uppnådda eller när den enskilde får ett jobb av något slag och sedan riskerar att stå utan tillfredsställande kunskaper i svenska efter några år? Jag undrar om ministern har några tankar om när sfi:n ska vara klar.
anf.76 Kerstin Nilsson (S):
Fru talman! Låt mig tydliggöra att jag tills vidare tycker att en termin räcker. Sedan får vi ta emot Christer Hallerbys synpunkter och överväga hur vi ska hantera dem.
Jag kan förstå Kerstin Nilssons oro över att man struntar i att lära sig svenska om man får ett jobb. Det kan man vara orolig för, men jag har en betydligt större oro för hur det har fungerat hittills på alldeles för många håll, där man inte bryr sig om någon anknytning till arbetsmarknaden över huvud taget utan tänker att de måste lära sig svenska först. De går kurs efter kurs, och vi vet att för varje månad som går efter ankomsten till Sverige minskar chansen att de får ett jobb.
Den risk som Kerstin Nilsson pekar på får vi försöka leva med och hantera. Det viktigaste är att man kommer ut i arbete. Man ska självfallet inte släppa utvecklingen av svenska språket. Jag tror att det i väldigt många fall kommer att visa sig att man lär sig extra bra svenska eftersom man också arbetar och att det finns en sådan koppling. Men man ska naturligtvis vara noggrann att man inte tappar bort detta.
anf.77 Statsrådet Maria Arnholm (FP):
Fru talman! Raimo Pärssinen har frågat integrationsministern vad regeringen avser att göra för att fler nyanlända ska få möjlighet till vuxenutbildning.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Bakgrunden till frågan är att Raimo Pärssinen har fått uppgift om att allt färre nyanlända till Sverige får möjlighet till vuxenutbildning i kommunerna sedan etableringsreformen genomförts.
En etableringsplan ska alltid innehålla utbildning i svenska för invandrare och samhällsorientering men kan även innehålla annan utbildning. Vilka insatser som ska ingå i planen avgörs utifrån individens behov och förutsättningar. Målet är att varje individ ska få det stöd hen behöver för att så snabbt som möjligt lära sig svenska, komma i arbete och klara sin egen försörjning.
Som Raimo Pärssinen påpekar i sin interpellation går vägen till arbete för nyanlända ofta via utbildning. Tillgång till en effektiv och ändamålsenlig utbildning av hög kvalitet är av central betydelse för integrationen av nyanlända. Hur utbildningen för nyanlända kan bli mer tillgänglig och bättre utgå från varje individs förutsättningar är därför en av de mest prioriterade frågorna för regeringen just nu. AKKA-utredningen har nyligen presenterat sina förslag om hur fler nyanlända ska få tillgång till en utbildning som motsvarar deras förutsättningar och behov (SOU 2012:69). Utredningens förslag bereds nu inom Regeringskansliet.
För närvarande pågår det dessutom två andra utredningar, som vi pratade om i den förra interpellationsdebatten, GRUV-utredningen (U 2011:07) och Sfi-pengsutredningen (U 2011:05). Både sfi och kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå är centrala för nyanländas integration i Sverige.
En av de frågor som utreds av Sfi-pengsutredningen är om samverkan mellan Arbetsförmedlingen och kommuner kan förbättras när det gäller sfi. Det finns skäl att vara uppmärksam på hur samarbetet mellan de olika aktörerna fungerar. När deras förslag har beretts förväntar jag mig att kunna återkomma i frågan. Båda utredningarna kommer att presentera sina betänkanden under 2013.