Högman, Berit (S) besvaras av
anf.1 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M):
Fru talman! Berit Högman har frågat mig om jag avser att ta något initiativ för att förtydliga innebörden av idrottspolitiken eller politiken för det civila samhället. Frågan är ställd mot bakgrund av Marknadsdomstolens beslut i slutet av december 2012 i ett ärende mellan Svenska Bilsportförbundet och Konkurrensverket.
Frågan som varit föremål för Marknadsdomstolens prövning och beslut har skapat oro och initierat en intensiv diskussion inom idrotten. Beslutet och dess konsekvenser analyseras nu inom Regeringskansliet. Vi för i detta arbete självfallet en nära dialog med Riksidrottsförbundet och andra intressenter som också analyserar beslutet noga. Analyser är viktiga, men analyser tar också tid, och i dagsläget kan jag därför inte svara på om det finns skäl för regeringen att ta några initiativ.
Låt mig ändå klargöra att regeringen står upp för principen om goda villkor för det allmännyttiga föreningslivet. Den särskilda ställning föreningslivet har i olika sammanhang gäller även i fortsättningen.
Samhälleliga värden som konkurrens, föreningsfrihet och det som inom EU brukar kallas idrottens särart är värden som är viktiga att upprätthålla. Detta är en central utgångspunkt i den analys som nu görs.
anf.2 Berit Högman (S):
Fru talman! Jag tackar kultur- och idrottsministern för svaret.
För mig som socialdemokrat är det en självklarhet att precis som tävlingsresultat ska avgöras på idrottsplanen och inte i domstolar ska idrottens villkor avgöras av politiken och inte av byråkrater. Föreningsfriheten är grundlagsfäst i vårt land.
Idrottsrörelsen är Sveriges förmodligen största folkrörelse med 20 000 föreningar och uppemot 60 000 ideella ledare. Idrottens regler och idrottens kultur är framtagna för att skydda viktiga värden som utgör idrottens grund. Det handlar om demokrati, folkhälsa, barn- och ungdomsverksamhet och stora ideella krafter för ett gott liv. Jag tror att oändligt mycket i vårt samhälle skulle kunna vara bättre om politiken faktiskt tog ett rejält ansvar.
I svaret säger statsrådet att detta beslut från december har skapat oro och intensiva diskussioner inom idrottsrörelsen. Men det är inte bara där, vill jag påstå. Jag tror att hela det civila samhället är bekymrat för att detta är en del i någonting större som kommer att försvåra för ideellt arbete och för Folkrörelsesverige.
Jag tror att det finns förväntningar på oss politiker att reagera starkt när en sådan sak händer och ett domslut faktiskt kan ifrågasätta det som vi har grundlagsfäst i vårt land, nämligen föreningsfriheten.
Idrotten känner inte trygghet i sin särställning som nog många av oss har trott varit självklar och som är mycket uppskattad i samhället.
Det är inte bara denna fråga som skapar oro. Det finns andra saker. Momsfrågan på EU-nivå är en sådan. Kostnaden för polisbevakning vid större arrangemang är en annan som har aktualiserats igen. Tv-rättigheterna är en tredje.
Trots tydlighet i EU-fördrag, trots tydlighet i EU-kommissionens vitbok och trots att regeringen säger att den värnar idrotten och idrottens särart och det civila samhället finns det nog en del kvar att göra för att det också ska kännas trovärdigt. Jag tror inte att det räcker att analysera. Jag tror att kultur- och idrottsministern tydligt måste visa en beredskap att agera. Det är nämligen inte svårt att räkna ut vad Marknadsdomstolens beslut kan få för konsekvenser. Idrottsrörelsen har också varit med och beskrivit dem.
I domen sägs det att föreningar är företag i konkurrensrättslig mening när de bedriver ekonomisk verksamhet. Då kan det hända att man ställer sig frågan: Får föreningen själv bestämma vilket företag som ska leverera matchdräkterna, eller ska de upphandlas i konkurrens? Ska föreningarna acceptera att medlemmar inte agerar i enlighet med föreningens beslut därför att konkurrenslagstiftningen står över föreningsrätten och de stadgar och regler som finns i en förening? Kan det till och med bli så illa att samhällets bidrag till idrotten ifrågasätts utifrån ett konkurrenslagstiftningsperspektiv?
Jag kommer att ge fler exempel i mitt nästa inlägg. Men jag vill ställa följande fråga till ministern: Är ministern beredd att här i dag ge ett tydligare besked om att i valet mellan människa och marknad står regeringen på människans och därmed Folkrörelsesveriges sida?
anf.3 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M):
Fru talman! Jag tycker att Berit Högman gör det mycket lätt för sig. För mig som moderat är det självklart att försvara idrotten och idrottens särart, och jag kommer också in på det om en stund.
Jag nämnde i mitt svar att vi har regelbundna samtal med idrottsrörelsen i många olika frågor. Vi har också följt denna fråga från det att den först togs upp i Konkurrensverket tills den senare kom att hamna i Marknadsdomstolen. Frågan är därför inte ny för oss. Men en analys kräver faktiskt sin tid, vilket jag också sade.
Berit Högman räknade upp ett antal frågor som inte har med just interpellationen att göra. Men det är möjligt att en del av frågorna kan ha det om vad som gäller konkurrenslagstiftningen, som det också har fattats beslut om i demokratisk ordning. Det ska vi också ha med oss när vi diskuterar detta. Men för att vi ska veta vilka eventuella konsekvenser som denna dom kan medföra och hur den rimmar med de beslut och det meddelande som har tagits i Europeiska unionen kring idrottens särart behövs det en analys. Som jag har uppfattat det finns det inte något tryck från idrottsrörelsen om att vi ska gå ut och fatta beslut och möjligen ändra lagar. Riksidrottsförbundet vill själv inom sin styrelse och med specialförbunden analysera vad detta kan få för konsekvenser.
Ibland är konkurrens bra också inom idrotten. Ibland kan den ställa till det, i synnerhet om man som vi också försvarar det civila samhället. Men, Berit Högman, det är för tidigt att just nu från regeringen säga att vi avser att agera i den ena eller den andra riktningen. Det är möjligt att vi kan hamna där, men vi är ännu inte där.
anf.4 Berit Högman (S):
Fru talman! Min utgångspunkt är att det är allvarligt när en domstol kan fatta ett beslut som känns som att det verkligen går emot något som är grundlagsfäst i detta land, nämligen föreningsrätten. Riksidrottsförbundet och andra inom idrottsrörelsen som jag har varit i kontakt med kan också se att detta är den tydliga faran.
Idrottsministern väljer då i sitt svar att säga att man ska analysera och se
om
det behövs någon ändring. Det räcker inte för att trygga idrottsrörelsen. Det räcker inte heller för att trygga det civila samhället, för det finns så många uppförsbackar för dem. Jag har redan räknat upp dem - det handlar om momsfrågan, tv-rättigheter och polisrättigheter. Om polisen i sitt beslutsfattande säger att företag tjänar pengar och att man alltså kan ta betalt av dem, och om vi har en domstol som har sagt att idrottsrörelsen är ett företag, blir det bekymmer för fler delar av idrottsrörelsen. Det kan bli bekymmer även för andra delar av det civila samhället.
Jag känner mig inte alls trygg med svaret om en analys. Det är naturligtvis bra att man gör analyser innan man fattar beslut, men kultur- och idrottsministern skulle kunna bli tydligare i att regeringen i valet mellan marknad och människa står på människans sida och därmed också grundlagens och föreningsfrihetens.
Jag tycker nämligen att kultur- och idrottsministern svävar på orden när hon säger att det är bra med konkurrens i idrotten - ja, herregud, det är det idrott går ut på. Det är därför man har tävlingar, serier och kupper. Idrotten har dock även ett annat uppdrag. Det handlar om breddidrotten och om barn- och ungdomsidrotten.
Förutsättningen för att i dag kunna finansiera verksamheten är att det är tillåtet att ha den typen av verksamhet. Jag vet att Riksidrottsförbundet har levererat funderingar och bekymmer till idrottsministern kring detta. Om en idrottsförening är ett företag, är då samarbetet mellan idrottsföreningar att jämställa med kartellbildning?
Det skulle innebära att Göteborg aldrig skulle kunna anordna Gothia Cup. Det skulle innebära att den lilla byn Höljes i norra Värmland, med 200 invånare, inte skulle kunna ordna EM i rallycross med över 30 000 besökare för nionde året i rad. Det innebär att VM-rallyt som går i de värmländska skogarna nästa vecka aldrig skulle kunna bli av. Detta består nämligen av en rad idrottsorganisationer som lägger ned ett enormt ideellt arbete för att göra någonting som skapar trivsel, tillväxt och kitt och gör Sverige känt.
Det finns ett val mellan att säga att vi ska analysera och att uttrycka en vilja och säga: Det är klart att idrottsrörelsen och det civila samhället måste känna en trygghet i att både regering och opposition och hela Sveriges riksdag står bakom det civila samhällets unicitet. Det förväntar jag mig av en minister som är kultur- och idrottsminister.
anf.5 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M):
Fru talman! Det är väl fullkomligt självklart att vi står bakom det civila samhället. Det var dock inte det Berit Högman tog upp inledningsvis, utan det var frågan om människa mot marknad. Med den politiska syn jag har finns det ingen direkt motsättning mellan människa och marknad, utan en fri marknad ger frihet för medborgarna. Motsatsen har vi sett alldeles för många exempel på.
Detta
är
en komplicerad fråga. Det finns inte heller en klar och given linje inom idrottsrörelsen för hur man ska se på detta. Eftersom vi har gått idrottsrörelsen och det civila samhället till mötes med vår politik och även idrottsrörelsens önskan om självständighet måste vi innan vi själva möjligen agerar veta hur idrottsrörelsen ser på detta. Vad ser man för faror? Vad önskar man i så fall för slags stöd? Där är vi inte ännu. De analyserar fortfarande frågan med sina jurister, och vi har regelbunden kontakt med Riksidrottsförbundets styrelse i denna process. Vi har också träffat dem.
Berit Högman tog upp momsfrågan. När det handlar om det som har aktualiserats om det frivilliga arbetet och undantaget är regeringens inställning självklar. Det gäller inte bara idrottsrörelsen, utan det finns flera andra områden som är involverade i detta. Där finns alltså ingen som helst motsättning.
Idrotten har ett starkt samhälleligt stöd och ett starkt politiskt stöd. Jag skulle vilja säga att det är ett enhetligt politiskt stöd. Under 10-15 år har samhällets ekonomiska bidrag till idrottsrörelsen ökat med lite drygt 300 procent. Vi har skärpt en hel del av det som är riksdagens och därmed medborgarnas förväntningar på idrottsrörelsen. Det gäller inte minst barn och unga. Det handlar om korrekt bemötande, och det finns ett antal exempel på detta.
Idrottsrörelsen har en egen stark ställning. Jag vill att det ska förbli så. Vi har goda relationer, och det kommer vi också fortsatt att ha. Det är dock fortfarande idrottsrörelsen som har initiativet i just denna fråga, och det är därför vi har den nära kontakt vi har.
anf.6 Berit Högman (S):
Fru talman! När idrottsministern talar så varmt om marknaden som en lösning på bekymren får vi ändå se vad det är som har hänt: Medborgarskapet har gjorts mer till ett kundunderlag genom att långsamt vrida bilden mot att vi allihop är kunder på en marknad där det ska köpas något.
Det har lett till att vi, trots att vi har tusentals kompletterande aktörer på Arbetsförmedlingen, aldrig har haft så hög arbetslöshet som nu. Vi har 70 000 fler långtidsarbetslösa som har varit arbetslösa i mer än två år. Långtidsarbetslösheten har tredubblats under regeringens tid. Lösningen har varit en marknadsorientering av Arbetsförmedlingen.
Även bostadsbristen ska lösas med marknadsorientering och inte med offentliga investeringar. Vi har aldrig haft en sådan bostadsbrist bland unga i våra stora städer som i dag.
Skolan ska bli bättre av att vi har konkurrens och att eleverna blir kunder. Vi har inte levererat så dåliga skolresultat i modern tid som nu.
Detta får mig att dra en slutsats. Politiken väljer ständigt att abdikera och påstår att marknaden kan lösa grundläggande problem, men det är inte sant. Till och med det på ekonomiska toppmötet i Davos ifrågasattes marknadens förmåga att lösa problem som handlar om att hålla ihop och kitta ett samhälle. Där påstår jag att det civila samhället har en jättestor betydelse och roll, och återigen: Jag förväntar mig att just en kultur- och idrottsminister är tydligare i detta budskap.
Jag har ett tips på vägen. Ta armkrok med den nya ministern för det civila samhället Maria Arnholm, och bjud in resten av det civila samhället! Många av dem är nämligen precis lika oroliga som idrottsrörelsen är.
anf.7 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M):
Fru talman! Det var en märklig ände på debatten från Berit Högmans sida - jag trodde att det var idrottsrörelsens självständighet och möjligheter vi skulle diskutera, inte i vilken mån man, om jag tolkar Berit Högman rätt, vill förbjuda friskolor eller på olika sätt begränsa fria aktörer på arbetsmarknaden. Det stämmer i så fall inte särskilt väl med den uppfattning som bland annat Ylva Johansson i Berit Högmans parti har. Det får vi dock återkomma till; det finns många som är intresserade av vad ni tycker i denna fråga.
Tillbaka till idrottsrörelsen. Detta är en komplicerad fråga. Jag kan säga det hur många gånger som helst; den är fortfarande komplicerad. Det finns inte de enkla lösningar Berit Högman efterfrågar, och det är heller inte idrottsrörelsens uppfattning att vi ska ta den formen av initiativ. Däremot är det viktigt att vi fortsätter att ha de samtal vi redan har inlett och att vi i så fall landar i ett ställningstagande som är till gagn för idrotten - inte tvärtom.
Under Sveriges ordförandeskap i EU 2009 drev vi idrottens särart hårt. Det kom sedan en vitbok och ett meddelande från EU där man slog fast att det just förhåller sig så. Det är också någonting att ta med sig i den fortsatta diskussionen.