Pärssinen, Raimo (S) besvaras av
anf.50 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M):
Fru talman! Raimo Pärssinen har frågat mig om jag och regeringen avser att åstadkomma ett mer hållbart arbetsliv med bättre arbetsmiljö med färre arbetsmiljöinspektörer. Raimo Pärssinen har också frågat om på vilket sätt Arbetsmiljöverket ska nå bättre resultat i sitt nationella uppdrag. Han har vidare frågat om jag avser att påbörja ett gemensamt arbete för nolltolerans mot dödsolyckor på arbetsplatser.
Låt mig börja med hans fråga om ett gemensamt arbete för nolltolerans mot dödsolyckor på arbetsplatser.
Varje dödsolycka är en för mycket. Faktum kvarstår dock att trenden är att antalet olyckor och dödsolyckor minskar. Vi lutar oss inte tillbaka och är nöjda utan arbetar vidare. Regeringens handlingsplan för arbetsmiljöpolitiken togs fram efter ett antal möten med arbetsmarknadens parter. Jag har regelbundna samråd med parterna. Jag har ambitionen att på samma sätt fortsätta med dessa möten och gemensamt med arbetsmarknadens parter diskutera hur vi arbetar vidare för att motverka dåliga arbetsmiljöer med minskande arbetsskador och dödsolyckor.
Vad gäller Raimo Pärssinens övriga frågor vill jag svara följande. Arbetsmiljöverkets uppdrag står på tre ben: Tillsyn, information och regelverk. Alla tre utgör viktiga medel för att skapa en högre kunskapsnivå om arbetsmiljön på svenska arbetsplatser och på så sätt säkrare jobb.
Regeringens mål är att uppnå ett hållbart arbetsliv. Arbetsmiljöverkets arbete är av central betydelse för att nå detta mål. Därför har regeringen tillfört resurser till Arbetsmiljöverket för olika satsningar, både när det gäller information och tillsyn, för perioden 2009-2013.
Arbetsmiljöverket har bland annat fått i uppdrag att utveckla sin verksamhet som kunskapsförmedlande resurs för att nyttiggöra resultat från arbetsmiljö- och arbetslivsforskningen. Under året inrättas därför en nationell funktion för kunskapsområdet arbetsmiljö och arbetsliv. Därutöver har satsningar gjorts på bland annat åtgärder mot hot och våld, för kvinnors arbetsmiljö och för att pröva screening som tillsynsmetod.
Arbetsmiljöverket disponerar över och prioriterar inom sitt anslag. De utvecklar kontinuerligt metoderna för tillsyn. Man kan inte enbart se på antalet inspektörer per anställd, utan bör fokusera mer på de resultat som uppnås. Siffror visar att det i dag utförs långt fler inspektioner per inspektör än för bara några år sedan. Även det totala antalet inspektioner har ökat varje år från 2009. Också antalet krav i tillsynsbesluten har ökat, vilket tyder på att verkets arbete med urvalsmetoder för att identifiera de mest riskfyllda arbetsställena har gett resultat.
För att ge ytterligare kraft åt Arbetsmiljöverkets tillsyn är det viktigt med effektiva sanktioner. I syfte att effektivisera sanktionerna på arbetsmiljö- och arbetstidsområdet bereds för närvarande ett förslag till lagändringar som utgår från betänkandet
En bättre arbetsmiljö genom effektivare sanktioner
(SOU 2011:57).
anf.51 Raimo Pärssinen (S):
Fru talman! Jag måste först säga att jag är besviken på Hillevi Engström. Här har jag ställt två interpellationer med två viktiga frågor som inte har direkt koppling till varandra. Ändå väljer hon att slå ihop dem till ett svar. Det betyder bara att jag går miste om halva tiden i debatten. Det tycker jag är mycket defensivt. Jag vill med kraft markera detta så här i början av mitt inlägg.
Låt oss börja med frågan om Arbetsmiljöverket. Hillevi Engström skriver att resurserna har ökat och att man gör fler inspektioner. Men vad jämför hon då med? År 2006 gjorde man 40 000 inspektioner. Det fanns över 360 inspektörer. I dag är man nere på 260 och krympande.
När jag läser tidningen Arbetarskydd framkommer det i en artikel att Arbetsmiljöverket måste fortsätta att säga upp folk. De anställer inte inspektörer, utan de får bara återbesätta 40 procent. Det är alltså tre stycken som måste sluta innan Hillevi Engström godkänner att de får anställa en till. Generaldirektören själv säger: Fortsätter vi så här så finns vi inte kvar.
Är det så Hillevi Engström vill att man ska bekämpa dåliga arbetsmiljöer i Sverige? Det är ju rena löjan. Och inte nog med det - i artikeln i Arbetarskydd säger hon att hon inte hade en aning om detta. Men sedan kommer hon tillbaka och säger: Så är det väl med alla oss statsråd - vi måste hålla igen.
Varför håller hon igen på ett område som arbetsmiljön? Varför gör hon det svårare att upprätthålla kontrollen av goda arbetsmiljöer? Varför bekämpar hon egentligen goda krafter som vill göra förbättringar när det gäller arbetsmiljön?
Om man går ut och frågar regionala skyddsombud säger de att det är svårare att få kontakt med arbetsmiljöinspektörer i dag. Det var lättare förr. De var mer tillgängliga. De kunde komma ut snabbare än de gör i dag. Hillevi Engström står och säger att regeringen slår sig för bröstet för att man har gjort förbättringar. Det är mycket sämre i dag än vad det var tidigare.
Vi kommer att fortsätta att resonera om detta. Men svara på den fråga som jag ställde i interpellationen, Hillevi Engström! Hur kan det bli så att arbetet för bättre arbetsmiljö ute på Sveriges arbetsplatser förbättras och förstärks av att det blir ett mindre antal inspektörer? Om man frågar inspektörerna själva säger de: Vi får väl springa fortare. I artiklar säger de att det inte heller blir någon vidare kvalitet. Svara på frågan! Hur kan det bli bättre med färre inspektörer?
Eftersom Hillevi Engström har valt att slå ihop svaret på två frågor går jag nu över till nollvisionsarbetet mot dödsolyckor. Hillevi Engström säger att hon har samråd med organisationerna och parterna. Hur mycket sanning ligger det i detta? Det har jag naturligtvis kollat upp. Betyder det att det är ett möte per år, Hillevi Engström, då det finns information från regeringen till parterna? Eller betyder det något annat? Betyder det att Hillevi Engström lägger upp en agenda med frågor och säger att detta vill vi gemensamt diskutera, och vi vill se till att vi för frågorna framåt?
Det dör folk på arbetsplatserna. Det finns ett stort krav. IF Metall har lämnat in 33 000 namnunderskrifter för att kunna få ihop ett gemensamt arbete mellan regeringen och parterna för att motverka dödsolyckor på arbetsplatserna. Det struntar Hillevi Engström i.
anf.52 Katarina Brännström (M):
Fru talman! Allt var bättre förr, säger Raimo Pärssinen och dundrar på i kammaren om hur dåligt allting har blivit. Det må jag då säga är en sanning med modifikation - att bara jämföra antalet personer och säga att eftersom det fanns fler förr var allting bättre. Det viktigaste måste vara hur det ser ut där ute i verkligheten. Vilket arbete är det som görs? Hur riktar man inspektionerna? Att göra ett antal inspektioner på fel ställe leder inte till en bättre arbetsmiljö. Det gäller att man gör inspektionerna där riskerna är som störst, och det är detta som vi verkligen har lyft fram i det nya arbetsmiljöarbetet.
Det är viktigt att människor har en säker arbetsmiljö på sina arbetsplatser. Det är någonting som arbetsmarknadsministern och vi från Alliansen säger varje gång vi är i denna kammare. Men det kräver naturligtvis samverkan mellan myndigheter och parterna på marknaden. Det kräver också ett bra ledarskap på varje arbetsplats, och det gäller att man tar ansvar.
Vi har sagt att inspektionerna ska riktas till de ställen där riskerna är som störst. Vi har också sagt att information och kunskap ute på arbetsplatserna är det som är det viktigaste i det förebyggande arbetet. Det kan vara väl så viktigt för att få en god miljö som att det görs fler inspektioner.
Men när det gäller fler inspektioner är det ändå glädjande att effektiviteten har ökat på Arbetsmiljöverket. Under tre år har antalet inspektioner per inspektör ökat med 40 procent. Det vill jag kalla ett jättebra arbetsmiljöarbete.
Vi ska också titta på verkligheten. Sanningen är den att antalet dödsolyckor förra året var det lägsta på många år. Vi har en positiv trend när det gäller antalet dödsfall. Vi har en positiv trend när det gäller antalet arbetsplatsolyckor. Vi har en positiv trend när det gäller arbetsrelaterade sjukdomar. Så kom inte och säg att det var bättre förr! Det har aldrig varit bättre än vad det är nu, Raimo Pärssinen. Det tycker jag är viktigt att påpeka.
Statskontoret har gjort en utvärdering och kommit fram till att Arbetsmiljöverket numera gör ett mycket effektivare arbete. Man har gått från att vara den rådgivande till att bli den inspekterande myndighet som man ska vara. Man är bra, och man är nöjd. Det är de signaler som kommer. Vi kan också se vad som sker; statistiken visar att arbetsmiljöarbetet i Sverige är på topp.
Jag tycker att det är märkligt att få höra de starka ord och det budskap som Raimo Pärssinen försöker trumfa ut - att allt var bättre förr. Svensk arbetsmiljö är i världsklass. Det ska vi vara stolta över. Vi ser den goda arbetsmiljön som en viktig del i vår arbetslinje, som en viktig del när det gäller att konkurrera om arbetskraft och som en viktig del när det gäller en hög kvalitet i det vi producerar.
Vi sätter arbetsmiljöarbetet främst i vår arbetslinje. Och som sagt: Det har aldrig varit bättre än vad det är nu.
anf.53 Mattias Jonsson (S):
Fru talman! Jag kan inte låta bli att gå in i den här debatten också, för arbetsmiljöfrågan är oerhört viktig och oerhört central om vi ska föra diskussionen om att man ska orka jobba tills man är 65 år. Utöver det handlar diskussionen om att kunna stanna ännu längre i arbetslivet för att klara av pensionssystemen. Klarar vi inte arbetsmiljön, utan människor slits ut vid kanske 58-59 år och inte orkar jobba längre, blir det än viktigare att lägga fokus på detta.
Som IF Metallare såg jag innan jag kom in i riksdagen och jobbade inom det området en stor oro för de neddragningar som skedde från att ni kom till regeringsmakten 2006. Vi hade innan ni tillträdde ungefär 1,1 inspektörer per 10 000 anställda i det här landet. Det har minskat till att i dag vara 0,62 inspektörer per 10 000 anställda. Man kan jämföra med Norge - regeringen brukar vara rätt duktig på att jämföra med andra länder - där man har ungefär 1,7 inspektörer per 10 000 anställda.
IF Metall har lämnat över en lista med namnunderskrifter till Hillevi Engström. Jag tror att det är ca 32 000 namn på den listan. Frågan är om regeringen och arbetsmarknadsministern ställer sig bakom nolltolerans på våra arbetsplatser, vilket listan med namnunderskrifter handlar om.
Arbetsplatserna har fått en på många sätt tyngre, tuffare och jobbigare situation. Det är fler tillfälliga anställningar. Fler bemanningsföretag finns representerade på arbetsplatser, och bevakningen av arbetsmiljön är dålig. De som jobbar i bemanningsföretag får ofta tunga uppgifter och dålig bevakning av arbetsförhållandena. Det är också en fråga som är viktig att fokusera på.
Katarina Brännström stod här i talarstolen och sade att det är en sanning med modifikation vad som har blivit bättre eller sämre. Jag vill ställa en fråga om det resonemanget. Håller Katarina Brännström med om att det ska vara samma resonemang inom polisen? Innebär färre poliser att det blir fler uppklarade brott? Tror Katarina Brännström likadant när det gäller skolan, att färre lärare ger bättre undervisning och bättre resultat?
Jag tror inte det. Jag tror att vi måste satsa resurser på Arbetsmiljöverket, se till att vi stärker upp med fler inspektioner och se till att informationen kommer ut tydligt så att vi minskar antalet tillbud i form av dödsolyckor och arbetsplatsolyckor så att vi kan ha ett hållbart arbetsliv i det här landet.
Frågan till arbetsmarknadsministern är alltså: Hur ställer du dig till att lägga in mer resurser för att uppnå nolltolerans? Ställer du dig bakom målet om nolltolerans runt om på våra arbetsplatser?
anf.54 Eva-Lena Jansson (S):
Fru talman! Tack, Raimo Pärssinen, för en viktig interpellation! Frågan som Raimo Pärssinen lyfter fram handlar om dödsolyckor i arbetslivet men också om hur regeringen väljer att satsa på antalet arbetsmiljöinspektörer via anslag till Arbetsmiljöverket. Den här frågan har jag debatterat ett antal gånger tidigare.
Precis som Mattias Jonsson lyfter fram lever vi inte upp till FN:s standard. Det vore intressant att höra vad arbetsmarknadsministern har att säga om att vi inte lever upp till ILO:s standard om hur många inspektörer som ska anses vara ett minimum för att säkra arbetsmiljön ute på företagen.
När det gäller utvecklingen på Arbetsmiljöverket säger den fackliga företrädaren från fackförbundet ST: Vi tänker inte jobba ihjäl oss. De är alltså måna om sin arbetsmiljö, de också.
Att man nu väljer att satsa på kommunikatörer på Arbetsmiljöverket får mig att fundera på en hel del saker. Ute på arbetsplatserna är det skyddsombuden som behöver stöd från Arbetsmiljöverket när det inträffar olyckor. Om man till exempel som skyddsombud väljer att lägga in en 6:6a-anmälan och kräver att arbetsgivaren ska vidta åtgärder för en godtagbar arbetsmiljö och inte får stöd från arbetsgivaren kan skyddsombudet vända sig till Arbetsmiljöverket. Men om Arbetsmiljöverket mest har informatörer anställda och väldigt få inspektörer är det få som kan komma ut till arbetsplatsen. Vilken nytta gör informatörerna då? Det är klart att det är viktigt med information, men jag tänker mig att inspektionen på arbetsplatserna är viktigare. Det vi vet nu är att vi får allt fler arbetsplatser utan kollektivavtal. Det är små arbetsplatser där facket inte alltid har ett lokalt skyddsombud, och där har Arbetsmiljöverket all anledning att finnas. Vi ser också hur det växer fram arbetsplatser där få av entreprenörerna tar det ansvar när det gäller arbetsmiljön som de behöver göra.
Varför prioriterar regeringen på det här sättet, och varför följer man inte ILO:s standard när det gäller arbetsmiljöinspektörer?
anf.55 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M):
Fru talman! Raimo Pärssinen påstår lite insinuant att jag inte skulle bry mig om olyckor och dödsfall i arbetslivet. Ingenting kan vara mer felaktigt, det kan jag försäkra.
Den 17 januari träffade jag IF Metalls ordförande Anders Ferbe och en person som heter Gustaf Seppelin Solli. Gustaf hade råkat ut för en fruktansvärd olycka då en kalkugn exploderade. Jag pratade med dem ganska länge, och jag tyckte att det var ett bra samtal. De förde också fram de krav som IF Metall har kring bland annat en nollvision för dödsolyckor i arbetslivet.
Jag tror att alla i den här kammaren kan säga att det inte finns någon vision om att det ska vara fem, tio, 20 eller 80 personer som dör i arbetsplatsolyckor varje år. Det är klart att ingen ska behöva förolyckas på sitt arbete. Det är alldeles självklart att det måste vara någonting som såväl arbetsgivare som skyddsombud och fack måste arbeta aktivt med, inte minst genom förebyggande åtgärder. Jag tror att vi alla kan ställa upp på att ingen ska behöva förolyckas på sitt arbete. Låt mig vara väldigt tydlig med det.
När det gäller frågan om antalet inspektörer tycker jag inte att den är så enkel och digital som ni ger sken av. Först och främst finns det inget EU-direktiv eller någon sådan regel inom FN som ni gör gällande. Det finns i de artiklar som vi har tittat på andra skrivningar om att det ska vara tillräckligt för att säkerställa ett effektivt genomförande, till exempel i artikel 10 i ILO:s skrivningar.
När man jämför med andra länder måste man tänka på att de har delvis ett annat uppdrag. I Sverige är arbetsmiljöinspektörerna till 100 procent inriktade på arbetsmiljön. Så är det inte i alla länder, och därför kan man inte jämföra antalet rakt av. I andra länder har de också en annan form av arbetstillsyn som kan röra arbetsrättsliga förhållanden. Tittar man på Norge, som har nämnts som exempel, kan man se att de visserligen har många arbetsmiljöinspektörer, men där utför varje inspektör ungefär 30 inspektioner per år. Det går alltså inte att jämföra digitalt, alltså bara antal.
Vad jag tycker är viktigt, som också Katarina Brännström var inne på, är vilken kvalitet man har och vilka urvalsmetoder man använder. Jag tycker att Mikael Sjöberg, som leder Arbetsmiljöverket, tillsammans med medarbetarna gör ett fantastiskt bra arbete. De har ökat effektiviteten, de har ökat antalet krav mot arbetsgivare och de har också blivit bättre på att identifiera de arbetsplatser där de anställda löper risk att drabbas. Det där kan säkert bli ännu mycket bättre. Om vi kopplar det till kraftigare sanktioner mot de arbetsgivare som bryter mot bestämmelser är vi en god bit på väg, liksom om vi följer statistiken över utvecklingen på arbetsmarknaden noga.
Jag är mycket mer förhoppningsfull om att vi ska kunna fortsätta på den här inslagna vägen, den här trenden mot att färre personer ska bli sjuka, skadade eller förolyckas på sina arbeten.
Jag vill också säga till Mattias Jonsson att jag tycker att du har alldeles rätt i hur du resonerar om att arbetsmiljön är en viktig del när det gäller att kunna jobba längre upp i åldrarna. Därför är också arbetsmiljön en viktig del i arbetslinjen. Jag tycker på precis samma sätt som Mattias Jonsson.
anf.56 Raimo Pärssinen (S):
Fru talman! Låt mig konstatera att Moderaterna står och säger att trenden har vänt, att det blivit bättre och att det kommer att bli färre dödsfall. Fram till dags dato är det tre dödsfall, tyvärr, och vi vet att det kommer att bli fler. Hur kan man stå och säga att trenden har vänt? Vad vet vi om det?
Det sades att Arbetsmiljöverket blivit effektivare och är duktiga. Ja, det är klart att de är, men de säger själva att de börjar nå en smärtgräns och att den smärtgränsen går vid den obligatoriska tillsynen, vid skyddsombudsstoppen - 6:6a - och vid utredningen av allvarliga arbetsplatsolyckor. De börjar närma sig smärtgränsen, och ansvarigt statsråd står här och säger att vi inte kan jämföra oss med Norge och andra länder, för de gör andra saker.
Vad vi kan göra är att jämföra med oss själva, statsrådet, och då kan vi konstatera att det gjorts kraftiga neddragningar av resurserna till Arbetsmiljöverket. Det är ni, Hillevi Engström, som sett till att de varit tvungna att säga upp arbetsmiljöinspektörer. Det är ni som är ansvariga för att de inte får återbesätta tjänster när arbetsmiljöinspektörer slutar. Det är ni som svälter ut Arbetsmiljöverket. Försök inte få det att låta som att det är lösningen för en bättre arbetsmiljö i Sverige. Ni vet att det är fel väg. Varför kan ni inte erkänna det?
När vi tittar på budgeten ser vi att det, totalt sett, endast är en droppe i havet. Jag begriper inte varför ni inte satsar på Arbetsmiljöverket utan svälter ut det. Generaldirektören säger att om det fortsätter så här kommer de inte att finnas kvar. Det är ett obegripligt svar jag får på frågan. Må vara att arbetsmiljöinspektörerna jobbar fortare, stressar mer, kanske även naggar lite på kvaliteten i inspektionerna eftersom de har så mycket att göra när de är så få.
Jag ställer frågan återigen, Hillevi Engström: Hur kan detta leda till att man använder den infrastruktur som finns i Arbetsmiljöverket till att det ska bli bättre arbetsmiljö? Svara på den frågan.
Beträffande inspektörerna är det rena löjan när ni tricksar med siffror. År 2006 gjordes 40 000 inspektioner, och ni säger att ni nu har ökat antalet. Det har ni inte alls. Sedan ni tog över regeringsmakten har antalet inspektioner minskat. Försök inte lura i folk någonting annat. Det är allvarligt, Hillevi Engström, att man inte får återbesätta arbetsmiljöinspektörer. Det är allvarligt för Sveriges löntagare. Det sker dödsfall på arbetsplatserna. Hittills i år har det skett tre dödsfall, och det kommer att bli fler, det vet vi. Ändå säger Hillevi Engström att det inte behövs något gemensamt arbete, att det inte behövs något fokus på dessa olyckor när folk omkommer. Det är obegripligt. Ett humant krav som riksdagen kan ställa är väl att regeringen ska tillsätta en gemensam arbetsgrupp för att minska antalet dödsolyckor på arbetsplatserna. Sluta svälta Arbetsmiljöverket!
anf.57 Katarina Brännström (M):
Fru talman! Det är inte utan att jag funderar om det är verkligheten och den statistik som visar så goda siffror som gör att Raimo Pärssinen tar till sådana brösttoner i kammaren. Vi har faktiskt ett gott resultat, vilket är glädjande och något vi ska vara nöjda med. Vi ska aldrig slå oss till ro, för varje arbetsplatsolycka, varje dödsfall, är ett för mycket. Vi måste dock se den positiva trend som visar att det sker färre arbetsplatsolyckor, vilket är väldigt bra när det gäller svenskt arbetsliv.
Det handlar om att göra rätt saker på rätt plats. Det handlar om att göra rätt inspektioner på rätt ställe. Det handlar om att få hög kvalitet. Det handlar om att hitta de mest riskutsatta arbetsplatserna, där arbetsgivare kanske inte tar sitt fulla ansvar och där det finns problem. Att göra ett antal inspektioner som inte leder till någonting ger inget vidare resultat.
Jag har varit med vid ett flertal inspektioner. Jag har talat med många inspektörer, och de är nöjda med att ha fått ett modernt arbetssätt. De använder modern teknik på ett bättre sätt och ser till det nya i ett modernt arbetsliv där hot, våld och andra faktorer kommer in, sådant som förr i tiden kanske inte diskuterades vid arbetsmiljöinspektioner.
Vi har också prioriterat kvinnors arbetsmiljö. Arbetsmiljön är en stor anledning till att vi har höga sjuktal bland kvinnor. Här måste vi se vad som kan göras. Det är dock viktigt att framhålla att antalet går ned och inte dundra på som om allt var mycket sämre än förr när det i stället är tvärtom. Vi har faktiskt goda resultat, och det är jag glad för.
anf.58 Mattias Jonsson (S):
Fru talman! Resonemanget kan verka statiskt när vi talar om siffror, men det går inte att komma ifrån det faktum att det skett nästan en halvering av antalet inspektörer utifrån det man beräknar, nämligen per 10 000 anställda. Det är klart att det då inte kan bli bättre inspektioner. Det är svårt att se att det sker en bättre bevakning av arbetsmiljön med en halvering av inspektörerna. Det resonemanget har jag svårt att förstå.
Det är inget unikt för denna debatt, utan det brukar i debatter låta att det skjutits till resurser. Ja, men först har man dragit ifrån rejält och sedan lägger man till något någon annanstans och kan därmed argumentera att man lagt till resurser. Det håller inte.
Låt mig återgå till frågan. Är det så att regeringen ställer upp på, jobbar aktivt för och lägger upp en plan gällande en nollvision för dödsolyckor på våra arbetsplatser? Ställer sig regeringen bakom det och vill jobba aktivt för det? Det skulle jag gärna vilja ha svar på.
Nu får jag väl inget svar, men jag frågar ändå Katarina Brännström, utifrån mitt resonemang: Skulle det vara samma sak med polis och lärare, att om man drar ned antalet poliser och lärare klaras fler brott upp och uppnås bättre resultat i skolan? Nej, naturligtvis inte, och så är det förstås också på arbetsmiljöområdet. Därför är den frågan central.
Nollvisionen är en viktig fråga. Är regeringen beredd att satsa ytterligare resurser för att stärka Arbetsmiljöverket så att de kan genomföra fler inspektioner och ha en bättre bevakning på våra arbetsplatser?
anf.59 Eva-Lena Jansson (S):
Fru talman! Låt mig fortsätta där Mattias Jonsson slutade. Katarina Brännström har angett att allt nu är mycket bättre. I samtal med Arbetsmiljöverkets generaldirektör framkommer att de använder olika typer av material för sin inspektionsverksamhet. Eftersom antalet arbetsskadeanmälningar och tillbudsanmälningar gått ned har de ett allt magrare underlag för att göra sina inspektioner. Det är alltså inte alldeles enkelt att veta var de ska hitta de farliga arbetsplatserna.
Vad är då orsaken till att antalet tillbud och arbetsskadeanmälningar minskat? Jo, det är tilltron till dagens arbetsskadeförsäkring. I dag känner man till att den inte är rättssäker, att den inte är jämställd och att framför allt kvinnor inte får sina arbetsskador godkända. Många har slutat att anmäla, och därmed tappar Arbetsmiljöverket den typen av statistik. När skyddsombuden dessutom inte får det stöd från arbetsmiljöinspektörerna som de behöver ha för att kunna få till stånd en arbetsplatsundersökning blir det svårt att bedriva ett bra arbete och därmed förebygga ohälsa på arbetsplatserna.
Min fråga till Hillevi Engström kvarstår: Tycker Hillevi Engström att det är en bra investering att utöka antalet informatörer och kommunikatörer i stället för att ha fler arbetsmiljöinspektörer vid Arbetsmiljöverket?
anf.60 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M):
Herr talman! Vi debatterade arbetsmiljöfrågor. Som jag sade i mitt tidigare inlägg är en bra arbetsmiljö en väldigt viktig del i en hållbar arbetslinje.
Jag har samma uppfattning som Raimo Pärssinen att det är oacceptabelt och hemskt när människor skadas eller i värsta fall förolyckas på arbetet. Vi måste göra vad vi kan för att förhindra det. Jag är samtidigt glad över att förra årets siffror visar på en minskning av antalet dödsolyckor även om varje olycka är en för mycket.
Jag tror att receptet på en framgång bygger på ett systematiskt arbetsmiljöarbete med mycket fokus på det förebyggande där det ytterst är arbetsgivaren som är ansvarig och tillsammans med fack, skyddsombud och anställda måste jobba för att förebygga.
Jag är tveksam till om det går att ha att ha en ordning där man har en one-size-fits-all-lösning på hela arbetsmarknaden. Vi ser så många olika utmaningar och olika risker. Arbetet måste utgå från det enskilda företaget och ske på branschnivå. Man måste titta på vad som är mest väsentligt på respektive arbetsplats. Alla måste jobba intensivt med dessa frågor överallt. I jämförelse med andra länder har vi en positiv trend och ett litet antal olyckor och skador på arbetet.
Jag vill peka på några andra saker i sammanhanget. Det är de nya risker och utmaningar vi ser. Det kan till exempel handla om risker som vi trodde var undanröjda, som till exempel asbest, där vi ser att det nu börjar hanteras igen. Gammal kunskap måste fräschas upp. Vi ser också nya risker med nya kemikalier, nanoteknik och andra sådana kemiska risker. Vi ser också ökade problem med belastningsskador inte minst på typiskt kvinnliga arbetsplatser, där vi också har ett arbete som pågår.
Det är väldigt viktigt att följa dessa frågor noga. Det har jag gjort. Sedan jag började mitt arbete som arbetsmarknadsminister har vi tillfört Arbetsmiljöverket resurser.
anf.61 Raimo Pärssinen (S):
Herr talman! Hillevi Engström säger att hon tillfört resurser sedan hon började som ansvarig minister. Den förra ministern Sven Otto Littorin från Moderaterna raserade, och nu har Hillevi Engström tillfört lite grann. Men fortfarande minskar Arbetsmiljöverket, och det görs med Hillevi Engströms och hela regeringens goda minne eftersom man inte får ersätta de inspektörer som slutar. Det är allvarligt.
Det finns ingen som med bästa vilja kan tro på orden om en kraftfull satsning, att vi går framåt, och så vidare, när man samtidigt begränsar resurserna till arbetet. Det är olyckligt och beklagligt. Det handlar inte heller om mycket pengar. Det vet Hillevi Engström.
Det går inte att skylla ifrån sig. Man hör nu runt om i landet att det kanske inte är Hillevi Engströms fel utan kanske Anders Borgs fel. Det är kollektiva beslut i regeringen. Det vore vällovligt att åtminstone kunna stoppa den fortsatta neddragningen på Arbetsmiljöverket. Varför kan man inte göra det? Det är mycket märkligt.
Jag kommer åter till nollvisionsarbetet när det gäller dödsolyckor på arbetsplatserna. Varför vägrar Hillevi Engström ta på sig ledarskapet att systematiskt tillsammans med parterna och Arbetsmiljöverket påbörja arbetet? Är det inte bra med en gemensam vision mot ett mål som alla kan ställa upp på - att ingen ska behöva dö på sin arbetsplats?
Hon vägrar att ta det ledarskapet, och hon fortsätter att leka svälta räv med Arbetsmiljöverket. Det imponerar inte. Det är inte logiskt. Det är synd.
anf.62 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M):
Herr talman! Tack för interpellationen. Detta är väldigt viktiga frågor som jag tar på mycket stort allvar. Vi får följa dem noga. Jag är säker på att vi ses åter i vidare debatter om arbetsmiljön och arbetsmiljöinspektörerna.