Nilsson, Jennie (S) besvaras av
anf.1 Statsrådet Ewa Björling (M):
Herr talman! Jennie Nilsson har frågat mig om min vision för fördubblad export och om eventuella åtgärder för att uppnå denna vision.
Jag välkomnar intresset för den svenska exportens utveckling, eftersom svensk utrikeshandel utgör en hörnsten för vårt lands välstånd. För att svenska företag ska lyckas expandera, växa och anställa måste de erbjudas bra förutsättningar att handla med varor och tjänster i andra länder.
Som ett resultat av finanskrisen rasade vår varuexport 2009 med 17 procent, vilket ledde till en kraftig inbromsning i tillväxten och tusentals förlorade jobb. Det var viktigt med krafttag och nytänkande på exportfronten, och därför presenterade jag 2010 en ambitiös vision för den svenska handelspolitiken. Exporten återhämtade sig starkt under 2010 och 2011, men mot bakgrund av flera tunga orosmoln vid horisonten lanserades ett program med 40 konkreta åtgärder för att bidra till ökad utrikeshandel.
Visionen och de 40 åtgärderna har välkomnats av både näringslivet och riksdagen, vilket har varit viktigt för möjligheterna att offensivt driva på för bättre internationaliseringsmöjligheter för företagen. Jag kan här bara nämna några av de åtgärder som regeringen sedan 2010 prioriterat.
I arbetet för ökad global frihandel arbetar vi bland annat för att få ett positivt avslut på WTO:s Doharunda och för ett frihandelsavtal för it-varor. För att öka handeln med strategiska marknader är regeringen drivande för att nå ett frihandelsavtal mellan EU och USA liksom med Japan och andra strategiska marknader. Likaså ökade vi anslaget för exportfrämjande till tillväxtmarknader som BRIK-länderna och Irak med särskilt fokus på små och medelstora företag samt framtidsbranscher. Jag är glad att vi kunde enas med Socialdemokraterna om den satsningen.
Exportvisionen omfattar även att arbeta för en tydligare och positiv Sverigebild. Därför följer svenska ambassader nu en främjandekalender, där olika aktiviteter för Sverigebilden fokuserar på olika teman vid särskilda tidsperioder.
Likaså är Sverige drivande för att skapa en öppnare och mer handelsvänlig EU-marknad, till exempel genom ett enhetligt patentskydd inom EU och att yrkesförbud och andra nationella regler inte får användas för att hindra tjänstehandeln.
För att förbättra genomslaget för det offentliga främjandet har vi skapat en ny och vassare organisation för både export- och investeringsfrämjandet. En enig riksdag, förutom Socialdemokraterna, ställde sig bakom regeringens förslag på en sammanslagning av Sveriges exportråd och Invest Sweden.
Utöver detta arbetar vi aktivt för att svenskar med internationell kompetens - våra kosmopoliter - bättre ska kunna bidra till företagens affärsmöjligheter. Regeringen satsar även på att utveckla exporten i branscher med outnyttjad potential som livsmedel, miljöteknik, de kreativa näringarna samt hälso- och sjukvård.
Redan under finanskrisen stärkte vi den statliga exportfinansieringen genom Exportkreditnämnden och AB Svensk Exportkredit. Det gjorde att svenska företag kunde hitta finansiering av sin export trots att bankerna blev försiktigare med att ställa ut krediter. Den ökade efterfrågan på statlig exportfinansiering kvarstår, och vi arbetar nu för att fler små och medelstora företag ska bli medvetna om dessa finansieringsmöjligheter.
Herr talman! Läget i den globala ekonomin är fortsatt osäkert, och situationen slår mot Sverige. Minskad efterfrågan i världsekonomin, inte minst i Europa, innebär särskilda utmaningar för svensk ekonomi. Samtidigt ser vi oroande signaler på att protektionismen är på frammarsch i världen. Mot denna bakgrund blir det svårt att uppnå en fördubbling av exporten till 2015, något som jag även tidigare varit tydlig med.
Kärnan i visionen handlar emellertid inte om målbilden utan om hur vi bättre ska bidra till att stärka företagens konkurrenskraft, locka utländska investeringar till Sverige samt ge svenska företag bättre möjligheter att handla med omvärlden. Jag vägrar att sänka dessa ambitioner. Faktum är att det är viktigare än någonsin att kämpa för frihandel och öppenhet i dessa dagar.
Därför arbetar regeringen aktivt för att skapa förbättrade möjligheter för svenska företag att handla internationellt, inte minst inom ramen för arbetet med att genomföra de 40 åtgärder som hänger samman med exportvisionen. Många åtgärder är på god väg att genomföras, men mycket arbete kvarstår. I dagsläget behöver vi främst fokusera på att effektivt genomföra de insatser som vi tidigare identifierat.
Det är slutligen viktigt att understryka att hela regeringen arbetar för att stärka den svenska ekonomins internationella konkurrenskraft. Grunden är stabila offentliga finanser samt ett förbättrat jobb- och näringslivsklimat. Särskilt värt att nämna i det här sammanhanget är regeringens satsningar på infrastruktur, forskning, utveckling och innovation samt sänkt bolagsskatt. Dessa insatser kommer att bidra till att stärka den svenska konkurrenskraften ytterligare.
anf.2 Jennie Nilsson (S):
Herr talman! För två år sedan slog handelsministern fast ett nytt mål för den svenska handelspolitiken. Exporten skulle fördubblas fram till 2015. Målet, som var inspirerat av ett liknande mål från den amerikanska regeringen, blev tidigt ifrågasatt av flera ekonomer. Sverige har, i motsats till USA, redan i dag en omfattande export på 50 procent av bnp. Vi har också ett bytesbalansöverskott per capita som är större än Tysklands och Kinas.
Nu säger handelsministern att målet blir svårt att nå och menar att det främst beror på att den globala ekonomin är fortsatt osäker, vilket slår mot Sverige, och att det finns signaler om att protektionismen är på frammarsch i världen. Skulle ministern vara helt ärlig borde hon också medge att målet var tämligen orimligt redan från början och att de 40 konkreta punkter som hon hänvisar till är bra men långt ifrån tillräckliga för att uppnå målet.
Ministern borde kanske också fundera på om det är en klok strategi att sätta upp mål som uppfattas som orealistiska och sedan hänga fast vid dem utan att leverera en politik som lever upp till behov och förväntningar. Risken är att det inte tas på allvar och att även goda idéer och ambitioner riskerar att gå om intet.
Herr talman! Sverige är ett exportberoende land, och självklart ska stora ansträngningar göras för att upprätthålla vår utrikeshandel och för att ytterligare främja den. Men i Utrikesdepartementets senaste prognoser för exportutvecklingen kan man se att exporten minskar till alla länder utom till det som kallas för övriga Europa, alltså länder utanför EU.
Exporten minskar också till viktiga tillväxtmarknader, till exempel till det snabbt växande Afrika söder om Sahara med hela 19 procent, till Asien med 4,6 procent och till forna Sovjetunionen med 17 procent. Exporten förväntas visserligen öka igen nästa år, men fram till 2016 kommer exporten inte att ha vuxit med mer än en tredjedel till någon marknad. Det är långt ifrån visionen.
Vi socialdemokrater vill stärka exporten genom att förbättra förutsättningarna för företag att etablera affärskontakter och att ta sig in på nya marknader. Våra viktigaste exportländer finns i vårt närområde. Över 70 procent av Sveriges varuexport går i dag till Europa. Det finns därför all anledning att stärka resurserna för att öka exporten till de växande marknaderna i Asien, Afrika och Sydamerika.
Beroendet av ett fåtal stora exportföretag innebär också en sårbarhet för den svenska ekonomin. Små och medelstora företag står i dag endast för 40 procent av varuexporten. Steget från att producera enbart för en hemmamarknad till att bli ett exportföretag måste därför bli betydligt enklare.
I vårt budgetalternativ har vi avsatt 25 miljoner kronor 2013 för att främja de små och medelstora företagens export. Det är pengar som framför allt skulle kunna användas till att främja export till de växande marknaderna i Afrika, Asien och Sydamerika, ett förslag som avvisas av regeringen.
Herr talman! Höga ambitioner är bra, men det räcker inte. Utvecklingen går åt fel håll. Ministern måste göra rätt analys av problemet för att kunna leverera rätt lösning. Min fråga kvarstår därför: Mot bakgrund av vision och verklighet, tänker ministern vidta några åtgärder för att få dem att gå hand i hand?
anf.3 Hans Rothenberg (M):
Herr talman! Export och import är två sidor av samma mynt. Investeringar i Sverige bygger förutsättningar att stärka våra framtida exportmöjligheter. Om exporten ska kunna öka måste Sverige vara väl rustat. Det kräver att svenska företag kan växa i ett gott företagsklimat. Det kan man göra i Sverige, ett Sverige med starka offentliga finanser och många duktiga företag som är vana att verka på internationella marknader.
Sänkningen av bolagsskatten kommer att hålla företag kvar i landet och dessutom attrahera utländska företag och investeringar till Sverige. Det här är bra för Sverige. Det är bra för Sveriges utveckling i framtiden.
Kopplar man dessutom på investeraravdraget, som är bra för att få mindre företag att växa och också kunna ta klivet ut på världens marknad, har vi förutsättningar för svensk export som inte har funnits på närmare ett halvt sekel. Med de förutsättningarna kan Sverige utveckla en redan god export till högre höjder.
En del av exporten kan vi råda över själva, nämligen hur vi ordnar med vår egen konkurrenskraft. Den andra är svårare att påverka, hur världen utanför Sverige mår och har resurser att handla med oss. Hur världsekonomin mår såväl på nära som på långt håll är knappast någon dold kunskap i den här kammaren.
Att sätta höga mål är bra oavsett om förutsättningarna för att uppfylla dem ändras. Regeringens exportvision och dess 40 punkter, må de kallas 40 nyanser av export, är ett gott redskap för att nå detta mål.
Sverige har nått handelsframgångar mycket tack vare klassiska basnäringar. De har varit grundbulten för att bygga den svenska välfärden. Det ska vi vara tacksamma för. Men det gäller också att utveckla nya basnäringar för framtiden, och de handlar till stor del om tjänster.
Nio av tio nya jobb växer i dag fram i tjänstesektorn. Även i den svenska exporten dominerar tjänsterna. It-sektorn är en av dessa. Det är därför angeläget med ett frihandelsavtal för it-tjänster. De gröna näringarna är starkt tjänsteanknutna. Här ligger Sverige i framkant. Dessutom är det en näring som gör stor nytta för Sverige, för världen och för kommande generationers hälsa och välgång.
Det gäller också välfärdstjänsterna. Välfärdstjänsterna inom hälso- och sjukvård samt omsorg har vuxit genom valfrihetsreformer. Det är reformer som kan innebära stora exportmöjligheter för svenska företag. Se bara på den nyvaknade efterfrågan på förskoletjänster i Sveriges viktigaste handelspartner Tyskland, ett land som tar stora kliv framåt med utbyggnad av barnomsorg och förskola. Många svenska företag ligger i startgroparna för att gå på export till dessa marknader.
Men det finns några hot, och de finns faktiskt på Sveriges hemmaplan. Företagen måste faktiskt få möjlighet att gå med vinst. Är det rimligt att vi ska ha paradoxen att svenska företag med kunskap, engagemang och skicklighet inom sina områden på välfärdens tjänstemarknad ska ha andra och bättre förutsättningar när de verkar utanför landet än på hemmamarknaden i Sverige?
Så är inte verkligheten i dag och förhoppningsvis inte i framtiden heller, men de idéer som finns hos Socialdemokraterna och andra oppositionspartier är skrämskott som allvarligt hotar utvecklingen i dessa näringar. Om svenska företag har lika goda förutsättningar att verka på hemmaplan som utomlands kommer man också att kunna utveckla exporten av dessa tjänster, av dessa näringar inom välfärden. Det är någonting som vi moderater och vi inom Alliansen står bakom.
anf.4 Sven-Erik Bucht (S):
Herr talman! Det är en mycket bra och viktig interpellation som Jennie Nilsson ställer. Jag tycker att frågorna om export och tillväxt faktiskt diskuteras alldeles för lite i den här kammaren. Inledningsvis hade statsrådet en bra mening, att för att svenska företag ska kunna expandera måste de erbjudas bra möjligheter att handla med varor och tjänster.
Jag tänkte beröra två näringar och några frågor kring dem och deras förutsättningar för expansion och ökad export. Framför allt är det gruv- och mineralnäringen samt skogsnäringen. Var för sig omsätter de här två näringarna ungefär 100 miljarder. Det är väldigt betydande näringar för svensk export, för att inte tala om den förädlingsindustri som uppstått utifrån att vi har de här två stora råvarunäringarna.
Mina frågor kanske inte direkt berör statsrådets ansvarsområde utan andra departement, men de har faktiskt väldigt mycket bäring på exporten, som vi talar om här i dag. Den första gäller svaveldirektivet. Det är ju en sak som gör att inte minst skogsindustrin, som är väldigt beroende av sjöfart, kommer att få betydligt högre kostnader. Min fråga till ministern - regeringen har ju ändå ett kollektivt ansvar - är: Vad gör man för att kunna kompensera skogsindustrin för de kostnadsökningar som den drabbas av och den snedvridning av konkurrensen som uppstår i och med att direktivet inte gäller hela Europa?
Den andra frågan handlar om godskapaciteten i norr. Både gruv- och mineralindustrin och skogsindustrin är oerhört beroende inte bara av sjöfart utan också av järnvägstransporter. Den typ av bilder som jag håller i min hand, av urspårade tåg och avbrott i svensk industri, är alltför ofta förekommande uppe i norr. Vad har statsrådet för uppfattning om att stärka godskapaciteten och möjliggöra mer export för landet genom att öka kapaciteten på järnvägen?
En tredje fråga till statsrådet gäller gruv- och mineralstrategin. Den hanteras inte heller av statsrådet Björling, men ni har ändå ett kollektivt ansvar. Det är faktiskt riksdagen som har gett regeringen i uppdrag att ta fram en gruv- och mineralpolitisk strategi. Först skulle den komma under hösten, sedan skulle den komma i januari. Nu får vi indikationer om att den kanske ska komma i mars. Kommer den att över huvud taget lyftas upp på riksdagens bord för beslut eller kommer den att behandlas i ett slutet rum hos regeringen?
Den har väldigt mycket beröring med tillståndsprövningarna, inte minst ser vi det i den problematik som finns inom gruvindustrin när det gäller att få öppna gruvor. Vi ser att vårt eget bolag LKAB har tappat enormt mycket exportinkomster, vilket inte är bra för landet som helhet.
anf.5 Statsrådet Ewa Björling (M):
Herr talman! Jag ska börja med att säga att det är glädjande att det är så många som deltar i den här interpellationsdebatten därför att export är viktigt. Det är en otroligt viktig fråga för Sveriges välstånd, och vi är också ett väldigt exportberoende land.
Jag vill lite grann kommentera det som interpellanten var inne på, just vad regeringen gör. Är det inte dags att se att det här målet inte går att uppfylla? Jag har sagt redan tidigare och varit tydlig med att det inte kommer att lyckas till år 2015. Men det är inte heller ett specifikt datum som är syftet när man sätter i gång ett arbete med en vision. Det handlar främst om att alla de organisationer som arbetar med exportfrämjande åtgärder i Sverige i dag också sätter sig på sin kammare och tänker: Hur kan vi bli mer effektiva, hur kan vi bli vassare och hur kan vi underlätta för fler små och medelstora företag att faktiskt kunna ta klivet ut i världen?
Vi har fått ett enormt gensvar från alla organisationer, även från näringslivet och många företag, med goda idéer om de viktigaste åtgärderna att genomföra. Det är också därför som vi har specificerat 40 sådana. Jag utesluter inte att det kan komma förslag på fler åtgärder under närtid. Vi ser att världen omkring oss förändras med andra förutsättningar. Det beror också mycket på vad som händer inom EU och på den inre marknaden. Det finns alltid skäl att titta vidare på vad vi ytterligare kan göra.
För de små och medelstora företagen har vi ökat anslagen för exportfrämjande insatser med 50 miljoner extra under perioden 2012-2014. Vi har sagt att vi ska inrikta oss mot BRIK-länderna, det vill säga Brasilien, Ryssland, Indien och Kina. Vi har också explicit tagit upp Irak som en ny marknad, där Sverige har stora fördelar eftersom det finns ungefär 140 000 svenskar med bakgrund från Irak som kan underlätta handeln. De är goda exempel på kosmopoliter, som jag tog upp i mitt inledningsanförande. Vi har också sagt att anslagen ska riktas till små och medelstora företag.
Tidigare Exportrådet och Invest Sweden, numera Business Sweden, tittar också på hur vi kan bli ännu bättre på hemmaplan tillsammans med regionala exportfrämjare. Bland annat handlar det om hur exporten kan utökas inte minst norrut där det är långa avstånd men samtidigt finns en stor potential. Om vi tittar på hur exportbilden ser ut i länen här hemma i Sverige framgår det att både Norrbotten och Västerbotten är oerhört intressanta. Det är de län som har ökat allra mest. Det beror inte bara på gruvnäringen - den är en del av förklaringen. Men många andra län och företag kan lära av Norrbotten och Västerbotten.
Jag tycker att vi i dag har en tillfredsställande budget för området. Nu handlar det om att vässa organisationen ytterligare. Vi har precis gjort en sammanslagning av Invest Sweden och Exportrådet till nuvarande Business Sweden, och jag är övertygad om att det kommer att innebära många fördelar med en gemensam organisation. Det handlar inte minst om främjandet av handel ute i världen och att få möjlighet att på olika platser i världen attrahera fler investeringar hit till Sverige. Det är något som vi behöver, inte minst för svenska jobbtillfällen.
Jag får säga mer i mitt nästa inlägg.
anf.6 Jennie Nilsson (S):
Herr talman! Jag vill tacka ministern! Det både hörs och känns att ministern har ett starkt engagemang i frågorna. Det är glädjande. Precis som ministern påpekade är exportindustrin en viktig fråga för Sverige. Den är viktig för Sverige eftersom den utgör en stor del av vår ekonomi. Därmed är den också en grund för vår välfärd - om vi ska summera den allmänpolitiska debatten som uppstår i sådana frågor.
Om vi summerar och mäter resultatet utifrån andra spännande politiska aspekter, till exempel den borgerliga regeringens politik så här långt, kan vi konstatera att med parametern arbetslöshet blir resultatet av effekterna av politiken magert. Dess värre kan samma sak sägas när vi mäter mot parametern export. Det är positivt och bra att regeringen har höga ambitioner. Det är ingen som ifrågasätter det. Det som saknas är realistiska mål. Det är ett bättre och effektivare sätt att få organisationer, verksamheter och näringsliv att jobba mot dessa mål på riktigt och ta dem på allvar. Ett sätt att nå dit är att exempelvis bryta ned det som i dag uppfattas som en vision i någon form av mätbara delmål som kan uppfattas som mer realistiska.
Ministern nämnde det framlagda 40-punktsprogrammet. Det är ett bra program med många bra första steg. De handlar mycket om frihandel och frihandelsavtal. Där finns ingenting att anmärka på. Ministern nämner också läget inte minst i Europa, ett krisande Europa, ökad protektionism och andra hinder. De kräver att vi gemensamt i närtid levererar fler nya förslag. Jag hade hoppats att det skulle komma någon liten hint eller fingervisning i ministerns anförande om vad man tittar på. Är det att titta på våra förslag om att stärka främjandeverksamheten i viktiga nationer som befinner sig i tillväxtregioner?
Å ena sidan talar man om vikten av att jobba med ambassader, att de har en Sverigeprofil och tydliga uppdrag. Å andra sidan drar man in ambassader i en del av länderna i dessa regioner och tar bort resurser på ett för oss som inte sitter i regeringen märkligt sätt.
Ministern säger också att man har satsat mycket pengar. Återigen blir det fråga om å ena sidan och å andra sidan. Först minskade man pengarna till exportstödet för 2006, och sedan har man lagt tillbaka en del av pengarna. Sedan kallar man det för en satsning. Det är lite grann av samma modell som vi ser på skolans område och en hel rad andra områden. Det har nästan blivit någon form av borgerlig modell för hur man faktiskt hanterar satsningar. Först drar man ned mycket, sedan lägger man till lite - och sedan kallar man det en satsning. Det blir besvärande och minskar tyvärr trovärdigheten för politiken, även för dem som företräder politiken. Det blir svårt för mig att ta detta på allvar.
Det här är bekymmersamt, och frågorna förtjänar att i allra högsta grad tas på allvar.
Ministern sade att hon skulle fortsätta i sitt nästa anförande; hon hann inte riktigt färdigt. Jag hoppas att vi i nästa anförande får en liten fingervisning om hur problemen identifieras och förslag till ytterligare åtgärder för att öka företagens möjligheter att komma ut på nya exportmarknader. Det är det som jag ser som den springande punkten.
anf.7 Hans Rothenberg (M):
Herr talman! Mål ska vara mätbara, realistiska och ambitiösa. När omvärlden förändrar sig behöver det inte innebära att man nödvändigtvis avskriver målen eller gör om dem utan att man kanske får ändra på tidslinjen. Det ska alla vi som arbetar med dessa frågor ha stor respekt för.
En omvärldsförändring som kan vara svår att hantera är protektionismen. Protektionism och handelshinder är ett av de största hoten mot världshandeln i allmänhet och mot svensk export i synnerhet. Om handeln är världens universella språk är protektionismen att likna vid dess munkavle. Det blir inte mycket sagt och inga affärer blir gjorda.
Sedan 2008 har WTO, världshandelsorganisationen, konstaterat att protektionismen har ökat i världen. Den tar sig flera uttryck. Den finns i stora delar av världen och även inom EU. Därför är det viktigt att EU:s inre marknad vidareutvecklas, att gå från ord till handling. Här behöver tjänstedirektivet breddas och omfatta en ökad rörlighet inom flera och nya sektorer - speciellt när Sverige är så tjänsteberoende. Kampen mot protektionism och för ökad frihandel är och måste vara Sveriges viktigaste mission i handelspolitiken globalt.
Jag vet att detta är en av många prioriterade ansatser som regeringen arbetar med. Den tar sig konkreta uttryck i exportvisionen. Men jag skulle gärna vilja höra handelsministern kommentera det vidare arbetet mot protektionismen. Protektionism i kombination med en världsrecession och låg takt på handeln är inte bra för världen, inte bra för Sverige och inte bra för de svenska exportföretagen, som annars har goda möjligheter att nå ut i världen.
anf.8 Sven-Erik Bucht (S):
Herr talman! Det blir lite svårt att föra en debatt när statsrådet inte hinner kommentera frågorna. Jag ska ändå gå tillbaka till några av dem.
Först har vi frågan om svaveldirektivet. Vårt grannland Finland har agerat snabbt och anslagit 255 miljoner till svavelreningsutrustning i befintliga fartyg. Man har anslagit nästan lika mycket för att utrusta nybyggda fartyg med svavelreningsutrustning. Har vår regering några ambitioner att gå i den riktningen för att underlätta för den viktiga export som sker via sjöfarten?
När det gäller den senfärdighet som finns uppe på Näringsdepartementet, som regeringen har ett kollektivt ansvar för, skulle jag vilja ge ett gott råd till statsrådet: Låt inte det där 3,2-procentspartiet ensamt sammanställa och värdera det som har kommit fram när det gäller en gruv- och mineralpolitisk strategi!
Det är en oerhört viktig fråga som har långsiktig bäring och kan stärka vår export om den behandlas på ett bra sätt och får rätt behandling. Jag tycker att den ska tas upp i parlamentet. Den berör så många områden, inte bara tillståndsprocesser utan också logistik, energi och utbildning. Det är oerhört viktiga frågor som i förlängningen möjliggör att vi som land kan bibehålla och förhoppningsvis expandera vår export, som är så oerhört viktig för oss. Några svar på den frågan tycker jag att jag skulle kunna få från statsrådet.
anf.9 Gunnar Andrén (FP):
Herr talman! Utan svensk export, ingen svensk välfärd. Det är lätt att säga, men vår export är grunden för den svenska välfärden och har varit så under lång tid. Om man har ambitioner att öka exporten kraftigt tror jag att man får inse att det finns både problem och möjligheter. Vi koncentrerar oss ofta kring problemen, och det är olika restriktioner i handeln. Hans Rothenberg har varit inne på klokheten i att värna om frihandeln, och det är grunden för den svenska situationen att vi vill ha detta.
Vi har under många decennier varit en stor exportör av varor av olika slag. De kombineras med kända företagsnamn som Sandvik, SKF, Volvo, Atlas Copco, Alfa Laval och så vidare. Världen håller delvis på att ändras på den här punkten. Vi håller på att gå över alltmer till tjänstesektorn och tjänsteexporten. Där är vi i Sverige inte alls så starka som vi har varit i fråga om varuexporten. Därför måste vi fundera på vad vi kan göra på tjänstesidan.
Om man tar ett företag som Ericsson betraktas det som ett varuproducerande företag, men i själva verket är Ericsson i hög grad ett tjänsteproducerande företag i dagens läge. Också om vi ser till företag som Astra Zeneca och hela life science-delen går exporten under beteckningen varor, men i själva verket är det kunskapsföretag som producerar innehållet i vad man kan.
När man ser till strukturen på detta har det ändrats väldigt mycket. Vi har också fått ett tredje ben att stå på som är exceptionellt för ett litet land som Sverige, nämligen handeln. Vi har åtminstone två mycket stora handelsföretag, nämligen Ikea och Hennes & Mauritz, som är väldigt stora i förhållande till vårt land och har huvuddelen av sina anställda utomlands.
Då kommer vi till frågan om vi ska öka exporten, även om det inte är just en fördubbling på ett visst antal år. Om vi ska bevara den svenska välfärden måste vi hela tiden utöka de områden där våra produkter i olika former efterfrågas. Då finns det ett område som vi har förbisett länge, nämligen att vi är ett väldigt litet språkområde. Detta är någonting som är strukturellt problematiskt.
Jag var häromdagen i Tyskland, och där gladde de sig över att deras export nu hade ökat till över 1 000 miljarder euro för första gången. Det är mycket pengar, och det var en stor sak i Tyskland. Men det tyska språkområdet är ju ohyggligt mycket större än det svenska. Det är ett problem - det gäller alla de nordiska länderna, inklusive Sven-Erik Buchts tvåspråkiga Haparanda - att det svenska språkområdet är så litet. Det gick väldigt bra under lång tid när vi exporterade i huvudsak varor, men om vi ska exportera tjänster är det nödvändigt att vi har ökade språkkunskaper.
Jag skulle vilja se de möjligheterna. Jag skulle vilja efterlysa någonting som är ungefär exportföretagens språksamverkan - vad det nu kan vara.
Allra sist vill jag säga någonting till Sven-Erik Bucht. Det är oerhört viktigt att vi får ökad handel med de varor som går över Haparanda. Det var väldigt glädjande att vi häromdagen kunde inviga den moderna Haparandabanan. Nu ser vi fram mot att Göteborgs hamn kan förenas med Haparanda via Norrbotniabanan.
anf.10 Carina Adolfsson Elgestam (S):
Herr talman! Frågan om exportfrämjande är en fråga som handelsministern och jag har debatterat flera gånger här i kammaren. Vi är överens om vikten av den frågan och också om att sätta höga mål. Men om man nu ser att man inte uppnår det målet, att det inte går på den tiden, får man väl göra en liten revidering. Det är en uppmaning till ministern: Revidera målet! Vi tycker fortfarande att det är bra att vi kan öka vår export och framför allt gärna fördubbla den. Så långt är vi överens.
Jag tycker att det är intressant när ministern med anledning av handelsdeklarationen säger att det får i gång såväl organisationer som företag att tänka på hur de kan bli bättre och vassare. Jag tror att det var de ord ministern använde. Då kan jag inte låta bli att fundera: Hur kan det komma sig att regeringen och ministern inte lyssnar in vad man säger ute i samhället? Jag ska bara visa på några exempel.
Undexo, det vill säga Sveriges underleverantörer, betyder oerhört mycket för att vi ska komma ut på nya marknader. De har under flera år uttryckt att det för deras del skulle vara bra med en exportcheck, för att kanske uppnå den fördubblade exporten till 2015. Jag har inte sett någonting kring detta från regeringens sida.
Någonting annat som de framför är att man skulle kunna ha exportmentorer. Det kunde kanske också vara ganska intressant. Ett annat förslag är att ge stöd till gemensamt mässdeltagande. När utländska företag är på mässa i Sverige har de stöd från sitt hemland för att vara där.
Detta är bara några exempel på hur man skulle kunna använda offentliga medel så att fler företag kommer ut på nya marknader. Det skulle vara bra om ministern i sitt nästa anförande kunde kommentera det lite grann, just med tanke på att ministern i sitt anförande nämnde att hon inte utesluter att det kan komma fler åtgärder. Det ser vi i så fall fram emot.
Jag vill då lägga till att det brådskar eftersom arbetslösheten i Sverige ökar. Man kanske inte ska använda ordet lavinartat, men det går snabbt. Jag kommer från Småland, där vi är oerhört exportberoende, och det är där arbetslösheten ökar mest just nu, inte minst i mitt hemlän där många små och medelstora företag har stora problem på grund av att de tappar marknadsandelar.
Jag vill säga till Hans Rothenberg, som använde bland annat Tyskland som exempel, att Tyskland verkligen har jobbat med exportfrågan. De har kört om Sverige och tar marknadsandelar. Det är väl ett av hoten mot Sverige. Vi behöver titta på hur Tyskland jobbar. Hur kommer det sig att de tar marknadsandelar, alltså ökar sin export i förhållande till vad Sverige gör?
anf.11 Statsrådet Ewa Björling (M):
Herr talman! Återigen: Det är roligt att så många vill vara med och delta i interpellationsdebatten. Jag ska försöka besvara så mycket jag kan.
Först till Jennie Nilsson: Vi har alldeles nyligen lanserat nya siffror på exporttrender 2012-2016. Var ser vi störst potential i världen? För Asien är det 26 procent och för Central- och Sydamerika 24 procent. Sedan är det en fallande skala ned till endast 9 procent för Norden.
Varför är det viktigt? Det handlar om våra bedömningar av var i världen vi behöver utöka vårt främjande. Därför är det också glädjande att kunna säga att vi utökar främjandet i både Kina och Indien till att börja med. Vi tittar också på var i världen det är viktigt att starta nya ambassader.
Allt handlar inte om dessa procent. Var behövs det offentliga främjandet bäst? Var behövs vi för att öppna dörrar? Var är det ett svagt utvecklat näringsliv? Var finns det inte fullt utvecklade demokratier där det ändå är viktigt att vara? Det är många saker som ska tas med i bedömningarna.
Jag vill också kort kommentera svaveldirektivet. Det är ett gott initiativ, eftersom det handlar om miljöhänsyn. Men det är också viktigt att det blir konkurrensneutralt. Jag vet också att man tittar på om man ska kunna komma med ett bra förslag som gör att det blir konkurrensneutralt. Samtidigt går vi faktiskt i bräschen och visar miljöhänsyn i Östersjön.
Det handlade också om gruv- och mineralstrategin. Den frågan tycker jag att Sven-Erik Bucht får ställa till någon minister på Näringsdepartementet, för jag är inte detaljinsatt i den. Däremot kan jag säga: Nu är Sverige ordförande i Nordiska ministerrådet, och som samarbetsminister har jag initierat ett nytt förslag när det handlar om gruvindustrin och också att satsa stora resurser på att få ökad kompetens inom det området. Vi har därför satsat mycket resurser på Luleå tekniska universitet, som utbildar gruvingenjörer och också tittar vidare på forskning. Det är ett gemensamt nordiskt initiativ som jag vet är mycket efterfrågat av hela gruvindustrin, inte bara LKAB utan också i Pajala och långt söderut. Vi ser hur många nya gruvor startas, vilket är mycket glädjande.
I detta har vi gjort stora infrastruktursatsningar för att underlätta för logistiken, inte minst från Pajala och Svappavaara och för vägen ut till Narvik. Men även här finns det viktiga frågor som handlar om samarbete mellan de nordiska länderna. Jag vet att det görs mycket arbete även inom det området. Jag är positiv till framtiden där.
På våra ambassader görs tydliga, långsiktiga främjandeplaner med tydliga mål för vad vi har bestämt oss för att uppnå de närmaste tre åren.
Jag tycker att vi har ganska specifika mål, och jag kan försäkra Jennie Nilsson att vi tar frågorna på fullaste allvar. Det gör alla som arbetar med export.
Naturligtvis handlar det, som Carina Adolfsson Elgestam sade, om att vi borde revidera tidpunkten 2015. Det finns redan gjort. Det finns faktiskt på UD:s hemsida, där vi har sagt precis det jag säger i talarstolen, nämligen att det kommer att vara ytterst svårt att uppnå målet till 2015. Men det handlar fortfarande om att vidta de här 40 åtgärderna och kanske också lägga till några nya. Vi är öppna för fler förslag.
När vi är inne på det vill jag nämna att vi har exportmentorer inte minst inom kosmopolitnätverken. Det är precis vad de är till för: att vara mentor, att vara vägvisare när någon vill ut i världen.
När det gäller mässdeltagande vill jag säga att vi nästa vecka kommer att delta i en mässa för livsmedelsföretag i samband med mat-VM i Lyon. Detta förekommer alltså redan inom Business Sweden.
anf.12 Jennie Nilsson (S):
Herr talman! Jag säger som handelsministern: Det är roligt att det är så många som vill delta i debatten. Det visar att det finns ett stort engagemang i de här frågorna. Det är bara jobbigt med de väldigt korta inlägg som man kan göra. Det finns så mycket som man skulle vilja säga. Jag kan börja med att hoppas att ministern skapar forum för vidare debatt i de här frågorna där man kanske kan gå ned på djupet lite grann. Det finns bevisligen mycket idéer, och det finns mycket kvar som borde göras.
Det jag tänkte ta upp i mitt sista anförande handlar bland annat om att det är bra att handelsministern reviderar tidsplanen för målet. Men jag skulle gärna se att man också gjorde delmål, såg till att de uppfattades som realistiska och satte in dem i en helhet.
Det handlar inte bara om att öka den svenska andelen på olika exportmarknader. Det är självklart superviktigt, men den stora poängen är egentligen att göra det utan att exportens andel av bnp ökar. Det är ju så vi får en starkare ekonomi. Det är det som till syvende och sist innebär att vi får något som vi kan dela ut i välstånd, skola, vård och omsorg i Sverige. Detta måste hänga ihop.
Det helhetsperspektivet känner man lite grann saknas när man tittar på detta, åtminstone det som är skrivet. Det är en rekommendation och en önskan att ministern och regeringen tittar på detta och sätter in det i det perspektivet, så att man vet vad man gör och varför och vad som är poängen, helt enkelt.
Det skulle också skapa en större trovärdighet, och det är viktigt i de här frågorna. Det får inte uppfattas som att man har en vision men inga konkreta verktyg som levererar, så att man faktiskt ska kunna uppnå visionerna, för då blir det inte på riktigt.
Den här frågan förtjänar att tas på riktigt, både av ministern och regeringen och av oss i oppositionen.
anf.13 Carina Adolfsson Elgestam (S):
Herr talman! Det känns lite osäkert vad ministern egentligen menar. Å ena sidan säger ministern att hon är beredd att revidera. Å andra sidan säger ministern att hon mer eller mindre är nöjd, i alla fall utifrån att ministern uttrycker att det för tillfället är tillfredsställande med den budget som är avsatt för just exportfrämjandet.
Jag vill påstå från vår sida att vi inte tycker att det är tillfredsställande. Det var just därför som vi hade 25 miljoner mer i vårt budgetalternativ. Just de 25 miljonerna skulle man kunna använda till mentorer. Då skulle man till exempel kunna ha en mentor anställd i varje län i hela Sverige. Bara det skulle öka möjligheterna att fler företag kommer ut på nya marknader eller får möjlighet att växa, som det också kan handla om.
Om man gör en inventering kan man se att det i Sverige i dag finns ungefär 400 företag som med rätt puff skulle kunna komma ut på nya marknader och som verkligen har sådana möjligheter.
Jag kan också mot bakgrund av vad ministern säger i sitt svar konstatera att vi alltid tar för givet att hela regeringen står bakom alla beslut som tas i regeringen.
Ministern pratar om vikten av konkurrensneutralitet vad gäller svaveldioxiddirektivet, och det instämmer vi i fullt ut. Men för företagen nere i södra Sverige önskar åtminstone jag konkurrensneutralitet även vad gäller elprisområden, för det är ett stort hot mot den elintensiva industrin vad gäller möjligheterna till export och tillväxt.
anf.14 Statsrådet Ewa Björling (M):
Herr talman! Jag vill tacka alla deltagare i interpellationsdebatten för en bra debatt.
Huvudpoängen med att ha en tydlig vision med 40 konkreta åtgärder är naturligtvis att öka exporten, öka importen och öka investeringarna i Sverige för att skapa möjligheter till fler jobb. Det tror jag att vi alla kan vara väldigt överens om.
Jag vill också vara tydlig med att säga att regeringen lyssnar. Vi har också tagit till oss många av de idéer som företag och olika organisationer har kommit med. Som ett exempel kan jag nämna att vi sent i höstas genomförde exporttåget, där vi reste med Inlandsbanan i tre dagar och träffade över 100 företag, för att lyssna in vad som är viktigt för det aktuella företaget för att kunna öka exporten och kunna växa även här hemma i Sverige.
Jag ska också kommentera Hans Rothenbergs frågor om tjänstedirektivet och hur vi går framåt där liksom om protektionismen, som florerar inte bara i Europa utan faktiskt i hela världen i dag.
Jag tycker att det viktigaste är att vi fullt ut implementerar det tjänstedirektiv vi har nu. Där skulle vi kunna tjäna 330 miljarder. Det är hisnande summor om alla EU-länder genomför det fullt ut. Efter det kan vi börja diskutera hur vi ska utöka detta, men just nu är det viktigaste att pusha på för att det ska bli verklighet.
Ett annat viktigt område inom EU är naturligtvis att få en bättre, tydligare, säkrare och tryggare e-handel. Det skulle också kunna underlätta för export, inte minst för småföretag och företag i glesbygd.
Protektionismen måste vi motarbeta varje dag. Jag önskar att vi kunde ha ett vaccin mot protektionism. Det har vi tyvärr inte ännu. Just därför är det så viktigt att vi tillsammans med andra frihandelssinnade länder arbetar gemensamt och talar med stark, tydlig röst, inte minst i EU.