Ekeroth, Kent (SD) besvaras av
anf.46 Justitieminister Beatrice Ask (M):
Herr talman! Kent Ekeroth har frågat mig vad jag tänker vidta för åtgärder för att rätta till sådana brister i påföljdssystemet för unga som enligt honom innebär att ungdomar döms till alltför lindriga straff.
Regeringen har tagit flera initiativ som rör unga som har begått eller som riskerar att begå brott. Ett sådant är att brott som begåtts av unga under 15 år ska utredas i större utsträckning än tidigare. Det är numera också möjligt att drogtesta unga under 15 år. Regeringen arbetar även för att handläggningstiderna avseende unga lagöverträdare ska kortas och för att stärka samverkan för att förebygga ungdomsbrottslighet. Särskilda åtgärder har också gjorts för att förbättra utslussningen av dem som dömts till sluten ungdomsvård för att minska risken för återfall i brott.
Påföljdssystemet ska naturligtvis uppfattas som rimligt och rättvist. Ett brott ska mötas av snabba, tydliga och konsekventa reaktioner. För unga brottslingar är det särskilt viktigt att ingripandena är tidiga, tydliga och inriktade på att förhindra fortsatt brottslighet. Särskilt anpassade påföljder tillämpas eftersom ungdomar ofta har särskilda behov av hjälp och stöd för att inte återfalla i brott. Men frihetsberövande påföljder kan dömas ut också när den unge är under 18 år.
Påföljderna ungdomsvård och ungdomstjänst reformerades 2007 i syfte att de i ökad utsträckning skulle präglas av principerna om proportionalitet, förutsebarhet och konsekvens. Påföljdsutredningen har utvärderat 2007 års ändringar och sett över var och en av de särskilda ungdomspåföljderna. Enligt utredningen finns i vissa fall ingen lämplig eller tillräckligt ingripande påföljd att ta till. Därför har utredningen föreslagit att ett antal nya påföljder ska införas för att få till stånd ett heltäckande påföljdssystem för unga som inte fyllt 18 år.
Myndighetsåldern är ju i dag 18 år. Detta var ett av skälen till att Påföljdsutredningen fick i uppdrag att ta ställning till om lagöverträdare som har fyllt 18 men inte 21 år ska behandlas som vuxna lagöverträdare vid straffmätningen och påföljdsvalet eller i något av dessa avseenden. Utredningen har föreslagit att påföljdsvalet i princip ska ske som för vuxna.
Regeringen kommer att återkomma i frågan om ingripanden mot unga lagöverträdare. Utredningens förslag är dock ute på remiss nu och jag vill inte föregripa remissbehandlingen och analysen av utredningens bedömningar i en enskild del.
anf.47 Kent Ekeroth (SD):
Herr talman! Jag får tacka justitieministern för svaret.
De förslag som Beatrice Ask för fram här är det i sig inget fel på, till exempel att brott som begås av personer under 15 år ska utredas i större utsträckning, att handläggningstiden ska kortas och att det ska vara en förbättrad utslussning. Det är positivt om man lyckas med det.
Problemet är att dessa åtgärder inte riktigt berör det jag tar upp i min interpellation. Jag interpellerar nämligen om de låga straffen som alltför ofta döms ut i dag. Det enda i justitieministerns svar som berör påföljden av unga är Asks hänvisning till Påföljdsutredningen, och den vill hon inte föregripa. På min fråga om straff för unga får jag inga konkreta eller direkta svar i dag - som det verkar.
Jag menar att Påföljdsutredningen ger anledning till oro snarare än tvärtom. Stort fokus ligger på hur man ska minska antalet utdömda fängelsestraff. Inte ens vid återfall i brottslighet är det enligt utredningen, till exempel, självklart med ovillkorligt fängelsestraff. Utredningen menar inte heller att brott som har begåtts under prövotiden nödvändigtvis ska innebära att villkorlig dom omvandlas till fängelsestraff. Det är inte direkt betryggande slutsatser. Det är visserligen så att regeringen inte behöver hålla med om utredningen, men med anledning av vad utredningen föreslår kan man knappast hoppas på en mycket bättre ordning när det gäller straffen.
Anser Ask att de påföljder som i dag döms ut för brottslingar under 18 år är tillräckliga? Jag vill ge några exempel för att visa vad jag menar.
År 2007 försökte en 16-åring stjäla en bil från en pensionerad taxichaufför som var 81 år gammal. 81-åringen blev nedslagen av 16-åringen med en sten i huvudet. 81-åringen svimmade, och 16-åringen fortsatte att slå på pensionären så att han bröt några revben. Sedan släpade 16-åringen den medvetslöse 81-åringen till en sjö och dränkte honom. Det var ett brutalt överfall och mord. För detta fick denna brottsling tre år i svensk ungdomsvård. Han är alltså ute innan han är 20 år gammal. Det ser inte jag som rimligt eller rättvist.
En 86-årig dam rånas brutalt på eftermiddagen den 24 mars. Hon gick med sin rullator från bankkontoret. Damen hade 6 000 kronor på sig. Hon blev nedslagen av en person, fick hjärnblödning och flera frakturer i ansiktet och fick spendera veckor på sjukhus. 17-åringen som begick brottet fick tre månader i ungdomsvård. Det är helt oacceptabelt.
Ett fall som kanske inte har undgått någon är Kortedalaöverfallet. Ett gäng på sex eller sju personer överföll en 61-årig sjukpensionär för att han bad dem att sluta trakassera hans hund. Efter den brutala misshandeln låg han i koma i två månader och fick obotliga hjärnskador. Han blev bland annat blind på ena ögat. Han har försämrad rörelseförmåga i höger arm och höger ben. Han fick ett rör inopererat i halsen för att kunna andas ordentligt. Han minns inte de två senaste åren av sitt liv.
Vad fick de för straff? De fick inte en enda dag bakom lås och bom. De fick ungdomstjänst som motsvarar ungefär två veckor och tio respektive tolv timmars prat med socialtjänsten.
Det är inte heller rimligt eller rättvist, som Beatrice Ask själv var inne på - därav min fråga. Allvarligt talat: Är de här straffen - och det finns många fler - inget som justitieministern ämnar komma till rätta med? Jag vet att Beatrice Ask inte kan gå in på specifika fall, men generellt sett är det här bara exempel på någonting som är väldigt generellt inom svensk lag i dag för unga brottslingar. Jag undrar: Vad gör Beatrice Ask för att komma till rätta med detta?
anf.48 Justitieminister Beatrice Ask (M):
Herr talman! Får jag börja med att säga att detta med att fler brott ska utredas när det gäller unga under 15 år och möjligheter att drogtesta redan är beslutat - det är inte förslag. Bakgrunden till det är att det tidigare inte hände någonting om man var under 15 år och man överlämnades till vård enligt socialtjänsten. Där har regeringen skärpt reglerna.
Man påbörjar ofta allvarlig kriminalitet väldigt tidigt, och för att sätta in adekvata åtgärder är det viktigt att göra en ordentlig polisutredning och agera så att också unga får en konsekvens av det som har hänt.
Att droger ofta är inblandade i allvarlig kriminalitet är ingen nyhet, men det har tidigare tyvärr inte varit möjligt att få testa utan föräldrarnas medgivande ens när det har varit mycket befogat.
Det är exempel på åtgärder vi har vidtagit som rör ungdomar som begår brott.
När det gäller Kortedalamålet kan jag som sagt inte uttala mig i ett enskilt mål. Processen pågår dessutom fortfarande, såvitt jag förstår, eftersom domen är överklagad.
Generellt kan jag säga att min grundinställning är att vi har haft för låga straff när det gäller våldsbrott. Därför har regeringen skärpt straffen för våldsbrott, dessutom ganska ordentligt. Det finns anledning att följa upp i vilken utsträckning detta har fått konsekvenser i olika ärenden, men avsikten har varit mycket tydlig.
Vi har också i direktiven till Påföljdsutredningen påtalat ett antal frågor som rör just unga lagöverträdare i syfte att markera när man ska bedömas som vuxen. Jag nämnde i svaret att utredningen i något avseende föreslår att man bör betraktas som vuxen om man har fyllt 18 år, det vill säga att de hänsyn som tas ska minskas. Det finns många saker att fundera över när det gäller Påföljdsutredningen, självklart, men jag tror att det är bra att ha ett gediget underlag att utgå ifrån.
Min grundinställning är: Grova, allvarliga våldsbrott måste mötas med det allvar som de kräver. Däremot måste vi framför allt när det gäller unga ha den typ av påföljder som gör att vi använder verkställigheten till att tillrättaföra ungdomar så att de inte upprepar den typen av brottslighet. Siffrorna är förfärande när det gäller återfall i brott för vissa unga lagöverträdare, och det måste vi komma till rätta med. Därför tycker jag att det är viktigt att diskutera inte bara inlåsning och påföljdens längd utan också innehållet. Där ser jag fram emot pigga och bra förslag också från Kent Ekeroth.
anf.49 Kent Ekeroth (SD):
Herr talman! Tack igen, justitieministern!
Min interpellation handlar ju, som jag skrev, om straffmyndiga, alltså de som är över 15 men under 18 år. Jag diskuterar inte i sak dem som är under 15 år. Vi har lagt fram ett förslag om att straffmyndighetsåldern ska sänkas till 13 år, men vi menar därmed inte att alla ska låsas in i fängelse. Det är en separat diskussion, om man begränsar sig till den fråga jag ställde i min interpellation.
När det gäller att de som har fyllt 18 år ska betraktas som vuxna är det positivt att utredningen och även justitieministern verkar hålla med om att den strafflindring som finns för dem som är över 18 år men under 21 år ska tas bort. Sverigedemokraterna har också motionerat om att ta bort denna hänsyn som i dag finns.
Återfall i brottslighet är givetvis en väldigt viktig del i det hela, men det berör inte heller det som jag interpellerade om. Som Beatrice Ask vet är det 78 procent av dem som dömts till sluten ungdomsvård som återfaller i brott, vilket är väldigt högt. Men min interpellation handlade inte riktigt om det.
Min interpellation handlar om just straffen. Jag gav exempel på att många av dessa straff fortfarande är väldigt låga. Det är till viss del betryggande att Beatrice Ask säger att straffen för våldsbrott nu har skärpts. Men till exempel Kortedalagänget dömdes enligt de nya reglerna, vilket skedde relativt nyligen, och de fick inga straff över huvud taget. De fick gå och prata med socialtjänsten tolv timmar. De fick ungdomstjänst på 70 timmar. De står alltså och räfsar löv i 70 timmar eller jobbar på något kafé i 70 timmar.
Är det ett rättvist straff för att nästan ha dödat en 61-årig sjukpensionär? Jag menar att det inte är det.
Detta är bara ett av väldigt många exempel där situationen är liknande. Det var ett fall för några år sedan där en 16-årig tjej oprovocerat och brutalt blev mördad av en person som också var 16 år. Han fick tre år i sluten ungdomsvård. Denna lista kan tyvärr göras väldigt lång.
Jag menar att de straffskärpningar som har införts uppenbarligen inte har lett till de resultat som vi hade önskat att de skulle leda till. Sverigedemokraterna har bland annat föreslagit att ungdomar som är över 15 men under 18 år ska kunna dömas som vuxna i särskilt hänsynslösa fall, till exempel brott som jag har beskrivit där man kanske under utdragna perioder eller med väldigt sadistiskt våld har skadat en person allvarligt för resten av livet eller berövat en person livet.
Jag menar att den som har begått sådana handlingar ska ta konsekvenserna av det även om man är under 18 år. I de allra värsta fallen ska det finnas möjlighet att göra det. Jag säger inte att det alltid ska vara så, men det ska finnas möjlighet att straffa dem som vuxna. Vissa förtjänar helt enkelt inte att bli behandlade som barn, och vissa förtjänar straff som vuxna när de nästan har förstört en oskyldig människas liv. Det är ett sätt att komma tillbaka.
Om vi tittar på återfall i brottslighet, speciellt de grova brotten, som grova våldsbrott, sexualbrott eller narkotikahandel, har vi föreslagit att man ska förse folk med fotboja i mycket större utsträckning även efter att de har kommit ut från fängelset, efter fängelsetiden, för att man ska kunna kontrollera var de är och vad de gör om det begås ett brott under en viss tid efter utsläppandet. På så sätt kan man förhindra dem från att begå nya brott. Om det de facto begås ett brott är det då lättare att utreda brottet.
Men vi har fortfarande inte kommit till rätta med de väldigt låga straffen, som jag har gett exempel på och som är många fler, trots de små förbättringar som regeringen har infört.
anf.50 Justitieminister Beatrice Ask (M):
Herr talman! Jag har uppfattat vad interpellationen gäller. Däremot tror jag att Kent Ekeroth och jag har lite olika uppfattning om huruvida olika åtgärder hänger ihop eller inte. Påföljderna är en del av kriminalpolitiken. När det gäller unga som begår brott är inte det vanligaste att man begår ett allvarligt brott, utan man har begått mer än ett. Det är väldigt bekymmersamt.
Därför är insatser som förebygger eller som på något sätt bidrar till att minska risken för återfall viktiga att försöka eftersträva. Därför är det också viktigt att arbeta med väldigt unga. Problemet är att många har kvalificerat sig in i en kriminell karriär under många år innan någonting hänt. Då tycker inte jag att man bara kan titta på det enskilda brottet och den påföljd som kommer i ett enda slag för den som är till exempel 17 år.
Den skärpning av straffen för våldsbrott som regeringen har beslutat om är en viktig sak, och den har lett till att vi i dag har betydligt bättre möjligheter att se allvaret i det brott som har begåtts, vilket är väsentligt. Det finns mer att göra på det området, och framför allt måste vi följa upp hur resultatet ser ut.
Vad gäller ungdomar finns i dag möjlighet för domstolar att döma också den som är yngre till fängelse om brottet är synnerligen allvarligt. Jag kan inte, och ska inte, recensera enskilda domslut, men den möjligheten finns. Utgångspunkten när det gäller 15-18-åringar är med de regler vi har i dag att man i första hand ska välja andra alternativ, exempelvis ungdomstjänst.
Jag vill gärna säga att en del av det som är ungdomstjänst eller behandling av något slag ofta är bra mycket värre för den som begått ett brott. Att faktiskt inse vad man gjort när man sparkat någon, kanske gjort någon handikappad för resten av livet, är oftast betydligt jobbigare och mer smärtsamt för den enskilde än att vara inlåst under ett år eller två, eller vad det nu kan vara fråga om. En avvägning som vi måste göra när vi diskuterar påföljderna är: Vad gör mest nytta långsiktigt? Vad är det svåra? Det svåra kan ibland vara att göra rätt för sig och att be om ursäkt; nu talar vi inte om allvarliga våldsbrott. Det är en viktig sak.
Jag tillhör dessutom dem som inte anser att medling, som vi också använder mer av när det gäller ungdomar, är ett mjukt straff eller någonting onödigt. Tvärtom är det ofta en väldig uppförsbacke att komma till ett sådant möte, om det hanteras rätt, och se den i ögonen som man misshandlat eller på annat sätt begått ett brott mot, och att reda ut det hela.
För brottsoffret är det ibland oerhört betydelsefullt att få ett ansikte på den som på ett allvarligt sätt kränkt ens liv och hälsa. Man måste alltså se de olika helheterna.
Kent Ekeroth kan vara förvissad om att jag inte tycker att det är rimligt att använda ullvantar i fråga om allvarliga våldsbrott och annan grov brottslighet, även om det begås av mycket unga personer. Vi måste dock, i synnerhet när det gäller ungdomar, försöka se om det finns möjligheter att ha påföljder som innehållsmässigt gör att vi lite bättre än i dag klarar av att minska återfallen. Det är med de glasögonen jag går in i arbetet med påföljder och annat, för jag tror att vi långsiktigt har mycket att vinna på en bättre tingens ordning.
anf.51 Anton Abele (M):
Herr talman! Jag vill tacka ministern för att hon tar sig tid att komma hit och diskutera den här viktiga frågan.
Kent Ekeroth ställer en mycket relevant och intressant fråga, och framför allt ger han mycket intressanta exempel på fall där man såklart blir upprörd över de straff som kanske utdömts. Jag är väl medveten om SD:s hårda attityd i dessa frågor och fullt införstådd med hur Kent Ekeroths samhälle skulle se ut när det gäller detta.
Jag tycker att frågan om straffskärpningarna är intressant. Jag är själv ung, och när jag träffar mina vänner hänvisar de ofta till vissa brott och frågar hur vi kunde döma ut ett så oerhört lågt straff för våldtäkten eller misshandeln. Själv engagerade jag mig just efter ett sådant fall.
Straffskärpning i all ära, men frågan är om skärpta straff löser alla problem. Skulle den personen inte begå brottet bara för att straffet var mycket strängare? Det är mycket viktigt att vi fokuserar på de tidiga insatser som justitieministern talar om. Vi talar om ungdomar mellan 15 och 18 år. När de begår det första brottet, tar tag i stenen och slår i huvudet på den 81-årige mannen, har det redan gått för långt. Då kan vi redan ha förlorat. Det är där vi måste börja tänka på hur vi ska agera i framtiden i just dessa fall.
Därför skulle jag vilja fråga Kent Ekeroth vilka lösningar de har när det gäller de tidiga insatserna. Jag vet att de vill skärpa straffen för en rad brott, och det är mycket viktigt, men tror Kent Ekeroth att det för 15-åringen är det viktigaste? Om han vetat att han fått dubbla straffet mot i dag, hade han inte begått brottet ändå? Det vore intressant att få svar på den frågan. Jag vet att Sverigedemokraterna ofta har brister vad gäller de tidiga insatserna och lösningarna.
anf.52 Kent Ekeroth (SD):
Herr talman! Det var ju lägligt av Anton Abele att ge sig in i debatten när jag har två minuter kvar att svara på både hans och justitieministerns inlägg. Eftersom jag är här för att kontrollera regeringen och inte Anton Abele väljer jag att till att börja med fokusera mina två minuter på att försöka besvara Beatrice Asks inlägg.
Ask var inne på att det är viktigt att hantera unga tidigt. Jag håller helt med om det. Jag tycker att vi gör det alldeles för lite i dag. Vi har lagt fram förslag om att det ska bli enklare med informationsutbyte mellan polisen och sociala myndigheter, och jag vet att det kommit ett liknande förslag från regeringen. Vi har även motionerat om att sänka straffmyndighetsåldern för att få tydligare konsekvenser för dem mellan 13 och 15 år som begår brott. Vilka de är får vi titta på, men det ska bli tydligare konsekvenser för dem. Det finns många i den åldern som begår brott.
Beatrice Ask var också inne på att man i dag kan döma ut fängelsestraff för dem som är unga. Det stämmer, men de får fortfarande den enorma rabatten för att de är unga. Det är den vi menar måste ses över för de allra grövsta brotten för att fullt ut kunna döma förövarna som vuxna.
När det gäller medling har vi lagt fram ett förslag. Även vi ser poängen med medling. Vi lade fram ett förslag, som dock blev nedröstat av alla andra, att ifall brottsoffret vill ska han eller hon få möta den som begick brottet, få konfronteras med dem. Det tycker vi är mycket viktigt, precis som Beatrice Ask säger. Vi vill till och med utvidga det så att det ligger på brottsoffret att avgöra om det är lämpligt.
Vi har fortfarande inte kommit till rätta med de låga straffen. Man kan fråga sig om en straffskärpning hjälper eller inte. Nu har jag inte tid att utveckla det, men för det första tror jag det och för det andra anser jag att det också är en moralisk fråga. I Kortedalafallet kan ungdomarna nu återvända till den skola de nyss gick i, trots att de nära på slog ihjäl en 61-årig sjukpensionär. Jag menar att den hållningen inte duger i Sverige i dag.
anf.53 Anton Abele (M):
Herr talman! Jag är väl medveten om Kent Ekeroths tidsaspekt. Det vore, som sagt, intressant att höra lite grann om vilka förslag Ekeroth har när det gäller de tidiga insatserna. Straffskärpningar i all ära - jag tror att de ger effekt - men jag tror att det också vore viktigt att titta på vad som kan lösa dessa problem. Vad hade gjort att den unga personen inte tagit tag i stenen och slagit den i huvudet på en annan? Vad hade gjort att man inte begått våldtäkten på den 16-åriga tjejen? Det är svaren på dessa frågor vi måste få fram.
Resultatet av straffskärpningar får vi först efter att någon begått ett brott. Hur förhindrar vi personen att begå brottet över huvud taget? Det känns tyvärr som att Sverigedemokraterna inte alltid har en politik för och lösningar på dessa problem.
anf.54 Kent Ekeroth (SD):
Herr talman! Det är en något annorlunda gång i denna interpellationsdebatt än vad jag är van vid.
När det gäller att redan från början förhindra brott har vi flera förslag på området. Den invandringspolitik som vi i dag bedriver bidrar enligt alla undersökningar till att öka brottsligheten i det här landet. Till och med när man tar hänsyn till socioekonomiska faktorer skapar den invandringspolitik vi för i dag de facto fler brott än vi hade haft om den inte funnits.
Hade vi haft en begränsad invandring, och dessutom inte fört det som kallas integrationspolitik eller mångkulturell politik, skulle exempelvis de hedersrelaterade brotten, brotten mot kvinnors rätt till sin egen kropp och sexualitet, inte begås av de invandrargrupper som kommer hit. Vi skulle ha sluppit de övergrepp som tjejer i många fall blir utsatta för eftersom man har en annan uppfattning om tjejers värde, en uppfattning man har med sig från utlandet när man kommer till Sverige. Hade vi tagit emot en begränsad mängd invandrare och dessutom assimilerat dem i den svenska kulturen och det svenska tänkesättet skulle vi ha vunnit mycket och kunnat bekämpa den sortens brottslighet.
Som vi konstaterade tidigare är andelen återfall bland dem som döms till sluten ungdomsvård 78 procent, och bland dem som sitter i fängelse är andelen också mycket hög. Jag tror att man skulle kunna komma undan många av återfallen och den återupprepade brottslighet som människor utsätts för varje dag om man dömde till mycket hårdare straff. Då skulle förövarna inte få chansen till återfall i första taget.
Hur ger det rätt signal till ungdomar, brottslingar eller som i det här fallet våldsbrottslingar i landet i dag att det är fel att göra det när de som i Kortedalafallet kom ut? De fick inte en enda dag bakom lås och bom, utan de kom ut direkt.
Hur signalerar det att samhället inte accepterar att sex personer står och hoppar på en medvetslös 61-årig sjukpensionär? Men dagens straffnivåer skickas inga sådana signaler. Det måste vi göra någonting åt.
anf.55 Justitieminister Beatrice Ask (M):
Herr talman! Jag tror att man ska vänta till dess att de rättsliga processerna är helt avklarade innan man bedömer vilka signaler som skickas i ett enskilt ärende. Kortedalaärendet är synnerligen allvarligt och någonting som jag tror att väldigt många har bekymrat sig över och funderar över.
Likväl är det viktigt att påföljdssystemet sätts in i ett sammanhang i kriminalpolitiken och att man också har förmågan att se att det är viss skillnad mellan barn och vuxna. Om man tittar hur det ser ut i jämförbara länder är ofta 18 år en vattendelare mellan när man i straffhänseende väljer att se att det handlar om barn eller vuxna. Man gör en åtskillnad där. Däremot föreslår som jag nämnde Påföljdsutredningen att det som gäller för dem som är 18-21 år ska förändras.
Varför ska det vara kortare tid? Det är lite grann den frågan som Kent Ekeroth lyfter fram. Ett av skälen är att just under ungdomsåren utvecklas människan, och det händer väldigt mycket. Det är viktigt att försöka korta tiderna. Det gäller handläggningstider, processtider och också verkställighetstider.
Vi måste diskutera hur det ska se ut. Det får inte vara så att man inte ser och uppfattar en tydlig och konsekvent reaktion på allvarliga brott. Det är grundkurs 1 a. Däremot tror jag att man för ungdomar även i framtiden ska ha ett något kortare perspektiv.
Det är också av det skälet som vi exempelvis har kortat tiden som en ung person finns med i belastningsregistret. Om det hakar med för länge riskerar man att försvåra alla möjligheter för en ungdom att komma igen.
Jag har nog en annan inställning än vad Sverigedemokraterna har när det gäller synen på unga. Däremot kan vi vara överens om att allvarliga brott ska mötas med tydliga och proportionerliga påföljder också när det gäller unga.