Karlsson, Christina (S) besvaras av
anf.36 Miljöminister Lena Ek (C):
Herr talman! Christina Karlsson har frågat mig vilken strategi jag har när det gäller att undersöka och komma till rätta med förgiftade havsbottnar längs Västernorrlandskusten.
Flera myndigheter är inblandade i arbetet med att kartlägga och åtgärda förorenade havsbottnar. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för den samordnade miljöövervakningen. Övervakningen är uppdelad i en nationell del och en regional del under länsstyrelserna. Länsstyrelsernas del finansieras delvis av medel från miljöövervakningsanslaget.
Vad gäller det statliga bidraget för efterbehandling av förorenade områden ansvarar Naturvårdsverket för att samordna, prioritera och administrera det. Länsstyrelserna ansvarar för att identifiera förorenade områden inom länet. Det stora flertalet av Västernorrlands 20 högst prioriterade områden med stora risker för föroreningsspridning ligger inom de kustnära kommunerna. Vid samtliga dessa områden pågår någon form av utredning eller efterbehandlingsåtgärd. Ungefär hälften av dessa områden omfattar även förorenade sediment.
Anslaget Åtgärder för havs- och vattenmiljö är ett anslag som ska användas för insatser för att förbättra, bevara och skydda havs- och vattenmiljöer. Medlen används bland annat för kalkning, vattenförvaltning, fiskevård och åtgärder som ska syfta till att förbättra havsmiljön.
Utöver de insatser som således redan pågår inom miljöövervakning, havsmiljöarbete och sanering av förorenade områden är jag övertygad om att berörda myndigheter ser allvarligt på situationen och kommer att hitta lösningar för ytterligare undersökningar och åtgärder.
Jag vill i sammanhanget klargöra läget när det gäller Christina Karlssons beskrivning att anslaget till havsmiljöarbetet har minskat och att det i sin tur skulle ha minskat länsstyrelsens möjligheter till undersökning av förekomsten av miljögifter. Anslaget är nu tillbaka på den nivå, omkring en halv miljard kronor, som det låg på före den kraftiga ökning som skedde av särskilda skäl under ett enskilt år, 2012. I budgetpropositionen föreslås att anslaget bibehålls de kommande åren, vilket ger en långsiktig säkerhet som underlättar för både länsstyrelser och Havs- och vattenmyndigheten i deras planering.
Jag kan försäkra Christina Karlsson om att vår ambition för havsmiljöpolitiken inte har sänkts. Vi har nu också en särskild myndighet etablerad med ansvar för att genomföra en sammanhållen svensk politik för hav och vatten, med målet att havet och dess resurser ska utnyttjas på ett hållbart sätt och så att livet i havet bevaras.
anf.37 Christina Karlsson (S):
Herr talman! Tack för svaret, miljöministern! När jag lyssnar till miljöministerns svar hör jag väldigt många ord, men jag vet inte om jag blir så mycket klokare. Jag tror att jag försöker ta det från början.
Vi är alla mycket väl medvetna om de problem som finns när det gäller tidigare utsläpp från våra tunga industrier. Längs Västernorrlands kust finns ansamlingar av ämnen som anses vara något av de giftigaste som människan har skapat. Det handlar bland annat om PCB och DDT. Det finns också tungmetaller som kvicksilver och bly och olika typer av dioxiner.
När jag läser om hur dessa ämnen kan påverka oss människor blir jag allvarligt bekymrad. Forskningen har visat att de aktuella ämnena är hormonstörande. De kan orsaka lägre födslovikt hos barn. Och nyligen har man också sett andra samband, till exempel mellan fetma och diabetes och miljögifter.
Länsstyrelsen i Västernorrland har under ett antal år undersökt dessa fiberansamlingar på ett tjugotal platser längs kuststräckan. Man har samverkat med SGU och hittat former för att använda deras undersökningsfartyg, och man har hittat gifter nästan överallt där man har letat. Halterna har varierat, och i vissa fall har man hittat gifter på helt oväntade platser. Experter har uttryckt förvåning över att de uppenbarligen har spridit sig mer och kanske på ett annat sätt än vi tidigare har trott.
Detta är naturligtvis oerhört bekymmersamt, för om dessa gifter finns i en mängd, i en omfattning och på platser som vi inte riktigt vet blir det oerhört svårt att motverka att de sprids och att vidta riktiga åtgärder.
Dessutom har det nyligen visat sig att havsörnarna längs våra kuster bär på mycket högre halter av miljögifter än någon annanstans i landet. Det handlar i princip om nivåer som man såg för 40 år sedan när arten stod på gränsen till utrotning. Det är inte svårt att se kopplingen mellan de giftiga fiberbankarna, där de fiskar och fåglar simmar som senare ska bli havsörnens mat. Även om människor inte konsumerar fisk i samma utsträckning som en havsörn tycker jag att det finns starka skäl att undersöka detta vidare. Vi behöver få svar på hur dessa gifter sprids i näringskedjan. Blotta misstanken att detta skulle kunna påverka oss människor borde räcka för att det ska vara mycket högt prioriterat.
Av den här anledningen blev jag oerhört förvånad i höstas när jag fick klart för mig att länsstyrelsen fått nej på sin ansökan om medel för att kunna utreda detta ytterligare. Den enda rimliga förklaring jag kan tänka mig är att det finns någon annan strategi, möjligen mer omfattande, eftersom detta sannolikt inte enbart berör Västernorrland utan kanske hela Norrlandskusten.
När miljöministern besökte Sundsvall uttryckte hon att hon var förfärad över situationen. Det skulle vara intressant om miljöministern kunde redogöra för vilken strategi hon tänker sig för att vi snabbt och effektivt ska kunna få kunskaper om detta.
Jag tror faktiskt inte att invånarna i Västernorrland är särskilt intresserade av att höra en debatt om hur medel flyttas mellan olika anslagsområden i en statsbudget och vilken myndighet som är ansvarig för det ena eller andra. Man vill helt enkelt veta vad miljöministern gör åt den här situationen.
anf.38 Miljöminister Lena Ek (C):
Herr talman! Jag skulle vilja tacka för den här interpellationen. Det är ett mycket viktigt ämne som berör de människor som bor i de här områdena i vardagen.
Därför är det mycket bra att vi har den stora Havs- och vattenmyndigheten som har ett överordnat ansvar för detta. När det gäller sanering av de här områdena sätter Naturvårdsverket nu i gång med sin samordnande uppgift. Det är många myndigheter som behöver finnas med i det här arbetet. De har precis satt i gång detta, och det är bra.
I 15 av de högst prioriterade områdena i Västernorrland pågår åtgärder, och i mer än 30 områden pågår utredningar och förberedelser för åtgärder. I storleksordningen 18 av Västernorrlands 20 högst prioriterade områden med stora risker för föroreningsspridning ligger i kustnära kommuner. I samtliga av de här områdena pågår någon form av utredning eller efterbehandlingsåtgärd. Hälften av de här områdena omfattar även förorenade sediment, som nämndes särskilt.
I många av de här prioriterade områdena i Västernorrland finns ett ansvar för föroreningarna, det vill säga hos dem som har släppt ut detta. Det är ett särskilt problem när det kanske är företag som är nedlagda, har slutat med sin verksamhet eller flyttat. Men så är det inte alltid. Det är också viktigt att se till att förorenaren tar ansvar för sina föroreningar. Det är också någonting som Länsstyrelsen i Västernorrland håller på med. De här utredningarna och åtgärderna drivs genom länsstyrelsens tillsynsarbete. Länsstyrelsen har fått statliga medel för både direkt tillsyn och specifika tillsynsprojekt, och en del av dem har också koppling till förorenade havssediment.
Det här innebär sammantaget att de myndigheter som vi har i det här landet som har ett övervaknings-, tillsyns- och åtgärdsansvar nu har satt i gång ett arbete för att se exakt vad man kan göra och hur det här ser ut. I många fall är också ett saneringsarbete påbörjat.
anf.39 Christina Karlsson (S):
Herr talman! Jag är väldigt intresserad av folkhälsa. Många gånger när folkhälsa diskuteras handlar det om kost, motion och levnadsvanor i stort. Det är självklart viktiga faktorer, men det är inte så ofta som vi diskuterar folkhälsa samtidigt som vi diskuterar miljö- och jordbruksutskottets frågor. Ändå hänger detta intimt samman. God hälsa avgörs av att några grundläggande förutsättningar är uppfyllda. Till dem hör ren luft, rent vatten och giftfri mat och miljö.
Det var glädjande att höra om miljöministerns folkhälsoengagemang i den förra debatten. Jag har uppfattat att miljöministern har ett brinnande och stort engagemang just för detta med en kemikalie- och giftfri miljö. Det är glädjande att ministern framgångsrikt arbetar till exempel med frågan om bisfenol A.
Nu är det uppenbart att de gifter som finns i dessa havsbottnar utanför vår kust sprids på ett sådant sätt att vi inte har fullständig kontroll på läget. Vi vet inte heller säkert hur de sprids uppåt i näringskedjan. Dessa miljögifter måste man kunna uppfatta som lika farliga för människor och djur som till exempel bisfenol A. Det är i alla fall min uppfattning.
Vårt län är kanske lite extra komplicerat eftersom vi har landhöjningen som påverkar havsbotten på sitt sätt. Det sker kanske inte i andra områden där landhöjningen inte är lika påtaglig. Vi har också på senare tid sett skred, till exempel i nedre delen av Ångermanälven. Sådana här saker påverkar bottensedimenten, och man kan anta att det med ett förändrat klimat blir fråga om fler skred i framtiden.
Enligt min mening är det av största vikt att vi snarast får klart för oss hur tillståndet är och vilka åtgärder som behöver vidtas. Det här skapar oro bland oss som bor i länet, och det skapar oro att det inte går att få klara besked. Folk funderar, kanske särskilt efter den mediebevakning som har pågått under hösten, på om det till exempel är säkert för barnen att äta den abborre som man har fiskat i havet eller om man borde undvika det på vissa platser.
I sitt skriftliga svar till mig skriver miljöministern så här: "Utöver de insatser som således redan pågår inom miljöövervakning, havsmiljöarbete och sanering av förorenade områden är jag övertygad om att berörda myndigheter ser allvarligt på situationen och kommer att hitta lösningar för ytterligare undersökningar."
Jag har stort förtroende för våra myndigheter. De gör det bästa de kan utifrån det uppdrag och de medel som de får. Men det känns inte rimligt att ministern bara hänvisar till myndigheternas ansvar när myndigheterna sedan inte får anslag för de åtgärder som de anser är nödvändiga att utföra. Ytterst ansvarig är ju ändå alltid miljöministern. Därför vill jag fråga: Kan miljöministern garantera att dessa gifter, som vi inte har klart för oss hur de sprids i näringskedjan, inte på något sätt påverkar människorna som bor längs Västernorrlandskusten?
anf.40 Miljöminister Lena Ek (C):
Herr talman! Det här är väldigt allvarliga frågor, och de visar vikten av att vi har en stark miljölagstiftning i Sverige, särskilt när det handlar om tillståndsgivningen för verksamheter som hanterar farliga kemikalier.
Nu har vi en situation inom Västernorrlands län och särskilt längs kusten där det finns många områden som är utpekade för misstänkta giftutsläpp. Det pågår en intensiv verksamhet för att se var det är, vilka gifter det handlar om och vilken påverkan de har. Arbetet försvåras naturligtvis av klimateffekterna och av landhöjningen. Det är alldeles rätt, jag håller helt med om det.
Det vi kan göra är att se till att våra expertmyndigheter för det första försöker att titta på vad det egentligen handlar om. Havs- och vattenmyndigheten har det uppdraget och har ett anslag på ungefär en halv miljard. Naturvårdsverket har också ett ansvar för att samordna de myndigheter som arbetar med andra aspekter av de här frågorna och har precis påbörjat detta. Länsstyrelsen har en pågående kartläggning av områdena.
Jag tror att det kommer att komma fram ganska allvarliga resultat av länsstyrelsens stora undersökning av havsbottnar. Rapporten kommer om inte alltför lång tid. Särskilt bekymmersamt tycker jag att det är att man kan anta att den kommer att visa att det finns högre halter av DDT och PCB än vad man har trott. Att det finns höga halter av kvicksilver har varit känt sedan tidigare, och det i sig är naturligtvis allvarligt.
Tidigare har man bedömt att de här gifterna ligger stilla på bankarna och att det inte sker någon urlakning i och med att det lagras nya sediment ovanpå fiberbankarna. Men de absolut senaste rönen visar att det möjligen kan vara så att gasbildning som uppstår i bankarna gör att gifterna frigörs. Det finns undersökningar där man tittar på äggen hos havsörnar, och det finns i olika vetenskapliga sammanhang forskningsprojekt som adresserar de här problemen.
Det vi kan göra är att se till att man för de områden som utpekas som allvarligast drabbade försöker hitta åtgärdsprogram. Jag har alldeles nyss redogjort för att det för de allvarligaste kategorierna just nu pågår mycket arbete. Det är naturligtvis otroligt viktigt.
Jag kan inte nu uttala mig om resultatet av de olika undersökningarna. För att kunna åtgärda misstänkta allvarliga miljöproblem är steg ett att man skaffar sig kunskap om hur det ser ut och att åtgärdsprogrammen sätts i gång på de ställen där man redan vet att problemen finns. Så är det i Västernorrland, eftersom det pågår arbete i 15 av de högst prioriterade områdena. I 30 områden pågår utredningar och förberedelse. Där är vi alltså på väg, och så får vi försöka göra det här så gott det går.
Grunden är att det måste finnas en samordnad kunskap, eftersom det har visat sig att det man trodde förut kanske inte stämmer då bankarna beter sig på ett annat sätt. Det är någonting som är ganska nytt.
anf.41 Christina Karlsson (S):
Herr talman! Det är bra att miljöministern är medveten om den här nya kunskapen. Det arbete som pågår är naturligtvis oerhört värdefullt, men det är också viktigt att det får fortsätta, för vi måste skaffa oss mer kunskap om detta. Som jag sade tidigare är det då bekymmersamt att länsstyrelsen inte får anslag för att fortsätta med detta arbete.
Jag konstaterar också att miljöministern inte riktigt svarade på frågan om det här med påverkan på människor.
Vi kan konstatera att det finns en riklig förekomst av miljögifter i havsbottnarna längs med kusten där jag bor. Det har inte gjorts några större undersökningar om påverkan på människor, förutom någon punktundersökning av dioxin vid ett sågverksområde i Marieberg i Kramfors.
Trots att färska analyser av vattenmiljön och ägg från toppkonsumenter som havsörn tyder på att Västernorrlandskusten är ett av de allra värst drabbade områdena i landet vet vi nästan ingenting om hur de som bor i länet påverkas av gifterna. Naturhistoriska riksmuseet och Livsmedelsverket har tagit prover på fisk, bland annat i Gaviksfjärden söder om Örnsköldsvik, som inte visar på anmärkningsvärt höga gifthalter men som visar att halten av dioxin är högre i både Bottenhavet och Bottenviken än i Östersjön. Sammantaget behövs det mer resurser för att ta reda på vad de gamla miljösynderna betyder för människor och djur i Västernorrland.
Vi måste få klart för oss vad som händer och hur dessa gifter sprids i näringskedjan, och ytterst ansvarig är miljöministern. Till lokal tv sade miljöministern i höstas att hon skulle göra allt hon kunde för att hjälpa till då detta gjorde henne så förfärad. Därför blir min sista fråga: Vad kan miljöministern göra, och vad har hon rent konkret gjort efter detta uttalande?
anf.42 Miljöminister Lena Ek (C):
Herr talman! Jag tror att Christina Karlsson och jag är lika bekymrade. Under senare tid har vi varit i kontakt med Naturvårdsverket om hur samordningen av miljöövervakningen fungerar, att Havs- och vattenmyndigheten arbetar som det är tänkt med dessa undersökningar, ser på tillståndet och vad man kan göra för att åtgärda det. Här ingår även Naturhistoriska riksmuseet och naturligtvis Länsstyrelsen i Västernorrland, som har en mycket viktig funktion i detta sammanhang. Dessutom har Livsmedelsverket ett stort ansvar liksom Socialstyrelsen och Kemikalieinspektionen. Ansvaret för att så snart som möjligt samordna åsikter, kunskap och förslag på åtgärder från de olika myndigheterna har Naturvårdsverket, och de har påbörjat det arbetet.
Innan man kan besluta om åtgärder är det viktigt att ha klart för sig varför sambanden inte verkar fungera som man trott att de skulle göra, varför bankerna beter sig på ett annat sätt än man trodde att de skulle göra och varför halterna är högre i dessa områden än i resten av Östersjön. En del kunskap finns, men vi måste få mer kunskap om de nya sambanden för att veta vilka åtgärder vi behöver vidta. Det är fråga om stora områden med havsströmmar och landhöjning. Klimateffekten berör också vatten. Dessutom har vi de stora regn som framöver kommer att komma mer frekvent och som vi planerar för. Regnen kommer även om vi satsar allt på att nå tvågradersmålet när det gäller klimatet.
I det här läget har vi gjort vad som kan göras. Vi får återkomma till denna diskussion när vi ser resultatet av underökningen.