EU:s svaveldirektiv

Bucht, Sven-Erik (S) besvaras av

anf.16 Miljöminister Lena Ek (C):

Herr talman, ärade ledamöter, ärade åhörare! Sven-Erik Bucht har frågat infrastrukturministern vad hon och regeringen avser att vidta för åtgärder för att säkerställa svensk industris konkurrensförmåga med anledning av att kraven i EU:s svaveldirektiv enligt hans åsikt inte är konkurrensneutrala. Hans Hoff har frågat näringsministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att minska de negativa effekter som EU:s svaveldirektiv innebär för svensk exportindustri. Interpellationerna har överlämnats till mig. Herr talman! Bakgrunden till att svaveldirektivet har ändrats är att Internationella sjöfartsorganisationen, IMO, hösten 2008 ändrade de enligt Marpolkonventionen globalt gällande kraven för svavelhalt i marina bränslen. Motivet till ändringen var de stora miljö- och hälsoeffekter som sjöfartens utsläpp har. Enligt en dansk studie från 2011 antas sjöfarten ha orsakat knappt 50 000 förtida dödsfall per år i Europa omkring millennieskiftet. Trots de nya reglerna ökar detta antal totalt sett till 53 500 omkring 2020, men i norra Europa blir det en minskning, då vi har strängare regler. Socialstyrelsen har beräknat att vi i Sverige har ca 3 000 förtida dödsfall per år på grund av luftföroreningar. Vi har också ett stort antal onödiga allergifall på grund av luftföroreningar. IMO:s krav har trätt i kraft och är gällande internationell rätt, som Sverige är förbundet att respektera. Ledtiden för näringslivet att anpassa sig till de skärpta kraven har därmed varit drygt sex år. Ändringen av svaveldirektivet innebär konkret att EU-rätten nu överensstämmer med internationell rätt. IMO:s beslut innebär att det i de så kallade svavelkontrollområdena i Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen får användas endast marina bränslen som har en svavelhalt om högst 0,1 procent från och med 2015. Motsvarande regler gäller runt kusterna vid USA och Kanada. Utanför svavelkontrollområdena skärps kraven först 2020 och då till 0,5 procent svavel i bränslet. Som ett alternativ till renare bränslen kan redarna välja att använda utrustning som renar rökgaserna i motsvarande grad. Man kan jämföra med katalysatorer på bilar. Några möjligheter till generella undantag finns varken i IMO:s beslut eller enligt EU-direktivet. Sveriges tydliga position under förhandlingarna var att de krav som ska gälla inom svavelkontrollområdena borde gälla på samtliga farvatten inom EU och från samma år, det vill säga 2015. Det hade varit positivt både för miljön och för konkurrensförhållandena och för alla EU-medborgares hälsa, inte minst viktigt med tanke på föregående interpellationsdebatt. Länderna utanför svavelkontrollområdena gjorde dock kompakt motstånd mot förslaget. Kommissionen har i anslutning till direktivet tagit fram en så kallad verktygslåda vilken redovisar de möjligheter som finns att erhålla stöd för bland annat introduktion av ny teknik. Regeringen har även stött svenska ansökningar om så kallade TEN-T-medel som gällt utveckling av ny teknik. På mitt initiativ togs det i direktivet in en uppmaning till EU-kommissionen att utarbeta ett stödprogram som motsvarar flygsektorns så kallade Clean sky-projekt. Det innebär att kommissionen ska bjuda in de berörda näringslivsaktörerna till att samfinansiera viktiga utvecklingsprojekt som ligger en bit från marknadsintroduktion. Regeringen är väl medveten om de stora utmaningar inom bland annat miljöområdet som sjöfartsnäringen står inför, varför vi inom kort kommer att presentera en handlingsplan för att stärka sjöfartsnäringen. Svensk sjöfartsnäring ligger i framkant redan i dag vad gäller miljöförbättringar och bör även fortsättningsvis göra så. Regeringen är samtidigt medveten om att de skärpta kraven på svavelhalten i SECA-områdena som följer av IMO:s beslut kan påverka frågor om handelsneutralitet och kostnaderna för svensk basindustri och sjöfartsnäring. Det är mot bakgrund av detta viktigt att poängtera att regeringen lägger stor vikt vid ett förbättrat näringslivsklimat. Inom närings- och miljöpolitiken arbetar vi med en mängd frågor för att utveckla och stärka svensk industri och samtidigt värna miljön. Sjöfartsnäringen såväl som den svenska basnäringen har fått sänkt arbetsgivaravgift och sänkt bolagsskatt de senaste åren. En ytterligare bolagsskattesänkning till 22 procent träder i kraft den 1 januari 2013. I budgetpropositionen har regeringen aviserat ytterligare forsknings- och innovationssatsningar, inklusive energiforskning. Förstärkningarna uppgår till ca 12 miljarder över fyra år. Ett särskilt fokus riktas bland annat utveckling av förnybara drivmedel. Regeringen bedömer inte statsstöd som en långsiktig lösning för sjöfartsnäringen. I stället ska satsningar göras på forskning inom miljöteknik och stöd till diverse TEN-T-projektansökningar som gäller miljöteknik och alternativa bränslen.

anf.17 Sven-Erik Bucht (S):

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret som jag måste säga var intetsägande och inte gav svar på min fråga. Lite förvånad blir jag faktiskt över att det är miljöministern som svarar på interpellationen. Jag hade ställt den till infrastrukturministern, och kollegan Hans Hoff hade ställt sin interpellation till näringsministern. De frågor som vi har ställt berör faktiskt deras områden. Men man kanske inte ska vara förvånad. Det kanske är så att det finns en djup oenighet i regeringen kring de här frågorna. Lite så känns det, att det är en besvärlig fråga som vissa ministrar inte vill ta i. Miljöministern tar dem men lämnar inte svar. Herr talman! Det här är en mycket allvarlig fråga för svenskt näringsliv. Svaveldirektivet snedvrider konkurrensen. Och behovet av sjöfart i svenskt näringsliv är väldigt stort. Egentligen skulle man ställa frågan än en gång till statsrådet, men jag avstår. Jag konstaterar att regeringen inte har några åtgärder för att komma till rätta med konkurrensproblematiken. Herr talman! Det nya svaveldirektivet, som införs 2015, slår väldigt hårt mot svensk sjöfart och svenskt näringsliv. Inom det så kallade svavelkontrollområdet, som omfattar Östersjön, delar av Nordsjön och Engelska kanalen, är det redan i dag betydligt hårdare krav än i övriga Europa. Gränsvärdet är för oss 1 procent och 3,5 procent för Europa i övrigt. Det nya för oss blir 0,1 procent. I övriga Europa fortsätter man att ha 3,5 procent och tar ned det först 2015. Herr talman! Låt mig först slå fast att sjöfarten, som alla andra branscher, måste fortsätta att minska sina svavelutsläpp. Det råder ingen oenighet om att man ska minska dem. Men att ha totalt olika utsläppsregler som ökar skillnaderna gör att svensk sjöfart och svenskt näringsliv får stora problem. Det snedvrider konkurrensen och får allvarliga effekter för vårt näringsliv. 90 procent av vår export går på sjöfart, och vi är ett exportberoende land. Detta slår hårt mot landet Sverige. Vi vet alla också att direktivet som är antaget inte går att ändra; det står fast. Men när man frågar regeringens ansvariga ministrar, infrastrukturministern och näringsministern, kommer de inte. De uteblir och skickar miljöministern, och hon har inga svar. Hon hänvisar till en verktygslåda och hon hänvisar till statistik som visar att 3 000 människor i Sverige dör årligen. Menar ministern verkligen att svenskt näringsliv har ihjäl 3 000 människor därför att vi har det svaveldirektiv som vi har i dag? Herr talman! Det finns anledning att belysa historien, då man inte får något svar. Det var tjänstemän på Sjöfartsverket som förhandlade. Dåvarande ansvarig minister, Centerpartiets statsråd och infrastrukturminister Åsa Torstensson, var inte där. Tjänstemän fick ta förhandlingarna. Någon politisk företrädare fanns över huvud taget inte med i en så viktig förhandling som det var fråga om. Det är bedrövligt illa skött av regeringen. Det är därför som vi är här i dag: passivitet från regeringen då och samma passivitet upplever vi i dag.

anf.18 Hans Hoff (S):

Herr talman! De nya svavelreglerna som införs 2015 kommer att ha en positiv inverkan på naturen och på många människors hälsa och välbefinnande. De nya reglerna innebär att fartyg som trafikerar svenska farvatten måste sänka sina gränsvärden för svavel i bränslet från 1 till 0,1 procent. I övriga Europa kommer gränsvärdet att vara fem gånger högre och införas först 2020. Konstitutionsutskottet gav det tidigare statsrådet Åsa Torstensson kritik för den bristfälliga hanteringen av frågan som ledde fram till detta beslut i IMO. Frågan var över huvud taget inte politiskt behandlad, inte av riksdagen eller av regeringen, trots att regeringen hade lång tid på sig att reagera på förslaget. I september 2011 skriver statsråden Catharina Elmsäter-Svärd och Ewa Björling i Svenska Dagbladet: Då basindustrin har global konkurrenskraft innebär de skärpta kraven att upp till 20 000 jobb i den norrländska landsbygden riskerar att försvinna. Med detta som bakgrund konstaterade Elmsäter-Svärd och Björling att regeringen inte kunde acceptera EU:s svaveldirektiv, men det gjorde regeringen senare. När man skärper kraven borde självklart samma regler gälla globalt. Åtminstone borde reglerna vara desamma för alla länder i EU. Då hade miljövinsterna varit än större, och då hade regeringen inte försämrat svensk exportindustris möjligheter att konkurrera. Oavsett tidigare hantering är svaveldirektivet nu en verklighet som regeringen måste hantera så att införandet blir kostnadsneutralt för den svenska exportindustrin. Orderingången i svensk industri är i dag svag, och antalet varsel har ökat dramatiskt under hösten. Ledarna för de stora svenska exportföretagen har i ett brev till statsministern skrivit: Att i nuläget införa en ekonomisk belastning på industrin på 13-28 miljarder kronor årligen kommer att ge kraftigt negativa effekter på investeringsklimatet och öka risken för fortsatt utslagning i ett läge där samhällsekonomin ändå blir svagare på grund av den utdragna finanskrisen i Europa. Dessa företagsledare har i dag och den kommande tiden att besluta om investeringar för miljardtals kronor. De ska besluta om investeringar, neddragningar eller kanske till med nedläggningar. De måste få besked om de ska räkna in i sina kalkyler att kostnaden för produktion i Sverige ska öka med mellan 13 000 och 28 000 miljoner kronor per år. Herr talman! Regeringen måste i dag ge besked, inte till mig - jag är en helt oviktig person i detta sammanhang och i de flesta andra också - utan till de företagsledningar som med stort intresse och med stor förhoppning följer dagens debatt på datorn. De måste få ett besked som klargör om de inför beslut om investeringar i Sverige ska räkna med att kostnaderna ökar med miljardbelopp eller om regeringen kommer att agera på något sätt så att införandet av svaveldirektivet blir kostnadsneutralt för exportindustrin. Statsrådet och regeringen måste förstå att hennes svar har stor betydelse för jobben och tillväxten i Sverige här och nu. Jag vill därför fråga ministern, och jag vill få ett svar: Vilka åtgärder avser regeringen att vidta så att införandet av svaveldirektivet blir kostnadsneutralt för den svenska exportindustrin?

anf.19 Ingemar Nilsson (S):

Herr talman! Sverige är ett exportberoende land, öppet och positivt till frihandel. Exportens andel av vår bruttonationalprodukt är i dag över 50 procent; det är mer än någonsin. Det är många faktorer som är viktiga för en framgångsrik exportnation. Det gäller att ha tillgång till kvalitativa råvaror, och vår tillgång till bland annat skog och malm har varit avgörande. Det krävs också tillgång till välutbildad arbetskraft, duktiga företagare och välvilliga investerare. En av våra konkurrensnackdelar är att vi ligger lite perifert till i förhållande till våra exportmarknader. Då är behovet av goda kommunikationer och transporter direkt avgörande för vår konkurrenskraft. Svensk skogsindustri bidrar årligen till Sveriges exportintäkter med nära 130 miljarder kronor. Det är den näringsgren som står för den största andelen av den svenska nettoexporten. En mycket stor del av skogsindustrins anläggningar för exporten finns lokaliserade i de norra delarna av Sverige, inte minst på grund av den goda tillgången på den unika råvaran. I mitt hemlän Västernorrland är skogsindustrin helt dominerande. Den står för 30 procent av sysselsättningen inom industrin, och den svarar för 49 procent av produktionsvärdet i länets industri. De produkter som skogsindustrin producerar för export, mestadels massa, papper och sågade trävaror, levereras till Europa och övriga världen i huvudsak via sjötransporter. År 2010 gick mer än 70 procent av denna export via sjöfart och sjötransporter. Vad blir då betydelsen av införandet av svaveldirektivet? Låt mig understryka, herr talman, att jag och Socialdemokraterna absolut inte har något emot tuffa miljökrav. Vi ska ha tuffa miljökrav. Sverige får gärna vara ett föregångsland, vilket vi också är på många områden. Det är dessutom bra att EU tar initiativ på detta område. Men för att Sverige ska kunna hävda sin konkurrenskraft som exportland krävs likvärdiga konkurrensvillkor, i första hand inom EU men gärna i ett större perspektiv också. Hur regeringens handläggning av IMO-beslutet gick till har jag inte tid att gå in på, men den har berörts av föregående talare. När svaveldirektivet införs den 1 januari 2015 kommer skogsindustrins konkurrensförutsättningar att förändras dramatiskt. En kostnadsökning för sjötransporter har beräknats till ca 95 kronor per ton. Det låter kanske inte så mycket, men i en hård världskonkurrens kan det vara helt avgörande. Dessa 95 kronor per ton motsvarar i verkligheten ca 1,3 miljarder kronor, räknat på den exportvolym vi hade 2011 - och jag hoppas att den inte ska minska. Av statsrådets svar på dessa två viktiga interpellationer kan jag utläsa två saker, dels att branscherna själva ska lösa problemet, dels att regeringens insats är anslagen till forskning och innovation. Statsrådet säger vidare att branschen har haft drygt sex år på sig att anpassa sig. Det är, enligt min mening, inte riktigt korrekt. IMO-beslutet togs 2008, men EU:s direktiv fattades det beslut om i år, 2012. Så sent som hösten 2011 gick två statsråd i den regering där ministern ingår ut och gav bilden av att Sverige minsann skulle ta striden om svaveldirektivet. Det var först när EU-direktivet fanns på plats som det berörda näringslivet kunde veta vilka regler som gäller. Då blir frågan: Är detta en bra och långsiktig näringspolitik? Med tanke på det otillräckliga svaret på interpellationerna och den korta omställningstid som återstår till den 1 januari 2015 kvarstår frågan till regeringen i interpellationerna: Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för att minska de negativa effekterna för svensk exportindustri som svaveldirektivet innebär och ge svensk exportindustri likvärdiga konkurrensförutsättningar som konkurrentländerna inom i första hand EU?

anf.20 Lars Tysklind (FP):

Herr talman! Jag anser i motsats till de tre föregående talarna att det svar vi har fått från miljöministern är heltäckande och väl täcker in hur detta har gått till. Jag är den första att tillstå att en ändring av kraven till denna nivå är en stor utmaning för både basindustrin och transportnäringen, i synnerhet sjöfarten. Det finns dock en annan sida av myntet. Vi talar mycket om kostnader, men jag vill åter lyfta upp detta med miljö och hälsoaspekter. Vi får nog dess värre acceptera att talen på de för tidigt döda stämmer. Det visar hur viktig det är att landa denna fråga. Det är också viktigt att framhålla lika konkurrensvillkor. Det var Sveriges linje i EU att så långt som möjligt driva att det skulle vara lika i hela Europa. Jag vill påstå att Sverige kom långt i denna diskussion och att Sydeuropa fick större krav på sig än de skulle ha fått utan det nordeuropeiska agerandet. Vi har haft en hel del debatter om svaveldirektivet, och alla S-ledamöter tycker inte likadant i frågan. I trafikutskottet och miljö- och jordbruksutskottet har vi en annan ton. Det kan bero på att vi så att säga ligger på den andra sidan, på miljö- och hälsosidan. Balansen måste finnas även hos er, om jag nu ska recensera er. Som jag sagt tidigare i denna fråga är det alltid en process när man sätter upp krav. Jag utgår kanske mest från sjöfarten, och man kan tydligt se att det tog ett tag innan man tog tag i frågan. Man skulle landa med direktivet 2011, men IMO-beslutet fanns ju hela tiden. Det handlade om att EU skulle implementera IMO-beslutet. Sydeuropa fick lite högre krav än i IMO-beslutet, vilket jämnar ut konkurrensförhållandena. Vad som har hänt sedan är att sjöfartsbranschen har tagit tag i frågan och jobbar intensivt med olika lösningar. Det är där vi måste hamna. Vi kan inte hålla på och diskutera årtal. Nu har vi 2015, och vi vet att det är 0,1 procent svavel. Då måste vi fokusera på lösningarna. Det känns därför bra att sjöfartsnäringen har tagit tag i frågan. Till syvende och sist är vi nog alla överens om att det skulle vara närmast en katastrofal utveckling om dessa transporter flyttades över till väg och järnväg. Ser man ur kapacitetssynpunkt och går efter vad Kapacitetsutredningen sade har sjöfarten i princip inga kapacitetsproblem, men man har miljöproblem. Det är denna sida vi jobbar med nu, och för att nå miljökvalitetsmålen måste vi minska sjöfartens miljöpåverkan. Det framgår även i hänsynsmålet för transportpolitiken att hälsoaspekten är viktig.

anf.21 Miljöminister Lena Ek (C):

Herr talman, ärade ledamöter och åhörare! Jag välkomnar denna diskussion och är inte alls rädd att ta debatten. Några saker måste jag dock påpeka. Nyss lyssnade jag på interpellationsdebatten om hälsofrågor där fyra ledamöter från Socialdemokraterna deltog, och det vore kanske klädsamt att jämföra vad man säger i olika interpellationsdebatter. Utsläppen från sjöfarten orsakar 50 000 för tidiga dödsfall i Europa per år. I Sverige orsakar dålig luftkvalitet mer än 3 000 för tidiga dödsfall. Man kan räkna med allt mänskligt lidande innan dess, man kan räkna med frånvaro från jobbet, man kan räkna med alla sjukvårdskostnader och människors livskvalitet. Jag ska inte ta upp tiden med att gå igenom hur allergiframkallande det är. Men jag ska ta upp tiden med att påpeka att de här förhandlingarna påbörjades 2003 och drevs mycket konsekvent och kompetent av Lena Sommestad som miljöminister. För att ha framförhållning är det viktigt med långa tidsled och globala överenskommelser för all industri. Det gör omställningen lättare, bättre och mindre kostsam. Den här diskussionen påbörjades 2003; den har pågått i tio år. År 2008 togs beslutet i den internationella sjöfartsorganisationen. Det ser många andra branscher som väldigt goda ledtider när det gäller regelförändringar. Det är inte alla branscher som har fått en sådan global överenskommelse. Det kanske är dags att titta på det bränsle som används i dag. Bunkerolja är egentligen en restprodukt från raffinaderierna, och därför är den billig. I svavelkontrollområdena tillåts i dag bränslen med en halt om 1,0 viktprocent svavel. Destillatbränsle är det bränsle som redarna behöver använda i framtiden. Det är en raffinerad produkt som påminner om eldningsolja och har lägre svavelinnehåll, ca 0,1 viktprocent. Det innebär en rejäl minskning. Diesel är hundra gånger bättre än det bränsle som man ska använda från 2015. Vi pratar om hälso- och miljöeffekter från biltrafiken. Diesel är hundra gånger bättre än det bränsle med högre miljökvalitet som sjöfartsnäringen ska använda. Har Socialdemokraterna ingen miljöpolitik längre? Har ni gått ifrån principen om att förorenaren betalar - polluter pays principal? Har ni ingen diskussion i gruppen om hur ni besvarar och hanterar interpellationer? Det är helt olika budskap i den förra interpellationsdebatten och den här. Jag ska fortsätta att debattera miljöfrågor med er utmärkta ledamot Matilda Ernkrans om en liten stund. Det måste finnas ett sammanhang i hur man hanterar frågorna. Sjöfartsverket har i dag sagt att deras siffror är föråldrade. Det kan jag förstå. Situationen är tekniskt en helt annan i dag än när man tog fram underlaget 2008. Jag har besökt dem som tillverkar reningsutrustningen för båtar för dem som väljer att inte använda det miljövänliga bränslet utan vill ha någon form av katalysatorer eller scrubbers. Det är svenska jobb på Alfa Laval i Södertälje som ska ta fram dem. Kostnadsbilden är en helt annan. Därför har Sjöfartsverket i dag sagt att man kommer att göra om sin utredning. Resultatet väntas om ett par månader. Det ska bli mycket intressant att se det materialet. Tiderna förändras.

anf.22 Sven-Erik Bucht (S):

Herr talman! Tack, fru statsrådet! Vår linje är tydlig och klar. Jag slog fast att sjöfarten ska minska sina svavelutsläpp som alla andra branscher. Vår linje har varit att det ska vara samma regler i hela Europa. Er passivitet har försatt svenskt näringsliv i en mycket besvärlig situation. Det är ett misslyckande av regeringen. Ett misslyckande kan bara kallas för ett misslyckande, ingenting annat. Snacka om företagsklimat! Avdrag för bartender går bra, men när det gäller att hjälpa exportindustrin i en så här allvarlig fråga blir det pass från regeringen. Vd:n för Svenskt Näringsliv har tillskrivit statsministern, men inte fått något svar. Man har tidigare tillskrivit Anders Borg och näringsministern men inte fått något svar. Jo, jag hörde i går att näringsministern tydligen har svarat. I går kunde vi i Dagens Industri se ett upprop från företag. Det är inte vilka som helst som har skrivit under det. Det är vd:n för Billeruds i Karlsborg, vd:n för Callans Trä, koncernchefen för Boliden, koncernchefen för Holmen och koncernchefen för SCA. Jag ska läsa vad Jan Johansson, koncernchef för SCA, skriver. "Om man tittar på hur det här har skötts av våra politiker är det nog en av de sämsta handläggningar jag har sett i hela mitt liv." Vad säger då statsrådets pressekreterare? Enligt Erik Bratthall, pressekreterare hos miljöminister Lena Ek, kan regeringen inte göra mycket mer än att beklaga situationen. Ett uruselt förhandlingsresultat får de här konsekvenserna. Herr talman! Det här är oerhört viktigt särskilt för skogsindustrin. Jag har besökt ett flertal företag inom skogsindustrin, senast var jag på Billerud utanför Kalix. Man beskriver detta som en hopplös situation. De här företagen har slutat investera. Det är mycket allvarligt. Det är exportföretag som genererar stora inkomster så att vi kan bygga ut hälso- och sjukvård i Sverige. Man talar om att lägga ut transporterna på väg. Man talar om att förflytta transporterna till Narviks hamn och dra ut godset via Narvik. Vad har man för svavelinnehåll i de fartygen - 3,5 procent? Herr talman! Statsrådet sade att hon värnar 3 000 liv i Sverige. Tydligen bryr man sig inte om liv i andra länder och 50 000 i Europa.

anf.23 Hans Hoff (S):

Herr talman! Statsrådet nämner i sin replik hur beslutet kom till. Man kan gå tillbaka till KU:s granskning 2010/2011. Där finner man hela beskrivningen. Jag vill minnas att regeringen efter förhandlingarna hade ett år på sig att reagera. Det var ingen beredning i regeringen över huvud taget om konsekvenser och synpunkter. Sverige blev automatiskt bundet på grund av regeringens passivitet. Herr talman! Jag nämnde i mitt tidigare inlägg de dramatiskt höjda kostnaderna för svensk exportindustri. Beräkningar som är gjorda pekar på kostnadsökningar på mellan 13 och 28 miljarder kronor per år. För de halländska företagen med sågverk och massa- och pappersbruk beräknas kostnaderna öka med 100 miljoner kronor per år. Det är ofantliga summor som är svåra att förstå. Det är lättare att se konsekvenserna för ett enskilt exportföretag. Ett sådant företag är Stora Enso i Hylte. Företaget har redan beslutat att permanent stänga en pappersmaskin, antagligen på grund av vikande efterfrågan. Här har säkert elområdena som har höjt de elintensiva företagens kostnader i södra Sverige spelat en stor roll. Elområdena som infördes för ett år sedan är näringslivsfientliga och påverkar jobb och tillverkning i sydsvenska företag. Det ser vi tydligt. De flesta varslen läggs i industrin i södra Sverige. När detta pappersbruk som exporterar i stort sett hela sin produktion med båt ska bära chockhöjningen av transportkostnaderna undrar jag om det över huvud taget är lönsamt att ha någon tillverkning där. Dagens debatt är viktig för jobben, men också för hela den svenska ekonomin. Exportindustrin står i dag för 50 procent av vår bruttonationalprodukt. Hundratusentals människor jobbar i exportindustrin. Nu måste regeringen agera. Den finska regeringen har tagit frågan på allra största allvar. Där arbetar näringsministern, arbetsmarknadsministern, kommunikationsministern och miljöministern aktivt tillsammans för att hitta lösningar. Den finska regeringen har i sin budget avsatt 255 miljoner kronor för att införandet av svaveldirektivet inte ska drabba den finska exportindustrins konkurrenskraft. Den finska regeringen agerar dels självklart för att klara de miljökrav som finns, dels för att rädda jobben i den finska exportindustrin. Herr talman! Ministern måste nu svara på frågan om vilka åtgärder som den svenska regeringen avser att vidta för att rädda jobben i den svenska exportindustrin.

anf.24 Ingemar Nilsson (S):

Herr talman! Jag konstaterar inledningsvis att det retoriska knep som statsrådet försöker sig på, att ställa hälsa mot näringsliv, inte fungerar eftersom vi verkligen har understrukit att vi bejakar tuffa miljökrav. Det är inte detta det handlar om. Det handlar om att skapa konkurrensneutrala förutsättningar för svenskt näringsliv. Man kanske ska vara försiktig med vad man säger i debatten. Det som miljöministern nu säger är ett exempel på detta, ställt i relation till det som regeringskollegerna sade för ett år sedan i Svenska Dagbladet. De pluseffekter som det pekas på i interpellationssvaret, det vill säga sänkt bolagsskatt och sänkta arbetsgivaravgifter, påverkar inte i något avseende detta. Det är klart att det inte blir så mycket bolagsskatt för dessa bolag att betala eftersom vinstmarginalerna blir obefintliga i framtiden, vilket, som sades tidigare, hotar svenska jobb. Jag funderar lite grann på dessa miljökonsekvenser. Om det blir billigare att köra en skeppslast massaproduktion från Sao Paulo i Sydamerika till Rotterdam än vad det blir att transportera motsvarande last från Sundsvall till Rotterdam, vad har då den globala miljön vunnit på detta? Om det blir billigare för skogsindustrin i Västernorrland att på lastbil köra sina exportprodukter över till Trondheim och där kunna göra precis som man gör i Narvik, köra skeppslasterna därifrån med tre och en halv procents svavelinblandning, vad har då den lokala och regionala miljön vunnit på det? Jag ser inga vinster alls. Det krävs åtgärder nu. Det är precis som Hans Hoff säger i sitt inlägg, nämligen att det krävs åtgärder som innebär att svenskt näringsliv och transportnäringen ges en rimlig övergångstid. Man kan titta på den finska modellen och på det som sägs pågå i Tyskland, vilket jag inte vet. Om man vill kalla det för statsstöd får man göra det. Men det handlar om att i ett problematiskt läge ge svensk exportindustri förutsättningar att fortsätta vara en viktig aktör både för svenska jobb och för svenska exportintäkter.

anf.25 Lars Tysklind (FP):

Herr talman! Vi diskuterar mycket kring passivitet här. Egentligen är väl den stora passiviteten den globala passivitet som har varit kring sjöfartens bränslen i årtionden. Det kanske egentligen är det största problemet. När det gäller miljöpåverkan och hälsopåverkan är det klart att det i viss mån finns en global påverkan av sjöfarten. Men att vi har ett svavelskyddsområde just här beror på att vi har ett speciellt känsligt område när det gäller försurningar och annat. Det finns alltså även regional miljöpåverkan som i just detta fall är betydligt större. Beträffande hälsofrågan är det inte så att nordeuropéer tål dessa nedsläpp bättre än andra. Från denna synpunkt är det naturligtvis lika viktigt var det än sker. Nu diskuteras teknikutveckling. Jag kanske är överdrivet teknikpositiv. Men jag har ändå sett en enorm förändring under det senaste året när det gäller hur man jobbar kring detta bränsle. Det är inte bara sjöfarten själv utan även hamnar och annat. För bara en månad sedan slöt till exempel Rotterdam och Göteborg ett avtal om att man skulle kunna garantera LNG, alltså flytande naturgas, och kunna bunkra den i både Göteborg och Rotterdam. Det är sådana åtgärder som behövs. Trafikutskottets forskningsgrupp bjöd in Preem. Det har talats mycket om att det skulle bli en sådan brist på 0,1-procentigt bränsle. Men de kände inte alls igen den bilden. De sade frankt att detta är en så liten del av världsproduktionen att de inte kunde se denna brist. Att det skulle vara kostnadsdrivande har också varit ett av argumenten. Jag tror helt enkelt att vi måste utgå från att detta beslut är fattat och att IMO har fattat ett globalt beslut. Sedan har EU förstärkt detta beslut lite grann. Men vi får rätta oss efter det, ha det som utgångsläge och sätta fokus på lösningarna.

anf.26 Peter Persson (S):

Herr talman! Jag skulle vilja påstå att svensk massa- och pappersindustri är en viktig ryggrad i svenskt näringsliv. Den kanske inte ter sig så imponerande i anställningsnumerär, men det är en högeffektiv och rationaliserad industri som har ett stort nettovärde i sin export. Insatsvarorna är i huvudsak inhemska. Det är vedråvara och energi som förädlas. Andelen importerade insatsprodukter är tämligen liten. Massa- och pappersindustrin ger viktig sysselsättning på små orter, inte bara i Norrland. Expansionen av framför allt massaindustrin i södra Sverige på 60-talet gav ett blomstrande näringsliv på orter som Mörrum, Nymölla, Väröbacka och Mönsterås, för att nämna några. Nu påverkas denna industri, som har en konkurrensnackdel på kanske 10 procent på grund av geografiskt läge när det gäller att få ut produkterna som konkurrerar på en global marknad, av ett halsstarrigt övervägande av vår regering, som uppenbarligen trodde att nationsgränsen också utgör ett slags luftgräns och att vi inte påverkar andra och att andra inte påverkar oss. Det är oerhört dramatiska kostnadspåfrestningar som industrin drabbas av. Sjöfartsverkets analys som visar på 13-28 miljarder årligen slår framför allt mot den norrländska massa- och pappersindustrin. SCA:s fabriker i Sundsvallsområdet gör bedömningen att de kommer att belastas med 230 miljoner kronor årligen. På grund av kapacitetsbrist på Ostkustbanan räknar man med att 10 procent av alla transporter till sjöss lyfts över till landsväg. För SCA:s del innebär det en fördubbling av antalet lastbilar på väg söderut från Sundsvallstrakten. Är det en god miljöpolitik, statsrådet, att lyfta över transporter från sjö till landsväg? Andra länder ser näringspolitik som någonting annat än det som vår regering ensidigt har sysslat med, nämligen generella skattesänkningar som man tror ska få i gång ekonomin. Vi socialdemokrater har alltid gått i spetsen för omställning till ny miljöteknik. Men vi har gjort det på de marknadskonkurrensområden där svensk industri har haft att verka. Vi vet nämligen att utan industri och utan ekonomi kan vi inte hävda vare sig välfärd eller miljö. I andra länder med en belägenhet lik vår engagerar sig nu regeringar i omställningsarbetet för att bringa ned kostnader. Är vår regering beredd att ta hänsyn till den viktiga sysselsättning som industrin skapar?

anf.27 Matilda Ernkrans (S):

Herr talman! Jag vill understryka det som mina socialdemokratiska kolleger här så förtjänstfullt har uttryckt, nämligen att det naturligtvis finns en helhet i den socialdemokratiska politiken. Miljöminister Lena Ek försöker göra det lätt för sig och slippa undan frågorna om hur regeringen hanterar det politiska hantverket kring detta genom att låtsas som att det finns olika besked från oss socialdemokrater. Vi för en generellt god politik för miljöomställning. Alla vi som är uppe i talarstolen är väldigt tydliga med att omställningen ska fortgå och att en offensiv och ambitiös klimatpolitik är det som bygger broar till jobb och välfärd. Vi menar att varje transportslag ska bära sina egna miljökostnader. Vi är tydliga med att svaveldirektivet och IMO-beslutet ligger fast. Samtidigt borde den sittande regeringen i ett Sverige där vi går mot 8 procents arbetslöshet komma med flera nya engagemang för jobben varje dag. Vi har också ett Sverige där endast 2 av 16 miljömål uppnås. Därför borde en ansvarsfull regering se dessa två problem och kombinera dem till en möjlighet, nämligen ansvar för miljön och den svenska konkurrenskraften. Det kan aldrig vara antingen eller. Vi måste faktiskt klara både och i Sverige. Detta tycker jag att mina socialdemokratiska kolleger förtjänstfullt har visat här, och jag vill bara som Socialdemokraternas miljöpolitiska talesperson understryka att vår miljöpolitik håller ihop och bygger broar till jobb och välfärd. (Applåder)

anf.28 Isak From (S):

Herr talman! Jag tackar miljöministern för att hon har velat komma hit och debattera denna viktiga fråga. Det är förtjänstfullt när både näringsministern och infrastrukturministern har överlåtit den, för det är först och främst en näringspolitisk fråga. Sedan har transporterna med detta att göra, och sedan är det naturligtvis också en miljöfråga. Jag vill ändå börja med att fråga Lena Ek om hon delar sina ministerkolleger Catharina Elmsäter-Swärds och Ewa Björlings bedömning att 20 000 jobb i den norrländska glesbygden kommer att försvinna. Vad har man i så fall tänkt göra för att möta det? Det är väl om inte annat en direkt näringspolitisk fråga, men det har jag inte hört någonting om i debatten i dag. För övrigt beklagar jag att näringsministern inte är här. Svensk industri står för många utmaningar. Frågan är om inte den borgerliga regeringen är en av de största utmaningar svensk industri står inför. Då räcker det inte med några bolagsskattesänkningar om man inte kommer att kunna transportera sina varor över huvud taget. Vad kommer svaveldirektivet att få för konsekvenser? Stora, utan tvekan - det är alla överens om. Vad kommer regeringen att göra för att möta konsekvenserna? Inget, vad jag har hört här i dag. Det är väldigt märkligt, men det är samtidigt väldigt bra att vi har miljöministern här. I mitt hemlän finns Rönnskärsverken, som är Europas kanske miljövänligaste smältverk. 31 procent av deras produktion består av återvunnet material från hela Europa, som skeppas till Skelleftehamn och smälts om till nya mineraler och nya metaller. Det är naturligtvis jättebra, och det finns en jättestor potential för detta. Boliden och Rönnskärsverken ligger väldigt långt framme med denna teknik, men detta äventyras naturligtvis om det blir betydande fördyringar för att först frakta upp materialet till Skelleftehamn för omsmältning och sedan skeppa ut det igen. Detta riskerar att ge en allvarlig miljökonsekvens om länderna i Europa väljer att deponera materialet i stället för att återvinna det. Jag skulle vilja fråga om miljöministern har tänkt på detta. Vad är konsekvenserna? Det handlar nämligen inte bara om skogs- och pappersindustrin utan även om svensk gruvnäring. Det är en näring som är på uppgång. Ska detta riskera att vända den uppgående trenden?

anf.29 Miljöminister Lena Ek (C):

Herr talman! Allra först: Jag tror att vi är överens om att miljökrav driver innovation och driver fram ny teknik. Det är någonting som är oerhört viktigt för att svensk industri ska vara konkurrenskraftig i ett längre perspektiv. För att detta ska fungera och för att man ska ha tid på sig att ställa om är det ganska bra om det tar en viss tidsperiod. De svenska förhandlingspositionerna, mina vänner, sattes 2003 av Lena Sommestad. Hela frågan var färdigförhandlad i IMO 2008. Det är väldigt långa ledtider för en teknikomställning. Det har de som framställer bränsle tagit ad notam. Vi har diskuterat detta med de olika bolag som kan förse sjöfarten med de nya bränslena, och de kommer att finnas där i tillräcklig mängd till 2015. De bolag som tillverkar reningsutrustningen, alltså scrubbers, har tagit detta ad notam. Jag talar om Wärtsilä, som jag har varit och besökt, och jag talar om Alfa Laval i Södertälje söder om Stockholm, som jag har varit och besökt. Det är viktigt. Miljökrav i detta sammanhang gäller faktiskt, men det verkar i denna debatt som att de inte gäller här och nu, utan de gäller för någon annan. Det handlar om det allra bästa sättet att klara ökade miljökrav, vilket vi faktiskt måste ha eftersom detta handlar om miljö och människors hälsa. Om man nu tror på polluter pays principle, alltså att förorenaren betalar, vilket Matilda Ernkrans förtjänstfullt driver i väldigt många debatter i just denna kammare, handlar det faktiskt även om sjöfarten. Det är inga små mängder vi talar om. Sjöfartens utsläpp när det gäller svavel och kvävedioxid kommer att överstiga landbaserade utsläpp 2020. Det är inga småslattar vi talar om i detta sammanhang, faktiskt inte. Därför tycker jag att det är viktigt och rätt - och det har varit alla regeringars position sedan 2003 - att dessa krav ska fram. De ska fram internationellt, och det ska vara en tidsrymd som medger omställning. Det finns många i industribranschen som har tagit det ad notam och faktiskt plockat fram den nya tekniken. Om vi nu talar om var SECA-områdena finns och hur det påverkar just stål och massa ligger Rotterdam inom SECA-området. De fartyg som anlöper Rotterdam har alltså precis samma krav på sig som de som anlöper eller för den delen går in i och ut ur Östersjön. Den finska regeringen har valt ett annat sätt. De har valt att begära en förlängning. Detta är inte godkänt än. Jag vet inte vad kommissionen kommer att komma fram till, men jag kan konstatera att kommissionsordförande Barroso i ett väldigt tydligt brev har talat om att han inte är beredd att medverka till några dispenser. Därför har den svenska regeringen generellt sett jobbat med näringspolitiken på ett annat sätt, nämligen genom att i budgeten sänka bolagsskatterna generellt med 22 miljarder och lägga 12 miljarder på forskning. Vi har också plockat fram en ny innovationsstrategi för att hjälpa svensk industri att klara den omställning man måste klara för att finnas med på marknaden. Konsumenterna världen över kommer nämligen att ställa krav på god miljöstandard och spårbarhet, och jag tror att det gäller överlevnad för svensk massaindustri att kunna visa att man har god miljöstandard också i sina transporter.

anf.30 Sven-Erik Bucht (S):

Herr talman! Det har sagts väldigt mycket i denna debatt, och jag ska inte upprepa det som är sagt. Jag vill ändå på något sätt göra en konklusion av det som har hänt. Det var en passiv regering när detta förhandlades fram. Man svek. Det blev ett misslyckande. Man lät tjänstemän hantera förhandlingarna, och man reagerade över huvud taget inte från regeringen. Vi har också hört att det finns kritik från KU mot hur handläggningen har skötts av regeringen. Man passar när till och med vd:n för Svenskt Näringsliv och andra näringslivsföreträdare försöker få kontakt med regeringen i denna fråga. Man visar också här i dag i kammaren att detta handlar om näringslivspolitik. Varken infrastrukturministern eller näringsministern infinner sig dock här, utan man stannar hemma och passar. Några svar på interpellanternas frågor får man inte. Regeringen har inget svar på hur man kan ställa upp för den här viktiga industrin och massor av jobb. Vad tänker regeringen göra för att hjälpa till i den här situationen, när konkurrensen så snedvrids? Pass, pass, pass! Jag slutar där, herr talman. Jag vet inte om jag kommer att hinna vara kvar till ministerns sista inlägg, så jag passar på att önska talman, minister och övriga ledamöter en god jul och ett gott nytt år.

anf.31 Hans Hoff (S):

Herr talman! Vi har under årtionden haft socialdemokratiska regeringar som har kombinerat bättre miljö med att skapa många nya jobb genom miljöförbättringar. I dag har vi en regering som inte förmår det över huvud taget. Svara också gärna på Isak Froms fråga! Jag hörde inte något svar på den från ministern. Delar hon sina regeringskollegers bedömning att det handlar om 20 000 jobb i Norrlands inland? Verktygslådan har ministern nämnt. Den är bra, men den är väldigt liten. Det handlar om tusentals båtar som i så fall ska byggas om, dessutom med någon teknik som inte finns, och det ska vara klart den 1 januari 2015. Besluten i industrin tas här och nu. Ska företagsledningarna räkna med kostnadshöjningar på 13-28 miljarder kronor i sina kalkyler? Om inte, hur mycket ska de då räkna med? Är det 0 kronor, 4 miljarder, 10 miljarder eller 28 miljarder? De måste i dag ha besked så att de kan ta beslut om investeringar. Det går inte att vänta ett halvår eller ett år med detta. Bolagsskattesänkning talar ministern om. Ja, men det förutsätter ju att industrin tjänar pengar för att man ska betala skatt. Det gör de inte i dag. Med de här chockhöjningarna lär de definitivt inte tjäna några pengar. Debatten handlar om halva Sveriges bruttonationalprodukt. Det är hälften av hela landets inkomster vi pratar om. Det handlar om tiotusentals jobb i industrin. Det handlar om Sveriges framtid, där vi ska satsa på jobb och miljö hand i hand. Regeringen har inget svar att ge till de företagsledningar som den närmaste tiden beslutar om industrins framtid i Sverige. Den finska regeringen har agerat och kommer att agera så att den finska exportindustrin klarar konkurrenskraften och miljökraven. I Finland agerar regeringen. I Sverige sover den uppenbarligen. Jag har bara en sak att säga, och det är god jul!

anf.32 Peter Persson (S):

Herr talman! Den sittande moderatledda regeringen brukar benämna sig själv en jobbregering. Det de har lyckats med är bara att skapa ökad arbetslöshet. Vi lever i en permanent massarbetslöshet. Jag har tagit upp den allvarliga frågan kring hur svensk industri, och har särskilt belyst pappers- och massaindustrin, kommer att belastas. Lena Ek har inte talat om jobben. Raljant talar hon om en tidigare interpellationsdebatt, som handlade om skånsk sjukvård och människors hälsa i Skåne, beroende på att det är för små resurser och dålig organisation. Kan inte regeringen de mest elementära sambanden? Jobb via ekonomiska överskott ger resurser till att bedriva både en god miljöpolitik och en välfärdspolitik. Vad alla vi interpellanter har talat om är den verklighet vi lever i. Det är den industriella miljö flera av oss har kommit ifrån som ger jobb och välfärd. Men sådana sammanhang är regeringen uppenbart oförmögen att se. Vid den här särskilda tiden på året, då alla blir lite mer vänliga och önskar varandra god jul, vill jag naturligtvis önska miljöministern och alla andra det. Samtidigt vill jag uttrycka en djup besvikelse över att finansministern i talarstolen här i går meddelade att han inte tror på tomten. Det var en oerhörd besvikelse att han först ger sig på arbetslösa, sjuka och pensionärer och nu också ger sig på barnen som längtar efter tomten. Jag önskar ändå alla god jul. (Applåder)

anf.33 Matilda Ernkrans (S):

Herr talman! Vad ska man säga efter det inlägget, Peter Persson? Det jag tänkte säga var att miljöministern naturligtvis har rätt: Det har varit en lång tid för omställning för industrin, och de måste naturligtvis bära sitt ansvar. Det vi debatterar här i dag är att det har varit lika lång tid för den svenska regeringen. Vi menar att en regering som bestämmer sig för att klara både miljöomställningen och jobben också har haft tid på sig att med samverkan och samarbete hitta en klok väg i omställningen. Vi menar att den sittande regeringen inte har tagit det ansvaret. Det är den kritiken vi riktar här i dag. Jag tycker att den nuvarande regeringen borde ta till sig av den kritiken. Jag nöjer mig med det och sparar mina god-jul-önskningar till lite senare i eftermiddag, eftersom vi ska fortsätta att debattera andra viktiga frågor.

anf.34 Isak From (S):

Herr talman! Miljöministern pratar om långa ledtider. Ja, vi kanske har haft förhoppningen att vi ska kunna ställa om. Men efter sex år med borgerlig regering börjar vi bli lite tveksamma. År 2015, när de nya kraven kommer att införas, kommer det att skapas några nya jobb till följd av det? Vi hoppas naturligtvis på det - det är helt nödvändigt. När vi talar om tro, tror vi ändå på att den svenska industrin ska klara det här. Men då tror vi att det krävs krafttag från politiken, och förmodligen krävs det också ett regeringsskifte. Jag ser ingenting här i dag som skulle kunna mildra effekterna för SCA Kraftliner i Obbola eller för Rönnskärsverken. Samtidigt med det här har regeringen tagit beslut om att höja banavgifterna. Vi har haft tron att vi ska kunna fortsätta att bygga ut järnvägen. I dag har vi stora kapacitetsproblem. Vi har även stora problem med att det råkar vara vinter i det här landet. Men vi har inte underhåll som är anpassat för ett vinterklimat, vilket gör att många tåg står i dagsläget, vilket gör att industrin inte heller kan räkna med att kunna ta tåget. Dessutom har vi en statsminister som har slagit i sista spiken i kistan för Norrbotniabanan. Det gör inte heller att tron på industrin för industriföretagarna blir bättre. Jag hoppas att miljöministern i sitt sista inlägg besvarar min tidigare fråga. Vad kommer att hända med jobben i Norrlands inland? I dagsläget har vi stora varsel inom träindustrin i Norrlands inland, men det är långt mycket mindre än 20 000 jobb som infrastrukturministern och handelsministern pratar om. Hur diskuterar man den här frågan i regeringen? Har man ingen gemensam syn på detta?

anf.35 Miljöminister Lena Ek (C):

Herr talman! Jag tror att vi är överens om att principen om att förorenaren betalar ska fortsätta att stå stark i Sverige. Jag tror att vi är överens om att det är viktigt att de miljöregler vi ska ha beslutas i god tid och helst beslutas i globala överenskommelser. Nu har vi precis en sådan på plats, på ett område med oerhört allvarliga risker. Vi pratar om 50 000 för tidiga dödsfall i Europa per år, mina vänner, för att inte tala om sjukskrivningar, mänskligt lidande, sämre livskvalitet och allergier som följer med i denna situation. Vi pratar om att sjöfartens utsläpp kommer att överskrida samtliga landbaserade utsläpp 2020. Lastbilar, personbilar och alla transportslag jobbar med att förbättra sin teknik och bli mer miljövänliga. Det måste också sjöfarten göra. Jag vill att vi ska ha en stark och tydlig sjöfartsnäring i detta land. Jag vill att vi ska ha en tydlig, stark och konkurrenskraftig träindustri och stålindustri. Men vi får inte hantera de här frågorna som de som var emot elektrifiering eller emot digitalisering gjorde. Det handlar om innovation, forskning och utveckling. Regeringen lägger 22 miljarder på att sänka bolagsskatten för att skapa ett bättre näringsklimat och 12 miljarder mer i forskningspengar för att ge möjlighet att utveckla innovationsstrategier, och jag kan hålla på länge och räkna upp vad som finns i den här verktygslådan. Socialdemokraterna väljer i det läget att gå emot den enda globala, i tid hanterade och beslutade ordningen som finns när det gäller de här oerhört allvarliga miljö- och hälsoeffekterna. Vi har dessutom ett historiskt stort, strategiskt paket när det gäller infrastruktursatsningar. Ni kommer att behöva bilda regering med ett miljöparti som straffbeskattar landsbygden med 50 miljarder i sin budget, och vi har i den här debatten inte hört ett ord om några socialdemokratiska satsningar i skuggbudgeten. Men det blir nog fler interpellationsdebatter, och jag ser fram emot dem.