Romson, Åsa (MP) besvaras av
anf.1 Miljöminister Lena Ek (C):
Herr talman! Ärade ledamöter och ärade åhörare! Åsa Romson har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att stärka det rättsliga skyddet för biologisk mångfald och säkerställa att Sverige uppfyller EU:s krav för inrättande och bevarande av Natura 2000-områden. Hon har vidare frågat mig om jag överväger att återinföra den stoppregel för täkter vid risk för skada på biologisk mångfald som tidigare fanns i miljöbalken. Slutligen har Åsa Romson frågat mig om jag överväger att se över det rättsliga skyddet för agkärr med omgivning på norra Gotland. Frågorna har ställts mot bakgrund av den pågående domstolsprövningen av företaget Nordkalks ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till kalkstenstäkt och vattenverksamhet i Bunge på norra Gotland. Som Åsa Romson väl känner till är jag enligt grundlagen förbjuden att närmare kommentera utgången i den pågående miljöprövningen av nu aktuell täkt.
Jag vill dock inledningsvis framhålla att skyddet för hotade arter och livsmiljöer är en av de viktigaste miljöfrågorna både nationellt och internationellt. Ett viktigt led i arbetet med att värna den biologiska mångfalden är att etablera effektiva regelverk. Den EU-rättsliga reglering som styr bevarandet av Natura 2000-områden finns dels i fågeldirektivet, dels i art- och habitatdirektivet. Dessa direktiv har en avgörande betydelse för skyddet av den biologiska mångfalden inom unionen. Direktiven är fullständigt genomförda i svensk författning, huvudsakligen i miljöbalken. Jag har inte för avsikt att i dag föreslå några ändringar av dessa regler.
För att vårt regelverk ska vara effektivt och ge ett starkt skydd är det viktigt att det är tydligt. Den tidigare gällande stoppregeln som Åsa Romson nämner var, trots Åsa Romsons envisa påståenden om motsatsen, inte tydlig. Det var oklart hur bestämmelsens tillämpningsområde skulle avgränsas. Syftet med den regeländring som trädde i kraft den 1 augusti 2009 var att åstadkomma ett bättre och tydligare regelverk. Jag noterar i detta sammanhang att Miljöpartiet då inte hade några synpunkter på detta vid riksdagsbehandlingen av regeringens förslag. Samtidigt som den otydliga stoppregeln togs bort infördes två nya bestämmelser som syftar till att ge ett starkare och bättre skydd för naturgrus och för våtmarker.
Domstolarnas prövning av Nordkalks kalkstenstäkt innehåller ställningstaganden i ett flertal frågor avseende bland annat täktens lokalisering utifrån bestämmelserna i 2 och 3 kap. miljöbalken, möjligheten att ge tillstånd enligt bestämmelserna om Natura 2000 och tillåtligheten av vattenverksamheten. Borttagandet av stoppregeln saknar, såvitt det är möjligt att bedöma, betydelse för utgången i målet avseende Nordkalk. Jag följer förstås domstolarnas tillämpning av miljöbalken. Jag följer naturligtvis också händelserna nära och dagligen. Om en framtida tillämpning av miljöbalken skulle utvisa att skyddet för den biologiska mångfalden har minskat kommer jag att verka för en regeländring så att skyddet för den biologiska mångfalden är fortsatt starkt. Några sådana slutsatser går dock inte att dra utifrån ett enskilt ärende och framför allt inte innan detta ärende är slutbehandlat.
Vad gäller arbetet med att färdigställa Natura 2000-nätverket föreslog Länsstyrelsen i Gotlands län och Naturvårdsverket i oktober 2005 området Ojnare myr samt ett flertal andra områden på norra Gotland. Samtliga områden tillhör den boreala biogeografiska regionen. Den dåvarande regeringen gjorde dock bedömningen att inte föreslå Ojnare myr men däremot de andra områdena - Kölningsträsk, Rutemyr, Hejdeby hällar och Nasume myr - vilka innehåller samma habitat som Ojnare myr. Förslagen till Natura 2000-nätverket utgår från det grundläggande ställningstagandet att Sverige föreslagit en proportionellt tillräckligt stor areal av habitat och arter i aktuell region. Under våren 2007 mottog regeringen utfallet av kommissionens utvärderingsprocess beträffande de svenska bidragen till nätverket avseende bland annat Gotland. Kommissionen har i utvärderingsprocessen inte anfört att det skulle föreligga någon brist för Sveriges del beträffande de naturtyper som ingår i Ojnare myr.
Sverige har precis avslutat arbetet med ett stort kvalitetssäkringsprojekt för ingående data runt arter och naturtyper i våra svenska Natura 2000-områden som bygger på tidigare års inventeringar av skyddade områden. Samtliga Natura 2000-områden har en bevarandeplan eller en likvärdig måluppfyllelse för bevarandet av ingående naturvärden, och nästa steg är att samtliga länsstyrelser uppdaterar bevarandeplanerna utifrån den av regeringen beslutade kvalitetssäkringen för respektive läns Natura 2000-områden.
anf.2 Åsa Romson (MP):
Herr talman! Den här debatten försiggår i samband med ett uppmärksammat fall som, precis som miljöministern sade, ännu inte slutligt har avgjorts i de rättsliga instanserna. Det engagemang som visas från naturvårdens intressen, de regionala myndigheterna, boende och andra intressenter är mycket stort.
Jag avser naturligtvis inte att vi här ska debattera det konkreta fallet med några föresatser att vi ska förespegla hur detta en gång ska sluta. Det är andra, om inte tredje, gången som Miljöpartiet interpellerar i den här saken. Jag tycker att det har väldigt mycket att göra med den lagstiftningsprocess som har föregått här i riksdagen.
Det här området, Ojnare myr, är en speciell naturtyp. Det är agkärr med kalkrika områden. Det har en väldigt speciell vattensammansättning och därmed en väldigt speciell flora och fauna. Precis som miljöministern sade finns det liknande naturtyper i ganska stor omfattning i närheten som är skyddade enligt Natura 2000. Det har också gjorts utredningar om att detta skulle bli Sveriges nästa nationalpark. Det är alltså ett ganska speciellt område som vi talar om.
När Miljöpartiet har tittat på det som har förekommit i denna process har vi sett att det är en avsevärd skillnad, menar vi, i bedömningarna från de rättsliga instanserna innan vi tog bort stoppregeln för täkter, som den kallades i miljöbalken, och efter den regeländring som miljöministern redogjorde för som den borgerliga regeringen genomförde för ett antal år sedan.
Det är helt riktigt att vi då inte protesterade, men det fanns ett underlag till riksdagen där man nogsamt poängterade att detta inte syftade till att minska skyddet. Nu påstår miljöministern dessutom att meningen snarare var att öka och stärka skyddet för biologisk mångfald. Man redogjorde inte heller för den önskan som hade uttryckts från bergindustrin specifikt om att denna regel skulle tas bort.
Vi har senare motionerat, förra året, om att återinföra regeln, just med den konklusion som vi drar av denna långa och väldigt olyckliga rättsliga process i förhållande till Ojnare myr, det vill säga att denna regel hade en viktig roll att spela. Såvitt jag kan se delar Naturvårdsverket, som är en av de överklagande instanserna i detta fall, den bedömningen.
Min fråga till miljöministern i dag blir på vilket sätt man på departementet analyserar hur det svenska rättsskyddet för biologisk mångfald kan stärkas i Sverige. Vi har ett antal olyckliga kommunikationer med EU-kommissionen, där de har ställt frågor om olika delar på området biologisk mångfald. Det sträcker sig naturligtvis långt utöver bara täkterna. Det handlar om skogslagstiftningen och om rovdjuren, och det handlar om ett antal viktiga områden som gäller hur vi får en fauna och flora som är rik och frodig och som det framför allt värnas om i framtiden.
På vilket sätt analyserar man de ändringar som har gjorts för att i så fall, som miljöministern sade här, kunna gå in med åtgärder och stärka upp för det fall att detta skydd har börjat urholkas?
Jag ställde samma fråga till Lena Eks företrädare Andreas Carlgren för ungefär ett år sedan, och han svarade på samma sätt: Det är för tidigt att dra några slutsatser, och man kan inte göra det i ett enskilt fall. Frågan är när, herr talman, miljöministern och departementet menar att man kan dra några slutsatser så att vi inte får en så här olycklig process på flera håll i landet.
anf.3 Jens Holm (V):
Herr talman! Tack, Åsa Romson, som har ställt en bra interpellation i ett mycket angeläget ärende! Tack, miljöministern, för svaret!
Det område där Nordkalk nu vill anlägga en kalktäkt har väldigt höga naturvärden. Det finns ungefär 260 rödlistade arter i området varav några är endemiska, alltså de finns bara i detta område. Kalktäkten ska anläggas, som tidigare anförts, mitt emellan två Natura 2000-områden och naturvärdena är så höga att området har varit påtänkt som ett reservat.
En av de springande punkterna i denna debatt är huruvida den borgerliga regeringens ändring av miljöbalken, där man tog bort stoppregeln för just täkter, har spelat in i det faktum att Nordkalk i somras fick tillstånd att anlägga denna stora kalktäkt. Nordkalk fick först avslag av miljödomstolen när de ansökte. Sedan gjorde den borgerliga regeringen ändringen och tog bort stoppregeln för täkter sommaren 2009, och nu har alltså Nordkalk fått bifall till att anlägga denna kalktäkt.
Då tycker jag att det låter väldigt märkligt när miljöministern säger att det här inte har någonting som helst med varandra att göra.
(TALMANNEN: Jag får erinra om att det är endast exempelfall. Det får inte bli en debatt om det enskilda fallet, enligt riksdagsordningen.)
Nej, men det är viktigt att kunna exemplifiera för att kunna ha en mer generell diskussion i detta viktiga ärende.
Vänsterpartiet har i alla fall kommit till slutsatsen att stoppregeln för täkter måste återinföras.
Miljöministern säger i sitt svar till Åsa Romson att hon är beredd att verka för en regeländring av miljöbalken ifall hon upptäcker att den biologiska mångfalden kan hotas eller äventyras på något vis. Då skulle jag vilja veta: Vad finns det mer för konkreta exempel? Vilka faror är det som miljöministern väntar sig för att hon ska göra en förstärkning av miljöbalken? Det skulle jag vilja veta.
anf.4 Miljöminister Lena Ek (C):
Herr talman! Tack, Åsa Romson och Jens Holm, för inläggen! Jens Holms parti var redan från början emot ändringen av miljöbalken vad gäller stopplikten, medan Miljöpartiet då delade regeringens synpunkt att regeln var otydlig och i många fall oanvändbar, eftersom tolkningen av tillämpningsområdet var så oklar. När man går tillbaka ser man att många länsstyrelser har påpekat just det. Det var just den oklarheten som gjorde att man var överens om att plocka bort denna regel och i stället skärpa reglerna när det gällde täkter och naturgrusuttag.
Ärendet är inte färdigt, men det är tillåtet för alla att läsa protokoll från lägre domstolsinstanser. I domen från oktober 2009 nämns faktiskt ingenting om stoppregeln eller påverkan i detta fall. Möjligen kan det bero på att en sådan här prövning äger rum enligt en hel rad olika kapitel i miljöbalken, med alla andra aspekter runt omkring själva det stora miljöärendet och den miljökonsekvensbeskrivning som ska lämnas in och som ska täcka just alla aspekter. Utvärderingen av det som pågår nu kan ju ske först efter att ärendet är avslutat.
Däremot kan jag försäkra att jag är bekymrad och att jag följer händelserna dagligen, precis som jag gör med alla andra stora pågående miljöärenden som vi har. För mig är det viktigt att reglerna i miljöbalken fungerar, att de är tydliga, att de har en miljöintegritet som är stark och att de är transparenta och enkla att använda - förutsägbarheten är väldigt viktig.
Som sagt: När detta ärende är avslutat får vi analysera det och se hur det har utfallit.
De regler som finns i dag har i andra ärenden varit tillräckliga.
Mycket av det som handlar om Natura 2000-områden och regleringen kommer från europeiska regler för hur vi ska hantera detta, som fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet. Det är kommissionens uppgift att se till att medlemsländerna följer de regler som finns. De har ansvar för att vakta det EU-rättsliga regelsystemet, den så kallade akin. Det är inget konstigt att man när man tycker att det finns anledning att fundera har en brevväxling med respektive medlemsstat. Det är någonting som är viktigt och bra för att reglerna ska kunna tillämpas på rätt sätt inom Europeiska unionen.
Mycket av de frågor som har ställts i de senaste inläggen härrör sig till det enskilda ärendet, och det är jag som sagt förhindrad att kommentera.
anf.5 Åsa Romson (MP):
Herr talman! Tack, miljöministern, för att du deltar i den här debatten och också öppnar för att göra en särskild utvärdering av det här fallet när det så småningom är avslutat. Jag tror att det är behövligt, både ur miljörättens perspektiv och med tanke på den ganska infekterade konflikt som har varit.
Jag skulle vilja ta upp några aspekter som inte alltid kommer fram i den här debatten, nämligen tydlighet och klarhet. Där är vi naturligtvis överens, men vi har lite olika ingångar när det gäller vad tydligheten ska innebära. För mig och Miljöpartiet står det klart att ju tidigare man kan vara tydlig med vilka områden som har högt naturvärde och stor känslighet, desto lättare blir det för alla andra aktörer och kanske särskilt för näringslivets aktörer, som har stora pengar att investera redan på ett tidigt stadium. Redan i planeringen av prospektering i ett sådant här område vet vi att det läggs ned väldigt mycket resurser, tid, engagemang och pengar. Om detta borde vi värna i stället för att få en process som den vi nu har fått, som till slut har blivit väldigt infekterad och långdragen i de rättsliga instanserna.
Här har man från myndigheternas sida och från ministerns och regeringens sida en skyldighet att vara efterklok. De här områdena var ganska tidigt utpekade som totalt sett oerhört värdefulla. Man hade flera processer som pekade på olika typer av skydd - Natura 2000, naturreservat eller nationalpark - och man gjorde olika bedömningar när man pekade ut de olika ytorna. Vi ska kanske inte här diskutera vilka kontakter som fanns mellan bergindustrierna och departementet när det gäller just regeln och om de hade specifikt med det här fallet att göra. Det är dock sådant som har varit uppe i debatten, och som lagstiftare blir man ganska chockerad över att sådana saker kan påverka en regeländring.
Tydlighet när det gäller miljölagstiftning är att också vara tydlig med var man inte kan prospektera. Den regeländring som gjordes och som anklagades för att vara otydlig gällde den så kallade stoppregeln. Det var en av de tydligare reglerna när det gäller att påvisa när man inte får. Problemet är att vissa aktörer har väldigt svårt för den typen av regler, för man vill inte se att det betyder att man inte kan komma med ett exploateringsförslag för en bergtäkt eller en grustäkt. Sådana täkter hör till de mest ingripande och irreversibla ingrepp vi gör i svensk natur.
Bedömningen att den här regeln var otydlig och att det skulle underlätta om man tog bort den bör man nog göra om och se var fel. Det är också en del instanser som nu gör det. Dit hör också Miljöpartiet, som har motionerat om att återinföra regeln, vilket dock allianspartierna har sagt tvärt nej till.
Jag välkomnar att miljöministern här öppnar för att se över det här fallet när det har blivit slutligt beslutat. Det handlar om att vi ska ha ett starkt skydd för biologisk mångfald i Sverige. Det här fallet är också komplext när det gäller vattenregleringen. Vi bör nog lite till mans fundera på om det är lyckligt att den stora rättsliga debatten om ett så pass utsatt ärende har kommit att handla om specifika hotade arter, för det är långt ifrån det enda bekymret med denna typ av verksamhet. Om jag bodde i det aktuella området på Gotland skulle jag vara mer orolig för den direkta påverkan på vattenkvaliteten.
anf.6 Jens Holm (V):
Herr talman! Miljöministern säger att den tidigare stoppregeln var otydlig. Utifrån ett exploateringsperspektiv kan jag förstå att man inte tyckte om den. Vi i Vänsterpartiet tyckte att den var bra, och vi vill ha tillbaka den. Det var därför vi motsatte oss de försämringar som regeringen gjorde 2009.
Det som stod i den så kallade stoppregeln i miljöbalken var ganska tydligt: "Tillstånd skall inte få lämnas, om det kan befaras att livsbetingelserna försämras för någon djur- eller växtart som är hotad." Med den stoppregeln tog man klart och tydligt ställning för miljön och för att skydda hotade arter. Nu har man tagit bort den regeln. Enligt mig har man därigenom bara gjort miljöbalken luddigare, och man har gett en möjlighet för stora företag att exploatera i områden där det tidigare kunde vara svårt att exploatera.
I det här fallet handlar det som sagt om rätten till rent vatten. Vad gör vi om det börjar sippra upp saltvatten i det här området? Människor på Gotland kommer då inte att kunna få sötvatten. Det handlar också om arterna och om den unika skog som finns i området och som kommer att påverkas. Den kommer delvis att huggas ned.
Jag vill avsluta med att säga att jag tycker att det är bra att miljöministern öppnar för en översyn av miljöbalken och för en särskild granskning av just det här fallet. Det tycker jag är väldigt bra, och vi i Vänsterpartiet kommer att följa det väldigt noga. Vi vill se en sådan översyn och granskning så fort som det bara går, för det här är ett akut fall.
anf.7 Miljöminister Lena Ek (C):
Herr talman! När det gäller stora och svåra ärenden som berör olika intressen i samhället och leder till intressekonflikter är det särskilt viktigt att vi är noga med grundlagens regler om vars och ens ansvar. De är noga avvägda för att samhället ska fungera så demokratiskt som möjligt.
Jag tycker att det är viktigt att inte lägga sig i ett pågående ärende. Det är ett brott mot grundlagen, och domstolarna måste få komma till sina avgöranden utan politiska påtryckningar. Man ska utvärdera ärenden och följa den lagstiftning som finns. Därför är en interpellationsdebatt som denna, där ett pågående rättsärende används som slagträ i debatten, oerhört svår att genomföra på ett sätt som både ger tydlighet och som samtidigt innebär att vi respekterar grundlagens bestämmelser. Detta är anledningen till att jag väljer att inte bemöta en del av de påståenden som har framförts i talarstolen under den här debatten.
Jag kan dock försäkra att jag följer detta ärende noga. Nu är det som sagt högsta instans som ska avgöra detta.
Vi ska vara klara över att de lägre instanser som i olika sammanhang har behandlat denna svåra prövning har gjort det utifrån ett flertal kapitel i miljöbalken. Var och en har gjort det utifrån en enskild aspekt på detta komplexa ärende.
Nu fokuseras diskussionen på frågan huruvida stoppregeln på något sätt skulle ha ändrat hanteringen. Det får vi utvärdera när allting är klart. Vi kan dock konstatera att inget om detta nämns i de domar som är offentliga, medan man har långa diskussioner om de andra skyddsaspekter som finns i miljöbalkens olika kapitel.
Jens Holm kunde ha fortsatt citera ur den gamla regeln. Fortsättningen på den mening han citerade lyder: "eller i övrigt hänsynskrävande". Det var denna formulering som en rad länsstyrelser hade stora problem med. Länsstyrelserna har övervakningsansvaret och ska uttala sig om olika miljöärenden. De hade ingen enhetlig tillämpning av just kriteriet "eller i övrigt hänsynskrävande", och det var detta som gjorde det så svårt. Därför valde man att ha samma prövning för täktärenden som för alla andra stora miljöärenden, med en miljökonsekvensbeskrivning. Jag tror att det är bra, för det ger en större och en allsidigare prövning av ett sådant här komplext ärende.
Vi ska naturligtvis värdera det när det här är klart, för det är viktigt att det blir en korrekt prövning av svåra miljöärenden som detta. Det vi gör under tiden är att se till att våra expertmyndigheter och länsstyrelsen noga följer det som pågår och noga ser till att de kriterier som finns hittills i olika domar och tillstånd verkligen följs till punkt och pricka. Det innebär att man har en tydlig tillsyn. Det värderar jag i det här läget, för det tror jag är väldigt viktigt.
anf.8 Åsa Romson (MP):
Herr talman! Jag får börja med att tacka för debatten. Det är viktigt att diskutera Sveriges skydd för biologisk mångfald, hur vi följer upp de regeländringar som genomförs och vad det får för konsekvenser i praktiken. Det är ju alltid i en omvärld som reglerna ska användas. Och nu sitter vi i en situation där vi har ett svårt mål. Det är kanske just nu det största pågående miljörättsliga målet i Sverige, och det är ännu inte avslutat.
Men, herr talman, min fråga rörde också synen på Natura 2000 och på den här typen av habitat och områden. Miljöministern svarade att man gjorde bedömningen att tillräckligt mycket av den här naturtypen är skyddat.
Jag menar att myndigheter, ministern och departementet har ett större ansvar här. Vad skulle ha gett en bättre tydlighet gentemot aktörer - det gäller aktörer som till exempel funderar på en utveckling av turismindustrin eller på hur man ser över sin livsmiljö som boende på Gotland, och det handlar om hur vi tydliggör vad den här naturtypen betyder för Sverige - än att vi hade instiftat ett Natura 2000-område? Det hade gett en otrolig tydlighet för aktörerna när det gäller att veta vad de har att förhålla sig till.
Det är också ett val som vi har att värdera. Är det möjligen så att man har varit för restriktiv i utpekandet av denna typ av områden? Det handlar om att få en tydlighet gentemot samtliga aktörer, inklusive regionen Gotland och de boende, när det gäller att kunna planera för de typer av verksamheter som man utvecklar.
En ny nationalpark hade naturligtvis öppnat för en helt annan typ av näringsverksamhet och boendemiljöer än den verksamhet som det just nu planeras för och som Nordkalk driver i sitt mål.
Med detta vill jag tacka för debatten och välkomna Lena Ek tillbaka efter sommarledigheten.
anf.9 Miljöminister Lena Ek (C):
Herr talman! Jag skulle vilja tacka Åsa Romson för att hon har skrivit den här interpellationen och Jens Holm för att han har deltagit i diskussionen.
Det är viktigt att följa sådana här stora miljöärenden. Ju svårare de är, desto viktigare är det att följa de demokratiska regler som vi har i vår grundlag för att se till att allas rätt att komma till tals finns garanterad och att olika intressen avvägs på bästa sätt.
Jag kan försäkra att jag följer det här ärendet noga. Jag tycker också att det är väldigt bra att unga människor på ett demokratiskt sätt deltar i samhällsdebatten och engagerar sig. Det tycker jag är viktigt.
Det har funnits en del insinuationer. När det gäller besluten om Natura 2000-områden i det här området var det Mona Sahlin som tog dem som samhällsbyggnadsminister. Jag känner Mona Sahlin som en rak och rejäl människa. Därför tror jag nog att de besluten kom till på ett korrekt sätt.
Det finns alltid olika åsikter i sådana här sammanhang. Det har man rätt att ha. Men det är viktigt att vi är noga med reglementet i dessa sammanhang.
Sammanfattningsvis är jag väldigt angelägen om att våra Natura 2000-områden ska skyddas på ett korrekt sätt. Det finns en anledning till att de är utsedda. Och det de står för när det gäller biodiversitet och ekosystemtjänster är någonting som är viktigt för alla oss och för våra barn i framtiden.