anf.1 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Europeiska rådet möttes i torsdags och i fredags förra veckan för att slutföra förhandlingarna om EU:s fleråriga budget för perioden 2014-2020. Efter ett antal förhandlingsrundor i kretsen av samtliga medlemsländer, också i mindre grupper och i bilaterala möten, lyckades vi till slut nå en överenskommelse som samtliga parter kunde acceptera. Detta är bra. Vi står inför italienska val senare i denna månad och tyska val i höst, och det hade inte underlättat ansträngningarna att nå en överenskommelse senare under året.
Europa har också många andra långsiktiga och viktiga utmaningar som kräver tid och diskussion. Det handlar framför allt om att säkerställa att Europa vidtar rätt åtgärder för att åter skapa tillväxt och sysselsättning och om att Europa än en gång kan hävda sig i konkurrensen på den globala marknaden.
Om budgeten är överenskommen kan Europeiska rådet nu i stället övergå till dessa lite mer långsiktiga frågor, närmast vid nästa möte som ska hållas i mitten av mars.
Fru talman! För svenskt vidkommande är budgetöverenskommelsen mycket bra. Den är resultatet av ett långsiktigt och strategiskt alliansbyggande ända sedan kommissionen lade fram sitt första expansiva förslag i juni 2011. Sverige började då ett samarbete i en krets av tio likasinnade länder för att argumentera för en lägre nivå på en budget som inte motsvarade våra moderniseringsambitioner. Denna grupp av likasinnade länder visade sig dock ha alltmer varierande intressen ju närmare en budgetöverenskommelse vi kom. Därför har den grupp av länder som vi samarbetat med allra mest kommit att snävas in.
Vid toppmötet i november arbetade vi främst med Nederländerna, Storbritannien, Danmark och Tyskland. Det är mycket tack vare våra länders gemensamma agerande som vi har kunnat säkerställa en låg budgetnivå med en återgång till den rabattstruktur som vi har i nu gällande budget.
Fru talman! Jag vill till kammaren särskilt framhålla ett antal positiva punkter i budgetöverenskommelsen.
För det första: För första gången sedan Sverige blev medlem i EU har vi lyckats skära ned budgetnivån. Jämfört med kommissionens ursprungliga bud på 1 083 miljarder euro får vi nu en budgetram på 970 miljarder euro inklusive åtaganden utanför ram. Detta motsvarar alltså en budgetnivå på 960 miljarder euro utan de fonder som ligger utanför budgeten. Det är en siffra som ofta har nämnts och som motsvarar ca 1 procent av bni.
Betalningsnivån sattes till strax under 910 miljarder euro och är alltså betydligt lägre än åtagandenivån. Detta är positivt eftersom det är de facto betalningarna som påverkar statskassan. Att betalningsnivån är så låg är också viktigt eftersom det till denna sedan läggs betalningar som släpar efter från tidigare budgetperioder.
För det andra: Vi lyckades påbörja en modernisering av budgetstrukturen. Utgifterna för jordbrukspolitiken minskar med 10 procent och sammanhållningspolitiken med nästan 7 procent samtidigt som utgifterna för forskning, utveckling och infrastruktur ökar med 40 procent. Denna typ av modernisering är något som Sverige har drivit i förhandlingarna.
Den exakta siffran för forskning och utveckling kommer att preciseras i sektorsförordningen. Det är dock bra att det redan i budgetöverenskommelsen fastslås att tilldelningen till Horizon 2020, som ju är unionens ramprogram för forskning och innovation, ska representera en real ökning jämfört med 2013 års nivå.
För det tredje: Sverige skulle enligt Van Rompuys förslag i november få behålla endast 142 miljoner kronor av vår rabatt, vilket motsvarar 4 procent av den rabatt vi har i nuvarande budget. Vid toppmötet kunde vi förhandla oss till en återgång till den gamla rabattstrukturen och sedan säkerställa att vi får behålla över 80 procent av vår rabatt - trots starkt motstånd från många medlemsländer. Det är som bekant endast fem länder som har rabatter i nuvarande budget. Naturligen är resterande 22 medlemsländer mindre positivt inställda till rabattsystemet. Att vi lyckades uppnå en substantiell rabatt minskar den svenska avgiften och därmed belastningen på statskassan på ett avgörande sätt.
För det fjärde: Sverige har haft betydande framgångar vad gäller de pengar som vi får tillbaka från EU inom sammanhållningspolitiken. I genomsnitt får EU:s rika länder 18 procent mindre tillbaka på detta område enligt den nya budgeten, men Sverige får behålla i princip samma nivå som under innevarande budgetperiod.
Vi är nöjda med att vi har lyckats försvara det särskilda stödet till de glesbefolkade regionerna i norra Sverige - både gleshetskriteriet och en särskild bonus på 30 euro per person och år.
Jordbruksstödet minskar totalt sett med 10 procent av hela budgeten. Det är något som får ses som ett framsteg med tanke på att så många medlemsländer är pådrivande för ökat eller åtminstone bibehållet stöd till jordbruket. Det stöd som Sverige får minskar också med ungefär 17 procent. Det minskar som en konsekvens dels av att jordbruksstödet totalt sett minskar, dels av att en utjämning av direktstödsnivåerna mellan gamla och nya medlemsländer sker.
Sammantaget betyder detta att Sveriges avgift till EU-budgeten blir i genomsnitt 32 miljarder kronor per år, att jämföra med den väntade avgiften för 2012 på 32,5 miljarder kronor eller den prognos vi hade om 33 miljarder för 2013.
Jag vill också nämna att förslaget från den 22 november innehöll förslag på förändringar i budgetens intäktssida genom ett införande av nya egna medel. Från svensk sida motsatte vi oss nya egna medel och överföring av kompetens på skatteområdet till EU-nivå. Dessa skrivningar är nu också borttagna eller urvattnade i slutsatstexten.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att tack vare en lägre budgetnivå och en substantiell rabatt kommer de svenska skattebetalarna att betala mindre till kommande år än i år. Samtidigt har vi genom denna överenskommelse påbörjat en modernisering av budgetstrukturen som när den förhoppningsvis fullföljs i kommande budgetar kan leda till att Europa bättre kan svara mot dagens och framtidens utmaningar. Det är utmaningar som handlar om att skapa tillväxt och sysselsättning i dagens industri- och tjänstesamhälle och om att konkurrera med snabbväxande ekonomier i Latinamerika, Asien och Afrika.
Fru talman! Det är viktigt att framhålla att budgetnivån, trots överenskommelsen förra veckan, inte är slutgiltigt fastställd. Enligt de nya reglerna i Lissabonfördraget måste Europaparlamentet först ge sitt godkännande. Mot bakgrund av de signaler som Europaparlamentet hittills har givit ser det ut som om denna förhandling kan bli komplicerad. De olika sektorsförordningarna ska också slutförhandlas. Sedan måste de olika projekten och programmen planeras i varje medlemsland. Därefter kan den nya budgeten börja tillämpas den 1 januari 2014.
Fru talman! Jag vill slutligen kort nämna att utöver den fleråriga budgeten behandlades kort tre ytterligare områden, nämligen handel, den arabiska våren och Mali, utan att det blev någon egentlig diskussion på något av dessa områden. Slutsatsen om handel speglar i stort Sveriges syn på handel som tillväxtfaktor. Vad gäller den arabiska våren signalerar EU sin beredskap att fortsätta att stödja dessa länder i deras transitionsprocesser. Vi understryker vikten av att grundläggande värderingar som demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och jämställdhet måste utgöra grunden i partnerskapet med Europeiska unionen. Europeiska rådet uttalade sig också i skarpa ordalag mot kriget i Syrien och för en politisk transition samt gav sitt stöd till den internationella insatsen för att stabilisera läget i Mali.
Fru talman! Jag är därmed redo att svara på kammarens frågor.
anf.2 Marie Granlund (S):
Fru talman! Jag vill tacka statsministern för redogörelsen från Europeiska rådet förra veckan.
Som statsministern redogjorde för blev det slutligen ett beslut om långtidsbudgeten. Vi välkomnar att EU kunde visa sig beslutskompetent när det verkligen gällde. Alternativet hade varit förfärande.
Den samlade EU-budgeten har minskat, och vi socialdemokrater tycker att det är bra. Det var ett av våra ingångsbud i förhandlingarna. Men även om jordbruksbudgeten minskar är den fortfarande alldeles för stor. På det sättet måste man se förhandlingarna som ett misslyckande när Europa har de stora problem som finns, det vill säga att man fortfarande satsar så mycket på jordbruket.
Vi tycker att det är positivt att EU nu på allvar tar tag i problemen med den höga ungdomsarbetslösheten. Jag skulle vilja fråga statsministern om han - eftersom vi har så hög arbetslöshet i Sverige - anser att vi kommer att kunna ta del av den pott som nu finns, så att vi kommer att få ett återflöde.
Statsministern har redogjort för att den svenska avgiften går ned - det är välkommet - från 32,5 miljarder till 32 miljarder. Men min fråga till statsministern är: Hur ser det ut i relation till andra länder? När budgeten minskar är det klart att medlemsavgiften också borde minska. Då är frågan: Hur mycket anser statsministern, mellan tummen och pekfingret, att vi betalar i förhållande till andra länder?
Jag skulle också vilja fråga om statsministern kunde utveckla lite grann om landsbygdsstödet. Vi är överens om att jordbruksstödet ska gå ned på totalen. Men landsbygdsutveckling är något som vi har tyckt vara mycket positivt.
anf.3 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Det särskilda ungdomsarbetslöshetsinitiativet om 6 miljarder euro måste färdigutarbetas innan vi kan analysera vilka land som eventuellt kommer i fråga. Det talas om arbetslöshetsnivåer på över 25 procent. Huruvida Sverige skulle kunna ta del av detta är för tidigt att säga. Det kommer den vidare hanteringen att visa. Det är väl i ärlighetens namn huvudsakligen länder i södra Europa som jag tror avses med den här stödåtgärden.
Jag har vid flera tillfällen påpekat för EU-nämnden att det finns ett alldeles särskilt skäl till att Sverige såg framför sig att möjligen få växande medlemsavgifter. Det är det faktum att vi har en svensk tillväxt som är starkare än övriga EU:s. En av de tyngsta faktorerna i betalningen är bruttonationalinkomsten. Eftersom Sverige växer snabbare blir det därmed en tendens till att vi drar upp vår medlemsavgift. Men eftersom totalen nu drogs ned och eftersom vi kunde bevara en kraftfull substantiell rabatt blev utfallet på det här sättet.
Jag har inte den exakta avgiftssiffran för vart och ett av länderna. Men Sverige är en av de största nettobidragsbetalarna, om än inte den största. Det var vi före den här budgetförhandlingen, och det är vi också efter.
När det gäller landsbygdsstödet går det inte att bara diskutera en enskildhet, utan man måste se helheten. Om avgiften totalt sett sjunker, om en stor substantiell rabatt finns kvar och om sammanhållningspolitiken ligger på plus minus noll när andra länder har sett ett stort minus måste det vägas ihop med att det sker en viss minskning när det gäller jordbrukspolitiken.
Det finns angivet i slutsatserna att vi fick en särskilt angiven pott om 150 miljoner till landsbygdsutveckling som vi välkomnar och fick igenom i förhandlingarna. Men det ska vägas mot hur totaliteten ser ut i det vi har fått framförhandlat.
anf.4 Marie Granlund (S):
Fru talman! Jag får tacka för svaret. Att som helhet bedöma budgetutfallet kommer självklart att ta lite tid. Det är som sagt bra att avgiften går ned, men det kan tas igen på andra håll. Därför vill vi nog återkomma med kommentarer kring detta när vi verkligen har haft möjlighet att sätta oss in i hur nettoflödena påverkar Sverige.
Det finns något som är positivt med tanke på den höga ungdomsarbetslösheten, som inte är positiv i sig. Men eftersom vi har så många regioner i Sverige där arbetslösheten för ungdomar är över 25 procent kommer vi antagligen att få ta del av stödet. Det tycker vi är bra.
Jag skulle ändå vilja ställa en fråga till statsministern. Det är bra att jordbruksbudgeten går ned, även om den går ned för lite. Men hur tänker statsministern i fråga om följdverkningarna av att landsbygdsstödet dras ned så mycket? Det handlar om biologisk mångfald och andra mycket viktiga frågor.
Är statsministern beredd att skjuta till nationella pengar till detta?
anf.5 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Jag vill understryka att budgeten inte är antagen ännu. Det kan vara en viktig passning tillbaka till Socialdemokraternas representanter. Nu har jag vid flera tillfällen hört Marie Granlund tala om vikten av att avgiften är låg eller till och med blir ännu lägre. Nästa gång en socialdemokrat får med denna budget att göra sitter de i Europaparlamentet. Det ska bli intressant att se hur man resonerar och röstar där, med precis den utgångspunkt som Marie Granlund har givit till känna. Det är nämligen där svenska intressen ska tillvaratas nästa gång. Utan att få budgeten genomröstad kommer den inte att träda i kraft på det sätt som jag har redovisat.
Det är min uppfattning att vi totalt sett har fått bra återflöden till Sverige, framför allt genom sammanhållningspolitiken. I det svenska fallet riktas den i hög utsträckning till våra fyra norrlandslän, som är de tyngsta mottagarna av det vi nu håller kvar inom sammanhållningspolitiken, där vinnarna finns i de fyra nordliga länen. Jag tycker att det har varit värdefullt att vi har fått kvar det. Det finns också en särskild pott till landsbygdsutvecklingsstöd som jag tycker är bra.
Hur vi eventuellt resonerar med svensk budget får vi återkomma till i en särskild budgethantering här i Sverige.
anf.6 Peder Wachtmeister (M):
Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporten och ett varmt grattis till förhandlingsresultatet!
För oss som deltar i EU-nämnden, som fick information bara för en vecka sedan och genom det papper som kom redan den 22 november, kunde vi inte ens i vår vildaste fantasi tro att det skulle gå så bra i förhandlingarna som det gjorde.
Själv har jag inte kommit på en enda punkt - jo, möjligtvis jordbruksstödet, men annars ingen - där man har misslyckats. Det är bra för Sverige, och då talar jag inte bara om Alliansen och oppositionen, utan det är bra för Sverige. Det är viktigt att alla partier i plenisalen nu bearbetar sina medlemmar i Europaparlamentet, så att de arbetar efter vårt mål och syfte.
Min fråga är egentligen: Hur kommer det att fungera om det blir ett nej i Europaparlamentet? Hur kan man då straffa ut sig, om man fortsätter med den linje som ordföranden herr Schulz driver?
anf.7 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Jag vill först säga beträffande jordbruksstödet: Jag har tillhört dem som har förespråkat ett svenskt EU-medlemskap och har kampanjat i den folkomröstning som vi hade på 90-talet. Men jag har ibland lagt till bisatsen: fast jag tycker att för mycket av EU:s budget används till jordbruksstöd. Jag fick lära mig att, som det hette, halva budgeten var jordbrukssubventioner. Sedan började det sjunka, och vi sade att det är en bit över 40 procent. I den här budgeten är vi nu nere på 36 procent.
Man kan säga att det är för mycket, men man måste samtidigt se riktningen. Det är ett annat EU som nu träder fram, där ominriktningen tydligt går mot mer av forskningsstöd, mer av infrastruktur och mer till utrikesadministrationen, som växer fram inom EU, och mindre till jordbruk.
Det finns enligt Lissabonfördraget ett medbestämmande för Europaparlamentet. Det är en process som förutses ta några månader. Den socialdemokratiske talmannen Schulz var mycket tydlig inför stats- och regeringscheferna om missnöjet med att nivåerna var för låga, att man hade lyssnat för mycket på länder som Sverige och att det krävdes större satsningar. Han förutsåg att det kunde bli svårt med förhandlingar.
Det som sker om man inte kommer överens i medbeslutandet är helt enkelt att man får fortsätta med den innevarande budgeten med en årlig uppräkning. I så fall faller också rabattsystemet, får jag påpeka. Vill man att vi ska hamna i en riktigt svår och dålig position för Sverige ska man rösta mot den här budgetöverenskommelsen och låta det övergå i årliga budgetar. Då kommer det verkligen att börja synas i Sveriges statsfinanser.
Det kan också vara viktigt att komma ihåg när vi ska analysera och utreda exakt hur svenska Europaparlamentariker röstar kring detta.
anf.8 Peder Wachtmeister (M):
Fru talman! I sådan här förhandlingar finns det alltid vinnare och förlorare. I tidningarna och nyhetsförmedlingen har man utropat Polen som en vinnare i förhandlingarna. Jag vill fråga eftersom Polen ligger mycket nära oss och vi utvecklar mer och mer samarbete och näringslivsutveckling med Polen.
Blev Polen vinnare eller inte?
anf.9 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Jag vet att det finns de som påpekar att samtliga förhandlare går till sina presskonferenser och utropar sig själva till vinnare i alla sammanhang. Det är svårt att säga annat än att samarbetet i sig är en vinnare på att vi faktiskt har kunnat ingå en överenskommelse. Vi får hoppas att det nu också går att få ett medbeslut från Europaparlamentet.
Jag tycker att det är tydligt att nettobidragsbetalarna, framför allt den krets som Sverige har ingått i, har nått framgång i att nå fram med budskap om att återhållsamhet med skattebetalarnas pengar måste visas på europeisk nivå, när så många länder runt om i Europa har fått strama åt och dra ned. Det är alldeles tydligt att den gruppen har vunnit gehör.
Det undgick väl ingen att också den polske regeringschefen vid sin pressträff var strålande glad över att det hade varit stora framgångar och stora flöden som går till Polen.
Jag vill understryka att det ligger nära Sveriges sätt att resonera att i den mån det ska ske en omfördelning via EU-samarbetet ska det gå från rikare länder till länder som med förstärkta resurser får större möjlighet att växa av egen kraft. Det tycker jag är mer rätt än när EU ibland ägnar sig åt att ta in medlemsavgifter från rikare länder för att sedan låta de pengarna komma tillbaka till de rikare länderna. Att det mer styrs över till östra och sydöstra Europa, med bland annat Polen som exempel, tycker jag är rätt inriktning.
anf.10 Andre vice talman Ulf Holm (MP):
Fru talman! Tack, statsministern, för redogörelsen!
Miljöpartiet tycker givetvis att det är bra att EU:s budget som helhet minskas, inte minst med tanke på den press flera av EU:s medlemsländer står under i den ekonomiska situation som Europa befinner sig i. Principiellt är vi i Miljöpartiet också väldigt glada över den ungdomssatsning som görs, för ungdomsarbetslösheten är ett gissel i EU just nu och berör väldigt många ungdomar. Det är en dålig start för många ungdomar att börja med arbetslöshet. Åtgärder på EU-nivå tycker vi kan vara en rimlig utgångspunkt, även om vi i dagsläget inte vet hur de kommer att utformas. Det får vi återkomma till.
Samtidigt måste man säga att EU:s långtidsbudget är ett misslyckande. Det moderniseras inte tillräckligt snabbt i den mening som vi tycker är viktig, både från svensk synpunkt och från EU:s synpunkt. EU måste nå de klimatmål man pratar om. EU måste stärka sin konkurrenskraft och öka sina möjligheter för framtiden, och därmed minskar EU:s chanser att gå framåt. Ur den aspekten skulle det vara viktigt att reformeringen av EU:s budget gick snabbare.
Det vore inget problem om EU:s budget var på ett år. Då hade vi nog sagt att detta var en stor framgång. Men nu gäller budgeten för sju år framåt, ända till 2020, och det är en ganska lång period. Ur den aspekten är det ett misslyckande, även om jag har förstått att statsministern tycker att det är ett steg i rätt riktning. Det kan man givetvis ha lite olika syn på.
Åtgärder för att nå de mål som EU satt upp inom bland annat klimatmålen kräver större insatser än vad den här budgeten troligtvis kan innefatta. Jag vill gärna fråga statsministern hur han ser på detta. EU:s mål för den punkt som handlar om klimatmålen är ju väldigt diffust skrivna. Även om punkten finns med är den inte konkretiserad på något sätt. Det får statsministern gärna svara på.
anf.11 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Sverige har återkommande påpekat att vi vill få ett konkurrenskraftigare och mer hållbart Europa, och då måste också den budget EU använder understödja detta på ett bättre sätt. Vad jag har redovisat till kammaren är steg som absolut har tagits i rätt riktning. Det är så mycket viktigare att säga det i ljuset av att en stor mängd länder har talat emot att minska på till exempel jordbruksstödet. I slutet av förhandlingarna var det alldeles tydligt att alla länder i grunden jämför med vad de tidigare har haft.
Jag tror att alla förfarna budgetförhandlare vet att inte finns något svårare än att ta bort något som redan finns. Däremot är det lättare att dämpa ökningar på sådant man inte förut har haft. Det skedde ett visst återflöde i slutet av förhandlingarna till en lång rad länder som sade att detta är det viktigaste av allt. Bland andra utropade den franske socialdemokratiske presidenten att det viktigaste av allt var att hålla uppe nivån på jordbrukssubventionerna. När viktiga, tunga medlemsländer agerar på det sättet fungerar demokratin så att även de får sin röst hörd.
Jag tycker dock att det är viktigt att påpeka att detta var en liten rörelse i slutet av mötet som ändå inte tog bort helhetseffekten. Det har skett en stor förändring med en minskning på sammanhållnings- och jordbrukspolitik och mer till infrastruktur och forskning, där väldigt många gröna krav kopplas till hur programmen ska utformas. De ska ge ett europeiskt mervärde och öka konkurrenskraften, och det ställs ofta krav på att de ska uppfylla 2020-målen i klimatpolitiken. Det är en 40-procentig ökning vi talar om, och här finns betydande ökningar av resurser som jag i grunden tycker är bra, och jag tror att Miljöpartiet också kan uppskatta dem när de väl utformas.
anf.12 Andre vice talman Ulf Holm (MP):
Fru talman! Man kan alltid reflektera kring hur snabbt det kan reformeras och hur snabbt det hela kan gå. Även om formuleringen att klimatmålen kommer att utgöra minst 20 procent av EU:s utgifter under perioden är ett steg i rätt riktning måste man ställa sig frågan om det betyder att 80 procent kan gå till sådant som är mot klimatmålen. Det hoppas vi naturligtvis inte. Vi måste se till att dessa 20 procent av EU:s budgetmål verkligen gynnar det som är bra för klimatet, och ur den aspekten måste man ändå säga att den reformering på jordbrukssidan som vi skulle ha behövt, framför allt när det gäller direktstöden, förmodligen inte är tillräcklig, för den går i stor utsträckning mot klimatmålen.
Den del av jordbruksstödet som heter Landsbygdsutvecklingsprogrammet är dock i många aspekter positivt. Nu får vi se fördelningen där. Vi hoppas att mer kan gå till landsbygdsutvecklingen och mindre till EU:s direktstöd. Det är den riktningen vi måste jobba efter.
anf.13 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Jag har också markerat ett stöd för inriktningen, precis som Ulf Holm resonerar.
Jag vill ge bilden av ett förhandlingsrum där det sitter 27 stats- och regeringschefer och där regeringschef efter regeringschef redovisar sjunkande resurser till jordbruks- och sammanhållningspolitiken. Man får inte lika mycket som man har fått förut, och detta beskrevs som utomordentligt svårt att hantera och förklara, framför allt med hänvisning till direktstöden.
Detta ska ses i ljuset av att vi har varit kritiska mot att jordbrukspolitiken har varit för omfattande, och vi menar att direktstöden är direkt marknadsskadande och har därför en innehållslig kritik av detta.
Men demokratins signum är ändå att var och en av dessa regeringschefer har hämtat mandat i sina parlament eller hos sina väljare och representerar ett synsätt där minskningar är dåligt. Det har de framfört. Trots att all denna kritik kom fram kan vi nu presentera ett förslag som innebär substantiella neddragningar och en förskjutning och modernisering av budgeten som vi hoppas att nu också Europaparlamentet ska stödja.
anf.14 Allan Widman (FP):
Fru talman! Tack, statsministern, för redogörelsen! Jag har alltid tyckt att den politiska debatten ska handla om problem och inte om det som är gott och väl. Jag måste ändå efter att ha följt slutskedet av de här förhandlingarna säga att resultatet är en smula förbluffande.
Vi kan konstatera att budgetvolymen sjunker och att den svenska avgiften gör detsamma. Vi kan konstatera att regionalpolitiken och jordbrukspolitiken minskar med 17 procent, vilket åtminstone i ett nationellt perspektiv torde vara ganska unikt. Sällan har vi väl i ett enda beslut reducerat politikområden i motsvarande utsträckning.
Jag tycker också att det är ett gott tecken att den svenska avgiften sjunker trots att vår rabatt gör detsamma. Det visar att vi har gått i en strukturellt sett mycket bättre riktning.
En annan del av Europeiska rådets möte handlade - jag har förstått att det var i mindre utsträckning - om situationen i Mali. De senaste dagarna har vi i massmedierna kunnat följa en rätt oroande utveckling, där maliska militära förband i stället för att följa med franska trupper norrut och bekämpa islamister och tuareger angriper varandra och involveras i regelrätta strider.
Sverige kommer att skicka ett drygt dussin officerare som handledare och utbildare till Mali för att hjälpa landet att bygga upp sin militära förmåga. Givet den utveckling vi nu ser förstår jag att det här kan bli ett mycket svårt och möjligen också mycket riskfyllt uppdrag. Jag utgår från att regeringen håller sina ögon på den här utvecklingen och följer den noga.
anf.15 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Det ligger mycket klokt i det som Allan Widman säger. Europeiska rådet diskuterade i grunden inte den text som antogs när det gäller Mali. Diskussionen har förts löpande mellan utrikesministrarna. Det är väl alldeles entydigt att vi ser något intressant här, nämligen att Frankrike, med ett kolonialt förflutet, går in och understöder Malis reguljära trupper i syfte att trycka tillbaka i landet verksamma terrorister och andra grupperingar. Det sker med säkerhetsrådets benägna stöd.
Det är absolut rätt att beskriva detta som en mycket komplicerad miljö. Jag tror att vi kommer att få se fler exempel på det, också i Europas absoluta närområde.
Hur ska vi i framtiden utveckla antingen nationell, som i det här fallet när det gäller Frankrike, eller gemensam förmåga att ingripa? Hur kan vi vara med och utbilda? Det är absolut viktiga frågor för framtiden. Men den ärliga återredovisningen är att stats- och regeringscheferna faktiskt inte behandlade den här texten mer än att den antogs.
anf.16 Johnny Skalin (SD):
Fru talman! Tack, statsministern, för redogörelsen! Statsministern fokuserar gärna på de positiva elementen i den här budgetförhandlingen, vilket jag förstår utifrån hans utgångspunkt.
Min utgångspunkt är en annan. Jag är kanske den främsta kritikern i EU-nämnden vad gäller den här EU-processen om en ny budget. Jag skulle vilja fokusera på fyra punkter som jag tycker är viktiga att lyfta fram i det här.
För det första är den här budgeten eurocentrisk. Den fokuserar i hög grad på de befintliga euroländerna och inte på länderna utanför.
För det andra är rabatten otillfredsställande. Vi har lyft fram som ett krav från vår sida, från vårt parti, att vi ska behålla åtminstone den rabatt som vi hade under föregående budgetperiod. Så har inte blivit fallet, trots att regeringen faktiskt hade vetorätt och rätt att stjälpa hela budgeten förutsatt att de andra länderna inte gick med på att vi skulle få behålla vår budget. Det tycker jag är väldigt tråkigt.
Som Reinfeldt säger tillhör Sverige de främsta nettobidragsgivarländerna. Det tycker jag också är intressant. Det här budgetförslaget är ju inte slutförhandlat, som Reinfeldt, statsministern, själv säger.
Vi vet inte någonting om återflödet. Det vet inte statsministern heller. Som jag förstår det - det är det svar jag har fått tidigare när jag har frågat regeringsföreträdare - har man alltså förhandlat fram ett förslag som man inte ens vet vad det kommer att innebära i slutändan. Det tycker jag är ett väldigt tråkigt utfall.
Jag tycker också att det är tråkigt att Reinfeldt lyfte upp bruttoavgiften, att det är bra att man har tryckt ned den men att den har blivit upptryckt tidigare på grund av tillväxten. Så är inte heller fallet.
Bruttoavgiften under föregående budgetperiod har tryckts upp genom att man kontinuerligt har tillfört nya medlemsländer i unionen.
anf.17 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Jag har lite svårt att förstå påståendet att det här inte skulle handla om EU:s kontakt med omvärlden i ett läge där vi bland annat bygger ut resurserna för den utrikespolitiska samverkan, som har vuxit sig starkare på senare år i syfte att man i Europa ska kunna agera mer kraftfullt gemensamt. Men det är troligtvis Sverigedemokraterna emot eftersom Sverigedemokraterna inte tycker att vi ska ha en europeisk samordning eller en europeisk politik på det sättet.
Jag vill bara understryka en sak när man säger att rabatten är otillfredsställande och att vi borde få precis det vi hade förut och helst mer. Man bör komma ihåg att det är några till i rummet, så att säga. Sverige är inte ensamt där, utan det är 26 länder till.
Tänk om alla skulle gå in med den här attityden: Okej, i och för sig sjunker nu totalen här, och medlemsavgiften för det rika landet Sverige sjunker, men vi ska ändå ha lite mer. Tänk om alla skulle resonera på samma sätt och säga: Annars går vi in med ett veto.
Man ska vara klar över att så kan inget internationellt samarbete fungera. Då kan Sverigedemokraterna säga: Ja, men vi är emot internationellt samarbete.
Det är inte ett ansvarsfullt sätt att svara på den frågan. Men för oss som har att bära ansvar på det här sättet och visa att vi kan göra upp med andra innehåller internationell samverkan alltid ett behov av att prata och, framför allt, lyssna och att ha en förmåga att komma överens. Vi har kunnat göra det på ett sätt som vi menar försvarar svenska intressen, och det har för mig varit det viktiga i detta.
anf.18 Johnny Skalin (SD):
Fru talman! Statsministern säger att vi är emot internationellt samarbete. Det är precis tvärtom. Vi är för samarbete, men samarbete bygger på ett slags samsyn där man kommer överens om saker och ting. I det här fallet har vi en annan syn på hur vi ska behandla svenska skattemedel än vad regeringen har.
Vi har som sagt en vetorätt. Vi har möjlighet att ställa de här kraven. Sverige är också, som statsministern säger, det största nettobidragsgivarlandet per capita, och vi ligger på ungefär sjunde plats i absoluta tal.
Att i det läget stå här och säga, från statsministerns sida, att vi ska prata och lyssna tycker jag är beklämmande. Det tycker jag är en väldigt tråkig utgångspunkt. Jag kräver mer av den här regeringen och den här statsministern än att man inte lyssnar på skattebetalarna, för man har faktiskt befogenhet att driva den här processen hårdare än vad man har gjort.
Då håller det inte att säga att årliga budgetar är dåliga. Jämför med 80-talet! Visserligen kostade EU mer pengar, men det bidrog heller inte med mer kostnader i och med att mångåriga projekt inte kunde genomföras.
anf.19 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Låt oss uttrycka det på ett sätt som en sverigedemokrat förstår.
Om vi har kvar en massa fattiga delar av Europa, till exempel Rumänien och Bulgarien, som Sverige, om man lyssnar på Sverigedemokraterna, inte bryr sig om och inte tycker ska få ökade resurser finns det en risk att de fattiga människorna flyr landet och kommer till Sverige. Det är sådant som Sverigedemokraterna tycker är djupt obehagligt, att det kommer människor från andra länder.
Då kanske det är en bättre idé att vi via EU-samarbetet förstärker varandras förmåga att växa av egen kraft. Det är en av de bärande idéerna med EU. Vi ska alltså se till att vi får ett ekonomiskt och bärkraftigt Europa - det gäller alla delar av Europa.
Det är en klok investering för det rika landet Sverige att hjälpa till att få bättre ordning, en fungerande rättsstat och marknadsekonomi och starkare ekonomisk utveckling i alla andra delar av Europa. Det är det både för att människorna där kommer att må bättre och för att vi också kan handla med dem i framtiden.
Jag förstår att Sverigedemokraterna inte tycker om detta eller håller med om detta, men det är det som är syftet. Sverige är en av de största nettobidragsgivarna därför att det är en framtidsinvestering. Det vågar jag stå för när jag talar med Sveriges skattebetalare.
anf.20 Johan Hedin (C):
Fru talman! Jag kan inte annat än hålla med och instämma i hyllningskören. Det är ett mycket fint förhandlingsresultat. Regeringen ska ha allt beröm för det.
Jag delar också uppfattningen att det var väldigt viktigt för förtroendet för det europeiska politiska systemet att vi fick en budget på plats.
Nu gick det bra, men det känns som att det här resultatet ankom väldigt mycket på den svenska regeringens skicklighet. Rent teoretiskt skulle man kunna tänka sig en situation där vi har en annan regering om sju år.
Man får intrycket att det har varit en mycket komplicerad process att få fram den här budgeten. Jag skulle vilja veta lite grann hur stämningsläget var under förhandlingarna på slutet. Hängde vetot i luften från någon part? Finns det möjligheter till förbättringar av processen inom ramen för rådande fördrag?
anf.21 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Det var ju andra försöket att anta budgeten, som kammarens ledamöter vet. Det är en mycket lång process. Jag nämnde att kommissionen lade fram sitt ursprungsförslag till budgeten - det var ett mycket expansivt förslag - redan i juni 2011. Detta är ett av de mest genomarbetade budgetförslag som, både på EU-nivå och i de olika medlemsländerna, har arbetats igenom och analyserats över den här tiden.
Min känsla var att de flesta insåg att vi var där för att komma överens, inte för att stoppa processen. Det ser jag som en sorts mognad i demokratier, att man inser att samverkan, gränsöverskridande, måste bygga just på ansvarstagande och förmåga att hitta möjligheter att komma överens.
Men det är väl något som är alldeles entydigt i och med att den mer budgetrestriktiva gruppen, som Sverige har tillhört, fick gehör. Vi gick ju också ned mellan novemberförslaget och det förslag som nu lades fram med ytterligare 12 miljarder euro, tror jag att det var. Det innebar ju att mindre fick plats.
Majoriteten av länderna är nettobidragsmottagare, och flera av dem tycker att det kommer för lite stöd av olika former genom den här budgeten, och det artikulerades mycket tydligt.
Låt oss vara klara över att det har varit en väldigt hård och tuff förhandling och att det fanns betydande utgiftsrisker om man hade valt att gå i en mycket mer expansiv riktning än vad som nu blev fallet.
Det finns säkert mycket man skulle kunna göra för att förbättra detta. Jag vet att det i kammaren och EU-nämnden finns en frustration över att papperen kommer väldigt sent. Det gäller även för oss som sitter och förhandlar. Vi får dem de facto på plats.
En viss respekt kan jag ha för sättet att leda de här förhandlingarna. Är det förslag som kommer ut för tidigt brukar alla meddela att de är helt oacceptabla, och sedan får man börja med något helt annat i stället. Till slut måste man ha ett papper som man försöker bli sams kring. Det var väl så man försökte jobba.
Men det är klart att det säkert skulle behöva analyseras hur man skulle kunna jobba mer effektivt. Jag såg att min brittiska kollega till exempel gav tips om att man kunde börja på morgonen och sedan förhandla under dagen i stället för att börja på kvällen och förhandla över natten. Det kan vara ett tänkvärt exempel på utveckling.
anf.22 Johan Hedin (C):
Fru talman! Tack för svaret! Vilka noteringar gör vi inför framtiden och inför framtida processer? Någonting som är ovanligt i politiken är att man ställer sig frågan vad man själv kan göra. Men jag skulle vilja ha ett medskick från statsministern om vad jag som enskild riksdagsledamot kan göra för att öka förutsättningarna för att vi ska kunna få till en moderniserad budget, inför nästa gång det är dags.
anf.23 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Det viktiga är att det på senare år har skett ett betydande arbete inom Europeiska unionen för att försöka ha reformprocesser som ska öka konkurrenskraften, eftersom det finns en gemensam oro att Europa i någon mån har svårt att hänga med i den nya globala konkurrensverklighet som växer fram. Det riskerar att göra att jobben blir färre, och risken är att Europa får svårt att klara av att finansiera sina välfärdsambitioner som är världens högsta.
Jag märker att det bästa argumentet för att få budgeten att utvecklas är att säga att detta måste hänga ihop med de olika beslut och reformprocesser som vi har beslutat om. Understöder verkligen budgeten detta? Ger det europeiska mervärden? Förstärker det konkurrenskraften? Säkrar det innovation och forskningsframsteg i Europa som annars inte kan finansieras?
Detta kan vi alla på olika sätt arbeta med för att förbättra inför kommande förhandling. Återigen: Jag såg den här gången en tydlig förskjutning i den riktningen, men det är rätt som påpekas här från andra som ställer frågor att det är en sjuårsbudget som nu är antagen, så detta måste man börja jobba tidigt med också inför kommande flerårsbudgetbeslut.
anf.24 Lars Ohly (V):
Fru talman! Statsministern var ju i EU-nämnden i onsdags och baissade förväntningarna rejält inför toppmötet och de förhandlingar som skulle ske. Det var nog klokt, för det underlättar för statsministern att nu framstå som vinnare, precis som alla andra stats- och regeringschefer gör i sina respektive parlament.
Ändå vill jag nog ge ett erkännande att såvitt jag kan bedöma, vilket inte är helt lätt, så har ändå Sverige haft vissa framgångar. Det vill jag gärna ha sagt.
Däremot menar jag att det finns väldigt stora problem kvar. Man skulle kunna beskriva det som att det är en fortsatt felaktig politik på en något lägre nivå. Jordbrukspolitiken omfattar 36 procent av den totala budgeten. Det är en sektor som omfattar 1 ½ procent av bruttonationalprodukten i hela EU. Det är naturligtvis ett orimligt förhållande, och även om det går åt rätt håll går det för långsamt, och det görs för lite. Den kampen måste fortsätta.
Dessutom fortsätter man med den här prisstödsexporten som innebär att man konkurrerar ut varor från fattigare länder, därför att man gynnar sina egna produkter på marknaden.
Slöseriet fortsätter med den här budgeten, och där är Sverige väldigt tydligt med att vi inte accepterar hur illa EU hanterar sina egna medel. Till exempel har finansministern meddelat EU-nämnden att Sverige kommer att rösta nej till ansvarsfrihet för kommissionen, och det beror naturligtvis på att kommissionen inte är förmögen att på ett ansvarsfullt sätt ta hand om de pengar som finns. Och nu ska de få ta hand om 970 miljarder euro på sju år. Det är klart att det här inte är tillfredsställande.
Till detta kan läggas att den förstärkning av utrikes- och säkerhetspolitiken som görs sannolikt också kommer att leda till en fortsatt militarisering av Europeiska unionen och att klimatpolitiken får alldeles för lite jämfört med de behov som finns.
Sammantaget kan man säga att Sverige nådde lite längre än vad jag hade trott i onsdags, men det är långt ifrån tillfredsställande om vi vill se en demokratisering och en modernisering av EU.
anf.25 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Jag tycker ändå att det var en mer positiv beskrivning än vad man kanske kunde ha väntat, och jag tycker att det är viktigt att säga att det finns grund för en del av den kritik som Lars Ohly nämner och en del av det beröm som Lars Ohly för fram.
En kritik som jag håller med om, och som också har framförts vid flera tillfällen, är att vi tycker att direktstöden i jordbrukspolitiken är helt felkonstruerade. Det är ju inte så att de huvudsakligen ägnas åt att stödja jordbruksnäringen, utan de driver upp och håller uppe markpriserna, vilket i realiteten gör att det blir en sorts höjd tröskel för att komma in i jordbruksnäringen. Om man säger att syftet ska vara att vi får ett livskraftigt jordbruk kan det rimligen inte vara målet att vi snarare ägnar oss åt att höja trösklarna för etablering i lantbruksnäringen.
Där är vi mycket kritiska, och vi har också noterat den kritik som finns i revisionsrätten att för mycket pengar används fel och att det i en del fall till och med finns risk för korruption inom EU-systemet. Skattebetalarnas pengar måste användas på ett bra och riktigt sätt. Detta måste följas upp, och i den delen finns det grund för kritiken.
Däremot har vi olika uppfattningar om värdet eller behovet av en starkare europeisk koordinerad utrikespolitik. Vi ser ett värde i att vi får en starkare röst tillsammans och att det i så fall också underbyggs av att man verkligen har resurser för detta. Kritiken mot detta går då ut på att man snarare tycker att det ska ligga kvar i att nationalstaterna kan formulera sin egen utrikespolitik.
Om detta kan man tycka olika, och det gör vi. Det är bekant.
anf.26 Lars Ohly (V):
Fru talman! Jag skulle föredra att man internationellt samarbetade i det globala forum som finns, nämligen Förenta nationerna, och också förstärkte dess möjligheter att fungera konflikthanterande och konfliktförebyggande.
När det gäller EU:s förmåga att hantera den här typen av beslut blir jag ganska förskräckt. Det här är nämligen inte ett demokratiskt sätt att hantera så svåra frågor. Vi som sitter som nationella parlamentariker med ansvar för att faktiskt fatta beslut om den svenska positionen kallas halv två på natten till möten som ska äga rum klockan tre samma natt. Vi får väldigt lite av skriftlig information och väldigt små möjligheter att sätta oss in i vad som rör sig i olika förhandlingar, och till slut får vi ett förhandlingsresultat som vi inte ens får avvika i därför att då är det bara information.
Det här är naturligtvis inte tillfredsställande, och min slutsats av det är: För inte över mer makt till den här unionen! För inte över mer beslutanderätt till en union som inte kan hantera beslutanderätten på ett öppet, transparent och demokratiskt sätt.
Den slutsatsen borde vi alla dra.
anf.27 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Jag läste en bok av en miljöpartist, tror jag att det var, som skrev om det rödgröna samarbetet. Även där, hör och häpna, försiggick det ibland förhandlingar på nätterna. Det är märkligt att politiken verkar ha en fäbless för att sitta och förhandla på nätterna, men det är ju inte så vare sig i svenska fall eller i europeiska fall i något annat sammanhang att det sker i form av en öppen presskonferens, utan det sker just i form av förhandlingar. Partier eller parter för fram olika positioner, och sedan försöker man nå en överenskommelse.
Det var absolut så, som beskrivs här, att möten som sattes ut vid en tid började vid en annan, men det berodde inte på att någon hade avstått från att arbeta utan att man fortsatte att försöka hitta bilaterala lösningar och samla ihop olika länder med olika synpunkter för att steg för steg bygga en överenskommelse. Det är en rätt komplicerad process att få 27 demokratier att trots allt nå en slutpunkt.
Det demokratiska ligger i att jag som regeringschef agerade utifrån ett mandat som jag fått förankrat i riksdagens EU-nämnd. Några skulle påpeka att det också är en sorts demokratisk förankring i att Europaparlamentet har ett medbestämmande. Jag säger återigen att det blir intressant att följa hur svenska delegater röstar där.
Det finns alltså balansering i detta system, även om märkligt nog just den här nattliga förhandlingen ibland behövs för att faktiskt komma överens. Det gäller nog i alla sammanhang.
anf.28 Désirée Pethrus (KD):
Fru talman! Tack, statsministern, för redogörelsen!
Jag tycker att även vi kristdemokrater måste instämma i det positiva resultat som har nåtts. Om jag rätt minns vad statsministern sade innan han åkte ned till Bryssel var det att vi nog är klara ungefär när alla är lika missnöjda. Nu tycker jag ändå att man kan säga att alla verkar vara relativt nöjda med förhandlingsresultatet. En minskad EU-budget på 3 procent är väl väldigt bra i en lågkonjunktur. Vi har en mindre avgift för Sverige, en modernisering av budgeten och större delen av rabatten kvar. Vad mer kan man önska utifrån den förhandlingsposition som var innan? Det är mycket positivt.
Socialdemokraten Marie Granlund sade nyss att det var bra att vi kom fram till ett beslut och att allt annat hade varit förfärande. Då kommer man in på det som Martin Schulz nu har sagt som kanske är väldigt förfärande, för Martin Schulz som leder Europaparlamentet som talman säger på Twitter att Europaparlamentet inte kommer att acceptera detta. Han säger: Min signatur krävs på budgeten. Jag kan inte, jag vill inte och jag kommer inte att acceptera nedskärningar och underskott i EU:s långtidsbudget.
Frågan är vilken makt Martin Schulz kommer att ha och hur dialogen kommer att gå mellan rådet, Herman Van Rompuy och parlamentet. Jag tycker ändå att det är viktigt att vi har en process. Det är första gången som Europaparlamentet har medbeslutanderätt, så det gäller att hitta en bra process för att föra det här framåt. Det finns som tur är fler partier än Socialdemokraterna i Europaparlamentet, men kan statsministern kanske ge en liten kommentar kring detta?
anf.29 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Ordningen är en femårig mandatperiod för Europaparlamentets parlamentariker. Det vet ni. Efter en överenskommelse med de stora partigrupperna leds den första halvan av en talman från EPP-gruppen, alltså Europas moderater och kristdemokrater, och den andra halvan av en socialdemokrat. Därför har vi den tyske talmannen Schulz just nu. Han är naturligtvis ingenting annat än en talman som också kommer från ett uppdrag där han ledde den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet. Den består ju av respektive länders socialdemokrater. Hur de röster är ju det som nu ska avgöras, om de håller med om den kritik som har framförts, att det är fel att försöka göra neddragningar, eller om de stöder det som nu har framförhandlats.
Det gäller naturligtvis också den grupp som mitt parti tillhör. Jag har efterhört att mina moderater kommer att stödja det som Sveriges regering har förhandlat fram. Jag tycker att det vore väldigt märkligt, framför allt om man har framfört kritik mot regeringens representanter av karaktären att det borde vara ännu mindre, om man inte röstar för detta utan ger en indikation när man representerar Sverige på en annan plats att vi egentligen vill ha ännu mer. Det skulle ju framstå som mycket märkligt.
Det finns ju en sak som skrevs in som jag tycker att vi ska notera. Det är att det mer tydligt än någonsin tidigare har öppnats för så kallad flexibilitet i användandet av resurserna. Det är någonting som Europaparlamentet länge hett har eftertraktat, alltså en betydande flexibilitet i användningen av resurser mellan år och mellan olika utgiftsboxar. Förhoppningen är att Europaparlamentet ska tycka att det är ett väldigt viktigt steg framåt och att det med detta som "vinst" också för Europaparlamentet ska bli möjligt för dem att trots allt biträda den här budgeten.
Men svaret är inte färdigt ännu. Det kommer att kräva några veckor och månader av bearbetning, och jag skulle vilja säga att det är mycket viktigt att följa hur de svenska Europaparlamentarikerna kommer att rösta.
anf.30 Désirée Pethrus (KD):
Fru talman! Tack, statsministern, för det! Vi får ha goda förhoppningar att vi har kloka Europaparlamentariker nere i Bryssel.
En annan fråga är ungdomsarbetslösheten. I rådsslutsatserna sägs det att länder med en ungdomsarbetslöshet över 25 procent ska få dela på den här ungdomssatsningen och på ungdomsgarantin. Vi har redan en ungdomsgaranti i Sverige. Det är bra. Mina farhågor när jag läser texten är att det kan bli en inlåsningseffekt, att alla vill ligga kvar över 25 procent för att få del av det här stödet. Vilka incitament ska man ha för länderna att verkligen se till att komma under 25 procent? Det är min fråga till statsministern.
anf.31 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Låt oss vara tydliga med att detta initiativ väldigt mycket togs fram av Herman Van Rompuy själv. Han lär ha använt bland annat resurser från Europeiska socialfonden för att presentera ett initiativ på 6 miljarder euro mot ungdomsarbetslösheten. Exakt hur detta kommer att utformas, om det gäller för länder eller regioner och vad exakt stödet ska användas till, vet vi alltså inte. Detta kom som ett förslag kort innan vi samlades till toppmötet.
Låt mig också understryka att bara för att rubriken är rätt behöver inte åtgärden vara verkningsfull. Det är inte säkert att man bara man säger att man vill bekämpa ungdomsarbetslösheten automatiskt gör det, om man inte också utformar de politiska verktygen på rätt sätt. Därför finns det anledning att fortsätta vara lite granskande när det gäller vad det är man avser att göra med de här resurserna. Till vem ska de egentligen utsträckas? De svaren har vi alltså ännu inte.
anf.32 Pyry Niemi (S):
Fru talman! Jag vill också tacka statsministern för den här diskussionen och för återkopplingen. Det har varit positivt att få ta del av allt det som det har resonerats om. Även under det pågående intensiva dygnet hade vi en del kontakter med den delegationen. Det har varit bra.
Vi har ju haft en samsyn med regeringen när det gäller att jordbruksstödet ska minska. Det är positivt. Vi har återkommit till det flera gånger. Vi har också sett en trendförskjutning åt det hållet under många decennier. Det är en bra inriktning.
Jag skulle dock vilja ställa en liten fråga till statsministern om tekniken kring det här. Det finns det som kallas för pelare 1 och pelare 2. Pelare 1 omfattas av det som är direktstöden, som i princip finansieras med EU-medel, och pelare 2 är till exempel landsbygdsprogrammet som delvis medfinansieras av länderna i olika storleksgrad.
Socialdemokraterna och andra partier har tillsammans med de borgerliga regeringspartierna ändå haft en ambition under ett antal år att diskutera att ha ett så starkt landsbygdsutvecklingsprogram som möjligt. Det är ju där vi har sett utvecklingen av de gröna näringarna. Det är där vi har sett utvecklingen när det gäller innovation inom landsbygden i stort.
Min fråga till statsministern är: Delar regeringen fortfarande uppfattningen att det är i landsbygdsprogrammet som den fortsatta utvecklingen ska ske när det gäller jordbruksstödet, eller är det någon annan ambition som regeringen företräder i dagsläget?
anf.33 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Det är precis den argumenteringen vi har fört, att stödet bör föras över till den del som handlar om landsbygdsutveckling, dels därför att det ofta bygger på medfinansiering, dels på att man ställer mer framtidsinriktade krav, på det sätt som Pyry Niemi redogjorde för. Vi har som sagt den kritiken mot direktstöden att de snarare underbygger att markvärden består eller höjs så som de är utformade.
Detta har varit den svenska positionen. Den har vi framfört. Det bör noteras, som jag har sagt flera gånger, att nästan de flesta klagomålen som kom trots allt gällde just neddragningen av direktstöden. Det beror på att det är nu verksamma lantbrukare som helt plötsligt får en neddragning av ett bidrag som de har tagit för givet. Kritiken har varit rätt omfattande runt om i Europa. Vi har inte hört så mycket om detta i Sverige, men många av mina kolleger har vittnat om detta. Det har nästan varit en av huvudkritikpunkterna att det faktiskt har skett en neddragning och en förskjutning.
Ett sätt att möta det faktum att jordbruksstödet totalt sett går ned ska vi notera är att det också talas om flexibilitet, det vill säga att man får föra resurserna mellan de här två anslagen. Det kan man känna viss tveksamhet inför, eftersom det riskerar att bli just mer till direktstöd. Men det är väldigt stor rörelse för ökad flexibilitet, dels hos medlemsländerna, dels hos Europaparlamentet. Framför allt har det varit ett motkrav för att till slut gå med på de budgetrestriktiva ländernas vilja att dra ned åtagandena och betalningsnivåerna. Det kräver ju också en viss grad av ökad flexibilitet. Det är så vi har kommit överens om detta.
Svaret på frågan är att vi absolut har drivit detta och anser fortsatt att en sådan överflyttning av resurser är rätt.
anf.34 Pyry Niemi (S):
Fru talman! Tack återigen, statsministern! Då blir det lite extra bekymmersamt, för de sista signalerna vi fick var ju att stödet till det svenska landsbygdsprogrammet relativt direktstöden skulle sjunka mer, närmare 20 procent, medan direktstöden, om man nu ska se det oavsett flexibiliteten, skulle ligga på 10 procent. Vår signal från Socialdemokraterna är att den ambition som regeringen nu har antytt via statsministern även framgent ska vara att det ska dras en lans för att det i den totalt varande budgeten ska föras över mer till landsbygdsprogrammet, inte tillbaka till direktstöden.
Vi förstår att det finns en flexibilitet. Man kan också anta att den här flexibiliteten till viss del finns där för att kunna ge tillbaka mer i direktstöd till de nuvarande aktiva lantbrukarna. Så är det ju också.
Jag hoppas nu att signalen går fram till regeringen att den sista signalen vi fick inte var bra, att landsbygdsprogrammet relativt sett sannolikt kommer att sjunka mer än direktstöden.
anf.35 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Då vill jag återgå till det jag sade till EU-nämnden och vilket mandat jag hämtade. Jag var väldigt tydlig med hur prioriteringarna ser ut. Kan man inte prioritera klarar man inte sådana här förhandlingar.
Vad var viktigast för Sverige? Det var att vi fick en substantiell rabatt. En rabatt innebär alltså att vi vill ha en mindre betalningsbörda för Sverige. Rabatterna i sig är komplicerade eftersom det bara är fem länder - de absolut rikaste - som har dessa rabatter. Det finns ett stort motstånd mot dem. Förslaget var i princip att den svenska rabatten skulle försvinna. Här satte jag in störst förhandlingskraft. I slutet av förhandlingen var det vi och Holland som satt kvar och förhandlade just om ökningar av våra rabatter innan det gick att säga att de här förhandlingarna var över.
Det är klart att har man på det sättet sagt att huvudprioritet är att få ned budgeten totalt sett och att dessutom få en utökad rabatt för det egna landet är det svårt att i nästa mening säga att nu vill vi ha en del utgiftsökningar också som just går bara till oss.
Trots det, trots det rätt uppenbart svåra i att hävda en sådan linje, fick vi med 150 miljoner till landsbygdsutvecklingsprogrammet som ju var nollsatt i de särskilda kuvert som finns angivna i slutsatserna. Trots det fick vi med 150 miljoner. Det ska ses i ljuset av att de man förhandlar med är mycket pålästa. De har varit med många år, och de konstaterar det som är rätt uppenbart, nämligen: Ni har också satsat på att samordningspolitiken ska gå plus minus noll. De fyra Norrlandslänen, gleshetsbonusen och gleshetskriterierna som ger stöd till Norrland, som vi på det här sättet inte har sett minskningar av, ska också vägas in. Totalt sett har vi nog balanserat det här ganska väl, givet vilken prioritering vi bad om stöd för från EU-nämnden.
anf.36 Carl B Hamilton (FP):
Fru talman! Jag vill tacka en större grupp, nämligen alla de som har varit med och förberett den här förhandlingen under lång tid. Det är en stor grupp människor, inklusive Europaministern naturligtvis.
Europaparlamentet har nu fått ökade befogenheter, och då uppstår den principiellt intressanta situationen att de inte på samma sätt som förr kan vara fria att fatta ungefär vilka beslut som helst - nu spelar det nämligen roll. Med ökade befogenheter följer också ett ökat ansvar. Jag välkomnar alltså den diskussion som nu, bland annat genom statsministerns agerande i december, har kommit upp. För Folkpartiets del kan jag använda Jan Björklunds ord. Han har sagt att Folkpartiet förutsätter att våra parlamentariker röstar för att stödja den svenska regeringens resultat i denna fråga.
Det intressanta blir naturligtvis i fortsättningen - i de partier där detta inte sker, och även om det skulle bli utbrytare i de partier som har den ambition jag nyss återgav, är det klart att det kommer att återverka på nomineringsprocesser och valrörelser. Vi får förhoppningsvis in det vi så ofta talar om, nämligen den dagliga Europapolitiken, på ett helt annat sätt. Det blir lite oväntat att det sker på detta sätt, men det är ändå välkommet.
Jag vill också säga att det naturligtvis är helt oacceptabelt om Europaparlamentet skulle ha en sluten omröstning där man som väljare inte skulle kunna veta hur den valda ledamoten har röstat, alltså om vederbörande faktiskt röstar som man säger att man ska rösta.
Jag skulle vilja ställa en följdfråga om förändrade maktbalanser i Europa, inte bara till Europaparlamentet, men jag tror att jag får vänta med den till mitt andra inlägg.
anf.37 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Än så länge känner jag inte att jag har någonting att invända eller tillägga, så jag ger Carl B Hamilton chansen att återkomma.
anf.38 Carl B Hamilton (FP):
Fru talman! Jag tackar för det.
Frågan är om det har skett en liten geopolitisk maktförskjutning i detta som vi ser återspeglad i budgetresultatet. Tyskland är en väldigt stark aktör. Polen, som vi nämnde tidigare, är strålande glada över sitt förhandlingsresultat. Polen är väl näst Frankrike det land som är viktigast för Tyskland. Angela Merkel har angett att Storbritanniens kvarvarande medlemskap är en väldigt viktig prioritering för henne och för Tyskland.
Jag skulle vilja säga att det sker en maktförskjutning till förmån för Tyskland och länder som har prioritet i Berlin och till nackdel för Frankrike och kanske också andra länder. Det är delvis kanske också en maktförskjutning till Nordeuropa. Hur reflekterar statsministern över denna balansförskjutning som återspeglas i förhandlingsresultatet?
anf.39 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Carl B Hamilton är en erfaren Europapolitiker, och han kan säkert dra dessa slutsatser alldeles själv utifrån en självständig analys. Jag bör som regeringschef nog vara lite försiktig med analyser av det slaget.
Låt mig säga att en sak var entydigt viktig för såväl Angela Merkel som Sverige och många andra, nämligen att Storbritannien var inne i processen och förde förhandlingen i akt och mening att bli en del av en helhet och en slutlösning. Jag tycker att det var väldigt viktigt att David Cameron i det brittiska underhuset berättade att han varit med och slutit en förhandling där han haft tydliga vänner som han har arbetat tillsammans med och att detta i grunden var bra för Storbritannien. Jag tror att det var många som bidrog till denna möjlighet. Det hade kunnat gå på väldigt många olika andra sätt, kan jag som har följt hela processen säga.
Sedan tycker jag att det är rätt att säga att budgetrestriktiva länder alldeles uppenbart har haft en framgång i ett läge där det från början var väldigt expansiva förslag för budgeten. Detta har gradvis gått ned, över det cypriotiska ordförandeskapet och över Herman van Rompuys första förslag, till det som slutgiltigt blev det beslut som nu fattats och som Europaparlamentet måste godkänna. Det har gått i mer budgetrestriktiv riktning. Vi har lyssnat in kritik mot att det är fel signal till Europas hårt plågade ekonomier att här spendera när andra sparar.
I den delen är det naturligtvis en restriktiv syn, som Sverige har varit en del av. Det är klart att man på det sättet kan se att vissa saker har haft stor betydelse och fått genomslag i resultatet.
anf.40 Karl Sigfrid (M):
Fru talman! Det är glädjande att regeringen har lyckats förhandla fram en mindre kostsam budget med större andel till forskning och utveckling. Nu handlar det om att förankra budgeten hos Europaparlamentet. Då kan man tycka att det är lite oroande att det till och med finns svenska Europaparlamentariker, till exempel socialdemokrater, som vill se en helt annan och betydligt mer kostsam budget. Samtidigt har vi en talman i Europaparlamentet som funderar på om man inte ska ha en hemlig omröstning så att medborgarna inte kan ställa sina representanter till svars. Vi får väl hoppas att han inte menade allvar med just den kommentaren, men det får vi se.
Jag undrar om statsministern kan säga hur mycket ett nej till budgeten från Europaparlamentet skulle kosta Sverige.
anf.41 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Det vill jag vara lite försiktig med att spekulera kring, av det enkla skälet att min förhoppning som sagt är att Europaparlamentet ska kunna biträda denna budget.
Min grund för detta är att det trots allt är regeringar som är tydligt förankrade i majoriteter runt om i Europa som i grund och botten står bakom utfallet, vilket rimligen bör följas upp av parlamentariker som ju representerar samma partier som sitter i denna riksdag. Det finns dessutom inslag av ökad flexibilitet, vilket vi vet har varit viktigt för Europaparlamentet. Det är det irländska ordförandeskapet som nu ska förhandla med Europaparlamentet. Enda Kenny, som Irlands premiärminister heter, kommer att kunna använda detta. Det är som sagt någonting som länge har eftersträvats.
Det jag sade var att vi
om
det faller - om vi inte får en sjuårsbudget färdig som träder i kraft den 1 januari 2014 - övergår till årsbudget. Då sker det i form av årlig förhandling. Då faller rabattsystemet, och det skulle vara väldigt dåligt för Sverige - kostsamt, för att säga det uppenbara utan att gå längre än så.
Låt mig också vittna om att vi under dessa förhandlingar hade personer närvarande som mindes det gamla systemet. Det fanns alltså årsbudgetförhandlingar innan EU fick sjuårsbudgetar. Det vet alla att vittna om att det var en tid av att bara budgetförhandla, året om. Det var ingenting annat utan bara budgetförhandling hela tiden. Det är inte det bästa sättet att försöka höja blicken, ta ansvar och få fram det konkurrenskraftiga, starka Europa vi alla vill se.
anf.42 Karl Sigfrid (M):
Fru talman! Vad gäller rabatten är det bra att Sverige har lyckats bibehålla en större rabatt i detta förslag. Samtidigt kan man tycka att det är lite olyckligt att stora nettobetalare som Sverige i process efter process ska tvingas kämpa för detta var och en för sig. Ett alternativ skulle kunna var att man faktiskt hade en lite mer automatiserad rabatt.
Hur ser statsministern på möjligheten att kanske på längre sikt åstadkomma ett sådant, mer rationellt, system för rabatten?
anf.43 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! För att uttrycka det försiktigt finns det begränsat stöd för den idén, av just de uppenbara skälen. Det är fem länder som har rabatt i det gamla systemet. I realiteten kommer en viss förändring att ske: Det kommer till slut att bli fem igen, men Österrike kommer gradvis att ta bort sin rabatt för att ersätta den med andra typer av satsningar inom EU:s budget, och i stället får Danmark bli det femte rabattlandet.
Storbritannien har en starkare ställning för sin rabatt, framförhandlad redan på 1980-talet. Det gör att den är svårare att komma åt, även om man bör notera att diskussionen som har varit i Storbritannien bland annat är att Tony Blair påstås ha gjort vissa eftergifter i förra budgetförhandlingen, vilket nu faller ut i att också den brittiska rabatten har gått ned något. I övrigt är det Tyskland, Nederländerna och Sverige.
Det fanns rätt betydande försök att ta bort rabattsystemet helt och hållet, helt förändra det eller gradvis låta det försvinna. Allt detta har vi kunnat förhandla bort för att kunna bevara en substantiell rabatt för Sverige de kommande sju åren. Det ärliga svaret är dock att vi kommer att få göra om precis denna förhandling på samma sätt nästa gång. Försöken att få bort dessa rabatter kommer alldeles säkert att återkomma.
anf.44 Börje Vestlund (S):
Fru talman! Jag tackar statsministern för redogörelsen.
Jag vill börja med att markera att det från socialdemokratiskt håll är den partilinje vi har: Vi står bakom denna budget. Allt annat skulle vara felaktigt att säga. Jag vet att EU-parlamentarikerna från statsministerns parti röstar ja, men det finns omfattande problem även i allianspartierna. Där är det också flera som har röstat.
Jag blir lite ledsen i ögat när man hela tiden framhäver att det är Socialdemokraterna som röstar fel. För att vara ärlig är det en som har röstat emot budgeten. Jag tycker att man ska vara tydlig i den delen och inte säga att det är socialdemokrater som röstat emot. I övrigt har även liberalernas gruppledare i EU-parlamentet sagt att de inte vill ha den här budgeten. Men det var inte min fråga. Det var mer ett klarläggande.
Det var också andra frågor som behandlades, och de kommer lätt i skymundan. Vi har haft en fråga här om Mali tidigare. Jag skulle vilja fråga om handelspolitiken. Det gäller specifikt det frihandelsavtal som man är på väg att få med USA, detta väldigt protektionistiska land.
Har den höga representanten Ashton gått igenom hur långt man har kommit med detta? Det måste ju vara bland de mer komplicerade handelsavtal man har att diskutera och kanske någonsin har diskuterat i EU-sammanhang.
anf.45 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Det vill jag bara instämma i. Det är absolut ett av de svåraste frihandelsavtalen.
Vi har nu skiftat om strategin lite från förhoppningen om ett globalt frihandelsavtal till att i stället gå fram med regionala frihandelsavtal. Det har ingåtts ett sådant med Sydkorea. Vi skulle gärna se att det görs med flera stora marknader i världen, och naturligtvis vore ett frihandelsavtal med USA utomordentligt välkommet.
Jag vill understryka det som Börje Vestlund säger, att det finns protektionism både i delar av Europa och i USA som kommer att vara en bromsande kraft. Men det vore väldigt bra för världsekonomin i sin helhet och för Europa och USA om vi kunde ingå en sådan överenskommelse. Och texterna är öppna för att uppmuntra till förhandlingar.
Sedan vill jag bara understryka att det som socialdemokraten Schulz sade, och märk väl att det var innan vi slöt överenskommelsen, var att han ansåg att fyra partigrupper hade uttalat sig med viss kritik.
Jag menar, som jag har återrapporterat här, att det är nu det börjar. Det är nu vi ska se hur de olika representanterna för olika länder - det håller jag helt med om - men också de svenska representanterna till slut kommer att ta ställning. Det är nu vi har ett resultat. Det är nu det är viktigt att det får stöd.
anf.46 Börje Vestlund (S):
Fru talman! Vi är överens om detta med handelspolitiken. Det finns ytterligare att kommentera, möjligen frihandelsavtalet med Japan som är om möjligt ännu mer protektionistiskt och ska slå vakt om sin egen industri.
Vad jag är ute efter är att få veta hur långt man har kommit i de här förhandlingarna enligt den rapport som man fick vid toppmötet. Sedan kan jag inte låta bli att säga att nu handlar det om att vi alla partier får se till att påverka våra representanter. Trots allt sitter alla naturligtvis på mandat för sina partigrupper i Europa på ett sätt, men de är ju svenska parlamentariker oaktat vilken partigrupp de tillhör.
anf.47 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Liksom med Mali vill jag säga att texten antogs utan diskussion. Handelskommissionären de Gucht var inte närvarande och redogjorde för detta. Han har framför allt haft diskussioner med USA, men jag vet att det också pågår ansträngningar kring Japan.
Jag hoppas att vid annat tillfälle kunna ge en mer fördjupad information och återkomma till detta, för det betyder inte minst mycket för ett exportberoende land som Sverige om vi kan få genombrott i den här typen av frihandelsavtal.
anf.48 Ulrika Karlsson i Uppsala (M):
Fru talman! Även jag vill gratulera statsministern, regeringen och framför allt förhandlarna till ett mycket gott resultat, över förväntan. Det är en budget som ändå måste ses som en modernisering med stärkt konkurrenskraft, forskning och innovation i fokus. Samtidigt ser vi som sagt en minskad budget med nedskärningar på administrationen, jordbruks- och sammanhållningspolitiken. Att Sverige i det läget har fått en sänkt total medlemsavgift och får behålla 80 procent av den svenska rabatten måste ses som en stor framgång.
Men jag önskar ändå återkomma till konsekvenserna av hanteringen i Europaparlamentet, fru talman. Jag undrar om statsministern kan nämna något om det fall att Europaparlamentet gör slag i saken och gör verklighet av sitt hot om att rösta ned budgeten. Vad skulle det i så fall innebära i tid innan vi kan se en ny budget på plats?
anf.49 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! Det vidtar då förhandlingar mellan det irländska ordförandeskapet och Europaparlamentet. De har angivit till oss att de förutser en behandling som kan ta två, tre och till och med fyra månader, så under våren. Vår förhoppning är att det då ska leda till ett beslut. Det ska sedan följas av annat arbete för att detta ska kunna träda i kraft den 1 januari 2014.
Det bör noteras att det numera ställs krav på kvalificerad majoritet vid omröstningen i Europaparlamentet. Det är dessutom utformat så att de som röstar måste vara närvarande, det vill säga att det höjer ytterligare något tröskeln.
Det betyder i realiteten att de tre stora partigrupperna, alltså den liberala gruppen, den moderata och kristdemokratiska EPP-gruppen och den socialdemokratiska gruppen, mangrant måste vara på plats och rösta för budgetöverenskommelsen för att den ska vinna stöd, vilket kommer att tarva en del förhandlingar och överväganden. Gör man inte det riskerar vi i det läget att inte få en sjuårsbudget. Det vill jag inte spekulera alltför mycket kring, men det som sägs är att det automatiskt går över i årsbudgetar. Talmannen nämnde också att konsekvensen kan bli att vi återgår till att ha årliga budgetar som årligen också måste fastställas och förhandlas. Det är många som vittnar om att det var dåligt fungerande i Europa och att det i realiteten kommer att vara väldigt dåligt för ett land som Sverige, eftersom bland annat hela rabattsystemet då faller bort.
Det tarvar varje ansträngning att försöka få på plats en överenskommelse och att Europaparlamentet röstar för den. Dels är det som sagt första gången för detta medbestämmande, dels bör kravet på kvalificerad majoritet noteras. Det är alltså rätt höga trösklar för att vi verkligen ska få detta på plats.
anf.50 Ulrika Karlsson i Uppsala (M):
Fru talman! Jag vill tacka statsministern för svaret. Om jag tolkar statsministern rätt skulle det, om vi inte får en budget på plats före årsskiftet, i vart fall innebära att vi blir av med nettorabatten på 2,8 miljarder. Det skulle kosta skattebetalarna 2,8 miljarder årligen innan vi har en budget på plats.
Det finns en annan oroväckande signal från Europaparlamentet. Det är att flera Europaparlamentariker, också svenska Europaparlamentariker, önskar en mer expansiv budget som jag också antar skulle innebära en rad kostnader i svenskt perspektiv. Kan statsministern säga något om det perspektivet om det i slutändan skulle bli en mer expansiv budget?
anf.51 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):
Fru talman! En mer expansiv budget lägger kvittot för den huvudsakligen hos nettobidragsbetalarna. Det är så det fungerar. Och Sverige är en av de största nettobidragsbetalarna.
Ett skäl till att vår avgift totalt sett kan minska är krympningen av budgeten, att vi har fått en real frysning och till och med en något lägre budget. Det är klart att det är direkt korresponderande.
Det bör noteras att åtagandenivån om 960 miljarder som jag angav, 1 procent av bni, trots allt nämndes som en acceptabel nedre gräns också från Europaparlamentets representant. Vi får se om det fullföljs när det verkligen behandlas. Men det nämndes också möjligheten till detta med flexibilitet, alltså att Europaparlamentet får makt att föra över en del av resurserna mellan år och över olika anslagsboxar, som man inte har haft tidigare. Det är väl så man kommer att försöka förhandla fram det.
Men det finns som sagt all anledning att bevaka alla som nu hävdar att det borde vara mycket mer av en expansiv budget. Vem uttalar det? Det är de personer som i så fall vill sända en större nota till de svenska skattebetalarna.