Laddar... Laddar webbtv för debatt

{{ metadata.debatetypename }} {{ metadata.debatedate }}

Anförandelista

Dölj

Här visar vi webb-tv från riksdagen. Du kan ännu inte se webb-tv i efterhand i din mobiltelefon. För att se debatter i efterhand krävs fortfarande en dator.

Ladda ned

{{ message }}

anf.32 Ibrahim Baylan (S):

Herr talman! Min fråga vänder sig till landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Vi har i dag en väldigt hög ungdomsarbetslöshet i vårt land. Alldeles för många ungdomar går utan sysselsättning eller är i passivitet. En viktig orsak till detta är att många av dem saknar gymnasieutbildning. De saknar adekvat utbildning och kan därför inte heller ta de jobb som finns. Anledningen till detta är att en fjärdedel av alla elever i gymnasieskolan i dag inte fullföljer utbildningen och tar en gymnasieexamen inom fyra år. Detta är oroväckande, särskilt som vi ser att regeringen samtidigt gör stora nedskärningar i gymnasieskolan. År 2012 var det 675 miljoner, och nästa år planerar regeringen att skära ned med 1 360 miljoner. Detta leder till att lärare sägs upp och att vi får fortsatt stora utmaningar. Därför vill jag fråga statsrådet Eskil Erlandsson: Hur förbättras elevernas lärande av att regeringen skär ned på skolan och att lärarna av den anledningen sägs upp?

anf.33 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):

Herr talman! Jag tackar för frågeställningen. Huvudparten av den utbildning som bedrivs i vårt land fram till och med gymnasienivå är kommunalt finansierad och under kommunal tillsyn och kommunalt överinseende, varför jag tycker att frågeställningen på den nivån är lite inadekvat att ställa i den här kammaren. Det som är avgörande för att kommunerna ska kunna tillhandahålla gymnasieutbildning för alla som så önskar är att vi har ett adekvat och bra skatteutjämningssystem. Vi har nu ett beslut kring hur ett sådant ska utformas så att kommuner i alla delar av vårt land får möjlighet att ge det som vi vill att den unga människan ska ha, nämligen en god utbildning att använda resten av livet.

anf.34 Ibrahim Baylan (S):

Herr talman! Landsbygdsministern tycks inte vara till fullo medveten om den budget regeringen har lagt fram till riksdagen. Där står det uttryckligen att man med anledning av den nya gymnasiereformen avser att spara 675 miljoner 2012, vilket redan effektuerats, 1 360 miljoner nästa år och 1 930 miljoner 2015. Detta effektueras ute i kommunerna genom att man anpassar kostymen. Man säger upp gymnasielärare, för det är naturligtvis den kostnad man lättast kan åtgärda på kort sikt. Lokaler måste man trots allt ändå ha. Därför återkommer min fråga till landsbygdsministern. Det är trots allt regeringens politik, och min fråga blir: Hur förbättras elevernas lärande, och hur ser vi till att fler fullföljer gymnasieskolan om regeringen samtidigt har bestämt sig för att skära ned på gymnasieskolan och därmed också försämra kommunernas möjligheter att fullfölja sitt uppdrag?

anf.35 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):

Herr talman! Den stora anledningen till att det sker förändringar i budgetnivå på olika saker är att underlaget förändras. Vi kan nu konstatera att ungdomskullarna inte är av den storlek de var för några år sedan, därav möjligheten att förändra anslagen. Jag vill dock återigen påtala att grunden för undervisningen i vårt land och att den är som den ska vara ligger på den kommunala nivån. I den delen är det som jag ser det avgörande att vi har ett bra skatteutjämningssystem i vårt land.

anf.36 Oskar Öholm (M):

Herr talman! Det är många siffror där Sverige ligger i topp just nu, läser man om; det var bnp-siffror i går och konkurrenskraftssiffror i dag. Jag skulle vilja fråga bostadsministern om en annan siffra. Sverige urbaniseras just nu snabbast i hela EU. Det är en stor utmaning. Det är inte heller bara de stora städerna det gäller, utan det är Helsingborg, Umeå, Örebro och Jönköping - var man än tittar flyttar människor till jobb och studier i städerna. Samtidigt har vi en bostadsbrist som är en utmaning, och även om vi nu gör mycket för att förenkla och göra det lättare och snabbare att bygga ser vi att det i tillväxtregionerna skiljer en hel del när det gäller hur mycket man bygger i olika kommuner. Jag noterade att statsrådet skickade en skarp och förstärkt bostadsförsörjningslag till Lagrådet för att kunna komma till rätta lite med att få hela regionen att ta ett större ansvar för bostadsförsörjningen. Min fråga är: Kan det här räcka till för att klara urbaniseringsutmaningen?

anf.37 Statsrådet Stefan Attefall (KD):

Herr talman! Vi har ett Stockholm som växer med 35 000-40 000 personer per år, och vi har ett Storgöteborg som växer med kanske drygt 10 000 personer per år. Vi har en omfattande tillväxt i våra universitetsorter. Vi har dock också en växande bostadsbrist, delvis förstärkt av att vi just nu har ovanligt stora ungdomskullar. Det är klart att vi måste jobba på många olika områden. Jag vill påstå att vi har en omfattande reformagenda för att försöka lösa bostadsbristen och skapa långsiktigt goda förutsättningar för ett ökat bostadsbyggande. En pusselbit i detta är att vi också måste få varje kommun att ta större hänsyn till det regionala sammanhang den befinner sig i. Därför förstärks bostadsförsörjningslagen i det här förslaget, vilket innebär att man tvingas ta större hänsyn till vad som händer i grannkommuner och i regionen och få in det i bostadsförsörjningsplaneringen på ett bättre sätt än tidigare. Dessutom lägger vi fram förslag om att förstärka bostadsbyggandet som ett allmänt intresse, vilket också stärker bostadsbyggandet när man väger det mot andra intressen i lagstiftningen.

anf.38 Oskar Öholm (M):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det är klart att det är väldigt många olika delar som behöver komma till. Vi såg mycket av förenklingar och att det ska gå snabbare samt den regionala dimensionen, som naturligtvis blir väldigt viktig. Vi såg privatuthyrningslagen och verkar kunna se att det har skett en del förändringar i form av större utbud där. När det gäller möjligheten att få det att gå lite snabbare är det ju en favoritfråga inte minst för statsrådet själv. Jag noterade att det gjordes ett studiebesök i Tyskland, som brukar lyftas fram som det exempel där det går snabbare att få spaden i backen. Finns det någonting i den tyska planprocessen om att just få det att gå snabbare som vi skulle kunna lära av i Sverige, och hur långt har vi kommit där?

anf.39 Statsrådet Stefan Attefall (KD):

Herr talman! Det var intressant när vi var och besökte Tyskland. Vi var nämligen där för att studera just de snabba planprocesserna, och då skrattade de åt oss och sade: Vad då snabba planprocesser, vi håller på i uppemot två och ett halvt år i Tyskland! Var lugna, sade vi - i Stockholm håller vi på i kanske tio år. Här måste vi ta radikala grepp. Vi kan inte bara slimma processen och öka resurserna för att förkorta handläggningstiden, vilket vi har gjort när det gäller länsstyrelserna, utan vi måste också ta bort tårtbitar i systemet. Nu har vi fått en utredning på bordet från Lars Magnusson som innebär att vi kan just hoppa över steg i planprocessen för att både förkorta handläggningstider och minska överklagandetider. Utredningen ska remissbehandlas, men jag hoppas att vi har tagit hänsyn till en del goda tankar från det tyska exemplet så att vi kan förkorta planprocesserna radikalt. Det är regeringens bestämda ambition att de ska kortas genom att vi jobbar på alla möjliga delfrågor som finns i fasen från idé till att spaden kommer i backen. Det är en viktig och försummad del i svensk bostadspolitik.

anf.40 Bodil Ceballos (MP):

Herr talman! Jag vill fråga Carl Bildt om Sveriges agerande i Arktiska rådet. Det är lite av en favorit i repris när det gäller de diskussioner jag och andra miljöpartister har haft med utrikesministern i olika sammanhang under de nu två år vi har varit ordförande i Arktiska rådet. Vi är inte nöjda med hur Sverige har agerat. Vi menar att Sverige borde ha använt ordförandeskapet till att vara mer drivande i klimatarbetet med fokus på att skydda Arktis från utvinning av fossila bränslen. Även utrikesministern vet om att de fossila bränslena bidrar till den globala uppvärmningen oavsett om vi som är här nu inte lever om 50 år, som ministern uttryckte det vid ett tidigare tillfälle. Vi har också klagat över att riksdagen inte har varit delaktig i framtagandet av arbetsformer med mera och att vi inte har kunnat påverka ordförandeskapet. Häromdagen fick vi oväntat stöd från Riksrevisionen, som har granskat regeringens agerande i Arktiska rådet. Jag skulle vilja veta hur ministern avser att se till att vi lever upp till Riksrevisionens rekommendationer i det fortsatta arbetet i Arktiska rådet.

anf.41 Utrikesminister Carl Bildt (M):

Herr talman! Riksrevisionens rapport handlade inte om detta. Den handlade om hur vi nationellt bedriver aktiv politik, vilket egentligen inte är en utrikespolitisk fråga. Det är en viktig fråga i alla fall, och den hoppas jag att vi ska återkomma till. Vi har inte haft så mycket sådant i Sverige, inte på många herrans år, men nu börjar vi skaffa oss en sådan. Det tycker jag är bra. Klimatarbetet bedriver vi globalt. Klimatförsämringarna orsakas inte av utsläpp i Arktis; de är försumbara i sammanhanget. Vi driver därför detta i den globala processen - för att se till att vi får begränsningar av utsläppen. Det vi kan driva, och som vi driver, i Arktis rör det så kallade black carbon, sot. Det påverkar direkt. Där har vi varit drivande och också uppnått betydande resultat. Vi har inte nått ända fram ännu, på grund av ett antal andra stater, men vi har drivit detta med stor kraft. Det framgår av rapporter som jag hoppas att Bodil Ceballos har läst noggrant.

anf.42 Bodil Ceballos (MP):

Herr talman! Vi har olika uppfattning om vad Sverige kan göra för att minska utsläppen som också påverkar Arktis. Att sätta stopp för oljeborrning och gasutvinning i känsliga Arktisområden borde vara en prioritering för den svenska regeringen. Regeringen har dock inte prioriterat detta, trots att klimat över huvud taget är en prioritering i den nationella Arktisstrategin och trots den svenska riksdagens prioriteringar när det gäller miljömålsarbete och annat. Vi menar fortfarande att den svenska regeringen verkligen borde ha använt tiden i Arktiska rådet till att driva de frågor som är prioriterade i den svenska riksdagen och som vi alla tillsammans ställt oss bakom. Vår kritik kvarstår. Det skulle vara intressant att höra hur den stora framgång som den svenska regeringen anser sig ha haft - att vi ska veta vem som ska ringa vem om en katastrof inträffar - kan leda till minskad klimatpåverkan. Vi vet att man inte kan sanera oljeutsläpp i känsliga områden som Arktis.

anf.43 Utrikesminister Carl Bildt (M):

Herr talman! Det Bodil Ceballos säger är rätt: Ni i Miljöpartiet är lite tjatiga på den här punkten trots att ni vet hur sakläget är. Mig veterligt bedriver vi ingen olje- eller gasutvinning i de svenska delarna av Arktis. Detta är en nationell befogenhet. Norge svarar för Norge, Kanada svarar för Kanada och Ryssland svarar för Ryssland. Sedan försöker vi samarbeta. Jag har fullt förtroende för Stortingets sätt att hantera mycket känsliga avvägningar, och jag har inte sett det som min uppgift i Arktiska rådet att lägga mig i den saken. Det tror jag vore felaktigt. Om Bodil Ceballos har några synpunkter på det, och det har hon, hänvisar jag till det norska miljöpartiets aktiviteter i norska Stortinget, som beslutar om dessa saker. I Sverige har vi ingen olje- eller gasutvinning, men vi har betydande utvinning av järnmalm och annat som i och för sig orsakar miljöpåverkan och betydande klimatutsläpp. Det ska vi hantera i Sverige.

anf.44 Barbro Westerholm (FP):

Herr talman! Min fråga riktas till justitieminister Beatrice Ask. Surrogatmoderskap är inte tillåtet i Sverige. Samtidigt har vi minst hundra barn som är födda av surrogatmödrar i ett annat land, och de blir fler och fler. Det har visat sig att den lagstiftning vi har inte är anpassad till den här situationen. Detta uppmärksammades av socialutskottet, och riksdagen fattade för ett år sedan beslut om utredning av värdmorderskap. Man ansåg att detta måste lösas skyndsamt. Samma sak sade Statens medicinsk-etiska råd i skrivelse till Justitiedepartementet i september och i sin bok i februari. Nu undrar jag: Hur ligger arbetet till? Detta har inte att göra med om vi säger ja eller nej till surrogatmoderskap i Sverige.

anf.45 Justitieminister Beatrice Ask (M):

Herr talman! Tack för frågan, Barbro Westerholm! Riksdagen har gjort ett tillkännagivande när det gäller de här frågorna och sagt att regeringen bör utreda surrogatmoderskap och assisterad befruktning för ensamstående. Precis som frågeställaren påpekar finns det flera etiskt besvärliga frågor man måste ta ställning till. Det finns barn som har tillkommit på andra sätt än vad man hade tänkt i lagstiftningen och som i dagsläget befinner sig i en ganska knepig situation där vi inte alltid har svar på frågorna. Inom Justitiedepartementet pågår ett arbete för att ta fram direktiv till en utredning. De direktiven kommer vi att fatta beslut om inom kort. Det handlar om en del besvärliga frågor, men arbetet är prioriterat från min sida, och vi kommer naturligtvis att efterfölja vad riksdagen har sagt.

anf.46 Barbro Westerholm (FP):

Herr talman! Anledningen till Statens medicinsk-etiska råds skrivelse och påminnelse i februari är att vi i rådet anser att den här frågan måste behandlas med förtur. Att utreda huruvida vi i Sverige ska säga ja eller nej till surrogatmoderskap är komplicerat och etiskt sett svårt, medan att justera lagstiftningen är en betydligt enklare sak och ska ses skild från den andra mycket stora frågan.

anf.47 Justitieminister Beatrice Ask (M):

Herr talman! Jag återkommer till hur direktiven kommer att se ut när vi presenterar dem, självklart. Det finns alltid i alla utredningar steg där man kan göra vissa saker snabbare medan andra saker tar längre tid. Men jag vill inte kommentera direktiven innan vi har lagt fram dem. Vi har fått ett tillkännagivande, och vi har arbetat efter direktiven. Min bedömning är att vi ska kunna fatta beslut inom kort. För mig är det här en prioriterad fråga.

anf.48 Annika Qarlsson (C):

Herr talman! Även min fråga är riktad till justitieminister Beatrice Ask, dock om ett annat område. I Bengtsfors i norra Dalsland finns ett tvätteri med ett hundratal anställda som sköter tvätten åt hotell och arbetsplatser med arbetskläder och entrémattor. Det är både små och stora företag. Tvätteriet har som sagt ett hundratal anställda, har gjort stora investeringar och jobbat mycket med att Svanenmärka hela processen. Tillsammans med övriga i branschen är de nu väldigt bekymrade, för det som händer och sker är att även kriminalvårdsanstalter ger sig in på detta och konkurrerar. De har inga bekymmer med konkurrens; den tar de gärna i och med att de har bra processer och bra priser. Det de har uppmärksammat mig på, och jag vet att de uppvaktade Justitiedepartementet tidigare i veckan, är att priserna inte är som i övrigt på marknaden. Det gör att det inte blir en konkurrensneutralitet. Jag skulle vilja höra vad justitieministern tänkt i de här frågorna. Är det någonting som justitieministern är beredd att ta med sig och se över?

anf.49 Justitieminister Beatrice Ask (M):

Herr talman! Det är helt riktigt att vi hade en uppvaktning på departementet från Bengtsfors i veckan, om jag är rätt underrättad. De besökte min statssekreterare för att framföra synpunkter och oro avseende den här verksamheten och det arbete som de bedriver i Bengtsfors. Det var med anledning av att Kriminalvården också ägnar sig åt tvätteri. Jag har inte fått någon återrapport från den uppvaktningen - jag ska erkänna det. I det direkta ärendet har naturligtvis departementet inte heller tillträde. Det här aktualiserar dock en fråga som är bekymmersam och besvärlig, och det gäller möjligheten att erbjuda och öppna för meningsfull sysselsättning för dem som är på anstalt. För mig är det oerhört viktigt att bedriva arbetslinjen även på anstalt. Det är alldeles för mycket dötid när man sitter inne. De som sitter inne behöver utbildning och möjligheter att arbeta. Här har vi ett faktiskt problem.

anf.50 Annika Qarlsson (C):

Herr talman! Jag instämmer i att arbetslinjen måste gälla även där. På mitt ansvarsområde handlar det om arbete inom Samhall och andra typer av insatser för personer som står långt från arbetsmarknaden. En sak som har varit viktig är att försöka hålla en konkurrensneutralitet för att inte slå ut andra företag som är verksamma på samma område. Det som de verksamma inom branschen uttrycker är inte att man inte ska få konkurrera. Det de vill är att det ska finnas en konkurrensneutralitet som gör att man inte slår ut verksamma företag, dessutom i det här fallet ett företag som har jobbat mycket med miljöcertifiering och liknande för att få en bra verksamhet som tidigare kanske inte var så grön som den är i dag.

anf.51 Justitieminister Beatrice Ask (M):

Herr talman! Det finns många regler på detta område. Det är självklart viktigt att offentliga verksamheter inte konkurrerar ut fristående företag. Det tror jag att alla är överens om. Det finns dock en komplikation, och det är att arbetskraften är ganska billig på anstalt. Vi har också ett stort behov av att hitta arbetsuppgifter och annat för kriminalvårdens klienter. Detta arbete bedrivs för närvarande med viss fart för att man ska hitta meningsfulla arbetsuppgifter, som också ger kunskaper och erfarenheter som man kan ta med sig när man så småningom blir frigiven. Givetvis kommer vi att diskutera med kriminalvården hur man ser på detta och hur man följer regler och annat. Det är en viktig sak för mig att de som är intagna på anstalt har en möjlighet att arbetsträna och göra viktiga arbetsuppgifter. Det är också en viktig uppgift för mig som statsråd att säkerställa att vi har jobb i det privata näringslivet, inte minst i glesbygd.

anf.52 Olle Larsson (SD):

Herr talman! Min fråga går till landsbygdsministern. Det svenska jordbruket krymper i omfattning. Antalet svenska mjölk- och köttbönder minskar. Antalet svenska odlare minskar. Landsbygden tappar arbetstillfällen i snart sagt alla driftsgrenar inom jordbruket. Längst ut på landsbygden finner vi också mångfalden av svenska särarter och den äkta lokala produktionen: skärgårdsjordbruket, det svenska småbruket, fäbodbruket, fjälljordbruket och det samiska gårdsbruket. Även dessa verksamheter lider, på delvis olika sätt, av en bristfällig politisk ledning. Jag menar att Sverige inte är vad det skulle kunna vara. Vad avser ministern att göra för att förbättra situationen för det svenska jordbruket? Vad avser ministern att göra för att säkra en hållbar framtid även för skärgårdsbönderna, småjordbrukarna, fäbodbrukarna, fjällbönderna och det samiska gårdsbruket?

anf.53 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):

Herr talman! Jag står för att vi måste och ska öka produktionen av mat i Sverige. Vi har många möjligheter och stora förutsättningar att göra så. Det är ett av skälen till att regeringen för någon månad sedan tillsatte den utredning som jag, kanske lite vårdslöst, har kallat för bondeutredning. Den har till uppgift att ta reda på vilka möjligheter vi har att producera mat i vårt land och vilka hindren är för att så ska ske. Till detta kommer att vi är inne i slutomgången av förhandlingarna om den gemensamma jordbrukspolitiken i den gemenskap vi är medlemmar i, nämligen EU. Min utgångspunkt är att vi ska ha goda förutsättningar för produktion av mat också i vårt land. Det inkluderar de områden som har kanske lite ogynnsamma förutsättningar beroende på klimat, småflikiga åkrar, långa avstånd och så vidare.

anf.54 Olle Larsson (SD):

Herr talman! Vad Sveriges bönder behöver är inte utredningar. Varför lär vi inte av Österrike som har 9 000 fäbodbrukare? Där står barnen i kö för att ta över. Antalet mjölkbönder har halverats på tio år. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Mellan 2002 och 2011 ökade importen av syrade produkter, yoghurt och fil, med 150 procent. Importen av smör ökade med 1 300 procent, och importen av mjölk och grädde ökade med 2 700 procent. Bara under årets första tre månader har 50 mjölkbönder lagt ned. Varför ställer ni inte samma krav på importerade jordbruksprodukter som ni ställer på inhemska? Skyll gärna på EU, men det innebär att Sverige är liveget i EU-sammanhang.

anf.55 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):

Herr talman! Allt företagande, inkluderat bondeföretagande, bygger på att man har en lönsamhet i sin verksamhet. Mina och andras ansträngningar går ut på att öka lönsamheten i företagandet inom matproduktionen. En annan förutsättning är att man har en konkurrenskraft gentemot omvärlden, gentemot de kolleger och företagare som finns i andra delar av Europa och världen. Det jobbar vi också med, framför allt inom Europeiska unionen. En tredje sak ser jag också som fundamental i sammanhanget, nämligen att vi fortsätter att regelförenkla. De företag vi talar om är ofta små företag med få anställda, kanske till och med bara en deltidsverksam. Då måste vi minimera de regelbördor och administrativa kostnader som finns för företagandet - detta för att dessa människor vill driva en riktig och adekvat verksamhet och inte syssla med blanketter och byråkrati.

anf.56 Jens Holm (V):

Herr talman! Jag vill återknyta till diskussionen om Arktiska rådet, Sveriges ordförandeskap där och rapporten som nyligen kom från Riksrevisionen med svidande kritik mot det svenska ordförandeskapet. Miljö och klimat skulle vara prioriterade frågor i det svenska ordförandeskapet. Samtidigt påpekar Riksrevisionen att Sverige inte tar upp de ökade utsläppen av koldioxid utan ensidigt tittar på och verkar för minskning av så kallade kortlivade klimatgaser såsom sot. Carl Bildt! Detta är en missad chans för Sverige för Sverige att verka för minskade utsläpp. Arktiska rådet är det främsta politiska sammanhang vi har för att verka för en lösning av svåra frågor inom det arktiska området. Varför missar ni chansen att verka för minskade utsläpp inom Arktis?

anf.57 Utrikesminister Carl Bildt (M):

Herr talman! Det skulle i allt väsentligt vara verkningslöst. Jag utgår från att Jens Holm vet var klimatutsläppen kommer från och var problemen ligger. Det är de två k:na - Kina och kol. De arktiska länderna är inte huvudproblemet. Vi ser effekten i Arktis, men det kommer i allt väsentligt från andra ställen. Kina och Indien tar i drift tre fyra nya kolkraftverk varje vecka. Där ligger det stora problemet, och det kan vi bara angripa globalt. I Arktiska rådet har vi tagit upp det som släpps ut i Arktis och som påverkar. Det är de så kallade kortlivade klimatgaserna, däribland sot. Det ska vara rätt sak på rätt plats. Det går inte att klara klimatföroreningarna genom Nordiska rådet eller Arktiska rådet. Det kan bara klaras globalt, och här tillhör Sverige och Europeiska unionen de ledande.

anf.58 Jens Holm (V):

Herr talman! Tänk om hela världen skulle tänka precis som du, Carl Bildt, i klimatfrågor och peka finger åt andra. Tänk om man i London, New York och Peking skulle säga: Våra utsläpp är försumbara, så vi behöver inte ta ansvar. Någon annan får ta ansvaret. Anledningen till att det är så viktigt att lyfta fram koldioxidutsläpp inom ramen för det arktiska samarbetet är för att vi måste använda alla tänkbara plattformar för att minska utsläppen. Nyligen nåddes vi av nyheter att koncentrationen av koldioxid har passerat 400 miljondelar i atmosfären. Det stora problemet med Arktis, Carl Bildt, är att avsmältningen öppnar för storskalig utvinning av nya fossila energikällor såsom olja och gas. Därför hade det varit bra om Sverige verkat för ett moratorium för ny utvinning av olja och gas. Jag vet att det hade varit svårt att få igenom det, men någon måste lyfta upp frågan. Det hade kunnat vara du, Carl Bildt, men det gjorde du inte.

anf.59 Utrikesminister Carl Bildt (M):

Herr talman! Om alla hade tänkt och agerat som jag i dessa frågor hade det varit bättre för världen. Då hade vi fått globala klimatöverenskommelser på det sätt som Europeiska unionen har föreslagit. Men vi har stupat, och vi vet alla var motståndet låg i Köpenhamn och i andra sammanhang. Sverige och Europeiska unionen fortsätter dock att vara drivande för klimatöverenskommelser. Vi har mycket annat att göra i Arktiska rådet. Soten, samarbetet, livsmiljöförekomsterna och miljöskyddet i övrigt har varit prioriterade frågor. Internationellt anser man att det svenska ordförandeskapet har varit en stor framgång, så Vänsterpartiet och Miljöpartiet är här i minoritet.

anf.60 Roland Utbult (KD):

Herr talman! Min fråga går till bostadsminister Stefan Attefall. Snart är sommaren här med förhoppningsvis bad, sol, välbehövlig avkoppling och semester. Men sedan är det dags för terminsstart på landets högskolor och universitet. Många ungdomar söker sig till högre utbildning. Dessutom har vi särskilt stora ungdomskullar just nu. Studentbostadsbristen är därför akut på många universitets- och högskoleorter. Min fråga till bostadsministern blir följaktligen: Vad gör regeringen för att öka byggandet av studentbostäder?

anf.61 Statsrådet Stefan Attefall (KD):

Herr talman! Självklart försvåras möjligheterna för studenter att få bostad av den allmänna bostadsbristen och de stora ungdomskullarna, som Roland Utbult tar upp. Vi har gjort en del för att förenkla regelverken. Det har gett universiteten större möjligheter att själva vara med och förhyra eller garantera studentbostäder. Det ser vi börjar användas på fler ställen. Vi har också i gång ett omfattande arbete för att förenkla regelverk för att bygga ungdoms- och studentbostäder. Boverket har ett uppdrag att ifrågasätta i stort sett alla regler och komma med ett förslag här i juni. Det ska bli mycket intressant att se hur vi kan gå vidare och också vad det politiska systemet vågar gå vidare med för att förenkla. Vi måste få ned kostnaden. Problemet är inte att bygga studentbostäder. Problemet är att bygga studentbostäder som studenterna har råd med. Vi vet att regelverken fördyrar och driver upp storlekar på lägenheter och också kostnaderna. Vi har också underlättat uthyrning av bostäder. Det kan exempelvis vara villaägare som kan hyra ut en del av sin privatbostad till studenter. Det skattefria avdraget har stigit till 40 000 kronor. Det ser vi redan nu börjar ge effekt i att fler vill hyra ut en del av sin bostad, allt för att hjälpa till att underlätta det hela.

anf.62 Roland Utbult (KD):

Herr talman! Tack bostadsministern. I år införde regeringen en möjlighet för kommunerna att söka pengar från Boverket för att inventera lämplig mark för byggandet av studentbostäder. Jag undrar hur det har gått. Hur många av våra 290 kommuner har sökt av medlen?

anf.63 Statsrådet Stefan Attefall (KD):

Herr talman! Det har funnits ett problem: Var finns det mark att bygga studentbostäder? Var finns det mark att sätta upp mer tillfälliga studentbostäder av typen modulbostäder? Det har funnits ett problem att hitta den marken. Vi har inrättat ett stöd från och med årsskiftet. Det intressanta är att fram till i dag har bara två studentorter sökt stödet trots riktade informationsinsatser från Boverkets sida. Man kan utgå ifrån att övriga studentorter redan har inventeringen gjord och kapaciteten framme. Tyvärr får jag signaler från en del studentbostadsbyggare som har idéer, finansiering och projekten klara. De ringer kommunerna och säger: Var finns det plats att sätta upp bostäderna? De får svaret: Har du inga egna idéer? Kommunerna kan göra mer här. Vi har stöd för att man ska kunna göra inventeringen. Jag tror att fler kan behöva utnyttja detta alternativt bevisa att de har en bra markreserv. Det är en del av lösningen av det stora komplexa problem som frågeställaren tar upp.

anf.64 Anna-Lena Sörenson (S):

Herr talman! Jag har en fråga till försvarsministern. I mars skickade försvarsministern ett brev till EU-kommissionen där ministern säger sig uttrycka Sveriges ståndpunkt när det gäller försvarsindustrin i Europa. Försvarsministern skriver att kommissionen bör prioritera arbetet med den inre marknaden och uppmana medlemsstaterna att hålla sig till upphandlingsdirektivet och inte avvika med hänvisning till de nationella säkerhetsintressena. Samtidigt har Sveriges riksdag vid åtminstone två tillfällen uttalat som sin mening att regeringen bör definiera de svenska nationella säkerhetsintressena och återkomma till riksdagen med en plan för hur svenska säkerhetsintressen kan tillgodoses långsiktigt. Min fråga till försvarsministern är om hon håller med mig om att brevet till kommissionen skulle kunna upplevas som att det innehåller dubbla budskap och att det kan vara tveksamt om det verkligen uttrycker Sveriges hållning i frågan om undantag för upphandlingsdirektivet. Dessutom: Borde inte försvarsministern ha sett till att brevet förankrades i försvarsutskottet och EU-nämnden innan det skickades till kommissionen?

anf.65 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! I december i år kommer Europeiska rådet att diskutera försvars- och säkerhetspolitiska frågor. Där handlar en av huvudfrågorna om försvarsindustrimarknaden. En annan av de tre huvudfrågorna är samarbete kring försvarsförmågor. Inför det arbetet har kommissionen, rådet, Europeiska utrikestjänsten och också Europeiska försvarsbyrån uppmanat medlemsstaterna att hjälpa till och vara med och spela in för att förbereda denna viktiga diskussion. Europeiska rådet har inte diskuterat frågorna på den här höga nivån på väldigt många år. Då är det viktigt att Sverige kan framföra det som har varit och är svensk politik, nämligen att vi ska ha en så god konkurrens som möjligt på försvarsmaterielmarknaden inom Europeiska unionen. Det känner jag att även Socialdemokraterna håller med om. Jag får fortsätta svaret i mitt nästa inlägg.

anf.66 Anna-Lena Sörenson (S):

Herr talman! Tack, ministern. Också Socialdemokraterna anser att vi inte ska vara protektionistiska, att svensk förvarsindustri står sig väl i konkurrensen och att alla skulle tjäna på en konkurrensneutral marknad. Vi menar att det finns en naiv tilltro till marknadskrafterna i det här fallet. De stora försvarsproducerande länderna i Europa är väldigt djupt involverade i sin förvarsindustri. De äger till exempel många gånger stora delar av den. Flera av dessa länder har utarbetat strategier och definierat särskilda nationella intressen som de bör försvara och undanta från upphandlingsregeln. Det är precis därför som Sveriges riksdag har uppmanat regeringen att komma med definitionen och en plan för hur det ska genomföras. Min fråga blir: När kan Sveriges riksdag förvänta sig att regeringen utarbetar strategin, definierar säkerhetsintressena och informerar riksdagen?

anf.67 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Det är en fråga inom detta område. Det stämmer precis som Anna-Lena Sörenson säger att vi har gjort en överenskommelse om att se över om vi skulle vara betjänta av att definiera de nationella säkerhetsintressena. Vi har också givit ett uppdrag att inventera: Hur har det gått för de länder som har använt försöken till undantagsregler? Hela det arbetet är inte klart. Fram till nu har de flesta länder inte lyckats särskilt väl. Vi är mycket väl medvetna om att möjligheterna till undantag finns. Vi är samtidigt medvetna om att vi behöver en ökad konkurrens. Hela syftet med arbetet inför diskussionen i december blir snarare att värna den svenska linjen, som också är förankrad i riksdagen, nämligen att vi alla har att vinna på att ha en öppnare konkurrens på detta område.

anf.68 Morgan Johansson (S):

Herr talman! Förra veckan skakades Sverige av en exceptionell våldsvåg. Jag tror att många både inom Sveriges gränser och också utanför Sveriges gränser ställde sig frågan: Vart är Sverige egentligen på väg? Bilden av Sverige utomlands har länge varit ett land med stor stabilitet och trygghet, en lugn välfärdsstat utan några starka klassmotsättningar. Den bilden är nu på väg att förändras. De journalister från andra länder som jag talade med i förra veckan - de var från Storbritannien, Ryssland, Tyskland men också en rad andra länder - hade alla samma fråga: Vad håller på att hända i Sverige? Jag tänkte att jag skulle bolla vidare den frågan till justitieministern. Det är ändå hon som sitter närmast när det gäller att hantera den här frågeställningen. Min fråga till justitieministern blir: Vad drar hon för slutsatser av förra veckans händelser? Tänker regeringen vidta några ytterligare åtgärder för att det som hände förra veckan inte ska hända igen?

anf.69 Justitieminister Beatrice Ask (M):

Herr talman! Först och främst tror jag att vi alla är både skakade, upprörda och bekymrade över de händelser vi såg först i Husby och sedan i flera andra delar av Stockholmsområdet för att sedan spridas till en del andra städer runt om i Sverige. Vad det handlar om är ungdomar som kastar sten, sätter bilar i brand, ägnar sig åt skadegörelse och hindrar personal från ambulans, hemtjänst och polis från att utföra sitt viktiga arbete. Man kan ställa sig frågan: Varför gör de så här? Låt mig säga att det inte finns en enda förklaring. Vad vi kan se av dem som har gripits och de rapporter vi får är att det ofta handlar om ungdomar som är förankrade i de stadsdelar eller kommuner där händelserna sker. Det finns en upprördhet och en vilja att markera mot samhället. Då blir samhällsföreträdare av typen polis och andra ofta en målbild. Det är också någonting som man ser i många andra länder. Det är ett stort bekymmer.

anf.70 Morgan Johansson (S):

Herr talman! Det räcker inte att bara konstatera bekymret. Vi har sett detta länge. Kombinationen av massarbetslöshet å ena sidan och en fast etablerad organiserad kriminalitet å andra sidan är mycket farlig. En del av de ungdomar som har varit indragna i händelserna löper risk att om några år vara indragna i ännu värre kriminalitet och dras in i den organiserade kriminaliteten. Det var därför jag frågade om ytterligare åtgärder från regeringens sida. Det räcker inte att bara konstatera problemet, utan man måste också, för att visa ledarskap, visa att man förstår problemen och också vidta åtgärder. Jag besökte Husby i går. Den bild som man får därifrån, när man frågar om vad som är den enskilda problembilden, är alltid samma sak: Vi behöver fler arbetstillfällen. Vi behöver jobb. Vi behöver bättre skolresultat, satsningar på skolor i utsatta bostadsområden. Vi behöver också sociala insatser riktade till de ungdomar som är på väg att hamna i kriminalitet. Därför ställer jag frågan igen till justitieministern: Tänker hon och regeringen vidta några sådana ytterligare åtgärder nu, med anledning av det som hände i förra veckan?

anf.71 Justitieminister Beatrice Ask (M):

Herr talman! Svaret är ja. Självklart kommer vi att vidta åtgärder. Men väldigt mycket av de insatser som krävs och som har gjorts och görs när det gäller olika förortsområden och olika delar av Sverige är kommunalt ansvar. Det regeringen har en skyldighet att göra är att se till att insatser samordnas och att polisen samverkar på ett bra sätt med de olika kommunala delarna. Det är en sak som gläder mig. Vi har försökt med sociala insatsgrupper när det gäller att tillrättaföra ungdomar med allvarliga problem, och ytterligare ett 20-tal sociala insatsgrupper är på väg att starta. Beskedet till polisen har varit: Om man vill starta den här typen av arbete kring individer med en allvarlig problematik ska polisen vara med. Mycket mer behöver göras. Det gäller jobben. Stockholms stad erbjuder betydligt fler sommarjobb i dag än tidigare, och i en del stadsdelar erbjuder man alla ungdomar sommarjobb. Men det finns givetvis väldigt mycket mer vi alla kan göra och kommer att behöva göra framöver.

anf.72 Johan Johansson (M):

Herr talman! Jag har en fråga till försvarsminister Karin Enström. Regeringen har nu lämnat en proposition om ett militärt bidrag till den kommande FN-insatsen i Mali. En sådan insats bör, som jag ser det, kombineras så att det blir en militär insats, diplomati, uppbyggnad av bistånd, handel och så vidare. Min fråga till försvarsministern är: Hur ser du på Sveriges bidrag till en FN-insats i Mali?

anf.73 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Tack för frågan! Situationen i Mali har varit mycket besvärlig och är fortsatt besvärlig, även om det nu finns en politisk plan för hur man ska gå vidare. Det finns en plan från FN:s sida för att omvandla den afrikanska insatsen till en FN-ledd insats som kommer att heta Minusma. Regeringen har i dag fattat beslut om en proposition och kommer att be riksdagen om mandat att sända 70 personer till Mali till den här FN-insatsen, så att FN-insatsen kan göra så stor nytta som möjligt. Det handlar om en stabiliseringsstyrka som ska kunna hjälpa till att stabilisera situationen i Mali tills landet självt kan ta ansvar. Det handlar om ett 70-tal personer, och huvudsyftet är taktiskt transportflyg. Det handlar också om svenska stabsofficerare till den FN-ledda staben.

anf.74 Johan Johansson (M):

Herr talman! Tack för svaret! I går var det veterandagen, och då blir man påmind om Sveriges insatser för fred och säkerhet under en väldigt lång tid. Nu minskar vi engagemanget i Afghanistan. Min fråga är: Hur länge tror du att Sverige kommer att vara engagerat i en insats i Mali?

anf.75 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Det är alltid väldigt svårt att bedöma och spekulera. Utgångspunkten och det regeringen begär mandat för är tolv månader. I den bästa av världar går utvecklingen snabbt framåt, och då räcker det med detta. Men med erfarenhet av hur det har sett ut i andra länder med liknande problem kan man se att det handlar om långsiktiga insatser. Förutom bidraget till FN-insatsen bidrar Sverige med just det breda engagemanget, alltifrån det vi gör via EU:s insatser, det som heter EU:s träningsmission i Mali, till vårt eget bilaterala biståndsarbete, som nu är återupptaget efter att ha varit suspenderat. Jag var själv i Mali i början på månaden. Behoven är väldigt stora. Vi har en bredd för att kunna hjälpa till med både civila och militära insatser, alltifrån stöd till civil minröjning till utbildning av den maliska armén och nu att kunna stötta den FN-insats som kommer att krävas. Men tidsutdräkten vågar jag inte spekulera om.

anf.76 Matilda Ernkrans (S):

Herr talman! En framsynt klimatomställning krävs inte bara för att rädda mänskligheten på vår planet utan också för att bära välfärd och jobb. Riksrevisionen har nu - vi har hört det tidigare - riktat kritik mot regeringen och det ni gjorde eller inte gjorde i Arktiska rådet. Vad det handlar om är att regeringen i sitt eget strategidokument sade att ni skulle driva att minska de långlivade klimatutsläppen, och sedan har regeringen, Carl Bildt själv, bestämt sig för att inte driva den frågan i Arktiska rådet. Då är min fråga till utrikesminister Carl Bildt: Varför? Jag vill också lägga till: I tidigare svar har Carl Bildt verkat väldigt nöjd över tillståndet för saker och ting. Jag känner inte att jag har anledning att känna mig lika nöjd, med tanke på att vi inte ens är i närheten av att rädda vårt klimat. Därför vill jag lägga till en fråga. Om nu Carl Bildt är så nöjd och litar på internationella förhandlingar, vilket nytt initiativ är ministern beredd att ta för att minska utsläppen på internationell nivå?

anf.77 Utrikesminister Carl Bildt (M):

Herr talman! I allt väsentligt har jag besvarat de här frågorna tidigare. Vi arbetar inom Europeiska unionen och nationellt för att ta nya initiativ i samband med de stora, globala konferenser som kommer i Warszawa och Paris. Den internationella klimatpanelen kommer att presentera en uppföljning. Vi diskuterar inom EU och bilateralt nya initiativ, för att ta den delen. Vi har en betydande förändring som sker i energibilden i världen, som frågeställaren säkert är medveten om. Den har lett till att de amerikanska utsläppen nu ligger under Kyotonivå, medan vi har en mer alarmerande utveckling på andra håll. Detta kräver att vi både skärper och anpassar politiken i de globala förhandlingarna. Där tillhör Sverige de absolut drivande. I Arktiska rådet har det - det är rätt - handlat mer om de kortlivade klimatföroreningarna. Dem har man talat alltför litet om i Sveriges riksdag. Men de har faktiskt dubbelt så stor effekt uppe i Arktis som de långlivade. Det tror jag vore bra om också Socialdemokraterna uppmärksammade.

anf.78 Matilda Ernkrans (S):

Herr talman! Absolut! Jag behövde, Carl Bildt, ingen föreläsning om hur klimatsituationen ser ut i världen och vilka utsläpp som är mer eller mindre viktiga. Faktum är att vi måste sluta med fossila utsläpp, både kortlivade och långlivade klimatutsläpp. Min fråga var varför regeringen i sitt eget dokument har sagt att ni i Arktiska rådet skulle prioritera att minska de långlivade klimatutsläppen och du sedan har valt att inte göra det. Varför? Min andra fråga var: Vilka nya initiativ är utrikesministern, i alla de internationella kontakter som du har, beredd att ta för att världen ska minska sina utsläpp av växthusgaser? Vi är inte överens om att den svenska regeringen, med Moderaterna i spetsen, är den som driver klimatfrågan, varken på europeisk nivå eller på internationell nivå. Ni är snarare en klimatbromskloss.

anf.79 Utrikesminister Carl Bildt (M):

Herr talman! Så är det ju inte. Var och en vet att Europeiska unionen är den starkaste globala kraften för att få till stånd en klimatöverenskommelse. Det har inte lyckats. Men vi vet att det framför allt beror på andra krafter. Vi vet att EU är starkt pådrivande. Vi vet att Sverige inom EU har varit starkt pådrivande. Det går att öppna valfri internationell publikation för att ta del av detta. Så kommer det att vara. Vi kommer att fortsätta att driva detta. EU:s stats- och regeringschefer hade energipolitiken på dagordningen på sitt senaste möte, och statsministern tog upp den där. Utrikesministrarna hade energipolitiken och klimatfrågorna på dagordningen på sitt näst senaste möte. Vi diskuterade där vilka ytterligare steg som vi kan ta. EU är den starkaste diplomatiska kraften i världen när det gäller att få en klimatöverenskommelse. Det vet faktiskt alla i världen i övrigt.

anf.80 Kew Nordqvist (MP):

Herr talman! Jag har en fråga till landsbygdsminister Eskil Erlandsson. I tv:s Aktuelltstudio för en tid sedan kunde vi höra en framträdande företrädare för Centerpartiet uttrycka önskemål om stöd till Sveriges bönder, speciellt mjölkbönder, genom att föreslå ett stöd i storleksordningen 1 000 kronor per ko. Nu undrar jag: Vad tycker landsbygdsministern om ett sådant stöd? Har ministern förslag på finansiering?

anf.81 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):

Herr talman! Tack för frågan! Om jag är rätt underrättad var det nog undertecknad som var i nämnda tv-studio. Mitt förslag på hur vi ska lösa problemet med en minskad djurproduktion i vårt land, vilket är till förfång för den biologiska mångfalden och eftersom vi vill ha svensk mat på våra matbord och i våra kylskåp, är att vi använder en del av de pengar som Sverige har tilldelats i Europasammanhang för att speciellt stödja bönder som har djur, så att vi får fler djur i alla delar av vårt land.

anf.82 Kew Nordqvist (MP):

Herr talman! För att få större miljönytta för insatta skattemedel talas det ibland om att införa någon form av differentierad djurvälfärdsersättning, det vill säga att gå från stöd till ersättning. Vad tycker landsbygdsministern om en sådan tanke?

anf.83 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):

Herr talman! Jag är positiv även till detta. Vi har, som Kew Nordqvist säkert känner till, ett sådant stöd vad gäller grisar sedan åtta nio månader tillbaka med 1 000 kronor per sugga. Skälet till det är att vi har högre nivåer på såväl miljöåtaganden som vad gäller djurvälfärden i det svenska jordbruket än vad som är brukligt och allmän praxis i andra delar av det Europa som vi är en del av i dag. Då måste vi, som jag ser det, ekonomiskt stödja den högre djurvälfärd som vi har och också ikläda oss ett ansvar för de höga miljönormer som vi har i vårt land i förhållande till hur omvärlden ser ut.

anf.84 Ismail Kamil (FP):

Herr talman! Min fråga går till utrikesminister Carl Bildt. Under den långa syriska konflikt som nu har pågått i 26 månader har Ryssland, Iran och Hizbollah aktivt försett den syriska regimen med vapen och personell support. På senare tid har man också sett att islamistiska extremister och jihadister tagit sig från i princip alla världens hörn till Syrien. Vapenembargot har i praktiken gällt de grupper av oppositionen som vare sig håller med jihadisterna eller med regimen, och på så sätt har det faktiskt drabbat dem först och främst. Den svenska regeringen med utrikesministern i spetsen har hela tiden, och enligt min mening med rätta, hävdat att det måste bli en politisk lösning och samtidigt deklarerat att Asad inte ska vara en del av den här lösningen. Min fråga är: Tror ni att Baathregimen, som har haft makten i 50 år, och presidenten, som tillsammans med sin far har haft makten i 43 år, är villiga att avskaffa sig själva och gå med på en politisk lösning?

anf.85 Utrikesminister Carl Bildt (M):

Herr talman! Nej, det tror jag inte att de är intresserade av. Men det läge som har uppkommit i Syrien innebär att ingen kan vinna detta krig. Antalet förlorare ökar för varje timme. Det räknas i mänskliga liv. Det finns ingen som bara med vapenmakt kan uppnå de mål som de har satt upp. Det måste till en politisk process. Det måste till en fredslösning. Därför har vi prioriterat det, och jag vill att Europeiska unionen också ska prioritera det. Nu har vi fått en diskussion om leverans av vapen. Sverige har ingen möjlighet att leverera vapen och kommer inte att göra det. Det jag helst skulle vilja se är att vi får ett totalt vapenembargo så att alla de leveranser som frågeställaren nämner och de ytterligare som kan finnas upphör och att vi får ett solitt stöd för den förvisso utomordentligt svåra fredsprocess som förr eller senare måste komma.

anf.86 Ismail Kamil (FP):

Herr talman! Under en lång tid har samtalsämnet varit att det syriska folket inte behöver mer vapen utan stopp på dödandet. Vi har samtidigt sett att varje gång regimen förlorar makten över ett område börjar de att beskjuta området genom flyganfall och tunga vapen. Ibland måste man tyvärr välja mellan två onda ting. I valet mellan regimens fortsatta angrepp på civila mål i Syrien och vapenembargot kanske man ska välja det senare. Vad tycker utrikesministern om tanken att det kanske är dags ändra den här ståndpunkten för att man ska kunna förse den demokratiska gruppen av oppositionen med vapen för att de åtminstone ska kunna försvara sig mot flyganfall och tunga vapen? Är det möjligt?

anf.87 Utrikesminister Carl Bildt (M):

Herr talman! Nej, det är inte möjligt. Sverige har ingen möjlighet att leverera vapen i situationer som denna. Vi har mycket tydliga bestämmelser vad gäller hur svenska vapen kan användas och vilka vi kan leverera svenska vapen till. Det enda fall där vi har levererat vapen under den tid som jag kan överblicka är till Finland under vinterkriget. Då tömde vi den svenska arméns förråd på vapen och levererade över dem till en krigsmakt som vi hade starkt förtroende för och där vi visste exakt vad den politiska målsättningen var. Möjligheten att sända i väg vapen in i en rätt okänd konflikt finns varken juridiskt eller i övrigt i Sverige.

anf.88 Ardalan Shekarabi (S):

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet Stefan Attefall. I många kommuner finns det nu en politisk drivkraft att använda offentliga upphandlingar som ett politiskt och strategiskt redskap, bland annat för att nå målen i miljöpolitiken. Det arbetet stöttas av regeringen på det sättet att Miljöstyrningsrådet, som bland annat lyder under Miljödepartementet, skriver noggranna detaljinstruktioner om hur detta kan göras. Men nu har ett annat av regeringens organ, Kommerskollegium, det vill säga en myndighet som lyder under regeringen enligt regeringsformen, i en rapport kritiserat Miljöstyrningsrådet och menat att deras råd strider mot den fria rörligheten i EU. Kommerskollegium vill tydligt motarbeta miljöhänsyn vid offentliga upphandlingar. Är det enligt statsrådet lämpligt att Kommerskollegium motarbetar Miljöstyrningsrådet och generellt miljöhänsyn vid offentliga upphandlingar?

anf.89 Statsrådet Stefan Attefall (KD):

Herr talman! Tack för frågan! Jag ska ärligt säga att jag inte har hunnit läsa den rapporten ännu. Jag ska göra det med intresse. Vi har ett problem, och det är att vi måste få en tydligare lagstiftning och bättre stöd för hur man använder lagstiftningen. Nu håller vi på med ett omfattande arbete inom EU med nya direktiv. Vi är i slutförhandlingar med parlamentet om de här nya direktiven. Vi ska omsätta dem i svensk lagstiftning. Där finns det ökade möjligheter att ta hänsyn till miljöaspekter och etiska och sociala aspekter i upphandlingsförfarandet. Vi har också en upphandlingsutredning här i Sverige som nyligen har lämnat sitt betänkande. Där diskuterar man också de här frågorna. Vi har också en utredning som levereras till regeringen om upphandlingsstödets utformning. Vi måste samla ihop upphandlingsstödet från statens sida. Det stödet ligger på för många olika händer och det finns för lite kraft i det för att ge bättre rådgivning och tydligare och mer enhetliga besked. Problemet finns där, och det accentueras av den diskussion som Ardalan tar upp. Det är min ambition att vi ska få en ny och bättre lagstiftning och ett mer samlat och bättre stöd från statens sida.

anf.90 Ardalan Shekarabi (S):

Herr talman! Samtidigt som de här utredningarna pågår måste tusentals upphandlande myndigheter dagligen genomföra offentliga upphandlingar. De måste förhålla sig till de målsättningar som riksdagen fattar beslut om. Jag ska inte läsa några långa citat från den här rapporten från Kommerskollegium, men jag kan konstatera att Kommerskollegium driver en linje mot flera andra myndigheter som lyder under regeringen. Är regeringen oenig om de politiska åtgärderna för att nå de miljömål som riksdagen har beslutat om? Om regeringen menar allvar med att offentliga upphandlingar ska användas för att förbättra miljön i strategiska syften, varför reagerar då inte regeringen mot Kommerskollegium?

anf.91 Statsrådet Stefan Attefall (KD):

Herr talman! Ardalan Shekarabi vet att varje myndighet är fristående från regeringen och ska tolka lagstiftningen. Problemet är att när man till exempel ska ta miljömässiga hänsyn gäller det att också göra det på rätt sätt så att man uppfyller de grundläggande principer som finns i upphandlingslagstiftningen. Det är också därför som det måste bli ett bättre, tydligare och mer enhetligt budskap om hur man gör detta. När man använder miljöargument kan det också smyga sig in olika typer av styrande element som inte är förenliga med upphandlingslagstiftningen så att man inte får den öppna konkurrens som vi också är ute efter. Det ska göras på rätt sätt så att man uppnår rätt effekt. Det är viktigt. Vi har ett behov av att samla ihop upphandlingsstödet, förstärka det och bli tydligare med det. Då måste vi se över hur den strukturen ska se ut, och det arbetet pågår för närvarande i Regeringskansliet.