Frågestund

anf.27 Patrik Björck (S):

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd. Vi har 400 000 arbetslösa i Sverige. Antalet långtidsarbetslösa har tredubblats under regeringens tid vid makten. Ungdomsarbetslösheten är 25 procent. Arbetslösheten i Sverige är högre än i jämförbara länder. Regeringens passiva arbetsmarknadspolitik producerar en ny person varannan timme, dygnet runt, året runt till förvaring i fas 3. Enligt Svenskt Näringslivs konjunkturrapport fortsätter nedgången i ekonomin. Trots detta har företagen problem med att rekrytera personal till lediga jobb. I detta läge skulle man kunna tro att regeringen jobbade för högtryck och att arbetsmarknadsutskottet var överbelamrat av ärenden. I stället är situationen den att regeringen inte vidtar några åtgärder. Arbetsmarknadsutskottet ställer in möten i brist på ärenden. Hur länge kan det här få pågå? När tänker regeringen göra någonting? Läget är akut, och regeringen är passiv.

anf.28 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):

Fru talman! Om det är någonting som många verkligen känner för är det förmågan och möjligheten att försörja sig själv och de sina. Regeringen har under en lång tid jobbat på att den som har jobb kan jobba och på att fånga upp drivkrafter för dem som vill kunna jobba mer, inte minst genom jobbskatteavdraget. Men detta är inte allt. Här handlar det verkligen om att se till att enskilda är rustade från början och har en bra utbildning från grundskolan för att kunna ha vidare möjligheter till studier. Men det handlar också om att företagen måste ha möjlighet att anställa. Det handlar kanske särskilt om människor som har varit borta från arbetsmarknaden under lång tid och att se till att företagen får lägre kostnader för att anställa dem. När vi har dessa två ben gäller det att hitta det som handlar om att matcha däremellan. Där har också Arbetsförmedlingen fått ett mycket tydligare uppdrag i att matcha och coacha människor som behöver jobb till företag som söker arbetstagare.

anf.29 Patrik Björck (S):

Fru talman! Detta stämmer inte. Arbetsförmedlingen har så rigida regler att de inte ens kan använda de pengar de har fått sig tilldelade. Under de senaste sex åren har Arbetsförmedlingen lämnat tillbaka nästan 20 miljarder. Det är pengar som skulle ha gått till att utbilda arbetslösa människor så att de skulle kunna ha tagit de jobb som faktiskt finns där. Kritiken är hård. Den är hård från de arbetslösa och hård från företagen, som skulle behöva rekrytera folk men som inte hittar folk med rätt utbildning. Nu ställer jag denna konkreta fråga: Vad tänker regeringen göra i denna akuta situation? Hur kan det komma sig att det inte kommer några förslag? Hur kan det komma sig att arbetsmarknadsutskottet här i riksdagen får ställa in sina möten eftersom det inte finns några förslag från regeringen att bereda? Jag skulle vilja ha konkreta förslag här i dag till företagen, som inte kan anställa trots hög arbetslöshet, och till de arbetslösa, som inte kan få de jobb som finns.

anf.30 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):

Fru talman! De pengar som Arbetsförmedlingen har använt har delvis tidigare varit kopplade till om personer har någon form av lönebidrag eller inte. Nu har man gjort så att de pengar som blev över från Arbetsförmedlingen 2012 får föras över till 2013. Här gäller det att ständigt vara med och vara vaksam över att de åtgärder som man sätter in får avsedd effekt. Vad som är viktigt, framför allt för de människor som av olika skäl har varit utan arbete under lång tid, är att regeringen särskilt har jobbat med nystartsjobben och olika typer av etableringsstöd. Det handlar om sätt att kunna sänka kostnaden - det som vi brukar kalla för att sänka trösklarna - för företagen att ta emot dessa människor. Här behöver vi också föra en bra dialog med företag om att de verkligen tar till sig dessa människor, som kanske inte alltid förväntas vara lika produktiva. Men det handlar också om att se till att inte höja skatter för att anställa, vilket tyvärr har varit andras förslag. Det har inte varit regeringens förslag.

anf.31 Jonas Jacobsson Gjörtler (M):

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Billström. Fram till år 2025 kommer 1,6 miljoner svenskar att gå i pension. Det medför en hel del stora utmaningar. För att framtidens välfärd ska kunna fungera behöver fler jobba i Sverige. Reformen för ökad arbetskraftsinvandring är ett av flera instrument för att på kort och på lång sikt motverka arbetskraftsbrist. Samtidigt ser vi ibland oroväckande rapporter i medierna om hur oseriösa företagare utnyttjar utländsk arbetskraft. Stefan Löfven har sagt att Socialdemokraterna vill skärpa kraven för arbetskraftsinvandring och att facken ska ha mer att säga till om. Sverigedemokraterna är också inne på denna linje. Det skulle kunna leda till att man viker av från den linje som Sverige har valt i och med alliansregeringens och Miljöpartiets reform från 2008. Min fråga till statsrådet är därför: Hur avser statsrådet att komma till rätta med det missbruk av regelverket som rapporteras samtidigt som vi värnar öppenheten?

anf.32 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! Ett öppet regelverk för arbetskraftsinvandring behövs både för att möta Sveriges behov av arbetskraft och för att ge människor som vill arbeta i Sverige en möjlighet att förverkliga sina drömmar. Regelverket för arbetstillstånd ställer mycket tydliga krav på både lön och övriga anställningsvillkor. Jag tycker att det är viktigt att framhålla att det är oacceptabelt att enskilda arbetsgivare inte följer de regler som gäller och att man utnyttjar utländska arbetstagare. Alla ska ha samma villkor oavsett ursprung. Därför har Migrationsverket intensifierat sitt arbete för att motverka missbruk, bland annat genom skärpta kontroller. Men jag är inte nöjd, så jag kommer i vår att återkomma till kammaren med förslag i syfte att ge Migrationsverket fler verktyg att använda när reglerna missbrukas och när arbetstagare utnyttjas.

anf.33 Jonas Jacobsson Gjörtler (M):

Fru talman! Jag tackar ministern så mycket för svaret. Den reform för ökad arbetskraftsinvandring som Alliansen och Miljöpartiet kom överens om har beslutats om under Tobias Billströms ledning. Den var principiellt mycket viktig och, skulle jag våga påstå, dessutom den mest öppna och frihetliga i sin form som någon regering i Sverige har lagt fram. Just därför är det också så viktigt att vi kommer till rätta med de eventuella problem och det missbruk som kan finnas - för att undvika att socialdemokrater, sverigedemokrater eller andra försöker bygga upp nya murar runt arbetsmarknaden. Jag har en konkret fråga. I debatten sägs ibland att man skulle lösa problemen om man gjorde anställningserbjudandet bindande i samband med att människor kommer hit. Jag vill gärna höra hur statsrådet ser på det.

anf.34 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! Det är oerhört viktigt att vi inte stänger gränserna bara för att det i dagsläget råder en ekonomiskt svår situation i Europa. Sedan 2008 har Sverige ett av världens mest öppna regelverk för arbetskraftsinvandring. Vi har inga kvoter. Vi gör ingen skillnad på människor utifrån färdigheter eller utbildning. Denna öppenhet ska vi värna. Vi ska inte stänga några dörrar. Med detta sagt är det viktigt att bekämpa och försöka undvika att människor missbrukar regelverken. I takt med att det har framgått att reglerna i vissa fall har kringgåtts har vi vidtagit åtgärder för detta. Vi kommer nu att i vår återkomma med förslag, precis som Jonas Jacobsson Gjörtler tar upp, för att se till att lösa de problem som ibland uppstår i relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare och bekämpa exploatering och utnyttjande. Det är viktigt för att vi ska kunna värna det öppna regelverk som vi från regeringens sida tycker är viktigt.

anf.35 Mehmet Kaplan (MP):

Fru talman! Min fråga går till migrationsminister Tobias Billström. En del av att vara en fungerande människa i det moderna samhället är att kunna fördela sin uppmärksamhet mellan det konstruktiva och det destruktiva. När det gäller livet som sådant balanserar vi hela tiden, och oftast går det bra. Men om man tittar på vad som hundratusentals människor i vårt land med bakgrund i andra länder har att göra blir det i grunden en idékamp om på vilket sätt vi är med och bidrar till detta samhälles välstånd. Vi ska bygga på det som är bra med Sverige. Vi ska bygga på det som är bra och ge och dela med oss av det vi finner vara viktigt. Jag vill fråga migrationsministern om den senaste tidens uttalanden. Exakt vilka uttalanden är det migrationsministern har bett om ursäkt för när det gäller frågan om migration?

anf.36 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att be om ursäkt för vad jag har sagt. Det var ett dåligt sätt att formulera sig på. Att formulera sig på det sättet som jag gjorde tidigare i veckan i en intervju i Dagens Nyheter var fel. Det leder fel, och det är provocerande. Det är svårt att prata om skuggsamhället. Det är svårt att prata om att människor lever utan tillstånd i vårt land. När man lever i ett skuggsamhälle riskerar man att fara illa. Man riskerar att utnyttjas, och det är någonting som vi bör bekämpa. Vi bör hjälpa de människor som befinner sig i det här tillståndet. Det var fel av mig att ha en ingång till den diskussionen som handlade om ögonfärg eller hårfärg. Det var dåligt uttryckt, och det leder fel att välja att ta debatten från det hållet. Jag är uppriktigt ledsen för det. Jag vill också vara mycket tydlig med att för mig är människovärdet alltid lika. Det är ingen skillnad på människor som bor i det här landet oavsett om de har den ena eller den andra bakgrunden eller om de har det ena eller det andra ursprunget. (Applåder)

anf.37 Mehmet Kaplan (MP):

Fru talman! Regeringschefen har ju varit relativt tydlig med vad han anser om en del av uttalandena, men faktum är att den här opinionsstormen och den enorma kraften i opinionen när det gäller vad migrationsministern har menat verkar inte bara ha rört det senaste uttalandet utan går tillbaka lite i tiden. Min fråga är: Ungefär när tyckte migrationsministern att han borde be om ursäkt för de här uttalandena? Hur långt tillbaka i tiden går det? Det handlar inte bara om ett enskilt uttalande, utan det handlar om olika bitar av den politik som migrationsministern är den högsta ansvariga för.

anf.38 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! Hur någon ser ut är självfallet inte relevant att diskutera. Som jag sade tidigare tycker jag att det är viktigt att förklara att jag vill be om ursäkt för det sätt som jag uttryckte mig på och som har lett tankarna fel och gjort människor upprörda. Jag vill samtidigt slå fast att jag kommer att arbeta hårt och vara ännu tydligare än vad jag har varit hittills med att visa att jag står för regeringens linje med en human asylpolitik. Sedan 2006 har rättssäkerheten och öppenheten i Sverige ökat och Sverige gett skydd till över 100 000 människor som har kommit till vårt land. Vi har öppnat dörren för dem som vill komma hit och arbeta. Det har vi för övrigt också gjort tillsammans med Miljöpartiet i en stor och viktig arbetskraftsinvandringsreform. Jag tycker att det är viktigt att fortsätta det arbetet i den andan. Sverige ska ha en öppen och generös migrationspolitik, och vi ska motverka främlingsfientlighet och diskriminering. När jag tittar tillbaka på de här sex åren tycker jag att det är viktigt att lyfta fram helheten i det som vi har gjort och det som jag kommer att fortsätta att arbeta för. Det vill jag understryka med emfas. (Applåder)

anf.39 Karin Granbom Ellison (FP):

Fru talman! I måndags presenterade Folkpartiet ett förslag till nytt partiprogram som har fått titeln Frihet i globaliseringens tid . Programmet tar avstamp i att globalisering är något positivt. Men för att Sverige ska bli vinnare i den internationella konkurrensen krävs att vi gör reformer. Vi behöver bland annat bli bättre på att attrahera och ta till vara människor från andra länder som kan bidra till vårt välstånd. Varje år kommer utländska studenter och doktorander hit. De bidrar med idéer och i sökandet efter kunskap. De har goda förutsättningar att i arbetslivet främja utvecklingen av produkter och tjänster, men tyvärr gör dagens regler att de har svårt att stanna i Sverige efter sina studier och disputationer. En utredning med namnet Cirkulär migration och utveckling har lämnat förslag på det här området. Min fråga till migrationsministern är: Vad gör regeringen för att ge utländska studenter och doktorander större möjligheter att stanna i Sverige?

anf.40 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! Precis som frågeställaren säger har den parlamentariska Kommittén för cirkulär migration och utveckling föreslagit att uppehållstillstånd ska kunna beviljas även för en tid av sex månader efter avslutade studier för en student om studierna pågått minst två terminer. Det här skulle, precis som Karin Granbom Ellison tar upp, skapa en möjlighet för studenten att avsluta sina studier och därefter söka arbete. Det underlättar också för studenter som har en affärsidé eller ett patent som de vill utveckla i ett eget företag. De skulle få möjlighet att göra detta. När det gäller internationella doktorander har kommittén föreslagit att en helt ny tillståndsform ska införas. Det skulle innebära att det skulle bli möjligt att kvalificera sig för permanent uppehållstillstånd på samma sätt som för en person som har fått uppehållstillstånd på grund av arbete. De förslag som kommittén har överlämnat bereds för närvarande i Regeringskansliet. Vi avser att presentera ett förslag under våren 2013.

anf.41 Karin Granbom Ellison (FP):

Fru talman! Tack för svaret, ministern! Det är bra att regeringen arbetar med frågan och tittar på utredningen. Det är brådskande med nya, smartare regler. Varje år går Sverige miste om välutbildad arbetskraft. Människor tvekar att komma till Sverige för att studera och doktorera. Av dem som blir klara med sin utbildning åker många hem eller till andra länder i stället för att stanna i Sverige. Dessutom vill jag säga att det vore logiskt att doktorander, som ofta är anställda av universiteten och som betalar skatt på lönen, också har samma rättigheter att stanna som personer som är här med uppehållstillstånd för arbete. Jag ser fram emot det fortsatta arbetet och hoppas på en proposition snart som skapar bättre förutsättningar för att de här personerna, ofta unga människor med stort kunnande, ska kunna stanna i Sverige och bidra. Jag tror att det vore ett värdefullt steg för att bevara Sveriges konkurrenskraft i en globaliserad värld.

anf.42 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! Precis som Karin Granbom Ellison säger är det mycket viktigt för Sveriges förmåga att förbli en tillväxtnation att vi kan attrahera de bästa hjärnorna och rekrytera internationella studenter och forskare till vårt land som vill komma hit och hjälpa oss att bygga vår välfärd och komplettera den arbetsmarknad som annars kanske saknar den kompetens som behövs. Det kan vara svårt om man har ett system som bygger på uppehållstillstånd för studier men där det tar, precis som har sagts tidigare, en viss tid från det att man får ut sin examen till dess att man faktiskt kan söka det här uppehållstillståndet. Vi kommer nu att titta på den här frågan i Regeringskansliet och komma tillbaka med ett förslag i vår. Jag hoppas att det kommer att kunna lösa de problem som vi ser i de här frågorna.

anf.43 Annika Qarlsson (C):

Fru talman! Jag vill börja med att hälsa statsrådet Maria Arnholm välkommen på hennes nya, viktig post. Det ska bli otroligt spännande att jobba tillsammans. Jag vill börja med att vända mig till det gäng som sitter uppe på läktaren. Det är fullt med gymnasieklasser som är på besök här i riksdagen i dag. Den första utmaningen vi har är att se till att de kommer in på arbetsmarknaden. Nästa utmaning, där jag tänker grilla statsrådet, handlar om att om ingenting händer kommer hälften av dem som sitter där uppe att tjäna 3,6 miljoner mindre i livsinkomst än vad den andra halvan kommer att göra. De kommer inte att få betalt för den utbildning de satsar på eller den tid de satsar, och det fortsätter även när de blir pensionärer. Den här skillnaden handlar inte om utbildning. Den handlar inte om något annat än att vi har ett system som fortfarande sätter sina spår i Sverige 2013. På vilket sätt kommer jämställdhetsminister Maria Arnholm att jobba med de här frågorna för att det ska vara lika lön för lika jobb för kvinnor och män i Sverige?

anf.44 Statsrådet Maria Arnholm (FP):

Fru talman! Tack för frågan, Annika Qarlsson! Jag är ny jämställdhetsminister. Jag har sagt att högst upp på min agenda står att vara med och försöka göra någonting åt de orättvisa löneskillnaderna. Det skiljer 3,6 miljoner kronor i genomsnitt under en livstid mellan vad en man och en kvinna tjänar. Så mycket frihet och så mycket trygghet ligger det i 3,6 miljoner. Vi är många som behöver göra någonting åt det. Vi som är politiker ska se till att våra diskrimineringslagar fungerar. Arbetsmarknadens parter ska se till att lönerna blir mer rättvisa. Där är vi viktiga. Vi politiker kan inte gömma oss, för vi är också arbetsgivare. När ni ungdomar som sitter där uppe bestämmer er för vad ni vill jobba med och vilket ansvar ni ska ta för familj och barn hemma fattar ni också beslut om hur dessa 3,6 miljoner kommer att fördelas.

anf.45 Annika Qarlsson (C):

Fru talman! Det intressanta här i Sverige är att vi har en oerhört segregerad arbetsmarknad. Vi väljer traditionellt de yrken som kvinnor och män har valt före oss. Det ligger en stor utmaning i hur man jobbar inom skolan och inom utbildningsväsendet och med rådgivning. Det är den ena delen. Du tog även upp det här med diskriminering. På vilket sätt kan man jobba med arbetsmarknadens parter för att ytterligare förstärka så att det går i rätt riktning? De är ju fristående och ska så vara, men vad finns det för verktyg så att man från politiken kan vara med och stötta utvecklingen så att den går i rätt riktning?

anf.46 Statsrådet Maria Arnholm (FP):

Fru talman! Vi ska uppmuntra flickor att välja tekniska yrken, och vi ska uppmuntra killar att välja omsorgsyrken. Men vi ska också bejaka intresset hos alla tjejer som vill jobba i vården och hos alla killar som vill jobba med teknik. Lösningen måste ligga i att lönerna blir mer rättvisa. Jag för samtal med arbetsmarknadens parter, lyssnar på dem och försöker fundera över hur vi kan hjälpa till. Men jag tror att det viktigaste vi kan göra är att inse att vi är arbetsgivare själva. Sveriges riksdags- och kommunpolitiker kan inte dölja sig bakom arbetsmarknadens parter, utan vi måste kliva fram och säga: Vi finns också här. Det är upp till SKL och det är upp till oss att se till att jobba både med rättvisare löner och med frågan om möjligheten och rätten till heltid. Vi har alltså mycket att göra själva. Vi ska inte lägga armarna i kors, utan vi ska kavla upp ärmarna och göra det vi kan.

anf.47 Carina Herrstedt (SD):

Fru talman! Min fråga går till migrationsminister Tobias Billström och gäller ett uttalande som gjordes häromdagen och som han ganska omgående tvingades ta tillbaka. Det handlar om regeringens överenskommelse med Miljöpartiet om att barn till illegala invandrare, det vill säga personer som vistas i landet utan tillstånd, ska ges laglig rätt att gå i skolan, och inte bara den obligatoriska skolan utan även gymnasieskolan. I en intervju i DN säger dock ministern att han inte vill att gymnasieskolan ska omfattas av den överenskommelsen. Jag har full förståelse för att även ministrar kan säga fel ibland, men i det här fallet resonerar ministern länge, klokt och medvetet kring frågan om varför gymnasieskolan inte ska inkluderas. Mina frågor till ministern är: Hur långt ska vi gå i uppbyggandet av parallella strukturer? Tycker ministern att det är en god idé att inkludera den frivilliga gymnasieskolan, och hur långt är han beredd att gå? Kan han framöver tänka sig att invandrare även ska gå på högskola och universitet?

anf.48 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! Ja, jag uttryckte mig slarvigt i den här DN-intervjun. Regeringen har redan lagt en proposition på riksdagens bord, och den propositionen innebär att vi nu kommer att ge så kallade gömda barn och papperslösa barn rätt till utbildning i förskoleklass, grundskola och gymnasieskola. Detsamma gäller motsvarande skolformer, det vill säga grundsärskola, specialskola, sameskola och gymnasiesärskola. Den här rätten kommer dessutom att gälla om man påbörjar utbildningen innan man har fyllt 18 år. Grunden för beslutet att lägga fram den här propositionen är att barnen befinner sig i en utsatt situation som de själva inte har valt. Med utbildning kommer de att ges kunskaper som de kommer att ha nytta av var än de ska leva i framtiden. Dessutom innebär det att deras situation kommer att förbättras vad gäller hälsa och social utveckling.

anf.49 Carina Herrstedt (SD):

Fru talman! Tack för svaret, ministern! Jag skulle dock ändå vilja fråga hur långt ministern är beredd att gå framöver. Kan man tänka sig att invandrare som väljer att inte följa besluten och som befinner sig i landet illegalt även ska kunna gå på högskola och universitet, eller står ministern fast vid den delen av sitt uttalande i alla fall?

anf.50 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! Jag får än en gång hänvisa till propositionen. I den har regeringen ansett att det är en rimlig avvägning att barn ges utbildning och rätt till utbildning i förskoleklass, den obligatoriska skolan och gymnasial utbildning före 18 års ålder. Det är den nivå som är fastslagen i propositionen.

anf.51 Christina Höj Larsen (V):

Fru talman! I dag är det FN-dagen mot rasism, och jag tänkte att vi kunde högtidlighålla den dagen med en ganska enkel och rak fråga till statsrådet Billström. Frågan är: Om statsrådet skulle råka höra en person påstå att personer som är blonda och blåögda är hederligare än andra, alltså de som inte är blonda och blåögda, skulle statsrådet då tycka att det är rasism?

anf.52 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! Jag kan vara väldigt tydlig i den här frågan, för ingen ska behöva vara osäker på var jag står någonstans när det gäller detta. Jag tar mycket starkt avstånd från rasism och främlingsfientlighet och från att värdera människor med utgångspunkt i deras hårfärg, ögonfärg eller ursprung. Det är en oacceptabel människosyn. Det är mitt korta och koncisa svar på var jag står i de här frågorna. (Applåder)

anf.53 Christina Höj Larsen (V):

Fru talman! Det här är inte en fråga om ordval. Det här är en fråga om människosyn. Det är inte första gången vi har hört migrationsministern göra skillnad på människor utifrån ursprung. Vi har bland annat hört det när det gäller gruppen romska EU-medborgare och deras rätt till en fri rörlighet i förhållande till andra EU-medborgares rätt till samma sak. Det är en fråga om människosyn, och den sipprar såklart också ut i det språk som används. Vi har också hört när statsministern pratar om arbetslöshet och att sådan inte finns för etniska svenskar mitt i livet. Det är den här strukturella rasismen som ska ändras, inte ordvalet. Det är konsekvenserna av en segregerande och rasistisk politik som vi ska förändra, inte ordvalet. Då kvarstår frågan: Ser statsrådet eller ser han inte att det är rasism att göra skillnad på människor utifrån ursprung?

anf.54 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! För mig, för Moderaterna och för regeringen finns det bara en linje. Det är en värnad och oinskränkt asylrätt, och det är en human och rättssäker migrationspolitik. Det är den grund som vi har byggt och kommer att fortsätta att bygga vår politik på. Jag är mycket stolt över det ansvar som Sverige tar. Vi har sedan 2006 givit ungefär 100 000 personer möjligheten till en fristad här i Sverige, och vi kommer att fortsätta att stå upp för den som behöver en fristad i vårt land, inom ramen för den reglerade invandringen. Det är den politiken som vi för nu och framgent. (Applåder)

anf.55 Yvonne Andersson (KD):

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Maria Arnholm och gäller folkhögskolans breda och goda kompetens i flera avseenden. Barn placerades tyvärr under tidigare regeringar i särskola utan att befinna sig i den personkretsen. När de efter ett antal år går ut skolan, till exempel den gymnasiala vuxenutbildningen på särskolenivå, har de ingenstans att gå vidare på grund av att de inte har några vanliga avgångsbetyg. Kommuner står inför att behöva kompensera för detta. Är ministern beredd att öppna för att folkhögskolan kan få ta hand om dem som på grund av misslyckade placeringar inte har kunnat utveckla den kompetens som de kan ha och som behövs för deras livs fortsatta utveckling?

anf.56 Statsrådet Maria Arnholm (FP):

Fru talman! I går var jag på kongress med rörelsefolkhögskolorna. Av de 150 folkhögskolorna drivs 107 av rörelser som står många av oss här i kammaren nära. RIO, intresseorganisationen, fyller 50 år, och det är fantastiskt att få fira den unika bildningstradition som finns inom folkhögskolorna. Den gör dem extra lämpade att möta behovet av utbildning och av att växa hos grupper som övriga utbildningssystemet inte klarar av. Därför finns det också gott om resurser. 3,5 miljarder går till folkbildning varje år. Utöver det går särskilda medel till att studiemotivera unga människor som skolorna inte når på annat sätt, och det finns 1 000 extra platser om året till allmän kurs. Där finns också utrymme att ta emot de här eleverna som frågeställaren talar om.

anf.57 Yvonne Andersson (KD):

Fru talman! Jag är naturligtvis glad för svaret. Det är viktigt att de elever som på grund av bristfälliga prognoser och diagnoser har placerats felaktigt också ska få kompensation och rättelse och komma vidare i livet, få utbilda sig och komma till sin rätt. Därför är det så bra om folkhögskolan också vill ta vara på de människorna och hjälpa dem vidare så att de får sina avgångsbetyg. Jag är glad för svaret, och jag hoppas att vi kan se en utveckling i den riktningen när det kommer fram sådana fall. Fru talman! Vi har i dag helt andra kriterier på diagnostisering, och jag är glad för att vi har kommit fram till dem. Vi har goda skolformer där vi kan ta vara på elevers kompetens utifrån de behov de har. Jag är glad för att vi tar vara på dem som också har kommit fel.

anf.58 Statsrådet Maria Arnholm (FP):

Fru talman! Låt mig instämma i glädjeyttringen över att vi nu har kommit ett steg längre. Särskolan ska ta hand om dem som särskolan ska ta hand om. Vi ska göra ordentliga utredningar och erbjuda bättre stöd och undervisning för andra grupper som inte ska vara i särskolan. Det är värt att understryka. Vi får tillsammans se till att folkhögskolorna fortsätter att få ett starkt stöd inom ramen för folkbildningsanslaget och på andra sätt kan vara med och hjälpa till. Vi försöker lösa de problem som andra frågeställare också har tagit fasta på, nämligen hur vi ska se till att vi får arbetskraft till de arbetsgivare som verkligen ropar efter den. Där kan folkhögskolorna spela en viktig roll.

anf.59 Kerstin Nilsson (S):

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Maria Arnholm och gäller kvinnor med funktionsnedsättning. Rapporter och undersökningar visar att ett flertal myndigheter, stat, landsting, vårdgivare och kommuner, bemöter och bedömer kvinnor och män på olika sätt. De som i detta sammanhang är mest missgynnade är kvinnor med funktionshinder. Det kan gälla Arbetsförmedlingens bedömningar om vilka åtgärder som ska vidtas eller Försäkringskassans bedömningar i olika ärendeslag där kvinnor med funktionsnedsättning inte kommer till sin rätt. De är en utsatt grupp när det gäller våld i hemmet och vid möten med myndigheter i utsatta situationer. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att göra det tryggare för kvinnor med funktionsnedsättning så att de bemöts och bedöms på ett likvärdigt och jämställt sätt?

anf.60 Statsrådet Maria Arnholm (FP):

Fru talman! Tack för en viktig och svår fråga. I morgon ska jag vara med när Sveriges Kommuner och Landsting samlar till en konferens efter ett tvåårigt arbete om en jämlik vård. De som frågeställaren pekar ut berörs ur två aspekter, att de är både kvinnor och funktionshindrade. Ännu så länge kan jag bäst överblicka satsningar när det gäller jämställdhetsdimensionen. Genom särskilda satsningar har Sveriges Kommuner och Landsting fått en kvarts miljard från 2008 fram till 2013 där 70 kommuner eller landsting har valt att med jämställdhetsglasögon se på hur de kan lösa vårdinsatser och andra serviceinsatser för sina medborgare. Jag kommer tillbaka och berättar om ett möte med landstings- och kommunpolitikerna.

anf.61 Kerstin Nilsson (S):

Fru talman! Det är glädjande, statsrådet, att höra att det pågår uppföljningar. När jag ställde en liknande till statsrådets föregångare fick jag reda på att inga uppföljningar skulle ske förrän år 2016. Det är bra att det händer något innan. Hur många människor, kvinnor, hinner kränkas fram till 2016? Det här startade redan 2011.

anf.62 Statsrådet Maria Arnholm (FP):

Fru talman! Satsningen som handlar om att se på hur vården kan bli mer jämställd har samlat ett sjuttiotal kommuner. De träffas ett par gånger om året för att fortsätta att lära sig av varandra. Till exempel har man tittat på varför fler män än kvinnor ges starroperationer. När jag träffade gänget för en vecka sedan var jag för första gången i mitt jämställdhetsarbetande liv på ett möte om jämställdhet där över hälften av de närvarande hundratalet personerna var män. Det var kommundirektörer, landstingsdirektörer och ekonomichefer som med en annan typ av glasögon hade lärt sig att förstå att behandla människor jämställt och att framöver se på funktionshindersaspekten. Det är bra för alla medborgare. Jag hoppas att vi kan fortsätta att bedriva arbetet i den riktningen. Nu finns det ett sådant projekt för myndigheter, Jämställdhetsintegrering i myndigheter, Jim. Det är nästa steg i arbetet.

anf.63 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M):

Fru talman! Min fråga går till biståndsminister Gunilla Carlsson. Högnivåpanelen för att ta fram de nya millenniemålen post-2015 kommer att lägga fram sin rapport nu i maj. Biståndsministern har varit delaktig i hela processen. Därför har jag en fråga om vad ministern tror om det fortsatta arbetet, implementeringen och den viktiga uppföljningen av de nya millenniemålen som ska presenteras.

anf.64 Statsrådet Gunilla Carlsson (M):

Fru talman! Tack för frågan! Det arbete som just nu genomförs inom ramen för högnivåpanelen går in i ett intensivt skede. I nästa vecka har vi ett av våra sista möten i Indonesien under ledning av president Yudhoyono - en av de tre ledarna i processen. Det är viktigt att vi tar vara på de framgångar som millenniemålen har inneburit för att göra något samlat i kampen mot global fattigdom. Nu äntligen kanske vi kan få en generation där vi verkligen kan utrota fattigdomen, helst i alla dess former. För att det ska vara möjligt får det inte vara fråga om punktinsatser eller något temporärt. Det viktiga är att det blir långvarigt. Därför har jag i panelarbetet prioriterat frågan om demokratisk samhällsstyrning, ansvarsutkrävande och transparens för att arbetet ska bli hållbart och långsiktigt. De som har det svårast att nå millenniemålen är ofta de som inte är sedda, hörda och delaktiga. Därför är det viktigt att också se på ansvarsutkrävande och deltagande.

anf.65 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M):

Fru talman! Det är viktigt att Sverige har en ledande roll i utvecklingen och i det fortsatta arbetet med de nya millenniemålen. Jag ser fram emot att Sverige tar över stafettpinnen och ledarpositionen när det gäller att fokusera på framför allt kvinnors arbete och kvinnors positionering i det framtida biståndsarbetet. Jag ser fram emot detta.

anf.66 Statsrådet Gunilla Carlsson (M):

Fru talman! Tack till riksdagen för intresset och engagemanget. Det handlar inte bara om den roll jag har, utan jag tror att vi står inför ett helt annat läge när vi år 2015 ska anta nya millenniemål. De måste vara mer mångsidiga och ta in den miljömässiga, sociala och ekonomiska hållbarheten så att vi får mer av universalitet och sammanhållning i världen. Vi ska se på de framgångar som millenniemålen hittills har skapat. Vi ska komma ihåg att vi i dag lever i en mycket mer komplex värld än vad vi gjorde för bara ett decennium sedan. Det ställer högre krav på hur målen utformas. Därför är det svårare att globalt komma överens om mål som alla ska känna sig delaktiga i och leva efter. Vi gör så gott vi kan, och tack så mycket för stödet.

anf.67 Sara Karlsson (S):

Fru talman! Det har varit mycket uppmärksamhet de senaste dagarna runt migrationsminister Tobias Billströms uttalanden där han tillskriver olika grupper olika egenskaper beroende på vilken hårfärg de har. För detta har migrationsministern fått hård kritik, också från statsministern som i det närmaste förklarade att han inte har något förtroende för ministern. Jag är medveten om att migrationsministern har bett om ursäkt, också i kammaren i dag. Men jag tycker att det är viktigt att påminna om att detta har hänt förut. Det här är bara ett i raden av obehagliga uttalanden. Det ligger i rollen som minister och politiker att opinionsbilda och bidra till samhällsdebatten. Det borde därför vara självklart för en minister i en regering som gör anspråk på att i alla lägen stå upp för allas människors lika värde att inte underblåsa rasistiska och främlingsfientliga stämningar samt att värna anständigheten i debatten. Håller migrationsministern med om att han har det ansvaret?

anf.68 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! För mitt personliga felande tar jag naturligtvis fullständigt ansvar. Att man formulerar sig på det sätt som jag gjorde leder fel, och det provocerar. Sedan har naturligtvis alla som deltar i den politiska debatten ett gemensamt ansvar. Vi måste alla värna och vårda det språk som vi använder och det sätt vi beskriver olika företeelser på. Det är svårt att prata om skuggsamhället, till exempel, där människor lever utanför de ramar som vi har i övrigt för samhället. Men då måste man också fundera över hur man uttrycker sig. Det är mycket viktigt och angeläget.

anf.69 Sara Karlsson (S):

Fru talman! Tack för svaret, ministern! Det är bra att migrationsministern instämmer i mitt påstående att vi alla delar det här ansvaret. Som jag påpekade är detta ett i raden av obehagliga uttalanden. Min följdfråga blir då: Hur tycker migrationsministern att han lyckas med att ta det ansvaret, och vad borde det få för konsekvenser?

anf.70 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! När man gör ett fel rättar man till det och försöker göra saker och ting bättre. När man får kritik tycker jag att man ska ta till sig den och inse att den säger något om behovet av förändring. Jag kommer att arbeta vidare i den anda som statsministern har gett uttryck för och fortsätta att värna och utveckla den här regeringens humana och rättssäkra migrationspolitik och den liberala arbetskraftsinvandringsreform som vi har satt på plats. För mig är budskapet väldigt tydligt, och det kommer också att visa sig i min gärning som minister framöver: Sveriges dörr mot omvärlden är och ska förbli öppen. (Applåder)

anf.71 Hans Linde (V):

Fru talman! Jag har en fråga till biståndsministern. Det är i år tio år sedan riksdagen fattade beslut om politik för global utveckling, som innebär att alla politikområden ska utgå från arbetet för att bekämpa fattigdom i världen och att man på alla politikområden, på alla statsråds ansvarsområden, ska utgå från de fattigas perspektiv på utveckling. Så sent som i går sade biståndsministern vid en konferens här i Stockholm att det var dags att gå från ord till handling och att det var dags för mer action när det gäller politik för global utveckling. Samtidigt har biståndsministern och finansministern nu sagt att man i biståndsbudgeten för 2013 kommer att omfördela medel från insatser i världens fattigaste länder till insatser här i Sverige i form av flyktingmottagande. Låt mig vara tydlig: Vänsterpartiet står upp för human flyktingpolitik, men flyktingpolitik och biståndspolitik är två helt olika saker. Jag vill fråga biståndsministern: På vilket sätt bidrar man till att uppnå målen om att minska fattigdom i världen genom att använda biståndspengar till flyktingmottagande här i Sverige?

anf.72 Statsrådet Gunilla Carlsson (M):

Fru talman! Tack för frågan, Hans Linde! I de utmaningar som vi står inför i dag är det viktigt att vi ser hur världen ser ut och vad som är Sveriges ansvar. Inte minst den alarmerande flyktingssituation som vi har att hantera i ett ganska närbeläget område, Syrien, ställer ökade krav också på svensk kapacitet. Det handlar inte minst om att kunna agera inne i landet, där det är ursvårt att nå människor som har förvägrats möjligheter att ta hand om sina barn, att hålla sig själva friska och att känna sig trygga. Man räknar med att inemot 70 000 människor har förolyckats. Det är en hemsk situation. Jag har ansvaret för världens globala flyktingfrågor. Vi är stora givare till exempelvis UNHCR, som ju kämpar dag och natt för att försöka göra någonting åt eländet. Jag tycker att det är rimligt att ansvaret för flyktinghanteringen följer hela vägen och att vi i Sverige kan ta emot flyktingar på ett bra sätt och att det också avräknas från och finansieras genom biståndsbudgeten.

anf.73 Hans Linde (V):

Fru talman! Med det förslag som har diskuterats skulle Sverige lägga lika mycket bistånd på flyktingmottagande i Sverige som vi i dag lägger på insatser i Afrika. I medierna har det förekommit uppgifter om att detta kommer att finansieras genom ett kraftigt minskat bidragande just till de olika FN-organen. Jag har själv den senaste tiden blivit kontaktad av flera anställda vid olika FN-organ som är oroliga, för Sverige är en stor och viktig givare till FN-systemet. Skulle Sveriges regering mitt under ett verksamhetsår välja att minska stödet kommer det att märkas och få konsekvenser för deras verksamhet. Hitintills har FN-organen inte fått några tydliga besked från den borgerliga regeringen, utan man har fått lita på medieuppgifter. Min fråga till biståndsministern blir därför: Hur kommer biståndsministern nu att agera för att Sverige ska ha en ansvarsfull dialog med de berörda FN-organen angående Sveriges finansiering både för 2013 och för framtiden?

anf.74 Statsrådet Gunilla Carlsson (M):

Fru talman! Som jag försökte belysa har vi nu en mycket tragisk och alarmerande situation i till exempel Syrien, med ett ökat tryck på Sverige där vi nu är uppe i historiskt höga nivåer på antalet flyktingar som söker sin fristad i det här landet. Men det är bara en liten rännil i jämförelse med hur det ser ut i Syriens grannländer, som nu gör helt formidabla insatser. Att vi nu tar vår del av ansvaret hela vägen tycker jag är något som vi ska känna gemensam stolthet över, för vi är en av de största finansiärerna och aktörerna. Att detta avräknas från den svenska biståndsbudgeten är något som sker helt i enlighet med internationella regelverk och i enlighet med den ordning som riksdagen har haft sedan början av 1990-talet eller ännu längre tillbaka. När det just nu är sådana flyktingströmmar blir det också hög belastning på biståndsbudgeten, vilket innebär att vi måste justera biståndsbudgeten för just utvecklingssamarbete för att på något sätt kunna rymma de ökade kostnaderna inom biståndsbudgeten. Då måste vi göra besparingar, och vi ber att få återkomma till dem i vårändringsbudgeten.

anf.75 Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S):

Fru talman! Min fråga går till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Det nya svenska filmavtalet har knappt hunnit komma i gång, men det är redan nu många kritiska röster som hörs. En nyhet i avtalet är det som kallas för automatstöd. Man har tagit en stor del av de resurser som tidigare har kunnat användas av filmkonsulenter till stöd från svenska långfilmer, och det ska nu användas i ett så kallat automatstöd. Det ska gå till filmer som till stor del redan har en större del av sin finansiering färdig och som antas bli publiksuccéer. Bedömning av eventuella kvaliteter görs inte, och jämställdhets- och mångfaldsmål behöver inte heller uppfyllas. Min fråga till kulturministern är: Är kulturministern nöjd med utformningen av detta sådan den ser ut i dag, och tror kulturministern att det går att uppfylla filmavtalets krav på kvalitet och jämställdhet när så mycket pengar tas bort från filmkonsulenterna?

anf.76 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M):

Fru talman! Det finns ett starkt stöd för svensk film i dag. Jag kan också glädja mig åt att det är fler som går på bio nu än det har varit på många år. Jag är också glad över att vi har ett nytt filmavtal med fler parter och mer pengar. I detta avtal, som bygger på att man kommer överens, man ger och man tar, träffar man också ibland avtal om nya lösningar. Automatstödet är en sådan. Det ska nu godkännas av EU-kommissionen, och det ska också omprövas eller rättare sagt testas efter ett år. Jag vet att det har funnits synpunkter, men syftet med automatstödet är att vi ska få in mer pengar i filmavtalet, och det är också något som jag välkomnar.

anf.77 Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S):

Fru talman! Tack så mycket för svaret, kulturministern! Automatstödet är ju redan klubbat av Kulturdepartementet, men det är ännu inte godkänt i EU. Det är många kritiska röster, och det finns fortfarande en möjlighet för kulturministern att tänka om. Målet för filmpolitiken är att det ska vara en jämn könsfördelning när det gäller stödet till filmen. Det visar sig nu att med automatstödet kan man inte påverka att det blir en jämn könsfördelning till filmen, och det tycker jag är ett stort problem. Jag har en ytterligare fråga till kulturministern. Nu är det många som efterfrågar en ny filmutredning, för det här filmavtalet sträcker sig inte så långt framåt. Kommer det snart en ny filmutredning, och kommer den i så fall att vara en parlamentarisk utredning?

anf.78 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M):

Fru talman! Det är riktigt att jämställdheten har varit ett bekymmer inom bland annat filmen. Vi har därför stärkt kraven på jämställdhet i det nya filmavtalet, som ska gälla hela vägen. Automatstödet kommer att utvärderas efter ett år. Ett nytt filmavtal är det för tidigt att säga något om. Det som vi har kommer att gälla tre år framöver. Det har inte varit en parlamentarisk utredning, utan det har varit en filmförhandlare, Lennart Foss, som har suttit med de olika parterna, från SF till Folkets Hus och Parker och tv-bolagen med flera. Det här har fungerat väl i 50 år. Hur det kommer att bli framöver kan jag inte säga i dag. Men vi kommer snart att sätta i gång processen för att det ska finnas någon ny säker finansiering av svensk film även efter de tre åren. Jag är väldigt glad över att det är många parter som är med och finansierar svensk film, såväl kommersiell tv som svenska staten.

anf.79 Stina Bergström (MP):

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till infrastrukturministern. På lördag är det Earth Hour. Då kommer miljontals svenskar att på olika sätt uttrycka sin stora oro för klimatförändringarna. Vi vet att trafiken står för en tredjedel av våra klimatutsläpp i Sverige. Omkring 20 miljoner ton koldioxid kommer varje år från våra transporter. Enligt Trafikverkets senaste prognos kommer de här utsläppen, med regeringens nuvarande politik, inte att minska utan i stället att öka. Jag och många med mig är oroliga över det här. Jag vill fråga ministern: Är ministern orolig över trafikens klimatutsläpp? Är ministern orolig över Trafikverkets prognos, att utsläppen inte kommer att minska med den politik man för i dag?

anf.80 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):

Fru talman! Ja, vi har hört under de senaste dagarna att många, inte minst unga, till och med kan känna en stress och en oro inför framtiden. Det är just kopplat till miljö och klimat. Sådant ska man naturligtvis alltid ta på allvar. Transporterna har kommit att gå snabbare, och sedan, när de väl går snabbare, ska de bli alltmer trafiksäkra. Dagens utmaningar handlar om att de ska kunna gå snabbare, vara trafiksäkra och klara framtidens utmaningar just när det gäller miljön. Då kan man fundera på: Vilken är den mest miljövänliga resan? Det är kanske rent av den som aldrig blir av. Men så fungerar inte vårt samhälle. Därför måste varje trafikslag för sig fungera så bra, säkert och miljömässigt riktigt som möjligt. Kan vi dessutom tänka intermodalt, så att vi tänker på hela resan för gods, att den blir logistiskt effektiv, och att arbetspendlingen kan ske på olika sätt som förhåller sig bättre till miljön, är det precis det regeringen jobbar för.

anf.81 Stina Bergström (MP):

Fru talman! Regeringens eget mål är att utsläppen från trafiken ska minska med 80 procent till år 2030. Det som ministern säger låter väldigt bra. Jag håller med om det mesta. Men i går hade Naturvårdsverket sin årliga konferens Klimatforum här i Stockholm med 800 deltagare. Temat var transporter och klimatet. Och, återigen, Trafikverket och Naturvårdsverkets klimatexperter var där och presenterade prognoser för trafikens utsläpp de kommande 10, 20, 30 åren för oss. De visade att det behövs mycket mer styrmedel. Det behövs många fler åtgärder för att man ska minska utsläppen. Regeringens politik leder oss i rakt motsatt riktning. Jag vill återigen fråga ministern: Hur ser ministern och regeringen på de här problemen, att vi har en trafikpolitik som går på tvärs mot de klimatmål som regeringen själv säger sig vilja uppnå?

anf.82 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):

Fru talman! Regeringen har satt upp tydliga mål, bland annat utifrån 2050, att vi ska ha klimatneutrala utsläpp. Men det handlar också om att vi till 2030 här i Sverige ska ha en fossiloberoende fordonsflotta. Det kan låta som mycket tuffa mål. Jag brukar jämställa dem med den vision som vi hade för trafiksäkerhet, att ingen skulle skadas eller dödas, som ett sätt för att alla ska ha det här som ett eget mindset. Jag träffade Trafikverket i dag. Då hade vi också en genomgång och följde upp utifrån hur situationen har sett ut till och med 2012. När det gäller trafikens utsläpp under 2012 har de minskat med 3 procent. De har minskat med 11 procent sedan 2007. Men vi har fortfarande viktiga utmaningar. Därför är det fokus nu, när det gäller de 522 miljarder som avsätts i kommande plan, på att också se hur man i städerna kan jobba mer med att gå och cykla och öka kollektivtrafiken. Och det handlar om hur vi satsar mer på järnväg. Men bilen måste också ha en plats i samhället. Då är det teknikutveckling och alternativa bränslen som är en viktig förutsättning.

anf.83 Kerstin Engle (S):

Fru talman! Min fråga går till idrotts- och kulturministern. Under de senaste dagarna har vi nåtts av flera negativa signaler när det gäller barns och ungdomars tillgång till kultur. Antalet boklån minskar, vilket förklaras med en minskning av antalet biblioteksfilialer i landet, och det drabbar med all sannolikhet barn och ungdomar. Kulturskolan i Stockholm stagnerar i brist på resurser. Vår teaters verksamhet, som förut ständigt tog emot fler barn, utesluter nu barn som inte har särskilt intresserade föräldrar som kan ställa upp på olika sätt. Antalet barn som besöker fria teatergrupper har nästan halverats på några år. Till kulturskolorna runt om i landet köar ca 40 000 barn. Särskilt små kommuner har svårt att prioritera kulturskolan. För en kulturminister och en regering som säger sig vilja satsa på barn och unga måste detta vara mycket bekymmersamt. Min fråga är: Vad tänker ministern göra för att det ska vara fortsatt trovärdighet i satsningen på barns och ungas tillgång till kultur?

anf.84 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M):

Fru talman! Det här är en fråga som jag mycket gärna talar om, för här har vi mycket att berätta. Vi får se hur mycket jag hinner med på en minut. Kultur för barn och unga är en av regeringens främsta prioriteringar, kanske min prioritering, på kulturområdet. I den satsningen har vi bland annat Skapande skola som är en permanent verksamhet, som nu är utbyggd från förskolan hela vägen upp till nian, där barn får möta professionella kulturskapare direkt i skolan. Vi har nu ett obligatorium när det gäller skolbibliotek i skolan. Det har inte funnits tidigare. Litteraturutredningen vill att vi ska gå ännu längre. Den frågan är också någonting som vi diskuterar mellan Kulturdepartementet och Utbildningsdepartementet. Vi har på kultursidan givit, tror jag, 25 eller 26 av våra institutioner i uppdrag att ta fram strategier, redskap och verktyg för hur man ska jobba med och för barn och unga för att museer, bland annat, ska kunna vara ett förlängt klassrum.

anf.85 Kerstin Engle (S):

Fru talman! Jo, jag känner självklart till satsningen på Skapande skola. Men vi har sett i samband med utvärdering att Skapande skola bara når hälften av landets elever. Samtidigt urholkar man de estetiska ämnena, och de har fått en allt svagare position i samhället. Jag kan inte tycka att det är en satsning. En regering som verkligen vill någonting ser till att kommunerna får bättre förutsättningar. Vi socialdemokrater hade till exempel 1,7 miljarder mer än regeringen i allmänna bidrag till kommunerna. Där kan man ju stötta till exempel de små kommuner som har tvingats lägga ned sina kulturskolor. Som socialdemokrat anser jag att kulturen är en del av välfärdens kärna. Det vore bra om ministern här kunde bekräfta att regeringen också anser detta. Är kulturen en del av välfärdens kärna?

anf.86 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M):

Fru talman! Kultur är en omistlig del av livet, skulle jag säga. Därmed kan den också sägas vara en del av välfärdens kärna. Vi kan glädja oss åt att biblioteken har kvar en stark ställning. Det är riktigt att det finns orter i landet, avfolkningsorter, där filialer tyvärr måste läggas ned. Vi kan också se hur man i Stockholm har skapat fler biblioteksfilialer, ofta där människor möts och är. Tunnelbanestationer är ett sådant exempel. Vi har fördubblat satsningen på läsfrämjande via Kulturrådet. Ungdomsstyrelsen, som vilar under jämställdhetsminister Maria Arnholm, har i en intressant rapport konstaterat att intresset för kultur är oerhört stort bland barn och unga. Men det syns inte alltid i statistiken. Det ser till och med bättre ut än vad vi skulle vilja tro. Via Filminstitutet har vi skolbio. Många arbetar med dans som en del i lärandet, inte bara i Skapande skola utan också i lärarutbildningarna. Det händer oerhört mycket när det handlar om barns och ungas rätt till kultur.

anf.87 Peter Persson (S):

Fru talman! Regeringens stora misslyckande är en massarbetslöshet som biter sig fast och växer. Ibland beskrivs de arbetslösa som samfällt dåligt utbildade och varande i stort utanförskap. Så är det inte. Arbetslösheten kan drabba vem som helst. Låt mig få berätta om Monica Anderberg, som för tre år sedan ledde ett projekt med 200 anställda i Lund. Det var avancerat tekniskt arbete på Sony Ericsson. Nu har hon varit arbetslös i tre år. Hon har sökt 140 jobb i regionen. På vilket sätt underlättar det för henne och alla andra att komma tillbaka till arbetsmarknaden med en förstörd arbetslöshetsförsäkring?

anf.88 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):

Fru talman! Om vi ska ta arbetslösheten på fullt allvar kan vi resonera på olika sätt om hur man ska komma åt den. Man kan välja att göra det enklare och lättare för de företag som behöver anställa och också erbjuda sänkta skatter eller göra det omvända och tro att höjda skatter ska ge mer arbete åt människor - det tror inte jag. Man kan också titta tidigare i livet och fundera över om man ska ta till vara olikheter hos människor kanske redan i skolan, ta till vara möjligheterna att vara studieförberedande eller yrkesförberedande eller se alla som lika och erbjuda alla samma sak. Jag tror snarare att man måste titta på individen. På precis samma sätt är det när man kommer in vidare i arbetslivet. Då gäller det att fundera på om man ska matcha rätt, där vi har företagets möjligheter att anställa, och just däremellan arbetar regeringen hårt. Vi ser också att det ger mer och mer resultat.