Frågestund

anf.30 Patrik Björck (S):

Herr talman! Min fråga går till Göran Hägglund. Det går nästan inte en dag utan att man ser rubriker i tidningarna, till exempel "Akut sämre på jobbfronten". 400 000 är arbetslösa. Långtidsarbetslösheten mångdubblas. Snart finns 100 000 långtidsarbetslösa människor i Sverige. Ungdomsarbetslösheten närmar sig 25 procent. Arbetslösheten i Sverige är högre än i jämförbara länder. Den politik som regeringen har fört så här långt har inte fungerat. Det enda regeringen hänvisar till när det ställs frågor om vad man tänker göra åt den svåra situationen är den så kallade jobbpakten. Regeringen har nu misslyckats med jobbpakten. Nu står regeringen tomhänt på förslag för att lösa problemet med arbetslösheten. Situationen är allvarlig, men frågan är om regeringen inser detta. Om regeringen inser allvaret i situationen, varför lägger man inte fram några förslag för att lösa den svåra situationen på svensk arbetsmarknad?

anf.31 Socialminister Göran Hägglund (KD):

Herr talman! Jag tror att ledamoten är väl bekant med att regeringen i budgeten tog höjd för en situation som är besvärlig på arbetsmarknaden. Vi har de senaste månaderna sett höga varselsiffror, även om vi glädjande nog kunde se att varselsiffrorna för december månad var väsentligt lägre än månaden innan. Men här finns inga skäl för regeringen eller riksdagen att luta sig tillbaka. Vi måste även i fortsättningen driva en mycket hård kamp för att alla människor som kan och vill arbeta ska få en möjlighet att ha ett arbete att gå till. Därför har regeringen i budgeten lagt fram en lång rad förslag som handlar om utbildningsinsatser, åtgärder inom ramen för RAMS och för att underlätta för företag att fungera, växa och anställa människor i vårt land.

anf.32 Patrik Björck (S):

Herr talman! Men det är precis tvärtom. Regeringen misslyckades med sina prognoser inför budgeten. De fick revideras direkt efter det att budgeten lades fram. Norge, Danmark, Tyskland, Holland, Belgien och Österrike är jämförbara länder som har lägre arbetslöshet och som har lyckats bättre med att bekämpa arbetslösheten än Sverige. Regeringens politik har nu prövats under sex år, och den har inte fungerat. När arbetslösheten nu stiger gör den det från en hög nivå. Arbetslösheten är inte bara ett hot mot den enskilde, den är också ett hot mot svensk ekonomi. Om inte regeringen tar detta hot på allvar kommer vi alla att få betala ett högt pris. Listan över de förslag som regeringen tänker lägga fram för riksdagen under detta år är helt tom på idéer för att komma till rätta med arbetslösheten. Frågan blir återigen: När ska regeringen ta frågan om jobben och ekonomin på allvar och lägga fram förslag i riksdagen som kan lösa problemen?

anf.33 Socialminister Göran Hägglund (KD):

Herr talman! Regeringen tar i allra högsta grad hänsyn till den allvarliga situation som vi lever i. Låt mig få påminna om att arbetslösheten i Sverige efter två snabba kriser som har följt inom ramen av några få år är 0,2 procentenheter högre än vad den var i den högkonjunktur under vilken vi övertog regeringsmakten 2006. Patrik Björck ska fundera lite över de recept som Socialdemokraterna har. Lösningen är att lägga ytterligare kostnader på de företag som förväntas anställa människor. Regeringen driver en politik som handlar om att rusta människor för att ta nya jobb, att skapa framtidstro och möjligheter för företag att växa. Det är så jobben kommer till. Vägen skattehöjningar är en återvändsgränd och skulle vara ett stort elände för vårt land och alla dem som saknar arbete.

anf.34 Gunvor G Ericson (MP):

Herr talman! Min fråga går till det statsråd som har ansvar för folkhälsan. Klyftorna i Sverige ökar. De leder till en ökad ojämlikhet i hälsa och livslängd hos den svenska befolkningen. Utbildning och boende är två viktiga delar. Exempelvis förväntas personer med universitetsutbildning leva cirka fem år längre än de med enbart förgymnasial utbildning. Människor i till exempel Mörby lever sex år längre än de som bor i Sundbyberg. Detta gör att hälsan och livslängden inte är främst en medicinsk angelägenhet. I miljonprogrammen finns många undermåliga bostäder. I flera av bostäderna bor invånare som har sämre förutsättningar för hälsa, till exempel på grund av lägre utbildning, låga inkomster eller arbetslöshet. Regeringen har gett mycket resurser till livsstilsfrågor och pekpinnar mot rökning, alkohol och tobak. Men när det gäller livsvillkor, hur människor har det i vardagen, bra boende, jobb de trivs med, en miljö där de kan andas frisk luft, är det tyst. Vad gör regeringen?

anf.35 Socialminister Göran Hägglund (KD):

Herr talman! Regeringen har ett brett anslag för dessa frågor. Dessa frågor kan inte isoleras till folkhälsoområdet, precis som Gunvor G Ericson är inne på. Här handlar det om arbete, och arbetslinjen är grunden för regeringens politik. Det handlar om utbildning. Regeringen satsar på att upprusta den svenska skolan och ställa om den till att möta de behov som finns på 2000-talet. Det handlar mycket om åtgärder för att vård- och hälsocoachning ska nå människor var de än befinner sig i landet, och regeringen har sjösatt en strategi för jämlik vård. Det är inte acceptabelt att hälsosituationen ska variera som den gör. Det görs ibland kartor där man visar till exempel Stockholmsområdet där det framgår att det finns stora skillnader i hälsa mellan mer välmående områden och områden där det är tuffare. Regeringen är fast besluten att fortsätta arbetet för att undanröja sådana skillnader.

anf.36 Gunvor G Ericson (MP):

Herr talman! Miljonprogrammen skulle kunna vara en motor för den svenska samhällsbyggnaden. Genom att koppla ombyggnadsbehovet som finns i dessa områden med sysselsättnings- och utbildningsskapande åtgärder för de många arbetslösa i dessa områden omformas två problem till en möjlighet för både bättre hälsa och minskade skillnader. Folkhälsopolitik är inte främst sjukvård utan just ett brett arbete. Att säga att det inte är fråga om folkhälsopolitik är märkligt. Delar folkhälsoministern uppfattningen att det behövs insatser i miljonprogramsområdena?

anf.37 Socialminister Göran Hägglund (KD):

Herr talman! Låt mig först klargöra att jag sade att folkhälsofrågor rör ett stort spektrum av områden som måste samverka i rätt riktning för att vi ska uppnå den positiva utveckling vi vill se. Låt mig nämna vårdvalet i Stockholm. Det har lett till att fler socioekonomiskt utsatta människor besöker sjukvården i långt större utsträckning i dag än tidigare där det förut fanns en underkonsumtion. Det är exempel på sådant som är viktigt. Gunvor G Ericson tar upp bostadssituationen. Där vill jag påminna om att dessa områden när det gäller bostadsbyggande eller renoveringar i allt väsentligt är en fråga för ägarna. Staten har ett ansvar för mycket när det handlar om utbildningens kvalitet, åtgärder för att få människor i arbete och så vidare, men man går en lång omväg om man tror att det finns ett snabbt och tydligt samband mellan att bygga om lägenheter och människors långsiktiga hälsa.

anf.38 Stellan Bojerud (SD):

Herr talman! Jag anhåller att till försvarsministern få ställa följande frågor: Anser statsrådet att försvaret är ett särintresse? Anser statsrådet att hela Sverige ska kunna försvaras?

anf.39 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Tack för frågan! Försvaret av Sverige är en grundläggande uppgift för staten. Där har vi sedan alliansregeringen tillträdde 2006 inlett omfattande reformer för att stärka vår försvarsförmåga. Den som läser inriktningspropositionen, som riksdagen antog år 2009, kan mycket tydligt se att hela Sverige ska försvaras. Vi ska kunna försvara Sverige och svenska intressen i Sverige, i närområdet och i insatser bortom närområdet.

anf.40 Stellan Bojerud (SD):

Herr talman! Tack för svaret! Men då måste jag fråga. Riksdagen antog 2009 insatsorganisationen 2014. Anser statsrådet att det är till fyllest att den blir klar först 2019, det vill säga tio år efter beslut?

anf.41 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Försvarsmakten är nu mitt uppe i detta omfattande reformarbete, där de första besluten fattades 2009. Sedan har det fattats ett antal beslut här i kammaren kring hur reformen ska fortsätta med förutsättningar för personalförsörjning och materielförsörjning. Vi har också fattat beslut kring hur insatsorganisationen ska se ut. Det här är en stor förändring, för det handlar om att gå från ett förrådsställt invasionsförsvar till ett insatsberett försvar som är tillgängligt här och nu, som har en högre beredskap och en högre tillgänglighet. I det arbetet har ett tydligt medskick från riksdagen och från regeringen varit att den här omställningen endast kan ske i den takt som ekonomin medger. I och med att resurser frigörs från den gamla organisationen kan man också satsa mer på omvandlingen och införandet av insatsorganisationen.

anf.42 Hans Wallmark (M):

Herr talman! Jag har också en fråga till försvarsministern. För någon vecka sedan skrev försvarsministern tillsammans med utrikesminister Carl Bildt en debattartikel om nordiskt samarbete. För oss Nordenvänner var det härligt att ha hela denna menykarta av möjligheter. Dessutom har regeringen aviserat att det ska komma en text till riksdagen om nordiskt säkerhetssamarbete. Det finns goda exempel. Samarbetet uppe i norr mellan Sverige, Norge och Finland vad gäller flygövning har varit i gång sedan 2008. Nu ska det dessutom utökas så att Sverige ska samarbeta med Danmark på ett liknande tema med flygövningar. Jag tycker personligen att det är väldigt bra. Det gör säkert talmannen också, för det involverar Skåne och södra Sverige. Det finns även på Östersjöområdet, där vi har betydande transporter och det finns förutsättningar för att öka samarbetet med kustbevakning och annat. För en tid sedan var Finlands utrikesminister och försvarsminister här i Stockholm och mötte sina motparter. Finns det något av intresse som försvarsministern kan delge kammaren när det gäller synen på nordiskt samarbete kring försvars- och säkerhetsfrågor?

anf.43 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Tack för frågan! Det stämmer, precis som Hans Wallmark säger, att det nordiska samarbetet just nu är inne i ett intensivt skede, inte minst det nordiska försvarssamarbetet och det säkerhetspolitiska samarbetet. Eftersom vi har en så lång tradition och lång historia med många gemensamma värderingar och intressen är det lättare att samarbeta på dessa områden. Vi har i alla nordiska länder en pragmatisk, praktisk, inställning till samarbetet, och på det sättet har vi kunnat vara både visionära och konkreta på samma gång. Det möte som vi hade senast handlade mycket om hur vi nu ser på den övningsinsats som Sverige och Finland har blivit ombedda att göra över Island. Vi har diskuterat hur detta skulle kunna utformas och hur det ska förankras i riksdagen.

anf.44 Hans Wallmark (M):

Herr talman! Jag tycker att det i allt väsentligt är väldigt bra. Det är också i enlighet med Stoltenbergrapporten, som kom för några år sedan på beställning av de nordiska regeringarna, där man räknade upp flera olika saker. Verksamhet över Island var en av dem, och kustbevakning var en annan. Jag tycker att det är väsentligt att påpeka att svensk försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik är flera verktyg i samma låda, där det handlar om till exempel kustbevakning. Det är ungefär 2 000 fartyg per dygn, och 15 procent av den globala handeln är kopplad till Östersjöområdet. Där finns också just försvars- och säkerhetsdimensionen, som gemensam övningsverksamhet och annat. Därför tycker jag att det är särskilt värdefullt, som försvarsministern pekar på, med relationsbyggandet, i detta fall att vi hade utbyte mellan utrikesministrarna och försvarsministrarna från Finland och Sverige, men att vi också har det gentemot de övriga nordiska länderna. Jag hoppas att vi får se mer av detta och fler konkreta förslag på hur vi kan fördjupa samverkan på utrikes-, försvars- och säkerhetsområdet.

anf.45 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Jag kompletterar gärna med det som handlar om inte minst krisberedskap och bredare hot mot samhällets funktionalitet. Även där har vi ett intensivt och djupt samarbete mellan de nordiska länderna. Det har fått namnet från Haga slott och kallas Hagasamarbetet. Sverige kommer nu att leda detta arbete under den närmaste perioden. Här hoppas jag att vi kan hitta områden där vi kan använda våra resurser gemensamt; då blir vi effektivare. Men olika typer av kriser känner ju inte landgränser eller vattengränser, och det är oerhört viktigt, i allt från att övervaka sjötrafik till att övervaka möjliga miljöhot och miljöbrott, att vi kan hjälpas åt att både se vad som händer och följa upp det. Vi har all anledning att fortsätta att utveckla det samarbetet men även på andra områden kunna ta emot och ge hjälp när ett av våra grannländer drabbas.

anf.46 Allan Widman (FP):

Herr talman! Den 14 januari 2010 fattade regeringen ett beslut om inriktningen av Försvarsmakten. I det beslutet sägs att den nya insatsorganisationen ska vara utvecklad senast vid utgången av år 2014. Vid höjd beredskap ska samtliga förband då vara tillgängliga inom en vecka. Därtill anges att samtliga förband över tiden ska vara välövade samt kompletta i fråga om materiel och personal. Försvarsmakten har inte anmält något behov av ökade anslag före utgången av år 2014, och min fråga till försvarsministern blir därför om hon bedömer att Försvarsmakten kommer att leverera en insatsorganisation i enlighet med regeringens beslut.

anf.47 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Tack även för denna fråga! Detta är en väldigt viktig del. Själva huvudsyftet med försvarsreformen är naturligtvis att få en ny insatsorganisation som fungerar och som är just det tillgängliga, flexibla och användbara försvar som vi efterlyser. Det vi vet är att Försvarsmakten redan i dag har en bättre operativ förmåga än vad den hade 2006 när alliansregeringen tillträdde. Det är en process och en planläggning utifrån Försvarsmaktens sida hur man ska kunna göra en uppfyllnad inte bara av personal och inte bara av materiel utan just det som skapar försvarsförmåga, nämligen en fungerande organisation. Då måste alla dessa delar - organisation, materiel och personal på plats - finnas färdiga. Det vi vet är att det på personalsidan med det nya systemet kommer att dröja några år efter 2014.

anf.48 Allan Widman (FP):

Herr talman! Den nya insatsorganisationen är inte betydelselös. Det är den organisationen som enligt överbefälhavaren ska göra det möjligt att försvara landet under en vecka. Nu får jag inte ett alldeles tydligt svar från försvarsministern på min fråga, men av det jag hör drar jag slutsatsen att det inte framstår som helt säkert att insatsorganisationen kommer att levereras i tid. Då är min fråga naturligen: Vilka åtgärder är regeringen och försvarsministern beredda att vidta för att leverans ska ske?

anf.49 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Inte minst Allan Widman själv är väl medveten om bakgrunden till beslutet och genomförandet av beslutet. Det har varit viktigt att Försvarsmakten via olika typ av lagstiftning men också andra reformer som vi har gjort för att få resurser från stödverksamheter ska kunna omfördela dem till det som bygger förmåga. Det är naturligtvis insatsorganisationen. När man byter personalförsörjningssystem tar det tid. Det kommer att ta tid att få full bemanning med det nya systemet. Om vi talar om fram till 2019 kommer insatsorganisationen till del att vara uppfylld, men det är då ur den värnpliktskull som fortfarande finns kvar. Jag uppfattar att insatsorganisationen kommer att vara uppfylld, däremot inte med de nya verktygen, det vill säga personalförsörjningen, fullt ut.

anf.50 Ola Johansson (C):

Herr talman! Försvarsministern är populär i dag. I det nya personalförsörjningssystemet har gruppchefer, soldater och sjömän som anställs inom Försvarsmakten själva ansvar för att få tag på en bostad. Under grundutbildningen på tre månader, GMU, får soldaterna lov att bo på logement, i kasern, och sedan får de hyra en plats där under maximalt sex månader. Efter det hänvisas soldaterna till den ordinarie bostadsmarknaden. Förbanden behöver ju ha logementsplatserna tillgängliga för nästa omgång GMU. Anställda och soldater ska inte och vill inte bo på logement utan ska bo som andra vuxna människor. Bostadsbrist råder dock i stora delar av landet, i Skåne, Skaraborg, delar av Norrland, Stockholm naturligtvis och Halland, där jag kommer från. I vissa garnisonsstäder riskerar bostadssituationen att bli så osäker att man väljer att inte satsa på soldatyrket. Det kan bli dyrt för Försvarsmakten, om det visar sig att soldater som börjar slutar efter något år, eftersom de inte kan ordna sin bostadssituation. Min fråga till försvarsministerm är: Hur ställer sig försvarsministern till den problematiken? Delar försvarsministern mina farhågor att bristen på bostäder riskerar personalförsörjningen till försvaret?

anf.51 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Tack för frågan! Personalförsörjningen är en viktig del av den försvarsreform som vi har beslutat om och naturligtvis en förutsättning för att nå de mål som vi har satt upp. Då är alla villkor för den som ska vara anställd viktiga. Därför ställer vi från regeringens sida höga krav på myndigheten Försvarsmakten som arbetsgivare. Men vi måste också se till att andra aktörer är med och tar ansvar. Reformen är inte bara en försvarsreform, utan det är en samhällsreform. Det är annorlunda nu än det var förr. Det innebär att kommuner, privata bostadsbolag och andra aktörer kan och måste vara med och ta ansvar. Det finns goda exempel där man har hittat samarbeten tillsammans med kommuner på garnisonsorter. Till exempel har man gjort det utanför Berga, där Haninge kommun har skrivit avtal med en stiftelse där man öronmärker bostäder just för dem som är anställda på regementet.

anf.52 Ola Johansson (C):

Herr talman! Tack för svaret! Det finns likheter med studieorterna, och inom bostadspolitiken debatteras det ofta hur vi kan förenkla bostadsbyggandet och hur vi bäst skapar marknadsförutsättningar för att få fram nya bostäder och öka rörligheten. Men det råder en osäkerhet kring Försvarsmakten i fråga om dess storlek och förbandens framtid, och det gör att byggföretagen ofta tvekar. I Skövde, där jag var för ett par veckor sedan, behövs det bostäder för 1 000 soldater. Jag anser att Försvarsmakten borde ställa upp någon form av aktiv garanti, endera kreditgarantier för bättre lånemöjligheter eller ett blockförhyrningsavtal av något slag, där man förbinder sig till ett antal lägenheter. Men i dag får Försvarsmakten inte ställa ut sådana. Stiftelsen MHS-Bostäder är instiftad av Försvarsmakten för att lösa sådana frågor, dock bara i Stockholmsregionen och inte i övriga delar av landet. Det ställer till problem exempelvis i Skövde. Jag vill till sist fråga, som ett förtydligande: Anser försvarsministern att Försvarsmakten borde ta på sig en aktiv roll för att lösa bostadsfrågan för anställda soldater? Är försvarsministern beredd att genom särskilda uppdrag eller inom försvarsanslaget skapa sådana förutsättningar?

anf.53 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! När nu rekryteringen till Försvarsmakten bygger på helt frivillig grund ställer det högre krav på Försvarsmakten som arbetsgivare. Men det är också så att Försvarsmakten blir en arbetsgivare som andra och måste agera som andra arbetsgivare även när det gäller den här frågan. Det kan inte vara bara Försvarsmaktens eget ansvar att se till att skaffa fram bostäder för dem som ska vara anställda. Det systemet har de flesta myndigheter lämnat sedan väldigt många år. Däremot kan Försvarsmakten tillsammans med andra aktörer, kommuner, allmännyttiga bostadsföretag, privata bostadsföretag och stiftelselösningar göra det lättare. Det är ett problem som soldater och officerare delar med studenter och andra som vill komma till ett ställe och arbeta. Detta skapar kanske också en mer intressant bostadsmarknad för den som vill bygga, där man ser att intresset för en ort är större i dag än vad den kanske var tidigare.

anf.54 Roland Utbult (KD):

Herr talman! Min fråga vill jag rikta till socialminister Göran Hägglund. I dag den 31 januari eller kanske rent av i denna stund presenteras ett delbetänkande av Patientmaktsutredningen. Frågan är het och intressant. Jag är intresserad av hur patientens ställning stärks genom den patientmaktslag som kommer så småningom och vilka förslag i utredningen som är de viktigaste.

anf.55 Socialminister Göran Hägglund (KD):

Herr talman! Tack för frågan! Precis som Roland Utbult säger avlämnas just i dag ett delbetänkande från Patientmaktsutredningen. Just nu pågår ett seminarium om detta i Rosenbad. Uppgiften för utredningen är att ordna en lagstiftning som är mer ändamålsenlig för dagens situation. Den nuvarande hälso- och sjukvårdslagen skrevs ju för över 30 år sedan och är i mycket utformad utifrån ett systemtänkande. Utredningens förslag innehåller en lagstiftning som tar patienten som utgångspunkt för lagstiftningen. Dessutom formuleras den på ett sådant sätt att den blir lättillgänglig för oss som medborgare och för sjukvårdens personal, som ska tillämpa lagstiftningen. Utredningen innehåller en rad förslag som kommer att få praktiska konsekvenser för den enskilde. Det ska jag återkomma till i nästa inlägg.

anf.56 Roland Utbult (KD):

Herr talman! Tack, socialministern! Vi är alla konsumenter i någon form och har rättigheter. Man kan väl säga att vi konsumerar även sjukvård. En lämplig följdfråga är väl då vad som nu händer med utredningen. Vilket tidsperspektiv handlar det om innan detta ska sjösättas?

anf.57 Socialminister Göran Hägglund (KD):

Herr talman! Ett par av de förslag som utredningen lägger fram handlar om att förtydliga patientens rättigheter, till exempel när det gäller det som kallas second opinion: Jag är allvarlig sjuk. Jag har fått ett besked från en läkare om en viss behandling. Men jag är inte riktigt nöjd. Jag tror att läkaren kanske har fel eller skulle vilja höra en ytterligare expert. Den nya lagstiftningen reglerar på ett bättre sätt mina rättigheter att få ett andra omdöme. Det finns också förtydliganden när det gäller min möjlighet som patient. Allt fler arbetspendlar eller bor av olika skäl på flera håll. Det handlar om att kunna söka vård där man faktiskt befinner sig, utan det krångel som många gånger uppkommer i dag. Det är ett par enkelt uttryckta förslag som finns i utredningen. Tidsperspektivet från utredningens sida är ett genomförande den 1 januari 2015, detta för att vården ska få en möjlighet att ställa om till ett nytt tänkande som utredningsförslaget står för.

anf.58 Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S):

Herr talman! I senaste numret av Riksdag & Departement kan man läsa ytterligare om regeringens misslyckade jobbpolitik. I det här fallet handlar det om Kulturarvslyftet. Min fråga går till kulturministern. Det står: "Kulturarvslyftet missar jobbmålet i år igen". Under förra året skulle man nå upp till 1 200 platser inom Kulturarvslyftet. Man nådde 174. I år ska man nå upp till 2 000 platser. Men Arbetsförmedlingen och Riksantikvarieämbetet har skrivit ned prognoserna till att man kommer att nå ungefär 300 personer inom Kulturarvslyftet. Målet var, som ni hörde nyss, 2 000. Det är ganska stor skillnad. Min fråga till kulturministern är: Delar hon den uppfattning som både Riksantikvarieämbetet och Arbetsförmedlingen har om att man måste skriva ned prognosen, eller står kulturministern fortfarande fast vid att man ska nå 2 000, fast myndigheterna säger något helt annat?

anf.59 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M):

Herr talman! Kulturarvslyftet har varit aktuellt i frågestunden tidigare. Jag är nog av samma åsikt, att vi tvingas att revidera och skriva ned prognosen. Det hindrar inte att jag fortfarande tycker att detta är en viktig reform för att vårda och värna kulturarvet men också för att se till att människor som länge har varit borta från arbetsmarknaden ska komma tillbaka till arbetslivet. Vi för regelbundna samtal med Riksantikvarieämbetet och Arbetsförmedlingen. Men jag har också läst Riksdag & Departement, och den uppgift som finns där om att man skulle ha hört av sig ett flertal gånger och föreslagit dubblerade anordnarbidrag är inte sann. Vi har inte fått några sådana förslag.

anf.60 Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S):

Herr talman! Det var intressant att höra att kulturministern nu äntligen backar i den misslyckade politiken. Min nästa fråga är: Om du nu säger att du backar, hur många jobb tror du att det kommer att bli inom Kulturarvslyftet? Delar du uppfattningen från de båda myndigheterna att man kommer att nå upp till 300? Är i så fall kulturministern beredd att göra någonting ytterligare inom jobbområdet? Vi socialdemokrater har ett annat förslag där vi vill satsa på Accessjobb inom kultursektorn. Vi vet att det genererar arbetstillfällen, och vi vet att branschen själv mer förordar Socialdemokraternas politik än Moderaternas politik.

anf.61 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M):

Herr talman! Jag tycker att backa är fel uttryck. Det är fortfarande en väldigt viktig reform. När vi gjorde de första prognoserna trodde vi på en betydligt högre siffra. Det är alldeles riktigt. Det finns flera skäl till att det inte har blivit den stora satsning som vi hoppades. Dessa 300 jobb är väldigt betydelsefulla för den grupp människor som står långt utanför arbetsmarknaden och som annars inte hade fått de jobben. Den satsning som Socialdemokraterna föreslår ska gå till akademiker inom kulturområdet, förvisso också en viktig grupp. Den föreslagna satsningen är djup underfinansierad och skulle inte vara till någon hjälp för de akademiker som med förslaget i så fall skulle kunna få extrajobb på exempelvis museer, arkiv och bibliotek.

anf.62 Helena Leander (MP):

Herr talman! Regeringens vargpolitik påstås vila på tre ben. Fler vargar ska vandra in österifrån. Nya vargar ska sättas ut. Sedan ska man skjuta ned vargstammen till en oseriöst låg nivå. Hittills har det gått sådär. När det väl vandrar in nya vargar utlyser man skyddsjakt på dem. Man har inte lyckats med någon utsättning av nya vargar. Däremot införde man licensjakt. Men den stoppade EU eftersom man menade att det bröt mot EU:s miljöregler att skjuta ned en vargstam som redan är hotad och därmed göra den mer hotad. Det kan tyckas vara en rimlig inställning från EU. Nu har Naturvårdsverket efter påtryckningar öppnat för en ny sorts licensjakt, nu kallad urvalsjakt. Min fråga till miljöministern är: Hur ska vi lyckas få en livskraftig vargstam om vi misslyckas med alla åtgärder som skulle förbättra genetiken men däremot inför en ny licensjakt som om ingenting hade hänt?

anf.63 Miljöminister Lena Ek (C):

Herr talman! Tack för frågan! Den innehåller dock ett väldigt stort antal missuppfattningar. Regeringens rovdjurspolitik bygger på ett riksdagsbeslut 2009 som säger att vi ska ha livskraftiga rovdjursstammar i deras naturliga utbredningsområden. Detta ska ske med största hänsyn till människor och bygder. Det är vad vi försöker förverkliga. Den beslutade åtgärden av Naturvårdsverket, som är expertmyndighet i det här sammanhanget, bygger på ett gediget forskningsunderlag från Skandulv, den nordiska rovdjursforskningen. Den är genomgången och analyserad i den Liljelundska utredningen. Den finns också i den svenska förvaltningsplanen som är inlämnad till kommissionen.

anf.64 Helena Leander (MP):

Herr talman! Forskarna på Skandulv har själva sagt att detta var ett så framhastat uppdrag att man egentligen inte kan använda det. Det har inte hunnit granskas vetenskapligt i någon större krets, till exempel av den forskarpanel som ingick i Rovdjursutredningen. Sveriges ledande populationsgenetiker kritiserar hela idén om att man skulle kunna förbättra genetiken genom att skjuta ned vargstammen ytterligare. Det är inte bara miljöorganisationerna och forskarna som kritiserar politiken utan också EU-kommissionen. Det är visserligen inte första gången som Sverige bryter mot EU:s miljöregler. Men det blir alltmer pinsamt för varje gång. Hur ska vi kunna tala om för andra länder att de måste sköta sin miljö om vi inte ens kan leva upp till EU:s miljöregler? Vore det inte bättre om regeringen försökte söka konstruktiva lösningar för att minimera de rovdjurskonflikter som trots allt kan uppstå i stället för att försöka skjuta bort problemet i dubbel bemärkelse?

anf.65 Miljöminister Lena Ek (C):

Herr talman! Om Sverige när Sverige gick in i EU hade lämnat in en förvaltningsplan för våra stora rovdjur så hade vi sluppit hela den här diskussionen. Enligt akin, och i det här fallet art- och habitatdirektivet, är det nämligen det man ska göra. Det ska bygga på vetenskapligt underlag, och det ska finnas en förvaltningsplan. Vi forcerar nu arbetet med att få in förvaltningsplaner för våra stora rovdjur. För de tre andra kommer det nu i närtid förvaltningsplaner för björn, lo och järv. Därmed gör vi som man säger i art- och habitatdirektivet. I en sådan här fråga är det oerhört viktigt att hitta en balans mellan de olika intressena. Det handlar om att hitta en långsiktig hanteringsordning för våra fyra stora rovdjur. Det är precis det som regeringen gör. Det arbetet tänker vi avsluta.

anf.66 Annicka Engblom (M):

Herr talman! Min fråga riktar sig till försvarsminister Karin Enström. Den handlar om insatser för att underlätta situationen för folket på Afrikas horn. Under de senaste 20 åren har Somalia slitits itu av inbördeskrig. Med en långvarig förödande torka befinner sig mellan två och tre miljoner människor i akut behov av förnödenheter. Mer än ca 230 000 av dessa är barn som befinner sig i akut undernäring. Under 2009 och 2010 bidrog svenska marinen inom ramen för EU:s marina insats Atalanta till att säkra World Food Programs livsmedelstransporter i området från sjöröveri och väpnade rån. En tredje insats från Sveriges sida förbereds i detta nu. Min fråga till försvarsministern är: Hur ser statsrådet på situationen med tanke på utvecklingen på Afrikas horn, och kan Sverige bidra ytterligare?

anf.67 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Tack för frågan! Annicka Engblom tar upp ett område som har präglats av att människorna har fått utstå väldigt stora prövningar. Det har präglats av krig, hungerkatastrofer och mycket annat lidande. Detta är ingenting som man löser med bara bistånd, bara militära insatser eller bara en enskild tillsägelse någonstans ifrån. Här gäller det att ta ett helhetsgrepp. Det har Sverige också drivit i EU. EU är väldigt tydligt om att det gäller att ta till flera metoder. Grundproblemet är en svag stat där man inte har haft kraft att kunna hålla ordning inne i sitt eget land och ännu mindre att kunna hålla ordning utanför sin kust. Det har inte heller varit möjligt att kunna komma in med mathjälp, eftersom till och med de transporterna har störts. Jag återkommer med vad Sverige gör i detta.

anf.68 Annicka Engblom (M):

Herr talman! Tack för svaret, försvarsministern! Det är en väldigt komplicerad situation som kräver väldigt mycket hjälp från olika håll. På marinbasen i Blekinge i min hemstad Karlskrona pågår just nu övningar ombord på HMS Carlskrona tillsammans med en helikopterenhet från F 17 och en bordningsstyrka från Atalanta. Jag tänker själv besöka dem i nästa vecka och följa övningarna. Förberedelserna har pågått en tid. Viljan och engagemanget är stort. Det är många som är involverade. Det är länder och organisationer i Atalantaorganisationen. Det är också många processer och beslut som måste tas i den ordningen. Det är ändå viktigt att man får en liten redogörelse för just varför det kommer i den ordning den gör. Det gäller att man förbereder, och sedan kommer den formella hemställan från regeringen till riksdagen. Det skulle jag väldigt mycket uppskatta från försvarsministern.

anf.69 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! När det gäller själva Eunavforinsatsen har Sverige och den svenska försvarsmakten med marina enheter deltagit, precis som Annicka Engblom säger. Försvarsmakten fick ganska tidigt förra året ett förberedande uppdrag. Det tar tid att förbereda ett uppdrag när man ska göra det. Det gäller att se till att man har tillgänglig materiel och att man är rätt utrustad och rätt utbildad för att genomföra en sådan insats. Just nu bidrar Sverige med ett sjöövervakningsflygplan från Kustbevakningen och till EU:s träningsmission i Somalia, som den heter. Själva träningen och utbildningen av de somaliska säkerhetsstyrkorna sker i Uganda. Dessutom bidrar Sverige till något som heter EUCAP Nestor. Det handlar om att bygga upp kapacitet hos de somaliska myndigheterna och marina övervakningsdelar.

anf.70 Peter Hultqvist (S):

Herr talman! Jag vänder mig till försvarsminister Karin Enström. Det gäller soldatavhopp, ofinansierat materiel inom Försvarsmakten, nöjdhet med enveckasförsvaret från ministerns sida och nu ett uttalande från statsministern om att Försvarsmakten är ett särintresse. Man kan konstatera att regeringen har problem med försvarspolitiken. Försvarsmakten är ett nationellt intresse. I regeringsformen kap. 15 markeras Försvarsmaktens särskilda roll och uppgift. Försvarsmakten är en grundläggande uppgift för staten. Det är ett nationellt ansvar och ett nationellt intresse. Statsministern uttalande visar på ett ointresse och är att beteckna som rent struntprat. Det är också demoraliserande för personal inom Försvarsmakten och för dem som vi genom riksdagsbeslut sänt på internationella missioner i Afghanistan, i Kosovo med mera. Uttalandet förminskar vikten av Försvarsmaktens olika typer av problem och Försvarsmaktens insatser. Jag vill veta: Delar försvarsministern statsministerns uppfattning att Försvarsmakten är att beteckna som ett särintresse?

anf.71 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Tack för frågan! Försvaret av Sverige är, precis som Peter Hultqvist säger, en grundläggande uppgift för staten. Däremot måste de behov som myndigheten Försvarsmakten pekar på i de olika budgetprocesser vi har självklart vägas mot andra politikområden, till exempel rättsväsendet, som också är en grundläggande uppgift för staten. Politikens helhetsansvar och uppgift handlar sedan om att prioritera och väga olika behov mot varandra. När det gäller Försvarsmakten och försvarsreformen är vi mitt uppe i en omfattande reform, som jag har fått möjlighet att berätta en del om här i kammaren. Peter Hultqvist är också medveten om att vi har fattat de här besluten tillsammans. Och vi ska hitta lösningar tillsammans just för att kunna skapa en så bra och effektiv försvarsmakt som möjligt.

anf.72 Peter Hultqvist (S):

Herr talman! Tack för icke-svaret! Jag får alltså inte ett svar på om det här är ett särintresse i ministerns ögon eller inte. Jag skulle vilja nämna att Mikael Odenberg, som var den förste försvarsministern som tillträdde efter maktskiftet 2006, nu har gjort ett uttalande. Han försöker naturligtvis vara diplomatisk och ha solidaritet med sina gamla partivänner och så vidare. Han skriver så här: "uppfattningen att skötseln av den är en väldigt grundläggande uppgift för en regering." Uppfattningen är alltså att skötseln av Försvarsmakten, att ha en försvarsmakt, är en väldigt grundläggande uppgift. Det här är ett sätt att tala om att det börjar gå för långt med den här typen av uttalanden om särintressen, med nöjdhet med en veckas försvar och så vidare. Vi var heller inte överens om att avskaffa värnplikten och införa det nya personalförsörjningssystemet. Det här genomfördes med tre rösters övervikt i riksdagen. Det tycker jag var ett brott mot en tradition av breda överenskommelser. Är försvaret ett särintresse eller inte?

anf.73 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Det finns uppenbarligen många som Peter Hultqvist hämtar näring från. Det viktiga för mig är att som försvarsminister se till att vi kan bygga den försvarsförmåga som vi behöver i förhållande till hur det ser ut i vår omvärld. Då är självklart försvaret av Sverige och våra intressen en grundläggande uppgift. Sedan måste man alltid kunna föra en debatt om att det är olika intressen i en budgetprocess som måste vägas mot varandra. Det här är inga konstigheter. Det den här alliansregeringen har fått göra sedan 2006 är faktiskt att bringa ordning i den oreda som Socialdemokraterna lämnade efter sig. Det var nedläggning efter nedläggning. Det var nedskärning efter nedskärning. Nu är försvaret på väg åt rätt håll. Då låter det ganska ihåligt i mina öron när Peter Hultqvist bullrar på så i denna debatt.

anf.74 Johan Löfstrand (S):

Herr talman! På förmiddagen hade näringsutskottet och miljö- och jordbruksutskottet ett seminarium kring landsbygdsprogrammet. Vi fick många goda exempel på hur landsbygdsprogrammet har skapat positiva effekter runt om i landet när det gäller miljö, sysselsättning och regional utveckling. EU:s framtida jordbrukspolitik är just nu en väldigt aktuell fråga, och regeringen förhandlar just nu om dessa frågor i unionen. En oro som jag har och som jag delar med många andra handlar om hur landsbygdsprogrammet kommer att se ut i framtiden. Det finns indikationer på att landsbygdsprogrammet kommer att reduceras kraftigt till förmån för direktstöden. Den första etappen är nu EU:s budget och långtidsbudget. Men min fråga till landsbygdsministern är: Hur kommer landsbygdsministern att agera för att få statsministern och finansministern att driva en tydlig svensk linje i förhandlingarna som ger oss ett starkt landsbygdsprogram även i framtiden?

anf.75 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):

Herr talman! Tack så hjärtligt för frågeställningen! Jag delar den syn som Johan Löfstrand talar om, det vill säga att landsbygdsprogrammet har inneburit att många nya verksamheter har startats på den svenska landsbygden men också att redan existerande verksamheter har vidgat sig verksamhetsmässigt och vad gäller antalet sysselsatta. Precis som Johan Löfstrand säger är det under den vecka som kommer diskussioner om den budget som ska fördelas, om jag uttrycker mig enkelt, genom Bryssel. Min åsikt är att vi måste prioritera landsbygdsprogrammet i förhållande, relativt, till de direktstöd som i dag utbetalas genom Brysselsystemet.

anf.76 Johan Löfstrand (S):

Herr talman! Jag vill tacka för svaret, men min oro kvarstår. De förhandlingar som vi har i Bryssel kommer självklart att vara tuffa. Men jag tror att det är oerhört viktigt att landsbygdsministern arbetar inom regeringen för att se till att driva de här frågorna. Jag är orolig för att det, när budgeten landar, kommer att innebära att vi kommer att flytta pengar från den andra pelaren till den första pelaren. På så sätt kommer landsbygdsprogrammet att bli drabbat, och vi kommer att få en utveckling av den europeiska jordbrukspolitiken som vi inte vill se. Jag är oerhört orolig för att landsbygdsministern inte kommer att ha kraft nog att faktiskt få regeringen och statsministern och finansministern att driva den svenska linjen så att vi visar tydligt att vi vill ha en annan inriktning än den som jag tror är på väg.

anf.77 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):

Herr talman! Det är återigen bara för mig att bekräfta det som Johan Löfstrand säger. Det finns i andra delar av Europeiska unionen starka krafter som vill se en ökning av de direktstöd som förmedlas till den europeiska landsbygden på bekostnad av landsbygdsutvecklingen. Men som jag förmodar att Johan Löfstrand väl känner till är den svenska inställningen förankrad i riksdagens EU-nämnd. Där sägs det att relativt ska den andra pelaren från svensk sida prioriteras. Vad jag förstår är det, med den EU-nämndsbekräftelse som finns, den absoluta linje som måste drivas av dem som förhandlar om fördelning likaväl som den totala mängden pengar som ska fördelas genom EU-systemet.

anf.78 Johan Hedin (C):

Herr talman! Jag måste avslöja mig själv som en eventuell miljöbrottsling. Min fråga går till miljöminister Lena Ek. Innan jag blev riksdagsledamot var jag företagare i elva år. Som företagare lyder man under strängare lagar än man gör som privatperson. Jag minns en gång när jag var på väg till ett möte - jag har för mig att det var i Vimmerby mötet skulle äga rum. Då stannade vi till vid en rastplast för att sträcka på benen. Där i skogsbrynet låg ett lysrör slängt. Vi tog med oss det här lysröret utan att tänka oss så mycket för och lämnade in det på en miljöstation. Senare har jag förstått att det här kan ha gjort oss till miljöbrottslingar, för transport av farligt avfall ska anmälas till kommunen om man är ett företag. Och lysrör räknas som farligt avfall. Det här är naturligtvis ett extremt exempel. Men det är ett tecken på hur fyrkantig lagstiftningen på miljöområdet ibland kan upplevas. Inte sällan verkar det som att investeringar i miljöförbättrande åtgärder uteblir för att miljöprövningsprocessen för de miljöförbättrande åtgärderna blir för dyr och tidskrävande. Jag har hört att miljöministern adresserar de här problemen i olika omgångar. Kan ministern berätta mer om vilka förändringar vi kan förvänta oss.

anf.79 Miljöminister Lena Ek (C):

Herr talman! Tack för frågan! Det är inte ofta vi i frågestunden diskuterar enskilda ledamöters mörka förflutna. Men huvudfrågan handlar om hur vi förenklar miljötillstånd och hur vi ser till att miljölagstiftningen upprätthåller miljöintegriteten och blir starkare och effektivare. Men det handlar också om att adressera de stora och svåra problemen. Jag försöker i en femstegsraket att göra detta genom att förenkla för småföretagare och se till att de kan följa sitt ärende. Det handlar om att förkorta tiden för miljöprövning och att undvika det som jag kallar för pingpongförfarande i en miljöprövning genom att först se till att vi bestämmer vad som är en miljökonsekvensbeskrivning och sedan gör miljöprövningen. Det här förslaget har remitterats, och vi håller nu på att titta på texterna och avser att återkomma till riksdagen med förenkling och förbättringsförslag i miljöbalken.

anf.80 Johan Hedin (C):

Herr talman! Tack för ett mycket intressant svar! Jag är övertygad om att det här beskedet kommer att landa väl ute bland Sveriges företag och sätta fart på miljöförbättrande investeringar. En fundering är naturligtvis om inte dessa förenklingar äventyrar kvaliteten i miljöprövningarna så att vi riskerar en sämre miljö. Hur säkrar regeringen att viktiga miljövärden värnas?

anf.81 Miljöminister Lena Ek (C):

Herr talman! Jag tror att det bästa sättet är att för det första vara väldigt noggrann med att hålla kvar och förstärka den sammanhållna miljöprövning som vi har i Sverige, där vi prövar miljöeffekter för verksamheter när det gäller mark, luft, vatten, kemikalier med mera i samma ärende. Då får man en helhetsbelysning. Jag tror också att det är viktigt att se till, vilket ligger i den här remissen som vi nu hanterar på departementet och avser att återkomma till riksdagen med, att vi prövar rätt saker och att de myndigheter som ska hantera miljöprövning får tid och möjlighet att lägga kraft på de stora och svåra miljöproblemen. Det här är oerhört viktigt inte bara för företagarna, som frågeställaren påpekar, utan också för miljön. Det finns ju gott om exempel på när miljöprövningen har förhindrat eller försenat nödvändiga miljöinvesteringar hos enskilda företag, och jag hoppas och tror att de förslag vi återkommer med till riksdagen ska adressera de här problemen på ett bra sätt.

anf.82 Björn Söder (SD):

Herr talman! Tack för att jag får möjlighet att ställa en fråga trots att jag inte hade anmält det före kl. 13.00. Med anledning av de frågor som min partikollega tidigare ställde till försvarsministern kan man konstatera att på den ena frågan fick vi inget svar. Det kom heller inget svar när Peter Hultqvist ställde samma fråga. På den andra frågan kan man konstatera att vi har fått ett svar som inte är med verkligheten överensstämmande. Det var ett ganska anmärkningsvärt uttalande från statsministern när han i veckan hävdade att försvaret är ett särintresse. I andra länder är det mycket möjligt att det hade resulterat i krav på avgång, eller i alla fall en offentlig avbön, när landets politiska ledare uttalar sig på det här sättet. Det är inte minst ett hån mot alla som jobbar inom Försvarsmakten och dem som har gett sina liv och även skadat sig i försvarets tjänst under åren. Jag skulle vilja veta om försvarsministern delar sin chefs åsikt i den här frågan. Anser hon att försvaret är ett särintresse eller ej? Det är ingen konstig fråga; den borde rendera ett enkelt svar.

anf.83 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Tack för frågan! Jag kommer att svara på ungefär samma sätt som jag har gjort tidigare, nämligen att det är självklart att försvaret av Sverige är en grundläggande uppgift för staten. Det är en av statens kärnuppgifter. Däremot, precis som jag också sade i ett tidigare inlägg, måste de behov som myndigheten Försvarsmakten pekar på i budgetprocessen och i budgetsammanhang vägas mot andra politikområden. Olika politikområdens intressen vägs alltså mot varandra. Vi väger rättsväsen, sjukvård, politikområden och myndigheternas budgetäskande mot varandra. Sedan är det vi och ytterst statsministern som ska ha ett helhetsperspektiv och har helhetsansvaret för hur statens pengar ska fördelas. Det är det som kallas att ta ansvar.

anf.84 Björn Söder (SD):

Herr talman! Vi kan konstatera att det var ett riktigt politikersvar som slingrar sig väldigt mycket runt frågan. Karin Enström svarar inte på rak arm ja eller nej på frågan om hon delar statsministerns åsikt. Den andra frågan som min partikollega ställde gällde försvarsförmågan och försvarskapaciteten. Försvarsministern hävdade då att regeringen hade fört en politik som gjorde att man nu rustar landet. Så tolkade jag det. Sanningen är att det är fullständigt tvärtom. Alliansregeringen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet har fört en politik som har raserat Försvarsmakten. Vi har alltså i dag en försvarskapacitet på en vecka, vilket ÖB deklarerar och vilket man nu jagar honom, men det visste egentligen alla som är försvarsintresserade redan om. Sverigedemokraterna är i dag det enda partiet i Sveriges riksdag som budgeterar för ökade anslag för Försvarsmakten och också för en politik för att stärka försvaret. Min fråga är: Anser verkligen försvarsministern att Sveriges försvarsförmåga är god och att det räcker med en vecka? Det är ju så tidigare uttalanden har tolkats.

anf.85 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr talman! Nu måste vi få lite ordning på besticken. Alliansregeringen tillträdde 2006. På försvarspolitikens område hade vi då ett försvar som var nedmonterat. Man hade lagt ned regemente efter regemente. Man hade också slutat med försvarsplanering över huvud taget, så man hade förmodligen ingen uppfattning alls om någon som helst förmåga. Det alliansregeringen fick börja med var att först titta över vad som behövs, hur omvärldsläget ser ut och därefter ta initiativ till den stora reform som vi nu genomför som handlar om att ha just ett användbart försvar. Då kan vi konstatera att sedan 2006 har försvarsförmåga stärks. Vi är dock inte färdiga, utan arbetet med försvarsreformen fortsätter för att nå de mål och den förmåga som riksdagen har beställt av Försvarsmakten. Det är det som debatten handlar om.

anf.86 Kerstin Engle (S):

Herr talman! Min fråga går till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Det har nu gått ungefär fyra månader sedan Litteraturutredningen presenterades med buller och bång på Bok- och biblioteksmässan. En av de mycket konkreta punkterna som togs upp var den allt sämre läsförmågan och läsförståelsen hos våra barn och unga. Jag tycker att det tydligt framgår att utredaren anser att det är en mycket allvarlig sak som kräver omedelbara åtgärder. Var femte svensk elev når inte upp till den basnivå som Skolverket definierar som nödvändig för att kunna tillgodogöra sig andra kunskaper. Jag vill helt enkelt fråga ministern: Vad gör regeringen? Vad händer? När får vi se kraftfulla förslag för ökad läskunnighet?

anf.87 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M):

Herr talman! Litteraturutredningen presenterades, som Kerstin Engle påpekade, vid Bok- och biblioteksmässan. Sedan dess och även innan dess var debatten intensiv kring läsning, både i skolan och om läsning över huvud taget. Litteraturutredningen är ute på remiss fram till den 1 mars. Regeringen har redan tidigare förstärkt satsningen på läsning och skrivande i skolans lägre stadier med 1 miljard kronor. Det var en av de första insatserna som gjordes när regeringen tillträdde 2006. Vi är djupt bekymrade över att läsförmågan och läsningen som sådan går ned. Det var också därför vi tillsatte Litteraturutredningen. Under vår mandatperiod har vi gjort skolbiblioteken obligatoriska genom en skärpning i skollagen. Hur man ytterligare kan stärka skolbiblioteken är också en fråga som Litteraturutredningen lägger fram förslag om, så nu väntar jag in remissvaren.

anf.88 Kerstin Engle (S):

Herr talman! Tack för svaret! Det stämmer att regeringen har haft ett väldigt bra projekt när det gäller läsa-skriva-räkna i de lägre stadierna. Därför tycker vi socialdemokrater att det är ganska förvånande - eller rent ut sagt häpnadsväckande - att man lägger ned detta projekt under 2012 när det nu har kommit så många signaler om brister i läskunnandet. Vi socialdemokrater har föreslagit att regeringen tar fram en nationell handlingsplan, och vi tycker att regeringen ska ge Statens kulturråd och Kungliga biblioteket ett uppdrag att intensifiera de läsfrämjande insatserna. Detta borde vi kunna komma överens om. Det gäller våra barns framtid. Varför vänta på remissvaren? Inte kommer någon av remissinstanserna att säga nej till ett läslyft och ökade läskunskaper. Detta måste i allra högsta grad oroa kulturministern, och vi socialdemokrater i hela riksdagen väntar otåligt på förslag.

anf.89 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M):

Herr talman! Kerstin Engle talar om läsfrämjande. Under vår period har man fördubblat anslagen för läsfrämjande hos Kulturrådet. Vi har också sett över bibliotekslagen. Riksdagen kommer att få ett förslag till en ny bibliotekslag före sommaren. Det är inte så märkligt att vi har en remissomgång. Vi är medvetna om att det här är en viktig fråga, men vi måste också hålla isär det lite grann. Det har gjorts stora satsningar i skolan. Jag nämnde detta med skolbiblioteken, och jag nämnde läsa-skriva-räkna-satsningen som förhoppningsvis också fått fäste. Men vi måste också gå igenom de olika förslag som Litteraturutredningen har kommit med. Denna fråga är högprioriterad. Läsningen ligger fortfarande högt hos de allra flesta i Sverige. Men vi ser en nedgång bland de unga. Detta måste också analyseras. Beror den sjunkande läsförmågan eller läsförståelsen på att man inte läser litteratur? Är det andra fritidsintressen som är med och tävlar? Dessa frågor vill vi ha belysta innan vi återkommer med ett genomarbetat förslag till riksdagen. Jag kan lova Kerstin Engle att jag har ett enormt engagemang i denna fråga och att jag inte kommer att släppa den.