anf.27 Ylva Johansson (S):
Herr talman! Det är långt mer är 400 000 arbetslösa i dag, och arbetslösheten ökar månad för månad. De pengar som riksdag och regering har anslagit till Arbetsförmedlingen används inte fullt ut. Arbetsförmedlingen skickar tillbaka flera miljarder varje år, pengar som hade kunnat användas för att få fler människor i arbete.
Min fråga till Jan Björklund är: När tänker regeringen släppa på tyglarna så att Arbetsförmedlingen kan använda de pengar som riksdag och regering anslår för att bekämpa arbetslösheten?
anf.28 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Herr talman! Det är en viktig fråga. Arbetslösheten är hög, för hög, och den ser ut att öka. Regeringen följer detta, och vi är naturligtvis bekymrade.
Bakgrunden är, som vi vet allihop, att det är en kris i Europa som gör att efterfrågan på svensk exportindustri minskar. Det är alltså bakgrunden.
Den budget som regeringen just har lagt fram innehåller olika typer av ökade statliga åtaganden för 23 miljarder. Jag vill minnas att Socialdemokraterna tyckte att det var för mycket, men det är 23 miljarder i olika ökade utgifter eller skattesänkningar som alla kommer att medverka till att ge fler jobb.
Arbetsförmedlingen signalerar att man har de verktyg och resurser som behövs i nuvarande läge. Det är den signal Arbetsförmedlingen har gett till regeringen. Vi följer utvecklingen och är naturligtvis alltid beredda att göra mer när det behövs. Vår bedömning för dagen är att de ambitiösa insatser som görs är väl avvägda. Men behövs det mer är vi beredda att göra det.
anf.29 Ylva Johansson (S):
Herr talman! Det är bra att man anslår pengar, men om vi har ett regelverk som gör att pengarna inte går att använda är de till föga nytta. Vi har nu sett år efter år att Arbetsförmedlingen skickar tillbaka stora belopp, senaste året nästan 3 miljarder kronor, som kunde ha använts till att bekämpa arbetslösheten.
Jag besökte Arbetsförmedlingen i Trollhättan nyligen, en av de kommuner som har dubbelt så hög arbetslöshet som resten av landet. Jag pratade med dem, och de beskrev situationen så här: Vi kan inte göra tillräckligt för att använda resurserna för att se till att människor ska komma i arbete.
Deras räddning var att EU har beviljat pengar via Globaliseringsfonden. EU:s regler för hur man får använda arbetsmarknadsmedel för att arbetslösa ska komma i arbete är långt mer liberala än de som regeringen har satt upp för Arbetsförmedlingen. Är detta rimligt, Björklund?
anf.30 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Herr talman! Det är rimligt. Anslag beslutas av riksdagen för olika ändamål. Det är inte så att myndigheten själv kan omfördela det hur som helst, utan det är riksdagen som gör det. Sedan kan riksdagen bestämma att anslå bredare. Så fungerar det med alla myndigheter. Om vi anslår medel för att bekämpa ungdomsarbetslöshet kan dessa inte användas till något annat med mindre än att riksdagen bestämmer det. Ibland gör vi så, ibland gör vi inte så. Vi tycker att det är väl avvägt.
Arbetsförmedlingen säger både till regeringen och offentligt att de har de verktyg och resurser som behövs och att de är väl avvägda. Vi är alltid beredda att göra mer den dag vi bedömer att det behövs.
Det absolut sämsta vi skulle göra för sysselsättningen i Trollhättan och överallt annars är att höja skatterna med 30 miljarder för företag i Sverige.
anf.31 Camilla Waltersson Grönvall (M):
Herr talman! Jag vill rikta min fråga till utbildningsminister Jan Björklund.
Alliansregeringen har genomfört en rad viktiga reformer för att återupprätta den svenska kunskapsskolan. Vi säger att uppföljningar och utvärderingar är oerhört viktiga, men samtidigt upplever lärarna att de tvingas lägga ned alltmer tid på administrativa uppgifter. Beroende på vad man tar del av för undersökningar finns det olika uppgifter. Lärarnas Riksförbund har en uppgift enligt en undersökning som visar att nio av tio lärare upplever detta.
Hur ser utbildningsministern på detta? Är det ett problem, och vad avser i sådana fall utbildningsministern och regeringen att göra åt detta?
anf.32 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Herr talman! Ja, det är ett problem. Som jag har berättat har vi tillsatt en utredare som nu ganska skyndsamt ska gå igenom situationen med de administrativa bördor som ligger på lärarkåren i syfte att lägga fram ett förslag om att minska detta. Jag har sagt att jag återkommer under våren. Det kan hända att det även behövs lagstiftningsförändringar, och då återkommer jag till riksdagen under våren med förslag.
Man ska dock problematisera detta något. När vi säger att vi ska ha tidigare betyg i skolan går det att definiera av den som så vill som en administrativ börda. När vi kräver att skolan ska bekämpa mobbning effektivare och redovisa hur man gör upplever en del det naturligtvis som en administrativ börda. Man ska skriva en plan och så vidare. Det är inte så lätt som att säga att allting bara kan försvinna. Det finns syften med det mesta här i världen, och därför behöver en grannlaga avvägning göras.
Mitt besked är glasklart: Det är för mycket av administrativa uppgifter i läraryrket. De behöver minskas, och vi kommer att återkomma till riksdagen under våren med förslag till både beslut och eventuella lagförändringar.
anf.33 Camilla Waltersson Grönvall (M):
Herr talman! Tack så mycket för svaret!
Vi vet att duktiga lärare är absolut avgörande för de resultat vi får. Alliansregeringen värnar alla Sveriges lärare. Administrationen är en del av arbetssituationen. TCO:s stressbarometer visar att läraryrket är det mest utsatta och därmed det stressigaste yrket. Enligt den känner lärare stark psykisk press, saknar möjligheter att påverka sin situation och får för lite uppskattning för sitt arbete.
Vad gör utbildningsministern och regeringen för att ta itu med dessa frågor?
anf.34 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Herr talman! Läraryrkets status och attraktionskraft är en strategisk fråga för Sverige. Jag tror i och för sig att ett fackförbund kan ställa den typen av frågor till i stort sett varje yrkesgrupp, och alla kommer att anse att de har för mycket att göra och får för lite betalt. Det kommer alla att tycka. Med detta sagt är det förmodligen mer sant när det gäller läraryrket än många andra yrkesgrupper.
Det handlar om en uppvärdering av läraryrket generellt. Jag ska kort nämna några saker som vi gör.
Vi har en ny lärarutbildning som ger en mer gedigen bas för lärarna att stå på. Staten bekostar mycket lärarfortbildning. Det lärarlöneavtal som parterna just har ingått är från arbetstagarnas synpunkt det bästa avtal som något fackförbund fått igenom på 15 år i Sverige. Staten inrättar med extra medel karriärtjänster för väldigt skickliga lärare. Vi inför tydligare läroplaner men ska nu också försöka minska byråkratin. Det är alltså ett antal saker vi gör.
Det är en resa att göra. Läraryrket har devalverats under 30 års tid i Sverige, och det är en resa att göra innan vi vänder detta. En lång rad åtgärder är på gång.
anf.35 Helena Leander (MP):
Herr talman! Just nu pågår i Junsele skyddsjakt på en vargtik som orsakar skador för rennäringen. Skyddsjakt på varg kan vara befogad i de fall man inte lyckas lösa problemen på något annat sätt. I det här fallet handlar det om en invandrad vargtik som bär på de nya, värdefulla gener som den svenska vargstammen så innerligt behöver.
När regeringen före jul gick ut med mål för vargstammen som ligger långt under det som Naturvårdsverket, Rovdjursutredningen och nationella forskarpaneler rekommenderar byggde man det på ett kontinuerligt inflöde av nya gener som är mycket större än det man tidigare sett. Men man har inte lyckats med någon utsättning av vargvalpar från djurparker. Om man då ska skjuta de nya vargarna innan de hunnit sprida sina gener blir det inte så mycket kvar av regeringens vargpolitik.
Jag vill därför fråga landsbygdsministern om regeringen har några tankar på hur man kan minska konflikterna i fråga om varg och rennäring på något annat sätt än att skjuta bort det sista halmstrået i regeringens vargpolitik.
anf.36 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):
Herr talman! Vad beträffar det konkreta beslutet och ställningstagandet som refereras till i frågan är det ett myndighetsbeslut, alltså inte ett beslut som regeringen har fattat. Jag kan inte kommentera det enskilda beslutet.
Vad beträffar varg- och rovdjurspolitik i största allmänhet tycker jag och regeringen att det är väldigt viktigt, vilket anges i de förordningar som numera gäller för att få skyddsjaga olika typer av vilda djur i vårt land, att vi visar hänsyn till andra näringar och verksamheter som är av betydelse för vårt land eller för någon individ. Människor har rätt att skydda sin egendom.
Ett antal åtgärder har vidtagits för att minimera behovet av att tillgripa skyddsjakt i det aktuella fallet. Man har bland annat meddelat att det finns pengar för att skydda de renhjordar som finns i området från vargangrepp. Detta har, vad jag har förstått, tyvärr inte lyckats, och därav det myndighetsbeslut som har fattats.
anf.37 Helena Leander (MP):
Herr talman! Om man ska komma till rätta med inaveln i den svenska vargstammen måste den svenska vargstammen få kontakt med den finsk-ryska. Då behöver man också hitta sätt att acceptera vargetableringen utmed Norrlandskusten på ett sätt som inte slår ut rennäringen.
Eftersom regeringens vargpolitik bygger på en mycket mindre vargstam än vad andra bedömare anser seriöst och därmed på ett betydligt högre inflöde av gener än vad vi sett tidigare skulle man kunna tänka sig att regeringen hade funderat lite mer på hur man kan lösa de konflikter som riskerar att uppstå.
I Rovdjursutredningen har man till exempel lyft fram behovet av förändrade ersättningar och kunskapsutveckling. Är det något som man skulle kunna tänka sig? Vad tror landsbygdsministern om det?
Vi kan inte både göra som landsbygdsministern sade i en jakttidning häromveckan och strunta i EU-kommissionens invändningar mot att jaga de vargar vi har och samtidigt skjuta de vargar som kommer hit innan de får sprida sina gener. Gör vi det blir det inte mycket kvar av vare sig den svenska vargstammen eller Sveriges anseende på miljöområdet.
anf.38 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):
Herr talman! Svaret på den konkreta frågan är ja. Vi har ett antal förslag till åtgärder som kan vidtas. Låt mig ta ett exempel. Vi har höjt ersättningen för att upprätta så kallade rovdjursstängsel för att skydda hemdjur och tamdjur som i annat fall riskerar att bli angripna av till exempel varg.
Jag nämnde i mitt tidigare inlägg ett annat exempel, nämligen att det har beviljats medel för att samerna med olika hjälpmedel ska kunna hålla borta vargarna från de renhjordar som samlas i vinterbetesland.
Det vidtas alltså många och olika åtgärder för att möjliggöra den kontakt som, precis som frågeställaren säger, är nödvändig för att vi ska få en frisk vargstam i vårt land och hålla den på en sådan numerär så att vi också kan ha andra verksamheter, till exempel betande djur i våra vackra och biologiskt värdefulla hag- och betesmarker.
anf.39 Gunnar Andrén (FP):
Herr talman! Jag har en pensionsfråga. Jag ställer den mot bakgrund av att det för närvarande är 99 år och 9 månader sedan pensionsbeslutet den 21 maj 1913 träffades i riksdagen med röstsiffrorna 172 mot 25. Det året anslogs 2,7 miljoner kronor till pensionerna. Det har senare ökat.
Efter år 2000 hade vi tio mycket goda pensionsår jämfört med det tidigare systemet, och jag hörde aldrig några protester mot att pensionerna var låga. Vi har senare haft två år med den så kallade bromsen. I år har vi en väldigt god pensionsutveckling på 4,1 procent.
Jag vill fråga socialförsäkringsministern hur utsikterna för pensionerna de närmaste åren ser ut. Det tror jag att den folkspillra på ungefär två miljoner människor som är pensionärer gärna skulle vilja veta mer om.
anf.40 Statsrådet Ulf Kristersson (M):
Herr talman! Just precis, 1913 var det. Det är inte varje dag vi firar hundraårsjubileum i centrala välfärdspolitiska frågor i Sverige. Jag kom just tillbaka från Umeå där den svenska forskarkåren inom dessa frågor samlades i ett dygn på temat: Hundra år senare. Vad är utmaningen för de kommande hundra åren?
Vi står inför ett antal problem som är rimliga men ändå en utmaning. Vi har en demografisk utveckling som ger oss skäl att fundera på hur stor del av ett allt längre liv man bör arbeta för att ett hållbart pensionssystem också ska leverera tillräckliga pensioner. Det är en fundamental fråga som i hög grad behandlas i Pensionsåldersutredningen. Vi har dessutom ett antal slagigheter i utbetalningar som regleras av bromsen. Där ser vi en del bekymmer.
anf.41 Gunnar Andrén (FP):
Herr talman! Det som statsrådet kallar slagigheter bekymrar många människor eftersom de inte vet hur inkomstutvecklingen på pensionsområdet ska bli. Efter 65 eller 67 års ålder har man få möjligheter att personligen påverka sin egen inkomstutveckling.
Jag önskar därför att statsrådet något mer preciserar den utveckling man kan se framför sig under de närmaste åren och gärna inkludera vad Pensionsgruppen kan tänka sig för reformer för att stadga upp så att det blir mindre slagigheter.
anf.42 Statsrådet Ulf Kristersson (M):
Herr talman! Det ena är själva prognosen. Den gör inte vi; den gör Pensionsmyndigheten. Det kom en ny i går. Den pekar på att vi i år har den hittills största uppskrivningen någonsin av pensionerna, 4,1 procent. Den pekar på en negativ utveckling nästa år med minus en dryg procent, men det ändras lite grann efter hand. Därefter har vi en rimlig men inte särskilt dramatisk utveckling.
Själva bromskonstruktionen, som är till för att systemet inte ska tömmas på pengar, skapar dock en situation där det blir slagigheter, onödigt stora upp- och nedgångar. Detta tittar Pensionsgruppen på. Finns det något i den tekniska konstruktionen som gör att vi inom ramen för stabilitet och minimerad risk att använda pengar vi ännu inte har slipper dessa ganska stora upp- och nedgångar? Det är den ena frågan.
De andra frågorna handlar om mer fundamentala saker som om premiepensionen är rätt utformad, om vi jobbar länge nog och så vidare.
Det är alltså stort och smått som ligger på Pensionsgruppens bord.
anf.43 Rickard Nordin (C):
Herr talman! Mina frågor går till utbildningsminister Jan Björklund. Behovet av sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden är enormt de kommande åren. SKL talar om uppemot hundra tusen personer. Samtidigt är det allt färre som söker till vård- och omsorgsutbildningar på gymnasiet.
Hur avser ministern att göra vård- och omsorgsutbildningen på gymnasiet med attraktiv? Skulle ett sätt kunna vara att underlätta för vidare studier? Ska man läsa till sjuksköterska på universitetet i dag krävs det matematik B, samhällskunskap A och naturkunskap B. Dessa kunskaper har jag, men jag är trots det inte i närheten av den kompetens som den som läst en vård- och omsorgsutbildning på gymnasiet har.
Skulle ministern vara intresserad av att korta sjuksköterskeutbildningen för den som har läst ett omsorgsprogram på gymnasiet?
anf.44 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Herr talman! Bilden är rätt. Sjukvården har stora personalförsörjningsbehov, och utbildningsväsendet har, ytterst givetvis på grund av ungdomarnas val, haft svårt att tillgodose detta.
Det ser dock olika ut. När det gäller sjuksköterskeutbildningar finns det många behöriga sökande. Där har det varit ont om utbildningsplatser. Det är tre behöriga sökande per plats, så det gäller att bygga ut antalet platser. Det görs nu. I den budget som riksdagen har antagit på regeringens förslag byggs sjuksköterskeutbildningarna ut i en våldsam takt - dock inte snabbare än att man kan bibehålla kvaliteten i utbildningen.
När det gäller undersköterskor, det vill säga de som går vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet, är problemet det motsatta. Det är för få ungdomar som vill bli det. Den utvecklingen har vi haft sedan 90-talets början. Det har regeringen uppmärksammat, och en utredning är på väg att tillsättas för att föreslå åtgärder.
Jag tror dock inte att ungdomars intresse av att jobba som undersköterska nödvändigtvis avgörs av hur själva utbildningen är konstruerad, utan det handlar nog mer om vårdsektorns attraktionskraft som arbetsgivare över huvud taget.
Men i den mån utbildningen kan bidra ser vi över om vi kan reformera den och göra den mer attraktiv.
anf.45 Rickard Nordin (C):
Herr talman! Jag vet att regeringen tittar på examen för undersköterskor. Det finns dock en risk att man cementerar bilden av att vård- och omsorgsutbildning gäller bara arbete inom vården.
Jag har rest runt ganska mycket, och i Nödinge utanför Göteborg har man en framgångsrik vård- och omsorgsutbildning. Där påpekar man bredden i utbildningen och att det inte behöver vara bara arbete inom vården som avses. Man får en god grund för att studera vidare till polis, brandman, socionom och många andra yrken. Det gör att man kan locka fler elever.
En annan positiv aspekt är att det är enkelt att få feriejobb för dem som söker denna utbildning. Det gäller dock bara dem som är minst 18 år. Det enda sättet för dem som är 17 år - de kanske har börjat tidigare på gymnasiet eller fyller senare på året - att få ett sådant jobb är att ansöka om undantag hos Arbetsmiljöverket.
Tycker ministern att det skulle vara intressant att införa ett permanent undantag från ålderskriterierna för dem som går på en vård- och omsorgsutbildning?
anf.46 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Herr talman! Den sista frågan är för ny för mig för att jag omedelbart ska kunna svara på den. Man får väl sommarjobba om man är under 18 år? Det kanske är särskilda regler i vården eller i det här yrket. Jag antar att det beror på vilka uppgifter man utför på arbetsplatsen.
Jag bedömer att vård- och omsorgsprogrammet är det program på gymnasieskolan som är i kris när det gäller hur många som söker jämfört med arbetsmarknadens behov. Det finns en generell debatt om yrkesprogrammens problem, men den är alldeles för generell. Om man ska peka ut ett program med problem är det just vård- och omsorgsprogrammet.
Undersköterskeexamen är en av de saker man tittar på. Det är ett sätt att ge en yrkesidentitet, en examen och status åt utbildningen. Jag tror att utbildningens innehåll också är något centralt liksom möjligheten att läsa vidare till sjuksköterska utan att man ska behöva göra så många tillval. Ytterst är det vårdens attraktionskraft som arbetsgivare som avgör hur många som söker till vårdprogrammet, inte programmets utformning, tror jag.
anf.47 Mikael Jansson (SD):
Herr talman! Vi har fått alarmerande besked från Försvarsmakten om ett stort underskott i investeringsplanen för försvarsmateriel. I värsta fall måste en försvarsgren läggas ned.
Vi har även fått den bedömningen av vår militära förmåga från Försvarsmakten att vi kan försvara oss endast en vecka vid ett begränsat angrepp på en plats, och detta först år 2019.
Den moderata försvarsministern har tydliggjort att denna förmåga är tillräcklig för att försvara hela Sverige, sammantaget med dagens hotbild och vår omvärld. Från de försvarspolitiska talesmännen för de andra allianspartierna har det hörts helt andra tongångar. Det har hävdats att det är nödvändigt med en kraftfull upprustning för en normal funktion hos Försvarsmakten samt att Gotland måste befästas och förses med luftvärn.
Allmänheten måste tycka att det är förvirrande med dessa helt olika budskap från regeringspartierna.
Min fråga till minister Björklund är: Kommer regeringen att reagera på larmrapporterna från Försvarsmakten eller inte?
anf.48 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Herr talman! Ja, självklart. Vi har en parlamentarisk försvarsberedning där alla partier är med; frågeställaren själv kanske sitter med i beredningen. Den ska lägga fram förslag och underlag för 2015 års försvarsbeslut. Det måste naturligtvis göras en ordentlig prövning inför det beslutet av en lång rad faktorer som delvis skiljer sig från beslutet 2008. Av utvecklingen i världen kan man utläsa att de internationella åtagandena kan komma att minska i storlek. Sverige måste också ta hänsyn till den ryska upprustningen.
Att diskussionen förs offentligt kan någon tycka är förvirrande, men i en demokrati fungerar det ju så att olika åsikter förs fram i den allmänna debatten.
Vi måste naturligtvis följa detta. Det är i första hand Försvarsberedningens ansvar att nu bedöma vad som behöver göras.
anf.49 Mikael Jansson (SD):
Herr talman! Försvarsmakten har tydligt redogjort för att om Sverige ska ha en tillräcklig luftförsvarsförmåga i framtiden måste minst 60-80 Saab 39 Gripen i E-version köpas in. De nya Gripenplanen tillsammans med nya sensorer och modern beväpning kan jämföras med planerade ryska stridsflyg. Jag vill ge regeringen beröm för att man går vidare med Gripensystemet.
Med detta sagt konstaterar jag att luftförsvarsförmågan inte bara består av jaktflyg utan även av luftvärn. Försvarsmaktens besked till regeringen var tydligt. Om regeringen bara beställer 60 stycken nya Gripen kommer det att behövas en rejäl satsning på att förnya luftvärnet. Om regeringen beställer 80 stycken nya Gripen behövs det något mindre luftvärn. Vi vet nu att regeringen har valt att beställa 60 flygplan.
Jag vill fråga statsrådet följande: Kommer regeringen under denna mandatperiod att redovisa en planering för effektivt och modernt långdistansluftvärn?
anf.50 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Herr talman! Luftförsvarsförmågan är central. Om man tittar på de väpnade konflikterna i världen ser man att flygstridskrafter spelar en avgörande roll. De kan snabbt förflyttas över stora avstånd, och de är inte beroende av landtransporter. Även i ett land som är omgärdat av hav, som Sverige till stora delar är, kan luftrummet komma att inkräktas på. Luftförsvarsförmågan är central.
Detta är den typ av avvägningar som måste göras inom Försvarsberedningen. De nuvarande avvägningarna gjordes inför försvarsbesluten 2004 och 2008. Det kanske finns anledning att ändra på det. Jag har i debatten redovisat mitt partis uppfattning att det finns anledning att fundera på detta och höja ambitionsnivån.
Alla partier sitter med i Försvarsberedningen. Det är där detta får vägas ihop och så småningom landa i ett beslut i denna riksdag.
anf.51 Jens Holm (V):
Herr talman! Förra veckan tog massmedierna upp det faktum att poliser i Värmland är upprörda över att de måste lägga mycket tid på att jaga herrelösa katter. Det är inte första gången det här problemet tas upp. Jag anser att frågan om herrelösa katter inte borde ligga på polisens bord. Den skulle kunna skötas mycket bättre av Länsstyrelsens djurskyddskontrollanter.
Att flytta över ansvaret till Länsstyrelsen från polisen föreslogs i en statlig utredning om en ny djurskyddslag. Den utredningen kom i november 2011. Sedan dess har regeringen inte gjort någonting.
Jag vill därför fråga landsbygdsministern:
När ämnar landsbygdsministern och regeringen lägga fram ett förslag om en ny ansvarsfördelning för herrelösa djur? När får vi en ny djurskyddslag från regeringen?
anf.52 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):
Herr talman! För någon vecka, eller möjligen några dagar, sedan gick det över en propositionsförteckning till riksdagen där det anges att vi kommer att presentera en proposition om förändringar i djurskyddslagstiftningarna. Den baseras på den utredning som presenterades för mig i november 2011 efter en lång och gedigen remissomgång. Det kommer vi att göra i mars i år.
anf.53 Jens Holm (V):
Herr talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret. Jag har sett den förteckningen. I förteckningen över kommande propositioner står det, om jag inte missminner mig: ändringar i djurskyddslagen senast den 26 mars.
Jag tolkar det svar som jag har fått här som att det är ett förslag till en ny djurskyddslag som landsbygdsministern då kommer att lägga fram. I det förslaget förväntar jag mig att man gör en överflyttning så att det blir länsstyrelsernas professionella djurskyddskontrollanter som får ansvaret för djuren så att polisen kan ägna sig åt andra verksamheter som man är mer lämpad för.
Kan ministern bekräfta att så är fallet?
anf.54 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):
Herr talman! Vi har meddelat riksdagen vilka propositioner som regeringen har för avsikt att presentera för riksdagen. Vad de propositionerna kommer att innehålla går inte att svara på i dag eftersom de inte finns ännu utan är under beredning.
anf.55 Mikael Oscarsson (KD):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga som gäller lantbruket, närmare bestämt mjölkproduktionen.
Jag växte upp på 70- och 80-talet på en gård i Ödeshög i Östergötland. Vi hade tio kor. Det kunde en hel familj leva på. I dag är det annorlunda. De senaste tio åren har antalet lantbrukare som håller på med mjölkproduktion halverats. Jag har träffat mjölkbönder från Enköping och från Alunda i Östergötland som har allt från 50 till 700 kor. Det är tyvärr lika negativt för dem som har färre kor som för dem som har många.
Frågan är: Kan regeringen och jordbruksministern göra något för att se till att mjölkproduktionen kan behållas i vårt land? Ministern kan inte sätta priset på mjölken, men finns det andra åtgärder som kan vidtas för att rädda mjölkproduktionen?
anf.56 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):
Herr talman! Jag tror att frågeställaren och jag är överens om att bonden är viktig för jobb och utveckling i hela landet. Det är jätteviktigt att vi har en jordbruksproduktion och matproduktion i vårt land för att vi ska ha en förädlingsindustri som ger jobb och så vidare. Min målsättning är inte att bara behålla den produktion vi har i dag utan att öka produktionen. Vi har möjlighet till det.
Det bygger självklart på att det finns en marknad för de produkter som produceras. En halv liter buteljerat vatten är oftast dyrare att köpa i en affär än en hel liter högvärdig mat i form av mjölk. Jag tycker att det är slående vilka preferenser människor har.
Därtill kan jag och regeringen göra ett antal saker. Några är redan vidtagna. Självklart ska vi försöka hålla nere administration och regelbördor. Vi ska på olika sätt försöka minimera de kostnader som finns för att bedriva denna typ av verksamheter. Något är redan gjort, och något kommer säkert att komma i framtiden. Vi har även EU-förhandlingar som pågår just nu där jag vill ha lika villkor mellan medlemsstaterna inom Europeiska unionen.
anf.57 Mikael Oscarsson (KD):
Herr talman! Jag tackar Eskil Erlandsson för hans engagemang. Men frågan är: Finns det mer konkreta åtgärder?
Det senaste året har varit det kanske tuffaste på en generation, och många hotas nu av nedläggning.
Jag vet att det är problematiskt att hitta vägar framåt med tanke på EU. Men det skulle vara intressant att höra landsbygdsministerns syn på hur det är i Finland. Där har man lägre krav, men man kan å andra sidan ge stöd till alla de bönder som har denna fina djurhållning. Detta skulle vara intressant att få belyst.
Det talas om en kopeng. Det finns också en problematik kring att det i dag i princip lönar sig lika bra att åka omkring med en putsmaskin som att ha djur. Finns det möjlighet att styra över pengar till de bönder som faktiskt har djur?
Det skulle vara intressant att få svar på dessa frågor.
anf.58 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):
Herr talman! Jag är övertygad om att vi i de kommande jordbrukspolitiska ställningstagandena kommer att få mer resurser, pengar och liknande, till den aktiva produktionen. Det är pengar som i dag många gånger går till soffbönder, eller passiva brukare, som vi har alltför många i vårt land och i andra delar av Europa.
Beslut och ställningstagande, som jag tror att frågeställaren och kammaren känner väl till i detta hänseende, hoppas jag kommer under detta år. Men det hänger mycket på om vi ror de ekonomiska förhandlingarna i hamn inom Europeiska unionen eller ej.
En annan del fanns i den tidigare frågeställningen om djurskyddslagstiftningen. Vi har nu ett underlag för förändringar i den lagstiftning som vi har kring hur djur ska hållas. Som jag meddelade tidigare har vi för avsikt att presentera saker och ting för riksdagen under denna vår. Det berör självklart även mjölkkor och nötkreatur i största allmänhet.
anf.59 Monica Green (S):
Herr talman! Jag vill tala om trafiksäkerhet i dag.
Vi har i veckan upplevt den värsta masskrocken på Tranarpsbron med 100 fordon inblandade. Det kan ha varit en kombination av dålig sikt, tät trafik och fel halkbekämpning. Men dessa 100 fordon visar också på den utveckling som vi har i landet i dag. Hälften av dessa 100 fordon var tung trafik.
Nu har regeringen gått på Socialdemokraternas förslag om krav på vinterdäck på den tunga trafiken. Detta har vi krävt länge. Det är vackert så och en bra början. Men hur kommer det att bli framöver?
Vi kommer att se en ständig ökning av den tunga trafiken på våra vägar. Hälften av fordonen på denna bro var tung trafik, och det speglar det samhälle som vi kommer att uppleva framöver. Regeringen har valt att satsa på tung trafik på väg eftersom man höjer banavgifterna på järnvägen. Därmed tvingar man ut allt fler tunga transporter på vägarna.
Vad avser transportministern att göra för att vända denna utveckling?
anf.60 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):
Herr talman! Det var nog många som blev både förbluffade och förskräckta av det som vi såg häromdagen och tänkte att detta inte händer i Sverige.
Jag ska åka ned till Skåne i morgon och träffa flera av dem som har varit inblandade i efterarbetena med anledning av denna olycka där ungefär 71 fordon var inblandade.
Trafiksäkerhet handlar om så oerhört många faktorer. Det handlar om hur vägarna är utformade och designade, vilka hastigheter som vi faktiskt håller och vilka avstånd vi håller. Men det handlar även om teknisk utrustning, och vi har nu infört krav på vinterdäck för lastbilar.
Jag tror att man ska vara försiktig med att måla upp bara den tunga trafiken som en stor trafiksäkerhetsfara. Det är inte där som vi i statistiken ser flest dödade eller svårt skadade. Vi måste jobba på bredden, och transporter behöver vi ha inom alla transportslag.
anf.61 Monica Green (S):
Herr talman! Det är klart att vi behöver transporter inom alla transportslag. Men ni har valt inriktning. Ni höjer banavgifterna för att tvinga ut ännu mer transporter på våra vägar. Det är det som blir effekten. De som köper transporter - myndigheter och kommuner, men även det privata näringslivet - räknar i kronor och ören vad det kostar, och de räknar alltid med den billigaste transporten.
Jag har i veckan haft kontakt med många lastbilschaufförer som är oroade över utvecklingen eftersom de också ser en helt annan konkurrens, en konkurrens från en oseriös näring där man inte följer lagar, där man inte följer vilotidsreglerna, och där man inte har sjysta villkor utan lever under slavliknande förhållanden.
Ska vi följa denna utveckling, eller ska vi försöka hindra den? Vi socialdemokrater vill faktiskt hindra den. Vi tycker att de som jobbar på våra vägar ska känna trygghet och ha sjysta villkor.
anf.62 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M):
Herr talman! Jag tror att det är oerhört viktigt att man inte baserar ställningstaganden på vad som behöver göras utifrån att man tror hur saker och ting ser ut. Därför har vi gett ett uppdrag, vilket Monica Green vet, till Rikspolisstyrelsen och Transportstyrelsen att se över regelefterlevnaden hos yrkestrafiken på väg. Av uppgifter som redan har börjat komma ut kan man inte bara döma ut utländska åkare som de som inte sköter sig.
Monica Green och jag har tidigare varit överens om att villkor och regler ska gälla alla oavsett var man kommer ifrån. Det är en förutsättning för sund konkurrens.
Om en transportör som köper gods ska ha de bästa förutsättningarna handlar det om att ha förutsägbarhet i fråga om tid, kostnad och funktion. Då gäller det att optimera varje trafikslag och att låta dem fungera tillsammans. Det är den linje som vi har valt från regeringens sida.
anf.63 Cecilia Dalman Eek (S):
Herr talman! I borgerligt styrda Ale norr om Göteborg bor det en ung kille som har gått på ett tekniskt gymnasium och som nu jobbar på SKF. Han oroar sig med rätta för framtiden. Han oroar sig för neddragningar och varsel. Han bestämde sig därför för att läsa på universitetet. Allting var planerat och ansökningarna inskickade. Då visade det sig att det inte går. Kommunen har inte råd med den komvuxkurs som han behöver för att få behörighet till utbildningen. Det finns pengar i stort sett bara till lagstadgad och grundläggande komvux. Det kanske man kan förstå eftersom arbetslösheten orsakar stora kostnader för kommunerna, och allt fler elever saknar avgångsbetyg.
Det är bra att kommunerna täcker upp för regeringens misslyckade politik. Men det är inte bra att regeringen låter bli att ta ansvar för det livslånga lärandet, och det räcker inte för denna kille i Ale.
Därför vill jag fråga utbildningsministern när han tänker göra allvar av regeringens vackra ord om att verkligen satsa på det livslånga lärandet.
anf.64 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Herr talman! Staten satsar betydligt mer på vuxenutbildning i dag än vad staten gjorde 2006. Men vuxenutbildning är ett kommunalt ansvar. Det är inte jag och mitt parti som har bestämt det. Det är frågeställarens parti som en gång i tiden har bestämt att detta ska vara kommunalt. Det är kommunerna som ansvarar för det. Det är kommunerna som har ansvar för kommunal vuxenutbildning. Staten skjuter till en del medel, och dessa medel har ökat kraftigt om man jämför 2013 med till exempel den tid då frågeställarens eget parti styrde. Men sedan är det kommunerna som gör prioriteringar inom vuxenutbildningen. I stort sett alla som söker en plats inom vuxenutbildning får en sådan. Men alla får inte alltid sina förstahandsval tillgodosedda. Jag antar att det var ett sådant exempel som frågeställaren nämnde.
Vuxenutbildningen är alltså väl utbyggd. Men det är naturligtvis så att i tider med arbetslöshet måste kommunerna också anpassa utbildningsvolymerna uppåt.
anf.65 Cecilia Dalman Eek (S):
Herr talman! Den statistik som jag har tittat på kommer från Skolverket. Där ser man att det sedan 2006 har skett en betydande minskning av antalet studerande inom den kommunala vuxenutbildningen. Omräknat till heltidsstuderande har antalet minskat från 100 000 till 88 000 år 2011. År 2012 ökade regeringen tillfälligt antalet utbildningsplatser, och det är bra. Men sammantaget minskar regeringen det statliga stödet till vuxenutbildningen med 700 miljoner kronor mellan 2011 och 2013. Det är långt ifrån den höga ambition utbildningsministern brukar ge uttryck för här i kammaren och i andra sammanhang. Det är uppenbart att denna regering inte tar vara på människors vilja att utbilda sig och bidra till Sveriges utveckling.
Min fråga till utbildningsministern kvarstår: När ska regeringen ta ansvaret för det livslånga lärandet på allvar?
anf.66 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag skrattade till, men det berodde på de grova överdrifter frågeställaren gav uttryck för. Jag tar det en gång till: Vuxenutbildningen får väsentligt högre statliga anslag i dag jämfört med 2006, när frågeställarens parti hade ansvaret.
Däremot är det riktigt att vi byggde ut ännu mer tillfälliga platser under den djupaste finanskrisen 2008, 2009 och 2010. En del av detta har avvecklats sedan dess, men i takt med att konjunkturen har vänt ned igen bygger vi nu ut på nytt. Så är det med vuxenutbildningen; den går upp och ned med konjunkturen. Alla regeringar har alltid hanterat vuxenutbildningen på det sättet, och det gör vi också. Vi gör precis på samma sätt som tidigare regeringar har gjort: När det är högkonjunktur drar man ned något på samhällets vuxenutbildningsambitioner, och när det är lågkonjunktur bygger man ut. Nu bygger vi ut, och det är betydligt mer nu än det var 2006.
Det innebär dock inte att varje sökande får sitt förstahandsval tillgodosett omedelbart. Jag ser att frågeställaren skakar på huvudet, men då får hon gärna berätta hur det är. Jag säger att det är mer pengar nu. Det står i riksdagens tryck. Om det är på något annat sätt får frågeställaren gärna stå och berätta inför tv-kamerorna vad hon vet. Det är nästan 2 miljarder mer i dag än 2006. Det är sanningen. Men det är klart att det ändå inte betyder att varenda sökande alltid får sitt förstahandsval tillgodosett. Det går inte att garantera, och jag kan inte garantera det.
anf.67 Eliza Roszkowska Öberg (M):
Herr talman! För varje dag som går blir vi fler som är delaktiga i informationssamhället. Nya tekniska medel och möjligheten att vara uppkopplad utan sladdar har gjort att vi har blivit mer mobila och effektiva. Nästan hälften av befolkningen, 45 procent enligt Statistiska centralbyrån, använder mobiltelefonen för att kolla e-post, läsa nyheter och delta i sociala nätverk på nätet. Det finns också ett tydligt åldersmönster - det är framför allt de yngre som använder mobiltelefoner mest, och användningen av både mobiltelefoner och datorer går ned i åldrarna. Varannan treåring i Sverige använder sig av internet, enligt World Internet Institute.
Trots alla fördelar med tekniken och vår strävan efter mer it i skolan oroar sig väldigt många föräldrar för att deras barn tillbringar alldeles för mycket tid framför olika elektroniska skärmar. Hur ser it-ministern på problematiken?
anf.68 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C):
Herr talman! Jag tackar för frågan. Det är alldeles uppenbart att det är en fantastisk utveckling vi nu ser i samhället. Det är allt fler som väljer att uträtta allt mer och mer av de ärenden man behöver uträtta i vardagen på internet, och vi har allt mer och mer smarta telefoner - sex av tio svenskar har prövat eller använder återkommande en smart telefon. Förra året e-deklarerade nästan 200 000 svenskar via telefonen, vilket är en fantastisk utveckling.
Det är klart att detta reser många stora utmaningar. När detta kryper ned i åldrarna - när våra barn och unga börjar leva allt mer och mer av sina liv inte bara i en fysisk verklighet som i sandlådan, på skolgården eller i fotbollsomklädningsrummet - är det en utmaning för oss i vuxenvärlden att finnas där. Vi måste finnas på nätet, i de sammanhang där barnen befinner sig, och ta del av den kulturen. Vi måste lära oss vad det är för villkor och regler som finns där och vad det är de möter, så att vi som vuxna kan vara med och ta ansvar också för den delen av våra barns och ungdomars verklighet.
anf.69 Eliza Roszkowska Öberg (M):
Herr talman! Jag tackar för svaret.
Mobilitet och molntjänster skapar en ny riskbild för samhället. Detta konstaterar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i sin senaste rapport om informationssäkerheten. Riskerna för dataförlust och dataintrång är stora, både ur ett driftsäkerhetsperspektiv och när det gäller skydd av den personliga integriteten. Industriella styrsystem, kraftverk och även trafiksignalsystem är beroende av säkra tekniska system.
På vilket sätt arbetar regeringen, förhoppningsvis över departementsgränserna, med frågor som rör it-säkerheten?
anf.70 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C):
Herr talman! Jag tackar för den kompletterande frågan.
Det är klart att när allt mer och mer blir digitalt - när vi vänjer oss vid att uträtta alltmer känsliga ärenden på nätet - blir säkerheten, integriteten och tilliten helt central. I den e-förvaltningsstrategi som regeringen fattade beslut om precis före jul är säkerhetsfrågorna i fokus och väldigt högt uppsatta. Det är därför vi nu jobbar med ett få fram ett bra system för säker identifiering och legitimering på internet, och det är därför MSB nu jobbar med att ta fram förslag på en ny it-säkerhetsstrategi för Sverige som regeringen förstås kommer att titta vidare på.
Så sent som i går presenterade MSB ett förslag till hur vi kan få ett nytt detekteringssystem, alltså ett nytt system för att rapportera in it-incidenter från våra myndigheter och ibland också från privata företag, för att vi ska kunna se de nya hoten och möta dem. Det handlar också om att vi ska kunna få system och strukturer som gör att vi kan garantera våra medborgare att de lösningar vi använder, inte minst från det offentliga, håller hög säkerhet och att man kan lita på dem när man använder dem.
anf.71 Johan Hultberg (M):
Herr talman! Min fråga går till landsbygdsminister Eskil Erlandsson och rör förvaltningen av vår vildsvinsstam. Den växer väldigt kraftigt, och det gör därmed också problemen för framför allt vårt jordbruk.
Alliansregeringen har genomfört en rad förändringar i syfte att öka jakten och på andra sätt förbättra förvaltningen. Klart är dock att mer måste göras för att vi ska öka intresset för jakten och därmed avskjutningen. En nyckelfråga är att förbättra avsättningen för vildsvinsköttet. Våren 2011 överlämnade Livsmedelsverket ett förslag till hur försäljningen av vildsvinskött skulle kunna förenklas. Enligt förslaget ska jägare kunna sälja mindre mängder av vildsvinskött direkt, utan dagens krav på besiktning i en vilthanteringsanläggning.
Det har gått ungefär ett och ett halvt år sedan Livsmedelsverket presenterade sitt förslag. Min fråga till ministern är: När blir det verklighet?
anf.72 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):
Herr talman! Precis som Johan Hultberg säger är vildsvinsstammarna lokalt och regionalt i stora delar av vårt land i dag på tok för stora, vilket försvårar många verksamheter. Det gäller som sagt inte minst bondeproduktionen i många och stora delar av vårt land. Vi måste på de platser där stammen är alldeles för stor vidta ytterligare åtgärder. Ett antal åtgärder är vidtagna. Fler kanske måste komma för att vi ska få rätsida på detta.
En sak är jag dock mycket distinkt kring, och det är att det som tillhandahålls åt konsument i matsammanhang måste vara etthundra procent säkert. Annars riskerar vi en backlash som kan bli allvarlig och kontraproduktiv för det vi vill uppnå. Därför har jag ännu inte lagt fram det förslag som, som Johan Hultberg säger, presenterades en ganska lång tid tillbaka. Det är nämligen inte så att vi kan garantera att allting är säkert - detta apropå att det finns trikiner i alltför många vildsvin i vårt land.
anf.73 Johan Hultberg (M):
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.
Jag är självklart lika angelägen som ministern om att vi ska upprätthålla en väldigt hög livsmedelssäkerhet. Min förhoppning är att det går att förenkla försäljningen av vildsvinskött och likväl bibehålla en mycket hög livsmedelssäkerhet. Det var så att säga regeringens direktiv till Livsmedelsverket när förslaget togs fram. Jag vill ändå verkligen understryka behovet av att på något sätt göra det enklare att sälja vildsvinskött. Man kan naturligtvis även titta på andra möjligheter, till exempel det LRF har föreslagit om att staten eventuellt skulle kunna ta på sig att subventionera trikinproverna för att därigenom göra det mer attraktivt för jägare att ge sig ut i skogen och förvalta vår alltför stora vildsvinsstam.
En annan fråga handlar om utfodring av vildsvin. Den är på många håll överdriven och på sina håll rent av oetisk. Nu har vi jaktlagsutredningen, som tittar på denna lagstiftning. Ett sätt tycker jag skulle kunna vara att ge länsstyrelserna möjlighet att reglera utfodringen. Hur ser landsbygdsministern på en sådan lösning?
anf.74 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):
Herr talman! Vi måste komma vidare i arbetet med att få balans mellan olika intressen. Det inkluderar balans mellan till exempel lantbruket och på vissa områden alltför stora vildsvinsstammar. Ett sätt är att göra som sades i den första frågeställningen, nämligen att utöka möjligheterna att sälja skjutet eller avlivat vilt, men jag upprepar: Jag kommer inte att medverka till annat än att det sker under etthundra procent både kontrollerbara och säkra former, så att vi inte får ut sjukdomar bland oss människor som är mer eller mindre obotliga för oss.
Det andra är att minska utfodringen. Jag kan meddela kammaren att länsstyrelserna har ett uppdrag att ta fram regionala förvaltningsplaner också för våra vildsvinsstammar och kan i dem ange olika riktlinjer och bestämmelser för att få ned de stammar som lokalt och regionalt är alldeles för stora.
anf.75 Monica Green (S):
Herr talman! Jag tar chansen att ställa en fråga till. Naturligtvis vill jag gärna också ställa en it-fråga. Jag funderar på vem jag ska ställa den till.
Jag har en fråga som handlar om it i skolan. Skolministern och it-ministern får väl fundera på vem av dem som ska svara eftersom vi nu har båda ministrarna här.
Jag har sett att it-ministern i debattartiklar och på andra ställen talar om vikten av att använda oss av den digitala tekniken i skolan och hur bra det är att man kan ha digital pedagogik och så vidare. Men jag har å andra sidan också hört skolministern säga nästan det motsatta. Jag har interpellerat skolministern vid några tillfällen, och då har han sagt att detta inte är något som vi behöver uppmuntra och att vi i stället ska lära barnen att källsäkra, sedan får skolorna göra som de vill.
Jag skulle vilja veta vem i regeringen det är som kommer att vinna den här kampen.
anf.76 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Herr talman! Vi är helt överens. Självklart ska man ha digitala hjälpmedel i skolan. Det jag har vänt mig emot i den allmänna debatten är när man uttrycker att böcker inte längre behövs och att man inte längre behöver lära eleverna skriva för hand. Det är det jag har vänt mig emot. Man behöver göra både-och i skolan. Vi behöver ha digitala hjälpmedel och lära eleverna jobba med it på olika sätt av flera skäl, både för att de ska lära sig it - de som nu inte gör det hemma - och för att det är ett hjälpmedel i undervisningen.
Däremot har jag också sagt - och det är detta som Monica Green brukar hacka på mig för - att it inte är det enda som skolan ska jobba med. Det finns fler läromedel, böcker och man ska lära sig skriva för hand och så vidare. Men det finns ingen motsatsställning. Skolan behöver göra både-och.
anf.77 Monica Green (S):
Herr talman! Det är väl bra att Björklund börjar inse detta nu. Det har ju inte riktigt varit så i de tidigare debatter som vi har haft. Jag tror att Anna-Karin Hatt skulle kunna hålla med mig i det fallet. Jag har märkt att det har blivit en liten förskjutning när det gäller Björklunds inställning. Nu börjar den mjukna, och han medger att vi behöver både-och.
Fler och fler lärare märker hur mycket bättre det blir för eleverna att faktiskt använda sig av plattor. Man får en självsäkerhet, och man till och med utjämnar skillnader mellan flickor och pojkar så att man kan hjälpa de svagaste eleverna på ett helt annat sätt. Då vore det bra om även skolan skulle göra ett lyft och se till så att det inte bara blir positiva öar runt omkring i landet utan att också de skolor som hittills inte har jobbat med de här frågorna börjar göra det. Det tycker jag att skolministern skulle visa tydligt, för det kan han ibland.
anf.78 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Herr talman! Det är glädjande om Monica Green är tillgodosedd med min attityd. Inget gläder mig mer, faktiskt.
Detta är min uppfattning. De som tycker att man inte ska ha datorer i skolan är fel ute, men de som tror att det bara är datorer är också fel ute. Det är både-och. Det är en balans. Det är den balansen som behövs.
Ibland har det varit investeringar i skolan när man köper in mycket dyr teknisk utrustning, men sedan finns det inte kunskap och beredskap att använda den, så att man får ut något av den. Det är en balansgång, men det råder ingen tvekan om att skolan ska vara digitaliserad. Det är självklart.
anf.79 Gunnar Andrén (FP):
Herr talman! Jag ska be Björklund att stanna kvar i talarstolen, för jag skulle vilja ställa en annan viktig fråga. Vi talade tidigare om hur man blir man pensionär och om hur man ska ha det då. En annan viktig fråga är hur man överlever så länge att man hinner bli pensionär, och då spelar läkemedelsindustrin och life science en oerhört viktig roll, inte minst för detta land.
Jag skulle vilja fråga hur statsrådet ser på utvecklingen av forskning på läkemedel och andra delar i vårt land. Inte minst undrar jag detta mot bakgrund av att vi har haft väldiga nedläggningar i tillverkningsindustrin. Det ska vara ett högteknologiskt och kunskapsrikt samhälle på just läkemedelsområdet, och Astranedläggningen i Södertälje häromåret var ett väldigt oroande tecken på att det är någonting som brister.
anf.80 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):
Herr talman! Frågan är mycket motiverad. Det är en strategisk fråga för Sverige. Till att börja med är läkemedelsindustrin av stor ekonomisk betydelse för Sverige. Vi i det här landet exporterar varje år läkemedel för mer pengar än vi exporterar personbilar för. Det är väldigt betydelsefullt ekonomiskt.
Kunskapsintensivt är läkemedelsindustrin också väldigt viktig. Jag tror inte att det finns någon bransch som har så hög utbildningsnivå och så mycket forskare anställda som just läkemedelsindustrin. Det är bekymmersamt att läkemedelsindustrin i Sverige och Europa - det är inte bara Sverige det handlar om - inte har haft konkurrenskraftiga villkor.
Det är stort fokus på detta i regeringens forskningsproposition. Det är stora satsningar på life science. Det är mycket höga ambitioner på de här områdena, på medicinsk forskning, och vi vidtar en lång rad åtgärder för att skapa villkor och möjligheter för denna industri. Sanningen är att många av företagen tycker att den här forskningen bedrivs billigare och effektivare i Asien och i Kina än i västvärlden. Det är denna utmaning vi står inför: att vara attraktiva.
anf.81 Eva Sonidsson (S):
Herr talman! Jag vill ställa min fråga till landsbygdsministern.
Jag var i går på ett möte om Leader, alltså det projekt där man jobbar med samverkande åtgärder för att stärka landsbygdens ekonomi. Man har en fantastisk verksamhet runt om i landet. Det är 63 olika områden som man jobbar med. Man har över 200 anställda och 1 000 så kallade lagmedlemmar.
Inom Leader känner man nu en viss oro inför framtiden. Man har nu en budget som sträcker sig fram till 2013. Därför vill jag höra hur landsbygdsministern ser på verksamheten. Kommer det att bli fortsättningar på dessa projekt?
anf.82 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):
Herr talman! Tack för en angelägen fråga. Min uppfattning är att Leaderområdena har bidragit och bidrar till en utveckling av de stora och viktiga svenska landsbygdsområdena. Det program som vi nu har verkar mellan 2007 och 2013. Vad som händer efter 2013 är helt beroende av vilken budgetöverenskommelse som kan nås av stats- och regeringscheferna på plats i Bryssel. Är jag inte helt felunderrättad kommer en ytterligare diskussion om hur mycket pengar som ska transporteras genom Bryssel och hur de ska fördelas att äga rum under början av februari månad innevarande år. Förhoppningsvis kan vi därefter fördela de pengar som blir tillgängliga på angelägna områden för att få en ökad utveckling av svenska men också europeiska landsbygdsområden.
anf.83 Eva Sonidsson (S):
Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Om jag uppfattade rätt är ministern positiv till Leaders verksamhet. Jag hoppas då att ministern också verkar för att Leader ska fortsätta. Vi står nu inför risken att behöva säga upp 200 anställda i verksamheterna eftersom det kanske blir ett förmodat glapp. Varje land tar väl ändå sina egna beslut, om jag har förstått det hela rätt, men man blir ändå påverkad av EU:s beslut.
anf.84 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C):
Herr talman! I vårt land liksom i andra medlemsstater i unionen är vi helt beroende av de budgetbeslut som fattas av stats- och regeringscheferna på plats i Bryssel för att medel ska bli tillgängliga för den typ av landsbygdsprogram som vi har nu och har haft under ett par programperioder tidigare.
Vad beträffar ändamålet och resultatet av de Leaderområden vi har i vårt land har jag sett många och goda exempel på hur de har bidragit till utvecklingen av den svenska landsbygden och av de småorter som finns på den svenska landsbygden. Det gör mig angelägen om att vi ska fortsätta utveckla dessa områden.