Grundskolan

anf.156 Ibrahim Baylan (S):

Fru talman! Det här betänkandet handlar om den svenska grundskolan - en fråga som i dessa dagar upptar väldigt mycket av debatt och funderande. Det finns få saker som vi har gemensamt i vårt samhälle som är så viktiga som just vår gemensamma grundskola. Det handlar inte bara om att grundskolan är en viktig del av vår välfärd utan också om att grundskolan är en viktig del av vår utvecklings- och tillväxtstrategi. För den enskilde handlar det om att få en bra start i livet, att få en grundläggande utbildning som gör att man sedan har många möjligheter både att växa som individ och människa och att bidra till det gemensamma samhället och göra en insats. Det handlar också om möjligheten att ta del av vårt demokratiska samhälle, att vara en fullvärdig medborgare. Vi vet ju att kunskap och kompetens blir allt viktigare i vårt informationssamhälle, och just bildningens roll blir alltmer central. Därför är grundskolan väldigt viktig, både för den enskilda individens möjligheter i samhället och i livet och för vårt lands utveckling i förlängningen. Mot bakgrund av det, fru talman, är det oroväckande att resultaten sjunker, att vi sex år i rad har fått se allt färre som når behörighet att kunna göra val till de nationella programmen i gymnasiet. Det är också oroväckande att vi ser att likvärdigheten - ett centralt värde traditionellt sett i Sverige - blir allt sämre. Det blir allt lättare att kunna förutse hur det ska gå för en elev i grundskolan bara genom att titta på vilken utbildningsnivå som föräldrarna har. Det är nästan tio gånger vanligare att ett barn från ett hem där man inte har särskilt mycket studievana, kanske har bara grundskola, inte når behörighet för gymnasieskolans nationella program än att ett barn vars mamma eller pappa har högskoleutbildning inte gör det. Det är tio gånger vanligare. På samma sätt är det oroväckande att vi ser en försämring när det gäller basfärdigheterna i den svenska grundskolan. Nyligen fick vi en rapport som visar att läsförmågan - en på många sätt essentiell förmåga i vårt moderna samhälle - försämras alltmer. Det gäller dem som kanske från början har tuffa förutsättningar, men undersökningen visar att också de tidigare starka läsarna blir allt färre. Detta sammantaget gör att Socialdemokraterna känner en stor oro över utvecklingen i den svenska grundskolan. Vi tror att det är viktigt att vi nu gör kraftfulla insatser och investeringar för att vända på utvecklingen, fru talman. Det handlar naturligtvis inte bara om kvaliteten i skolan, men mycket kan göras där. Det absolut viktigaste, tror vi, är att investera i lärarna, att se till att lärarna får de verktyg och de möjligheter som de behöver för att kunna göra ett gott arbete. Det handlar om allt ifrån fortbildningsmöjligheter och karriärutvecklingsmöjligheter till utvecklingsstöd i den svenska grundskolan. Jag tror att vi måste vara beredda att förbättra villkoren för lärarna. Ska läraryrket också i framtiden locka begåvade unga tjejer och killar måste villkoren naturligtvis förbättras. Jag har under detta riksmöte lagt fram ett antal förslag som tyvärr har blivit nedröstade av den nuvarande majoriteten. Därutöver tror jag att vi behöver göra tidiga insatser för eleverna. Socialdemokraterna har under det senaste året föreslagit att vi ska minska klasstorlekarna de första åren. Forskning visar att den typen av investeringar, som innebär att lärarna får betydligt lättare att möta varje elev, betalar sig både genom att man förhindrar en del problem och brister på ett tidigt stadium och genom att det samhällsekonomiskt har visat sig lönsamt eftersom det gör att eleverna har lättare att klara av både grund- och gymnasieskolan. Vi menar att en riktad satsning de första åren är oerhört central att göra. Det har vi också föreslagit under det senaste året. Även detta har tyvärr den borgerliga majoriteten avslagit. På samma sätt ser vi att en del av problemen med den allt sämre likvärdigheten hänger samman med att eleverna i dag i allt större omfattning behöver ansvara för den egna undervisningen. Skolverket har mycket riktigt påpekat att de senaste 15-20 årens utveckling där elever förväntas ta allt större ansvar för det egna lärandet, det vill säga att undervisningen privatiserats i någon mån, har lett till att likvärdigheten har försämrats. Därför har vi socialdemokrater föreslagit att en av de viktigaste insatser vi kan göra, förutom mindre klasser och att investera i lärarna, är att se till att läxhjälp finns tillgänglig för alla elever i alla skolor där man behöver det. Mot detta ställs naturligtvis det regeringsförslag som nyligen röstats igenom i riksdagen som handlar om att läxhjälp ska kunna köpas av den som har råd både i grund- och i gymnasieskolan, det vill säga någon form av privatundervisningsinslag. Vi menar att detta är så viktigt och så centralt att det bör vara tillgängligt för alla elever, och därför kommer vi att fortsätta att lägga fram den typen av förslag. På samma sätt tror vi att elever som inte har nått upp till målen i årskurs 6 bör erbjudas sommarskola, för att på några veckor koncentrerat kunna ta igen en del av de brister som de har. Fru talman! En av de bra saker som den borgerliga regeringen har gjort är att under de senaste fem sex åren ha byggt på det nationella uppföljningssystem som tidigare fanns. Man har stärkt Skolinspektionen. Man har infört en del nationella prov som handlar om att på ett tidigt stadium försöka följa upp vad som händer i den svenska grundskolan. Vi tycker att det är bra. Men det räcker inte. Det är alltför ensidigt, med fokus på kontroll. Vi måste parallellt med detta se till att bygga upp utvecklingsstödet. Därför föreslår vi socialdemokrater att det ska inrättas ett nationellt institut för lärande där man både samlar och sprider forskning men där man också har ett utvecklingscentrum som hjälper till att stötta de skolor och de kommuner som har behov av det. Det räcker inte med att bara kontrollera och påpeka de fel som görs ute i skolorna. Vi måste också gemensamt hjälpas åt att hitta vägar framåt, sprida goda exempel, sprida bra forskning. Fru talman! Den svenska grundskolan har traditionellt sett hållit mycket hög kvalitet och mycket hög klass. Den har i jämförelse med många andra länders grundskolor varit likvärdig och hållit hög klass när det gäller jämlikhet. I dag ser vi att utvecklingen går åt fel håll. Det finns många skolor som är alldeles utmärkta, med alldeles utmärkta resultat, men sammantaget går utvecklingen åt fel håll. Det är därför vi behöver en ny politik som förändrar detta. Den politik som i dag förs, som framför allt utgår från tyckande och inte från forskning, har lett oss på fel väg. Att i det läget bara blunda för detta och skylla på tidigare regeringar, som den nuvarande regeringen gör, kommer inte att räcka för att vända utvecklingen. Det är mot den bakgrunden jag under de senaste åren har lagt fram många förslag på en ny inriktning för den svenska grundskolan, och vi kommer att fortsätta att göra detta. En del av det är naturligtvis de yrkanden som vi har i kammaren i dag. Jag ska avsluta med att säga att vi naturligtvis står bakom alla dessa yrkanden, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 1 i betänkandet.

anf.157 Jabar Amin (MP):

Fru talman! Grundskolan är till för att bidra till grundskolebarnens utveckling och förse dem med kunskaper och färdigheter. Grundskolan är till för att varje elev ska kunna läsa, skriva och räkna. Grundskolan är också till för att ge eleven möjlighet till skapande samt bidra till bildning och till att utveckla förmågan att delta i det demokratiska samtalet. Estetisk och skapande verksamhet är liksom motion och rörelse viktiga för att människan ska utvecklas. Därför ska det finnas tid och plats för estetisk verksamhet och eget skapande i skolan. Att få möjlighet att öva sin förmåga till skapande är viktigt för att kunna leva och arbeta kreativt, antingen för sitt eget välbefinnande, för att kunna utöva entreprenörskap eller för annat viktigt i livet. Grundskolans elever måste få möjlighet att utveckla sitt kritiska tänkande och sin analytiska förmåga. En modern skola ska rusta eleverna för ett modernt samhälle. När information och fakta är enkelt tillgänglig på internet blir förmågan till källkritik, kritisk granskning, analytisk förmåga och självständigt tänkande viktigare än någonsin. Fru talman! För att skolan ska kunna leverera allt detta behöver skolan allt fler vuxna med engagemang och kunnande. Vi behöver få de kunnigaste och duktigaste att bli lärare och rektorer. Lärarna behöver stöd. De ska ha möjlighet att ägna sig mer åt undervisningen än åt administrativa göromål, och de behöver få den kompetensutveckling de har rätt till. Men de behöver också få den lön de förtjänar. Dagens lärarkår är dålig betald. Det måste ändras. Under lång tid har vi i Miljöpartiet pekat på behovet av högre löner för våra lärare, förskollärare och fritidspedagoger. Nu tvingas den borgerliga regeringen delvis att kovända i frågan och erkänna att lärarna behöver högre löner och att regeringen bör skapa förutsättningar för detta. Det är bra. Fru talman! Den svenska skolan är superbra på många sätt. Våra grundskoleelever ligger mycket bra till när det gäller problemlösning. I värdegrundsfrågor klarar vi oss bra internationellt. Det handlar bland annat om allas lika värde och demokratisk åskådning. Den svenska skolan är bra på skoldemokrati och elevinflytande där elever har möjlighet till dialog med lärarna. Vår skola är bra på att se helheten och ta till vara inte bara matte och naturkunskap utan även annat som estetiska ämnen, idrott med mera. Den svenska skolan är bra att erbjuda elever som har svårt att ta sig till skolan skolskjuts. Vi har en skola som erbjuder lunch och gratis läromedel. Så har det varit i många år, även innan Alliansen tog över regeringsmakten. Men samtidigt lider skolan av brister. Vi har bland annat halkat efter i matematik och läsning. Sommaren 2006, innan den borgerliga regeringen tog över regeringsmakten i Sverige, gjorde allianspartierna och särskild Folkpartiet och Jan Björklund stort väsen av sig. De skulle minska utslagningen i den svenska skolan. De skulle se till att fler klarade skolan. De skulle se till att andelen som lämnade grundskolan utan fullständiga betyg minskade. De skulle öka likvärdigheten i skolan med mera. Listan över det de skulle göra är mycket lång. Nu, efter sex och ett halvt år av alliansstyre, har verkligheten hunnit i kapp både Folkpartiet och de övriga allianspartierna. Andelen obehöriga från grundskolan till gymnasiet har ökat i stället för att minska. Det är en lägre andel som klarar skolan i dag än 2006 då Folkpartiet tog över Utbildningsdepartementet. Den senaste rapporten från den internationella organisationen PISA visar att den svenska skolan i dag är mindre likvärdig än vad den var för sex år sedan. Även Skolverket visar på detta. I stället för att man har utjämnat skillnaderna har skillnaderna mellan elever från rika och fattiga hem ökat. I stället för att erkänna sina misslyckanden gör Folkpartiet och Jan Björklund alltid och överallt allt för att skylla dem på tidigare regeringar. Fru talman! I dagens betänkande behandlas flera av våra motioner. En av våra motioner handlar om vikten av moderna läromedel. Med framväxten av moderna och digitala läromedel ökar förutsättningarna för interaktivitet, och det ger större utrymme för individualisering i undervisningen. Men skolornas inköp av läromedel har dess värre minskat med 20 procent sedan 2002. Det innebär att skolorna ibland använder sig av gamla läromedel som inte är anpassade efter gällande läroplan eller moderna arbetssätt. Förutsättningarna för en meningsfull undervisning som knyter an till elevernas verklighet minskar därmed. Vi menar att regeringen bör vidta åtgärder för att aktuella och moderna läromedel ska komma varje elev till del. En annan motion som vi har lämnat in handlar om estetiska ämnen i skolan. Vi menar att regeringens skolpolitik driver skolsystemet mot två ytterligheter där eleverna får välja mellan helt teoretiska utbildningar med minimala inslag av skapande och kreativitet och en annan nästan helt praktisk utbildning med minimala inslag av teoretiska ämnen dock fortfarande med minimala estetiska inslag. Det är inte någon önskvärd utveckling, inte minst med tanke på de estetiska ämnenas betydelse när det gäller att bidra till livslångt lärande. Vi menar att de estetiska ämnena ska behandlas likvärdigt med traditionella kunskapsämnen i skolväsendet. Ytterligare en motion som vi behandlar i detta betänkande handlar om modersmålsundervisningen. Alla barn som går i förskolan till och med gymnasieskolan i Sverige har rätt till modersmålsundervisning. Denna rätt är dock behäftad med vissa krav. Bland annat krävs att eleven har grundläggande kunskaper i modersmålet. Uppgifter som har framkommit hos konstitutionsutskottet visar att allt fler minoritetsbarn inte fått chansen att tillägna sig minoritetsspråket på grund av tidigare assimilationspolitik. Detta har hämmat en förstärkning och utveckling av minoritetsspråken hos många barn. Samma problematik noteras även hos andra elever än de från de nationella minoriteterna. Just därför anser vi att regeringen bör vidta åtgärder så att modersmålsundervisningen, särskilt för barn med minoritetsspråkstillhörighet, kan stärkas i Sverige. Fru talman! Avslutningsvis vill jag meddela att jag självfallet står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 11.

anf.158 Björn Söder (SD):

Fru talman! Jag tänkte i mitt anförande hålla mig till de två reservationer som vi har i betänkandet. Vi sverigedemokrater anser inte att den obligatoriska modersmålsundervisningen främjar assimilationen i vårt samhälle för elever med utländsk bakgrund. Snarare kan det i enskilda fall hindra assimilationen och identifieringen med det svenska samhället. Det elever med utländsk bakgrund behöver är att så snabbt som möjligt tillägna sig det svenska språket, detta för att den fortsatta skolgången ska fungera i olika ämnen. Naturligtvis finns det inget som hindrar att enskilda familjer på eget initiativ bedriver undervisning i modersmålet. Detta kan säkert anordnas för en överkomlig peng med hjälp av modern informationsteknik. Men vi menar att kommunerna inte ska tvingas erbjuda denna undervisning till elever, detta beroende på flera här angivna skäl. Fru talman! Vi har många elever bosatta i det som regeringen kallar utanförskapsområden, där det svenska språket är satt på undantag såväl på raster i skolan som på fritiden och i hemmet. Att där satsa på modersmålsundervisning i stället för det svenska språket ter sig inte särskilt genomtänkt. Lärare i skolan vittnar också om att hemlandets språk huvudsakligen lärs in inom familjen, trots modersmålsundervisningen. I ljuset av detta blir modersmålsundervisningen ännu mer tveksam. När det gäller förbättrad inlärning av det svenska språket genom modersmålsundervisning är effekterna inte alls så entydiga som ofta framförs i debatten. Resultaten hänvisar många gånger till gamla undersökningar, och olika rapporter hänvisar även till samma undersökning på ett sådant sätt att man kan tro att fler undersökningar än vad som är fallet ligger till grund och visar på positiva resultat. En undersökning från Danmark, som kommunernas forskningsenhet AKF låtit göra, visar att modersmålsundervisningen inte har någon som helst statistiskt säkerställd effekt. Det var anledningen till att modersmålsundervisningen lades ned i Danmark. Vi sverigedemokrater välkomnar dock att man i framtiden gör oberoende vetenskapliga undersökningar inom detta område. Fru talman! Kostnaden för hemspråk beräknades 2010 till 8 000 kronor per år och elev. Dessa pengar vill vi satsa på åtgärder som är effektivare än modersmålsundervisning för elevernas assimilation och inlärning av det svenska språket. Vi har i vår budget presenterat hur vi satsar dessa pengar. Att fortsätta lägga allmänna resurser på modersmålsundervisningen anser vi är slöseri med pengarna, och det gynnar inte elever med utländsk bakgrund. Vi vill betona att det inte rör sig om någon besparing utan en omfördelning av resurser till mer effektiva områden. Fru talman! Vår andra reservation i betänkandet rör ett annat område, nämligen sex och samlevnad. Vi vill att tonvikten i ämnet sex och samlevnad mer läggs på samlevnad och inte, som det tenderar att göra i dag, på just sex. Självklart behövs en allsidig undervisning i ämnet där alla aspekter av ett förhållande behandlas. En orsak till att tonvikten hamnat fel menar vi är att ämnet sex och samlevnad påverkas av tillfälliga trender i samhället och av olika lobbyorganisationer. En lobbyorganisation som vi menar fått alldeles för stort utrymme i sex och samlevnadsundervisningen är RFSU. Detta har medfört att undervisningen blivit alltför ytlig och mekanisk och att för lite tonvikt lagts på känslor och samlevnad. Vi sverigedemokrater vill självklart inte gå tillbaka till den tid när tidig sexdebut fördömdes och stigmatiserades, men dagens undervisning präglad av RFSU, där vi nästan kan tala om krav på tidig sexdebut och att det skulle vara positivt, är inte heller bra. Vi ser en utveckling där ungdomar känner krav på tidig sexdebut och där ungdomarna kan må dåligt av dessa krav. Dessutom har vi sett en ökning av könssjukdomar och oönskade graviditeter i spåren av den senaste tidens utveckling. Fru talman! Vi sverigedemokrater vill att lärarutbildningen innehåller utbildning i ämnet sex och samlevnad som håller god kvalitet och är allsidig. Lärarkåren ska inte vara beroende av enskilda organisationer för att undervisa i ämnet. Vi vill att all undervisning i ämnet sex och samlevnad utförs av kompetent personal som har en allsidig och seriös utbildning i ämnet. Vi vill ha en undervisning som även handlar om relationer och samlevnad, där parterna lär sig visa respekt och människovärde för varandra. Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer 10 och 12.

anf.159 Rossana Dinamarca (V):

Fru talman! Även om Janne Josefsson ville ifrågasätta barnfattigdomen, att den över huvud taget skulle finnas, kvarstår faktum att det finns barn som lever i fattigdom. Det yttrar sig på väldigt olika sätt. Rädda Barnen har just nu en kampanj som jag inte tror att ni kunnat missa. Den heter Fattigskolan. Där får vi lektioner om på vilket sätt fattigdomen drabbar barn. Där finns pojken som pantar burkar för att kunna följa med på utflykten. Där finns flickan som inte går på kompisarnas kalas för hon kan inte bjuda igen till ett eget kalas. Där finns också pojken som "inte vill" ha julklappar eftersom han vet att hans pappa inte har råd. Berättelserna är många, och jag har som både lärare och förälder stött på dessa barn och deras berättelser. Skolan kan såklart inte ensam utrota fattigdomen, men skolan kan göra mycket för att inte ytterligare utsätta barn som redan är utsatta. Därför anser vi att det är helt orimligt att det fortfarande är tillåtet att ta ut avgifter i skolan, och att regeringen bidragit till detta. Skolan måste vara till för alla. I tisdags, fru talman, deltog utbildningsministern i en interpellationsdebatt i kammaren och talade om fritidshemmen. Bland annat tyckte han att grupper om 30 barn var alldeles för stora. Det är bra att han säger det, men man undrar lite grann var han befunnit sig de senaste åren. I dag ligger snittet på ungefär 40 barn per grupp och knappt två pedagoger. I verkligheten ser det betydligt värre ut på många håll. Det är välkommet att insikten sakta börja sjunka in, men vad tänker regeringen göra? Vad tänker regeringen göra åt den dramatiska utvecklingen? Regeringen har på flera punkter visat på okunskap när det gäller fritis. Man har förkortat fritidspedagogernas utbildning. Man får som fritidspedagog inte ansvara för den verksamhet som man har utbildning för. Nu kommer det idéer från alla möjliga håll - fritidshemmen ska vara något slags läxläsningsstugor. Fritidshemmen har ett eget nationellt uppdrag. De ska vara ett komplement till skolan, inte en förlängning av den. Här anser vi att det finns mängder att göra. Jag har redan lyft upp några saker. All utbildning till lärare ska vara på avancerad nivå, oavsett om det handlar om fritidshem, förskola eller grundskola. Man måste ta tag i de stora gruppstorlekarna. Här har det gått alldeles för långt. Vi är till och med beredda att lagstifta om gruppstorlekarna. Nu finns det inte ens en rekommendation om lämpliga gruppstorlekar. Ett tredje område som jag tänkte ta upp gäller modersmålsundervisningen och studiehandledning på modersmål. Utbildningsministern har tidigare talat om att man ska utöka skolplikten för elever som kommit sent till Sverige. Det vill jag inte säga emot, men jag tycker att det är ett problem att man inte inser vikten av studiehandledning på modersmål. 40 procent av de elever som har utländsk bakgrund nådde inte målen i årskurs 9 åren 2010-2011. Den främsta anledningen till det är att eleverna har varit kort tid i Sverige. Det är helt oacceptabelt att man inte har kunnat tillgodogöra sig kunskaperna bara för att man varit kort tid i Sverige. De här eleverna hade haft betydligt större möjligheter att nå målen om de hade fått studiehandledning, det vill säga ämnesundervisning på sitt modersmål, samt modersmålsundervisning. Jag kan inte låta bli att bemöta det som Björn Söder säger. Han försöker få det till att det är något slags myt att modersmålet skulle ha någon betydelse för den svenska språkutvecklingen. Jag ska läsa direkt ur Språkvård nr 4 2002, där Inger Lindberg vid Göteborgs universitet skrivit om myter om tvåspråkighet. Den första myt hon knäcker är att forskarna skulle vara oeniga: "En sådan myt är den påstådda oenigheten bland forskarna i frågor som gäller barns tvåspråkighet. Ett belysande exempel är modersmålets betydelse för flerspråkiga barns språk och kunskapsutveckling. I medierna framställer man ofta forskarna som oeniga och menar att det inte finns några entydiga svar i den ena eller andra riktningen. Men på denna punkt råder i dag stor enighet i forskarvärlden. I omfattande, långsiktiga och vetenskapligt väl genomförda studier har man jämfört undervisningsprogram som i olika grad inbegripit undervisning i och på modersmålet. Jämförelserna visar att satsningar på modersmålet har en positiv och avgörande betydelse för tvåspråkiga elevers andraspråksutveckling och allmänna skolframgång."

anf.160 Björn Söder (SD):

Fru talman! Rossana Dinamarca hävdar att modersmålsundervisning är viktigt för att elever ska kunna tillgodogöra sig olika kunskapsmål och så vidare. Hon hävdar att myten är en myt. Jag skulle vilja höra vad Rossana Dinamarcas påstående om att modersmålsundervisningen är positiv på det sätt som hon vill göra gällande grundar sig på. Tyvärr får jag upplysa Rossana Dinamarca om att många av de undersökningar som har gjorts grundar sig på en och samma undersökning, som gjordes för flera år sedan av Wayne Thomas och Virginia Collier vid George Mason University i Virginia. Deras undersökning ligger som grund till alla påståenden om att modersmålsundervisningen är avgörande för om elever ska kunna tillgodogöra sig kunskapsmålen. Den här undersökningen är fullständigt utdömd. Andra forskare menar att man egentligen skulle kunna tillfråga astrologer i stället för att få fram resultat. Så undermålig är den. Det finns en forskare som bland annat säger att det inte finns någon vetenskaplig grund till deras diagram och forskningsresultat. De som hävdar motsatsen, att det är en myt, är däremot väldigt många till antalet. Därmed finns belägg för att forskarkåren är oenig. Gisela Håkansson, som är professor i allmän språkvetenskap vid universitetet i Lund, säger: "Det där är en myt. Det finns ingen studie som har visat att det skulle finnas något kausalt samband med modersmålet." Tvärtom ligger det sociala faktorer bakom i stället, vilket de undersökningar som Rossana Dinamarca lutar sig mot inte tar hänsyn till.

anf.161 Rossana Dinamarca (V):

Fru talman! Jag undrar vad Björn Söder grundar sin uppfattning på. Han bara viftar bort all den forskning som finns. När man påbörjar alfabetisering med människor som kommer till Sverige är det givet att man måste börja på det modersmål som personen har. Annars blir det väldigt svårt att lära sig någonting annat. Man börjar på det språk som man har sin grund i. Du kan stå där och skaka på huvudet, men faktum kvarstår. Jag tror att jag litar lite mer på det som jag alldeles nyss läste upp om den sammanfattande forskningen, som visar att den oenighet som Sverigedemokraterna försöker måla upp inte finns. Det skulle vara som att lita på astrologer. Det där är inte särskilt seriöst, Björn Söder. All forskning visar väldigt tydligt att tvåspråkigheten inte är negativ för utvecklingen av ett nytt språk. Det är grunden. Det är på samma sätt när vi lär oss engelska i skolan. Då är det oerhört viktigt att vi har svenskan som grund först. Sedan börjar man lära sig engelska. När man redan har lärt sig ett andra språk är det betydligt lättare att lära sig ett tredje och ett fjärde språk. Men man måste ha en grund. För elever som kommer hit till Sverige och har ett annat förstaspråk är det oerhört viktigt att de har en trygghet i det språket innan de kan lära sig ett annat språk.

anf.162 Björn Söder (SD):

Fru talman! Har man en mångkulturalistisk utgångspunkt vill man givetvis hela tiden se till att människor som kommer till Sverige bibehåller sina egna sedvänjor, traditioner och så vidare och skapar det splittrade samhälle vi har. Givetvis är det en grund att man lär sig svenska språket om man ska bli en del av det svenska samhället. Det finns inget orsakssammanhang som säger att modersmålet skulle ge ett bättre språk. Andraspråket blir inte bättre om modersmålet är bra. Det finns inget sådant orsakssamband. Det är fastslaget. Jag vill komma tillbaka till den undersökning som den forskning som Rossana Dinamarca lutar sig mot härstammar från. Jag hittade inte papperet under min förra replik, men en professor i statsvetenskap som kommenterar undersökningen, Christine Rossell, säger: "Diagrammen är påhittade, deras fallstudier har inga kontrollgrupper och det är inte samma barn som följs under en längre tid." Däremot finns det en ganska omfattande studie gjord i Danmark som jag refererade till i mitt huvudanförande. 255 elever i nian som har fått hemspråksundervisning jämförs med 200 som inte har fått någon. Där kom man fram till att det inte har någon som helst betydelse för att uppnå kunskapsmålen. Däremot har de sociala och socioekonomiska faktorerna mycket stor betydelse. Det här är en stor och klar myt, som på något sätt har blivit en allmän och vedertagen sanning, framför allt bland sjuklöverpartierna här i riksdagen. Sedan har den anammats av Skolverket i deras skrivelser och så vidare. Det är en myt.

anf.163 Rossana Dinamarca (V):

Fru talman! Här verkar språkvetaren Björn Söder ha talat. Men han svarar inte på det jag sade om hur vi bygger upp utbildningen i skolan. Vi har undervisning i svenska. Sedan börjar man med engelska, och sedan med ett tredje språk. Varför ser det ut så, Björn Söder, tror du?

anf.164 Camilla Waltersson Grönvall (M):

Fru talman! Jag har aldrig varit skolminister. Men jag är lärare och har under en kort period också varit rektor. Jag har under ganska många år haft en viss insyn i den svenska skolan, ända in i klassrummet. Jag vet, herr talman, att det tar tid att förändra i skolan. Det är ingen floskel eller kliché, utan det är så. Det är den ena saken. Den andra saken är att förändringen till det sämre, när det bland annat handlar om den försämrade måluppfyllelsen och våra barns och elevers resultat, inte började för sex år sedan. Den började under en period då det var socialdemokrater som hade skolministerposten. Det här är tråkigt att behöva säga, för jag finns här i dag för att jag vill diskutera det viktigaste ämne som finns, nämligen skolan och utbildningen för våra barn. Jag måste säga att jag beklagar att före detta skolminister Ibrahim Baylan inte längre finns i lokalen för att kunna föra en diskussion och en debatt om grundskolan. Han valde att lämna diskussionen och debatten efter sitt anförande. Herr talman! Alliansregeringen har inte bara haft kraften att arbeta fram, föreslå och genomdriva alla de reformer som vi inte minst såg under 2011. Det är också så att Nya moderaterna sprudlar av vidare reformiver och har fullt med idéer om hur vi fortsätter att utveckla svensk skola. Detta har vi bland annat presenterat i en rapport som vi kallar En modern skola för alla . Vi har identifierat en rad problem inom skolan. Likvärdigheten är ett av dem. Vi presenterar också en rad lösningar för att komma till rätta med problemen och forma en modern skola. Herr talman! Skolan har alltid varit en fråga som många människor har synpunkter på. Det ska också vara så eftersom skolan är så avgörande för vilka möjligheter vi har efter avslutad skolgång att forma och utveckla våra liv. Det handlar naturligtvis om att skaffa sig kunskaper så att man är väl rustad att kunna gå ut arbetslivet och möta det och bli anställningsbar därför att man har kunskaper och förmågor som efterfrågas i arbetslivet. Det handlar också om att ha lärt sig koder för socialt samspel där samarbete och samverkan är viktiga delar. I skolan grundläggs helt enkelt förutsättningarna att forma sitt liv efter skolan. Vi har alla gått i skolan. Oavsett om vi minns vår skoltid med värme eller fasa -, eller det kanske inte känns så mycket alls - har vi ofta uppfattningar om hur en bra skola ska vara och hur det ska gå till i ett klassrum. Detta är i grunden bra. Det visar på ett starkt engagemang och ett starkt intresse. Samtidigt är det viktigt att pedagogerna och våra viktiga skolledare får vara experterna och att det ges utrymme och förtroende för att de ska kunna fortsätta att utveckla skolan och undervisningsmetoderna. För oss moderater och oss i alliansregeringen har inriktningen med att stärka kunskapsuppdraget varit primärt och fortsätter att vara det. Vi kommer inte att vila i vårt arbete förrän alla barn möts utifrån sina egna förutsättningar och får den hjälp och det stöd som behövs för att kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Den nya läroplanen för bland annat grundskolan, Lgr11, började tillämpas förra läsåret, 2011/2012. Detta innebar en genomgripande förändring av kursplanernas struktur med bland annat en målnivå och ett centralt kunskapsinnehåll samt kunskapskrav för godtagbara kunskaper och för de olika betygsstegen. Betygen fokuserar klart på kunskap och ges i fler steg. Efter att i ganska många år varit lärare har jag känt frustration både hos mig själv och hos eleverna när det med det gamla betygssystemet inte fanns möjlighet att kunna urskilja kunskapsskillnader. En elev som med nöd och näppe kunde kravla sig över till Godkänd å ena sidan och en elev som inte riktigt uppfyllde det där sista kriteriet för Väl godkänd å andra sidan hamnade på samma betyg. De fick ett G för Godkänd. Det spelade ingen roll hur många plus en lärare hävdade fanns bakom det där G:et. I betyget var det fortfarande ett G, plusen syntes inte, och det gav samma 10 poäng. Det är klart att ett sådant betygssystem inte var rättvist och inte gav legitimitet åt systemet. Detta är ersatt och åtgärdat liksom en rad andra saker som inte höll måttet i svensk skola och framför allt i svensk utbildningspolitik. När jag är ute i skolor och pratar med pedagogerna där är de allra flesta mycket nöjda med den nya läroplanen. Den har en tydlighet som tidigare saknats, och den fokuserar på eleverna och deras kunskap. De har däremot upplevt en belastande börda när det gäller deras administrativa uppgifter. Regeringen identifierade bristen på tydlighet gentemot elever och vårdnadshavare som ett mycket klart problem. Detta, tillsammans med en ambition att tydligt visa på elevens utveckling framåt, gav en hög ambitionsnivå att skriftligt redovisa och dokumentera. Runt omkring i landet arbetades olika dokument fram för dessa ändamål, och hjulet uppfanns i någon bemärkelse på mer eller mindre varenda skola. Regeringen har nu lyssnat på lärarna. Inom kort läggs en proposition fram som minskar den administrativa bördan. Regeringen anser att det är nog då betyg och en tydlig återkoppling genom utvecklingssamtalen ges. Från årskurs 6, då betyg nu ges, tas den övriga skriftliga dokumentationen bort, och i de lägre årskurserna halveras den genom att den ges en gång per läsår i stället för som nu varje termin. Detta föreslås redan träda i kraft till det kommande läsåret, det vill säga 2013/2014. Vi har också stärkt stödet för de elever som av olika anledningar har svårt att nå målen. Till dessa elever ska särskilt stöd ges, och det är rektors ansvar att tillse att detta sker. Det är elevernas rättighet att få detta stöd och skolans skyldighet att se till att de får det. Min uppfattning är också att ett av de absolut bästa redskapen för att höja alla elevers resultat och att ge dem det stöd de behöver är den lärarutbildning vi ger våra lärare. Därför är den nya lärarutbildningen och de fortbildningssatsningar som alliansregeringen gjort och gör, bland annat genom Lärarlyftet, oerhört viktiga insatser. Vi vet, inte minst från en alltmer omfattande forskning, att den insats som sker med en bra lärare i klassrummet - och det klassrummet kan vara många olika fysiska miljöer - är helt avgörande för hur eleven ska lyckas och vilka förutsättningar han eller hon ska få. Därför är alliansregeringen i sitt fokus och i sitt arbete i skolfrågan fortsatt lika engagerad och fartfylld. Inte minst de handlingar utbildningsutskottet hade på bordet vid dagens sammanträde vittnar om vilka intensiva månader utskottet har framför sig med alla förslag och arbetsområden som ska jobbas igenom. Herr talman! Vår opposition försöker ganska ofta göra gällande att det inte händer så mycket i svensk utbildningspolitik. Ingenting kunde vara mer fel. Oerhört många saker händer eller är på väg att sjösättas. Låt mig bara ge några exempel på detta. Matematiklyftet är ett sådant exempel, där syftet är att höja kvaliteten i matematikundervisningen. Denna satsning pågår till 2016. Propositionen om ökad undervisningstid i matematik är ytterligare ett steg i den riktningen. Denna proposition ska debatteras i kammaren i slutet av april. Betyg från årskurs 6 gavs för första gången i julas. Tidigare betyg bidrar till att öka den kontinuerliga och systematiska uppföljningen av elevernas kunskapsutveckling och ger skolan en möjlighet att tidigt fånga upp elever som är i behov av särskilt stöd. Vi har också en rad olika utvärderingar och utredningar. Det är bland annat en utvärdering av de senaste årens skolreformer som IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, har fått i uppdrag och som ska redovisas i december 2014. Vi har en utredning om förbättrade resultat i grundskolan där regeringen har tillsatt en särskild utredare som ska bedöma när de åtgärder som har vidtagits från 2007 och framåt i avsikt att höja kunskapsnivån och öka måluppfyllelsen i grundskolan kan förväntas få avsedd effekt. Vi har också i ett digert utbud av utredningar en utvärdering som ska utvärdera eventuella kausala effekter av kommunaliseringen. Jag vill också nämna de reformer som avser lärares möjlighet till fler karriärmöjligheter och som är ett led i regeringens strävan att öka läraryrkets attraktivitet. Det ger en möjlighet att bli förstelärare med en löneökning på 5 000 kronor per månad och lektor med en löneökning på 10 000 kronor per månad. Det är en satsning som också innebär ett ökat fokus på beforskning inom skolområdet. Allt det omfattande arbete regeringen gjort när det gäller utbildning och barns och ungdomars lärande har varit för att komma tillrätta med de sjunkande skolresultaten i de olika internationella mätningar där vi känner igen namn som Pisa, Pirls och Timss. En nation som tidigare stolt kunde konstatera topplaceringar oavsett vad som mättes när det gällde de svenska elevernas prestationer har sedan ett tjugotal år tillbaka, inte de senaste sex åren, kunnat se att dessa resultat har sjunkit. Först det senaste året har vi kunnat skönja vissa ljuspunkter, till exempel fjärdeklassares förbättrade kunskaper i naturvetenskap. Men fortfarande visar undersökningarna alltför nedslående resultat. Herr talman! Det viktigaste är dock inte mätningarna. De visar någonting viktigt, men det är ändå elevernas framtid det handlar om. Det jag kanske allt saknar nu är berättelser om vilket underbart yrke det är att vara lärare. Jag har haft förmånen att under ett antal år arbeta som lärare. Jag har också haft förmånen att under en kort period arbeta som skolledare, men jag kände att det var med eleverna jag trivdes allra bäst. Att få vara en del i att möta och lyfta varje individ, att utmana, stötta, ofta skratta och ibland kanske också gråta tillsammans med sina elever som lärare i svensk skola är något av det viktigaste som man kan arbeta med. Jag känner en genuin stolthet över att vara lärare och över mina kolleger. Det är ett av de viktigaste yrken som finns, och det är också ett av de mest stimulerande och roliga arbeten som finns. Jag önskar att fler kunde berätta om detta och att det var den bild som spreds. Jag tror att det skulle vara avgörande för att fler unga människor, och äldre också för den delen, skulle söka till lärarutbildningen. Engagerade och duktiga lärare som brinner för sitt jobb och för sina elever och som i sin tur känner uppskattning, stöttning och höga förväntningar är en av de viktigaste komponenterna i en positiv utveckling av svensk skola. Låt oss alla arbeta för denna utveckling. Våra elever behöver det. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder)

anf.165 Rossana Dinamarca (V):

Herr talman! Jag blev upplyst om att jag hade missat att yrka, så jag börjar med att yrka bifall till vår reservation nr 15. Camilla Waltersson Grönvall går lite i opposition mot sig själv i sitt anförande. Det är tydligen fortfarande sossarnas fel att skolresultaten fortsatt sjunker. Man ska inte neka till att skolresultaten sjönk också innan ni tog över. Det såg inte bra ut då; det kan jag medge. Men ni har inte lyckats vända utvecklingen. Vi hör alla era ord om att det skulle bli bättre, men det har inte hänt någonting. Ni har inte lyckats vända utvecklingen. Ni har inte lyckats vända trenden. Tvärtom är trenden att det blir sämre. Vi får ökade klyftor. De förstärks ännu mer. Segregationen ökar. Skolverket har talat om den bristande likvärdigheten i många år - även det innan den borgerliga regeringen tog över för snart sju år sedan men kanske med ännu större tydlighet om vad som är orsakerna. Men det är ingenting som ni har vågat ta tag i. Det blir en kamp om vem som kan lova betyg tidigast i stället för att tala om det som är de verkliga orsakerna som har pekats ut, nämligen det fria skolvalet, den decentralisering i och med kommunaliseringen som vi har sett av skolan och de fristående skolornas etablering. Det är tre stora reformer som har haft stor inverkan på det som har hänt med skolan och skolresultaten. När ska ni våga börja tala om det som är väsentligt?

anf.166 Camilla Waltersson Grönvall (M):

Herr talman! Det är glädjande och näst intill rörande hur överens jag och Rossana Dinamarca är när det gäller det bekymmersamma med resultaten i den svenska skolan. Det ligger nära till hands att bolla tillbaka och fråga varför alla dessa goda idéer och dessa fantastiska insikter har kommit först på senare år när det är så många år - det är ändå ett faktum - då det har varit en rödgrön majoritet som har suttit på möjligheterna att förändra och vända den skuta som man ibland talar om redan när förändringen skedde. Det kan väl ändå inte ha gått någon förbi att så fort alliansregeringen tillträdde 2006 satte man full fart med utredningar och remissomgångar. Det är bara att vända sig till våra olika remissinstanser. SKL kan säkert ge dig en del information om hur arbetsbördan har sett ut när det gäller denna bit. Det är väl ganska självklart när man tar över ett departement och hamnar i regeringsställning att man först måste utreda ordentligt för att veta att man kommer med förslag som får en bra effekt och som görs på rätt sätt. Detta tog alliansregeringen ansvar för och gjorde. Man hade en ganska bred remissrunda för att se till att alla de människor, institutioner och organisationer - fackliga och andra - som har kunskap och insikter om hur svensk grundskola fungerar fick vara med och säga sitt. När detta väl var gjort lanserades de olika reformerna. 2011 var det största reformåret någonsin i svensk historia. Vad har Rossana själv att komma med tillbaka? Och framför allt: Hur ser ett gemensamt alternativ ut? Det känns ganska spretigt när man lyssnar till er.

anf.167 Rossana Dinamarca (V):

Herr talman! Nu gör Camilla Waltersson Grönvall det igen. Hon går i opposition när hon sitter och representerar det regeringsbärande partiet - det stora partiet i er allians. Det duger inte sju år senare. Ni har inte lyckats vända utvecklingen. Man ser ingen tendens att utvecklingen vänder. Det måste kännas som ett enormt misslyckande att den politik som ni har drivit i sju år inte har gjort någon nämnvärd skillnad till det bättre utan tvärtom till det sämre. Jag frågar dig igen: Varför vågar ni inte tala om det som är orsakerna till den ökande segregationen och den bristande likvärdigheten i skolan? Varför vågar ni inte ta tag i de tre stora skolreformer som Skolverket så tydligt numera pekar ut som orsakerna till problemen? Varför ägnar ni er i stället åt någon intern tävling om vem som ska föreslå betyg tidigast? Det är en sak som är helt oväsentlig och som inte spelar någon som helst roll för att öka kunskaperna i svensk skola.

anf.168 Camilla Waltersson Grönvall (M):

Herr talman! Det är ganska förbluffande. Jag känner mig tvingad att rapa upp en del av de saker som vi har gjort eftersom det tydligen har gått Rossana Dinamarca fullständigt spårlöst förbi vad som gjordes 2011. Jag kan bara nämna ett fåtal exempel. Vi har reformerat en skollag som var ett lapptäcke. Det infördes 2011. Vi har infört en ny lärarutbildning i stället för den utbildning som i mångt och mycket saknade evidensbaserad forskning för vad man skickade ut i klassrummet sedan. Det var lärare som i hög grad examinerades utan att ha en gedigen utbildning i hur man undervisar. Det är ganska anmärkningsvärt, och jag tror att det är en större del av förklaringen än vad Rossana kanske skulle vilja tillstå till att det ser ut som det gör med de svenska kunskapsresultaten. Vi införde nya och mer rättvisa betyg, och vi lade tidigare betyg - redan i sexan. Vi har gjort förskolan till en egen skolform eftersom vi vet hur viktigt det är att börja i rätt tid, med en reviderad läroplan, ett förtydligat pedagogiskt uppdrag och så vidare. Vi införde en ny gymnasieskola som bättre passar kraven för ett modernt samhälle och åtskilligt mycket mer. Varför gjordes då detta? Därför att det var så här under en tid då Socialdemokraterna med kompisar i en rödgrön röra lät lärarna examineras utan vetenskaplig grund. Lärarna undervisade ibland utan att ha en utbildning i undervisning, och flumpedagogik fick ta överhanden. Synen på kunskap värderades inte, utan fick en minskad betydelse. Detta är en mycket viktig del i det hela. Sedan vet jag inte om du har märkt att det sprudlar i alla allianspartier när det gäller att komma med förslag. Vi är inte färdiga. Det kommer att komma en rad förslag. Till skillnad från den rödgröna oppositionen är vi fulla av tillförsikt när det gäller att vi precis som vanligt kommer att hitta olika lösningar tillsammans att föreslå.

anf.169 Jabar Amin (MP):

Herr talman! Camilla Waltersson Grönvall började sitt anförande med att beklaga att oppositionen nämner regeringens misslyckanden. Det är klart att skolan hade problem 2006. Ingen har förnekat detta. Men ni gjorde stort väsen av er på gator och torg. Ni skulle vända utvecklingen i skolan. Nu skulle våra barn klara skolan. Nu skulle de som är obehöriga bli färre, och nu skulle det bli frid och fröjd i skolan. Nu har det gått sex och ett halvt år. Andelen obehöriga från grundskolan till gymnasiet blir större. De som klarar skolan blir färre. Likvärdigheten i skolan blir mindre. Segregationen blir större. Och allt detta skulle alliansregeringen fixa! Det är ingen som har påstått att det har varit ert fel, men ni skulle rätta till detta. Nu har det blivit sämre. Utvecklingen går åt fel håll. Då är min fråga till Camilla Waltersson Grönvall: Tänker ni ta ansvar för era misslyckanden, eller tänker ni fortsätta skylla på andra?

anf.170 Camilla Waltersson Grönvall (M):

Herr talman! Jag tycker att vi inte gör något annat än att ta ansvar för tidigare misslyckanden. Samma fråga upprepas, och risken är att jag får upprepa mig en gång till. Vi har för några veckor sedan inlett 2013, och det var 2011 som alla reformerna rullade i gång. Jag är inte en människa med stort tålamod. Jag är frustrerad och vill oerhört gärna att det ska hända saker och ting snabbare, och det delar jag säkert med Jabar Amin och många andra av oss här i salen. Jag kan inte tillräckligt nog understryka att jag hoppas få se, och förväntar mig, att de reformer vi har genomfört ganska snart börjar ge resultat. Det är jag också övertygad om att de kommer att göra. Men det tar mer än ett år att få genomslag. Jag tror också att svenska medborgare har en förståelse för att det tar tid att förändra en institution som den svenska skolan. Jag har haft förmånen att få vara i Kanada, där man vände skolresultaten ganska snabbt. Man var i en situation som liknade vår. Man låg i topp i de olika mätningarna, det gick utför och man tog tag i det. En del av de saker som jag ser som de viktigaste delarna i detta var att man införde ett coachsystem där man tillät riktigt duktiga lärare och pedagoger att få vara förebilder och att ta ett stort ansvar, inte bara för enskilda klasser utan för hela skolor. Det var en av de viktigaste delarna. Det tror jag också är en av de lösningar vi ska använda för att se till att vi skyndar på utvecklingen även i svensk skola.

anf.171 Jabar Amin (MP):

Herr talman! Det är häpnadsväckande att höra Camilla Waltersson Grönvall säga: Vi tar ansvar för tidigare misslyckanden. Men varför ska ni ta ansvar för tidigare misslyckanden? Ni ska ta ansvar för era egna, nuvarande misslyckanden! Det är det ni ska göra. McKinsey & Company har gjort en stor undersökning. I 70-talet länder har de jämfört olika utbildningssystem. De visar att om det finns bra politiker och en vilja går det att vända ett system från ett lägre stadium till ett bättre stadium, från ett sämre skolsystem till ett bättre på fem år ungefär. Nu har ni haft makten i snart sju år. Utvecklingen går åt fel håll. Ni säger att det behövs mer än ett år. Ni har haft makten i snart sju år, och min fråga är nu: Hur många år till behöver ni på er - ett, två, fem, tio eller femton - för att sluta skylla på andra och ta ansvar för egna misslyckanden? Av skolministern att döma behöver ni ha på er till 2025 för att ta ansvar. Här är alltså min fråga till Camilla Waltersson Grönvall: Hur många år till tänker ni skylla på andra regeringar?

anf.172 Camilla Waltersson Grönvall (M):

Herr talman! Jag lovar dig, Jabar Amin, att om vi möts 2025 här i talarstolen eller någon annanstans kommer du att vara tvungen att backa ganska rejält från den kritik som du levererar just nu. Vi kommer att ha en helt annan utveckling för svensk skola. Det är jag helt övertygad om. Det gör mig så glad att du lyfter upp exempelvis McKinsey & Company. Vi kunde kanske också diskutera Michael Fulham eller John Hattie. De personerna och den forskning och evidens som finns bakom detta och som är allmänt erkänd och världsberömd har aldrig använts och implementerats av en rödgrön regering. Det är det fundament som alliansregeringen bildar mycket av sina slutsatser på och som ligger till grund för mycket av de reformer som vi genomför. Detta har vi inte sett från de rödgröna. Min fråga är: Hur ska det över huvud taget kunna finnas ett alternativ med oppositionens olika förslag som spretar så kolossalt? Det gläder mig återigen att du hänvisar till detta, men det är vi som har utgått från dessa forskningsrapporter. Jag har inte sett mycket av förslag från er sida när det gäller detta.

anf.173 Roger Haddad (FP):

Herr talman! Först vill jag beklaga att skolministeraspiranten lämnade kammaren efter tio minuter. Den skolpolitiska debatten har under den senaste tiden fokuserat på allt från läxhjälp till om huruvida gymnasiet ska ge högskolebehörighet eller inte. Men vi har många utmaningar i grundskolan, inte minst resultaten och elevernas villkor och rätt till en bra utbildning oberoende av var man bor - det är åtminstone ambitionen i den nya skollagen. Men vi är alla medvetna om att det inte är så. Vår analys i Folkpartiet är att detta delvis beror på att vi har en kommunaliserad skola där de lokala politikerna ytterst är de som anger tonen för vilka kvalitetsinsatser och prioriteringar man gör lokalt. Vi är bekymrade över att svensk skola inte är likvärdig. Skillnaderna är stora inom och mellan kommunerna. Skolverkets statistik över slutbetyg i årskurs 9 i samtliga ämnen visar på skillnader på skolnivå i allt från 100 procent Godkänd i alla ämnen till en skola där bara 26 procent av eleverna hade Godkänd i alla ämnen. Det är det stora problemet i svensk grundskola. Till kollegan Jabar Amin vill jag citera en mening ur utbildningsutskottets betänkande nr 1, som vi behandlade i november-december: "Andelen elever som vårterminen 2011 uppnådde målen och fått minst betyget Godkänt i alla ämnen uppgick till 77,3 procent, vilket var den högsta andelen på tio år." Men detta spelar ingen roll. Vi har fortfarande stora utmaningar i svensk skola. Skolverkets rapport 2012 om likvärdighet slår fast att skolsegregationen utifrån andelen elever med högutbildade föräldrar bara har ökat marginellt under 00-talet. Däremot har den avseende elevandelen med utländsk bakgrund under samma period ökat något mer. Skolverket drar följande intressanta slutsats - den är alltså från i somras: "Skolorna verkar däremot bli mer och mer segregerade efter egenskaper som inte visar sig i den vanliga statistiken, till exempel att mer studiemotiverade elever (oavsett socioekonomisk bakgrund) i större utsträckning tenderar att utnyttja det fria skolvalet och söka sig till skolor där det finns andra studiemotiverade elever." Folkpartiets och Alliansens reformer som infördes 2010 och 2011 har omnämnts. Dem ska vi absolut ta ansvar för, men vi tänker inte ta ansvar för de gamla skolpolitiska beslut som den förra socialdemokratiska regeringen tog. Vi har fortsatta problem med betygsinflation i den meningen att betygen höjs samtidigt som kunskapsnivån sjunker. Denna utveckling har pågått i många år, säkert i 20 år. Den skärpta skollagen är ett viktigt steg i att stärka elevernas rätt till stöd. Den nya betygsskalan med tidigare betyg, som infördes i årskurs 6 i grundskolan, är ytterligare ett instrument för att ansvariga politiker ska ge skolorna rätt förutsättningar både på nationell nivå och på lokal nivå. Matematiksatsningen är viktig för grundskolans totala resultat. Bättre stöd för nyanlända elever är också centralt. Här har regeringen nyligen aviserat förslag. Och en försöksverksamhet är påbörjad med bland annat utökad undervisningstid. De kommande kraven på behöriga och ämnesbehöriga lärare är också centrala för kvaliteten i skolan, inte minst i grundskolan där merparten av våra elever går. Nästan 900 000 elever går i svensk grundskola. Det har tyvärr inte varit en självklarhet för våra elever att undervisas av en lärare som är behörig i sitt ämne. Nu ändrar vi på detta, och det är den här regeringen som gör det. Vi gör det bland annat genom de fortbildningsinsatser som både S-representanten och MP-representanten påstod inte fanns. De heter Lärarlyftet I och Lärarlyftet II. Jag vill också nämna, herr talman, införandet av den viktiga lärarlegitimationen. MP påstår att regeringen kovänder när det gäller lärarlönerna. Jag vill säga till kollegan Jabar Amin att det inte är regeringens eller riksdagens ansvar att justera lärarlönerna. Vi har en kommunal arbetsgivare eller en fristående arbetsgivare på lokal nivå som sätter lärarlönerna. Men, återigen, den här regeringen och Folkpartiet tycker att lärarlönefrågan är så pass viktig att vi har konstruerat ett statsbidrag där vi går in lite bakvägen och ger kommuner och fristående aktörer incitament: Om ni höjer lärarnas löner och om ni inrättar nya karriärtjänster får ni ta del av de här statsbidragen. Vi får också kritik från oppositionen om att vi sänker kraven. Men en annan viktig signal till grundskolan är just att vi sedan hösten 2011 skärpt kraven för grundskolans elever när det gäller att komma in på ett yrkes- eller studieförberedande program på gymnasiet. Det har gått från tre till åtta ämnen, respektive tre till tolv ämnen för de studieförberedande. Vi är på god väg, herr talman, att lämna en skolpolitik där signalen var fokus på en treämnesskola. I dag ställs det mycket högre krav på eleverna. Skolverkets statistik från våren 2012, som är den absolut senaste, visar att 87,5 procent av eleverna som gick ut årskurs 9 i våras var behöriga till något av de nationella programmen i gymnasieskolan. Detta ska jämföras med året innan då 87,7 procent var behöriga. Det är alltså en marginell försämring, men en förklaring är de skärpta behörighetskraven i den nya gymnasieskolan. I betänkandet har vi tagit del av ett antal motioner från Socialdemokraterna. Jag konstaterar att det inte finns några nya förslag. Man vill utöka undervisningen i matematik. Till Socialdemokraternas glädje kan vi säga att det redan är aviserat. Det är pengar avsatta i statsbudgeten, och beslut väntas tas i kammaren senare i vår. En intressant notering är att man i S-motionen kräver ett nationellt ansvar för kunskapsuppföljning och resursfördelning. De som är närvarande i kammaren är väl medvetna om att åtminstone Folkpartiet driver att staten åter borde ta det fulla ansvaret för skolan. Men är S på väg att ändra sig? Ibrahim Baylan och hans kolleger kan titta på denna debatt senare på webben och kanske mejla ett svar till Folkpartiet. Men jag är trygg, herr talman, i de steg vi tagit med tuffare nationell uppföljning genom den nya skollagen och de nationella proven. Det handlar inte minst om den skolinspektion som är inrättad och som sedan 2010 har mycket tuffare mandat att agera mot skolor som inte vidtar åtgärder vid upprepade kvalitetsbrister. Som en sista åtgärd, efter vitesföreläggande, kan man besluta om verksamhetsförbud. Och när det gäller fristående skolor kan man återkalla tillståndet att bedriva verksamhet. Alla de här reformerna, herr talman, visar att vi är på rätt väg, hoppas jag. Kvaliteten kommer att höjas. Det är vår ambition. Jag har en hälsning till S-ledaren Löfven, som i Agenda för drygt en vecka sedan påstod att det händer för lite på skolområdet. Regeringen är för passiv. Och han hävdar att utskotten i riksdagen ställer in möten och debatter. Jag kan konstatera att vi absolut inte ställer in debatter och att vi absolut inte ställer in utbildningsutskottssammanträden. Däremot får han gärna uppmana sina S-politiker i detta utskott att närvara vid kammarens debatter. (Applåder)

anf.174 Ulrika Carlsson i Skövde (C):

Herr talman! För mig och för Centerpartiet är det fullständigt självklart att alla barn har rätt till en bra skola, en skola som utvecklar både kunskap och kreativitet, som använder moderna lärverktyg och som tar avstamp i forskning om hjärna och lärande. Det är en skola där det finns duktiga lärare som brinner för sina ämnen och för att ge eleverna förutsättningar för lärande. Det är en skola som arbetar med ledarskap på alla nivåer, och där rektorer är pedagogiska ledare för en allt bättre skola. Det är en skola dit eleverna faktiskt längtar på morgonen. Man är nyfiken på vad man kan få lära sig just den här dagen. Det är en skola där kunskap, kreativitet och fantasi utvecklas tillsammans. De här skolorna finns runt om i Sverige i dag. En sådan skola finns i Ekedalen utanför Tidaholm. Man arbetar med någonting som kallas för Teknikroligt. Det är ett naturvetenskapligt tekniskt inriktat arbetssätt. När jag pratar med läraren får jag reda på att det främjar lärandet i matematik. Det främjar också språkutvecklingen. Det handlar om att få jobba med det som man är duktig på och se hur det sedan sprider sig till andra ämnen. Det är viktigt att lära av varandra. Skolorna i Tidaholm tittar på Ale kommun, som har börjat med it i undervisningen för de allra yngsta barnen. Där satsar man redan från årskurs 1. Redan nästa år blir det en liknande satsning i Tidaholm. Vad har då Ale kommun upptäckt? Jo, man kan se förändringar i förmågan att skriva hos både flickor och pojkar. Man kan se hur den utvecklas. Framför allt är det killarna i skolan som tjänar på att man använder den nya tekniken från så tidiga år. Men det finns också positiva delar när det gäller tjejernas resultat och hur de tar plats. Jag genomför just nu en skolresa i Sverige. Den går från norr till söder och från öster till väster. När vi berättade vad som var på gång, att vi ville ut och se skolor som fungerar, som jobbar med utvecklingsarbete och som verkligen bidrar till barns lärande fick vi många mejl. Vi fick mejl från elever, lärare, rektorer och förtroendevalda som sade: Kom till min skola! Då ska du få se en riktigt bra skola. Det är roligt att möta alla de stolta elever, lärare och rektorer som driver en skola med hög kvalitet och där man arbetar tillsammans för en bättre måluppfyllelse. Det självförtroendet är oerhört viktigt för att man ska lyckas med sitt uppdrag. Men det finns också problem i den svenska skolan. En del, som har nämnts tidigare i debatten, som jag tror överskuggar mycket av den arbetsglädje som många lärare skulle vilja känna är den tunga administrationen. Det finns exempel på att man redan i dag blir upplyst av Skolinspektionen om att man faktiskt dokumenterar för mycket. Men det finns också mycket som vi i politiken, både på den nationella nivån och på den lokala nivån, har lagt på. Det finns en tradition i Sverige att politiker har ett alldeles för stort inflytande ned på detaljnivå när det gäller vad läraryrket ska innehålla. Alliansregeringen håller just nu på att rensa bland all administration. Det finns en utredare som i sommar ska vara klar med sin utredning och som förhoppningsvis kan peka på ett stort antal uppgifter av administrativ art som lärare ska göra mindre av till förmån för undervisning med både för- och efterarbete. För mig och Centerpartiet är det oerhört viktigt att det finns en hållbarhet på alla nivåer i den svenska skolan, och det är därför som vi bland annat tittar så mycket på ledarskapsfrågorna och möjligheten för rektor att vara pedagogisk ledare för att utveckla just kärnverksamheten. När jag möter rektorer som går på rektorsutbildningen får jag höra många positiva omdömen om den och om hur bra man tycker att det är att gå utbildningen just nu. Det händer så mycket i den svenska skolan, så man blir verkligen insatt i alla de nya styrdokumenten när man får chansen att utbilda sig just nu. Jag vill till exempel nämna läroplanen för grundskolan, Lgr 11, som jag får oerhört många positiva kommentarer om. Det finns även en annan del som jag vill lyfta fram, och det är just behovet av kontinuerlig kompetensutveckling för både lärare och rektorer. Här har verkligen alliansregeringen från allra första början gjort stora miljardsatsningar på Lärarlyftet, rektorsutbildningen och så vidare. Vi ser verkligen det behovet. Herr talman! Eftersom jag nu är ute på min skolresa får jag väl om inte annat ta några exempel från olika delar av Skaraborg. Häromveckan besökte jag Mariebergsskolan i Skara. Det är en alldeles ny grundskola, bara fem år gammal, med särskola och träningsskola. Som gammal mellanstadielärare är det alldeles underbart att komma in i olika klassrum och känna att här finns en fantastisk intensitet i det arbete som pågår hos eleverna. Man tittar sig omkring på väggar och material och ser ungefär vilka arbetsområden som de jobbar med och som man känner igen. Det är kul när lärare i samtal lyfter fram att de nya styrdokumenten är så tydliga och bra att de verkligen och äntligen är användbara för undervisningens kvalitet. I just Skara blev det också en ganska gedigen genomgång med förvaltningsledningen om det systematiska kvalitetsarbetet. Då kunde man konstatera att när Skolinspektionen gjorde en inspektion så hittade man inte något enda att anmärka på i den centrala delen. Det visar på att man verkligen har tagit tag i ledarskapet och utvecklar det för att säkra upp verksamheten ända ned i de yttersta delarna och att man också gör det på ett väldigt tydligt sätt på central nivå. En annan reform som alliansregeringen just har fattat beslut om är karriärtjänster av olika slag. Det är så välkommet att det finns karriärvägar för lärare som handlar om både skolutveckling och undervisning och inte enbart om möjligheten att bli administrativ ledare och möjligtvis pedagogisk ledare, som rektor. I början av det här året hade jag också förmånen att med kollegan Emil Källström göra en resa i hans hemlän Västernorrland. Vi besökte då en spetsutbildning på gymnasiet. Jag vet att det här handlar om grundskolan, men jag vill ändå lyfta fram det exemplet där man redan innan Alliansens karriärreform hade anställt ett antal relativt nyutbildade lektorer på spetsutbildningen. Att få ta del av det arbetet och arbetet tillsammans med eleverna fick mig att känna att det verkligen är en del av framtiden också för den svenska grundskolans del med lektorer. Det behövs inte minst för att knyta forskningen närmare utbildningen. Herr talman! Den svenska skolan behöver just nu möjlighet att genomföra alla de kvalitetsförstärkningar som alliansregeringen har bidragit till. Därför anser jag och Centerpartiet att det inte behövs några större reformer nu. Det kan behövas smörjmedel av olika slag för att snabba på den utveckling vi vill se och på olika sätt lyfta fram. Det handlar om implementering. Vi vill att makten över detta utvecklingsarbete ska ligga så nära dem det berör som möjligt, ända ut till elever, lärare och rektorer på varje skola. Politikerna har faktiskt ingen anledning att fortsätta med sin klåfingrighet genom att styra i detaljerna. Då blir det nödvändigt att ta en titt på det betänkande vi pratar om i dag. Det är ett antal motioner som lämnades in under allmänna motionstiden, och det är kul att se att ett par av oppositionspartierna finns kvar i salen och vill vara med och diskutera den skolutveckling som jag tror att vi alla vill se. Socialdemokraterna, även om de inte är här just nu, började sin första motion med att instämma i skollagens nya mål - gott så. Men sedan säger man att målen måste bli färre och tydligare. Då undrar jag: Menar man att läroplanen och kursplanerna ska göras om en gång till? Ska vi röra om ytterligare i den svenska skolan när de nu har fått ett efterlängtat styrdokument som fungerar i praktiken? Jag vet inte riktigt. Jag hade gärna fått svar på den frågan i dag. Man vill också skriva ett kontrakt mellan skola och hem där arbetet ska delas upp i vad skolan ska göra och vad hemmet ska göra. Det är väl jättebra att titta på föräldramedverkan och på olika sätt stöttar den, men det är ju skolan som på olika sätt måste ta ansvar framför allt för de barn som har störst behov och som kanske inte heller har det stödet hemma. Man vill också ha fler tester, men jag tror inte att det är rätt väg att gå mot större måluppfyllelse just nu. Vi har genomfört ett antal nationella tester, till exempel förtydligat målen, och vi har tester i årskurs tre. Det har bidragit till en bättre måluppfyllelse. Apropå politisk klåfingrighet vill man gå vidare till fritidshemmet, som ska bli en viktig del av skolan. Därför ska fritidshemmet hjälpa till med läxorna. Jag blir faktiskt förvånad över att vi ska diskutera i Sveriges riksdag huruvida fritidshemmet ska hjälpa till med läxor eller inte. För mig är det väldigt viktigt att det är skolan som utformar sina arbetsmetoder för att eleverna ska lära sig så mycket som möjligt. Det här kan vara ett bra förslag, men jag tycker att det är professionen som ska arbeta med det. Inte heller från Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommer speciellt många förslag om verklig skolutveckling, utan det handlar mest om att grotta i detaljer som vi politiskt inte borde göra. Det finns en attityd att vi vet mycket bättre än vad lärarutbildare och enskilda lärare gör. Sverigedemokraterna siktar in sig på samlevnadsundervisning, och man är - föga förvånande - emot modersmålsundervisning. Herr talman! På min skolresa runt om i Sveriges skolor möter jag många engagerade elever, lärare och rektorer och ibland också föräldrar och förtroendevalda som kommer till skolan för att få vara med och samtala och diskutera vad vi kan göra för att skapa en skola med kunskap och kreativitet med hjälp av moderna lärverktyg och med avstamp i forskning om hjärna och lärande. Styrdokumenten är på plats. Utmaningen är nu att skapa rimliga förutsättningar för elever, lärare och rektorer att arbeta enligt dem. Arbetsglädjen och lusten att lära vill vi vara med och bidra till. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder) I detta anförande instämde Michael Svensson (M) och Annika Eclund (KD).

anf.175 Annika Eclund (KD):

Herr talman! Skolans huvuduppgift är att förmedla kunskap, att stimulera elevernas intellektuella utveckling och att förbereda barn och unga för vuxenlivet. Skolan ska erbjuda den kunskap som behövs för att klara av arbetslivet men också kunskap för att klara livet som ansvarsfull samhällsmedborgare. Om skolan inte lyckas i sitt uppdrag skapar vi stora framtida problem både för barnen och för Sverige som nation. Omfattande reformer är nu genomförda av alliansregeringen för att motverka den negativa trenden vi ser när vi mäter svenska elevers skolresultat. Det finns dock några risker med de pågående förändringarna av skolan, bland annat att vi etablerar en alltför instrumentell syn på kunskap där fokus ensidigt ligger på skolans uppgift att göra elever anställningsbara. Förberedelse för yrkeslivet är mycket viktigt, men skolan ska inte bara ta sikte på detta. Det är svårt att veta vilka kunskaper som behövs på framtidens arbetsmarknad. Skolan ska satsa på det tidlösa och inte haka på flyktiga trender. Skolan har ju också ett bildningsuppdrag och behöver återupprättas som en kunskapsinstitution som förvaltar och förmedlar en bildningstradition. Herr talman! Kristdemokraterna vann framgång under tidigt 1990-tal när värdegrunden tydliggjordes i skolans styrdokument. Skollagen slår fast att eleverna ska inhämta och utveckla både kunskaper och värden. Läroplanen tydliggör att utbildningen ska förmedla värden i överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism. Den talar också om individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. De värderingar som våra barn ska få till sig från skolan är väldigt tydligt beskrivna i styrdokumenten. Fokus ligger på att förankra grundläggande demokratiska värderingar om alla människors lika värde, solidaritet med svaga och utsatta, jämställdhet mellan kvinnor och män samt att tillgodose och utveckla elevernas rätt till inflytande och delaktighet. Något förenklat kan man kalla detta skolans uppdrag i demokratisk fostran. Alltför ofta reduceras värdegrunden i skolornas faktiska arbete. Värdegrunden förminskas till ett antal konkreta åtgärder eller aktiviteter i skolan, till antimobbningsarbete eller klassens ordningsregler. Värdegrunden ses då som ett utanpåverk som läggs vid sidan om skolans övriga verksamheter. Det här visar också Skolinspektionens rapport förra året där 13 av 17 undersökta skolor fick underkänt när det gällde värdegrundsarbetet. De skolor som lyckats med sitt värdegrundsarbete är de som i stället har en så kallad hela-skolan-ansats. Det innebär att värdegrunden har blivit ett förhållningssätt som genomsyrar hela verksamheten och som all personal har i ryggraden när olika situationer uppstår, alltså ett förhållningssätt, ett sätt att hantera uppkomna situationer i stället för schemalagda aktiviteter i till exempel livskunskap. Herr talman! Läsförståelse är grunden för nästan all annan inlärning i skolan. Därför är det oroande att de senaste internationella kunskapsmätningarna visar att vi har en fortsatt nedåtgående trend när gäller svenska elevers läsförståelse. Mycket tyder på att senare decenniers resultatförsämringar i den svenska skolan kan förklaras av att den lärarledda undervisningstiden har minskat. Sedan 1990-talets början har skolans arbetssätt förändrats i riktning mot mer individualisering genom ökat eget arbete. Forskning pekar på det negativa sambandet mellan denna typ av individualisering och elevernas resultat. Vi kan också titta på antalet undervisningstimmar. Det totala antalet undervisningstimmar i den svenska grundskolan har minskat över tid, vilket drabbat undervisningstiden i bland annat svenska. Antalet undervisningstimmar i den svenska obligatoriska skolan är också lägre än genomsnittet i de europeiska länderna. Svenska elever i åldrarna 9-11 år har drygt 50 färre undervisningstimmar per år jämfört med genomsnittet för motsvarande åldersgrupper i EU-länderna. Svenska elever i åldrarna 12-14 år har ca 130 timmar färre undervisningstimmar per år jämfört med genomsnittet för motsvarande åldersgrupper i EU-länderna. Vi behöver vända den här utvecklingen. Därför vill vi kristdemokrater ge elever mer lärarledd tid och särskilt prioritera svenska, med fokus på läsning. Herr talman! Skolan ska inte vara en lekstuga eller experimentverkstad för ideologer som är förklädda till pedagoger. Nya pedagogiska metoder och trender implementeras ofta i skolan, metoder som inte alltid har stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet. Inom sjukvården finns Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, vars utvärderingar ligger till grund för Socialstyrelsens normerings- och riktlinjearbete. Dessa är i sin tur styrande för vilka behandlingsmetoder som får användas inom sjukvården. Motsvarande krav på utvärdering av pedagogiska metoder borde utvecklas också på skolområdet. Pedagogiska trender kommer och går, ofta baserade på ideologi snarare än vetenskap, och tyvärr börjar många av dem tillämpas i skolan innan det finns evidens för att de verkligen fungerar. De undervisningsmetoder som används i skolan måste ha bättre stöd i forskning och utvärdering innan de introduceras. Vi kristdemokrater tycker därför att Skolverket bör få ett uppdrag att inrätta en verksamhet liknande den som finns inom hälso- och sjukvården som dels får uppdraget att utvärdera undervisningsmetoder, dels att stimulera akademisk forskning inom området. Herr talman! Många elever är i behov av särskilt stöd för att klara målen. Alla elever ska ges förutsättningar att klara skolan och att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar. Alliansregeringen har därför infört den gamla speciallärarutbildningen igen för att öka den specialpedagogiska kompetensen på våra skolor. Speciallärarna ska jobba direkt med eleverna, till skillnad mot specialpedagogerna som handleder dem som jobbar med barn i behov av särskilt stöd. En uppmaning till huvudmännen ute i landet är därför att fylla platserna på speciallärarprogrammet. Behoven lär inte minska framöver. Mitt hjärta klappar extra för de elever som är i behov av riktigt kompetenta speciallärare för att klara skolan, men som i dag inte alltid får tillgång till rätt kompetens. Stöd till elever med särskilda behov kan säkert fungera väl på sina håll, men alltför många exempel har jag sett där elever går runt i skolan med bara en assistent, som kan vara en väldigt viktig person för eleven rent socialt men som helt kan sakna pedagogisk utbildning. Det duger inte. De elever som har de största behoven ska undervisas av de mest kompetenta lärarna. De med de största behoven ska ha tillgång till den högsta kompetensen. Herr talman! Det finns mycket mer att säga om den svenska skolan. Vi tenderar dock att fastna i en problembeskrivning av skolan, vilket gör att många lärare hänger med huvudet och att det är tungt att gå till jobbet. Vi måste börja tala om skolan på ett annat sätt för att göra den till en attraktiv arbetsplats för såväl elever som lärare och rektorer. Det utförs underverk av personalen på våra skolor varje dag, och någon behöver också berätta det i debatten. Med de orden vill jag yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet och avslag på reservationerna. (Applåder)