Förskolan

anf.104 Håkan Bergman (S):

Herr talman! Vi ska i dag diskutera utbildningsutskottets betänkande rörande förskolan. Jag yrkar bifall till våra reservationer 1 och 3 i betänkandet men hänvisar också till vårt särskilda yttrande, där vi klargör att vi självklart även står bakom våra tidigare synpunkter i kommittémotionen. Jag har i tidigare debatter talat länge om den svenska förskolans förtjänster. I dag vill jag bara kort säga att svensk förskola är bra för barnen. Den är bra för familjer, och den är bra för samhället. Detta är väl känt i Sverige och internationellt. I stället skulle jag vilja tala lite mer om kvalitet och utveckling. Vi socialdemokrater är övertygade om att förskolan kan bli ännu bättre, och jag vill lyfta fram några punkter som vi tycker är viktiga. Alla barn har rätt till en bra start på sitt lärande, och allt fler studier visar att barn som har gått i en förskola med hög kvalitet lyckas bättre i skolan. Det gäller särskilt barn som kommer från familjer med låg utbildning, svåra uppväxtförhållanden eller andra tuffa förutsättningar. Förskolan kan ge alla barn goda förutsättningar och därmed bidra till att minska framtida klyftor och öka jämlikheten i samhället. En förskola av hög kvalitet kan ge alla barn rätt till en bra start på sitt lärande. Vi har dock också - och detta är viktigt - en förskola i förändring. Vi har ett samhälle i förändring, vilket också påverkar förskolans roll, verksamhet och förutsättningar. Förskolan arbetar nu med en ny skollag, en ny läroplan och ett utökat kunskapsuppdrag. Förskolan möter i dag fler barn med nya och olika behov. Förskolan finns i ett samhälle med snabba förändringar och nya förväntningar från familjer. Den finns i ett samhälle med växande ekonomiska och sociala klyftor. Förskolan möter familjer med både hög arbetsbelastning och stress. Den möter också familjer och barn från andra länder och familjer som lever i ekonomisk och social stress och utsatthet. Allt detta påverkar förutsättningarna för svensk förskola. Vi lyfter i vår motion fram vikten av förskolans kompensatoriska roll, det vill säga att garantera alla barns rätt till en bra start på sitt lärande. Detta är min första punkt. I utskottsbetänkandet säger majoriteten att detta uppdrag framgår av både skollag och läroplan. Det är sant, viktigt och riktigt, men det är knappast tillräckligt. När vi ska bedöma om förskolan verkligen ger alla barn goda förutsättningar måste vi också ställa andra frågor. En är att fråga sig vilka förutsättningar förskolan och dess huvudmän har att klara av uppdragen. Det handlar om ekonomiska resurser, storlek på barngrupper, antal personal per barn, tillgång till pedagogiskt utbildad personal, tillgång till fortbildning med mera. Det handlar också om hur man fördelar resurser till förskolans verksamhet. Fördelar man resurser till förskolan efter behov, eller fördelar man efter antalet barn? Används de extra resurser som kanske går till behov på rätt sätt, alltså till att just möta barnens behov? Tillgången till pedagogiskt högskoleutbildad personal varierar i landet. Den varierar mellan kommuner och även inom kommuner. Hur säkerställer vi att det finns utbildad personal och att just barnen med stora behov har tillgång till den bäst utbildade personalen? Även om förskolan generellt har en hög kvalitet och föräldrar är mycket nöjda med den vet vi av forskning att kvaliteten varierar mellan kommuner, inom kommuner och mellan olika förskolor. Vi kan fråga oss: Ses barns olika behov, är barnperspektivet levande och finns det pedagogiska förhållningssätt eller strategier för att möta alla barn? Det är, menar jag, de sammantagna svaren på dessa och andra frågor som ytterst avgör förutsättningarna för om alla barns rätt till en bra start på sitt lärande verkligen kan förverkligas. Skollag och läroplan är viktiga förutsättningar, men det handlar också om hur förskolan fungerar i samhället och under vilka förutsättningar. Den andra punkten jag skulle vilja lyfta fram är att vi vill att resurser fördelas till förskolor och barn efter förutsättningar och behov. Det kan te sig som en självklarhet, men så är det inte i dag. De flesta kommuner fördelar pengar till förskolor huvudsakligen utifrån hur många barn de har, utan att ta hänsyn till behoven i barngruppen. Här finns också många kommuner med en stark segregation. Enligt Skolverket är det bara i var femte kommun det finns en generell tilläggsresurs som förskolor får utifrån sin socioekonomiska struktur. Förskolor kan få lika mycket pengar trots att de kan ha helt olika sammansättning i sina barngrupper och helt olika förutsättningar för sin verksamhet. Skolverket menar att systemet bidrar till att öka ojämlikheten i den svenska förskolan. Det kan inte få fortsätta. Vi har föreslagit att skollagen borde ändras så att det tydligt framgår att resurser till förskolor ska fördelas efter behov. Den tredje punkten jag vill lyfta fram är att vi vill satsa på att utveckla det pedagogiska arbetet i förskolan. Det som är avgörande för om förskolan ska nå läroplanens mål, vara den stimulerande lärandemiljö vi vill samt ge barn redskap och kompetenser till en framtida skolgång är kvaliteten på de pedagogiska relationerna mellan personal och barn. Forskningen är ganska entydig: Detta är den viktigaste kvalitetsaspekten. För att bibehålla men framför allt höja kvaliteten i förskolan måste vi därför satsa på att utveckla personalens kompetens. Vi vill att personalen inom förskolan långsiktigt ska omfattas av en pedagogisk satsning som riktar sig till såväl förskollärare som barnskötare. Det kan handla om återkommande fortbildning och kompetensutvecklingsinsatser som ger tillgång till den senaste forskningen om hur man kan förbättra det pedagogiska arbetet med att utveckla barns förmågor. Det kan handla om learning studies och kollegialt lärande. Det kan handla om fördjupad ämneskunskap men också om tillgång till återkommande kvalificerad handledning när det gäller relationer och förhållningssätt. Detta är en mycket viktig del och en förutsättning för att höja kvaliteten i förskolan - att stärka personalen. Vi föreslog i vårt budgetalternativ, som tyvärr röstades ned av riksdagens majoritet, 450 miljoner mer än regeringen till kompetensutveckling för lärare, förskollärare och annan personal inom förskolan. Vi har också föreslagit ett institut för lärande och utveckling som kan bidra i ett sådant kompetensutvecklingsarbete. Den fjärde punkt jag vill ta upp är att vi behöver stärka förskolans kunskapsuppdrag. I enlighet med läroplanens mål ska förskolan lägga en grund för skolans senare undervisning. Många förskolor behöver, fortfarande med leken och relationer som grund, fokusera mer på lärande och fördjupa arbetet med läroplanen. Det finns en stor potential även hos små barn att lära som vi kan utveckla mycket mer. Förskolans lärandeuppdrag behöver ges mer uppmärksamhet. Framför allt behöver det viktiga arbetet med språkutveckling, i såväl svenska som modersmål, stärkas. Ett medvetet arbete med språk och språkutveckling är viktigt för att ge alla barn bra förutsättningar. Det ska också finnas möjlighet att pröva på främmande språk redan i förskolan. Svensk förskola är bra för barnen, bra för familjer och bra för samhället. Vi socialdemokrater tror att den kan bli ännu bättre. Med detta, herr talman, vill jag upprepa mitt tidigare bifallsyrkande till res. 1 och 3 i betänkandet samt hänvisar i övrigt till vårt särskilda yttrande. (Applåder)

anf.105 Rossana Dinamarca (V):

Herr talman! Förskolan är till för att ge kvinnor samma möjligheter som män att delta på arbetsmarknaden och för att stimulera barns utveckling. Med tanke på att det har väckts en liten debatt från reaktionärt håll vill jag inledningsvis understryka att vi som har barn i förskolan inte har abdikerat från vårt föräldraskap. Vi har inte heller slutat älska våra barn. Vi är fortfarande de viktigaste personerna i våra barns liv och dem som barnen allra starkast knyter an till. Barnomsorgens införande har varit en av de viktigaste reformerna för kvinnors oberoende och självständighet. Tillgången och rätten till en bra och flexibel barnomsorg har länge varit och är fortfarande en viktig feministisk fråga. Den har gett oss kvinnor möjligheten att själva försörja oss och slippa beroendet av en man. I dag är dock förskolan så mycket mer. Den handlar i första hand om en pedagogisk verksamhet som främjar barns inlärning och utveckling. Det är i förskolan barnen gör avstamp för det livslånga lärandet. Den har betydelse för vad våra barn lär sig, hur mycket de lär sig och hur de utvecklas. Lärandet i förskolan bygger på att barn lär sig genom att leka, samspela, utforska och skapa. Verksamheten ska stimulera och utmana barnens utveckling och lärande. Resultat från Pisaundersökningar visar att barn som har gått i förskolan klarar sig bättre än övriga barn. Det finns exempelvis ett statistiskt samband mellan hur goda matematikkunskaper eleverna har i grundskolans senare år och om de har gått i förskolan eller inte. Förskolan är inte enbart till för att tillgodose våra behov av barnomsorg när vi arbetar utan i allra högsta grad även för barnens utveckling. Sedan ska vi inte sticka under stol med att för alltför många barn kan förskolan även vara ett andningshål - en fristad. Vi har dessutom en växande fattigdom bland barn. Dessa barn är de som allra bäst behöver förskolans verksamhet för sin sociala och kunskapsmässiga utveckling. Det finns dock saker som oroar mig med situationen på förskolan i dag. Det är de allt större barngrupperna. Lärartätheten är naturligtvis viktig även på förskolan. Vänsterpartiet menar att fokus bör ligga på att förskolan ska vara avgiftsfri, tillgänglig och likvärdig för alla. Därför vill vi att avgiftsfri allmän förskola införs från ett års ålder. Vi vill dessutom utöka rätten till minst 30 förskoletimmar per vecka. Det skulle innebära att rätten till förskola stärks för barn till arbetslösa och föräldralediga. Vi vill också införa en maxgräns på 15 barn per grupp och 5 barn per personal i förskolan. Lärarnas kompetens är en viktig faktor för kvaliteten i förskolan. För att den pedagogiska utvecklingen av förskolan ska fortsätta vill Vänsterpartiet genomföra en samlad satsning på fortbildning och kompetensutveckling för all personal i förskolan i syfte att minska kunskapsgapet och höja kvaliteten. Herr talman! I de förskolor som drivs med ett vinstintresse får barnens behov stå tillbaka. När kvaliteten sjunker i förskolan förflyttas ansvaret för omsorgen av barnen från den gemensamma välfärden till den enskilda föräldern, vilken ofta visar sig vara mamman. Ökningen av antalet enskilda förskolor har accelererat sedan riksdagen beslutade om etableringsfrihet 2006. Under denna period har andelen förskolor som drivs som föräldrakooperativ minskat medan andelen bolagsförskolor har ökat kraftigt. Det som framför allt skiljer de kommunala och de enskilda eller privata förskolorna åt är personalens utbildning. I de privata förskolorna är det en mindre andel av personalen som har en relevant utbildning jämfört med i de kommunala. En viktig faktor för att konkurrensen på en marknad ska fungera är att konsumenterna enkelt kan välja bort företag som de av en eller annan anledning inte är nöjda med. Förskolan fungerar inte så. Barn som går på förskolan behöver bland annat kunna känna tillit till personalen och lära känna andra barn. Sociala band är en avgörande del av verksamheten. Tröskeln för att byta förskola är hög, vilket begränsar ett skolföretags förluster av att sänka kvaliteten. Det som ur ett pedagogiskt perspektiv är anknytning är från ett företagsekonomiskt perspektiv en inlåsningseffekt som ger företaget en stark förhandlingsposition. Denna position förstärks ytterligare av att det är viktigt för många föräldrar att förskolan ligger nära hemmet. Vi anser att det behövs en översyn av lämpliga ägandeformer för privata förskolor. Vi vill se ett förslag till ny lagstiftning för att garantera att de offentliga bidragen till privata förskolor ska komma barnen till godo och till exempel inte utbetalas som vinst till skolans ägare, föras över till dotterbolag eller användas för uppköp eller nyetablering av fler skolor - varken i Sverige eller utomlands. Herr talman! I dag har de flesta barn rätt att gå i förskolan - i alla fall de barn som har föräldrar som jobbar dagtid eller som sitter här i riksdagen. Mina barn är just nu på riksdagens barnverksamhet medan vi står här och debatterar just denna fråga. Vi är många föräldrar som jobbar på kvällar, nätter och helger - och vi blir fler. Över 300 000 av dessa föräldrar har små barn i förskoleåldern. Trots det erbjuder mindre än hälften av landets kommuner barnomsorg på obekväm arbetstid. Det borde vara fler eftersom en utbyggd förskola och barnomsorg är en förutsättning för en hög sysselsättning. Allt fler arbetsuppgifter utförs på andra tider än dagtid. Inom tillverkningsindustrin förekommer skiftarbete i stor utsträckning, och till exempel bland kulturarbetare är det vanligt med sena föreställningar. Den främsta orsaken till att fler jobbar utanför dagtid är dock att servicebranscherna har vuxit och att tillgängligheten inom vård och omsorg har ökat. Nästan två tredjedelar av de småbarnsföräldrar som jobbar i serviceyrken har obekväma arbetstider. Det är dessutom yrken där många av de anställda är kvinnor. Eftersom kvinnor generellt får ta ett större ansvar för barnen drabbas småbarnsmammor med obekväma arbetstider särskilt hårt om det inte finns tillgång till barnomsorg när de jobbar. En del föräldrar kan givetvis lösa barnpassningen på egen hand i brist på kommunal barnomsorg. De kan dela på ansvaret för barnen eller få hjälp av släktingar. Det är svårare för den som är ensamstående eller har sin släkt på annan ort - eller i ett annat land. De kanske måste avstå från att ta sådana arbeten eller från att gå upp i arbetstid även om det ger högre lön, eller också tvingas de betala dyrt för privat barnpassning och får då behålla en mindre del av sin lön. En ensamstående mamma som arbetar deltid i en butik skulle kunna få betydligt bättre ekonomi om hon kunde ta några arbetspass på kvällar och helger. Det måste skapas bättre förutsättningar för föräldrar att kombinera sitt föräldraskap med arbete. Fler föräldrar ska få möjlighet att arbeta när de vill och hur mycket de vill. Det är positivt för sysselsättningen och det är bra för människors ekonomi. Men en utbyggd barnomsorg är i första hand en reform för att fler barn ska få det lite bättre när de växer upp. Fler föräldrar som arbetar och slipper oroa sig för ekonomin innebär helt enkelt färre fattiga barn. Barn behöver också trygghet och kontinuitet. Det kan de få om det finns en permanent lösning med en professionell barnomsorg utförd av utbildad personal med kunskap och erfarenhet. Barnomsorgen måste därför anpassas till alla föräldrars behov. Kommunerna ska vara skyldiga att erbjuda barnomsorg inte bara på dagtid utan även på kvällar, nätter och helger. Förvisso har regeringen budgeterat för ett stimulansbidrag efter ett tillkännagivande från riksdagen förra våren, men det kan knappast ses som särskilt seriöst. Låt mig ta ett exempel. Gävle har 94 000 invånare. Stimulansbidraget skulle för deras del innebära drygt en årsanställd förskollärare. Vi i Vänsterpartiet har i vår skuggbudget föreslagit 15 000 nya platser som vi delvis finansierar med RUT-avdraget. Det skulle göra skillnad på riktigt. Därmed vill jag yrka bifall till reservation 2.

anf.106 Camilla Waltersson Grönvall (M):

Herr talman! När jag är ute på studiebesök i förskolor, och det är jag ganska ofta, brukar jag säga att jag har riksdagens bästa jobb. När jag säger det är det inte något jag säger för att göra de besökta glada utan för att jag verkligen från hjärtat menar vad jag säger. Att få arbeta med förskolefrågorna i Sveriges riksdag är något av det bästa och viktigaste man kan arbeta med, och jag är så stolt över vad svensk förskola står för. Andra politiker får gärna uppröras om de vill när jag säger att många andra frågor känns futtiga i jämförelse med frågor som handlar om barn och som direkt berör våra barns framtid och förutsättningar. Jag kan inte förneka att det faktum att jag i min egenskap av mamma varje vecka besöker Prästkragen, en av Sveriges bästa förskolor, säkert också påverkar. Det gör att jag ständigt påminns om vad det betyder att ha en riktigt bra förskola som varje dag möter min bångstyriga och nyfikna dotter, att veta att hennes behov möts när det gäller hennes nyfikenhet, kunskapstörst, gränssättning, lek och övriga personliga utveckling. Det gör inte bara hennes värld bättre och tryggare, utan även min. Jag tror att jag talar för alla mammor och pappor när jag säger att om det inte fungerar för våra barn är ingenting värt något. Följs man av tanken att barnen inte trivs och inte mår bra känns inget riktigt viktigt och meningsfullt, och det är svårt att fungera på jobbet. Och lyckan över hennes förskola - som också varit mina söners förskola - ger mina studiebesök ett annat ljus. På samma sätt som jag möter förskolor som ger mig den där goa känslan i magen möts jag också av känslan där det inte är riktigt så bra. Det bekymrar mig. Herr talman! Alliansregeringen har lyft fram förskolan på ett sätt som ingen annan regering tidigare gjort. Vi har förtydligat och skärpt det pedagogiska uppdraget, vi har lyft fram förskollärarens viktiga roll, vi har gjort förskolan till en egen skolform och vi har gjort mycket mer. Allt detta har vi gjort för att visa att vi vet betydelsen av en bra förskola. Vi vet att en bra förskola betyder så oerhört mycket mer för ett barn som inte kommer från en familj med de bästa förutsättningarna. Låt mig vara tydlig med att det inte handlar om den materiella standarden utan kanske mycket mer om den känslomässiga, utbildningsmässiga, pedagogiska och utvecklingsmässiga tillvaron. Vi vet i dag med stöd i forskningen att det kompensatoriska uppdraget som förskolan har gör skillnad för barnets hela framtid. Tidigare har vi fokuserat på grundskolan och dess betydelse som kompensatorisk faktor, men i dag vet vi att förutsättningarna går att ge så mycket tidigare och att en dålig förskoletid aldrig riktigt går att hämta igen för de barn som inte har de allra bästa förutsättningarna från början. Det är dessa barn jag ömmar allra mest för. Det är dessa barn vi har till vår största uppgift att värna om och säkerställa att de får de bästa av förutsättningarna. Ska vi vara ärliga, herr talman, kan de barn som föds med de bästa av förutsättningar utsättas för utmaningar och sämre miljöer av olika slag men ändå landa på fötterna och klara sig alldeles utmärkt. För de barn som redan från början har en rad utmaningar spelar en god förskola och en god skola en helt avgörande roll. För dem kan en bra, kvalitativ förskola där deras behov blivit sedda, mötta och utvecklade, innebära att de ursprungliga skillnaderna är raderade och de startar skolan med förutsättningar som gör att de klarar sig lika bra som de andra barnen. Det låter enkelt men är allt utom det. Därför finns det en rad utmaningar som vi behöver möta. De signaler vi får om allt större barngrupper ska inte nonchaleras. Det påverkar naturligtvis kvaliteten när antalet barn blir så stort att det mer handlar om barnpassning än om den förstklassiga pedagogiska verksamhet som förskolan också kan vara. De små och de stora barnen har olika behov. De små behöver hjälp med allt från mat till blöjbyte, och det går inte att klara utan ett visst antal famnar och händer. Men inte heller bland de små barnen handlar förskolan om endast omsorg. Även där måste personalen ha en rimlig möjlighet att arbeta med barnen och deras utveckling. Vi vet att ju tidigare vi möter eventuella svårigheter, desto bättre möjligheter har vi att kompensera för dessa. Alliansen och vi moderater ser det här problemet, och det är föremål för en hel del diskussion. Min personliga uppfattning är dock att frågan är lite mer komplex än att bara sätta Socialstyrelsens gamla norm och så är allt bra. Förskolan har utvecklats långt sedan dessa dagar. Samtidigt måste vi vara krassa och ärliga och se att ute i kommunerna har förskolan inte varit prioriterad på det sätt som den borde vara. Kommunpolitikerna har inte tagit det ansvar man måste ta för förskolan. Kvalitet i svensk förskola handlar om så mycket mer än bara gruppstorlekar och kvadratmetrar. Besök i en modern förskola ger direkt vid handen att den pedagogiska och den organisatoriska kunskapen spelar stor roll. Det är avgörande och kan se ut på många olika sätt. Förmågan att skapa pedagogiska miljöer är avgörande. Det faktum att vi nu måste bevaka likvärdigheten redan i förskolan, då det faktiskt kan skilja åtskilligt mellan en väl fungerande och en sämre fungerande förskola, gör att det ytterligare fäster fokus på vikten av kompetent och välutbildad personal. Förskolelyftet 2009-2011 var bra och innebar att personal inom förskolan, exempelvis förskollärare och barnskötare, fick möjlighet till fortbildning. Ca 7 000 anställda deltog i den satsningen. Det kommer naturligtvis att leda till en förstärkt pedagogisk kompetens, men fortfarande finns behovet att både bredda och fördjupa ytterligare när det gäller kompetensutbildning. En del av detta är den fortsatta utbildningssatsning som nu genomförs 2012-2014 för förskollärare och förskolechefer och som bland annat fokuserar på barn i behov av särskilt stöd samt uppföljning och utvärdering. Det är tråkigt att säga detta, men det känns ibland som att förskola inte är så intressant för en del politiker. Om det beror på de traditionellt höga nöjdhetssiffrorna inom området eller om man över huvud taget förstått förskolans betydelse ska jag låta vara osagt, men faktum kvarstår. Förskolan får inte det utrymme i den politiska debatten som den förtjänar. Jag är därför glad att Socialdemokraternas förslag angående förskolan visat även på det socialdemokratiska engagemanget i frågan. Tittar vi på statistiken kan vi konstatera att med 90 procent av de svenska tvååringarna i förskola känns det möjligen som att man skjuter över målet när man vill göra förskolan obligatorisk från två års ålder. Men vi moderater välkomnar detta initiativ, som vi uppfattar som ett förslag med goda intentioner och med ambition att bidra till att uppfylla vår skollags intentioner, som nu också omfattar förskolan. Att 10 procent av Sveriges föräldrar till tvååringar väljer att vara hemma eller ha sina barn i annan omsorg än förskola får vi väl se som ett uttryck för den valfrihet som vi moderater värnar så varmt om. Det gäller speciellt när vi går vidare i statistiken och ser att vi närmast har en hundraprocentig inskrivning i förskola när vi tittar på tre-, fyra- och femåringarna. Vi välkomnar dock debatten och diskussionen om den viktiga förskolan och avvisar inte förslagen som sådana. Men med den erfarenhet jag har kan jag ju inte låta bli att stillsamt undra hur man har tänkt och om det inte varit bättre prioriterat att satsa dessa pengar så att kvaliteten kommer alla barn till del och att vi intensifierar arbetet med att kvalitetssäkra Sveriges alla förskolor, kommunala som fristående. Sedan vi sist debatterade förskolan i denna kammare har mycket hänt, inte minst när det gäller barnsomsorg på obekväm arbetstid, eller kvällar, helger och nätter. Det ska ges 108,5 miljoner statliga kronor i kommunalt stöd till barnomsorg - det som populärt kallades nattis - för att på så vis ytterligare stimulera den utveckling som vi så glädjande kunde se var på väg åt rätt håll. Enligt nya skollagen, som trädde i kraft den 1 juli 2011, ska kommunerna sträva efter att kunna erbjuda barnomsorg efter behov, och i dag har drygt 4 500 barn så kallat nattis, enligt regeringens siffror. Detta ökar, och antalet kommuner som erbjuder denna barnomsorg ökar. Det gläder naturligtvis regeringen, som värnar om arbetslinjen och möjligheterna att kunna förena förvärvsarbete med en god barnomsorg. En annan sak som jag finner spännande och intressant och som det är roligt att kunna nämna i kammaren är det arbete som just nu sker för att exportera den svenska förskolan. Målet är en exportplattform som paketerar den erfarenhet, den kunskap och den barnsyn som den svenska förskolan står för. Jag har själv haft förmånen att få vara med på ett par resor till Tyskland, där man nu står inför stora utmaningar med att erbjuda förskola. Tyskland har i dag Europas bäst utbildade hemmafruar och har nu förstått vikten av att få ut dessa på arbetsmarknaden, och stora delar av Europa tar efter. Sverige är en stor förebild när det gäller både barnsyn och förskolepedagogik. Svensk förskola är just nu mer förebild än någonsin förr. Runt omkring i världen knackar olika länder på för att ta del av den svenska förskolemodellen. Min förhoppning är att vi kan fortsätta att vara en av världens ledande förskolenationer bland annat genom ett ökat fokus på kvalitetssäkring, utbildningssatsningar och viktig forskning på området. Fortfarande är förskoleforskningen bara i sin linda, och det finns många frågetecken och outforskade områden att forska vidare om. Det är saker som skulle göra den svenska förskolan än bättre rustad att möta samhällsproblemen och bidra till att ge våra barn en bättre framtid. Herr talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder) I detta anförande instämde Michael Svensson (M).

anf.107 Rossana Dinamarca (V):

Herr talman! Camilla Waltersson Grönvall sade att man inte vill tillbaka till när Socialstyrelsen satte upp sina siffror. Jag kan till viss del hålla med om det. Problemet är att vi nu under ganska många år har sett hur förskolegrupperna växer alltmer. SVT gjorde för inte så jättelänge sedan en granskning där man tittade på barngrupperna för ett- till treåringar. Det visade sig att det är väldigt vanligt med barngrupper med över 20 barn. Vid något tillfälle hade man hittat grupper där man hade 34 ett- till treåringar i en och samma grupp. Skolverket har uttryckt oro för de stora barngrupperna. Det handlar inte bara om att man kanske har 16, 17 eller någonting sådant. Det är betydligt större grupper än enligt de rekommendationer som man i dag har från Skolverket. Det vore bra om Camilla Waltersson Grönvall tog detta på allvar och inte bara pekade på att det är kommunernas ansvar. Det är också regeringens och majoritetens ansvar med de statsbidrag som vi ger till kommunerna för att de ska kunna hantera viktiga frågor som till exempel förskolan, som också Camilla säger att hon värnar så mycket.

anf.108 Camilla Waltersson Grönvall (M):

Herr talman! Jag kan i mångt och mycket dela oron, Rossana. Men är man ute på Sveriges förskolor kan man se att bilden är ganska skiftande. Det finns ganska små barngrupper, och det finns tyvärr ett antal förskolor som har alldeles för stora. Vi har en ganska skiftande bild. När vi i dag får fram snittet för hur en förskolegrupp ser ut ligger det inte på de siffror som du beskrev. Men det gör inte problemet mindre. Vi måste naturligtvis ta problematiken på allvar. Det var vad jag nämnde förut, som du hade hört om du hade lyssnat på vad jag sade. Det är inget sätt att skylla på kommunerna. Det är ett faktum att enligt vår skollag har huvudmannen ett ansvar för att se till att barngrupperna har en lämplig sammansättning och storlek och att barnen i övrigt erbjuds en god miljö. Det står i skollagen. Över huvudmännen har vi en statlig tillsynsmyndighet som ytterst har att se till att det efterlevs. Hittar man stora brister i hur det organiseras har alliansregeringen sett till att det i dag finns nya sanktioner mot både enskilda och offentliga huvudmän där en form av vite är ett exempel. Vi måste följa utvecklingen och ta den på allvar och hitta saker och sätt att möta den. Tror Rosanna själv att det bästa är att vi sätter upp nya regler och normer för en modern förskola som på så oerhört många olika sätt skiljer sig från den förskola som Socialstyrelsen en gång satte upp normer för?

anf.109 Rossana Dinamarca (V):

Herr talman! Jag undrar hur man gör när man tar problematiken på allvar och sedan inte gör någonting alls. Det finns en rekommendation från Skolverket. Det är uppenbart att den inte följs. Då tycker jag att nästa steg bör vara att man på allvar sätter ned foten och säger: Nej, nu har det dragit i väg alldeles för långt. Vi kan se hur det har dragit åt skogen på fritis. Men det är inte vad vi diskuterar här. Jag vill veta: Hur tar man problematiken på allvar med mer än bara ord? Det är uppenbart att det behövs resurser. Det behövs en ökad lärartäthet för att minska barngruppernas storlek. En annan sak som nämndes som jag vill ta upp är valfriheten. Man behöver inte sätta sina barn i förskola vare sig när de är ett år eller två år. Vi vill gärna utöka rätten till förskola och göra den till allmän från ett års ålder. Det är fel att man använder skattemedel till pedagogisk omsorg där man inte ställer krav på läroplan eller utbildad personal. Varför ska skattemedel gå till oseriös verksamhet som man inte ställer några som helst krav på? Om föräldrar vill vara hemma med sina barn är det fine. Men varför ska vi ta pengar från förskola och urholka förskolan för att stödja en reform som dessutom innebär att det framför allt är kvinnorna som stannar hemma? Det är att gå lite bakåt i tiden i stället för att gå framåt.

anf.110 Camilla Waltersson Grönvall (M):

Herr talman! Det är inte något nytt att jag och Rossana inte delar uppfattning om vad valfriheten betyder för människor och för föräldrar och barn i vårt land. Jag skulle önska att Rossana ville göra mig sällskap på en mindre turné till olika fristående förskolor. Det skulle möjligen minska hennes oro för de kapitalistiska onda företagen, som håller barnen i en hemsk miljö med knappa resurser och med en kall syn på barnen. Men det finns en annan bild. De här besöken skulle visa för henne att det är en verksamhet som visar på en fantastisk mångfald, en stark delaktighet från barn, föräldrar och inte minst från personalen. Påfallande ofta har man en mycket medveten och driven kvalitetsutveckling. En trend som drivs på, framför allt av de fristående förskoleföretagen, är utformningen av lokalerna, det som man kallar den tredje pedagogen. Förut i dag nämndes det att det var en lägre utbildningsnivå. Det kan till viss del vara sant, men vad man tydligt kan se gällande den andra problematik som Rossana tar upp är att enligt statistiken är antalet barn i barngrupperna mindre. Den statistiken är oerhört tydlig. Så till pedagogisk omsorg. Om det hade varit så att vi hade haft ett enormt genomslag för pedagogisk omsorg och det hade varit väldigt många som hade valt detta hade det möjligtvis kunnat betraktas som ett större problem. Men den lilla, lilla procentandel - för min del skulle det gärna få vara fler - som tar det lilla utbud som finns är tecken på valfrihet. Den tänker jag fortsätta att värna. (Applåder)

anf.111 Håkan Bergman (S):

Herr talman! Jag tycker att det är glädjande och roligt att Camilla Waltersson Grönvall och Moderaterna har uppmärksammat att Socialdemokraterna börjar föra en intensiv politisk diskussion om kvalitet och utveckling i den svenska förskolan. Det har vi gjort länge, och inför vår partikongress i april kommer en sådan diskussion att fortsätta. Vi gör det därför att förskolan är så viktig; det sade jag i min inledning. Entydiga forskningsresultat visar att förskolan är väldigt viktig för barns lärande och senare skoltid. Då vill vi att så många barn som möjligt får tillgång till en kvalitativt bra förskola. Vi har lagt fram förslag som ska diskuteras av partikongressen. De finns inte med i våra motioner nu och är egentligen inte en av den här betänkandedebatten. Det handlar om att vi vill erbjuda en allmän förskola för tvååringar. Vi tror att en stor del av dem som står utanför kanske just är de tvååringar som bäst skulle behöva förskolans samlade resurser. Det andra är att vi vill förena det med en kvalitetssatsning på olika sätt. Det tredje är att vi vill öka förskolans tillgänglighet och göra det möjligt för människor oavsett var de befinner sig någonstans att ha sina barn i förskolan. De här förslagen ska diskuteras. Vi får se var vi landar. Vi kommer att diskutera mycket mer, till exempel en hel del av de saker som jag nämnde inledningsvis och som påverkar förskolan i dag, som stora barngrupper. Jag kan dock känna oro inför utvecklingen av barngruppernas storlek och möjligheterna att bedriva ett bra pedagogiskt arbete. I min inledning försökte jag exemplifiera det på olika sätt. Tack för det stora intresset för den socialdemokratiska politiken! Vi utvecklar vår politik.

anf.112 Camilla Waltersson Grönvall (M):

Herr talman! När jag gnällde förut över att det finns politiker som inte tar den här frågan på allvar menade jag inte dem som sitter i den här lokalen. Det hoppas jag att ni har förstått. Det känns jätteroligt att jag, Rossana, Håkan och de övriga här upplever att vi har en gemensam god ambition och intention att se till att den svenska förskolan blir så bra som den bara kan vara. Förskolan är extremt viktig, och den ska vi ha under ständig debatt. Därför tycker jag att Socialdemokraternas utspel är både intressant och viktigt och förtjänar att i allra högsta grad tas på allvar. Många av de argument som ni för fram kan vi dela. Jag ser fram emot att i olika sammanhang fortsätta debattera den här viktiga frågan. Mina egna funderingar baseras på den erfarenhet jag möjligen får när jag är ute på mina studiebesök men också av de ganska regelbundna kontakter jag har med personal och förskoleforskare. Även ni identifierar att det är en stor skillnad mellan goda och dåliga förskolor. Vad gör vi för att få de förskolor som inte är riktigt bra bättre? Där tycker jag att vi har den stora knutfrågan, att vi inte ser till att vi får skillnader i likvärdighet redan i förskolan. Hade det inte varit bättre att lägga alla de här myckna pengarna på kompetensutveckling? Det är en av de delar där vi har identifierat brister och där vi ytterligare behöver göra insatser. Sedan vill jag bara påpeka de olika förskolelyft som vi har initierat och genomfört. Där arbetas det med en del av de här sakerna.

anf.113 Håkan Bergman (S):

Herr talman! Jag tycker att en hel del av de initiativ som regeringen har tagit när det gäller kompetensutveckling för lärare, förskolelärare och olika personalkategorier är och har varit bra, men jag skulle önska mer. Jag skulle önska mer kompetensutveckling i andra former. Jag pratade om learning studies och om återkommande handledning till pedagogisk personal för att klara och komma till rätta med en del kvalitetsbrister i förskolan. Jag tror att man skulle tjäna på att låta personal i en förskola besöka andra förskolor för att se vad som fungerar bra där och av det dra slutsatser för sitt eget arbete. Det var därför jag nämnde att vi har lagt 450 miljoner mer utöver regeringens satsningar därför att vi tycker att kompetensutvecklingen är så viktig. Jag ska inte kommentera partikongressens diskussioner. Vi ska ha den i april, och vi kommer att fortsätta diskussionen. Jag konstaterar nu att i det framlagda sammanhållna förslaget finns en kvalitetssatsning. Jag skulle ändå vilja kommentera ett par saker som du sade, Camilla. Du sade att det kompensatoriska uppdraget är viktigt. Du sade att ni ömmar för de barn som har det svårt. Du ser problematiken med stora barngrupper. Vore det då inte bra att säga till regeringen att riksdagen betonar att just förskolan har en viktig kompensatorisk roll? Då skulle regeringen tvingas att fundera över: Vad ska vi göra för att se om förskolans kompensatoriska roll fungerar i Sverige i dag, fungerar över hela Sverige och i alla områden? Vi har problem, och vi har målkonflikter som vi borde utreda.

anf.114 Camilla Waltersson Grönvall (M):

Herr talman! Inledningsvis vill jag påpeka att de utbildningsinsatser som vi har gjort, speciellt de för 2012-2014, har som syfte att utbilda våra ledare, våra förskolechefer och våra förskollärare med riktning mot barn i behov av särskilt stöd samt utvärdering av detta. Det finns många saker som kan utvecklas. Just förskolechefens viktiga roll är en av de saker som jag skulle kunna tänka mig att utveckla och diskutera vidare. I dag har vi en obligatorisk utbildning för rektorerna i grundskolan, men vi har inte det för våra förskolechefer. Det skulle vara en sak som vi skulle kunna diskutera vidare och som jag tror inte bara har ett starkt signalvärde utan ger det stöd som våra förskolechefer ute i landet behöver i dag. De jobbar under olika förutsättningar; det ska vi vara ärliga och säga. Jag har i mitt uppdrag kontakt med bland annat två av Sveriges främsta förskoleforskare, Ingrid Pramling Samuelsson och Sonja Sheridan, som är verksamma vid Göteborgs universitet. De håller på med en studie som vi följer väldigt noggrant. De har 700 förskollärare och deras grupper knutna till den här studien. De konstaterar redan nu att det finns barngrupper som är alltför stora, men de är väldigt tveksamma till att säga att det är normer vi ska falla tillbaka på. De ser att det är lärarnas kompetens det kommer an på. Det är kunskapen och kompetensen, förmågan att organisera sig och att se barnen som är det helt avgörande. Jag tror att det finns många olika saker vi måste göra, och jag ser fram en fortsatt debatt i frågan. Lycka till i april!

anf.115 Jabar Amin (MP):

Herr talman! Förskolan är första steget i ett livslångt lärande där våra minsta har roligt, inspireras, lär och utvecklas. I förskolan kan barnens nyfikenhet väckas och sociala färdigheter utvecklas. Därmed kan grunden läggas för ett aktivt liv. Vi i Miljöpartiet värnar om förskolan. Vi vill öka antalet utbildade vuxna per barn i förskolan. Vi arbetar för en förskola med hög kvalitet. Vi vill ha barnomsorg på obekväm arbetstid, helger och kvällar. Förskolan behöver förskollärare av högsta kvalitet. Och jämfört med många andra länder i världen har vi en av de längsta och mest generösa föräldraförsäkringarna. Men uttaget i föräldraförsäkringen är skevt fördelat. Medan kvinnorna står för en större andel av uttagen tar männen endast ut en mindre andel för att vara med sina barn. Dessutom går kvinnorna i mycket större utsträckning ned i arbetstid för att vara hemma med sina barn. Detta påverkar både framtida inkomster och framtida pensioner för kvinnorna negativt. Det vårdnadsbidrag som regeringen har infört tas nästan uteslutande ut av kvinnor. Eftersom kvinnorna därmed inte förvärvsarbetar under den tiden får de lägre inkomst och förlorar därmed också i pension. Detta skapar i sin tur en obalans till kvinnornas nackdel. Vi anser att vårdnadsbidragsreformen är en dålig reform som bör avskaffas. Herr talman! Barnomsorgspengen är en annan fråga som behandlas i dagens betänkande. Barnomsorgspeng innebär att kommunen ska betala för den förskoleverksamhet och skolbarnomsorg som föräldrarna väljer. En peng följer barnet, oavsett om verksamheten är kommunal eller privat. Barnomsorg är en av det offentligas viktigaste uppgifter. Barnomsorgen ska erbjuda en trygg och stimulerande miljö som främjar barnets utveckling och där barnet får ha roligt, leka och utvecklas tillsammans med andra barn. Barnen är vår framtid, och då måste vi ta hand om dem. Samtidigt är barnomsorgen avgörande för samhället i stort genom att den skapar möjlighet för många människor att kombinera föräldraskap med arbetsliv. Tillgången till bra barnomsorg har varit viktig för jämställdheten och gjort det möjligt för kvinnor att förvärvsarbeta. Miljöpartiet värnar om kvalitet, mångfald och valfrihet inom hela utbildningsväsendet och inom barnomsorgen. Det är viktigt med mångfald inom barnomsorgen, precis som inom utbildningsväsendet i övrigt. Herr talman! För Miljöpartiet har det alltid varit viktigt att föräldrar ska kunna välja den barnomsorg som passar just dem och deras barn. Vi har därför konsekvent arbetat för att öka mångfalden av omsorgsformer. För att valfrihet verkligen ska finnas måste det finnas alternativ att välja mellan. Men valfriheten får inte vara på bekostnad av kvaliteten. De senaste uppgifterna från Skolverket, som avser 2011, visar att andelen med pedagogisk högskoleutbildning - förskollärare, fritidspedagoger och de med lärarutbildning - i kommunal förskola är betydligt högre än i fristående förskolor, 56 procent mot 43 procent. Dessa uppgifter fick jag i dag från Skolverket. Observera att personalens utbildningsbakgrund är bara en av kvalitetsindikatorerna. Några andra indikatorer är gruppstorlek och personaltäthet.

anf.116 Tina Acketoft (FP):

Herr talman! I dag talar vi om förskolan. Och det är faktiskt på grund av förskolan som jag står här i dag. Det var nämligen när vi skulle välja förskola till vårt första barn som jag insåg att det var läge att ge sig in och debattera just kvalitet och valfrihet inom förskolans område. I går debatterade vi forskning och innovation, och i dag debatterar vi det första steget i det livslånga lärandet. Den svenska förskolan är unik, precis som mina kolleger har sagt tidigare. Förskolan ska inte vara skola - men den ska vara lärorik. Att tidigt delta i den pedagogiska verksamheten bidrar till att barnet utvecklas socialt och intellektuellt, och det lägger grunden för framtida samvaro och skolgång. Så gott som alla barn går i förskolan, och den svenska förskolan är en av de mest uppskattade verksamheter vi har. Den ligger i topp i brukarnöjdhet och är internationellt erkänd för sin höga kvalitet och goda tillgänglighet. Alliansen har höga ambitioner för förskolan, och regeringen har satt i gång ett omfattande arbete för att göra förskolan ännu bättre. Personalen i förskolan fortbildas, först i Förskolelyftet specifikt för barnskötarna och nu i Förskolelyftet II riktat till förskollärarna. Förskollärare har också möjlighet att gå en forskarutbildning under två och ett halvt år, parallellt med att man arbetar 20 procent, och därefter ta licentiatexamen - allt för att bygga skolans och förskolans kunskapsbas och för att öka antalet lärare med forskarutbildning i skola och förskola. Förskollärarna har också fått ett tydligt ansvar att leda det pedagogiska arbetet på avdelningarna, och målen i läroplanen har blivit tydliga. Liksom lärarnas kompetens och närvaro är den enskilt viktigaste faktorn i skolan för elevernas kunskapsinhämtning, är förskollärarna och övrig personal det för förskolebarnen. Tyvärr har det inte direkt varit någon rusning till förskollärarutbildningen på senare år. Därför är det goda nyheter att vi nu med den nya lärarutbildningen ser ett ökat söktryck. Det kan ju knappast vara den modesta kvinnolönen som har påverkan i detta, så jag är tämligen övertygad om att det ökade söktrycket faktiskt är ett resultat av att förskolan nu har blivit en del av utbildningssystemet, att förskollärarna har fått vidareutbildning och fortsatt får det, att de har fått en egen titel och legitimation som ger dem en tydligare roll och betydligt högre status. Men på många ställen i Sverige är det svårt, till och med mycket svårt, att hitta förskollärare. I Stockholm, som är en av Europas snabbast växande huvudstäder, öppnas en ny förskoleavdelning varannan dag, något som naturligtvis innebär ett enormt behov av förskollärare. Därför är det glädjande att regeringen har beslutat att fyra lärosäten i regionen får i uppdrag att öka antalet platser på förskollärarutbildningen. Det innebär att det under en tioårsperiod skapas mer än 2 000 nya platser i regionen, vilket borde vara ett välkommet tillskott för Stockholms barn och föräldrar. Lärare och pedagoger har ett synnerligen viktigt uppdrag, men det måste också finnas förutsättningar för att göra ett gott arbete. Här har kommunerna ett stort ansvar. Det går inte att tumma på lagstiftningens tydliga skrivningar om att barngrupper, antalet pedagoger och lokalernas utformning ska vara anpassade just efter de behov som råder där och då. Ändå vet vi att detta görs. Här måste en vass granskning ske utifrån skollagen, och i de fall det inte rättas måste sanktioner tas till. Herr talman! Allt fler jobbar på udda tider, och det är viktigt att kommunerna underlättar för dessa familjer att hitta en barnomsorg som passar. Frågan om oregelbunden arbetstid och barnomsorg har varit på agendan så länge jag kan minnas, åtminstone sedan jag kom in i riksdagen 2002. Då debatterade jag i opposition i den här kammaren mot en benhård S-regering som inte ville se behovet av att ta itu med detta. Nu är det omvända förhållanden; S är i opposition, och helt plötsligt är det ett annat ljud i skällan - mer åt alla! Man är för det goda och mot det dåliga hela tiden. Det är därför skönt att jag nu kan säga att Folkpartiet och Alliansen ser behovet också när vi är i regeringsställning genom att vi i höstas presenterade ett stimulansbidrag på 108,5 miljoner kronor under åren 2013-2016 som ett riktat bidrag till kommunerna för att öka tillgången till just omsorg på obekväm arbetstid. På så sätt kan vi ta rejäla steg och fortsätta öka tillgängligheten till barnomsorg. Lösningarna kan se olika ut, och tillsammans med barnomsorgspengen gör vi att det blir lättare att ordna barnomsorg också på obekväm arbetstid. Frågan kommer självklart att bevakas för att se vilken effekt detta ger. Räcker det inte till får vi såklart se över åtgärderna igen. Det är väl en del av charmen men också frustrationen med samhällsbyggande att det aldrig tar slut. Herr talman! Alliansregeringen har som sagt redan genomfört en mängd åtgärder för att bättre ta till vara den unika potential vi har för barns lärande genom förskolan. Folkpartiet vill höja ambitionerna ytterligare och gå längre. Förskolan ska vara en brygga, en kompenserande faktor som ska skapa mer jämlika förutsättningar för barnen genom skolan. Undersökningar i både PISA och Pirls visar att elever som gått i förskola får bättre skolresultat än de som inte gjort det. Förskolan är unik och kombinerar barns naturliga nyfikenhet med deras sätt och förmåga att lära genom lek. De av oss som har nöjet att få vistas kring barn i denna ålder ser tydligt att de likt svampar suger upp information och kunskap. Vi vet att barns förmåga till inlärning är som störst mellan tre och sju års ålder. På 1990-talet blev det allt vanligare att förskolans sexårsverksamhet integrerades med skolan. År 1998 startade skolformen förskoleklass för att stödja den integreringen. Det var och är en bra tanke att verksamheten för sexåringar ska präglas av kunskapsinlärning samtidigt som leken följer med från förskolan. Men en ettårig skolform främjar inte kontinuiteten i barns lärande eftersom många barn tvingas byta miljö och lärare alldeles för många gånger inom loppet av en kort tid. Till detta ska läggas att Sverige ur ett internationellt perspektiv har en mycket sen skolstart och att svenska elever dessutom har ett lägre antal skoltimmar i grundskolan än i jämförbara länder. För att möta denna skillnad behöver grundskolan förlängas med ett år. Vi behöver inte bara mer fokus på kunskap utan också mer tid för kunskap. Detta sammantaget gjorde att Folkpartiet förra hösten i sitt skolprogram deklarerade att skolstarten bör tidigareläggas och den obligatoriska skolan göras tioårig. Samtidigt ska en sådan reform följas upp med förändringar i förskolan så att det sista i året i förskolan förbereder eleverna för skolan - men utan att låta ett sådant skolförberedande år utgöra en egen skolform. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

anf.117 Rossana Dinamarca (V):

Herr talman! Jag tänkte ta upp stimulansbidraget för barnomsorg på obekväm arbetstid. Tina Acketoft har både nu och tidigare tagit åt sig äran för att ha infört detta. Låt oss dock komma ihåg att när frågan dök upp i utskottet för ett år sedan bjöds statssekreterare in för att övertyga oss i oppositionen om att detta var ett dåligt styrmedel. Ni försökte vid flera tillfällen få oss att inte gå denna väg. Men regeringspartierna blev överkörda i utskottet och i kammaren. Det var därför ni blev tvungna att presentera stimulansbidraget i höstens budget. Rätt ska vara rätt. Tina Acketoft ska inte ta åt sig äran för att det infördes. Bidraget var dessutom väldigt litet. Som jag sade i mitt anförande motsvarar stimulansbidraget ungefär en och en halv årsanställd förskollärare. Gävle har 94 000 invånare. Hur mycket barnomsorg på obekväm arbetstid blir det, Tina Acketoft?

anf.118 Tina Acketoft (FP):

Herr talman! Rossana Dinamarca ska hedras för att hon konsekvent har kört en linje där hon tycker att detta är viktigt och drivit den, men hon har alltid varit i opposition. När man är i opposition är det lättare att vara för allt som är bra, för det finns ingen begränsning för hur mycket man kan vara för. När jag debatterade i kammaren och ville ha igenom en lagförändring var Socialdemokraterna konsekvent emot det för att sedan i opposition vara för det. Det är inte riktigt hederligt. Stimulansbidraget kommer förmodligen att ge den effekt vi eftersträvar i stället för att vi inför det i lagtext. Gör det inte det får vi förändra lagtexten. Det är inte realistiskt att en lagstiftning säger att vi har arbetsplikt medan en annan säger att man inte kan få barnomsorg på oregelbunden arbetstid. Vi har tagit ett steg i rätt riktning när det gäller att se till att alla har rätt till barnomsorg oavsett arbetstid.

anf.119 Rossana Dinamarca (V):

Herr talman! Tina Acketoft svarade inte på min fråga. Jag frågade hur man tänker att detta ska räcka till att införa barnomsorg på obekväm arbetstid på riktigt. Hur ska Gävle kommun med en och en halv extra årsanställd förskollärare kunna ha barnomsorg på obekväm arbetstid? Det är ju ingenting. Vi talar om kaffepengar. Hofors kommun får 30 000. Det räcker till en, kanske en och en halv vetelängd om dagen. Vänsterpartiet har drivit att man ska göra en lagändring i detta fall, för vi tycker att utvecklingen går alldeles för långsamt. Vi gick dock med på att bilda majoritet för detta stimulansbidrag som Tina Acketoft och resten av Alliansen var emot och länge försökte få stopp på. Så, Tina Acketoft, du kan inte stå här nu och säga att du i oppositionsställning var för ett stimulansbidrag och att du därför är glad att vi har fått igenom det. Du och de andra var ju emot det. Lite hederlighet får vi ändå ha i debatten.

anf.120 Tina Acketoft (FP):

Herr talman! Med en kaffekassa på 108,5 miljoner kronor har man ganska dyra kaffevanor. Jag är varken för eller emot stimulansbidraget. Det är inte det som är det viktiga. Det viktiga är att se till att kommunerna tar sitt ansvar och ordnar barnomsorg på oregelbunden arbetstid. Jag vet att situationen förändrades i många kommuner redan innan stimulansbidraget infördes. Därför var jag tveksam till att införa det nu. Man borde nämligen ta sitt ansvar som kommunpolitiker när man är huvudman i denna fråga. Vi får se om bidraget ger effekt och är den morot som behövs för att även de kommuner som inte förstått sitt ansvar ska ordna barnomsorg på oregelbunden arbetstid. Fungerar det inte får vi se över det igen. Jag är inte främmande för att gå den väg som Vänsterpartiet vill, vilket jag tror att Rossana Dinamarca vet.

anf.121 Emil Källström (C):

Herr talman! Jag har en vän som nyligen valde förskola till sin son. Han och hans sambo bestämde sig efter visst köande för en förskola som inte ligger helt nära hemmet, så de får åka buss varje morgon och eftermiddag. Det som avgjorde valet var känslan på förskolan. Barnen var glada, pedagogerna kunniga, miljön fin och den hemlagade ekologiska maten omtalad. Förskolan är nybyggd men redan känd över hela världen. Under januari hade förskolan besökare från bland annat Japan, som tittade på både byggnaden och pedagogiken. De var intresserade av upplägget i svenska förskolor. Mina vänner tyckte att det var svårt att välja, men efter våndorna blev det bra. Den här förskolan var privat, men den hade lika gärna kunnat vara kommunalt eller ideellt driven. En ökad mångfald av utförare leder till ökad konkurrens och därmed till bättre tillgänglighet och service för barn och föräldrar. Förskolan ska ge en god grund att bygga vidare på så att man kan påverka sin framtid, sina möjligheter och sin fortsatta utveckling. Dagens barn kommer att styra framtidens Sverige. De ska bygga våra hus, laga våra bilar, debattera kommande forsknings- och innovationspropositioner och ta hand om oss när vi blir gamla och behöver hjälp. Det är under de första åren i en människas liv som identitet, självkänsla och värderingar grundläggs. Därför är förskoletiden särskilt viktig. Det är då språket och det sociala samspelet med andra grundas. Det är också då vi ska uppmuntra nyfikenhet, upptäckarglädje, självständighet och egna initiativ. En trygg barndom bidrar till en god självkänsla och en lust att lära. Alla barn har givetvis rätt till en trygg barndom. För Centerpartiet är det självklart att prioritera tidiga insatser i förskolan och grundskolan så att alla får en likvärdig chans att lyckas. Särskilt viktigt är det att förbättra för dem som har någon form av funktionsnedsättning eller utvecklingsstörning som kan påverka arbetet i förskolan och skolan. Det behövs även stimulansundervisning för de elever som går snabbt fram. Alla ska känna att de får möjlighet att utvecklas även om de kanske inte har tillräckligt stöd hemifrån. Förskolan ska alltså ge en bra grund för barns sociala utveckling och ett livslångt lärande. Därför vill Centerpartiet ha förskolor som bättre tillfredsställer familjers olika behov. Det behövs valfrihet. Barn är, liksom familjer, olika, och därför behövs olika alternativ inom förskolan. Centerpartiet tycker ju om alternativa driftsformer. Strävan ska vara att flytta makten till medborgarna - till föräldrarna och barnen - och höja kvaliteten och öka mångfalden inom den solidariskt finansierade vården och omsorgen. Förskolan ska ha sin utgångspunkt i barns möjlighet att utvecklas tillsammans med sina föräldrar. Här återkommer jag till valfrihet med barnen i centrum, ett ökat ansvarstagande och jämställt föräldraskap. Det är nyckelord som sammanfattar en god politik på det här området. I den reviderade läroplanen för förskolan har förskollärarens och förskolechefens roll och ansvar lyfts fram och betonats. Allt börjar givetvis med goda pedagoger. Centerpartiet är angeläget om att den pedagogiska nivån inom förskolan höjs. Mot bakgrund av de krav som den reviderade läroplanen ställer har regeringen vidtagit ett antal åtgärder för att stärka yrkesgruppen förskollärares kompetens. Regeringens fortsatta kompetenssatsningar under perioden 2012-2014 i form av Förskolelyftet II riktar sig till dessa yrkeskategorier. Centerpartiet vill verka för en ökad valfrihet inom barnomsorg och skola. Det är den mest grundläggande faktorn för utveckling. Barn och föräldrar ska kunna rösta med fötterna när en förskola inte duger och inte håller måttet. Vi vill verka för mindre barngrupper. Vi vill ha välutbildad personal i förskolan. Vi vill också att det ska bli mer attraktivt att arbeta som förskollärare. Det gäller läraryrket i stort, oavsett vilken åldersgrupp man undervisar. Inte minst förskolan behöver duktiga människor. Vi behöver duktiga unga människor som väljer de här utbildningarna. Det är bra att vi har gjort om utbildningarna och stärkt kvaliteten inom lärarutbildningen och förskollärarutbildningen. Det ska bli intressant att se hur det faller ut. Vi vill att det pedagogiska inslaget i förskolan stärks, och vi vill att förskolan ska ge en bra grund för barns sociala utveckling och ett livslångt lärande. Det finns givetvis föräldrar som oroar sig för barnomsorgen. Det kan gälla stora barngrupper, mobbning, långa restider eller bristande flexibilitet när det gäller tider för lämning och hämtning av barnen. En lösning på det kan vara valfrihet. Föräldrar ska kunna få forma sin barnomsorg tillsammans med utförare - ideella, privata eller kommunala. På de platser där den kommunala barnomsorgen fortfarande är det enda alternativet måste vi, inte minst på kommunal nivå, verka för att man kompletterar med föräldradaghem eller kooperativ. Läroplanen för förskolan reviderades 2010. Den anger att förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande och att verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Den anger också att förskolan ska vara ett stöd för familjer i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och lärande. Verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans än andra ska få det utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar så långt det är möjligt. En rad åtgärder har vidtagits i syfte att utveckla och säkerställa en förskola som har en hög och jämn kvalitet. Jag är stolt över regeringens arbete med detta. Jag är stolt över de förändringar vi har gjort i förskolelagen, och jag är stolt över att vi har öppnat för ökad konkurrens och därmed ökad valfrihet inom den offentliga sektorn i stort och därmed också inom förskolan. En ökad mångfald av utförare och en ökad valfrihet leder till konkurrens. Det är den grundläggande drivkraften för att våra förskolor, liksom andra verksamheter inom välfärden, på sikt ska höja kvaliteten. (Applåder)

anf.122 Annika Eclund (KD):

Herr talman! Barnets bästa ska alltid komma först. Det är en självklar utgångspunkt för mig som kristdemokrat. Det är också den utgångspunkt som uttrycks i FN:s deklaration om barns rättigheter. När det gäller förskolan innebär det att verksamheten ska utgå från att dels stimulera barnets utveckling och lärande, dels erbjuda barnen trygghet och omsorg. För mig som kristdemokrat är det viktigt att betona att förskolan inte är en skola för de minsta. Därför är det glädjande att de förändringar vi har gjort av förskolan har skett med respekt för förskolans egenart och oförändrade uppdrag, där lärande, omsorg och trygghet bildar en helhet. Förskolan erbjuder, och ska erbjuda, pedagogisk verksamhet, omsorg, fostran och goda lärandemiljöer. Dessa olika delar ska vara komplement och stöd till föräldrarna som har det huvudsakliga ansvaret för barnens fostran, utveckling och växande. Med risk för att bli kallad reaktionär vill jag betona föräldrarnas roll i barnets utveckling och liv. Därför är det, som mina kolleger har sagt, viktigt att det finns valfrihet och olika lösningar när det kommer till omsorg för de minsta barnen. Det är viktigt att familjens behov, och självfallet främst barnets behov, styr föräldrarnas val av omsorg för sina barn. Med syfte att öka föräldrarnas valfrihet och möjlighet att välja varierande former av pedagogisk verksamhet för sina barn har en barnomsorgspeng införts från den 1 juli 2009. För sex år sedan, 2006, beslutade riksdagen om ändringar i skollagen när det gäller etableringsfrihet. Beslutet om barnomsorgspeng 2009 innebär att kommunerna nu är skyldiga att godkänna andra pedagogiska omsorgsformer i enskild regi. Likaså har riksdagen beslutat att införa allmän förskola även för treåringar från den 1 juli 2010. Ingen familj, inget barn, ska behöva avstå förskolans verksamhet på grund av brist på pengar. Konsekvensen av detta innebär också att kommunen ska informera barns vårdnadshavare om de olika pedagogiska omsorgsformerna. Det är viktigt att betona att kommunen nu ska sträva efter att tillgodose föräldrarnas och vårdnadshavarnas önskemål gällande pedagogisk omsorg. Det är viktigt att kommunen tar detta ansvar och verkligen underrättar barns vårdnadshavare om verksamheter som exempelvis familjedaghem, flerfamiljslösningar eller andra former av pedagogisk verksamhet. Herr talman! Vi är också mycket stolta över vår förskola i Sverige. Vi är stolta över våra professionella pedagoger och vår svenska modell. Andra länder tittar avundsjukt på det svenska konceptet, och vår förskolemodell har blivit en svensk exportprodukt. För att ytterligare stärka kvaliteten i förskolan startade 2011 en ny förskollärarutbildning där examen omfattar 210 högskolepoäng och ska ge förskollärare den kunskap och kompetens som krävs för att möta de yngsta barnens behov av utveckling, lärande och omsorg. En legitimation för förskollärare har införts. För att garantera kvaliteten och höja yrkets status ska endast den som har legitimation få tillsvidareanställas som lärare och förskollärare. För att utveckla förskolepersonalens kompetens i samband med att förskolans pedagogiska uppdrag förtydligades i läroplanen genomfördes också Förskolelyftet. Det var en möjlighet till fortbildning för förskollärare, barnskötare med flera inom förskolan. Herr talman! Alliansregeringens reformer har tillfört nya möjligheter för föräldrars, barns och elevers valfrihet. För mig som kristdemokrat är det ett självklart utgångsläge att ingen känner sina barns behov bättre än föräldrarna. Likaså finns det ingen som känner den unika familjens behov bättre än just föräldrarna. Därför är det viktigt att politiken utformas kring det som familjen behöver. För de alternativa pedagogiska omsorgsformerna som familjedaghem och flerfamiljslösningar och för hemmavarande föräldralediga är den öppna förskolan mycket viktig. Den öppna förskolan är alltså viktig för att kunna driva på utvecklingen av en mångfald av pedagogisk omsorg och föräldrars valfrihet. Utvecklingen går åt fel håll när det gäller öppna förskolor. Antalet öppna förskolor har minskat kraftigt de senaste åren. På tio års tid har antalet närmast halverats. Därför skulle vi kristdemokrater gärna se en statlig satsning för att vända denna trend. Perspektivet på de öppna förskolorna saknar jag ofta i debatten. Jag vill därför verkligen lyfta fram den verksamheten. Den betyder mycket för de barn som av olika anledningar inte går i förskolan. Barnen får en viktig samhörighet med andra barn, och föräldrar skapar betydelsefulla kontaktnät med varandra. Särskilt viktig är den öppna förskolan för de föräldrar som saknar ett naturligt socialt nätverk, till exempel familjer som nyligen kommit till Sverige. Herr talman! När föräldrar hör av sig till mig om förskolan får jag ofta höra två saker, dels stolthet och beröm över de kunniga och engagerade förskollärarna, dels en oro över att barngrupperna blir allt större. Föräldrarna är alltså nöjda med den personal som jobbar med barnen, men det är alldeles för få personer i relation till antal barn. Det ger upphov till otrygghet bland föräldrarna. Oron förstärks när det också handlar om att barn kan skadas i förskolorna. Ingen vill ha stora barngrupper - inte föräldrarna, inte pedagogerna, inte barnläkarna. Forskning och erfarenhet visar att barn mår bäst i små sammanhang. Detta gäller inte minst de yngsta barnen som har svårare att hantera större grupper än de äldre barnen. Huvudmannen ska se till att barngrupperna har en lämplig sammansättning och storlek och att barnen även i övrigt erbjuds en god miljö. Det är svårt att definiera en lämplig storlek för barngrupper. Mindre barngrupper leder inte per automatik till bättre kvalitet i verksamheten. Sammansättningen är i detta sammanhang ytterst avgörande. Dock behövs det många steg för att säkra barnets säkerhet och trygghet, och det är viktigt att kommunerna kan fatta beslut om gruppernas storlek. Herr talman! Förskolan är nu egen skolform inom utbildningsväsendet. Kommunens skyldighet att ordna en förskoleplats inom fyra månader har skärpts. I den nya skollagen har detta förtydligats. Plats i förskola ska erbjudas inom fyra månader efter att vårdnadshavaren har anmält önskemål om förskoleplats. Det kommer även att införas en möjlighet för Skolinspektionen att vid vite förelägga kommuner att fullgöra sin skyldighet att erbjuda förskoleplats. Vi kristdemokrater har länge arbetat med ett system för att komplettera förskolegarantin och kommunernas skyldighet att erbjuda förskoleplats så att ekonomisk ersättning utgår om garantin inte uppfylls. För den enskilda familjen kan det innebära stora ekonomiska påfrestningar ifall kommunen av olika anledningar inte erbjuder barnomsorg inom de månader som den garanterar. Det bör därför kunna utgå en ekonomisk ersättning till den familj som blivit drabbad. Vi tycker att kommunens skyldighet att erbjuda förskola bör kompletteras med ett sådant ekonomiskt skydd. En utredning är nu tillsatt som handlar om i vilken mån det skulle behövas fler incitament för att kommunerna ska erbjuda plats inom fyra månader. Denna utredning ska vara klar i mitten av april. Herr talman! Barnen är det viktigaste vi har. Barn är olika, föräldrar är olika, och beslutet om vilken omsorg barnen ska ha ska ligga hos föräldrarna och inte hos staten. Ökad valfrihet inom barnomsorgen och en kontinuerlig förbättring av kvaliteten i förskolan är kristdemokratisk politik. Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)