Utgiftsområde 15 Studiestöd

anf.118 Adnan Dibrani (S):

Herr talman! Vi ska i dag diskutera betänkandet om utgiftsområde 15 Studiestöd. I vår budgetmotion har vi större ambitioner för Sverige. Vi väljer att investera i utbildning i stället för att till exempel sänka den kritiserade krogmomsen. Behoven av utbildning är stora och växande. För individen handlar det om att få bättre möjligheter till ett arbete. För samhället handlar det om att tillgodose efterfrågan på kvalificerad arbetskraft och stärka Sveriges konkurrenskraft. När företag inte kan rekrytera personal med rätt kompetens kan vi inte bara se på. Vi behöver därför investera i utbildning. Ett litet land som Sverige kan och ska inte konkurrera med låga löner och dåliga arbetsvillkor. För att kunna klara den globala konkurrensen måste vi konkurrera med kunskap. Herr talman! För att alla individer ska ha möjlighet att växa och utbilda sig har vi i Sverige byggt upp ett generöst studiemedelssystem. Målet för studiestödet är - jag citerar ur betänkandet: "Studiestödet i form av bidrag och lån är en del av utbildningspolitiken. Studiestödet ska verka . och därmed bidra till ett högt deltagande i utbildning. Det ska vidare utjämna skillnader mellan individer och grupper i befolkningen och i och med det bidra till ökad social rättvisa." Vi socialdemokrater anser att alla människor är lika mycket värda, men vi föds med olika förutsättningar. Dina föräldrars plånbok, din etniska bakgrund, om du är man eller kvinna eller om du har ett funktionshinder ska inte få avgöra din framtid. Alla ska ha möjlighet att utbilda sig. Allt fler jobb kräver i dag en högskoleexamen, och allt färre jobb finns för dem som inte har kunnat eller haft möjlighet att ta del av högre utbildning. Herr talman! Studiemedelssystemet är oerhört viktigt för Sverige och alla studenter, men en sak som också är av oerhörd betydelse är bostadsfrågan. I Stockholm är det ca 80 000 studenter som slåss om ungefär 12 500 studentbostäder. Så ser det i stort sett ut i alla våra studentstäder i landet. Men för att man ska kunna ha förmånen eller bekymret med att hitta en sådan bostad - och det handlar om turen att leva i ett land som Sverige som har ett studiemedelssystem som möjliggör studier - måste man först ha en utbildningsplats. Sverige har i dag en arbetslöshet som ligger på över 8 procent. Det är lika högt eller högre än i många jämförbara länder i Europa. Nästa år bedöms arbetslösheten bli ännu högre. Ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast. Antalet långtidsarbetslösa har mer än fördubblats under de sex senaste åren. Med andra ord består utanförskapet. Arbetslösheten slår mot de enskilda personerna men gör även att utrymmet för nya ekonomiska reformer begränsas. Socialdemokraternas mål är att utbildningsnivån i Sverige ska vara världsledande. Det gäller hela befolkningen. Sverige har nu en regering - förmodligen den enda i världen - som sänker utbildningsambitionerna. Antalet högskoleplatser minskar. Allt fler högskolor och universitet varnar för att regeringens nedskärningar av antalet platser kommer att leda till att de nu tvingas till svåra prioriteringar och omställningskrav för fakulteter och institutioner. Men framför allt drabbas de unga vars drömmar om en framtid kanske krossas när de inte kommer in. Varje generation ska ha samma möjligheter till högre utbildning. Vi ifrågasätter därför tidpunkten för nedskärningen. Den kommer flera år innan effekterna av den väntade minskningen av ungdomskullarna kan ses i högskolan, och nedskärningen genomförs i ett läge när arbetslösheten bland unga är alarmerande hög. Socialdemokraterna vill gärna ta sitt samhällsansvar och vara med och möjliggöra att det blir fler läkare, sjuksköterskor, lärare och civilingenjörer så att den kompetens som så väl behövs inom vård, skola och näringsliv finns även i framtiden. I stället tvingas nu universitet och högskolor lägga större energi på att hantera effekterna av att många utbildningsplatser ska bort när alla egentligen behövs. Fram till år 2020, herr talman, är regeringens mål att andelen unga med högre utbildning i Sverige ska stå stilla eller minska. I dag har drygt 43 procent av 30-34-åringarna i Sverige minst en tvåårig högre utbildning. Regeringens mål för Sverige är att andelen ska vara 40-45 procent år 2020. Det är anmärkningsvärt låga ambitioner för Sverige. Andra länder har redan i dag en större andel unga med högre utbildning än Sverige. Detta kritiseras inte bara av oss socialdemokrater utan även av EU-kommissionärer och olika experter inom utbildningsområdet och näringslivet. Vårt mål är att andelen ska vara 50 procent. Andelen yrkesverksamma som återkommer till högskolan för att vidareutbilda sig bör också öka. Den borgerliga regeringen gör en kraftig nedskärning av antalet platser på högskolor och universitet. I år minskar det med minst 10 000 platser, och under nästa år beräknar lärosätena att det kommer att minska med ytterligare 10 000. Den stora nedskärningen av ungas möjlighet att utbilda sig sker samtidigt som Verket för högskoleservice siffror visar att söktrycket till högskolor och universitet är mycket högt och ökande. Samtidigt är arbetslösheten och framför allt ungdomsarbetslösheten mycket hög. Så kan vi inte ha det. Vi presenterar i vår budget en investering i 7 000 platser på högskolor och universitet och 4 500 platser på yrkeshögskolan under nästa år. Det är totalt 11 500 platser inom den eftergymnasiala utbildningen. Samtidigt investerar vi 200 miljoner för ökad kvalitet i utbildningen på högskolor och universitet. Dessa ska främst gå till att öka antalet lärarledda timmar. Herr talman! I detta betänkande finner man även vårt förslag om att höja barnbidraget respektive studiehjälpen med 100 kronor i månaden till 1 150. Barnbidraget och studiehjälpen är en central del av den generella välfärden och bidrar till en positiv fördelning utan att stigmatisera. För detta ändamål tillför vi 400 miljoner kronor för 2013 utöver regeringens förslag. Vi är även glada över att tilläggsbidraget inom studiemedlen, som lämnas till studerande med barn, kommer att höjas från och med den 1 januari med ca 10 procent. Högskolestudier är en heltidssysselsättning. Det förutsätter att studenter dels har en rimlig studiemedelsnivå, dels har ett socialt skydd som fångar upp vid såväl sjukdom som föräldraskap och arbetslöshet. Med generella och förutsägbara system skapas en trygghet som väcker människors vilja att ta steget framåt och påbörja studier. Det handlar också om möjligheten att fullfölja dem. Nu sker ett viktigt arbete med att förändra och se över socialförsäkringssystemen. Det är viktigt att uppmärksamma - jag har gjort det tidigare här i talarstolen - studenternas situation i det arbetet. Redan nu vill jag uppmärksamma två bitar. Den ena biten är antalet karensdagar, som måste ses över och minska från 30, som det är i dag. Den andra biten handlar om möjligheten till deltidssjukskrivning. Jag avslutar med att än en gång säga att vi socialdemokrater har högre ambitioner för Sverige. Utbildning är nyckeln till framtidens jobb och konkurrenskraft men också till människors frihet att forma sina egna liv. (Applåder)

anf.119 Jabar Amin (MP):

Herr talman! Miljöpartiet menar att högskolan ska vara öppen och tillgänglig för allt fler samhällsgrupper. En stängd och snäv akademi är inget att eftersträva. Vi vill verka för en högskola dit allt fler människor med olika bakgrund och i olika skeden av livet kan vända sig. Vi menar att rekryteringen till högskolan behöver bli bredare och att allt fler grupper i samhället behöver få förutsättningar att fullfölja sina studier och ta med sig sina erfarenheter ut i arbetslivet eller inom akademin. En snabb jämförelse mellan Sverige och andra länder visar att Sverige är ett av de mest förmånliga länderna att studera i. Så har det varit, och det finns en god uppslutning bakom detta i riksdagen. Det är mycket bra. Trots det kan vi notera olika svårigheter. Ett problem är de stora studieskulderna. För två månader sedan skrev Svenskt Näringsliv i sin rapport Högskolekvalitet 2012 : "Sverige har dessutom bland världens mest skuldsatta studenter. 2010 hade drygt 114 000 personer ärenden hos Kronofogden på grund av obetalda studielån." Oavsett vad det beror på är det viktigt att verka för att förändra detta. En mer jämn fördelning av bidragsdelen och lånedelen i studiemedlet är något som vi bör sträva efter. När studiemedlet ökar nästa gång bör det vara bidragsdelen som går upp, menar vi i Miljöpartiet. Herr talman! Miljöpartiet driver en politik där det ska vara enkelt att vara förälder och student samtidigt. Vi har länge drivit frågan om ett extra tillägg i studiemedlet för studenter som har barn. Vi välkomnar att regeringen höjer det extra tillägget med 50 kronor per månad för studenter som har barn. Men det räcker inte. I vår budget finns det utrymme för ytterligare medel för de studenter som har barn. Vårt alternativ är att höja extratillägget med 100 kronor per månad i stället för regeringens 50. För detta avsätter vi 25 miljoner kronor i vår budget. Bildandet av familj ska inte få vara ett hinder för den egna bildningen. Herr talman! Ett modernt samhälle behöver en välfungerande högre utbildning. En av de viktigaste åtgärderna för att garantera detta är att möjliggöra för alla, oavsett bakgrund, att studera. I det sammanhanget är studiemedlet viktigt. Studiemedelssystemet är viktigt även för att skapa incitament för dem i samhället som inte har tillräcklig utbildningsnivå, detta för att kunna komma in på arbetsmarknaden, att kunna läsa in behörighet, att skaffa rätt kompetens för ett jobb som man vill söka eller för att utvecklas vidare. Vi menar att tröskeln för att komma tillbaka till skolan måste bli lägre för den grupp unga som i dag står längst ifrån arbetsmarknaden. Miljöpartiet tror på ett utbildningssystem som präglas av öppna dörrar, där fler får en ärlig chans att komma in, lyckas och därmed kunna bidra till samhällsutvecklingen. Studiemedelssystemet ska stötta den visionen. Det ska ge förutsättningar för att människors socioekonomiska status inte ska spela roll för huruvida de kan läsa in sin gymnasiekompetens eller studera vidare på högskolan. Herr talman! En annan viktig aspekt som jag vill beröra är att de regler som vi sätter upp styr inte bara förutsättningarna för studenterna utan också förutsättningarna för utbildningarna som helhet. Dagens studiemedelsregler gör det svårt för högskolorna att lägga upp en kurs på något annat sätt än det antal veckor som det går att få studiemedel för. Det går inte att lägga upp planeringen efter nya pedagogiska rön och låta studenterna ta sina poäng i en annan fart eller låta kursen sträcka sig en bit in på sommaren. Då ställer nämligen studiemedlet till det för studenterna. Vi menar att studiemedelssystemet ska vara flexibelt nog att följa högskolorna och utvecklingen av högskoleutbildningarna, inte tvärtom. Med det sagt, herr talman, vill jag yrka bifall till vårt särskilda yttrande.

anf.120 Björn Söder (SD):

Herr talman! Sverige brottas i dag med hög arbetslöshet. Särskilt på ungdomssidan är siffrorna alarmerande. Till detta kommer att många företag under hösten har varslat om ännu fler uppsägningar. Detta kommer med all sannolikhet att leda till att arbetslösheten stiger ännu mer, i alla fall på kort sikt. Men trots arbetslösheten finns det fortfarande arbetstillfällen i landet, arbetstillfällen som är svåra att tillsätta på grund av dålig matchning av arbetskraften. För att förbättra matchningen av arbetskraften gentemot de arbetstillfällen som trots allt finns behövs en satsning på fler yrkeshögskoleplatser. Yrkeshögskolan har nämligen visat sig mycket bra på att matcha utbildning med de lediga arbeten som finns. I Sverigedemokraternas budgetförslag har vi avsatt medel för 4 000 nya elevplatser på yrkeshögskolan. Det är också det antal som Myndigheten för yrkeshögskolan har meddelat att de klarar av organisatoriskt. Det är nämligen inte det organisatoriska som är begränsningen med fler platser. Begränsningen ligger i de ekonomiska ramar som regeringen har gett myndigheten. De nya platser som vi sverigedemokrater budgeterat för skulle kraftigt bidra till att öka matchningen på arbetsmarknaden och därigenom minska arbetslösheten. I slutändan skulle det, som alla förstår, vara en vinst, i alla fall samhällsekonomiskt. En annan effekt av fler yrkeshögskoleplatser är att många av de ungdomar som går yrkeshögskolor inte har fler teoretiska utbildningar som alternativ utan kommer att gå sysslolösa och i stället riskera att skaffa sig dåliga vanor. Samma sak, herr talman, gäller komvux. I vårt budgetförslag ville vi utöka antalet komvuxplatser med 4 500. Med denna utökning skulle människor ges en andra chans att skaffa sig rätt kompetens för att kunna ta de lediga arbeten som finns. Herr talman! Utskottets betänkande tar bland annat upp de stora fordringar som CSN har på tidigare studenter som numera är bosatta utomlands. I betänkandet nämns att hela 32 procent av de fordringar staten har på utlandsboende består av osäkra fordringar. Summan som består av osäkra fordringar är uppe i 3,8 miljarder kronor. Förhållandevis enkla åtgärder skulle förbättra statens möjligheter att kräva in dessa fordringar, och vi anser att det är dags att riksdagen tittar på detta problem för att åtgärda det. Vi sverigedemokrater har lagt fram ett särskilt yttrande, och med hänvisning till det avstår vi från att delta i beslutet. Herr talman! Så här i jultider ska vi vara snälla mot varandra, och därför bjuder jag på de återstående minuter som jag satt upp mig för på talarlistan.

anf.121 Jan Ericson (M):

Herr talman! Det råder en stor samstämmighet i denna kammare om utbildningens och det livslånga lärandets betydelse för att våra barn ska rustas för livet, för att människor ska hitta ett arbete, för att nya företag ska startas och för att nya innovationer och produkter ska tas fram - för att inte tala om utbildningens betydelse för att kanske få fram framtidens Nobelpristagare. En nyckel till det livslånga lärandet är möjligheten att finansiera sina studier. Betänkandet om studiestöd är därför en stor och viktig pusselbit, och jag vill därför börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Debatten blir lite märklig när man lyssnar på den samlade oppositionen. Det kan sägas vara en av oppositionens uppgifter att måla upp en negativ bild, och den uppgiften sköter de med den äran. Men låt oss också konstatera att vi är överens om att det är viktigt att vi har ett generöst studiestödssystem och att vi tycker att det är viktigt att utbildning finns tillgänglig för alla. I dessa frågor finns ingen politisk motsättning. Att oppositionen sedan alltid har närmast obegränsat med pengar att avvara på samtliga utgiftsområden är något vi i Alliansen har lärt oss leva med efter sex och ett halvt år i regeringsställning. Socialdemokraterna säger till exempel ofta att de har högre ambitioner för Sverige. Det är alltmer uppenbart att de högsta ambitionerna gäller skattetrycket. Herr talman! Det känns bra att kunna konstatera att Alliansen trots en svår finanskris och tuffa tider har kunnat göra viktiga förbättringar av studiemedlen. Vi har klarat av att göra reformer på detta område som den tidigare regeringen inte ens klarade av att göra i högkonjunktur. Betydligt annorlunda ser det ut i vår omvärld. Titta på många andra länder! Det enda man där diskuterar nu är vilka nedskärningar man ska göra, vilka besparingsprogram man ska anta och vilka skatter man ska höja. I många av dessa länder är studenter såklart en av de grupper som får betala. Sverige är inte i det läget, utan Alliansen har i stället kunnat genomföra förbättringar för våra studenter flera gånger de senaste åren. Det var mycket angeläget eftersom studiemedlen hade urgröpts under lång tid under tidigare socialdemokratiska regeringar. Studiemedlen har nu äntligen kunnat komma upp i de nivåer som bland annat studentorganisationer brukar säga är rimliga. För första gången någonsin går studentbudgetarna ihop, i vart fall nästan. Även i årets budget finns flera förbättringar. Bland annat höjs tilläggsbidraget inom studiemedel som lämnas till studerande med barn. Vi förlänger den extra satsningen på arbetslösa ungdomar på 20-24 år som saknar fullständig grundskole- eller gymnasieutbildning så att de kan få den högre bidragsnivån även för studier som påbörjas under 2013. I övrigt förbättras studiemedlen kopplat till olika reformer som regeringen beslutat eller aviserat. Det gäller exempelvis utökat studiemedel för lärlingsutbildning, fler beslutade platser på olika högskoleutbildningar och fler platser inom yrkeshögskolan, yrkesvux och folkhögskolorna. Herr talman! En annan reform jag är stolt över är höjningen av fribeloppet, alltså möjligheten att tjäna pengar av eget arbete utan att få studiemedlen reducerade. Vi har äntligen kommit bort från det vansinniga systemet att man ska bestraffas för att man har tid att jobba extra. I debatten för vissa oppositionsföreträdare fortfarande fram detta att arbeta extra vid sidan av studierna som något skadligt som närmast borde förbjudas. Min egen bild är precis tvärtom. Jag studerade juridik i mitten av 1980-talet. Jag kan lova att det inte var en tid för ekonomiska utsvävningar. Det fanns inte en chans att få studiemedlen att räcka ens för det nödvändigaste, och för dem som inte arbetade vid sidan av studierna eller kunde åka hem till föräldrarna på helgerna och äta ordentligt innebar studietiden faktiskt en högst påtvingad bantningskur. Själv arbetade jag mycket vid sidan av mina egna studier och hade ett antal olika jobb. Ofta dåligt betalda, osäkra anställningar och obekväma arbetstider. Men arbetet gav mig en ekonomi som möjliggjorde både att äga bil och ta en skidresa eller solresa som avbrott i studierna. Dessutom upplevde jag andra fördelar med att arbeta. Det var faktiskt rätt skönt att lämna studentlivet en stund för att umgås med arbetskamrater och ägna tankarna åt något annat än paragraferna i den lagbok jag annars ägnade större delen av min vakna tid åt. Enda smolket i glädjebägaren var faktiskt att jag tillhörde dem som bestraffades av staten genom reducerade studiemedel för att jag var flitig och arbetade hårt under studietiden och betalade skatt på min lön. Det kändes grymt orättvist. På den tiden hade jag ingen aning om att jag en dag skulle vara med och fatta beslut i riksdagen som förändrade detta. Efter studierna upplevde jag det som många andra studenter och arbetsgivare bekräftar, att min arbetslivserfarenhet hade ett värde när jag sökte jobb, även om arbetsuppgifterna från exempelvis industri och restaurang låg väldigt långt från mitt framtida jobb som jurist. Inom parentes kan nämnas att jobbskatteavdraget gör det mycket lönsamt för studenter att arbeta extra, skattebelastningen blir betydligt mindre än tidigare, vilket många studenter konstaterat med glädje de senaste åren. I princip kan man säga att de första 20 000 kronorna man tjänar i stort sett inte beskattas alls. Herr talman! Den politik som har förts de senaste åren har visat att Alliansen har vågat göra viktiga satsningar och att vi har kunnat prioritera trots svåra tider. Jag konstaterar att av den senaste omfattande undersökning som CSN har gjort framgår det att köpkraften för studiemedlet 2011 var det högsta sedan 1965, då det moderna studiemedelssystemet infördes. Även i CSN:s enkätundersökning, som presenterades i början av det här året, bekräftar studenterna att deras ekonomiska situation har förbättrats. Alliansen har i ord och handling visat att vi har varit beredda att göra stora förbättringar för studenterna. Oppositionen har år efter år efterfrågat förbättring av studiemedlen, men själva orkade man inte med det under sin tid i regeringsställning, trots att det då var högkonjunktur. Nu har Alliansen genomfört förbättringarna, dessutom i en tid med stora ekonomiska påfrestningar. Jag förstår att detta svider hos oppositionen, vilket visar sig i att oppositionsföreträdare i dag pratar om det mesta utom om studiemedlen, som denna debatt egentligen handlar om. Herr talman! Som ansvarig för vuxenutbildningsfrågorna hos Moderaterna kan jag se utmaningar när det gäller studiemedelssystemet för den som studerar på olika former av vuxenutbildning. Visserligen har Alliansen även här förbättrat villkoren och infört vissa riktade stöd, och ytterligare förbättringar aviseras, som sagt, för 2013. Men fortfarande är systemet ganska snårigt, och många vuxenstuderande upplever att det är svårt att få studiemedel för vissa former av vuxenutbildning. Ibland tror jag också att kunskaperna bland studenterna är dåliga om de möjligheter till studiemedel som faktiskt finns. Kanske finns det anledning att återkomma till frågan om enklare och mer generösa möjligheter till studiemedel vid vuxenutbildning om vi ska kunna utveckla det livslånga lärandet. Det kan också finnas anledning att mer långsiktigt diskutera dagens åldersgränser för studiemedel, om vi ska kunna arbeta fler år och kanske behöver byta yrke under livet. Jag konstaterar belåtet att regeringen har tillsatt en särskild utredare som har fått i uppdrag att se över studiehjälpen i dess helhet, att anpassa studiestödet till nya studerandegrupper. Det är en mycket viktig framtidsfråga. Herr talman! Med detta sagt konstaterar jag att Sverige i dag har ett studiestödssystem som är det kanske mest generösa i världen. Alliansens ekonomiska ansvarstagande har lagt grunden till att vi har kunnat både värna och förbättra studiemedelssystemet sedan 2006. Alliansen har helt enkelt gjort det ekonomiska livet lite lättare för studenterna. Det är ett klokt vägval eftersom vi vill att Sverige ska vara en kunskapsnation, där möjligheten att studera är tillgänglig för alla. Med detta vill jag önska alla utskottskolleger, kansliet, talmannen, kammarpersonalen och givetvis alla svenska studenter en riktigt god jul. (Applåder)

anf.122 Adnan Dibrani (S):

Herr talman! Jag tänker fatta mig väldigt kort. Jan Ericson pratar om höga ambitioner. Då är min fråga: På vilket sätt är det att ha höga ambitioner för Sverige när man skär ned med 20 000 utbildningsplatser samtidigt som vi har det rekordstora söktryck som vi har? Jag vill ha ett rakt svar, inget krusidullande runt omkring. På vilket sätt är det höga ambitioner att skära ned antalet utbildningsplatser när man verkligen behöver dem med tanke på den ungdomsarbetslöshet som finns och så vidare?

anf.123 Jan Ericson (M):

Herr talman! Jag konstaterar att under 2010 och 2011 hade vi rekordmånga som studerade på högskola i Sverige. Jag konstaterar också att vi tillskjuter flera extra platser under 2013. Sedan är det alltid så att behoven av olika typer av utbildningar ökar och minskar. Dessutom följer det elevkullarna. Jag kan också konstatera att Adnan Dibrani påstår att nästa år kommer antalet platser att minska med 10 000 och att han skjuter till 7 000 platser till högskolan. Det innebär att det även med Socialdemokraternas politik skulle bli färre platser på högskolan.

anf.124 Adnan Dibrani (S):

Herr talman! Det är helt rätt. Det är 7 000 platser och 4 500 på yrkeshögskolan. Det blir 11 500 platser. Nu har jag totalt glömt vad det var Jan Ericson sade, för jag tänkte på helt andra grejer. Först och främst vill jag bara säga att det inte är så att Socialdemokraterna slår sig för bröstet när antalet utbildningsplatser går ned. Om vi besöker högskolor och universitet ser vi att alla har börjat förbereda sig på att skära ned. Det är alltså ingenting som vi har hittat på, utan det är högskolor och universitet som själva säger detta. Då väljer jag att lita på dem och inte på dig i det här fallet, eftersom de arbetar med de frågorna. Det jag däremot kan säga är att det är ganska självklart att antalet platser har ökat relativt sett, men tittar vi rent andelsmässigt ser vi ju att antalet utbildningsplatser har minskat under er tid. Även om det finns fler platser har andelen utbildningsplatser med tanke på det söktryck som finns och med tanke på de ungdomskullar som finns gått ned. Än en gång: Utbildningsambitioner och höga ambitioner kan vi säkert båda prata om att vi har, liksom vad höga ambitioner är för någonting, men tycker du att det i dessa tider när vi har en hög ungdomsarbetslöshet, när vi har folk som varslas och folk som sägs upp och verkligen behöver vidareutbilda sig är läge att skära ned på antalet platser?

anf.125 Jan Ericson (M):

Herr talman! Jag tycker som så, att det viktiga är att vi har en mångfald i utbildningsplatser. Jag kan bara konstatera att vi har tillfört ganska mycket resurser till både yrkesvux och lärlingsvux, till yrkeshögskolan och folkhögskolorna. Alla de har också sin plats i hela utbildningssystemet. Jag konstaterar att Adnan Dibrani räknar också in yrkeshögskoleplatserna när han talar om hur många ytterligare platser som ni skjuter till i utbildningssystemet. Då tycker jag faktiskt att jag också har rätt att räkna med de platserna. Det viktiga är att vi har en mångfald av utbildningar och att människor kan gå både korta utbildningar och högskoleutbildningar. Vi biter oss själva i svansen om vi tror att alla problem i samhället, alla arbetsmarknadsbehov, löses med bara högskoleutbildningar. Det behövs också andra saker. Där står vi för en mångfald där man kan gå både kortare och längre utbildningar.

anf.126 Roger Haddad (FP):

Herr talman! Nästa års budget för studiemedel uppgår till drygt 22 miljarder kronor. Ställt mot Folkpartiets och alliansregeringens tydliga förslag finns åtminstone fyra olika förslag från de rödgröna och Sverigedemokraterna. Dessutom har Sverigedemokraternas representant lämnat salen, och Vänsterpartiets representant är inte närvarande. Hur som helst. Detta är detaljbudgeten, om jag får använda det uttrycket, för studiemedelsbudgeten. Själva ramen antog vi i slutet av november. Folkpartiet och alliansregeringen har prioriterat högre studiemedelsbelopp i flera steg. Den 1 januari 2010 höjdes beloppet med 431 kronor per studiemånad. Beloppet höjdes med ytterligare 498 kronor per studiemånad från den 1 juli 2011. Studiemedlet innevarande år är på ca 9 700 kronor för heltidsstudier, där ungefär 3 000 kronor utgör en bidragsdel och 6 000 kronor en lånedel. Det som är positivt är att månadsbeloppet är högre än de kostnader en student beräknas ha om man utgår från det underlag som både CSN, Swedbank och Sveriges Förenade Studentkårer har redovisat. Studiemedelspolitiken är en viktig del för unga och vuxna att kunna fortbilda sig. Under 2011 fick drygt 970 000 studerande någon form av studiestöd. I nästa års anslag i budgeten prioriteras bland annat för de förväntade ökade kostnaderna för studiemedel som uppstår i samband med de satsningar som regeringen gör inom vuxenutbildningen och lärlingsutbildningarna. Men ett ökat antal platser vid högskolorna och ett ökat antal platser på yrkeshögskolan är inte vad Socialdemokraterna tror, nämligen en arbetsmarknadspolitik åtgärd. Glöm inte att många i den målgrupp som ni väljer att lyfta upp, de arbetslösa ungdomarna, inte ens har slutbetyg från gymnasiet. De har ingen access till vare sig yrkeshögskolan eller högskolan utan behöver komplettera. Det är precis det vi satsar på genom yrkesvux och genom att förlänga folkhögskolesatsningen. Ungdomar ska få en högre bidragsdel och kunna komplettera grundskolan och gymnasieskolan. Det verkar till exempel Miljöpartiets ledamot ha missat helt i betänkandet. Herr talman! Ytterligare en viktig målgrupp som vi prioriterar i nästa års budget är studerande med barn. Tilläggsbidraget höjs med 10 procent utöver tidigare höjningar av flerbarnstillägget. Jag vill här också nämna den utredning som ska redovisa sitt förslag den 30 juni nästa år. Den har ett tydligt och viktigt uppdrag att titta på hur studiehjälpen ska reformeras med hänsyn till både utbildningspolitiska och familjepolitiska mål. Utredaren ska också titta på hur familjens ekonomi kan säkras även om elevens studiebidrag dras in vid olovlig frånvaro eftersom det kan påverka familjens andra totala inkomster, till exempel bostadsbidraget. Det måste vi naturligtvis förebygga. Vi har, som har nämnts tidigare, höjt fribeloppet. Jag tror att det 2010 beräknas uppgå till 142 400 kronor. Det är en viktig signal och åtgärd för att stimulera studenter att arbeta parallellt. Vi måste, herr talman, aktivt förebygga skolket i skolan. Skolk har olika orsaker, men oavsett skäl är frånvaro aldrig acceptabel. I gymnasieskolan ska det råda närvaroplikt den dagen en elev har tackat ja till sitt program. Gymnasieskolan har en viktig roll att förbereda ungdomar att läsa vidare till universitetet eller gå ut i arbetslivet. Närvaro är en förutsättning för att lärare ska kunna stötta elever som har det tufft i skolan eller tufft hemma. Vi vet att några få timmars skolk i början av terminen ofta växer till långvarig frånvaro och kanske till och med skolavhopp. Vi vet att elever som hoppar av skolan riskerar att hamna i arbetslöshet, kriminalitet och missbruk. Att inte acceptera skolk är att hjälpa de elever som riskerar att vandra en sådan väg. Herr talman! För att få studiebidrag ska man studera. Det är inte svårare än så. Det är i den riktningen studiemedelspolitiken nu förs, och vi ser redan hur CSN:s tuffa riktlinjer börjat ge effekt. Den 1 januari 2012 skärptes rutinerna för när ogiltig frånvaro ska rapporteras in till CSN. Upprepad frånvaro mer än några timmar under en månad ska inrapporteras. Antalet studerande med ogiltig frånvaro i kommunala och fristående gymnasieskolor i Sverige som har fått studiehjälp indragen under läsåret 2011/12 uppgick till hela 19 700 personer. Det motsvarar 5,5 procent av de drygt 370 000 personer som fick studiehjälp inom de båda skolformerna under läsåret, vilket är en ökning med 1,2 procentenheter jämfört med läsåret innan. I det här sammanhanget, herr talman, vill jag också säga att vi motsätter oss Miljöpartiets kravlösa hållning som i princip går ut på att studiebidrag ska betalas ut oavsett om man är närvarande eller frånvarande - giltigt eller ogiltigt. Herr talman! Sverige har, och ska ha, en generös studiemedelspolitik. Utöver CSN:s fortsatta viktiga arbete med att öka tillgängligheten och servicen och med att driva in skulder finns några andra utmaningar. Statens resurser inom det politikområdet måste bättre nå den målgrupp som bäst behöver studiemedel. Vi måste lösa finansieringen för studenter inom den grundläggande vuxenutbildningen. Målgruppen är nästan uteslutande invandrare och flyktingar som kommer hit och läser in grundskolekompetens. Den så kallade Gruv-utredningen tittar på ett särskilt problem. Bakgrunden är att många som studerar på grundvux finansierar studierna med studielån och får sedan stora problem med att betala tillbaka sina skulder. Hälften av dessa hamnar hos kronofogden. Därför måste studiemedelssystemet analyseras, och det måste läggas fram förslag på förändringar så att fler kan fullfölja sin utbildning. Herr talman! Vi har ett bra studiemedelssystem, och vi har en generös studiemedelspolitik. Med de orden yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)

anf.127 Emil Källström (C):

Herr talman! Nu har vi kommit till den debatt som jag i en tidigare upplaga av denna debatt kallade för den minst spännande debatten på hela året. Varför gör jag det? Jo, därför att vi alla är helt överens. Studiemedlet är inte en av de stora skiljelinjerna i svensk politik, utan här är det generositet, och möjligen lite ytterligare generositet i skydd av sin oppositionsroll, som gäller. Den här frågan kan man se på många olika sätt. Om man läser de särskilda yttranden som har lämnats in från oppositionspartierna eller om man lyssnar på debatten märker man snart att de invändningar som finns handlar om allt annat än studiestöd. Med det sagt, att den här debatten kanske inte hör till de mer spännande eller spänstiga debatterna, är den kanske en av de mest viktiga debatterna på hela året. Att vi har ett generöst och tillgängligt studiestödssystem är en av de aspekter man kan vara allra stoltast över när det gäller Sverige och den svenska offentliga ekonomin. Vi klarar av detta. Här kan vi återigen nämna att grunden för detta är givetvis att vi har en väl fungerande ekonomi, att vi har statsfinanser i balans som gör att vi har råd. Vi kan dessutom höja de studiemedel som redan före höjningarna var bland världens mest generösa. År 2010 höjde alliansregeringen studiemedlet med 431 kronor. År 2011 följde vi efter och höjde med 498 kronor. Tidigare talare har också nämnt att CSN sagt att 2011 var det år sedan det nuvarande studiemedelssystemet kom på plats som man fick allra mest om vi ser till den köpkraft som pengarna ger. Utmaningen för de vanliga studenterna, den stora massan som får de ca 9 700 kronorna i bidrag och lån, är att systemet inte ska sacka efter, som det har gjort i perioder i svensk politik, att vi inte klarar av att hålla nivån. Men den här nivån är numera som tur är indexerad efter prisbasbeloppet, så den risken är väl ganska liten. 1,3 procent i ränta - det är en väldigt billig kostnad för att låna pengar. Oavsett hur stor säkerhet man har på en bil, en fastighet eller vad det nu kan vara får man inte låna så billigt när man går till banken. Men det får man om man tar ett studielån. Den låga räntan har gått ned. Innevarande år betalar man 1,5 procents ränta på sina studielån, och nästa år blir det ännu billigare, 1,3 procent. Detta beror på att svensk ekonomi är så oerhört välskött. Nu talar jag i eget intresse, för jag har också studielån som jag betalar av på. Vi betalar ränta baserat på statens upplåningskostnader de senaste tre åren. Eftersom Sverige är en så pass stark ekonomi i en värld som inte är en stark ekonomi lånar Sverige pengar väldigt billigt, och detta medför att studenter här lånar pengar väldigt billigt. Det har blivit billigare att vara student tack vare att svensk ekonomi är så välskött. Om jag går tillbaka till tidigare versioner av denna debatt och vad jag har försökt lägga vikten på kan jag säga att vi med de höjningar som gjorts har klarat av den stora massan studenter. De som går direkt från gymnasiet eller har något år i jobb och sedan börjar plugga, bor i en billig lägenhet och så vidare lever ganska bra på studiemedlen. De klarar sig, och de lever sina liv på ett bra sätt. Sedan finns det andra grupper för vilka det krävs förbättringar, och en sådan grupp är studenter med barn. Här är det glädjande att vi kan göra rejäla tillägg. De tillägg som finns för studenter med barn höjs med ungefär 10 procent. För den som har ett barn höjs tillägget per månad från 528 till 580 kronor. För den som har två barn höjs det från 860 till 948 kronor. För den som har tre eller fler barn höjs tillägget per månad från 1 036 till 1 140 kronor. Det känns väldigt bra att vi kan höja de här nivåerna. Det är ett stort steg för denna grupp att börja studera eftersom det kan innebära ett stort ekonomiskt avbräck för dem. Det är inte omöjligt att vi måste fortsätta att ytterligare slipa ned trösklarna för denna grupp till att börja studera. Studier på högskola är i grunden ett heltidsengagemang, men väldigt många ser att man har chansen att jobba extra. De allra flesta har möjlighet att göra det på sommaren, och många gör det på helger och kvällar eller på deltid under arbetsveckorna. Det är fantastiskt bra att vi har kunnat höja det belopp som man får tjäna innan man "straffas" av systemet. Personligen hade jag gärna sett att den övre gränsen inte hade funnits, att du fick tjäna hur mycket pengar du vill om du är student. Men den gräns som vi nu har levererat och som just nu ligger på 140 800 kronor innebär att de allra flesta kan jobba så mycket de vill, tjäna de pengar de har möjlighet att tjäna och ändå vara inom ramen för det som man får tjäna. När jag satt och förberedde mitt anförande hade jag, som så många andra av oss, tv:n på med den pågående riksdagsdebatten. Då var det arbetsmarknadsutskottet som debatterade, och konceptet med studentmedarbetare nämndes i ett replikskifte. Utskottets ordförande nämnde Region Skåne som ett bra exempel där man tar in studentmedarbetare som får kombinera arbete och studier under en kortare tid, dels för att ta till vara studenternas kompetens när den är som allra färskast, dels för att ge studenterna en inblick i arbetslivet och föra akademi och näringsliv närmare varandra, eller offentligt samhälle i detta fall när det gäller Region Skåne. Arbetsmarknadsutskottets ordförande efterlyste detta som någonting som man kan utveckla. Låt mig vara den förste som instämmer i detta. Jag tror att många fler offentliga institutioner och många fler företag skulle kunna utveckla sitt arbete med studentmedarbetare för att brygga in studenter i arbetslivet, till och med under tiden som man befinner sig i studier. Avslutningsvis brukar man nämna någonting som oppositionen har klankat ned på eller har haft invändningar mot. Men när det gäller just detta politikområde finns det, om vi ser propositionen i sak, i princip inga invändningar mot regeringens politik. När Socialdemokraterna väl började prata om propositionen välkomnade man höjningen för föräldrar som studerar, och det var jättebra. Även om det blir debattekniskt lite tråkigt är det väldigt tryggt för svenska studenter att vi har ett så pass generöst system med en så bra och bred politisk uppbackning. Att inleda en utbildning kan vara ett commitment på uppemot fem år om man ska läsa en masterutbildning, och då vet man att det finns en bred politisk uppbackning. Under hela den tid man kommer att befinna sig i studier har vi ett bra och generöst studiesystem, där alliansregeringen dessutom har höjt beloppen tack vare en välskött svensk ekonomi. (Applåder)

anf.128 Yvonne Andersson (KD):

Herr talman! Som tidigare sagts i flera anföranden har vi ett av världens mest generösa studiestödssystem. Studiestödet är ju en rad poster, och jag är osäker på om det har framkommit särskilt tydligt i debatten. Jag tar mig friheten att trycka på vilka poster som regeringen har föreslagit i sin proposition och som utskottet har ställt sig bakom utan några som helst reservationer. Det är studiehjälp i form av studiebidrag, inackorderingstillägg och extra tillägg för studerande inom främst gymnasieskolan studiemedel i form av studiebidrag och tilläggsbidrag för studerande med barn räntor för studielån tagna i Riksgäldskontoret inleverans av kapital till Riksgäldskontoret till följd av avskrivning av studielån bidrag till kostnader vid viss gymnasieutbildning och vid viss föräldrautbildning i teckenspråk bidrag till vissa studiesociala ändamål administration av studiestöd hantering av överklaganden vid Överklagandenämnden för studiestöd. Jag ville läsa upp de här åtta posterna för att tala om hur brett och omfattande detta betänkande är, där vi alla är överens om att arbeta vidare i riktning mot att alla ska ha rätten att få känna sig trygga under sin studietid. Herr talman! Generösa och rimliga villkor för finansiering av studietiden finns i dag. Det visar sig inte minst i CSN:s rapport Studerandes ekonomiska och sociala situation 2011 . Där var det tydliga utmaningar. Många studenter tycker att studiemedlen mycket väl räcker för att täcka levnadskostnaderna. Ändå har det funnits en otrygghet bland vissa studenter då de inte vet om de på allvar ska klara av sin finansiella situation. Det är naturligtvis inte bra, och det måste vi ta på allvar. Vi kristdemokrater har tillsammans i Alliansen och före Alliansen alltid arbetat för trygga förhållanden, inte minst för de studenter som är föräldrar eller som får barn. I dag kan vi konstatera att vi går in och gör avsevärda förbättringar på särskilt tre plan. Till exempel ser man över studiehjälpsdelen i en helhetsutredning som ska bli klar sommaren 2013. Varför tillsätter alliansregeringen så många utredningar på olika områden? Jo, det är för att vi ska få veta vad som gäller, för att vi ska följa upp och kunna förbättra. Mycket av det som tidigare låg dunkelt lyfter vi fram i ljuset gång efter annan. Det blir heta debatter i kammaren och i pressen, men värdet är att vi hela tiden kan förbättra det vi gör. Ytterligare en sak är fribeloppet, som har nämnts här, men också tilläggsbidragen för dem som har barn. Det här är riktigt bra. I ett livslångt lärande, i en nation som ska ligga i fronten på kunskapsutvecklingen, behöver vi ha studiemedel för människor som befinner sig i en familjebildande situation. De ska inte förlora på det. Jag hade själv förmånen att ha det, och de flesta av er har väl haft studiehjälp i någon form, skulle jag gissa. Det var väldigt viktigt. Men vi ska ha klart för oss att vi har gjort avsevärda förbättringar inom studiestödsområdet sedan vi började på 2000-talet. Att fribeloppet har höjts är en annan sak. Det ska vara lönsamt att gå och arbeta. Det ska vara en möjlighet att bestämma över sina finansiella levnadsvillkor. Det är jättebra. Jag kan också trycka på det min kollega Emil Källström sade: Om jag själv hade fått bestämma hade jag velat få bort gränsen helt. Vi får väl se hur långt vi kommer att sträcka oss. Men vi är nog många som tycker att studenterna själva är så ansvarsfulla att de mycket väl kan avgöra att de klarar sina studiemål och samtidigt ha kontakt med arbetslivet. Det är för övrigt en arbetslinje och stämmer väl överens med det vi jobbar med. Den tredje del där det är avsevärda förbättringar är vuxenutbildningen. År 2006-2012 ökade vi vuxenutbildningen med 1 miljard. År 2013-2016 avser vi att öka med 35 000 årsplatser inom vuxenutbildningen. Därtill kommer kommunal utbildning. Det är riktigt bra, och där jobbar vi vidare, just för att förverkliga det som vi har sagt hela tiden: det livslånga lärandet där vi går vidare. Herr talman! Det finns inga motioner till betänkandet, som sig bör. Jag vill säga att alliansregeringen ligger mycket väl till beträffande finansiella villkor för studenter, detta på grund av att vi har en välskött ekonomi. Vi kommer att följa behoven, inte minst den utredningen om studiehjälp. I dagsläget kan jag vara riktigt nöjd bara med ett bifall till förslaget i betänkandet, och jag önskar naturligtvis kolleger, kammarpersonal och naturligtvis herr talmannen en god jul. (Applåder)