Karriärvägar för lärare i skolväsendet m.m.

anf.69 Cecilia Dalman Eek (S):

Fru talman! I dag ska utbildningsutskottet debattera betänkandet om karriärvägar för lärare i skolväsendet. Vi socialdemokrater står förstås bakom våra reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bara bifall till vår reservation nr 6. I dag när vi debatterar lärarnas karriärvägar är det många elever i landets skolor som slutar skolan och går på sommarlov. På många skoltrappor sjungs det och kastas studentmössor. Eleverna tar farväl av sina lärare för att starta vuxenlivet utanför grund- och gymnasieskolan. Det hurras och sjungs, och det fälls säkert en och annan tår när lärare och kamrater skiljs åt. Många tar med sig minnen av lärare som har varit fantastiska. Det handlar om duktiga pedagoger som byggt relationer med sina elever och som fört över passionen för lärandet till eleverna. Jag drar mig till minnes en historielärare som inledde avsnittet om franska revolutionen med att vifta med en flagga och med sin djupa stämma sjunga Marseljäsen för oss Kortedalaungar. Framåt, ni barn av fosterlandet, sjöng han, fast på franska. Det var kanske tur att vi inte kunde så mycket franska, för det vi förstod var hans passion för sitt yrke, hans glädje i att lära ut. Passionen var det inget fel på. Den imponerade, och han blev en av mina favoritlärare. Fru talman! I dag vet vi att det enskilt viktigaste för elevernas resultat i skolan är mötet med en skicklig lärare. För att vara en bra lärare måste man förstås ha en passion för yrket, men för att förbli en skicklig lärare är det en absolut förutsättning att man får möjlighet att ta till sig och använda ny kunskap i yrket. Kontinuerlig fortbildning och kompetensutveckling med nära koppling till akademin ska vara naturliga inslag i lärarrollen. Genom att skapa strukturer för lärande också för lärarna kan nya forskningsrön snabbare få genomslag i landets alla klassrum. Vill vi ha högre kunskapsresultat i den svenska skolan måste vi också skapa förutsättningar för fler begåvade och ambitiösa studenter att vilja utbilda sig och arbeta som lärare. Ett sätt att göra läraryrket mer attraktivt är att visa att det finns utvecklingsmöjligheter i yrket, att man kan göra karriär som lärare. Det kan stimulera till utveckling, och det ger möjligheter för skolan att dra extra nytta av skickliga lärare som vill fördjupa sig genom till exempel akademiska studier. Därför vill vi socialdemokrater se flera karriärvägar för lärare och förskollärare. Det förslag som regeringen nu lägger fram och som vi debatterar i dag har en del brister. Vi vill se en del förändringar i förslaget. Fru talman! Den allvarligaste kritiken mot förslaget är att det inte gäller lärare som forskar på områden som rör skolans absoluta kärna, det vill säga lärande om lärandet. Lärare som har en licentiatexamen eller har disputerat inom utbildningsvetenskap, pedagogik, pedagogiskt arbete eller allmändidaktik kommer inte i fråga för en lektorstjänst enligt det förslag regeringen nu har lagt fram. Det betyder att de lärare som skaffat sig akademiska kunskaper på ett område som är mycket nära skolans absoluta kärnområde ställs åt sidan när det gäller karriärvägarna. Det betyder att hundratals lärare som i dag är antagna och redan går på forskarskolor eller de så kallade kommundoktoranderna inte har möjlighet att söka en lektorstjänst efter disputationen. Särskilt gäller det lärare för de yngre åldrarna. Där är det vanligt att man har tagit licentiatexamen eller avlagt doktorsexamen med en sådan inriktning. Lärarna själva har alltså identifierat ett behov av att forska inom pedagogik, didaktik och utbildningsvetenskap, de forskningsfält som inrymmer frågor om lärande, om kunskapsbildning och kunskapsprocesser. De har identifierat det som ett område med särskilt stort behov av att utvecklas i skolan. Därför är det inte rimligt att just det utvecklingsbehovet inte erkänns av regeringen i samband med karriärtjänsterna. Fru talman! Vid Göteborgs universitet bedrivs forskning av lärare inom Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning. Där är man mycket förvånad över att karriärtjänsterna inte omfattar de forskare som ägnar sig åt skolans vetenskapliga kärna. Det betyder att en lärare som har forskat och tillägnat sig särskilda kunskaper inte kan komma tillbaka till skolan på en karriärtjänst för att arbeta med skolutveckling inom lärande om lärandet. En risk med regeringens snäva ämnesfokusering är att de lärare som forskat just inom det här området går vidare och inte kommer tillbaka till skolan. Att utesluta ämnen som har sitt vetenskapliga forskningsfokus här undergräver skolforskningens ställning såväl i akademin som i praktiken i skolan. Den svenska skolan behöver alla lärare som beforskar sitt arbetsfält, och karriärtjänsterna borde vara självklara möjligheter för att få tillbaka också de lärarna till aktiv tjänst som skolutvecklare. Fru talman! Karriärtjänsterna skulle kunna vara viktiga resurser också inom ämnen där det i dag finns stora utvecklingsbehov men som inte är adresserade av regeringens förslag. Ett sådant exempel är lärares ledarskap. Det har visat sig att utbildning och handledningsinsatser i ledarskap, framför allt på gymnasieskolan, har varit mycket eftersökta. Det finns ett stort behov av långsiktig utveckling på området. Detta är ett av de områden där karriärtjänsterna skulle kunna vara ett sätt att få disputerade lärare att vara en drivkraft. Detta säger skolhuvudmän som har identifierat ledarskapsrollen som en viktig utvecklingsfaktor, men regeringens förslag till karriärtjänster täcker inte heller det här området. Fru talman! En del av oss läser Göteborgs-Posten. Jag gör det. I dag finns det en artikel om Mats Widigson som nu på fredag ska försvara sin avhandling Från miljonprogram till högskoleprogram . Det är en fyndig titel på en avhandling. Han har forskat om lärandeprocesser och vad som ligger till grund när elever bestämmer sig för om de ska gå vidare i sina studier eller inte. Mats vet vad olika skolor skulle behöva göra för att fler elever ska vilja ta vara på sina begåvningar och gå vidare till högre studier. Hans kompetens skulle vara utmärkt att använda för skolor i de områden där den här situationen är aktuell. Men Mats kan inte komma ifråga för karriärtjänster inom skolväsendet så som regeringen har definierat dem. Det är förvånande, särskilt mot bakgrund av att den bristande likvärdigheten är ett av den svenska skolans största problem och att regeringen hittills inte har vidtagit åtgärder som har minskat de ökande kunskapsklyftorna. Fru talman! I dag råder det en viss förvirring om vad de föreslagna tjänsterna ska innebära. Bland lärare och skolutvecklare diskuteras många varianter, och en del uttrycker oro för att detta inte blir forskningsförankrat och utvecklingsinriktat utan enbart en variant på individuell lönesättning. Det är absolut inget fel att premiera särskilt skickliga lärare, men syftet måste vara att använda deras kompetens till att utveckla också andra lärares kompetens. Det finns helt enkelt en oro för godtycke och stagnation. För att säkra att karriärtjänsterna blir den utvecklande resurs som är avsikten menar vi socialdemokrater att de måste vara knutna till lärosätena för att utvecklas vidare. I regeringens förslag finns det inget som reglerar hur en sådan anknytning till forskning vid lärosätena ska se ut eller att det ens ska finnas. Det behövs en tydligare, tätare koppling mellan lärosätena och skolutvecklarna. Regeringen bör lämna förslag till hur samverkan ska se ut mellan skolan, lärosätena och de lärare som har fått karriärtjänsterna. Det gäller såväl från akademins som från skolans och lärarens utgångspunkt. Fru talman! I dag vet vi att det bästa för en elev som vill ha bra betyg i högre utbildningar är att börja tidigt i förskolan. Det är här lusten att lära grundläggs. De tidiga förskolebarnen drar nytta av sin förskoleutbildning genom goda resultat i skolan ända upp i den högre utbildningen. På detta område är den internationella forskningen rent öronbedövande tydlig. Det finns många disputerade förskollärare inom utbildningsvetenskapen, och den svenska förskolans utveckling skulle stärkas ytterligare med inrättandet av forskningsanknutna karriärtjänster i förskolan. Vi socialdemokrater ser förskolan som den naturliga startpunkten för dagens och framtidens elever, och vi menar att reformen med karriärtjänster för lärare också ska omfatta förskolan. Jag har talat med lärarutbildare, och de är bekymrade över att regeringens förslag stänger ute förskollärarna från karriärtjänsterna. Det finns gott om förskollärare som har disputerat, främst inom utbildningsvetenskapen. Regeringen har inte angivit några motiv till varför just förskolan inte ska finnas med och ha samma regler som de andra när det gäller just karriärtjänsterna. Det lämnar en otrevlig känsla av att förskolan nedklassas och förnekas den inre drivkraft för pedagogisk utveckling som till exempel förskollärare i karriärtjänster skulle kunna utgöra. Fru talman! Socialdemokraterna anser att karriärtjänster inom skolväsendet kan vara ett bra sätt att stimulera skolutveckling och höja läraryrkets status. Men det krävs en del förbättringar av det förslag som regeringen har lagt fram, framför allt när det gäller den snäva ämnesinriktningen, den bristande anknytningen till lärosätena och att förskolan inte räknas in. Med detta yrkar jag bifall till Socialdemokraternas reservation nr 6. (Applåder)

anf.70 Agneta Luttropp (MP):

Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 6. Det är mycket bra att lärare som vill utveckla undervisning, följa med i forskning och delge och använda forskning i klassrummet får möjlighet att göra det i sin tjänst och få betalt för det. 93 procent av kommunerna har ansökt om att få statliga bidrag för att inrätta de här karriärtjänsterna. Det kommer att innebära bortåt 4 000 tjänster. Det låter kanske mycket, men det är enligt Miljöpartiets mening för få lärare som har möjlighet att söka karriärtjänster. Därför har Miljöpartiet dubblat resurserna för karriärtjänster i sin budget. Möjligheten till utveckling och till att följa ny forskning inom ramen för karriärtjänster för olika verksamheter inom det livslånga lärandet varierar beroende på barnets ålder. Förskollärare är en grupp som inte får förtroende av regeringen att söka karriärtjänster. Betraktas inte förskollärare som lärare? Är barnen för unga för att det ska vara viktigt med utvecklande och forskande pedagogik? Är barnläkare inte riktiga läkare? Jag undrar om de ser det på det viset. Varför ges inte samma möjlighet till en verksamhet som riktar sig till de tidigaste och viktigaste åldrarna? Det är inte så sällan som det uttrycks hur viktiga de tidiga åldrarna är, men när det kommer till handling och är upp till bevis innebär övertygelsen uppenbarligen inte handling. Och så till styvbarnet fritidspedagoger, som inte ens har rätt att söka lärarlegitimation. Varför? Eleverna i de tidiga åldrarna är lika länge eller ofta ännu längre på fritis än i klassrummet. Fritidshemmet är också sedan många år inlemmat i grundskolans verksamhet. Det är den del av skolan som är minst beforskad och dokumenterad. Det är också en verksamhet som gör skillnad för eleverna som vistas där. Ett bra och utvecklande fritidshem har stor betydelse för den enskilda eleven. Miljöpartiet anser att både förskollärare och fritidspedagoger ska ha möjlighet till karriärtjänster, fritidspedagogerna för att utveckla sitt huvudämne fritidspedagogik och förskollärarna för att bland annat utveckla området lek och lär. Fru talman! Så till namnet förstelärare. Det är en titel som inte ger någon direkt vägledning om vad uppdraget egentligen innebär. Är det en lärare som står först, över alla andra lärare? Miljöpartiet har föreslagit titeln utvecklingslärare, och både SKL och Lärarförbundet föredrar den benämningen. Redan nu finns farhågor att kommunerna kommer att använda utvecklingslärare på ett sätt som det inte var tänkt. Ett exempel är att vissa kommuner anser att dessa lärare inte ska vara i klassrummet, vilket naturligtvis är helt befängt. Utbildningsutskottets ordförande kommenterade detta vid ett möte med Lärarnas Riksförbund den 14 maj i år. Han uttryckte sin oro och sade att det kanske är dags att signalera något om intentionerna för reformen. Min farhåga är att vi kommer att se en uppsjö av tolkningar som inte från början var avsedda med karriärtjänsterna. Frågan är när i processen de ska rättas till - nu innan tjänsterna tillsätts eller efteråt när det blivit fel? Det är nämligen upp till huvudmannen att bestämma tjänstens utformning, och där kan det som sagt bli många olika tolkningar. Det skulle behövas någon form av arbetsbeskrivning så att huvudmännen och inte minst de som söker tjänsterna har ramar för vad som förväntas ingå i uppdraget. Miljöpartiet anser också att för att stärka lektorers forskningsanknytning bör en fjärdedel av tjänsten ägnas åt forskning. Forskningsarbetet kommer då de andra lärarna till del, eftersom lektorsuppdraget innebär att handleda andra lärare inom ämnesområdet. Lektorerna kan på så sätt bli en naturlig brygga mellan lärosäte och skola. Det är något som kostar pengar, och Miljöpartiet har därför avsatt 125 miljoner kronor varje år från och med det andra året. Det är nog på sin plats att nämna att Miljöpartiet verkligen vill att både utvecklingslärare och lektor ska behålla sin huvudsakliga arbetsuppgift, nämligen att undervisa i klassrummet. Fru talman! Det är beklagligt att regeringen ser så snävt på ämnesdidaktiken. Att behärska sitt ämne är naturligtvis synnerligen viktigt, men konsten att lära ut är om möjligt ännu viktigare. Att vara lärare innebär så mycket mer. Vad som händer i skolan kan inte alltid relateras till ett visst ämne. Vilka faktorer påverkar undervisningen och barns och ungas lärande? Didaktik handlar om analysen och förståelsen av de faktorerna. Man brukar prata om den didaktiska triangeln med innehåll, syfte och metod. En känd didaktiker var Comenius, och trots att han verkade under den första delen av 1600-talet är många av hans tankar högst aktuella i dag. Det var han som skrev Didactica magna som handlar om konsten att undervisa. Han uttalar i sin skrift kravet på en skola för alla där innehållet i undervisningen är anpassat till elevens behov och intresse, och han talar om vikten av elevens motivation. Det håller fortfarande, flera hundra år senare. Miljöpartiet anser i likhet med Socialdemokraterna att allmändidaktik, pedagogik, utbildningsvetenskap eller andra angränsande områden, till exempel specialpedagogik, bör vara behörighetsgivande för att söka en lektorstjänst. Det är synd att inte ta vara på den kompetens som faktiskt redan finns inom akademier och på skolor. Det finns också många lärare som inte har möjlighet att få karriärtjänsterna. Allmänna kompetensinsatser behövs för att lyfta samtliga lärare. Till detta har Miljöpartiet avsatt 500 miljoner kronor under de kommande tre åren. Både Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet har i sina remissvar kritiserat otydligheterna när det gäller vilka som får karriärtjänsterna, hur de ska utses och hur de ska rekryteras. Miljöpartiet anser att detta behöver tydliggöras. Regeringen och SKL bör ta initiativ till kollektivavtal för att reglera formerna. Till slut vill jag återge några kloka ord från en annan pedagog, något senare men lika känd, nämligen Piaget: Att förstå är att upptäcka eller att återuppbygga genom återupptäckt.

anf.71 Carina Herrstedt (SD):

Fru talman! Jag ska hålla mig ganska kort och huvudsakligen koncentrera mig på den reservation som vi har i betänkandet. Sverigedemokraterna välkomnar förslaget om karriärvägar för lärare inom skolväsendet och tycker att det i grunden är ett mycket bra förslag. Lärarkårens löneutveckling har sedan skolan kommunaliserades släpat efter, och det är inte någon hemlighet att lärarkårens status har sänkts. Det är ett allvarligt problem som återspeglar sig i kvaliteten inom hela vårt utbildningsväsen. Att införa framkomliga karriärvägar som ger lärare möjligheter till högre löner är ett steg i rätt riktning för att åtgärda en del av problemen. Det löser inte alla problem men är åtminstone ett steg på vägen. Sverigedemokraterna anser till skillnad från regeringen att utnämnandet av lektorer även fortsättningsvis ska ligga på Skolverket. Därför yrkar jag bifall till reservation 5 som tar upp detta. Regeringen säger i sin proposition att hela reformen är till för att höja lärarkårens status. Det är naturligtvis en bra intention, men det är just för att bevara värdet av lektorstiteln som vi anser att utnämningsrätten ska ligga kvar hos Skolverket. Jag menar att det annars finns en risk att titlarna och karriärvägarna eroderas, precis som vi sett hända med hela lärarkårens status i och med skolans kommunalisering. Fru talman! Ett av argumenten för att det är huvudmännen som ska äga utnämningsrätten är att det är huvudmännen som betalar ut lönerna till lärarna och att lönehöjningarna är förknippade med huvudmännens budget. Utnämningarna till lektorer blir därmed en belastning för huvudmännens budget, och därför ska de äga utnämningsrätten. Samtidigt säger regeringen i sin proposition att utnämningarna ska bygga på kompetens och pedagogisk skicklighet. Jag håller naturligtvis med om båda argumenten, men det blir lite motsägelsefullt att å ena sidan ha ekonomin som argument och å andra sidan hävda att det är kompetens och skicklighet som ska vara avgörande. Det kan inte vara ekonomiska begränsningar som ska sätta gränserna för utnämningarna. I så fall lär inte lärarkåren bli nöjd, och vi får heller inte någon större nytta av reformen. Jag skulle vilja påstå att det finns en stor risk att det blir ekonomin som styr antalet utnämningar om huvudmännen själva ska äga utnämningsrätten. Jag är fullt medveten om att det har tillskjutits medel, men jag skulle vilja hävda att det ändå blir så. Fru talman! För att uppnå intentionerna med regeringens förslag att kompetens och skicklighet ska styra vill vi att utnämningsrätten fortsätter att ligga på Skolverket, detta för att försäkra oss om att de nya karriärvägarna verkligen fyller sin funktion om höjd status och höjda löner för lärarkåren. Vi har i dag ett utbildningssystem som till stora delar vilar på enskilda huvudmän, och vi har sett en rad nackdelar med det. En sådan nackdel är likvärdigheten i vår skola över hela landet. Jag menar att likvärdigheten över hela landet vad gäller olika titlar och tjänster måste säkerställas för de föreslagna karriärvägarna. Därför yrkar jag åter bifall till reservation 5.

anf.72 Rossana Dinamarca (V):

Fru talman! Vi är över lag positiva till regeringens proposition om karriärvägar för lärare i skolväsendet. De föreslagna karriärstegen skapar möjligheter för lärare att utveckla sin professionalism och gå vidare i karriären utan att lämna läraryrket. Det kan bidra till att göra läraryrket mer attraktivt, vilket några redan har nämnt. Det finns dock en del förändringar som vi vill se. Vi anser att reformen även bör omfatta förskolan, vilket också Lärarförbundet uttryckt i sitt remissvar, samt fritidshemmen. Det finns ingenting som motiverar att legitimerade förskollärare inte skulle ha samma slags möjligheter till karriärutveckling som grund- och gymnasieskolans lärare nu föreslås få. Vi vill gärna se att även fritidspedagogerna får legitimation och förlängd utbildning. Alla utbildningar till lärare inom skolans olika inriktningar ska ske på avancerad nivå. Därför tycker vi att förslaget också ska omfatta fritidspedagogerna. Vi menar att det fordras en betydligt starkare statlig styrning för att nå de eftersträvade effekterna. Det finns stor risk att många huvudmän inte tar tillräckligt ansvar för att uppfylla intentionerna i lagstiftningen mot bakgrund av en strävansformulering. Det kan göra det svårt för Skolinspektionen att utkräva ett sådant ansvar i samband med inspektion. För att säkerställa att skolhuvudmännen inrättar karriärsteg för särskilt yrkesskickliga lärare bör detta förtydligas i skollagen. Det krävs en starkare statlig styrning samt en tydligare och mer förpliktande reglering för att reformen ska ge effekt. Vad gäller förslaget att skollagens nuvarande bestämmelser om lektorer ska upphävas delar Vänsterpartiet den kritik som framförts av flera remissinstanser, däribland Skolverket. För närvarande utser Skolverket lektorer. Regeringen föreslår att det i stället ska vara skolhuvudmännen som avgör vilka lärare som uppfyller kvalifikationerna i karriärstegen för lärare. Den ändringen kommer att riskera likvärdigheten i bedömningen av vilka som utses till lektorer. Bedömning av ansökan om lektorskap är dessutom en ganska omfattande uppgift som skolhuvudmännen inte bör belastas med. Vi anser därför att Skolverket även i fortsättningen ska ha till uppgift att utnämna lektorer. Därmed vill jag yrka bifall till reservation nr 10.

anf.73 Michael Svensson (M):

Fru talman! Jag är mycket glad över att vi verkar vara hyggligt överens om detta steg i skolans värld. Låt mig därför ägna några minuter åt att tala om världens viktigaste jobb - jag hoppas att talmannen ursäktar. Ja, det är världens viktigaste jobb, men enligt många inte världens bästa jobb. Många jobb i vårt samhälle är viktiga, men jag tror nog att både nationalekonomer, framtidsforskare och inte minst föräldrar tycker att lärarjobbet är bland de viktigaste. Undersökningar från olika länder, liksom OECD och McKinsey, vittnar om att den enskilt viktigaste faktorn för en framgångsrik skola är bra lärare. I en tidigare gymnasiedebatt i kammaren försökte jag visa på att de stora omvälvningarna i början av 90-talet var början på en lång utförsbacke för svensk skola. Om vi till detta lägger nya lärarutbildningar och minskad tillit till lärarkåren kan vi finna en del av förklaringarna till dagens situation. Skollagen fungerar inte som andra lagar, till exempel lagar om nya hastighetsgränser och strängare straff, vilka gäller momentant, det vill säga från det att lagen träder i kraft. Gamla försyndelser från 90-talets klåfingrighet får vi tyvärr dras med länge. Till detta ska vi naturligtvis foga bilden av dagens samhälle som ser helt annorlunda ut. Lärarrollen är en annan och mer krävande. Förr i tiden fanns, på gott och ont, en naturlig auktoritet hos den som stod i katedern. Så är det inte i dag. I dag måste läraren vara en tydligare ledare och förtjäna respekt på ett helt annat sätt. Samtidigt har många föräldrar av olika omständigheter tvingats ta ett kliv tillbaka. Fru talman! Några saker förtjänar att slås fast. Svensk skola är inte så dålig som debatten ibland ger sken av, och lärarkåren är bättre än sitt rykte. Men tilliten till och autonomin inom professionen är låg. Vi måste få fler duktiga studenter att vilja bli lärare. Finland visar att de fortfarande har tio sökande per plats trots att lönen är nästan densamma som i Sverige. Därför måste vi söka andra förklaringar. Tilliten har jag berört. Den administrativa bördan är ytterligare en sak som tas upp. Nu läggs förslag efter förslag fram för att lyfta bort en del uppgifter. Ny lärarutbildning är införd, den är mycket positivt mottagen. Vi börjar se ett något högre söktryck på vissa utbildningar, även om det är alarmerande lågt på andra. Statusen på läraryrket ska höjas. Lärarlegitimationen kommer att på sikt bidra till det liksom de karriärtjänster som håller på att inrättas. Nu införs tjänsterna samt titlarna förstelärare och lektor. Flera mål nås samtidigt med denna reform: Kvaliteten i utbildningsväsendet höjs. Lärarstatusen höjs, och det finns helt plötsligt karriärvägar för lärare. Lönebildningen påverkas. Det sista är inte oväsentligt. Det är också unikt att staten lägger sig i lönebildningen på detta sätt, även om det nu är kopplat till speciella tjänster. Förhoppningen är att lönerna på sikt stiger mer än vad de annars skulle ha gjort. Det är också viktigt att påpeka att mönsterlandet Finland - enligt många - i dag ligger på nästan samma lönenivåer som de svenska. Det finns alltså även annat som påverkar statusen, som jag har nämnt. Vi måste också konstatera att många alliansstyrda kommuner toppar statistiken vad gäller högre lärarlöner. Där kommer man i vissa kommuner som redan har genomfört lönejusteringar att se till att en förstelärares lön kommer att ligga på ca 40 000 kr i månaden. Det är med ganska ord ganska hyggligt. Enligt Skolverket har det nu sökts bidrag för ca 3 790 förstelärare men enbart för 100 lektorer. Dock tror jag att detta kommer öka när reformen satt sig och höstens ansökningar kommer in. Det jag har svårt att förstå är de kommuner som inte sökt bidrag för inrättande av dessa tjänster. Jag har talat med några av dem. De har varit lite villrådiga. De har sagt till mig att de avser att söka till hösten. Sammantaget anser jag nu att regering och riksdag levererat ett antal reformer som ger nya ramar och regler för skolorna att arbeta inom. Självklart kommer detta inte att räcka. Det är i klassrummen det händer. Inte minst därför är det så viktigt med bra lärare. Det nu av yttersta vikt att kommuner och skolförvaltningar väl implementerar alla reformer och följer upp dem. Det handlar om att precis som Nossebroskolan i Essunga kommun göra en så kallad synvända och få med alla på båten. Nossebro visade att man kunde ta sig upp från cirka plats 209, 210 på listan till plats nio med samma personal och samma budget. Med ett nytt synsätt och genom att följa den skolnära forskningen som verkligen handlar om lärandet och vad som sker i klassrummet lyckades man. Kunde Nossebro, borde även alla andra kunna. Herr talman! Jag hoppas nu att kommuner och skolförvaltningar tar denna uppgift på allvar och att de kommuner som ännu inte sökt kommer att göra det till hösten. Jag vill också betona att vi anser att förstelärarna i första hand ska finnas i klassrummen. Jag vill också gärna komplettera bilden med att vi moderater är positiva till att införa ytterligare karriärsteg, såsom lärarhandledare. Nu börjar vi här inne i kammaren med den så kallade synvändan. Vi ska hjälpas åt att sprida bilden av en i många stycken bra svensk skola och många duktiga lärare som kämpar hårt. Det pågår också mycket arbete ute i kommunerna, vars resultat jag hoppas att vi kommer att se mycket snart. Herr talman! Jag avslutar mitt inlägg med tre saker. Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och bifall till utskottets förslag i betänkandet och framför en önskan om en trevlig sommar! (Applåder) I detta anförande instämde Björn Samuelson och Camilla Waltersson Grönvall (båda M).

anf.74 Agneta Luttropp (MP):

Herr talman! Jag har egentligen bara en fråga att ställa. Du talade om världens viktigaste jobb. Jag kan inte annat än hålla med. Men ibland undrar jag om barnen i allianspartierna föds någon gång vid sex, sju års ålder. Det är först då det börjar bli viktigt. Jag tänker på det livslånga lärandet. Är det inte viktigt? Det är i varje fall inte tillräckligt viktigt innan barnen är sex, sju år och börjar den riktiga skolan. Varför det?

anf.75 Michael Svensson (M):

Herr talman! Som jag sade tidigare är jag väldigt glad för att vi är överens om väldigt mycket. Jag anser att om vi på lång sikt ska få en riktigt bra skola är det väldigt enkelt. Det gäller att satsa på bra lärare och en bra förskola. Sedan löser sig många andra problem av sig själva. Sedan mina barn kom till världen vet jag hur viktigt det är att redan från starten ge barn en bra pedagogisk lek och så småningom lärande och att stimulera dem till kunskapsinhämtning. Det är oerhört viktigt.

anf.76 Agneta Luttropp (MP):

Herr talman! Uppenbarligen tycker inte Alliansen att det är tillräckligt viktigt. Det är bra att Michael tycker att det är viktigt. Men det behövs fler i Alliansen som gör det. Detta är någonting som Moderaterna inte har kunnat försvara eftersom man inte vill ge förskollärare möjligheten att söka karriärtjänster. Det är väldigt svårt att tolka det på något annat sätt än att den åldern och verksamheten inte är lika viktig. Kan man se det på något annat sätt?

anf.77 Michael Svensson (M):

Herr talman! Ja, det kan man. Man kan inte dra den slutsatsen att vi bara därför att vi just nu inte har infört karriärtjänster i förskolan tycker att det är oviktigt på något sätt. Jag ska gärna be att få återkomma lite senare till denna fråga.

anf.78 Cecilia Dalman Eek (S):

Herr talman! Förskolan är till för att ta vara på de små barnens lust att lära. Det talade Agneta Luttropp om här alldeles nyss. Jag skulle ändå vilja förtydliga den frågan lite. Jag tyckte inte att svaret var riktigt tillfredsställande. Att ignorera förskolans behov av forskningsanknuten utveckling på det här sättet ger en bild av att man inte tar förskolan på riktigt allvar och att man inte tycker att den behöver en akademiskt förankrad utveckling. Jag skulle vilja höra skälen till varför Moderaterna tycker att förskolan och förskollärarna inte ska komma i fråga för karriärtjänsterna.

anf.79 Michael Svensson (M):

Herr talman! Det finns lite olika skäl. Nu har vi börjat reformen på detta område med grundskollärare och gymnasielärare. Vi får fundera på vad vi kan komma fram till så småningom. Det innebär inte att vi på något sätt tycker att förskolan är oviktig. Vi har genomfört förskolelyft, mattelyft och en massa andra lyft i skolan. Vi satsar ordentligt med resurser. Vi tycker att det är precis lika viktigt som Cecilia Dalman Eek. Det kan jag garantera.

anf.80 Cecilia Dalman Eek (S):

Herr talman! Jag är övertygad om att ni tycker att det är viktigt med förskolan. Men det är uppenbart inte viktigt med utveckling och akademisk utveckling för förskolan, eller utveckling för förskollärarna på det sätt som det är för lärarna i övriga skolväsendet. Hur ska vi annars tolka det när ett system för karriärtjänster med akademisk förankring och en intern inre drivkraft inom skolenheterna förnekas förskolan? Vi har OECD:s stora studier, och det finns i USA en oerhört stor studie på detta. Vi vet att förskolan är första stadiet till bättre resultat rakt igenom hela skolan. Det är lite klent som argument att säga: Vi tycker att det är viktigt, men vi gör det sedan. Tycker du inte det?

anf.81 Michael Svensson (M):

Herr talman! Nej, jag tycker inte alls det är oväsentligt eller klent. Bara för att vi nu inte inför förstelärare eller lektor är det inte så att det inte pågår någon utveckling i förskolan. Jag säger som jag gör till Agneta Luttropp: Vi funderar vidare.

anf.82 Emil Källström (C):

Herr talman! Nu tar vi nästa steg. Reformtempot i den svenska skolan har varit högt sedan maktskiftet 2006. Både förra mandatperioden och denna mandatperiod sker det en hel del för att förbättra den svenska skolan. Den är bra, men den behöver bli bättre. Ska sanningen fram ter sig många av de reformer som nu har genomförts - vare sig det handlat om nytt betygssystem, fler nationella prov, ny skollag, ny gymnasieskola, mattelyft eller andra lyft - inte oviktiga men kanske inte lika viktiga som en lärarkår som är duktig, kompetent och trivs så bra som det bara går. Det vi talar om i dag har bäring på skolans viktigaste komponent: lärarna. Det är en rejäl satsning. Det är rejält mycket pengar som satsas på området för att tillskapa dessa karriärtjänster. För i år, 2013, handlar det om 187 miljoner. Nästa år växlas det upp till 468 miljoner. Slutligen handlar det efter 2016 och framåt om 880 miljoner årligen som kommer att gå till rejäla lönelyft för dem som får titlarna förstelärare och lektor. Det handlar om lärare som jobbar i privata skolor och lärare som jobbar i kommunala skolor. För de lärare som jobbar i de riktigt små skolorna, med ett elevantal under 75 elever, finns det en speciell pott att söka. Detta är någonting som kommer alla till godo. Nu är det viktigt att dels vi från regering och riksdag, dels kanske framför allt de som har huvudansvaret för den svenska skolan, kommunerna, förvaltar reformen på bästa sätt. Det är viktigt att vi ger reformen tid att sätta sig och ger den arbetsro. Ibland får jag en känsla av att vi knappt hinner genomföra någonting innan politiker från en massa olika partier som varit för ett förslag är ute och kommer med förslag på hur man ska förändra och göra ändringar fram och tillbaka. Detta är en i grunden väldigt bra reform som nu måste få arbetsro ute på skolorna. Den måste få tid att verka och tid att ge resultat. Det är också viktigt att nämna att det är en reform som handlar om en del lärare, ungefär 10 procent av lärarkåren, men att jobbet inte slutar där. Det är viktigt att alla Sveriges lärare får en bättre arbetssituation. Det är viktigt att alla Sveriges lärare får en högre lönenivå. Även om det finns andra länder, till exempel Finland, som ligger på ungefär samma lönenivåer för lärare ska de svenska lärarlönerna upp, då vi ligger dåligt till sett ur ett OECD-perspektiv, alltså jämfört med andra länder i västvärlden. För att förbättra för alla lärare, inte bara för dem som omfattas av denna reform, måste mer saker till. Tidigare i veckan skrev utbildningsministern tillsammans med aktörer runt om i skolvärlden en artikel på DN Debatt med tio punkter för hur vi ska göra det ännu bättre för svenska lärare. Det handlar om minskad administration. Här kan man utnyttja inte minst it som ett verktyg för att slippa fylla i blanketter gång på gång. Här är vi i Centerpartiet också öppna för att ta nya steg. Det är en i grunden sund och bra reform, med fler nationella prov. Det har lagts en ganska stor press på lärare att de ska sitta och rätta, och det tar mycket tid från klassrummet. Där är vi öppna för att se över en central rättning, som skulle lyfta bort ett väldigt arbetskrävande moment från lärarna och ge dem mer tid till elever. Detta är ett sätt att göra läraryrket mer attraktivt. Man ska som lärare kunna göra karriär både i uppdrag och i lön. Det finns också fler saker som kan göra läraryrket till ett alternativ för fler duktiga studenter. Vi har gjort om lärarutbildningen. Även om det har varit jobbiga rubriker i tidningarna på senaste tiden, om hur få som söker och att några som kanske inte borde bli lärare kommer in på lärarutbildningen, går utvecklingen åt rätt håll. Med den omgjorda lärarutbildningen ökar söktrycket, om än från låga nivåer. Det är bara att hoppas att den utvecklingen håller i sig. Jag tror också att det är viktigt med fler vägar in i läraryrket. Ett exempel är den grupp aktörer som nu jobbar med initiativ för att starta en helt ny lärarutbildning i Sverige för att locka riktigt duktiga studenter. Det är i själva verket två initiativ, ett som heter Teach for Sweden och ett som heter Johan Skyttes högskola. Det är bra att fler aktörer kliver in och tar ansvar för att förbättra den svenska lärarutbildningen. Slutligen skulle jag vilja säga att detta är en glädjens dag för alla oss som vill stärka den svenska skolan och vill stärka den svenska lärarkåren. Nu är det ganska många lärare som kommer att få helt nya karriärvägar. Det kommer att vara finansierat från statligt håll, men det är också viktigt att kommunerna tar sitt ansvar och inte nöjer sig med att höja lönerna med det som staten går in med utan år efter år runt om i alla kommuner prioriterar detta för alla lärare, inte bara dem som omfattas av denna mycket viktiga reform. (Applåder)

anf.83 Yvonne Andersson (KD):

Herr talman! Ja, det är en glädjens dag när vi kommer fram med den här typen av förslag till kammaren efter att regeringen har kommit överens om att höja lärarnas status. Det har vi ju talat om, och detta är ett led i det. Jag vill säga redan inledningsvis att detta att arbeta för en karriärstege för lärarna är bara en liten del men en nog så viktig del. Vad har regeringen egentligen kommit överens om med lärarfacken? Jo, det är de tio punkter som Emil berörde här, och jag vill läsa upp dem. 1. Höjda lärarlöner och karriärtjänster. 2. Minskad administration utreds. 3. Legitimation och behörighet. 4. Högre antagningskrav. 5. Lämplighetsprov vid antagningen till lärarutbildningen prövas redan. 6. Didaktiken i lärarutbildningen förstärks. 7. Särskilda övningsskolor för lärarstudenter prövas nu i Stockholm. 8. Praktiken, VFU, skärps. Studenterna ska bedömas noggrannare. 9. Introduktionsåret utvecklas. Man får legitimation vid examen. 10. Ett skolforskningsinstitut inrättas. Det är alltså tio väldigt tydliga punkter: Vi vill höja lärarnas status. Propositionen om karriärvägar innebär att det inrättas en tjänst som förstelärare och en tjänst som lektor. För detta får huvudmännen statsbidrag. Jag vill då trycka på att det blir frivilligt för huvudmännen att inrätta detta. Vi låter ansvaret ligga kvar. Det har inte varit något som helst förbud mot att redan i dag göra särskiljande insatser för de lärare som har visat prov på extra god yrkesskicklighet, men här sätter vi nu också en ribba och anger medel. När man ska höja statusen på en profession är det viktigt med olika karriärvägar. Det räcker med att titta på en rad yrken ute i samhället för att se att där det blir attraktivt att gå vidare vill man kunna ha yrkesvägar framåt. Ändå är det så att man har den högsta statusen när eleverna upplever att de trivs med läraren, när föräldrar upplever att deras barn lär sig och så vidare. Här får vi dessutom in momenten av yrkesskicklighet beträffande utvecklingen på olika sätt men också beträffande att föra in forskningen i den praktiska verkligheten i skolan. Vi har ett departement som gör allt vad det kan, skulle jag vilja säga, när det gäller att komma till oss med förslag om hur vi ska få en bättre syn på, en bättre värdering av och en bättre attityd till skolan och skolverksamheten. Detta är ett led, som sagt, och vi kommer att få många fler saker. Under tiden kan det finnas anledning att lyfta upp några saker, som jag själv satt och funderade på precis innan jag skulle gå upp här. En sak är: Hur talar vi själva om svensk skola, herr talman? Hur ofta går vi ut i svensk skola och ser vilket enormt stort arbete som görs i klassrummet av lärarna och hur många elever som är jättenöjda med sin lärare när vi talar med barn och elever ute i samhället? Låt oss lyfta upp och tala om det som fungerar! Vi måste lyfta upp problemen och finna förslag till åtgärder, och vi måste debattera det, men vi måste också se det som faktiskt fungerar, tala om det och låta det bli förebilder för alla som tycker att det ibland känns hopplöst. Jag tycker att det är ett bra förslag vi kommer fram till här, och det är spännande att följa skolans utveckling framöver. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Såvida jag inte finner anledning att tala i detta sammanhang någon mer gång före sommaren önskar jag talmannen och alla andra här en god sommar. (Applåder)

anf.84 Agneta Luttropp (MP):

Herr talman! Jag vill ställa samma fråga igen. Yvonne Andersson uttryckte det så fint att forskningen ska komma ända in i verkligheten i skolan. Jag tycker att det låter precis lika bra om man säger att forskningen ska komma ända in i verkligheten i förskolan. Varför är detta något som ni som allianspartier har nekat? Ni ger inte förskollärare den möjligheten. Det måste ändå finnas något skäl till det.

anf.85 Yvonne Andersson (KD):

Herr talman! Nu nekas detta inte rakt av. Det står tydligt och klart att det inte finns något som hindrar skolhuvudmännen från att anställa lektorer också i förskolan framöver. Vi vet dock att när detta infördes var det väldigt få förskollärare - jag har i dag inget tydligt exempel - som man kunde lyfta in som lektorer. Det har varit få som har sökt. Varje sådan här del kommer att följas. Bara för att det inte finns med här är det inget som säger att det inte kommer att finnas med framöver. Det är dock intressant att se vad det kommer att finnas för intresse. Skolhuvudmännen kan fortfarande mycket väl anställa lektorer i förskolan, och det torde då vara de som har nischen förskola och har tagit sin fil. lic.

anf.86 Agneta Luttropp (MP):

Herr talman! Den möjligheten finns och har alltid funnits. Det har inget med karriärvägar att göra. På min gamla arbetsplats var det en av förskollärarna som var professor. I Göteborg finns det gott om överutbildade förskollärare som har forskat inom det här området, och det är likadant på Mälardalens högskola. Var man än ser i landet finns det många med förskollärarbakgrund som har kompetens som licentiat, lektor, docent eller professor. Det tror jag inte är något problem, utan problemet är snarare Alliansens syn på åldrar. Man tycker inte att det är lika viktigt med förskolan.

anf.87 Yvonne Andersson (KD):

Herr talman! Jag uttryckte mig otydligt i så fall. Jag är fullt medveten om att det finns många förskollärare som är forskarutbildade och som har goda meriter. De kan också anställas. Skolhuvudmännen äger sin fulla rätt att anställa dem som lektorer på förskolan. Därför ser jag inte det problemet. Här handlar det om att reformen med karriärstegar just nu inte kommer att vara en del av förskolan. Vi har sett betydelsen av att kunna genomföra den i den övriga skolan. Det innebär dock inte att det aldrig kommer att kunna genomföras. Det får vi naturligtvis återkomma till. I det här skedet är det detta steg vi tar, och det steget är jag väldigt nöjd med. Fortfarande har vi en förskola med en målsättning, och vi har en obligatorisk skola med tydliga mål. Så länge det är så kan det också finnas skillnader för dem som arbetar där. Det är egentligen inget märkvärdigt alls.

anf.88 Roger Haddad (FP):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer. Vi har precis varit i Finland med utbildningsutskottet. Där är det bara 10-15 procent som antas till lärarutbildningen, och det är elva sökande per plats. I Sverige är det 1,2 sökande per plats. Det är klart att det finns skolpolitiska motivargument för att vi har haft den här utvecklingen i svensk skolpolitik de senaste 10-15-20 åren. För tio år sedan fanns det riksdagskolleger som tyckte att vi skulle ta bort ordet lärare och ville att det skulle heta "mentor". Det har varit kraftig argumentation mot statlig reglering av behörighetskrav för läraryrket som nu sker genom lärarlegitimationen med mera. Fram till nu har det varit tillåtet för arbetsgivare och kommuner att anställa en obehörig lärare. Exempelvis kan en idrottslärare gå in i en matematiklektion på högstadiet - det är väldigt vanligt - och undervisa eleverna i ämnet matematik. Det är inte en skolpolitik som på något sätt lyfter läraryrkets status, tvärtom. Den här utredningen tillsattes 2011. Nu har vi från regeringen gått fram med ett förslag som är jättebra. Flera kolleger har varit inne på vikten av att locka fler till läraryrket och behovet av fler karriärvägar. Tyvärr har vi i många kommuner sett en tendens att om man har velat göra karriär har fokus inte legat på klassrummet och det elevnära arbetet, utan det har handlat om att delta i så många konferenser som möjligt, att vara studierektor med ansvar för schemaläggning och utveckling eller att vara projektledare av olika slag. Det har inte varit fokus på klassrumsundervisningen. Hela statsbidragsförordningen som blir resultatet av den lagstiftning vi nu i eftermiddag beslutar om leder till att man fokuserar på klassrumsundervisningen, vilket vi tycker är jätteviktigt. Vi lägger om hela skolpolitiken just nu. Det har nämnts en ny lärarutbildning, en ny skollag med skärpta behörighetskrav, och vi inför nu det så kallade målsättningsstadgandet i skollagen för att stimulera kommunerna att faktiskt inrätta tjänster som förstelärare och tjänster för yrkesskickliga. När man lyssnar på debatten kan man tänka: Vad snåla ni är! Varför avgränsar ni här, och varför anslår ni inte ännu mer pengar? Precis så låter det i varje skolpolitisk debatt - som om vi, alltså staten, representerad av regering och riksdag, har det fulla ansvaret för svensk skola! På den nationella nivån kan vi göra mycket, men vi får inte glömma bort att vi fortfarande har en kommunaliserad skola. De kommunala arbetsgivarna - kommunerna, kommunalråden, skolnämndens ordförande - och de fristående aktörerna är de som anställer lärarna. Det är de som direkt och lokalt påverkar villkoren och löneutvecklingen för svenska lärare. Det har de misskött. Det är det som är bakgrunden till att Folkpartiet och alliansregeringen lägger fram detta förslag, som jag uppfattar i huvudsak har ett starkt stöd i Sveriges riksdag. Det kan man inte tro när man lyssnar på de andra inläggen i debatten, men detta är ett positivt förslag. Det är inga tillfälliga satsningar utan ett permanent anslag om 165 miljoner som når 4 400 lärare i år. Totalt, när det är fullt utbyggt, når det 10 000 lärare. Som det ser ut nu är taket 880 miljoner kronor i permanent satsning. Vi kan diskutera mycket om läraryrkets status, att vi behöver återprofessionalisera det och så vidare, men vi pratar inte bara utan gör verkstad. Det är ett viktigt beslut som vi fattar i dag. (Applåder)