Skolinspektionens prövningar av ansökningar från enskilda som vill bli skolhuvudmän

anf.15 Ibrahim Baylan (S):

Fru talman! Debatten handlar om Riksrevisionens granskning av just Skolinspektionens prövningar av ansökningar från enskilda som vill bli huvudmän. Granskningen ger vid handen att det finns en del övrigt att önska. En del av detta har varit känt sedan tidigare. Skolinspektionen föreslog i en skrivelse till regeringen redan i december 2010 att regleringen skulle ses över och tydliggöras i den del som avser påtagliga negativa följder på lång sikt för elever och kommuner, det vill säga att när Skolinspektionen ska behandla en ansökan om en nyetablering av fristående skola ska man inte bara titta på de kortsiktiga ekonomiska och organisatoriska effekterna utan också på de långsiktiga effekterna. Resultatet av det arbetet är att ingenting har hänt. Regeringen har inte vidtagit några speciella åtgärder och har inte heller skrivit några tilläggsdirektiv, såsom önskats, till den friskolekommitté som i dag sitter och jobbar med många av de här frågorna. Vad är då resultatet av det här? Ja, vi ser runt om i vårt land i dag att elever, lärare, rektorer och föräldrar meddelas av skolor, från en vecka till en annan, att skolorna från och med nästa termin inte kommer att finnas kvar. Bakgrunden är att vi under en lång rad av år har lagt till skola, på skola, på skola, framför allt i gymnasieskolan, utan att det i grund och botten har funnits underlag för detta. Vi har i dag en överetablering när det gäller vår gymnasieskola som innebär att det finns väldigt många skolor men inte tillräckligt många elever. Vad innebär då det här för eleverna? Ja, det finns många konkreta exempel på det. I dag rapporterar Sveriges Television om Landskrona praktiska gymnasium, som precis har meddelat eleverna att skolan från och med nästa termin inte kommer att finnas kvar. De får mitt i utbildningen söka sig någon annanstans. Det gäller såväl de elever som går första året som de som går andra året. Jag förstår naturligtvis hur Praktiska gymnasiet resonerar. De resonerar utifrån sina perspektiv, utifrån vad som är lönsamt och vad som inte är lönsamt. Går det här att få ihop eller inte? Men det är klart att det drabbar elever, föräldrar, lärare och rektorer. Det drabbar också den kommun, Landskrona, där man har etablerat sig. Till skillnad från de fristående skolor som i hög grad har etablerat sig utan att det egentligen har funnits elevunderlag har kommunen alltid skyldigheten att tillgodose elevernas behov av utbildning i grundskolan, där det är obligatoriskt, men faktiskt också i gymnasieskolan. Resultatet i det här specifika fallet beskrivs på Sveriges Television så här: För många av de elever som går frisörutbildningen på Landskrona praktiska gymnasium blir det extra tufft. Det finns nämligen ingen annan frisörutbildning i Landskrona som de skulle kunna flytta över till. Då blir frågan: Vad ska de göra? En av eleverna får frågan från Sveriges Television, hur hon ser på det hela. Det är Nicole Magnusson, som i dag är elev och ska gå ut andra året på Landskrona praktiska gymnasium. Hennes svar är: Det ser väldigt dåligt ut. Det blir svårt att komma in någon annanstans i trean. Då blir min fråga till regeringens företrädare, de partier som i den här kammaren företräder regeringen: Vad är ert råd till Nicole Magnusson? Vad ska hon göra? Ska hon flytta från Landskrona? Och i så fall: Hur långt ska hon flytta för att kunna fullfölja sin utbildning? För någon frisörutbildning finns inte. Fru talman! Man skulle kunna tro att det här är ett fenomen som inte har påtalats, att det här är någonting nytt, någonting som vi inte har sett tidigare. Men faktum är att frågan om vem som ska ha ansvar för och inflytande över elevernas utbildning egentligen har varit en omdiskuterad fråga i svensk politik under de senaste 20 åren, ända sedan vi via en proposition till den här kammaren fick det här friskolesystemet. Missförstå mig inte. Socialdemokraterna ser ett stort värde i att vi har en mångfald. Vi är stora tillskyndare av seriösa aktörer som vill bedriva skolor och ser långsiktigt på det hela, inom både grundskolan och gymnasieskolan. Men det regelverk vi har haft i 20 års tid har inte bara främjat de seriösa aktörerna. Nu tittar Friskolekommittén igenom det. Jag hoppas att Friskolekommittén kan komma fram med förslag som gör att vi förändrar det här systemet så att eleverna får rätt till den utbildning de har. Men när det gäller just den fråga som handlar om vem som ska garantera och vem som ska se till att eleverna får gå en långsiktig utbildning - det är en fråga som också kommer fram i den här skrivelsen - menar vi att det egentligen inte är Skolinspektionens fel. Jag tror att regeringen har rätt i den meningen. Det är inte Skolinspektionen som gör fel i det här läget, det som Riksrevisionen påpekar om långsiktighet, utan så ser regelverket ut. Därför måste också regelverket förändras. Det är mot bakgrund av det som jag yrkar bifall till reservation nr 1 från Socialdemokraterna. Där skriver vi just att vi menar att kommunernas inflytande över nya fristående skolors etablering behöver stärkas. Man ska ha ett avgörande inflytande. Och vi ska ställa krav på att det finns ett samarbetsavtal mellan de fristående skolorna och kommunen innan de etablerar sig. I ett sådant samarbetsavtal skulle man till exempel kunna reglera den situation som nu uppstår i Landskrona. Om skolan lägger ned, var ska vi då göra av eleverna? Vem ska finansiera deras fortsatta utbildning, och hur ska det ske? Då behöver vi inte hamna i det läge som vi har i dag. Det är inte bara Nicole, utan det är många elever som i dag får beskedet att deras skola inte kommer att finnas till hösten, och de vet inte riktigt vad de ska göra. Just nu räknar vi med att åtminstone ett tiotal, kanske ett tjugotal, gymnasieskolor kommer att göra precis som Landskrona praktiska gymnasium, nämligen meddela sina elever, lärare och rektorer att de ska lägga ned. Då återkommer jag till min fråga till Alliansens företrädare: Vad ska Nicole och de andra eleverna göra om inte den utbildningen finns i den kommun där de i dag går? Ska de flytta, eller ska de börja om från ettan igen? (Applåder)

anf.16 Carina Herrstedt (SD):

Fru talman! I dag debatterar vi ett betänkande som behandlar frågan om Skolinspektionens prövningar av ansökningar från enskilda som vill bli skolhuvudmän. Jag måste börja med att säga att jag instämmer i Ibrahim Baylans upprördhet över situationen i Landskrona och på andra ställen. Detta är en intressant fråga som jag antar att vi kommer att få anledning att diskutera mycket framöver, så jag ska hålla mig hyfsat kort. Som Ibrahim Baylan säger rapporterades det i morse i nyheterna om problemet med att allt fler friskolor läggs ned och hur många unga människors drömmar slås i spillror. Inte minst i min egen hemkommun Landskrona blir ungdomar lidande för att yrkesprogrammen läggs ned. Valfrihet i all ära, men man kan börja fundera över vad den är värd om den inte kan utmynna i en hel utbildning. Jag känner ungdomar som ofrivilligt har fått byta gymnasieskola två gånger. Det är naturligt att det inte blir lätt att sätta rättvisa betyg för en sådan elev. Och då står vi samtidigt här och brottas med sjunkande elevresultat och avhopp från gymnasieskolor. Nyheterna rapporterade, precis som vi har hört här tidigare, om en friskolekoncern som stänger inte mindre än åtta gymnasier och en annan som stänger fem gymnasier, detta på grund av vikande elevunderlag. Frågan om var problemet egentligen ligger uppstår naturligtvis. Jag vill understryka att jag tycker att friskolereformen i mångt och mycket är en bra reform som har gett en ökad valfrihet både för lärare och för elever. Den har satt press på skolor att profilera sig som bra skolor med bra resultat. Den har satt en ökad press på skolorna att profilera sig i en speciell nisch. Och man har i större omfattning tvingats att lyssna till vad eleverna egentligen efterfrågar. Därför har också alternativa pedagogiska inriktningar startat. Det har till och med hänt att reformen faktiskt har fungerat som det var tänkt eller i alla fall som det var sagt att det var tänkt. Landsbygdsskolor har nämligen tagits över av föräldrar eller andra eldsjälar som har kunnat driva skolorna vidare. Det finns dock uppenbara problem med reformen som vi Sverigedemokrater tycker behöver åtgärdas. Vi har hela tiden hört att huvudmotiveringen för hela friskolereformen har varit att erbjuda eleverna valfrihet och ett varierat utbud av skolor och pedagogik. Nu framför både regeringen och delar av oppositionen åsikten att Skolinspektionen endast har att följa skollagens 2 kap. 5 § som kortfattat och ganska förenklat innebär att alla som uppfyller kraven ska ges tillstånd. Fru talman! Detta innebär att om flera olika huvudmän söker tillstånd i en och samma kommun och alla uppfyller kraven ska de ges tillstånd. Varje ansökan behandlas oberoende av de andra trots att kanske alla baserar sig på samma grundsiffror när det gäller elevunderlag. Skolinspektionen har således i dag ingen möjlighet att prioritera och följa intentionerna med reformen, det vill säga att skapa ett varierat utbud av skolor och pedagogik. Trots en befarad och ibland uppenbar överetablering ska alltså enligt skollagens paragraf alla huvudmän som söker tillstånd få det. Och trots att Skolinspektionen inser att en överetablering ligger för handen om de ansökningar som var för sig uppfyller kraven godkänns kan de inte göra någon form av prioritering med stöd av lagen. Då är det också ganska uppenbart att i en sådan situation blir, precis som vi har hört här tidigare, både eleverna och den kommunala planeringen lidande av en överetablering. Ändå vill regeringen i dagsläget inte åtgärda detta uppenbara missförhållande. Det är bara att hoppas att det inte är under påverkan av aggressiva lobbygrupper som regeringen håller fast vid sin ståndpunkt. I betänkandet hänvisar utskottet på flera ställen till Friskolekommitténs kommande utredning. Vi har läst stora delar av utredningens utkast, och såvitt jag kan se finns det ingenting som motsäger det vi har anfört här i dag. Vi kan också konstatera att Riksrevisionen, precis som Sverigedemokraterna, har gjort en annan bedömning än regeringen vad gäller lagens intentioner. Vi har liksom Riksrevisionen ansett att friskolereformen syftat till att åstadkomma ett varierat utbud av skolor, för att tillgodose den så omtalade valfriheten. Men så ser det inte ut när saken verkligen ställs på sin spets. Finns det luckor i skollagen angående Skolinspektionens befogenheter vad gäller att inhämta uppgifter om elevunderlag och att fatta beslut vid uppenbar överetablering bör dessa luckor naturligtvis täppas till. Det måste vara den lagstiftande maktens intentioner att täppa till de luckor som finns. Låt mig påtala att även friskolorna drivs med skattefinansierade medel till 100 procent och där målsättningen måste vara att ge våra ungdomar en bra utbildning. Vi måste därför också ge kommunerna ett ökat inflytande vad gäller friskolors etablering för att de långsiktigt ska kunna planera sin utbildning. Regelverket för enskilda som vill bli skolhuvudmän måste ses över som helhet. För att återigen ta ett exempel från min hemkommun Landskrona gavs vid ett tillfälle tre friskolor tillstånd att driva förskoleverksamhet, varvid kommunen därför själv inte planerade eller byggde för en utökning. De tilltänkta verksamhetsstarterna drog ut på tiden, och så småningom meddelades att de inte tänkte starta över huvud taget. Nu står kommunen där med alldeles för få platser och tvingas till mindre genomtänkta lösningar och framhastade förslag. Detta visar att det finns ett stort behov att se över och komma till rätta med de problem som uppstått ute i kommunerna sedan reformen startade. Här hoppas jag att Friskolekommittén kan enas om bra lösningar och komma med bra förslag som vi kan ta ställning till. Riksdagen har en skyldighet att utforma ett skolsystem som ser till att ge eleverna den bästa utbildning de kan få för varje satsad krona. Detta borde vara riksdagens överskuggande mål och ansvar när det gäller både kommunala skolor och fristående skolor. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2, som innebär att om flera ansökningar kommer in i en och samma kommun ska Skolinspektionen få mandat att välja det mest seriösa alternativet eller den ansökan som erbjuder en alternativ och efterfrågad pedagogik. Med tanke på dagens rapportering är det ganska självklart att det är eleverna som lider av en överetablering. Jag vill också yrka bifall till reservation 4, som innebär att kommunerna ska åläggas i lag att tillsända Skolinspektionen uppgifter om elevunderlag och viss annan statistik som myndigheten behöver för att kunna fatta beslut om prövningar av enskilda som vill etablera sig som skolhuvudmän.

anf.17 Rossana Dinamarca (V):

Fru talman! Jag vågar påstå att ingen i den här kammaren hade kunnat förutspå den utveckling vi har sett vad gäller fristående skolor. Även om Vänsterpartiet var emot friskolereformen redan när den genomfördes kan jag lova att inte heller vi hade en aning om vad som komma skulle. Sverige har det mest oreglerade systemet för fristående skolor i världen. Det har Friskolekommittén också kunnat konstatera. Det är märkligt. I alla andra fall där vi exempelvis har stiftat en lag som inte har utfallit som vi tänkt oss ändrar eller skärper vi den. Men när vi i det här fallet har fått ett friskolesystem som syftade till att öka kvaliteten och den pedagogiska mångfalden men i stället blivit en lukrativ bransch för riskkapitalister och profitörer samt sämre kvalitet görs ingenting. I stället hör man bara att friskolorna är här för att stanna. Även om jag inte omfamnar friskolesystemet tycker jag att det är en konstig ståndpunkt att bara låta det vara utan att vilja göra förändringar som leder till att kanske få det som man hade tänkt sig. Vi var som sagt motståndare till friskolereformen när det begav sig. Likväl har vi i åratal föreslagit förändringar i regelverket för att garantera elevernas rätt till bra utbildning i det system som råder, och vi har också haft konkreta förslag på hur vi kan garantera att skattebetalarnas pengar till skolan hamnar där och inte på en skatteparadisö. Fru talman! Riksrevisionen har granskat hur det går till när enskilda aktörer som vill bedriva skola prövas som skolhuvudmän, och enligt dem är det oklart i vilken utsträckning Skolinspektionen faktiskt prövar den framtida huvudmannens förutsättningar att bedriva skolverksamhet. Riksrevisionen menar därför att Skolinspektionen behöver utveckla sin prövning. Det här ett problem vi har sett under lång tid, och vi har flera aktuella exempel på det från i år. Något har nämnts här. Man kan titta på Kiruna, där samma sak har hänt, Norrköping och Karlstad - ja, listan kan tyvärr göras ganska lång. Granskningen visar också att det är oklart hur Skolinspektionen ska bedöma om etableringen av en ny fristående skola påverkar redan existerande skolor och elever i en viss kommun på ett negativt sätt, vilket kan påverka skolsystemets effektivitet. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att följa upp hur Skolinspektionen prövar ansökningar om att godkännas som huvudman utifrån riksdagens målsättning om höjd kvalitet genom ett varierat utbud av skolhuvudmän. Riksrevisionen rekommenderar också Skolinspektionen bland annat att utveckla det underlag som används för beslut om godkännande samt utveckla tydligare kriterier för att bli godkänd som skolhuvudman. Regeringen och utskottet vill i nuläget inte göra någonting utan hänvisar till Friskolekommitténs arbete och vill avvakta det. Men när blir det? Friskolekommittén skulle ha avslutat sitt arbete först i november förra året, sedan den 1 februari i år, sedan den 1 mars, sedan den 1 april, sedan den 1 maj, och nu är det förlängt till den 31 maj. Men det finns någonting som säger mig att det inte är det sista budet som är lagt än, eftersom vi fortfarande inte har sett några som helst förslagstexter från majoriteten. Kommittén hade sitt senaste möte den 21 mars, och någon kallelse till något nytt möte har jag inte sett. Dessutom har huvudsekreteraren och sekreteraren i kommittén slutat för att gå vidare till andra jobb, eftersom utredningsarbetet har dragit så långt ut på tiden. Det här är inte ett seriöst skött utredningsarbete, någonstans! Vänsterpartiet har flera förslag på hur vi vill ändra systemet för fristående skolor. Det handlar bland annat om att ge kommunerna större inflytande eller till och med veto över etablering av fristående skolor. Sedan början av 1990-talet är det kommunerna som har ansvaret för skolans organisation och ekonomi. Staten styr genom nationella måldokument och tillsyn. I ett sådant system är det orimligt att en fristående skola ska kunna bedrivas i en kommun mot kommunens egen vilja. För Vänsterpartiet är det därför självklart att kommunen borde ha en reell möjlighet att ha direkt inflytande över etableringen av en fristående skola. Därför måste skollagen ändras så att Skolinspektionen kan godkänna en ny fristående skola som bidragsberättigad endast om kommunen i fråga tillstyrkt ett sådant beslut. Om kommunen säger nej till etableringen av en fristående skola måste Skolinspektionen fatta beslut om att skolan inte har rätt till bidrag. Jag yrkar därmed bifall till vår reservation 3, men jag står givetvis bakom även våra andra reservationer.

anf.18 Camilla Waltersson Grönvall (M):

Fru talman! Elevers möjlighet att välja skola och ha tillgång till ett brett utbud av utbildningar är en mycket viktig kvalitetsaspekt. Sverige har i dag ett skolsystem där valfrihet är ett centralt begrepp. Olika huvudmän ska kunna verka sida vid sida, och det ska vara eleverna och deras behov som står i centrum. Det kan handla om olika typer av pedagogik men också om andra miljöer, vissa profiler och mycket annat. Synen att vi alla är individer med olika behov och önskemål är i dag i de allra flesta läger - dock inte överallt, det hör vi - en självklarhet. Denna valfrihet är i dag en självklarhet för de allra flesta. Oerhört få vill att den ska försvinna. Intresset för att starta fristående verksamheter har inte försvunnit. Under perioden 2009-2012 inkom totalt 958 ansökningar om att starta grundskolor, förskoleklasser, fritidshem samt grundsärskolor, och 1 293 ansökningar om att starta gymnasieskolor samt gymnasiesärskolor. Under perioden 2009-2011 har Skolinspektionen utfärdat tillstånd till 299 grundskolor, förskoleklasser och fritidshem och till 289 gymnasieskolor. Ungefär hälften av dessa har sedan startat verksamhet. Det säger något om hur starkt detta har blivit i Sverige. I dag behandlar vi ett betänkande som handlar om den myndighet som har till uppgift att pröva de enskilda aktörer som vill bli huvudmän och starta en skola eller annan utbildningsverksamhet, alltså Skolinspektionen, och hur de sköter handläggandet av dessa ansökningar. Det är naturligtvis av mycket stor vikt att denna prövning sker på ett sådant sätt att den ser till att eleverna får en god och trygg skola och att den som ansöker också får en rättssäker och professionell bedömning. I den nya skollagen framgår klart och tydligt att Skolinspektionen vid sin prövning ska utgå från ett elevperspektiv och göra en helhetsbedömning. Elevers möjlighet att välja skola och ha tillgång till ett brett utbud av utbildningar är en viktig kvalitetsaspekt i ett skolväsen där det finns både offentliga och fristående huvudmän. Den enskilde ska godkännas som huvudman om etableringen inte innebär påtagliga negativa följder på lång sikt för eleverna eller för den del av skolväsendet som anordnas av det allmänna i den kommun där utbildningen ska bedrivas. Vi moderater är naturligtvis oerhört måna om att det ska finnas en kvalitet och en trygghet i skolvalet. Av det skälet är det naturligtvis så att vi vill se aktörer med långsiktiga och stabila intressen och förutsättningar. Fru talman! Liksom alliansregeringen påpekar i sin skrivelse med anledning av Riksrevisionens rapport om Skolinspektionens prövningar av enskilda anser vi att det är ytterst betydelsefullt att prövningarna är effektiva och likvärdiga. Det är därför glädjande att se de åtgärder som Skolinspektionen vidtar för att arbeta mot detta mål, exempelvis ett förändrat handläggarstöd. Man har också arbetat om ansökningsblanketten inför 2013 för att på en rad punkter göra den tydligare. Regeringen anser i likhet med Riksrevisionen att det är viktigt att sökande har bra information om vilka krav som ställs för att godkännas som huvudman för en fristående skola. Riksrevisionen anser också att Skolinspektionen vidare måste utveckla prövningen så att intentionen om att den ska vara främjande och fungera som gatekeeper för att skapa ett varierat urval i högre grad får genomslag i Skolinspektionens verksamhet. När det gäller dessa synpunkter delar regeringen inte denna uppfattning utan anser att Skolinspektionen saknar möjlighet att vid sin prövning beakta andra kriterier än vad som anges i skollagen. Vi lever i ett intressant tidevarv. Snart väntas Friskolekommittén komma med sitt betänkande och där förhoppningsvis sprida ljus över en rad av de frågor som finns kopplade bland annat till Skolinspektionens prövningar av enskilda som vill bli huvudmän. Därför är det med stor glädje som jag konstaterar att denna fråga snart kommer att bli debatterad igen och inväntar i likhet med övriga Skolsverige Friskolekommitténs slutsatser. Jag tror att man får ha en stor respekt för det oerhört komplexa arbete som detta naturligtvis innebär. Fru talman! Elevers möjlighet att välja skola och ha tillgång till ett brett utbud av utbildningar är en viktig kvalitetsaspekt. Jag inledde med att säga det. Friskolereformen har utan tvekan betytt mycket för en utveckling av pedagogik och en utveckling av skolan som sådan - elevbemötande, hjälpmedel, pedagogiska miljöer och mycket annat. Det ska vi vara stolta över och slå vakt om. Vad gäller regeringens skrivelse med anledning av Riksrevisionens rapport gällande Skolinspektionens prövningar av ansökningar från enskilda som vill bli skolhuvudmän föreslår vi därmed att den läggs till handlingarna. Jag yrkar således bifall till förslaget betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder)

anf.19 Agneta Luttropp (MP):

Fru talman! Riksrevisionen har granskat hur Skolinspektionen hanterar ansökningar från enskilda som vill bli huvudmän. Det är det som vi debatterar just nu. Den otydlighet som enligt Riksrevisionen finns i skollagen anser man att Friskolekommittén bör få i uppdrag att se över. Det verkar vettigt. Det tycker jag också. Men än så länge vet vi faktiskt inte vad Friskolekommittén kommer fram till. Det kan ta ett tag eftersom detta har skjutits upp många gånger. Jag tycker ändå att det kan vara en poäng att låta kommittén klara av detta först för att vi ska se vad kommitténs förslag innehåller. Men om problemet kvarstår, det vill säga om kommittén på något sätt inte alls berör det som Riksrevisionen tar upp om otydligheten i skollagen, finns det skäl att återkomma i denna fråga. Vi vill ha en mångfald av skolor. Vi vill naturligtvis också ha valfrihet. Men ibland kan det tyvärr gå som i det fall i Landskrona som Ibrahim Baylan tog upp, då valfriheten plötsligt innebär att man inte har någon möjlighet att välja. Detta är någonting som jag inte tror att någon av oss tycker är bra. Därför måste det naturligtvis göras någonting åt det. Detta måste vi definitivt komma till rätta med på nationell nivå. Det vi måste kräva av skolor är dock naturligtvis att de har en god kvalitet i organisation och utbildning. Någonting som är viktigt, väldigt centralt och som vi i Miljöpartiet sätter jättehögt är att det är en organisation, myndighet eller enhet som är väldigt öppen. Den ska vara öppen med information. Det handlar om öppenhet på det sättet att man kan se vad verksamheten eller skolan har för tillgång till bibliotek och elevhälsa, hur skolornas resultat ser ut, hur många lärare och elever det finns på skolan och så vidare. De tillsynsrapporter Skolverket gör bör vara - de ska vara - öppna och tillgängliga. Varför inte också kunna titta på och jämföra idédrivna skolor med aktiebolagsdrivna skolor när det gäller öppenheten? All information måste vara lättillgänglig. Den måste vara lätt att komma åt för föräldrar, för elever eller för andra som är intresserade. Miljöpartiet är övertygat om att de skolor som gör ett bra jobb inte har någonting att dölja.

anf.20 Tina Acketoft (FP):

Fru talman! Låt mig börja med att säga, så att vi vet var vi står, att det för en liberal är självklart att friskolorna är här för att stanna. Möjligheten att välja skola är av så stort värde för såväl den enskilda eleven som föräldrar och personal. Friskolorna har stimulerat den generella utvecklingen inom skolväsendet, och därför slår jag som folkpartist alltid vakt om friskolornas existens och det fria skolvalet. Jag tror på en mångfald av aktörer i skolan, och det gläder mig att Ibrahim Baylan nyss stod i talarstolen och sade att Socialdemokraterna gör detsamma. Jag är dock också övertygad om att de olika aktörerna måste verka med så lika och rättvisa förutsättningar som möjligt. För mig är kvaliteten i undervisningen det viktigaste, inte vem som äger skolan. Därför var den nya skollagen, där detta tydligt uttrycktes och styrdes upp, så viktig. Därför är också Friskolekommitténs arbete, som jag hoppas att vi mycket snart har en väldigt bred nationell samling kring, så viktig för valfriheten och kvaliteten. I betänkandet behandlas regeringens skrivelse, som har lämnats till riksdagen med anledning av Riksrevisionens granskningsrapport, och sex motionsyrkanden. Det är det vi behandlar i dag, ingenting annat. Ska vi kunna leva upp till lika och rättvisa förutsättningar är effektiva och likvärdiga prövningar för godkännande av enskilda som vill bli huvudmän fundamentala. Därför välkomnar Alliansen i utskottet Riksrevisionens granskningsrapport och instämmer, liksom regeringen, i det mesta av deras rekommendationer. Vi kan konstatera att Skolinspektionen redan har startat och driver ett arbete med förbättringslinjer i flera av de rekommendationer som Riksrevisionen har kommit med. Regeringen liksom utskottet följer arbetet nära. Friskolekommittén, som ska behandla frågor med koppling till just prövning, ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 maj. Det blir därför egentligen lite svårt att debattera den här frågan och ställa krav på att regeringen ska göra ytterligare, eftersom de faktiskt inte har fått kommitténs ställningstagande ännu. Låt mig dock tydligt och klart påpeka att arbete pågår. Låt mig också säga några ord om vad som har varit och är Folkpartiets hållning i de frågor som berörs av motionärerna. Man vill ha ett förtydligande av regleringen i fråga om bedömning av påtagligt negativa följder på lång sikt för eleverna eller för skolväsendet som anordnas av det allmänna i kommunen. Man menar att prövningen av negativa följder utgår från ett uppskattat elevantal och att det inte blir några följdverkningar om verksamheten sedan utökas. Man vill att kommunerna ska ha en skyldighet att yttra sig till Skolinspektionen innan tillstånd för enskilda att starta skola eventuellt ges. Sedan har vi det berömda beslutet från den socialdemokratiska kongressen, vilket i reservationen får heta att "kommunernas inflytande över nya fristående skolors etablering behöver kraftigt stärkas och kommunerna och de fristående skolorna behöver börja samarbeta kring etablering, dimensionering och nedläggning av skolor". Jag tror att Skolinspektionen behöver begära in ett delvis annat beslutsunderlag än vad som görs i dag. Det behövs mer information till enskilda som funderar på att ansöka och tydligare kriterier för vad som är en tillräckligt bra ansökan, så att man när man ansöker faktiskt vet vilka krav som ställs och så att de sökande får en mer realistisk bild av vad som krävs. Det arbetet är faktiskt också redan i gång hos Skolinspektionen. Att bedriva skola är inte vilken verksamhet som helst. Rätten att driva skola är ett förtroende vi som samhälle ger. Därför är det bara de som har en tydlig plan och målsättning att just bedriva undervisning som ska verka i den sektorn. En prövning som visar att en kommun behöver göra omställningar i sin verksamhet om det kommer en ny skola till kommunen kan dock inte vara att uppfylla påtagligt negativa följder. Jo, det blir knöligt för kommunstyrelsen, och det blir knöligt för nämnden och förvaltningen - men till syvende och sist kommer det valfriheten till gagn så länge det finns kvalitet i verksamheten. Vad gäller att man ska straffas: Om man har uppskattat elevantalet till 50 och det när skolan startar blir 75 som vill börja där - varför ska man straffas för detta? Folk vill välja dig, och då ska du straffas för det. Jag tror att det är bra om kommunerna och de enskilda huvudmännen sätter sig ned och går igenom kommunens förutsättning och planering innan en friskola ska etableras. Vad skulle det göra för skillnad att tvinga kommuner som inte vill göra så? De kommuner som har någonting de inte tycker om kommer sannolikt redan att gå upp till det mötet. Fru talman! Kvalitet i skolan är viktigt - jag vet inte hur många gånger jag har tjatat om detta - oavsett huvudman. Jag skulle önska att vi kunde få en bred överenskommelse om prövning av huvudmannens personliga och ekonomiska lämplighet i skollagen, det vill säga att man prövar de fysiska personer som har ett väsentligt inflytande i rörelsen. Det gäller till exempel verkställande direktör, styrelseledamot eller en person som har en dominerande ägarställning. Huvudmännen ska känna till de krav som ställs i skolans styrdokument och visa en långsiktig ambition på skolområdet. Det säger sig självt att det enda syftet bakom en sådan ambition då inte kan vara enbart den ekonomiska vinsten. Apropå skolnedläggningar, vilket har tagits upp: Landskrona tillhör min valkrets, och jag känner området nästan lika väl som Sverigedemokraternas representant. Häromveckan lades Rosengårdsskolan ned i Malmö. Malmö är en socialdemokratiskt styrd kommun, och Rosengårdsskolan är en kommunalt styrd skola. Den skolan lades ned. Skolor har alltid lagts ned. Skolor kommer alltid att läggas ned. Det beror på ett svängande demografiskt underlag, och det beror på det fria skolvalet - det beror på att friskolorna har kommit till. Att skolor lägger ned kan vi dock aldrig komma ifrån. Så är det. Man ska känna stor respekt för att dessa elever ska få en god skolgång i fortsättningen, men det är en annan fråga. Om jag uppfattade Ibrahim Baylans förslag rätt delar jag åtminstone detta att det borde råda samrådsplikt om man som friskola misstänker att man måste lägga ned - att man då har ett samråd med kommunen för att ta upp detta till diskussion. Alliansen tar detta på allvar, men låt oss kanske avvakta lite vad Friskolekommittén faktiskt kan komma överens om. Låt oss inte stå i talarstolen och kohandla om detta, utan låt det ske på en annan nivå. Sedan kan vi komma tillbaka och se om vi behöver göra kompletterande saker. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. När jag ändå är inne på området Friskolekommitténs arbete kan jag säga att det på många sätt har varit och är oerhört lärorikt. Det har fått mig att vända och vrida på frågor och lära mig nya saker från såväl vänster- som högerkolleger. Till syvende och sist har det dock ytterligare stärkt mig i min övertygelse att friskolorna är något positivt vi behöver i Sverige. Just därför är det så viktigt att vi får en bred överenskommelse i detta, och därför är det att ta ansvar att skjuta upp måldatumet tills vi har nått dit. (Applåder)

anf.21 Rossana Dinamarca (V):

Fru talman! Tina Acketoft sade att vi ser att skolor har lagts ned tidigare, på grund vikande elevunderlag. Det vi ser som är nytt nu är dock att skolor läggs ned på grund av att vinstintresset är större. Man lägger ned skolor i koncerner som inte går så jättebra men som inte heller går dåligt. För att kunna tjäna lite mer pengar lägger man ned skolan. Det var fallet i Karlstad, till exempel. Överetableringen är en konsekvens av att Skolinspektionen sagt ja till en mängd skolor utan att ha lyssnat på kommunerna, som sagt nej. Detta är någonting som friskolereformen, som Tina Acketoft så gärna omfamnar, har lett till. Det är helt okej att hon omfamnar den, men jag tycker att det är problematiskt att hon inte ens kan se problemen eller vill göra någonting åt dem. Tina Acketoft säger att vi ska vänta på Friskolekommitténs arbete. Är det seriöst? Kommitténs arbete skjuts ju upp en gång i månaden. Det är den 16 maj i dag. Vi ska vara färdiga den 31 maj. Är det troligt att vi kommer att vara färdiga till den 31 maj, Tina Acketoft? Jag undrar det. Nyligen presenterade SOM-institutet sin undersökning som var väldigt intressant att se. Den visar att mer än hälften av dina väljare, Tina Acketoft, tycker att vi ska ha ett vinstförbud. Det är bara en fjärdedel som inte tycker det. Men det verkar inte riktigt bekomma Tina Acketoft eller Folkpartiet.

anf.22 Tina Acketoft (FP):

Fru talman! På vilket sätt lades Rosengårdsskolan i Malmö ned på grund av vinstintresse? Rosengårdsskolan i Malmö lades ned därför att man bedömde att kvaliteten på skolan var dålig och att eleverna mådde dåligt av att gå där. Det var ett kommunalt beslut. Jag tycker att det var mycket bra; jag vill bara visa att kommuner, liksom enskilda huvudmän, kommer att behöva lägga ned skolor. Jag var tydlig med att det absolut finns saker som vi måste titta på. Jag ägnade större delen av mitt anförande åt att peka på vad vi måste titta på och ta itu med. Men jag vill inte föregå Friskolekommitténs beslut, förslag eller överenskommelser eftersom det, som Rossana Dinamarca säger, är den 16 i dag, och den 31 maj har vi ett avslut. Rossana Dinamarca tycker att det är roligt, inte så seriöst och så vidare att vi skjuter upp dessa beslut. Jag tycker precis tvärtom. Jag tycker att det är att ta det oerhört seriöst att se till att vi får en bred överenskommelse så att friskolor och kommunala skolor kan verka med lika förutsättningar för att säkerställa kvaliteten för eleverna. Det tycker jag är att ta ansvar. Jag tycker inte att det är att ta ansvar att säga: Nej, nu är klockan så mycket att nu får vi sluta. Vad ledde det till? Ingenting. Det är långsiktiga, breda samförstånd vi behöver, och det är sådana vi arbetar för att nå.

anf.23 Rossana Dinamarca (V):

Fru talman! Att Rosengårdsskolan lades ned var en effekt av flera saker. Bristande kvalitet var en del, men det fria skolvalet var också en del. Överetablering av skolor var en annan orsak. Det fria skolvalet har lett till en flykt från väldigt många skolor av elever vars föräldrar har en bättre utbildningsbakgrund. Vi har fått en acceptans av att det finns bra och dåliga skolor och att några får nöja sig med att gå i dåliga skolor. Det är resultatet av nedläggningen av Rosengårdsskolan. Är det någonting du borde göra någonting åt är det detta fria skolval. Se till att aldrig acceptera en enda skitskola i Sverige! Alla elever ska ha rätt till en bra utbildning. Det är den enda lösningen, Tina Acketoft, inte att öka andelen fristående skolor eller att inte göra någonting åt de privata aktörernas vinstuttag. Att våra skattemedel, som ska gå till våra elever, i stället hamnar på en skatteparadisö är vad du och din regering behöver ta tag i. Ni har inte lagt fram ett enda förslag i kommittén på hur ni vill se till att garantera eleverna bra kvalitet, oavsett huvudman. Inte ett förslag har jag sett från Folkpartiet och inte heller från något av de andra borgerliga partierna för den delen. Ja, vi ska vara klara den 31 maj. Anledningen till att jag tittar på klockan är att vi inte har fått en kallelse till något nytt sammanträde eller sett några förslagstexter. Vi ska ha möjlighet att skriva reservationer, som jag antar att det kommer att bli. Hur ska det hinna ske till den 31 maj, Tina Acketoft? Det är inte seriöst. Sätt ett slutdatum, men i så fall inom en rimlig tid. Det blir skrattretande att varenda månad få ett brev från Regeringskansliet om att förordnandet för Rossana Dinamarca i kommittén förlängs med ytterligare en månad.

anf.24 Tina Acketoft (FP):

Fru talman! Jag vet inte hur jag kan uttrycka det tydligare. För Alliansen och, det är jag helt övertygad om, för vissa delar av oppositionen är det viktigaste med Friskolekommitténs arbete att vi kommer till en bred gemensam lösning där friskolor och kommunala skolor oavsett huvudman får utöva en verksamhet som är rättvis, transparent och som kommer eleverna till gagn. För mig kvittar det om det är den 31 januari, den 31 februari om det hade funnits eller den 31 maj. Det kvittar, för det är resultatet som är det viktigaste. Kräver det att jag är här på en söndag, måndag eller tisdag kvittar det. Så viktigt är det. Det är lite roligt att det alltid till syvende och sist är så att alla problem som uppstått på skolan beror på att elever har fått rätten att välja en egen skola, att elever inte är tvungna att gå i den skola som är precis på den sida av gärdsgården där de bor, att de har fått valfriheten att välja bort eller att välja till, att föräldrar har fått en valfrihet. Man är inte längre anvisad en skola, något som tydligen Vänsterpartiet vill - det har framkommit om och om igen. Vänsterpartiet vill alltså återgå till det skolsystem där kommunstyrelsen bestämde vilken skola barnen skulle gå i. Ett sådant system vill jag inte se, absolut inte. Det fria skolvalet är här för att stanna. Friskolorna är också här för att stanna, men det ska vara ett rättvist system med kvalitet. Kvalitet är det absolut viktigaste.

anf.25 Ibrahim Baylan (S):

Fru talman! Jag hade i ärlighetens namn inte tänkt begära några repliker, för trots allt pågår det ett arbete. För Socialdemokraterna är det viktigt att vi får en förändring i ett system som har några år på nacken och som vi inte tycker fungerar tillräckligt väl. Det handlar inte om att vara för eller emot. Vi har ett skolsystem i dag som omfattar både kommunala skolor och fristående skolor. Vi menar att det finns nackdelar som vi måste adressera. Det är därför vi har lagt fram flera förslag som handlar om att förbättra det nuvarande systemet, det duger inte. Ett av de problem vi dras med är att ingen har kontroll över hur många skolor det finns. Det finns ingen som har kontroll över att det finns en garanti att eleverna inte bara kan välja och börja en utbildning utan också får slutföra den, Tina Acketoft. Därför blir jag väldigt orolig när jag hör Folkpartiet och Tina Acketoft raljera och säga att det kanske är lite obekvämt för kommunstyrelsen. Jag har inga bekymmer med att det är obekvämt för kommunstyrelsen, skolstyrelsen, skolnämnden eller vad de nu kallas. Det är inte vad det handlar om. Det kommer rapport efter rapport som visar att det är eleverna som hamnar i kläm. Då blir min fråga till Tina Acketoft: Ser du inte detta? Ser inte Folkpartiet att det är eleverna som hamnar i kläm? Vad är ditt råd till Nicole Magnusson som intervjuades i Sveriges Television? Vad är ditt råd till henne? Hon har gått två år i gymnasieskolan på en utbildning där hon vill utbilda sig till frisör. Nu har huvudmannen meddelat att den utbildningen inte kommer att finnas kvar. Den finns inte någon annanstans i Landskrona. Det meddelas att den utbildningen inte ens finns i Helsingborg som ligger i närheten. Vad är ditt råd till henne? Ska hon stå ut med att det är lite obekvämt, eller ska vi gemensamt garantera att hon inte bara kan starta en utbildning utan faktiskt också slutföra den? Det är elevernas rätt det handlar om.

anf.26 Tina Acketoft (FP):

Fru talman! Jo, det handlar, Ibrahim Baylan, om att vara för eller emot friskolor. Det blev tydligt tidigare. Jag tror att vi båda två är för friskolor om de har en verksamhet där det är öppet, transparent, rättssäkert och rättvist gentemot en annan skolhuvudman. Det handlar om att vara för eller emot det fria valet, alternativt mångfald. Vi vet att vissa partier inte är det. Men jag tror att det finns en bred majoritet för det. Det hedrar Ibrahim Baylan att han säger att vi har lagt fram förslag. Det vet jag, och jag hoppas att vi snart kommer till en slutsats vid beredningen av förslagen i Friskolekommittén. När vi talar om Landskrona var jag inne på att det är mycket möjligt att vi behöver ha en samrådsplikt som innebär att friskolor måste flagga för att det finns ett eventuellt nedläggningshot så att man i god tid kan diskutera detta med kommunen. Men vi vet att de allra flesta nedläggningar sker med det allra bredaste samförstånd där man hjälps åt, där både friskolorna och kommunerna hjälps åt för att hitta en bra lösning. Låt mig säga till er som tror att Landskrona ligger i den norrländska avfolkningsbygden. Jag tror att det går ett tåg i kvarten till Helsingborg och till Malmö. Det tar 15 minuter att åka till Helsingborg och 25-30 minuter till Malmö. Det finns goda alternativ. Jag tycker fortfarande inte att man ska behöva byta ort, men det måste vara möjligt att tänka sig att åka 15 minuter till skolan. Det tar faktiskt längre tid för de flesta av oss att gå till riksdagen.

anf.27 Ibrahim Baylan (S):

Fru talman! Ja, då har vi hört vad svaret är, att man får vara beredd att åka, och det kanske man måste vara. Men ska vi ha det som regel? Vårt svar är nej. Om man börjar en utbildning måste det finnas ett system som garanterar att man kan slutföra den. Det är därför vi vill ställa krav på att det ska finnas ett samarbetsavtal mellan kommunen och den fristående skolan, så att de kan komma överens om hur utbildningen ska organiseras och om den läggs ned under vilka villkor detta ska ske, så att vi kan garantera eleverna deras utbildning. Tina Acketoft gör en analogi med Rosengårdsskolan och säger: Vad är skillnaden? Det finns en avsevärd skillnad. Kommunen, som är huvudman för Rosengårdsskolan, har i alla lägen ansvar för att se till att dessa elever erbjuds en likvärdig eller till och med bättre utbildning. Kommunerna har i alla lägen ansvar både för skolpliktig verksamhet och för frivillig verksamhet i form av gymnasieskola och för att finansiera dessa. Skolor som läggs ned har vi haft tidigare, och det kommer vi att fortsätta att ha. Det är en del av de demografiska förändringar vi ser i vårt land. Men här handlar det om ansvar och inflytande. I fallet med Landskrona och i fallet med idrottsgymnasiet i Karlstad har de huvudmän som de handlat om, i det ena fallet för Praktiska gymnasiet, i det andra fallet för Walthers gymnasium, bara meddelat eleverna att från och med nästan vecka eller från och med nästa termin finns det ingen skola att gå till. Då uppstår frågan: Är det rimligt att säga att kommunerna i alla lägen ska ha ansvar men inte något inflytande, och vem går det i så fall ut över? Vi menar att det går ut över eleverna. Det är det vi ser, för det handlar inte om att vara lite obekväm för kommunstyrelserna. Det finns i dag en kraftig överetablering med anledning av att det inte är någon som har haft ett helhetsgrepp beroende på den lagstiftning som gäller. I Stockholmsregionen finns det i dag 25 000 gymnasieplatser men bara 19 000 elever. Då är det inte bara lite obekvämt för kommunstyrelsen. Det drabbar eleverna, Tina Acketoft. Inse detta!

anf.28 Tina Acketoft (FP):

Fru talman! Rosanna Dinamarca påpekade i sitt anförande att ingen hade kunnat förutse friskolexplosionen, hur populärt det skulle bli att få välja friskola, hur mycket det skulle växa, hur många nya platser som skulle komma. Det var ingen som kunde förutse det. Det var därför Friskolekommittén tillsattes för att hitta ett system som är anpassat, som är reglerat, som styr, som är transparent, som är rättssäkert, som ser till att det blir lika villkor så gott som det går. Friskolekommittén är tillsatt av alliansregeringen för att vi vill förändra och för att vi vill ha en lagstiftning som är anpassad efter situationen i dag och inte efter situationen 20 år tillbaka. Vad gäller nedläggningen av Rosengårdsskolan säger Ibrahim Baylan att skillnaden är att kommunen har ansvar. Ja, men kommunen ansvarar även för de skolor som läggs ned som är i friskoleregi. De har därför en pott pengar för att kunna ta hand om de elever som eventuellt lämnar en friskola. Kommunerna har en ersättning därför att de har ett större ansvar, och det har vi erkänt. Det är därför vi har den lagstiftningen. Oseriösa aktörer ska inte driva skola. Det ska de göra som har ett mål och där det är utbildning som är i fokus. De ska ha ett långsiktigt mål för hur utbildningen ska bedrivas. Det ska inte vara ekonomiska kortsiktiga planer. Det tror jag att vi alla är överens om. Nu försöker vi i Friskolekommittén bara komma fram till hur det exakt ska formuleras. Socialdemokraterna brukar numera säga: Ta den utsträckta handen. Låt oss komma till en riksövergripande överenskommelse. Jag hoppas verkligen att Ibrahim Baylan tar den handen, så att vi får en överenskommelse som kan gagna alla de här eleverna.

anf.29 Ulrika Carlsson i Skövde (C):

Fru talman! Vi diskuterar Riksrevisionens granskning av Skolinspektionens prövningar av ansökningar från enskilda som vill bli skolhuvudmän. Det blir så lätt att det låter som att väldigt mycket av det som händer i Skolsverige i dag är väldigt dystert. Camilla Waltersson Grönvall berättade om hur många ansökningar som kommer in men också hur många som beviljas. Betänk då att bakom alla ansökningar finns det människor som vill starta och utveckla en riktigt bra verksamhet, oavsett om det är förskola, grundskola eller gymnasieskola, därför att man har en idé för lärande och utveckling. Jag tror att det är viktigt att ha i minne att det är oerhört mycket positivt som ligger bakom alla de ansökningar som handlar om att man vill starta en friskola. Jag har haft förmånen att få göra ganska många studiebesök i olika verksamheter. Personalkooperativet i Vårgårda, som jobbar inom förskolan och har gjort det i över 20 år, har en personal som har ett oerhört starkt engagemang i barnens utveckling. Det finns fantastiskt många bra verksamheter, oavsett om det är en idéburen friskola i Norrtälje eller Lichrongymnasiet i Skövde, där Lichron Aktiebolag ligger bakom det industritekniska programmet. Som en del tidigare i debatten har talat om vill vi att alla barn och ungdomar ska gå i bra skolor. Det ställer vi upp på allihop. Därför är det viktigt att Riksrevisionen granskar processen för att ansöka om att starta fristående skolor. Det blir lite av att Riksrevisionen likt en blodhund också tittar på hur det ska fungera. Och precis som det står i det betänkande vi nu debatterar är mycket av det som Riksrevisionen påtalar på gång. Man har sett svagheter som man vill göra någonting åt. Det finns en granskningsstrategi från Riksrevisionen, och den övergripande frågan är: Leder statens styrning till en effektiv och mer likvärdig skola? Det är klart att det är viktigt för oss politiker att ta del av alla de granskningar som görs. Det sägs många olika saker i den här debatten. Någon säger: Någon måste ju ha kontroll över hur många skolor det finns. Jag ska inte dra för mycket i de trådarna, men på något sätt handlar det faktiskt om att det finns en tillgång och en efterfrågan. Det är klart att det inte är bra när skolor läggs ned, och jag delar den oro som förts fram i debatterna om elever som inte får möjlighet att, som de hade hoppats på från början, gå färdigt en utbildning. Men det finns så många exempel på att det av olika anledningar kan ske ett avbrott i utbildningen. Det som är viktigt då är att det finns skolhuvudmän som är med och tar ansvar. Det finns också exempel i Sverige i dag på fristående aktörer som går in och är beredda att ta en förlust för att hjälpa unga människor att få fullfölja till exempel sin gymnasieutbildning. Och all heder åt de människor som står bakom det här arbetet. Det har diskuterats en del om att vi i betänkandet skriver att vi inte kan ta debatten i alla delar därför att Friskolekommittén arbetar. Jag ser positivt på de breda samtal som förs. De allra flesta partier i Sveriges riksdag står faktiskt bakom elevers möjlighet att få välja skola, att få välja mellan en kommunal eller en fristående skola av något slag. Det ser jag som oerhört positivt. Det är klart att vi i kommittén tittar på hur vi kan främja ett långsiktigt ägande och att man tar ett ansvar som garanterar kvaliteten. Men vi säger från Centerpartiets och Alliansens sida nej till det kommunala vetot, som har diskuterats av ett antal olika partier. Det är oerhört viktigt att ha respekt för varje enskild elevs möjlighet att fullfölja sin utbildning. När vi tittar på de här frågorna har vi i Friskolekommittén ett ansvar att se hur regeringen följer Skolinspektionens arbete med de här delarna och följa upp alla de insatser som man redan nu har satt in för att stärka kvaliteten. Jag vill avsluta med att säga att för Centerpartiet och Alliansen är det oerhört viktigt, självklart och starkt engagerande att det finns möjligheter för barn och ungdomar att välja skola och att alla skolor ska hålla en hög kvalitet. Därför är det så viktigt att vi sätter stopp för oseriösa aktörer men att det finns en stor möjlighet för aktörer att erbjuda en bra utbildning, oavsett huvudman. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder)

anf.30 Rossana Dinamarca (V):

Fru talman! Jag har egentligen bara en fråga till Centerpartiet. Som jag sade tidigare har vi inte hört något förslag från något av de borgerliga partierna i Friskolekommittén om vad de vill göra för att kunna garantera eleverna en bra utbildning. Det gäller de punkter där vi har sett att Riksrevisionen har kritiserat till exempel Skolinspektionens arbete med tillståndsgivning för nya huvudmän. Hur vill Centerpartiet reglera villkoren för att kunna garantera att elever får en bra utbildning och en långsiktighet, som Ulrika Carlsson själv tog upp, så att det inte blir som i dag när många elever inte vet var de ska avsluta sin utbildning någonstans? Hur tänker Centerpartiet i detta?

anf.31 Ulrika Carlsson i Skövde (C):

Fru talman! Med risk för att vara tråkig: Dessa samtal förs i Friskolekommittén där de partier som är positiva till att det finns friskolor och ett brett utbud diskuterar möjligheten till långsiktighet. Jag får därför hänvisa till Friskolekommitténs betänkande som ska vara klart i slutet av maj.

anf.32 Rossana Dinamarca (V):

Fru talman! Jag vet vad Miljöpartiet vill göra, och jag vet vad Socialdemokraterna vill göra. Jag håller inte med om stora delar av det de säger, för jag tror inte att det är tillräckligt att till exempel ha kvalitetsmått för att godkänna att man ska betala ut skattemedel som vinst. Men jag vet åtminstone var de står. Jag har dock ingen aning om var Centerpartiet, Folkpartiet och de andra borgerliga partierna står. Ni har inte sagt ett jota under hela Friskolekommitténs arbete. Inte ett enda lösningsförslag har kommit från er på de problem som vi ser med fristående skolor som lägger ned mitt under terminen. De lägger inte ned för att det går dåligt ekonomiskt utan för att det inte är tillräckligt gynnsamma ekonomiska vinster, och då väljer koncernerna ut vilka skolor de ska lägga ned för att kunna tjäna ännu mer pengar. Vad vill Centerpartiet göra åt detta? Visst kan vi föra samtal i kommittén, men det gör vi inte eftersom det pågår ett slags parallell diskussion. Vilka krav ställer Centerpartiet för att lösa de problem vi ser med fristående skolor som sätter vinstintressen före elevers rätt till en bra utbildning?

anf.33 Ulrika Carlsson i Skövde (C):

Fru talman! Att vi inte har tagit diskussionen med Vänsterpartiet handlar om att våra partier står så långt ifrån varandra ideologiskt när det gäller friskolefrågorna att vi inte har sett det som en givande aktivitet att syssla med. Vi tittar på hur vi ska kunna garantera kvalitet. Någon form av friskolereglering kommer säkert att finnas i slutbetänkandet, men det är inte färdigförhandlat ännu. Därför avstår jag från att kommentera det arbete och de diskussioner som pågår i kommittén. Vi vill ge möjlighet till långsiktigt ägande, att man tar ansvar på olika sätt och att man också tillsammans med kommunerna gör det på ett bra sätt. Jag är fullständigt övertygad om att en del av det som kommer fram kommer man att se som mycket verkningsfullt att ganska snart lyfta in i precis den fråga vi debatterar i dag. En del andra frågor kommer vi säkert att få ta på längre sikt, men precis det vi diskuterar i dag kommer man på olika sätt att kunna läsa in i Friskolekommitténs betänkande när det kommer i slutet av maj.

anf.34 Yvonne Andersson (KD):

Fru talman! Utskottet anser att det är betydelsefullt att prövning för godkännande sker likvärdigt och effektivt. Skolinspektionen har härvidlag skollagen att luta sig mot. Fru talman! Omkring 17 procent av Sveriges elever går i skolor med fristående huvudman. Ungefär var sjätte elev går alltså i en skola som inte drivs av kommunen. Är det verkligen så att en sjättedel av eleverna går i en skola av dålig kvalitet? Nej, så är det givetvis inte. Men i denna debatt låter det som att det över huvud taget inte finns några bra friskolor. Friskolorna har dock gjort det möjligt för en utveckling också av den kommunala skolan. Det vet vi. Vi har debatterat friskolor mycket, och det behöver vi knappast göra i dag. Nu handlar det om godkännande av dem som är huvudmän för friskolor, och här vill Alliansen ha en tydlighet. Vi vill dock invänta en överenskommelse som kan ske brett, och detta arbetar man med i den parlamentariskt sammansatta Friskolekommittén. Alliansen vill ha en reglering som ger en trygghet för eleverna och ett långsiktigt ägande. Inget av detta är nytt. Baylan lyfte fram det som händer i Landskrona. Vi är synnerligen bekymrade över att sådant får ske, och därför engagerar vi oss i att diskutera hur det ska bli bättre i dessa delar och hur man ska hantera det. Alliansen försvarar valfriheten. Det är en kärnfråga. Friskolorna har medverkat till att makten ligger hos föräldrarna när det gäller vilken skola de kan välja. Därmed kan man bryta den segregation som till exempel bostadsområden har inneburit. Även om familjen bor i ett bostadsområde med många lågutbildade kan föräldrarna välja en skola som är bra för deras barn. På detta sätt har skolorna också kunnat konkurrera, och vi har fått fram riktigt bra skolor och en bra utveckling med olika nischer och profilering i pedagogiska modeller och innehållsligt. Alliansen och Kristdemokraterna avvaktar Friskolekommitténs betänkande. Det ska överlämnas den 31 maj, om två veckor. Vi är helt övertygade om att det kommer att komma fram något som mycket väl kan ledsaga oss när det gäller hur vi ska gå vidare. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)