anf.193 Björn Söder (SD):
Herr talman! Detta betänkande behandlar en redogörelse om verksamheten inom den parlamentariska församlingen för Unionen för Medelhavet.
Barcelonaprocessen var ursprungligen ett lösare samarbete, som syftade till att bland annat uppmuntra deltagarländerna att främja mänskliga rättigheter, samtidigt som man respekterade varje lands rätt att själv sköta sina interna angelägenheter. Den ursprungliga tanken med Medelhavsunionen var just att den skulle bestå av länderna kring Medelhavet.
Vi befarar dock att denna union tar samma utveckling som EU mot ett allt större inslag av överstatlighet och inblandning i medlemsstaternas angelägenheter. De diskussioner om en omstöpning av grunderna för Medelhavsunionen till att omfatta mer politiska reformer som har refererats i tidigare redogörelser är ett tecken på detta.
Det är heller inte osannolikt att utvecklingen inom Medelhavsunionen får samma inriktning som den södra grannskapspolitiken mot bland annat ekonomisk integration och fri rörlighet till Europa, samtidigt som det finns stora brister vad gäller konditionaliteten. Denna utveckling kan i praktiken komma att innebära att EU steg för steg utvidgas mot att omfatta också Nordafrika, även om de länderna formellt sett inte kan bli medlemmar i EU.
Vi ser positivt på möjligheten för länderna kring Medelhavet att mötas vid förhandlingsbordet inom ramen för Medelhavsunionen, men mervärdet för svenskt vidkommande anser vi vara högst begränsat. Vi är positiva till ett utbyte av idéer, kulturimpulser och erfarenheter över nationsgränserna, men vi kan inte se att detta för Sveriges del måste ske inom ramen för ännu en union. Ett utbyte mellan parlament, bland annat för att verka för demokrati och mänskliga rättigheter, är ett lovvärt arbete, men vi anser inte att det är avhängigt ett medlemskap i Medelhavsunionen utan kan skötas inom ramen för andra forum.
Herr talman! Sverigedemokraterna har i tidigare motioner till utrikesutskottet gjort klart att vår inställning är att Sverige bör lämna Medelhavsunionen. Vår inställning är densamma nu, och därför yrkar jag bifall till vår reservation.
anf.194 Kerstin Engle (S):
Herr talman! Nu ska vi åter behandla verksamheten i den parlamentariska församlingen för Unionen för Medelhavet, PA-UfM. För cirka ett halvår sedan redogjorde vi för 2011. Nu redovisar vi 2012 års verksamhet. Vi i delegationen återkommer gärna ofta. Vi är besjälade av uppdraget och sprider kunskap om vår verksamhet och kunskap om länderna som finns med i samarbetet.
Herr talman! Jag yrkar att redogörelsen läggs till handlingarna och yrkar också avslag på den motion som finns i ärendet.
Den parlamentariska församlingen är sedan 2003 en mötesplats för parlamentariker från EU-länderna och de så kallade partnerländerna Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, palestinska myndigheten, Syrien, Tunisien samt Turkiet. Totalt ingår 43 länder i samarbetet. Processen vilar på den så kallade Barcelonadeklarationen med de fyra huvudinriktningarna politik, ekonomi, kultur och migration. Barcelonaprocessen fick 2008 en fortsättning i Medelhavsunionen.
Vi är den parlamentariska motsvarigheten till det samarbete som sker på regeringssidan inom Unionen för Medelhavet. Målet är att skapa ett område runt Medelhavet med fred och stabilitet, delat välstånd och förstärkt samarbete i sociala och kulturella frågor. Euromedsamarbetet är för närvarande det enda forum förutom FN där israeler och araber möts på minister- och parlamentarikernivå.
Herr talman! Vi pratar gärna om den arabiska våren, men någon övergång till sommar och full blomning har vi inte sett. Tvärtom kan vi finna exempel på tillbakagång när det gäller både demokrati och ekonomisk utveckling. Inte minst känner kvinnorna som fanns med på Tahrirtorget i Kairo eller på Bushibaavenyn i Tunis en stor besvikelse och upplever att de inte längre har en roll i samhällsförändringarna. Omvandlingen från diktatur till demokrati kantas av många problem och bakslag och kommer att ta tid.
Självklart är det länderna runt Medelhavet som själva måste göra jobbet, utveckla demokratin, besluta om ny konstitution, reformera samhällsinstitutionerna och möjliggöra fria och rättvisa val.
Men även EU har ett stort ansvar och kan spela en stor roll. Det krävs ett långsiktigt arbete för de värderingar som EU grundas på och har till uppgift att sprida. EU kan bidra med mycket när det gäller institutionsbyggande, polisutbildning, rättsväsen, mänskliga rättigheter med mera. EU måste nu visa i handling att man står upp för de värderingar som utgör unionens fundament.
De olika samarbetsavtal som EU har med länderna i regionen måste innebära en tydlig koppling till demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter. Politiska reformer står självklart i centrum i de nordafrikanska länderna, men samtidigt är ekonomisk och social utveckling avgörande för möjligheten att skapa en övergång till hållbara demokratiska samhällen.
Den unga befolkningen, där en mycket stor del är arbetslös, måste kunna känna framtidshopp. EU måste kraftfullt arbeta med att uppfylla de löften som gavs redan under 90-talet om att låta länderna ingå i EU:s frihandelsområde.
Det är dessutom nödvändigt att den gemensamma jordbrukspolitiken i EU reformeras på ett sätt som gör att bönderna i Nordafrika kan sälja sina produkter. EU kan genom minskade tullhinder och reformerad jordbrukspolitik stödja en ökad handel som är nödvändig för att välstånd och utveckling också ska komma nordafrikanerna och även deras handelspartner till del.
EU bör lägga en stor vikt vid att underlätta kontakter och utbyte mellan människor, exempelvis studentutbyte. Detta är en fråga som bland annat Euromedsamarbetet och PA-UfM kan bli ännu bättre på.
Vad har vi då gjort under 2012? Trots en demokratiseringsprocess kantad av bakslag och en avslagen reformtakt har utskottsarbetet pågått oförtrutet. Den svenska delegationen har fortsatt att hålla en hög ambitionsnivå som inkluderat ett aktivt deltagande i utskottsarbetet, ett omfattande besöksutbyte och kunskapsspridning.
Vid de politiska mötena har frågan hur Euromedsamarbetet ska anpassas till den nya politiska realiteten varit i fokus liksom stöd till den demokratiska övergångsperioden, inklusive framväxande parlamentsstrukturer och konstitutionsarbete, kvinnliga parlamentarikers roll, framväxande politiska partier och valförrättning.
Ökade ansträngningar vad gäller stärkandet av de mänskliga rättigheterna med betoning på rättsstat och ett oberoende rättsväsen, mediepluralism, bekämpning av korruption och ett stärkt civilsamhälle har lyfts fram. Självklart har frågor som situationen i Syrien och den israelisk-palestinska konflikten engagerat.
Ekonomiska utskottet har diskuterat frågor om utvecklingen inklusive ökade investeringsmöjligheter och affärsmöjligheter i MENA-regionen i ljuset av finanskrisen och den arabiska våren. Krav på rättssamhälle, transparens, minskad korruption och ökad demokrati som villkor för finansiering har naturligtvis framhållits.
I miljöutskottet har vi diskuterat utvecklingen av solenergi och andra förnybara energikällor, tillgången till färskvatten i regionen, vikten av att medvetandegöra miljöfrågor samt risker föranledda av klimatförändringar med mera.
I kvinnoutskottet har frågan om kvinnors deltagande i den politiska processen i de framväxande demokratierna helt dominerat dagordningen.
Kulturutskottet är starkt engagerat i demokrati, grundläggande fri- och rättigheter, rättvis inkomstfördelning och fredlig konfliktlösning. Frågor om kultur som en tillväxtfaktor och språk som ett verktyg för integration har varit på dagordningen.
Den svenska delegationen har varit väl representerad och också bidragit till en konstruktiv diskussion.
Under den årliga församlingssessionen har delegaterna att ta ställning till rekommendationer och resolutioner som arbetas fram i utskotten.
Under generaldebatten lyfte Sverige fram bland annat unionens roll för ett politiskt och idéburet utbyte, jämställdhetsfrågor och vikten av att kvinnor även i fortsättningen får ta del av frihetssträvandena. Den svenska delegationen framhöll även att PA-UfM borde ha en större strävan att uppnå mer konkreta resultat. Det är en viktig fråga där Sverige vunnit stor respekt.
Delegationen har vinnlagt sig om att i riksdagen inhämta och sprida kunskap om händelseutvecklingen i Mellanöstern och Nordafrika, anordnat och deltagit i olika seminarier och deltagit i de bilaterala högnivåbesöken som tagits emot i riksdagen.
Delegationens ambition är hög inte minst när det gäller att göra församlingsarbetet ännu mer konstruktivt. Det handlar om förbättringar på den organisatoriska sidan, ta aktiv del i det formella arbetet och att använda medlemskapet i delegationen som en plattform för kontakter i MENA-regionen.
Även om vi nu återrapporterar vad som gjorts är det naturligtvis framtiden och det pågående verksamhetsåret som vi arbetar med för fullt.
I linje med strategin för riksdagens internationella kontaktverksamhet avser den svenska PA-UfM-delegationen att fortsätta med en hög ambitionsnivå.
Sveriges aktiva agerande inom PA-UfM har uppmärksammats. Som ett resultat av detta är vi nu värdar för miljöutskottets möte här i riksdagen i nästa vecka. När det gäller miljöfrågor har vi mycket att bidra med i kunskapsutbytet.
Vi har mycket att lära av varandra. Att ha goda och välmående grannar gynnar alla länder både på det demokratiska planet och i fråga om handelsutbyte. Delegationen fortsätter att arbeta vidare i enlighet med riksdagens strategi för internationell kontaktverksamhet med fokus på demokrati, mänskliga rättigheter och att stärka parlamentens roll.
För mig som socialdemokrat finns ingen annan väg att bygga en bättre och mer demokratisk värld än att människor möts och utbyter erfarenheter. Att mötas i PA-UfM:s regi är en möjlighet vi ska använda oss av.
anf.195 Ulrik Nilsson (M):
Herr talman! Det finns ingen vår utan blommor. Dalia Ziadas ord vid Anna Lindh Forum i Marseille slog oss nästan som ett slag i ansiktet. Det var nog många som hade sett utvecklingen i arabvärlden som en kollektiv rörelse och glömt bort alla de människor som stärkta av detta hade funnit en plattform via bloggar, uttalanden och möjligheter att komma fram som tidigare inte hade funnits.
Den arabiska vårens blommor som bar förändringen måste även vi fortsättningsvis ställa upp för med gödningsmedel, vatten och kanske också renskratta för att ge dem möjlighet att växa vidare. Jag tror att väldigt många av oss hade missat den aspekten.
Är PA-UfM trädgårdsmästaren? Det vet vi inte. Men vi kan konstatera att under året har mycket gått i det gamla. Det har varit mycket tal om storslagna visioner och politiska låsningar: Först måste ni lösa frågan om Palestina, Västra Sahara, folkmordet i Armenien med mera, sedan kan vi diskutera utveckling.
Någonstans är det politikens pris för att driva verksamheten. Därför har det också känts skönt att vi från svensk sida under året har varit påtagligt tydliga med att det nu gäller att vi levererar. Vi måste vara konsekventa och konkreta i ansatserna så att vi kan få leverans på de utmaningar som finns.
Den viktiga rollen för PA-UfM är trots allt mötena och förståelsen. Det handlar om att träffa andra parlamentariker och kunna diskutera och kunna få inblickar i hur deras verksamhet ser ut. Därför är frågan vad som sker i regionen och till exempel Anna Lindh Forum av stort intresse för oss. Där får man andra bilder.
Ta till exempel frågan om islamism som under de första valen ledde till framgångar för Ennahdapartiet i Tunisien eller Brödraskapet i Egypten. Alltmer ställs i dag frågan: Har de kunnat leverera på de löften som gavs om möjligheter till arbete och rättvisa, eller har de malt ned sig i sitt eget testuggande?
När det gäller att bygga institutioner kan man konstatera att utgångsläget ser väldigt olika ut i länderna. Det handlar om att omprogrammera snarare än att bygga upp. De har kommit olika långt, men ingen kan ska att de är fullt i mål.
Konstitutionsarbete bedrivs i flera länder. Man strävar efter konsensus men tycks ha glömt att en förutsättning för konsensus väldigt ofta är förmågan att kompromissa. Konsensus går väldigt sällan till så att jag upprepar mina argument till dess alla håller med mig. Det handlar om att ge och ta.
Det handlar om att etablera en politisk kultur där man kan samverka och där man ibland kan släppa på sina egna uppfattningar.
Herr talman! På Anna Lindh Forum talade man om att det är ett demokratiskt arbetssätt att ropa på torgen i stället för att viska i hemmen. På samma tema sade i söndags morse Farah Sanmti, en journalist från Tunisien, att det som har hänt sedan revolutionen är att nu pratar alla. Man vågar prata. Man vågar ha en åsikt. Det innebär att man i hemmen, kring köksbordet, på arbetsplatser och på mötesplatser kan ställa sig och prata om islamismens oförmåga att leverera eller om de politiska tillkortakommandena. Man får en medvetenhet om vad som har gått snett som man inte hade i det gamla systemet. Där finns kanske också de blommor som vi ska vårda för framtiden - pratarna och sanningssägarna. De etablerar framtidens sanningar.
Herr talman! Vi träffade ett parti i Tunisien som heter Nida Tunis. De arbetar i dag för att, som de säger själva, driva fram ett modernt Tunisien. Man får inte använda ordet sekulär eftersom det på arabiska översätts till närmast ogudaktig, och det är inget som man vill sträva efter. Men ordet modern ger också minnen av vad som hände i Turkiet på 1920-talet. Det var precis det ord som Atatürk använda för att motivera sin förändring från ett religiöst styrt Turkiet till ett modernt samhälle. Ingenting är nytt under solen.
Vad man kan hoppas på är dock att de moderna tankar i konstitutionshänseende, i ekonomiskt hänseende och annat som Nida Tunis står för också kan omsättas i praktisk politik i Tunisien och därmed bli ett exempel för övriga länder.
Herr talman! Arabvärlden eller Nordafrika står inför en oerhört spännande utveckling. Vi måste vara med där. Vi måste ha kontakter. Vi måste ha möjligheten att träffa företrädare för olika åsikter i regionen för att lära oss själva, för att vara medvetna om processen och för att dra egna lärdomar. Därför tycker jag att det finns all anledning för oss att föra denna typ av diskussioner och att vi delar med oss av erfarenheterna. Jag tycker att det är rimligt att vi lägger detta till handlingarna med våra egna erfarenheter. Men jag tycker definitivt inte att det är läge för Sverige att vare sig lämna PA-UfM eller gå ur det diplomatiska samarbetet i Unionen för Medelhavet. Därför yrkar jag avslag på motionen.
Herr talman! Jag yrkar alltså att redogörelsen läggs till handlingarna och avslag på motionen.
anf.196 Bodil Ceballos (MP):
Herr talman! Jag är en stark förespråkare för att vi ska vara med i olika parlamentariska församlingar där vi är inbjudna att vara med. Det är viktigt att vi som ledamöter kommer ut och träffar andra ledamöter och kan dela erfarenheter och se möjligheter och de risker som finns. Det är viktigt att vi diskuterar och ser vad vi gemensamt kan göra bättre.
Om vi bara sitter här hemma och bara tittar på vad vi själva gör blir vi en mer inskränkt församling, och vi kan inte ta till oss det som kommer utifrån. Jag tycker därför att det är viktigt att vi är med i olika parlamentariska församlingar.
Medelhavet är vår södra gräns i dag i och med EU-medlemskapet. Därför tycker jag att det är bra att den delegation som vi har i denna parlamentariska församling är aktiv. Det har varit intressant att lyssna på både Kerstin och Ulrik och höra om det ni gör i den parlamentariska församlingen.
Jag funderar lite grann på det som händer på denna sida Medelhavet. Hur pass mycket arbetas det med det som finns i södra Europa jämfört med det som finns i norra Afrika? Vi har en orolig situation också i södra Europa. Den sociala oron i Medelhavsländerna är hög beroende på den finansiella krisen, som vi alla känner till. Ungdomarna har samma tuffa situation som man har haft i Nordafrika under de senare åren. Det är mycket tuffa tag från de europeiska regeringarna gentemot de egna medborgarna just nu i södra Europa.
Jag skulle vilja veta vad man arbetar med som inte bara är riktat mot Nordafrika eller de andra länderna utanför EU-området. Vad gör man i den parlamentariska församlingen som också har bäring på det som nu sker i södra Europa?
Jag var i Spanien i förrförra veckan och talade med många människor. Det gäller inte bara Spanien utan också de andra länderna. Det kan till exempel vara att pensioner och löner inte betalas ut. Lärarna får inte sina löner därför att myndigheten inte har råd att betala. Man drar in pensioner. Detta innebär att människor inte kan konsumera. De kan inte gå till läkare och de kan inte gå till tandläkaren därför att de inte har råd. Företagen går omkull. Det är jättedemonstrationer, och det är tuffa tag mot dem som protesterar mot de europeiska regeringarna.
Samtidigt vet man att det finns oerhört mycket korruption i dessa länder. Det är sådana som vi som är korrupta. Det finns många politiker som är oerhört korrupta i många av dessa länder. I Spanien är det stora korruptionsskandaler just nu där politiker och kungahus är inblandade. Det finns en berättigad vrede, skulle jag vilja påstå, också bland de europeiska medborgarna i södra Europa.
Jag skulle vilja göra ett medskick till er i den parlamentariska församlingen: Jobba mer med situationen i södra Europa! Överför lite av de erfarenheter ni har av att jobba med Nordafrika ocn de andra länderna till vad ni skulle kunna jobba med i södra Europa!
När jag var i Spanien hade vi ett möte med det europeiska gröna partiet. En av de frågor som var allra mest på tapeten var solidaritet mellan generationer. Vi antog ett dokument om ungdomar, och vi antog ett annat dokument om pensioner. Det är ungdomar och äldre som lider allra mest, skulle jag vilja påstå, just nu - i södra Europa i alla fall. Ungdomsarbetslösheten i Spanien är 57 procent. Ungdomar går ut i livet utan att ha någon som helst framtidstro.
Vi kan se vad som har hänt i Husby i Sverige de senaste dagarna. Det är egentligen samma situation. Man måste börja fundera på grundorsakerna till de problem som gör att människor går ut på gatorna och vandaliserar eller demonstrerar mot sina regeringar. Det räcker inte med att komma sedan och säga: Vi tar mer poliser och slår ned upproret! Vi måste i stället fråga oss varför denna sociala oro finns. Jag ska inte tala om Husby, utan vi rör oss kring Medelhavet. Men jag drar bara parallellen; inte heller vi är förskonade från den sociala oro som var det som drog i gång den arabiska våren.
Också pensionärer är drabbade i de södra länderna i EU på grund av att pensioner och annat inte betalas ut.
Det är mycket som ni måste jobba med i den parlamentariska församlingen. Jag hade gärna velat vara med där. Miljöpartiet har ingen representant. Om vi hade haft det skulle jag ha propsat på att få vara med för nu rör vi oss någonstans på mina breddgrader, så att säga. Men jag gör dessa medskick till er som jobbar där: Inkludera den norra delen av Medelhavsunionen mer!
anf.197 Ismail Kamil (FP):
Herr talman! Betänkandet behandlar verksamheten inom den parlamentariska församlingen för Unionen för Medelhavet och den svenska delegationens arbete under 2012.
Sverige och Europeiska unionen gynnas långsiktigt av att vara omgivna av demokratiska och stabila grannar. Fred och säkerhet kan stärkas genom goda relationer med andra länder. Det är angeläget att det internationella engagemanget i högre grad integreras med riksdagens övriga verksamhet.
Sedan 2003 är den parlamentariska församlingen för Unionen för Medelhavet en mötesarena för parlamentariker från EU-länderna och från partnerländerna. Dit hör Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, Syrien, Tunisien, Turkiet samt den palestinska myndigheten. I samarbetet ingår även Bosnien, Kroatien, Mauretanien, Monaco och Montenegro. Målet är att skapa ett stabilt och fredligt område runt Medelhavet, att stödja uppbyggnaden av demokrati och att stimulera en hållbar ekonomisk och social utveckling.
Ett förstärkt samarbete i sociala och kulturella frågor, hjälp att åstadkomma välstånd, engagemang för ett jämställt samhälle, uppmärksammandet av kvinnofrågor, rätt till sexuell läggning och rätt till abort kommer på sikt att leda till samförstånd och en bättre värld. Samarbete om demokratiutveckling, främjande av mediefrihet och lösningar på pågående konflikter kommer att stärka säkerheten i världen.
Den parlamentariska församlingen för Unionen för Medelhavet har till exempel blivit ett av få forum för möten mellan Israel och delar av arabvärlden.
Syftet med deltagandet i internationella engagemang måste bland annat vara att stå upp för mänskliga rättigheter och att verka för demokrati, stabilitet och fred.
Herr talman! Vi måste ha ett större fokus på jämställdhet, inte minst med tanke på kvinnornas ställning i dessa länder. Därför är det viktigt att kvinnor deltar i uppbyggnaden av demokratiska och fredliga samhällen.
Vi måste ha ett större fokus på religionsfrihet. Rätten att utöva sina religiösa ceremonier utan att utsättas för diskriminering eller förföljelse måste garanteras i respektive lands grundlag.
Vi måste ha mer fokus på demokrati och MR-frågor, speciellt förhållandet majoritet-minoritet. Respekt för etniska grupper i dessa länder måste skyddas i respektive lands konstitution.
Den arabiska våren har lett till att tre diktaturregimer har fallit, Tunisien, Egypten och Libyen. En överenskommelse har uppnåtts i fallet Jemen och lett till en fredlig lösning på konflikten, medan folket i Syrien fortsätter sitt motstånd mot diktaturen. I nästa fas efter demokrativågen i Mellanöstern och Nordafrika är det strategiskt viktigt att fria val hålls och nya konstitutioner skrivs.
Herr talman! Målet för samarbetet måste vara människors lika värde, respekt för mänskliga rättigheter och nationsbyggande på en demokratisk och jämställd grund.
anf.198 Désirée Pethrus (KD):
Herr talman! Sverige deltar, som flera tidigare har sagt, i den parlamentariska församlingen till Medelhavsunionen med tre ordinarie ledamöter och tre ersättare, varav jag själv är en. Det här samarbetet är mycket spännande eftersom alla de nordafrikanska länderna, Mellanöstern och numera även Balkanländerna deltar.
Med 43 länder och 280 parlamentsledamöter är detta en mycket spännande samling, som alla förstår. Man har möjlighet att diskutera och ventilera saker som händer i den här regionen. Syftet med den här församlingen är att skapa fred och stabilitet, delat välstånd och samarbete på det sociala och kulturella området.
Kerstin Engle gick mycket ingående in på konkreta frågor som har debatterats under det senaste året och det konkreta arbetet, och därför går jag inte in mer på det här. Men jag tycker att man ska fortsätta att lyfta upp den här möjligheten att skapa dialog mellan länderna i Europa och länderna kring Medelhavet.
I spåren av den så kallade arabiska våren ser vi hur länder som Tunisien, Libyen och Egypten nu försöker finna vägar framåt i en för dem och för många av medborgarna helt ny kontext. Det är lite av några steg framåt i rapporteringarna i medierna, och sedan blir det några steg bakåt. Men på sikt hoppas vi förstås att det blir fler steg framåt än bakåt. Vi i EU och i våra länder har en mycket viktig roll att fylla som stödjare i deras demokratisträvanden.
Medelhavsunionen är också det enda forum där politiker från Israel och den palestinska myndigheten möts regelbundet. Det är en möjlighet, men hittills också, det får man väl erkänna, en prövning där de ofta öppet kommer i konflikt med varandra. Men i korridorerna talar de med varandra, och när man talar med deras representanter separat säger de ofta att de vill ha hjälp och stöd till dialog. Förhandlingskanalerna verkar fortfarande vara ganska fåtaliga, och därför har vi en viktig funktion att fylla genom att försöka uppmuntra samtal och dialog.
Vår delegation från riksdagen till PA-UfM försöker arbeta aktivt med att ha den goda dialogen med Menaregionens länder. Det är ett uppdrag som också kräver, som Kerstin Engle sade tidigare, kunskapsinhämtning om händelseutvecklingen i regionen. Därför var vi nyligen på besök i Tunisien. Vi fick möta ministrar, vi fick information om konstitutionsarbetet och vi fick träffa olika organisationer och aktivister som jobbar för ökad demokrati och rättvisa för bland annat kvinnor och journalister.
Sveriges höga internationella förtroendekapital gällande demokrati och mänskliga rättigheter gör att vi välkomnas brett, och man söker ökat utbyte med Sverige. Det gäller inte minst på jämställdhetsområdet. Här är det viktigt att vi är med och försöker säkerställa kvinnors politiska deltagande i reformeringsprocesserna.
Men vid varje tillfälle tar man också upp ökad handel och investeringar. Det är en fråga som återkommer i de personliga relationerna, när man träffas som delegationer och när man möts i korridorerna på PA-UfM.
Framför allt i Tunisien kan vi tydligt se en ökad social oro därför att ekonomin står still och därför att man inte kommer fram med konstitutionen tillräckligt snabbt. Ekonomin står och hänger, och investerarna vet inte om de vågar investera. Samtidigt ökar radikaliseringen bland de grupper som motverkar en demokratisk utveckling. Vi har ett stort uppdrag att försöka stötta och snabba på den demokratiska utvecklingen.
Herr talman! Flera länder efterfrågar ökad rörlighet mellan partnerländerna i Medelhavsområdet och Europeiska unionen. Det är något som jag tycker att vi ska uppmuntra när det gäller forsknings- och stipendieprogram, kanske särskilt riktade till unga. Vi ska se över möjligheten till viseringsförenklingsavtal för att underlätta utbildnings- och forskningsutbytet och stärka affärsförbindelserna till fördel för både EU och partnerländerna. Det här är någonting som vi i Sverige har drivit på och som vi också har tagit fram dokument om. Nu kan vi också se detta i olika dokument från EU-kommissionen. Även om parlamentet inte kan fatta formella beslut är vi med och trycker på framåt i EU-processen. Jag tror att Bodil Ceballos var lite inne på frågan hur vi gör för att underlätta för dem som har en ekonomiskt svår situation i våra partnerländer.
Vi kristdemokrater anser att stödet inom EU:s grannskapspolitik ska öka, men det ska också vara motkrav. När vi upprättar våra samarbetsavtal ska vi inte göra det helt förbehållslöst, men vi ska ha en positiv anda.
Avslutningsvis utgör PA-UfM ett värdefullt parlamentariskt komplement till det arbete som bedrivs på regeringssidan. Jag tycker inte som Sverigedemokraterna att det här är någonting som kan ersättas av andra forum, för det finns inte någonting liknande. De här partnerländerna vid Medelhavet vill närma sig EU, men de pratar inte om något medlemskap, utan de vill ha stöd i sitt utvecklingsarbete.
Jag tror att det vi nu gör i nästa vecka - vi har bjudit in till ett miljöutskottsmöte här i den svenska riksdagen - kan visa vad vi gör på miljöområdet, och det är också ett viktigt steg. Om vi inte har en hållbar miljö i de här områdena kommer det att kosta stora summor pengar framöver för att försöka åtgärda miljöproblemen.
Med det vill jag yrka bifall till att redogörelsen läggs till handlingarna och avslag på motionen.
anf.199 Björn Söder (SD):
Herr talman! Jag tycker att det är positivt att länderna kring Medelhavet kan mötas vid förhandlingsbordet. Vi är absolut inga motståndare till Medelhavsunionen. Det vi ifrågasätter är huruvida ett medlemskap i den här parlamentariska församlingen är nödvändigt för Sveriges del.
Jag tycker att man ska vara försiktig med att pådyvla andra länder vårt synsätt på hur saker och ting ska skötas. Sverige är bra på att världen runt berätta för andra hur saker och ting ska skötas. Det är inte säkert att vårt synsätt på hur saker och ting ska förhålla sig passar andra länder.
Det kommer ofta upp diskussioner i olika forum i riksdagen om olika nya parlamentariska församlingar som andra länder vill skapa och som vi blir inbjudna till. Vi har i dessa diskussioner varit tämligen överens över partigränserna om att inte delta i en massa nya församlingar och forum utan att en del frågor kan behandlas inom befintliga forum.
Nu råder inte den synen när det gäller den parlamentariska församlingen för Unionen för Medelhavet. Men jag vill ändå poängtera för Désirée Pethrus att vi inte är motståndare till Medelhavsunionen, utan vi ifrågasätter Sveriges deltagande i den parlamentariska församlingen. Vi tycker, som jag sade, att man kanske kan sköta de här diskussionerna, som är viktiga när det gäller mänskliga rättigheter och sådant, i andra forum.
anf.200 Désirée Pethrus (KD):
Herr talman! Som jag minns det skrev ni förra året att ett alternativ var att den europeiska utrikestjänsten i stället skulle kunna ta en del av de här uppgifterna. Det har ni inte skrivit i det här årets motion, och jag sade då att det inte var liktydigt med en parlamentarisk församling där parlamentariker möts. Jag ser just värdet av att vi som parlamentariker från olika delar av världen möts. Titta på FN där parlamentariker möts ganska sällan. Det är i generalförsamlingen och några andra tillfällen. Här har vi en möjlighet att skapa en dialog som kan ge en vinna-vinna-situation.
Anledningen till att Sarkozy startade det här arbetet - det var väl delvis han som var initiativtagaren, får man väl säga - var att försöka förhindra att folk skulle fly över Medelhavet. Det uppfattar jag är någonting som Björn Söder skulle kunna tänka sig att stödja, då du ju i stället vill ha utveckling i deras länder för att de ska kunna stå på egna ben. Då behöver unga människor inte fly från diktaturer eller för att de inte kan ha sitt uppehälle där.
Det är en vinna-vinna-situation som jag ser det, och jag ser det absolut inte som att vi när vi åker till Tunisien pådyvlar dem någonting. De vill ställa frågor. Ett exempel är: Hur jobbar ni med våld mot kvinnor? Man har nu skapat den första kvinnojouren i Tunisien. Kan ni förstå? I den tidigare diktaturen fanns det inte ens statistik på hur många kvinnor som hade varit utsatta för våld. Vi kunde när vi träffades berätta lite grann om hur vi har jobbat här och hur kvinnojourerna fungerar. I ett så stort land som Tunisien har alltså den första kvinnojouren precis startat. Det är klart att vi kan ha ett utbyte med varandra som kan skapa många positiva effekter.
anf.201 Björn Söder (SD):
Herr talman! Att fransmännen gillar sådana här parlamentariska församlingar kan vi nog alla instämma i. Det kommer förfrågningar och propåer från just Frankrike med jämna mellanrum om nya parlamentariska församlingar och sådant. Bland annat var det någon som vi diskuterade för ett par månader sedan, och vi sade att de här frågorna bör lösas inom befintliga forum. Det är det vi tycker. De här frågorna skulle för Sveriges vidkommande kunna lösas inom befintliga forum.
Jag håller med Désirée Pethrus om att det är bra att parlamentariker har kontakt med varandra runt om i världen och kan innebära visst stöd för varandra. Men i det här läget, när det gäller just den parlamentariska församlingen för Unionen för Medelhavet, ser vi inte mervärdet för Sveriges del. Det är också därför som vi tycker att Sverige borde lämna den parlamentariska församlingen och verka inom andra forum.
anf.202 Désirée Pethrus (KD):
Herr talman! Först och främst tycker jag att det är viktigt att säga att det här inte är någon ny överstatlig verksamhet. Vi fattar ju inte beslut som vi tvingar på de andra staterna eller vår egen stat heller, för den delen. Det här är till för att skapa ökad dialog om hur vi kan förbättra vårt samarbete vad gäller såväl politiskt utbyte som socialt utbyte och kulturellt utbyte. Diskussioner om handel kommer också upp, och det är väl bara bra om vi kan vara med och diskutera vad Sverige tycker är intressant när vi vill ha handel med den här delen av världen och få veta vad de vill och behöver. Vi kan ju ta med oss det till debatten i den här församlingen och ha större förståelse och större kunskap. Jag ser det här samarbetet också som en kunskapsinhämtningsmöjlighet.
Det vi kan vara överens om är att vi inte vill ha mer överstatlighet i de här samarbetena, och det ser jag inte att det här innebär heller.
anf.203 Abir Al-Sahlani (C):
Herr talman! Tänk vilken kittlande vacker tanke det är att diktaturer faller. Tänk den vackra tanken att nya demokratier ser dagens ljus och växer sig starka. Det är en vacker tanke, eller hur? Med den i huvudet vill jag yrka på att vi lägger betänkandet till handlingarna och avslår motionen från Sverigedemokraterna.
I Tunisien anställer Ericsson och företaget Autoliv tillsammans 4 000 människor. Om vi översätter det till skatteintäkter för vårt land kanske vi kan se en annan nytta med vårt samarbete i denna delegation. Lägg till ett annat företag från Malmö som heter Wasaco och som jobbar med hur man kan använda sig av vatten på ett sparsamt sätt. Det är en angelägen utmaning för alla i hela världen.
Enligt UD är Marocko en viktig exportmarknad för Sverige dit våra företag exporterar främst verkstadsprodukter, trävaror och papper. Marocko står för ungefär 7 procent av den svenska utrikeshandeln. Marocko är ett så pass viktigt handelsland för Sverige att vi även har startat ett Business Sweden-kontor i Casablanca.
Jag utgår från Sverigedemokraternas motion om att mervärdet för svenskt vidkommande är högst begränsat, och då frågar jag mig: Har SD lyssnat på svenska företag som bedriver verksamhet där? Har de lyssnat på svenska turister som gärna åker dit? Vädret i Sverige kan vi inte göra någonting åt, och folk åker därför gärna till Marocko på semester. Har Sverigedemokraterna lyssnat på dessa människor, eller har de bara gått på sin magkänsla och ovilja till samarbete i regionen?
Eftersom detta också är en parlamentarisk delegation förstår jag inte riktigt argumentet att det här skulle leda till en ökad överstatlighet som Sverigedemokraterna framhäver i sin motion. Detta är ju en parlamentarisk delegation där vi inte kan fatta några beslut som är tvingande för staterna och parlamenten. Detta är ett forum för folkvalda, alltså människor som är valda på lika villkor och som representerar sina folk och sina väljare. De samtalar, utbyter idéer och kommer samman, och på sikt kanske de också harmoniserar stämningen länder emellan.
Jag har läst motionen flera gånger, framför allt för att förstå den. Jag vill verkligen inte raljera över Sverigedemokraternas motion, för jag tycker att det är ohederligt att göra så i en politisk debatt. Men jag kunde inte låta bli att skaka på huvudet i besvikelse när jag läste motionen och de argument som framfördes. Just denna typ av argumentation skulle nämligen kunna användas av vilket islamistiskt parti som helst i regionen. Muslimska brödraskapet i Egypten använder sig av samma retorik, skrämseltaktik och ovilja till samtal och samarbete, al-Nahda i Tunisien likaså.
Vad är det som är så skrämmande med att EU öppnar sig? Det är ju ett av de argument som Sverigedemokraterna bygger sin motion kring: att EU skulle öppna sig. Vad är det som är så fel med att från svenskt håll bistå med kunskap, erfarenheter och ibland pengar? Trots allt har vi hört flera gånger när vi har varit i de länderna att det inte är bistånd dessa människor vill ha, utan de vill ha handel på lika villkor, investeringar och utbyte.
Varför är det så hemskt att vi föregår med gott exempel när det gäller samarbete grundat på demokratiska värderingar, handel och fri rörlighet? Centerpartiet och jag är inte rädda för andra människor. Centerpartiet och jag vill ta vårt ansvar och stötta nya demokratier i att växa i fullt solsken. Därför yrkar jag återigen avslag på motionen.
anf.204 Björn Söder (SD):
Herr talman! Nu tror jag, Abir Al-Sahlani, inte på fullaste allvar att turisters resor skulle påverkas nämnvärt av Sveriges medverkan eller inte i PA-UfM. Det är jag ganska övertygad om. Jag tror nog att svenskar kommer att turista i de länderna oavsett om Sverige deltar i den här parlamentariska församlingen eller inte.
Det vi kan se är att det förs diskussioner om en omstöpning av grunderna för Unionen för Medelhavet till att omfatta mer politiska reformer. Det har också refererats i tidigare redogörelser. Detta anser vi är ett tecken på åt vilket håll man håller på att utveckla unionen.
När det gäller överstatlighet kunde vi se de här diskussionerna gällande EU, det tidigare EG, som absolut inte skulle utvecklas till någon överstatlig union. Nu står vi här och ser att det EU vi har i dag inte alls var det EU, eller EG, som svenska folket fick ta ställning till. Det sker givetvis en utveckling hela tiden, och det vi befarar är att man här är på väg åt samma håll.
Vad gäller Sveriges medverkan i den parlamentariska församlingen tycker vi, och där har vi olika åsikter, att det inte är särskilt viktigt för Sveriges del att medverka i den. Vi anser att det finns andra, befintliga forum där man kan lösa eller diskutera de här viktiga sakerna.
Vi ser absolut att Medelhavsunionen är ett viktigt forum för länderna kring Medelhavet. Det har vi inga som helst synpunkter på, utan här handlar det om Sveriges medverkan eller inte.
anf.205 Abir Al-Sahlani (C):
Herr talman! Utifrån Björn Söders fråga tror jag att vi kan fastställa att vi kanske har lite olika inställning till EU. Centerpartiet och jag är väldigt positiva till ett europeiskt samarbete, dock inte lika positiva till ett monetärt samarbete - även om jag personligen är det. Vi är alltså väldigt positiva till det europeiska samarbetet, och vi ser verkligen mervärdet för både Sverige och EU av att finnas där och vara en aktiv part och kanske också ta ledningen i många frågor.
Därför ser jag det inte som en fara när EU öppnar sig, samtalar mer och utbyter mer. Tvärtom tror jag att det är ditåt utvecklingen kommer att gå.
Men jag äger inte framtiden. Det gör inte Björn Söder heller och inte våra partier. Jag måste låta den utvecklingen få ägas av dem som kommer att leva och verka då utifrån sina egna förutsättningar och visioner.
Det jag och Centerpartiet i dag ser är att den här unionen inte alls handlar om att länderna ska ingå i EU på något sätt eller att de vill vara en del av Europa. Människorna där är stolta över sina länder. De vill inte vara européer, utan de vill vara marockaner, tunisier, egyptier och så vidare, men de känner att de har ett behov av att samarbeta och tala, för de är också på väg mot demokrati. De menar att vi inte har haft så mycket krig, Europa har varit stabilt och vi har en kunskap som vi kan ge av.
Det här är ett samarbete från båda håll, och därför är det väldigt viktigt. Eftersom det handlar om parlamentariker är det på något sätt jämlikar som sitter och pratar med varandra. Jag är inte en bättre parlamentariker för att jag är från Sverige, utan jag är parlamentariker och du är parlamentariker även om du är från Tunisien. Vi är valda på lika villkor, och därför blir det inte något av överhet och underlägsen ställning, vilket är väldigt unikt.
Jag skulle vilja veta vad Sverigedemokraterna föreslår för andra forum för ett sådant samarbete.
anf.206 Björn Söder (SD):
Herr talman! Vi är absolut positiva till utbyte av idéer, kulturimpulser och erfarenheter över nationsgränserna, men som jag sade i mitt anförande kan vi inte se att detta för Sveriges del måste ske inom ramen för den här parlamentariska församlingen. Det finns andra möjligheter att utveckla och utbyta idéer och kulturimpulser.
Vi är inte oense när det gäller samarbete över nationsgränserna. Däremot är vi oense om i vilka former det ska ske. Vi är inte motståndare till att Sverige ska ha ett fördjupat samarbete med europeiska länder, men vi menar att det ska ske suveräna stater emellan. Det ska inte vara någon överstatlig union som berättar vad enskilda medlemsstater ska tycka eller tänka.
Jag vänder mig alltså från beskrivningen av att vi på något sätt skulle vilja isolera Sverige och inte samarbeta. Så är det absolut inte - tvärtom.
Det finns som sagt många politiska forum och parlamentariska församlingar, och som jag sade får vi sådana propåer och förfrågningar från andra länder stup i kvarten. Framför allt Frankrike är, som jag sade, en pådyvlare av detta. Man gillar att ha olika sorters parlamentariska församlingar i alla olika sorters samarbeten. När det gäller riksdagen har vi i vissa fall varit ganska rörande överens över partigränserna om att det inte finns skäl att ha de här olika församlingarna, utan man kan lösa det i befintliga forum.
Just i det här fallet anser vi att man kan ha ett utbyte ändå, men låt Medelhavsländerna ha sin Medelhavsunion och lösa sina frågor. Vi anser inte att Sverige behöver vara med i den parlamentariska församlingen för denna union.
anf.207 Abir Al-Sahlani (C):
Herr talman! Tack, Björn Söder, för dina frågor!
Jag började med att dra hur många svenska företag som finns till exempel i Tunisien, Egypten och Marocko för att visa att Sverige redan finns i dessa länder, oavsett vad Sverigedemokraterna tycker. Det finns omedelbara intressen för svenska företagare att finnas där. Jag som svensk riksdagsledamot känner att jag också måste ta till vara deras intressen, inte enbart för att jag vill säkerställa svensk vinst i skattemedel till vilket pris som helst utan också för att säkerställa att Sverige blir representerat i dessa länder på ett bra sätt där respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska processer faktiskt äger rum i alla led, även när det gäller företag.
Medelhavet finns i Sverige. Det finns jättemånga människor här som har sitt ursprung i dessa länder, och att den svenska politiken följer vad som händer i området är deras rättighet. En demokratisk utveckling i den regionen är av stor betydelse även för oss här i Sverige. Det kan vi inte komma ifrån, även om Sverige geografiskt ligger långt ifrån till antalet kilometer. Men till antalet företag, till antalet procentenheter i handel, till antalet människor som får flytta mellan Sverige och denna region är det inte alls lika långt bort som Björn Söder vill ge sken av.
Jag skulle verkligen vilja veta - återigen, men det finns ju ingen replik kvar - vilka andra församlingar som finns där Björn Söder anser att parlamentariker kan träffas och som fyller denna funktion. Det handlar inte om premiärministrar, andra ministrar av olika slag, presidenter eller kungar, utan just parlamentariker. I dagsläget finns det inget sådant förutom just den här delegationen.