anf.2 Johnny Skalin (SD):
Herr talman! Sedan det svenska inträdet i EU 1995 har Sverige varit pådrivande för EU:s utvidgning med motiveringen att den gagnar såväl unionen som de nya medlemsstaterna.
Samma argumentation används även nu inför den kroatiska anslutningen till EU, trots debatten om avgiften till EU där Sverige enligt rådande förhandlingsläge ska tillhöra EU:s absolut största nettobidragsgivare. När det gäller det senare har regeringen sagt sig kunna tänka sig att använda Sveriges vetorätt för att blockera en absurd utgiftsökning för det svenska medlemskapet i unionen. Men i betänkandet inför godkännandet av Kroatiens EU-anslutning framhåller samtliga övriga riksdagspartier att en kostnadsökning för Sverige motverkas av vinsterna med EU:s utökning.
I det ena fallet säger man sig alltså vara redo att stoppa en kostnadsökning för det svenska EU-medlemskapet för att i det andra fallet säga att ekonomiska kostnader inte är ett problem. Man hävdar till och med att denna utökade kostnad för de svenska skattebetalarna ska leda till en förbättrad välfärd och miljö och till fred i hela Europa.
Från Sverigedemokraternas sida ser vi helst ett Europa av självständiga stater som samarbetar i stora och avgörande frågor och som handlar med varandra i en öppen och en inre marknad. Det betyder emellertid inte att vi avser att stoppa länder som verkligen vill gå med i EU som det ser ut i dag. Men för att godkänna nya länders medlemskap i unionen kräver vi i huvudsak att länderna i fråga har en fungerande statsapparat med låg korruption. Vi kräver att länderna inte bidrar till att destabilisera Europa eller Sveriges säkerhet, eller att länderna i fråga inte heller medför ökade nettokostnader för Sveriges medlemskap i unionen.
Vad Kroatien beträffar har man vidtagit åtgärder för att förbättra säkerhetsläget i och omkring sitt land. Däremot är korruptionen fortsatt mycket hög. Enligt Transparency Index ligger den i paritet med länder som Sydafrika och Turkiet och är endast marginellt mindre än i Kina och Rumänien.
Vi har tidigare hört om hur människor kan köpa sig EU-medborgarskap via Rumänien. Även trafficking och smuggling underlättas av ett utbrett mutsystem. Man kan således konstatera att korruption inte enbart får återverkningar inom affärslivet, utan att det också riskerar att drabba helt andra områden som i slutändan också kan påverka Sverige.
Till riskerna som ett högkorrupt land medför kommer att Kroatien ännu har mer att önska vad gäller myndighetshantering av skatter, hanteringen av EU-bidrag, tullen och hanteringen av det fiskala systemet för egna medel. Lägger man därtill att Kroatiens bnp i marknadspriser bara utgör en bråkdel av EU 27:s genomsnitt, vilket innebär att Kroatien kommer att motta tre gånger mer EU-pengar än vad de själva tvingas betala för sitt medlemskap, kan man befara att Kroatien utan att mer krav ställs på landet före en eventuell EU-anslutning kan komma att uppvisa samma typ av struktur som har kunnat konstateras i andra fattiga EU-länder.
Man måste dessutom konstatera att kommissionens utvärdering av Kroatiens anslutning till EU i många delar beaktar att Kroatien förväntas kunna leva upp till kraven. En fråga som därmed bör ställas är således om det kommer att finnas någon politisk vilja efter inträdet att själva vara med och finansiera de nödvändiga reformerna eller om landet likt andra exempel i det nuvarande EU i stället väljer att slå av på takten i sina reformeringsprocesser. Men oavsett svaret på frågan kan vi redan här och nu fastställa att en kroatisk EU-anslutning i närtid märkbart kommer att påverka Sverige i, som vi ser det, negativ mening.
Jag yrkar därför bifall till Sverigedemokraternas reservation i ärendet.
anf.3 Tommy Waidelich (S):
Herr talman! Det är en glädjens och historiens dag i dag, inte bara för att Obama vunnit presidentvalet i USA utan också för att vi här i Sveriges riksdag ska fatta beslut om Kroatiens anslutning till EU.
Vi har länge varit för ett kroatiskt medlemskap. Det har funnits ett väldigt starkt stöd för det i Sveriges riksdag. Nu har vi visserligen ett parti som har kommit in nyligen och som inte har samma uppfattning som de övriga, men i övrigt finns det en väldigt stor uppbackning för ett kroatiskt medlemskap i EU.
Jag minns när förhandlingarna startade, den 3 oktober 2005. Då var jag ordförande i riksdagens EU-nämnd och hade precis kommit hem från en resa till Kroatien. Den resan började jag i Vukovar, en av de städer som hade varit värst drabbade av Balkankriget. Jag tog också med mig bilden där från 2005 av att det fortfarande var väldigt svårt att röra sig, fortfarande mycket minerad mark, men att det ändå hade börjat spridas ett hopp om en långsiktig fred. Där fanns EU med som en garant för en långsiktig fred.
När vi i dag från riksdagens sida fattar beslut om att Kroatien ska gå med i EU gör vi det också med en förhoppning om att vi får fler medlemmar från andra Balkanländer, så att EU kan bli det fredsprojekt som det har varit i andra delar av Europa även på Balkan. På så sätt blir länderna ömsesidigt beroende av varandra, kan handla med varandra och undviker konflikter. Att man har ställen där man kan lösa konflikter, att man har ett Europaparlament och att man har ett ministerråd där regeringarna träffas bidrar till att man undviker konflikter.
Det är viktigt att komma ihåg denna historiska uppgift som jag tycker att EU verkligen har lyckats med, och det är väl den som de flesta är överens om att EU är bra för. Sedan finns det också andra fördelar. Men efter andra världskriget såg man just till att de länder som hade bekrigat varandra flera gånger om, Tyskland och Frankrike, blev ömsesidigt beroende av varandra, att de började samarbeta om kol och stål, ryggraden i industrin.
Senare, under 80-talet, handlade det om att säkra de nya demokratierna Spanien, Grekland och Portugal genom EU-medlemskap.
Nu gäller det utvidgningen som gör att hela Europa kan enas och få framtidstro, tillväxt och handel, även om ekonomin i Europa inte är den bästa just nu. Därför är vi glada att Kroatien blir medlem från den 1 juli 2013.
Resan har inte gått jättesnabbt, även om den kanske varit snabb i jämförelse med andra länder. Jag minns att det tog ett tag innan vi fick i gång förhandlingarna.
Jag minns också att jag efter min resa fick ett samtal från min partivän i Kroatien, Zoran Milanovic, som frågade varför förhandlingarna inte kom i gång och vad det var som hände i ministerrådet. Han var då i opposition. Jag kunde upplysa honom om att det var vissa blockeringar men att det nog så småningom skulle komma i gång, vilket det också gjorde.
I dag är Zoran Milanovic Kroatiens premiärminister, och det känns bra att han får vara med och föra in Kroatien i EU.
Det har som sagt varit en ganska lång resa, och nu ska vi landa för att sedan påbörja en ny resa med Kroatien i EU. Det är en resa där vi förhoppningsvis snart kan se fler nya medlemmar i EU.
Med dessa ord yrkar jag bifall till utrikesutskottets förslag i betänkandet.
I detta anförande instämde Désirée Liljevall (S).
anf.4 Christian Holm (M):
Herr talman! För 21 år sedan började kulorna vina i Kroatien. För 21 år sedan började morden på fäder och söner men även på mödrar och döttrar.
Det är säkert många som lyssnar i dag som inte känner igen det land jag talar om. Men låt oss aldrig glömma den resa Kroatien gjort under de senaste tjugo åren. Man har gått från brinnande stridigheter till att i dag stå på tröskeln till det mest framgångsrika fredsprojekt vi har, ett medlemskap i Europeiska unionen.
I dag diskuterar vi betänkande UU14 som är ett viktigt steg för fred och sammanhållning, inte bara för Kroatien och Balkan utan för hela Europa.
Om 1900-talets politiska misslyckanden tog sig form i mänskliga tragedier så har 2000-talets politiska misslyckande hittills tagit sig form i en ekonomisk tragedi. Många länder dras allt djupare in i skuldkrisen. Vägen ur vår generations djupaste kris går inte genom att bygga fler murar och isolera sig. I stället för att bygga murar krävs att vi bygger broar. Här skapar EU unika möjligheter.
EU:s fördrag slår fast att varje land som respekterar EU:s demokratiska värderingar och förbinder sig att främja dem kan ansöka om att bli medlem i EU. Villkoren för att bli medlem i EU slogs fast vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn 1993.
Köpenhamnskriterierna består av ett antal politiska, ekonomiska och administrativa kriterier. För att ett land ska få inleda förhandlingar måste det politiska kriteriet vara uppfyllt. De politiska kriterierna innebär att ett kandidatland för att bli medlem ska uppvisa stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter.
Vidare ska landet vara en fungerande marknadsekonomi och ha förmåga att hantera den konkurrens och de marknadskrafter som uppträder på unionens inre marknad.
De administrativa kriterierna innebär att landet ska ha förmåga att ta på sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap i EU.
Kriterierna ska vara uppfyllda vid tidpunkten för inträdet.
Herr talman! Vår uppgift är ytterst att svara på frågan: Vilket Europa vill vi se? Vill vi se ett öppnare Europa där vi främjar fred, frihet och försoning genom att inkludera eller vill vi ha se ett mer exkluderande Europa med stängda dörrar till framtiden?
Ett kroatiskt medlemskap vore inte bara en human seger. Det vore också en nystart för såväl Kroatien som Sverige och övriga EU.
Den största intäkten till svensk ekonomi är vår export. Att då sänka trösklar och riva murar så att ytterligare ett land kan handla med våra varor är en investering för framtiden.
Samtidigt så ger det oss alla någonting mer och någonting större. När vi själva bara pratar om EU i termer av misslyckanden och kris påminner Kroatien oss om varför vi har EU: för att vi är en världsdel med ett folk som lever för fred.
Sverige är den starkaste kraften inom EU för en fortsatt utvidgning av unionen. Sverige har även sedan många år ett djupgående samarbete med länderna på Balkan för utvecklingen där.
Som närmaste vänner ska vi också ställa de svåra och jobbiga frågorna. Vi måste därför ärligt våga erkänna att Kroatien står inför ett utvecklingsarbete inom mänskliga rättigheter. Det rapporteras om inskränkningar i pressfrihet och medier. Vi hör om hot och våld mot journalister och aktiva försök att censurera medierna. För att Kroatien ska vinna trovärdighet i dessa frågor måste detta självklart upphöra.
Vidare behövs reformer för landets näringsliv och industri. Utan ett stabilt näringslivsklimat kan Kroatien varken garantera en stabil tillväxt eller matcha Europeiska unionens trygga företagsklimat. Här krävs fortsatta reformer.
Den 22 januari i år godkände Kroatien självt anslutningen. Det gjordes i det kroatiska parlamentet men framför allt genom ett tydligt ja från det kroatiska folket. 66 procent röstade för ett inträde i EU. Den egna starka viljan sänder en tydlig signal om ambitionsnivån, vilket också visar på reformvilja. Det är också värt att åter poängtera att för att man ska godkännas som medlem nästa år krävs ett fortsatt högt reformtempo och att man följer EU:s regelverk även efter anslutningen.
Tyvärr finns det krafter inom EU och även här i riksdagen som vill stänga dörren för fler medlemmar. Det är djupt oroande på många sätt och mycket sorgligt.
Herr talman! Om det är något vi lärt av historien är det att öppenhet, mångfald och nyfikenhet är vad som för världen framåt.
Att ett kroatiskt inträde i EU kortsiktigt leder till ökade kostnader är sannolikt. Det är även sant att Kroatien i dag inte erbjuder Europas starkaste ekonomi. Men priset för fred, stabilitet och samarbete är alltid lägre än kostnaderna för krig, och med fler medlemmar kommer en ökad ekonomisk integration. Därmed överstiger såväl de långsiktiga humana som de ekonomiska fördelarna med råge de kortsiktiga invändningarna.
Herr talman! Europa är trots de djupa ekonomiska problem vi har just nu en trygg plats i världen. Vi åtnjuter den längsta freden vår världsdel har sett sedan århundraden, och även om världen skälver så är Europeiska unionen fortfarande en dröm för flera av våra grannländer i öst och syd.
När kulorna slutade smattra i Kroatien för mindre än tjugo år sedan började människorna arbetet med att bygga en demokratisk nation i fred. Vi i Sverige har möjligheten att hjälpa dem att stärka bygget med ytterligare en demokratisk och fredlig pelare genom att godkänna deras inträde. Genom att hjälpa dem hjälper vi också Europa, och så fortsätter vi vara den union som vann Nobels fredspris.
Jag yrkar bifall till utrikesutskottets förslag i betänkande UU14.
(Applåder)
anf.5 Robert Halef (KD):
Herr talman! Efter andra världskrigets slut sade Europa: Aldrig mer! Låt oss aldrig upprepa första världskrigets meningslösa skyttegravskrig, Nazitysklands förintelseläger eller Stalins systematiska utrotning av oliktänkande.
Detta var budskapet från de tidigare ärkefienderna i Västeuropa. Öppenhet, frihet och samarbete skulle råda bot på främlingsfientlighet, nationalism och våld och cementera fundamenten för en varaktig europeisk fred.
I sin strävan att förhindra ytterligare blodspillan på den europeiska kontinenten lade tre framstående västeuropeiska kristdemokrater, Robert Schuman, Konrad Adenauer och Alcide de Gasperi, år 1952 grunden till den Europeiska kol- och stålgemenskapen som fyra decennier senare kom att mynna ut i Europeiska unionen.
Sedan dess har fred rått mellan kol- och stålunionens ursprungliga medlemsländer. Med tiden har samarbetet kommit att fördjupas och breddas till att inkludera fler samarbetsområden och fler medlemmar. Ledstjärnan för samarbetet har genomgående varit att fred, säkerhet och samförstånd i Europa endast kan nås genom att kontinentens stater knyts närmare varandra genom handelsutbyte och en likartad värdegrund.
Herr talman! Västra Balkan är det enda av Europas hörn som ännu inte finns representerat i unionen. Fram till och med Kosovokrigets slut år 1999 skedde här det som aldrig skulle få ske igen, nämligen etnisk rensning och omfattande blodspillan på europeisk mark. Detta och en rad andra nationalistiskt, etniskt och religiöst motiverade krig under 1900-talets sista decennium kom kraftigt att försena ett möjligt medlemskap för före detta Jugoslaviens delrepubliker.
I och med Europeiska rådets undertecknande av det gemensamma anslutningsfördraget för Kroatien i december 2011 kan vi snart dock ha äran att välkomna det första landet från västra Balkan, nämligen Kroatien, i Europeiska unionen. Detta är en seger inte bara för Kroatien och kroaterna, utan för regionen och dess folk i stort.
Det finns, som andra har sagt, representanter i denna kammare som inte delar uppfattningen att Kroatien nu är redo för ett medlemskap i Europeiska unionen, trots att såväl Europeiska kommissionen och Europaparlamentet som Europeiska rådet, efter sex år av tuffa anslutningsförhandlingar, med all tydlighet har fastslagit att Kroatien nu har uppfyllt Köpenhamnskriterierna.
I kristider i en globaliserad värld är det mer dialog, mer samarbete och mer solidaritet vi behöver - inte mindre. På samma sätt som Sverige och andra medlemsstater utanför eurozonen nu har ett ansvar att bistå hårt drabbade människor och få Europa på fötter igen, har vi också ett intresse av att utvidga Europeiska unionen. Ett utvidgat EU är en starkare, säkrare och mer konkurrenskraftig union. Även om Sveriges bidrag till Europeiska unionens budget för år 2013 kan komma att öka något i och med Kroatiens anslutning, är Kristdemokraterna övertygade om att denna tillfälliga merkostnad kommer att suddas ut på sikt.
Kristdemokraterna delar till fullo utrikesutskottets uppfattning att utvidgningen av EU med Kroatien och i förlängningen hela västra Balkan är för den europeiska fredens, säkerhetens, miljöns och välfärdens bästa. Liksom kol- och stålgemenskapen kom att bli det första steget för att förhindra framtida krig mellan de tidigare ärkefienderna Frankrike och Tyskland har Europeiska unionens utvidgning på västra Balkan redan bidragit till att stabilisera och demokratisera regionen, och knutit tidigare länder i konflikt närmare varandra.
Som utrikesutskottet påpekar kan Europeiska unionens utvidgning i regionen också bidra till att uppmuntra andra stater i närheten, österut och i Medelhavsområdet, att genomföra de politiska, ekonomiska och sociala reformer som krävs för ett fördjupat samarbete med Europeiska unionen. På så vis blir fredstanken, de mänskliga fri- och rättigheternas okränkbarhet och den sociala marknadsekonomins fördelar värden som utgör det europeiska samarbetets stomme. Det blir i sig ett incitament att närma sig Europeiska unionen.
Herr talman! För oss kristdemokrater står det klart att Kroatien uppfyller samtliga kriterier för EU-medlemskap. Likt utrikesutskottet vill vi dock understryka vikten av att Kroatien aktivt verkar för att samtliga kriterier är uppfyllda vid det tilltänkta inträdet den 1 juli nästa år. Kroatien måste rätta till de brister inom rättsväsendet samt gällande grundläggande fri- och rättigheter, säkerhet, rättvisa och konkurrenspolitik som kommissionen understrukit. I synnerhet måste Kroatien hörsamma Europarådets och OSSE:s kritik gällande bristfällig mediefrihet.
Herr talman! Å Kristdemokraternas vägnar önskar jag yrka bifall till vad som anförs i utrikesutskottets betänkande.
Med detta sagt vill jag passa på att välkomna Kroatien in i den Europeiska unionen!
(Applåder)
I detta anförande instämde Anders Andersson (KD).