Utgiftsområde 5 Internationell samverkan

anf.155 Bodil Ceballos (MP):

Herr talman! I dag talar vi om utgiftsområde 5, internationell samverkan. Här inryms ett antal olika budgetposter - inga jättestora. Allt ryms inom 2 miljarder kronor, vilket får betecknas som en spottstyver i statsbudgeten. Tre fjärdedelar går till obligatoriska utgifter för medlemskap och deltagande i olika internationella organisationer. Bland annat ingår kostnaden för Sveriges ordförandeskap i Arktiska rådet 2011-2013. Sverige antog i maj 2011 Sveriges första strategi för den arktiska regionen. Enligt budgetpropositionen är syftet att ur ett internationellt perspektiv presentera Sveriges förhållande till Arktis, prioriteringar för politikens innehåll och genomförande. Strategin fastställer att Sverige särskilt ska verka för att hejda klimatförändringarna och förbättra förutsättningarna för en god miljö, ekonomisk utveckling och den mänskliga dimensionen i den arktiska regionen. Sveriges huvudprioritering under ordförandeskapet är att minska utsläppen av kortlivade klimatpåverkande ämnen och få till stånd ett bindande avtal om samordning mellan stater vid oljeutsläpp - oljeutsläpp kommer det förmodligen att bli - och för arbetet med miljömässigt och socialt ansvarsfullt företagande i Arktis. I juni 2013 ska en ministerdeklaration antas. Det är därför hög tid att spetsa den deklarationen med innehåll. Det som är allra mest angeläget är att skydda Arktis mot utvinning av fossila bränslen. Det är inte hållbart att å ena sidan hävda att man ska arbeta mot klimatförändringar och å andra sidan, utan att protestera, gå med på utvinning av mer fossila bränslen och dessutom se affärsmöjligheter för svenska företag med detta. Utvinningen av fossila bränslen blir möjlig just på grund av klimatpåverkan. De senaste årens forskningsresultat visar att isarna smälter i en allt snabbare takt och mycket mer än vad FN:s klimatpanel kom fram till 2007. Den panelen tog inte heller med ett antal andra parametrar som till exempel effekterna av att tundran tinar och släpper ut den metangas som ligger bunden i den eftersom forskarna då inte var eniga om hur det skulle påverka klimatet. Mycket har kommit fram sedan klimatpanelen kom med sin rapport, och jag ser fram emot nästa år då det är dags att presentera de nya rapporterna. I den svenska Arktisstrategin sägs följande: "Sveriges tillväxt och konkurrenskraft kan främjas genom ökad frihandel och proaktivt arbete mot tekniska handelshinder i den arktiska regionen. Sverige ska verka för att den förväntade utvinningen av olja, gas och andra naturtillgångar sker på ett hållbart sätt, såväl miljömässigt som ekonomiskt och socialt." Jag skulle vilja påstå att det inte finns någon miljömässigt hållbar utvinning av olja och gas i Arktis. Det står ingenting i strategin om att skapa ett legalt skydd för Arktis, eller ens ett moratorium för utvinning av fossila bränslen som Miljöpartiet efterfrågat under många år. I stället står det under en rubrik i strategin hur Sverige kan dra nytta av den nya situationen för de svenska företagen i och med att vi har ett så stort kunnande inom gruv- och petroleumnäring och andra näringar. Men inledningen i Arktisstrategin låter bra: "Sverige vill främja en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling i hela den arktiska regionen. Sverige ska verka för väsentligt minskade globala utsläpp av växthusgaser och kortlivade klimatpåverkande ämnen. Sverige ska i samarbete med andra arktiska länder bidra till att kunskapsunderlag och åtgärdsförslag tas fram för att långsiktigt stärka förvaltning och anpassning av arktiska samhällen och miljöer till ett förändrat klimat. Detta ökar motståndskraften mot klimatförändringarna och skapar förutsättningar för en långsiktigt hållbar utveckling i regionen. Utsläppen av organiska miljögifter med bioackumulerande verkan behöver minskas. Sverige ska bidra till att den biologiska mångfalden i Arktis bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt. Miljökonsekvensbeskrivningar och miljöbedömningar bör användas i ökad utsträckning. Nätverk av skyddade områden för växt- och djurliv bör upprättas i bland annat Barentsregionen. Sverige ska fortsatt vara en ledande forskningsnation inom områdena klimat och miljö och fokusera på klimatförändringarnas påverkan på människor." Det låter ju bra och snällt av oss, men det räcker inte att det låter snällt och ansvarstagande om vi inte lever upp till det. Som det ser ut i dag ökar Sverige sina egna utsläpp i stället för att minska dem, i synnerhet om vi räknar in alla de utsläpp vi ger upphov till genom vår konsumtion av varor som importeras och som gett utsläpp i andra länder. Det räcker inte med att en eventuell oljeutvinning föregås av en miljökonsekvensbedömning. Det hör inte till vanligheterna att större projekt stoppas på grund av deras konsekvenser för miljön. Det brukar i princip handla om att de justeras för att göra mindre skada än enligt det ursprungliga förslaget. Det räcker inte heller med nätverk av skyddade miljöer i en så känslig miljö som Arktis. Vi vänder oss särskilt mot utvinning av fossila bränslen i den del av Arktis som inte består av landområden, det vill säga Norra ishavet. Oljeutvinning är i sig en mycket miljöstörande verksamhet, oavsett hur många miljökonsekvensbedömningar som görs. Oljeutvinning till havs är ännu svårare att kontrollera vid eventuella utsläpp. Erfarenheterna från Mexikanska golfen borde avskräcka. Miljöpartiet menar att Arktis bör få ett legalt skydd, som Antarktis, mot exploatering. Det skulle vi vilja att regeringen arbetar för i Arktiska rådet och inför den ministerdeklaration som ska antas i juni. Det är ett medskick till mina kolleger i Alliansen. Herr talman! Det är viktigt att Sverige bygger vidare på det goda anseende vi har i världen. Nyligen gjordes en rankning av samstämmighetspolitiken i olika länder, det vill säga det vi brukar kalla för politik för global utveckling. Vi brukar ligga högt i rankningen men börjar halka ned på skalan. Allra sist hamnade vi på grund av vapenexporten, eftersom vi fortsätter att exportera vapen till bland annat diktaturer. Jag upprepar därför vad jag brukar säga, nämligen att det är dubbelmoral att försöka framstå som bäst på att främja mänskliga rättigheter, demokrati och nedrustning och som en aktiv part i många fredsinsatser samtidigt som vi är det land i världen som säljer mest vapen per capita. Jag tänker inte ta upp Saudigateaffären igen, eftersom den debatterats många gånger redan här i kammaren. Nu har vi gubevars tillsatt en utredning för att skärpa lagstiftningen, men den ska inte vara klar förrän i slutet av 2014. Till dess hinner vi sälja många vapen till många diktaturer runt om i världen. Det är skrämmande, och det är inte förenligt med den svenska politiken för global utveckling. Inspektionen för strategiska produkter återfinns inom dagens utgiftsområde, till skillnad mot Vapenexportmyndigheten som ligger under försvarsbudgeten, och som Miljöpartiet vill lägga ned eftersom vi menar att det är absurt att bilda en myndighet vars enda uppdrag är att sälja vapen. Den heter i och för sig Försvarsexportmyndigheten, men försvar brukar man inte exportera. Namnet är därför missvisande. Vapen däremot exporteras, och det är det som det handlar om. Med en miljöpartibudget minskar vapenförsäljningen, och det blir därför mindre vapenexportkontroll och minskade utgifter även för Inspektionen för strategiska produkter. Vi reducerar därför ISP:s anslag i vårt budgetförslag. Herr talman! När regeringen tillträdde reducerade den snabbt Sipris anslag med 5 miljoner. De fick i stället i uppdrag att söka externa finansiärer. Problemet som vi ser är att det riskerar att leda till en alltför uppdragsstyrd forskning. Vi menar att fredsforskningen är alltför viktig för att tvingas ägna alltför mycket tid och kraft till att söka extern finansiering, vilket regeringen uppmanar dem till i budgetpropositionen varje år. Vi har inget emot att Sipri hittar externa finansiärer, men vi vill säkra en stabil bas för institutets forskning genom att återföra de 5 miljoner som har tagits ifrån dem till deras verksamhet. Herr talman! Det talas mycket om konflikter och om säkerhet men sällan om fred. Det finns ett anslag som enskilda fredsorganisationer kan söka bidrag ur och som kallas för Fredsmiljonen. Förebyggande konfliktarbete och stabil fred är ett prioriterat område för Miljöpartiet. Vi vill därför öka Fredsmiljonen med 2 miljoner per år för att ge utrymme för fler organisationer att söka, alternativt att organisationer kan få ett ökat anslag, eller åtminstone allt de sökte. Vi flyttar medel från det anslagssparande som Östersjösamarbetet brukar ha i slutet av året. Östersjösamarbetet är också viktigt och något som vi vill värna. Men av budgeten att döma klarar man sig bra ekonomiskt även med ett något mindre anslag.

anf.156 Julia Kronlid (SD):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 2. Med tanke på den sena kvällen kommer jag att hålla ett något kortare anförande än vad jag först hade planerat. Vi debatterar i dag Utgiftsområde 5 Internationell samverkan, som sträcker sig över ett stort område. Det rör bland annat Sveriges medlemskap i internationella organisationer som FN, Europarådet och OSSE. Vi anser att det är viktiga organisationer för att kunna samarbeta för fred och säkerhet samt ökad demokrati och mänskliga rättigheter. Vi vill värna Sveriges samarbete med omvärlden och att det ska vila på en grund av ömsesidigt förtroende och gemensamma intressen. Vi vill också värna att Sverige kan ha goda bilaterala förbindelser med andra länder och inte bara försvinna i mängden i multilaterala sammanhang såsom EU. Det är viktigt att Sverige också vågar ha en egen åsikt och inte bara anpassar sig efter EU och alltid låter EU:s röst vara den enda rösten. Herr talman! Ett särskilt ömsesidigt förtroende och gemensamma intressen anser vi existera tillsammans med våra grannländer i Norden. Med dessa länder har vi en lång gemensam historia och kultur, och våra länder delar dessutom ett intresse av att möta framtida gemensamma utmaningar i vår närhet. Det är därför vår mening att Sveriges samarbete med de nordiska länderna bör utvecklas, inte enbart vad gäller kulturellt utbyte och liknande utan också vad gäller framtida säkerhets- och försvarspolitiska utmaningar. Sverigedemokraterna välkomnar därför att samarbetet inom samhällsskydd och beredskap fördjupas, liksom det nordiska försvarspolitiska samarbetet inom Nordefco. Jag deltog nyligen i en konferens i Köpenhamn rörande det nordiska försvarssamarbetet och mötte representanter för våra nordiska grannländer. Jag upplevde att det fanns en stor enighet och en stor uppslutning kring vikten av nordiskt försvarssamarbete, vilket jag tycker var mycket glädjande. Herr talman! Samtidigt som vi ställer oss positiva till samarbeten som värnar grundläggande demokratiska principer, fred och säkerhet och mänskliga rättigheter vill vi också, som sagt, understryka vikten av ömsesidigt förtroende och ansvarstagande. Sverige har tidigare inom ramen för biståndet gett bidrag till Ryssland. Nu görs inte det längre, utan i stället ges bidrag på olika områden inom ramen för utgiftsområde 5 till verksamhet i Ryssland. Givetvis ser vi också en oroande utveckling i Ryssland, särskilt vad gäller respekt för demokratiska principer. Vi anser dock att i relation till ett land som Ryssland som ändå har en ekonomisk kapacitet bör huvudlinjen vara att i olika sammanhang kritisera utvecklingen och verka för Rysslands eget ansvarstagade för sin befolkning och på miljöområdet i stället för att ge ekonomiska bidrag. Vi är positiva till samarbete med Ryssland och de baltiska staterna om miljöområdet. Men jag ser inte samarbete som likställt med att ge ekonomiska bidrag. Ett samarbete måste också kunna handla om vars och ens eget ansvar gentemot varandra. Till exempel har Sverige under lång tid betalat miljonbelopp för att bidra till uppbyggnaden av reningsverk längs med Östersjön i Ryssland. År 2011 uppgick bidraget till 35 miljoner på miljöområdet. Det går främst till reningsverk men även till avfallshantering och fjärrvärme. Nu ifrågasätter vi inte behovet av att verka för rent vatten i Östersjön. Men jag måste ändå påpeka att det är svårt att se varför inte Ryssland självt skulle kunna bära kostnaden för detta. Att bara säga att om inte vi betalar så kommer inte heller Ryssland att göra det håller inte som argument. Vi borde i högre grad än i dag kunna ställa krav på Ryssland att ta sitt ansvar vad gäller miljöområdet och sitt ansvar för Östersjön. Med anledning av denna förändring gör vi vissa besparingar i anslaget för Östersjösamarbetet.

anf.157 Carina Hägg (S):

Herr talman! I dag behandlar vi utrikesutskottets betänkande UU1 Utgiftsområde 5 Internationell samverkan . Vi socialdemokrater har valt att inte gå fram med något eget yrkande. Vi menar att vår politik uttrycks väl i andra dokument. Men vi har anledning att utveckla vår argumentation här. Vi har tidigare hört ett anförande där talaren berörde den så kallade Fredsmiljonen som administreras av Folke Bernadotteakademin. Jag menar att det är ett väldigt viktigt arbete att fokusera på den betydelsefulla rollen att fördjupa kunskapen om fredsfrämjande arbete och konfliktfrågor. Alltför ofta står vi inför kunskapsluckor. Vad är effektivast? Hur kan man gå fram? Vilka metoder är bäst? Jag har också i möte med Folke Bernadotteakademin påtalat vikten av att det sker en balanserad fördelning av de medel man har. Inte minst bör man reflektera på det som utrikesutskottet och kammaren i sin helhet ger uttryck för när det gäller vikten av kvinnors deltagande. Jag vill särskilt uppmärksamma den forskning som görs om FN:s säkerhetsrådsresolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet liksom samarbetet med internationella forskargrupper utanför vårt lands gränser så att vi kan koppla ihop dessa frågor. Vi vet i dag inte tillräckligt mycket trots att vi från utskottets sida varit noga med att skriva in de delarna i våra olika betänkanden. Därför ser jag fram emot att vi snart kommer att se en rapport presenteras. Nästa vecka, den 12 december, presenterar Operation 1325 en rapport om 1325-arbetet. Det är andra året i rad som man presenterar en studie som granskar Sveriges implementering av FN:s säkerhetsråds resolution 1325. Det är en del av ett internationellt projekt där förutom Sverige hela 15 länder har deltagit, vilket jag tycker är viktigt. När vi åker ut i fredsbevarande insatser och på andra sätt delar vi ansvar och jobbar tillsammans med andra. Då är det också viktigt att man har samma kunskapsgrund, samma träning och samma medvetenhet i dessa frågor. Det är flera olika geografiska områden som berörs. Det är bra att vi råkar komplettera varandra och tar upp lite olika delar av den globala vida värld som vi har att förhålla oss till från utrikesutskottets sida. Bodil Ceballos från Miljöpartiet tog upp Arktis. Det är alltför sällan som de områdena nämns i vårt arbete. Själv kommer jag in lite på den afrikanska kontinenten. Jag menar att det finns ett ointresse för FN-insatser som står i bjärt konstrast till vad vi ofta annars säger från talarstolen. Det gäller att inte bara stödja Nato- och EU-ledda insatser utan också FN-insatser. Vi socialdemokrater har länge krävt ökat svenskt deltagande i FN-ledda insatser. Jag välkomnar nu att detta stöds av åtminstone delar av regeringen. Centern har sagt att Sverige bör bidra till militär personal till FN-ledda operationer. Vi har inte sett något konkret uttryck för detta, men man har ändå gått så långt att man har sagt det. Därmed finns det i varje fall något regeringsparti som ger uttryck för detta. FN är den centrala organisationen i det internationella samfundet. Men det kan aldrig vara starkare än vad medlemsstaterna medger. För att rusta FN inför morgondagens komplexa utmaningar måste ett kraftfullt reformarbete bedrivas. Vi socialdemokrater vill att Sverige utarbetar en strategi som vässar, utvecklar och förtydligar svensk FN-politik. Sverige måste öka sitt engagemang för FN:s freds- och konflikthanteringsinsatser. Det gäller också på andra områden. I högtidstal uppmärksammar Alliansen den starka svenska FN-traditionen. Men i praktiken är FN beklagligt lågprioriterat i den svenska utrikespolitiken. Det nöjer inte vi oss med. Den svenska kandidaturen till FN:s säkerhetsråd omnämndes i budgetpropositionen i höstas, men sedan har det varit tyst om det. Det vore ett utmärkt tillfälle att lyfta in det i sammanhanget och se det som en del att stärka en FN-strategi. Det handlar om att utveckla FN också för att vi ska stå starka i de missioner som vi socialdemokrater ser det som väldigt viktigt att vi deltar i. Detta har inte nämnts i regeringens utrikesdeklaration. Man får hoppas att kanske Centerpartiet som har talat om att vi ska kunna delta i missioner följer efter och tar upp de delarna så att vi kan bli allt fler i denna kammare som står stadigt på en grund som ger ett stöd till FN-ledda insatser. Vi har sagt att Sverige snarast borde meddela FN att vi avser att delta i en framtida FN-ledd insats och då gärna i Afrika. Afrika sub-Sahara nämns också i betänkandet som ett av de geografiska områden där Sverige kan tänka sig att bidra med experter. Samtidigt är det väldigt svårt i debatten att få klarhet i hur det är tänkt, när det är tänkt och om det verkligen är tänkt att implementeras. Vi har en konflikt i Demokratiska republiken Kongo. Man kunde kanske förvänta sig ett initiativ om att fundera på, begära och initiera att FN:s mandat skulle förändras. Man borde kanske fundera på om EU:s snabbinsatsstyrka som hittills inte har använts skulle kunna passa in i det sammanhanget. Det nämns i betänkandet. Men det måste konkretiseras i konkret politik. Vi har också andra delar. Jag har själv haft möjligheten att nyligen besöka ett hårt konfliktdrabbat område. Det är Somalia. Jag besökte Mogadishu. Ett besök i huvudstaden Mogadishu i dag möjliggörs av att Amisom, den AU-ledda styrkan, finns på plats. Det har funnits kritik. Men det har också funnits träningsmöjligheter med svenskt stöd. I dag har man en styrka som ändå fungerar. På sikt ska naturligtvis det egna landet ta över den egna säkerheten. Det finns frågor som lyftes i Mogadishu. Det är frågor som: Kommer Sverige att fortsätta att ge sitt stöd? Kommer Sverige att verka för att EU ger sitt stöd? Kommer Sverige att verka genom Afrikanska unionen för att ge stöd så att insatsen ska kunna finnas så pass länge att man klarar av den egna säkerheten? Alla jag mötte från kvinnoorganisationer, näringslivsföreträdare, regering, parlamentsledamöter och president, alla, pekade på vikten av att Amisom fick vara kvar en tid till. Jag har ställt dessa frågor till regeringen i Sverige: Hur ser man på detta? Är man beredd att bidra med experter? Är man beredd att ge möjligheter för denna sköra region, detta sköra land, att kunna stabilisera sig så att politiken och demokratin kan få en chans? Jag saknar de svaren, och jag saknar dem i utskottstexten. Kanske vi kan få ett svar under debatten. Vi vill från socialdemokratisk sida se fler FN-ledda insatser. Vi ser att vi har ett stöd för det i texten. Men vi ser att det inte finns uttryckt på det sätt som vi skulle önska. Jag kan ge exempel på flera geografiska områden och länder där det skulle behövas en svensk insats. Jag skulle kunna ta upp andra exempel, men jag väljer att stanna här. Timmen är sen, och klockan är mycket. Jag vill ge utrymme för fler ska kunna delta i debatten.

anf.158 Ulrik Nilsson (M):

Herr talman! Vi talar ofta om globalisering. Med globalisering menar vi oftast en rörlighet för människor, information, varor, pengar och idéer - du kan egentligen säga vad du vill. Det rör sig i dag globalt. Vi har en global kontext i alla sammanhang. Det innebär att vi i dag kan ha en svensk ingenjör som ett år jobbar för ett företag i it-branschen i USA och nästa år i Indonesien och så småningom kanske kommer hem utan att det därför alltid är helt klart vilken identitet han eller hon har. Vi kan ha en lettisk byggnadsarbetare som arbetar i Sverige, eller för den delen en australiensare som begår en dumhet i Sverige och sedan shoppar runt i världen efter ett juridiskt system som han tycker passar bäst. Vi kan ha ett rederi som har sina fartyg flaggade på ett ställe och sina ägare på ett annat ställe och som orsaker en oljekatastrof i gemensamma vatten. Allt detta visar att vi måste fokusera på hur vi samordnar våra insatser i världen. Vi måste diskutera hur vi skapar gemensamma system som garanterar allt från individens möjligheter och rättigheter till individens, företagens och andras skyldigheter i samverkan med varandra. Jag är mycket medveten om att långt ifrån alla kommer att ta del av globaliseringen. Många är nöjda där de står i dag. Å andra sidan är det i hög grad de som sätter trenderna som också är positiva till utvecklingen. Därmed är detta också en realitet som vi måste spegla. Lösningen på politisk nivå måste vara att vi tar oss samman. Vi försöker underlätta reglerna så att folk kan röra sig och verka i en global värld. Men vi måste naturligtvis också skapa ett regelsystem som motverkar att man på något sätt letar efter minsta motståndets lag, drar undan pengar från beskattning genom att använda olika juridiska system eller för den delen undgår rättskipning genom att flytta runt. Vi måste diskutera hur vi tar ett gemensamt ansvar när vi gemensamt har medverkat till att skapa problem på olika ställen. Vi måste - för att uttrycka det ganska enkelt - avstå lite av inflytandet över vad vi gör i vårt eget land till förmån för att få inflytande och kunna medverka i vad som sker i andra länder och ta ett ansvar där. Herr talman! Debatten handlar mycket om hur vi successivt närmar oss en framtida gränslös värld - en framtida värld där idéer och människors möjligheter tas till vara fullt ut. Därför ska vi inte begränsa oss till att i dag diskutera hur en viss institution ser ut just nu, utan vi måste se målet - att ta oss vidare. Herr talman! Vi möter en ganska annorlunda värld i dag. För många år sedan fick man lära sig att det fanns några länder som var snuskigt rika, och resten var djupt fattiga. I dag finns det åtskilliga medelinkomstländer - åtskilliga länder som med sin egen stolthet säger: Nu vill vi spela en roll på den internationella arenan. Nu vill vi vara med i samarbetet. Nu vill vi synas. Men när vi är fler länder som vill synas på arenan, och eftersom Sverige trots allt är ett ganska litet land, kan man såklart uppfatta det som att svenskt inflytande minskar. Men det är inte så att det svenska inflytandet minskar; det är så att de andra ländernas inflytande ökar. Detta är en konsekvens av de strävanden vi har haft, nämligen att få en utjämning jorden över. När man hör uttalanden i Sverige som att vi nu måste återta vår roll och spela en större roll igen ska man därför fundera på hur det ska gå till. Ska vi försöka vara mer radikala än alla andra och driva mer utsvävande förslag? Eller ska vi säga att vi vill se fler svenska FN-insatser, som en tidigare talare sade här? Egentligen vill jag se färre FN-insatser, för jag vill att vi ska ha fred på jorden. Till dess att vi når dit ska vi definitivt vara med och ta vårt ansvar, men målsättningen måste vara att minska denna typ. Herr talman! Jag tror inte att lösningen i grunden ligger i en radikalisering. Jag tror att lösningen ligger i att vi i Sverige deltar konstruktivt i den samverkan som finns. Vi ska delta konstruktivt, och vi ska lägga fram konstruktiva förslag om hur samverkan drivs vidare. Men det kommer att kräva både att vi har egna uppfattningar och att vi kan ta hänsyn till andra och kompromissa med andra länder. På det sättet kan vi bli en aktiv röst. Herr talman! För mig handlar betänkandet mycket om att hitta system som bejakar öppenhet, rörlighet och medvetenhet om nya idéer och möjligheter. Det är därför viktigt att vi är konstruktiva. Därför vill jag något kommentera de båda reservationer som finns. Sverigedemokraterna säger i stort sett att vi ska minska stödet i vårt närområde trots att det är där de första stegen oftast tas i denna rörlighet. Jag tycker inte att Ryssland är så fullgånget att vi kan säga att vi lämnar dessa ansatser. Jag tycker snarare att även vårt närområde förtjänar stöd. Miljöpartiet gör inte alls lika stora förändringar som Sverigedemokraterna. En av era förändringar har jag dock svårt att förstå. Samtidigt som ni gärna argumenterar för ökat krav på kontroll på vapenexporten väljer ni att minska resurserna för ISP, som är den som följer upp och ser till att reglerna följs. Det går inte riktigt ihop. Å andra sidan - det är jag gärna den förste att erkänna - har vi väldigt små skillnader i yrkandena i betänkandet, så det kanske inte är något stort problem. Herr talman! Med detta, och med påpekandet att samverkan förmodligen är nyckeln till den framtida världen och nyckeln till den mer gränslösa värld vi hoppas på, yrkar jag bifall till utrikesutskottets förslag i betänkandet.

anf.159 Bodil Ceballos (MP):

Herr talman! Jag glömde att yrka bifall till vår reservation tidigare, så jag passar nu på att yrka bifall till reservation 1. Ulrik Nilsson nämner en fråga som jag brukar ta upp. Jag brukar säga att vi ska använda vår egen röst i världen. Det säger jag inte för att vi ska spela Allan på något sätt, utan jag menar att vi ska leva upp till det goda rykte som vi en gång har haft. Vi ska leva upp till det rykte vi har om att stå upp för folkrätten och inte sätta egenintresset främst. Det är det jag menar när jag säger att vi ska använda vår egen röst. Vi ska kunna ta ställning i frågor och inte alltid bara invänta att alla andra tycker samma sak. När det gäller vapenexporten och Inspektionen för strategiska produkter menar vi att med mindre vapenexport behöver vi också mindre kontroll. Men det är inte bara det; vi tycker också att vapenindustrin borde kunna betala de egna kostnaderna. Lika väl som Sipri ska söka externa finansiärer bör vapenindustrin betala för kontrollen. Men jag vill egentligen fråga om Arktis. När vi talar om utvinningen av olja i Arktis menar jag att det är cyniskt att tänka att vi tack vare klimatpåverkan, som vi alla ska försöka begränsa, ska kunna utvinna mer olja ur Arktis och att våra företag ska kunna sko sig på detta. Det står klart och tydligt i den svenska Arktisstrategin hur detta ska kunna gynna svenska företag inom petroleumsektorn, till exempel. Jag tänker i första hand på Lundin Petroleum, som inte precis har gjort sig kända för att ha något miljöfokus i sitt arbete.

anf.160 Ulrik Nilsson (M):

Herr talman! Låt mig först konstatera att vi ska tala med en egen röst. Vi ska också sträva efter att vara konstruktiva i alla sammanhang. Vi ska naturligtvis ha en livlig debatt här och ett utbyte om vad den rösten innebär. Men jag tycker inte att någon har rätt att säga: Ni gör fel, och vi gör rätt. Vi ska ha en ärlig debatt om vad det innebär att tala med vår egen röst. Det innebär definitivt inte att vi ska invänta alla andra. Jag tycker till exempel att det är välbefogat i dag att vi har en mycket progressiv inställning när det gäller att främja öppenhet och ta emot flyktingar. Där har våra två partier samarbetat. Där talar vi måhända inte så mycket, men vi visar i praktiskt handling att vi kan göra skillnad. Herr talman! Jag tycker att frågan om Arktis är lite intressant. Jag tycker absolut att vi ska höga miljökrav. Vi ska ha höga krav på all verksamhet så att man skadar så lite som möjligt. Men vi måste också vara medvetna om att vi varje gång ska ta ställning utifrån situationen såsom den ser ut i dag och inte såsom den såg ut en gång när det inte gick att åka genom Arktis eller såsom vi gärna skulle drömma om att den såg ut. Vi ska ha höga krav, men vi ska se världen som den är. Det gör alla andra aktörer. Ska vi kunna medverka måste vi vara en relevant röst som utgår från hur det ser ut.

anf.161 Bodil Ceballos (MP):

Herr talman! Ulrik Nilsson sade att vi inte ska säga: Ni gör fel, och vi gör rätt. Men när det gäller Arktis tycker jag att ni gör fel. Vi bör skydda Arktis mot exploatering. Vi bör skydda Arktis på samma sätt som vi skyddar Antarktis. Vi ska inte sko oss på att det blir öppna farleder i Arktis framöver. Vi vet inte heller riktigt vad som kommer att hända. Det enda vi vet är att ju mer olja och gas vi använder, desto värre kommer klimatet att bli. Så mycket vet vi. Därför borde Sverige, som är nu är ordförande i Arktiska rådet, gå i bräschen och verkligen försöka se till att få ett moratorium och se till att vi inte utvinner olja och gas i Arktis. Jag tycker att det är en självklarhet. Här tycker jag att ni har fel, och jag tänker säga det. Och jag kan säga det om och om igen. Det står i strategin att svenska företag inom petroleumsektorn återfinns främst i underleverantörsledet av varor och tjänster, och de har ett miljöfokus som är en konkurrensfördel. Vad är det som säger att det alltid är de svenska företagen som har det här miljöfokuset? När man ute i världen och träffar på människor på platser där svenska företag arbetar är det inte så att de har ett så mycket större miljöfokus än andra företag. De använder sig av den lagstiftning som finns i det land som de är verksamma i. Vi pratar om och om igen om CSR och de svenska företagen. Svenska företag beter sig tyvärr inte alltid lika bra som vi hoppas. Jag tycker att det är helt galet att Sverige inte tar en aktivare roll och verkligen försöker få till ett stopp för utvinningen i Arktis. Ni har fel, och vi har rätt i den frågan.

anf.162 Ulrik Nilsson (M):

Herr talman! Jag ska inte gå in någon sorts pajkastning à la sandlåda här, men låt mig säga en sak. Ja, de förändringar i Arktis som innebär att det blir nya farleder är naturligtvis oroande. Men den dagen när farleden finns tycker jag inte att det är fel att utnyttja den kortare transportvägen och därmed minskade miljöbelastningen som blir konsekvensen av transporter från Sydostasien till Sverige via den korridor som öppnas. Det gäller även transporter till Nordamerika och Europa. Detta är ett typexempel på en förändring, och vi måste konstatera att den finns. Den får användas på goda och dåliga sidor. När det gäller oljeexploatering i Arktis tycker jag att det är rimligt att vi har högt ställda krav på vem som får utföra den. Vi har en antal svenska företag som ligger i framkant vad gäller att utveckla miljöteknik. Jag vet att det också finns företag i andra länder som har goda erfarenheter av detta. Jag är helt övertygad om att alla svenska företag inte är Guds bästa barn, men å andra sidan är det viktigt att vi lyfter fram och pekar på de exempel vi har här i landet och försöker göra dem som attraktiva och tillgängliga som möjligt. Men frågan är om vi ska se möjligheterna eller hoten. För mig handlar allt om att ha relevanta svar på den utmaning och de frågor som ställs i dag.

anf.163 Julia Kronlid (SD):

Herr talman! Som Ulrik nämnde i sitt anförande är vi överens om en stor majoritet av frågorna i det här betänkandet när det gäller vikten av internationellt samarbete. Jag skulle ändå vilja ställa en fråga om en sak i vår reservation som Ulrik också tog upp i anförandet. Sverige ger bland annat bidrag till miljösamarbetet. Det innebär i praktiken att vi finansierar uppbyggnaden av deras reningsverk. Givetvis ser vi värdet av ett samarbete på miljöområdet. Men i hur många år ska vi fortsätta med de här finansiella bidragen? Vi tycker faktiskt att de rent ekonomiskt borde kunna ta ansvar för dem själva. Summan 35 miljoner borde vara ganska betydelselös för dem. Jag undrar om regeringen över huvud taget gör någonting för att försöka få Ryssland att ta sitt eget ansvar för ett rent Östersjön och hindra sina utsläpp. Vi i utrikesutskottet hade besök av det ryska utrikesutskottet. Som jag uppfattade det gav de uttryck för att de var fullt medvetna om sitt eget ansvar. Har Sverige ens frågat om de vill ha det här bidraget? Vad skulle hända om vi drog in det? Har regeringen ens försökt att trycka på deras eget ansvar i den här frågan?

anf.164 Ulrik Nilsson (M):

Herr talman! Jag tror att Julia Kronlid har rätt när hon säger att 35 miljoner är en relativt liten summa. Det är väl ungefär vad ett litet kommunalt reningsverk skulle kosta att bygga. Men jag tror också att det är viktigt att vi har en samverkan med dem, och det är kanske inte samverkan med ryska staten utan med lokala kommuner och städer eller möjligen med företag. Då kan vi säga: Se här! Så här skulle vi föreslå att ni gör. Vi kan hjälpa er med konsulttjänster och projekteringar. Vi kan ge er idéer och tala om att vi har konstaterat att det här har fungerat bra. Det är den typen av pengar det handlar om. Det är inte statsstöd, utan det är stöd i projektform till olika satsningar. Det är en liten summa pengar, men det är också ett bra sätt att visa att vi är beredda att ta ett gemensamt ansvar för den gemensamma Östersjön som betyder så mycket för såväl Sverige som Ryssland. Vi tycker att det är lite tveksamt att dra ett streck över den typen av samarbete. Låt oss i stället vara där och bjuda in. I det långa loppet tror jag ändå att människor, även i Ryssland, kommer att se fördelen med att ta ansvar för miljöutvecklingen. I det korta perspektivet känner jag dock en viss tveksamhet kring om det inte nästan vore dags för ett demokratistöd till Ryssland också.

anf.165 Julia Kronlid (SD):

Herr talman! Jag uppfattade inte riktigt det sista. Jag skulle vilja ha ett förtydligande där. Vi säger inte att vi ska dra ett streck över miljösamarbetet. Man ska självfallet kunna ha ett samarbete med varandra. Även om 35 miljoner är en liten summa i Sveriges statsbudget och i det stora perspektivet i Ryssland anser vi att vi har ett ansvar inför skattebetalarna. Jag tycker att det är ganska svårt att motivera för våra svenska skattebetalare att Sverige ska betala de här pengarna för ryska reningsverk som de i allra högsta grad har råd med själva även om det handlar om konsulttjänster och utbildning. Det här har hållit på i ganska många år. Hur många år behöver de ha konsulthjälp och utbildning innan vi kan säga att vi har fullgjort det här projektet och de kan stå på egna ben? Jag tror inte att Ryssland står utan några som helst kunskaper och ingenjörer på det här området heller. Men om man nu tycker att man behöver bidra med konsulttjänster, hur många år till behövs det innan Ulrik tycker att de kan stå på egna ben i den här frågan? Demokratistöd har vi kritiserat en del, inte för att vi inte ser att det finns ett demokratiskt underskott i Ryssland utan för att vi tror att man kan påverka på andra sätt och i andra sammanhang. Som jag sade är det viktiga att sätta press på Ryssland att ta ansvar för sin egen befolkning.

anf.166 Ulrik Nilsson (M):

Herr talman! Att sätta press på Ryssland är Julia Kronlids lösning. Jag tycker att vi ska vara tydliga med att vi ställer krav på Ryssland att gå demokratiseringsvägen. Jag tycker att man ska vara tydlig i kommunikationen med Ryssland om att vi har önskemål och ställer krav på dem. Jag tror också att det kan vara en stor fördel om vi har möjlighet att visa exempel på hur vi menar att det bör gå till. Därför tycker jag att det är närmast kontraproduktivt att säga: Nu har det gått så länge att får ni betala själva i fortsättningen. Tror Julia Kronlid att det här kommer att fortsätta om de ska betala själva? Jag är rädd för att det inte blir så, och därför tycker jag inte att det är svårt att säga att vi kan lägga den här lilla summan på att få ett gott grannskapsförhållande och en samrådsarena också med Ryssland så att vi kan diskutera de gemensamma problem som vi har med Östersjön.

anf.167 Carina Hägg (S):

Herr talman! Jag lyssnade på Moderaternas representant i debatten när han talade om vikten av gemensamma regelverk och av att kunna arbeta gränsöverskridande och hitta samarbetsformer och strukturer. Det kan jag hålla med om. Vi lever, som det ofta talas om, i en alltmer globaliserad värld, och vi strävar efter att vi ska ha regelverk som underlättar kontakter och utbyte, inte minst på handelsområdet. Men jag känner inte igen mig i beskrivningen. Jag har vid ett flertal tillfällen tagit upp situationen med Kongo och utvinningsindustrin. Det kan handla om värdefulla råvaror som olika slags metaller, gas eller olja. Det finns visserligen en del skrivningar om rapporter och en del skrivningar om att man ska följa upp detta. Till exempel i OECD:s skrivningar står det att man ska följa upp leveranskedjorna. Men när det kommer dithän att man ska göra något utöver att rapportera och i stället lägga över ett frivilligt ansvar på att tala om och redovisa de här leveransvägarna, då blir det stopp. Då vill regeringen inte vara med. Jag vill inte sträva dithän att vi hamnar i en bojkottsituation, för råvaror är viktiga för människors möjlighet till försörjning och för staters möjligheter att leverera välfärd och utveckling. Men där säger regeringen nej. Man ställer inte upp på FN:s diskussioner, man ställer inte upp på FN:s lagstiftning och man vill inte förtydliga EU:s mineraldirektiv. Då är frågan: Vad menar Moderaterna egentligen med det här? Jag ser inte att man följer upp den konkreta situationen.

anf.168 Ulrik Nilsson (M):

Herr talman! Jag får börja med att be om ursäkt för att jag inte är insatt i alla delar av Kongoproblematiken. Det får bli mer ett principiellt uttalande än ett exakt svar om hur man ser på Kongo. Jag kan konstatera av din beskrivning, Carina, att det i vart fall finns en del som är alldeles solklar, och det är att ska vi få någon reell effekt på Kongosituationen krävs det att det internationella samfundet framträder relativt enat och att vi gemensamt talar om att det där är någonting som vi inte accepterar. Det är den typen av diskussioner som måste föras. Du nämnde EU:s mineraldirektiv och du nämnde en FN-diskussion. Jag kan inte gå in i detta, för jag har ingen aning om vad som ligger bakom det som du påstår här, men jag är helt övertygad om att det är just i den här typen av situationer som vi måste vara aktiva i det internationella samfundet, samverka och vara en konstruktiv samtalspartner. Vi behöver inte nödvändigtvis agera självständigt utan kan agera tillsammans i en större grupp. Då kan vi steg för steg förbättra situationen.

anf.169 Carina Hägg (S):

Herr talman! Moderaterna har också sagt att man helst inte vill se några FN-ledda insatser. Skälet till detta delar vi, och det är att man vill jobba förebyggande. Vi vill inte se krig och konflikter, utan vi vill kunna lösa problemen innan det går så långt. Vi vet att det är mycket lättare att lösa konflikter innan en våldsam situation har utlösts och hur svårt det är och hur långsiktigt arbete det kan krävas för att komma tillbaka till en fredlig situation, uppbyggnad av ett land och ett stärkande av människors egen förmåga att utveckla sina länder. Jag tog min utgångspunkt i Kongo, men jag skulle lika väl ha kunnat ta något annat konfliktområde som exempel, för det här är allmängiltigt. När det gäller vägledande principer är det viktigt med rapportering kring utvinningsindustrin. Ändock har vi sett att det inte räcker. Ändock vet vi att något ytterligare måste göras. Jag vill inte låsa mig vid den ena eller andra modellen. Jag kan tänka mig mer än en väg. Jag kan tänka mig den amerikanska vägen, jag kan tänka mig EU-spåret och jag kan tänka mig ett FN-spår. Jag kan tänka mig olika modeller - huvudsaken är att vi kan flytta fram positionerna och att vi kan göra det i samverkan med andra, för verkan har så mycket mindre betydelse om vi gör det själva. Vi kan ta steg och gå före, men det blir en helt annan kraft i arbetet om vi kan göra det tillsammans med ett stort antal andra länder, speciellt sådana som är verksamma inom vissa handelsområden och vissa geografiska områden. Är Moderaterna beredda att nu ta ett steg till och gå från rapportering till att göra något som konkret kan spela roll för enskilda människors möjlighet att få del av de råvaruresurser som finns där de lever?

anf.170 Ulrik Nilsson (M):

Herr talman! Jag skulle vilja lägga till en aktör på Carina Häggs långa lista över vilka som skulle kunna göra insatser. Jag vill gärna lägga till konsumenterna. Om vi alla säger att vi inte accepterar det här längre är det enormt kraftfullt, och det kommer att påverka bolagen. Det är alltså inte bara de här organen som kan agera, utan vi kan också agera på en internationell arena. Svaret på din fråga är att jag tycker att det är rimligt att Sverige är en tydlig röst i den typen av diskussioner, därför att den nya världen kräver att alla vi som deltar i den internationella handeln och rörligheten har en gemensam uppförandekod. Det är därför som jag också tycker att den här frågan om internationell samverkan kanske behöver lyftas så att vi kan se den i ett lite större perspektiv. Det kommer att bli en mer intressant arena framöver. Carina, jag välkomnar gärna många av de här organen och diskussionerna om hur detta kan gå till, men vi måste också hitta en samstämmighet och en enighet om att flytta fram positionerna. Glöm inte konsumenter och företag, och glöm framför allt inte att människorna som rör sig i vår globala värld kommer att bära med sig värderingar, åsikter, idéer och intryck. Där, i mötet mellan människor, kanske den allra största rollen spelas. Som någon av Europafäderna sade: Vi ska inte förena länder; vi ska förena människor.

anf.171 Christer Winbäck (FP):

Herr talman! Vid denna sena timme ska jag försöka fatta mig kort. Sveriges har ett starkt intresse av goda förbindelser med andra länder. Sveriges ambitioner i deltagande i freds- och säkerhetsfrämjande insatser över åren är väl kända liksom vårt deltagande i internationella organisationer och samarbeten - EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, FN, Nordiska rådet, OSSE etcetera. Arktis nämndes. Vi har ordförandeskapet i Arktiska rådet, och det är mycket intressant att se vad som kommer att komma av detta. Exemplen är många på att Sverige inom en mängd områden värnar ett gott samarbete. Sverige märks på den internationella arenan. I går debatterades biståndsfrågorna, som är ett annat angeläget fält inom området samarbete. Viktiga och prioriterade uppgifter för en aktiv svensk utrikespolitik är deltagande i internationell krishantering och utveckling av freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet. Säkerhetsrådets resolution om kvinnor, fred och säkerhet samt efterföljande resolutioner är också självklara och ska ingå som en naturlig och prioriterad del av detta arbete. Detsamma gäller förebyggande och bekämpande av prostitution och människohandel, som är andra områden där internationell samverkan är nödvändig och helt avgörande för ett gott resultat. Det finns många frågor att bearbeta och mycket verksamhet som ska genomföras. Den kommande utredningen om krigsmateriellagstiftning är ett exempel på hur vi kommer att kunna bidra till ett ökat säkerhetstänkande kring export av vapen. Ni som känner mig vet att jag vill ännu mer i denna fråga, men vi får ta ett steg i taget. Vad gäller mindre vapen, ett område där internationellt samarbete är av högsta vikt, vill jag härmed framföra en inbjudan till fredag-lördag nästa vecka, då vi ska ha en parlamentarisk samling i riksdagen om bekämpandet av den okontrollerade spridningen av små och lätta vapen, vår tids största gissel. En rad experter samt parlamentariker från olika delar av världen kommer att utbyta erfarenheter under två dagar. Ni kommer att få en inbjudan på papper i er postlåda i riksdagen i morgon. Alla är naturligtvis hjärtligt välkomna. Till Carina Hägg, som nämnde Kongo, vill jag säga att vi tror och hoppas att vi kommer att få en eller två parlamentariker därifrån som deltar i det arbetet. Som av en händelse fick jag ett mejl strax före dagens votering med budskap från den motsatta sidan, från dem som vill bekämpa FN:s vapenprotokoll och med emfas motsätta sig de kontrollmekanismer och regler som vi vill införa. Ett citat ur texten fritt översatt, lyder: "Det enda som kan vara värre än att ha våra rättigheter tagna ifrån oss av vår egen regering" - det gäller alltså vapen - "är att någon annan regering gör det", det vill säga FN. Detta är vad NRA och vapenlobbyn tycker om FN:s försök till kontroll av de stora flöden av vapen som hotar tillväxt och liv och lem. Jag vill även kort nämna Östersjöregionen, som vi varit inne på, och där vi ingår. Utskottet säger att samarbetet är av stor betydelse - jag tror att vi är eniga om det - både för att förbättra miljön och för att göra regionen mer konkurrenskraftig och öka respekten för demokrati och mänskliga rättigheter. Jag vill understryka att det naturligtvis gäller det samarbete med Ryssland inom miljö- och demokratiområdena etcetera som bedrivs. Avslutningsvis, herr talman, vill jag nämna att Sverige övertar ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet 2013. Jag ser med tillförsikt fram emot ett gott nordiskt samarbete inom många områden och ett resultat som gör att Norden står ännu starkare framöver, som en god gemensam röst inom många organ, inte minst EU, även om alla länder inom det nordiska samarbetet inte är med i EU - ännu.

anf.172 Kerstin Lundgren (C):

Herr talman! I den här debatten behandlas ett ganska tunt betänkande. Till betänkandet finns två reservationer som rör mindre anslag. Man kan konstatera att om de 2 miljarder som vi nu har en budgetdebatt om råder det stor samstämmighet. Jag som suttit och lyssnat på hela debatten märker att det verkar finnas en oändlig vilja att diskutera saker som man inte tagit upp i motioner, yrkat på eller på annat sätt lyft fram. Det är lite spännande, för på det sättet kan debatten bli ganska lång. Jag noterar att de 2 miljarder som vi rör oss med när det gäller internationell samverkan många gånger handlar om internationella organisationer - FN, EU, Europarådet, Barentsrådet, Arktiska rådet, Nordisk samverkan, OECD, Nato och så vidare; listan kan göras lång. Det är den delen av det internationella samarbetet som vi är delaktiga i. Vi är delaktiga eftersom vi vet att vi tillsammans bygger säkerhet. Vi behöver finnas på många arenor för att på det sättet kunna skapa samverkan och lösa de gemensamma utmaningar som vi står inför. Det må gälla Östersjön, det må gälla Arktis eller det må gälla långt borta. Vilket det än är vet vi att vi på ett eller annat sätt berörs. Det handlar i grunden om hållbar utveckling. Jag noterar, herr talman, att det i denna del av budgeten finns ett avsnitt som handlar om nedrustning och icke-spridningsfrågor. Det är en viktig del i vårt arbete. Sverige har en lång historia. Sverige är alltjämt aktivt på det området. Jag hade hoppats att vi skulle få den konferens om massförstörelsevapen som det flaggades för i budgeten, men tyvärr har utvecklingen i Mellanöstern gått i sådan riktning att en konferens inte kommer att kunna hållas före årets utgång. Finland skulle ha stått värd för den. Jag beklagar att det inte är möjligt. Det är ett viktigt område, och det är angeläget att vi även fortsättningsvis samverkar intensivt för att försöka nå längre både när det gäller nedrustning och icke-spridning. Det gäller alltså inte bara när vi talar om Iran och Nordkorea utan i stort. Vi gör, som framgår, insatser i Mellanöstern och Nordafrika. Vi kommer fortsatt under 2013 att vara verksamma när det gäller Palestina och Irak, och vi flaggar också för vidare insatser i Syrien, utöver de humanitära insatser som i dag görs. Det finns skäl att understryka, med tanke på den debatt som varit, vår insats i Afrika. Vi är verksamma i olika delar. Vi tar ett tydligt ansvar i Liberia. Det gör vi genom det fredsbyggande arbetet. FN:s uppdrag är ju inte att bara sända blå baskrar, utan mer samlat ett fredsbyggande koncept. Det har vi aktivt stött och stöder. Det är en viktig del i arbetet med att säkra den fred och den början till utveckling som finns i regionen. På samma sätt måste det finnas möjligheter att verka och vara stödjande i Kongo. Det finns i grunden en regional ansats i många av uppdragen. Därför är det viktigt att vi finns med och gör vår del av insatsen. Inte minst efterfrågas rättsvårdande insatser, att få kunskap om polis, kriminalvård, domstolar. Jag såg att Sverigedemokraternas ledamot lämnade kammaren. Jag hade nämligen tänkt beröra den diskussion som tidigare fördes. Jag vill rent allmänt, för alla lyssnares skull, betona att satsningen i Östersjöregionen är oerhört viktig. Det är viktigt att vi inte bygger murar. Vi är en del av EU, och vi jobbar och tar vårt ansvar, men vi har också vår gemensamma Östersjökonferens, Helcom. I det arbetet, liksom i arbetet i den norra delen, är det viktigt att säkra att vi får med Ryssland och har gemensamma projekt. Det som berördes tidigare var mer historia, och det kan vi ju inte spara på. Däremot gör vi fortsatta insatser på miljöområdet för att försöka komma vidare i värnandet av Östersjön. Det gäller naturligtvis även energieffektivisering. Det är en del av vårt gemensamma ansvarstagande att få med Ryssland till exempel i arbetet med att skydda Östersjön. En av de stora transportlederna går i dag till Sankt Petersburg och kommer att bli än större i morgon. Då handlar det förstås till stor del om oljetransporter. Det är viktigt att vi försöker bygga upp en gemensam hållning när det gäller att värna vårt mycket skyddsvärda innanhav Östersjön. Jag hade också tänkt fråga på vilket sätt man skulle kunna spara på Svenska institutet och varför inte Sverigedemokraterna är intresserade av att satsa på Sverigefrämjande insatser. Jag tyckte, herr talman, att det var lite intressant att just Sverigedemokraterna valde att spara på Sverigefrämjande insatser genom att halvera anslaget till Svenska institutet. Det hade varit lite spännande, eftersom det inte framgår av reservationen och inte framgått av den tidigare debatten vad som egentligen avsågs därvidlag. Jag vill kommentera några av de andra frågor som varit uppe. Bodil Ceballos har förtjänstfullt pratat om vikten av att värna Arktis. Vi jobbar intensivt med de frågorna från Centerpartiets sida och skulle gärna se en kraftfull överenskommelse när det gäller skyddet av Arktis. Nu är vi många aktörer, och det är klart att det som ordförande är viktigt att försöka få ett resultat över huvud taget, så att inte allting spretar. Vi har sett hur man börjat. Den ena placerar en flagga på havsbotten och den andra vill starta någonting annat. Intressena är väldigt olika. Jag märker det när jag pratar med mina partikamrater i den liberala kretsen och ser vad olikartat det är. När vi från Centerpartiets sida diskuterar ett moratorium i de sammanhangen pratar andra om någonting helt annat. Det är klart att vi måste försöka samlas. Det sämsta som skulle kunna inträffa är att vi får ett fritt Arktis som det egentligen inte finns någon regelbok alls för och som saknar de skyddsuppdrag vi måste få på plats. Vi skulle gärna ha sett ett moratorium tills vi fått en sådan skyddsöverenskommelse på plats. Men när jag lyssnar till vad andra säger tvivlar jag på att det över huvud taget kommer att vara möjligt. Det är lite märkligt att Bodil Ceballos och Miljöpartiet drar in resurser från Exportkontrollrådet. Vi har inte någon ny lagstiftning på plats än. Att börja med att dra in resurser från dem som måste utöva kontroll känns som en märklig historia. Lite märkligt är det också när man säger att vi kan minska anslaget till Östersjösamarbetet eftersom Östersjösamarbetet brukar ha överskott i slutet av året. På den grunden, herr talman, tycker jag inte att det känns seriöst att göra indragningar. Jag skulle gärna önska att vi hade en starkare grund för sådana beslut. Carina Hägg lyfte med emfas fram vår vilja att också i framtiden kunna göra insatser under FN-ledning, inte bara när det gäller polis och andra insatser utan även militärt. I takt med att Afghanistaninsatsen minskar kommer utrymmet för andra insatser att öka. Det bygger naturligtvis på att det finns en vilja hos andra länder, för det måste kroka i. Vi prövade möjligheterna att göra en insats i Sudan, men fick nej. Vi var inte välkomna. Självklart måste vi ha respekt för andra länders vilja, även om det är ett FN-mandat och en FN-ledning. Det är någonting som vi naturligtvis får ta med oss. Men här finns och kommer att finnas ett ökat utrymme, förutsatt att vi inte drar in resurserna till våra fredsfrämjande internationella insatser. Jag vet inte om herr talmannen lyssnade på den försvarspolitiska debatten tidigare i dag. Jag läser i betänkandet som ligger på vårt bord om försvarsutskottets budget att Socialdemokraterna vill dra in 300 miljoner från de internationella insatserna. Om vi minskar utrymmet för våra fredsfrämjande internationella insatser är det klart att vi inte ökar möjligheterna att delta i FN-ledda insatser. Någonstans blir detta ett bekymmer som inte jag men någon annan behöver fundera kring när man resonerar om den typen av uppdrag. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.

anf.173 Bodil Ceballos (MP):

Herr talman! Kerstin Lundgren tar upp att vi pratar om annat än det vi har reservationer om. Det beror på att vi i detta betänkande bara har reservationer om sådant som är budgetpåverkande. Men internationell samverkan handlar om så mycket mer. Kerstin Lundgren har också pratat om så mycket mer än de reservationer vi har haft. Självklart talar vi om det som omfattas av själva budgetområdet. När det gäller Exportkontrollrådet resonerar vi som så att vapenindustrin kan vara med och betala en större del av kontrollen, i likhet med till exempel hur företag betalar för den tillsyn som kommuner genomför. Det är ett sätt att finansiera Exportkontrollrådet tills vi får en minskad volym på exporten och därmed behöver mindre exportkontroll. När det gäller Östersjöregionen tar vi 2 miljoner från 189 miljoner. Det blir 187 miljoner. Men samtidigt lägger vi i utgiftsområde 6 mycket mer pengar på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och menar att också Östersjösamarbetet ska kunna söka medel ur de pengar som vi lägger där och som ska finnas som en fond för olika projekt som har med den mänskliga säkerheten i vårt närområde att göra. Östersjöregionen kan mycket väl kompensera för det man förlorar på ett sätt genom att få in rätt så mycket mer på ett annat. När vi talar om internationell samverkan handlar det oftast om konfliktområdena och väldigt lite om andra kontinenter, till exempel om hur vi ska samverka med Latinamerika eller Australien. Jag tänkte höra med Kerstin Lundgren hur vi ska lyfta fram de delar av världen som inte får plats här.

anf.174 Kerstin Lundgren (C):

Herr talman! Jag tackar Bodil Ceballos för svaren på mina funderingar. Jag bara läste er reservation om ISP. Ni skriver: "Det senaste decenniets ständiga ökning av vapenexporten måste brytas och då är det rimligt att ISP får minskade resurser, motsvarande 5 miljoner kronor." Jag hade inte hört någonting om någon avgift eller något sådant. Det står i alla fall inte här. Man må då läsa innantill och försöka dra slutsatser av detta. Jag kan inte se annat än att ni tycker att den ständiga ökningen ska brytas och att ni därför minskar insatserna för ISP. Det känns, herr talman, som att man skulle kunna göra maskorna lite större i exportkontrollen, och det trodde jag inte var Miljöpartiets hållning. Därför blev jag rätt förvånad när jag läste detta förslag. När det gäller samverkan och att inte bara fastna i konfliktområden kan jag nämna Östersjön, vårt gemensamma innanhav. Det är klart att satsningarna i Östersjöregionen är viktiga för att ta vara på vårt innanhav och värna den skyddsvärda miljö vi har där. Det är klart att jag tycker att det är konstigt att ni är beredda att minska resurserna till Östersjösamarbetet och det viktiga arbete som sker där. Även om det inte är mycket är det ändå en signal. Men det må väl skrivas på oppositionens budgetprinciper. Bodil Ceballos frågar mig om andra områden. Vi samarbetar, men vi har inte medlemskap där. Vi stöttar dock banker och annat.

anf.175 Bodil Ceballos (MP):

Herr talman! Om man ska anta hela budgeten måste man naturligtvis läsa om alla budgetområden tillsammans. Därför står det till exempel inte i utgiftsområde 5 utan snarare i utgiftsområde 6 om att Östersjösamarbetet ska kunna söka pengar ur den fond som vi har gällande Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Egentligen tror jag att Östersjösamarbetet vinner på vårt budgetförslag i stället för tvärtom. Jag skulle vilja återkomma till det som Kerstin Lundgren sade om Arktis. Det låter jättebra om vi kan få en överenskommelse. Jag sätter mig gärna ned och diskuterar med Centerpartiet hur vi ska kunna få ett bättre samarbete kring Arktis för att kunna vara en starkare spelare på Alliansens arena, om man säger så. För att vi ska få till en bra ministerdeklaration i juni är det välkommet om vi kan samarbeta om det och komma till något bra, om vi nu har samma uppfattning. Jag vill gärna bjuda in Kerstin Lundgren till sådana samtal med oss. Det låter positivt. Så till Latinamerika och andra delar av världen: När jag i går började läsa på inför diskussionen i dag slog det mig att det finns många konfliktområden, och det står mycket om vad vi ska göra just där. Men det som handlar om andra delar av världen hamnar under Sverigefrämjandet. Det är genom Sverigefrämjandet som vi har diskussionerna med Latinamerika, Australien eller de lite mer välmående regionerna i vår värld. Där utgår vi från vårt perspektiv i stället för utifrån de andras perspektiv. Jag skulle välkomna om vi framöver under området internationell samverkan, som egentligen är väldigt brett, tog upp även andra delar av världen än vad vi gör i dag.

anf.176 Kerstin Lundgren (C):

Herr talman! När det gäller Arktis är det centrala och viktiga är att nå en överenskommelse med de stater som ingår i Arktiska rådet, inte att vi själva - inte ens om Bodil Ceballos och jag skulle skriva ihop någonting som vi tyckte var bra - ska försöka rädda Arktis. Det krävs i ärlighetens namn att vi når en överenskommelse med de stater som är berörda. Förutsättningen för att nå en sådan överenskommelse är naturligtvis att vi inte ställer oss i ett hörn, speciellt inte när vi är ordförande. Vi måste försöka få med alla på en överenskommelse som så långt möjligt säkrar, skyddar och värnar den känsliga miljön. Vi pratar om marina reservat, biologisk mångfald, skyddet av känsliga vatten. Det finns många frågor som måste med. Det som är i den sydliga polen är inte direkt översättningsbart till den norra polen. Men det är viktigt att försöka nå en överenskommelse, och det är den utgångspunkt vi har. Från vår sida skulle vi gärna se att Kanada, Ryssland, Danmark och USA skulle vara med på ett moratorium, men det verkar inte som att just den vägen är framkomlig. Jag hoppas att vi kan nå långt, och sedan må vi väl fortsätta arbetet. Än är det inte ett öppet hav. Herr talman! FN trodde jag var den gemensamma arenan med alla de organ som finns i FN-systemet där vi samverkar, samtalar och bygger det gemensamma regelverket. Det berör Australien och länderna i Latinamerika vid sidan av det unika samarbete som vi har med vissa andra länder.

anf.177 Carina Hägg (S):

Herr talman! Jag kände inte att Centerpartiets representants anförande andades det intresse för debatt och den inställning till kammarens arbete som jag förväntar mig från Centerpartiet. Kerstin Lundgren har tidigare i debatten, när vi diskuterade Mellanöstern och Nordafrika, talat om att skicka brev. Hon hade en väldigt förunderlig inställning rent konstitutionellt. Det skulle innebära att de organ som lyfts fram i betänkandet som indirekt valda skulle ha en än mindre roll. Jag vet inte vad man ska likna dem vid i kammaren - är de brevinkastarinstitutioner? Vad är de indirekta organen? Man undrar om Lundgren själv känner någon tillfredsställelse över att sitta kvar i Europarådet. Det var inte det jag skulle fråga om här, men jag tycker att det var viktigt att understryka det. Vad säger Kerstin Lundgren om Centerns politik när det gäller att ställa upp på FN-ledda insatser? Då har vi framför allt talat om Afrika. Självklart handlar det om att det finns ett behov och en förfrågan från FN. Vi vet att det har funnits underhandsförfrågningar som inte kommit till riksdagens bord för avgörande. Vi vet att vid sådana underhandsförfrågningar har regeringen tackat nej. Vi vet att man ofta efterlyser länder som Sverige som ett komplement och som en viktig del i insatser, men det har alltså ofta varit nej från Sveriges regering som har prioriterat andra insatser. Står Kerstin Lundgren för det som Centern har sagt, att man är beredd att delta i sådana insatser, att man ser värdet av det? Eller vill man tala om, som Kerstin Lundgren gjorde här, andra insatser för FN? Det är också viktigt, men det är en annan fråga. Vill Kerstin Lundgren peka på det som man kan göra i stället för det Centerpartiet har lovat, att ställa upp för FN-ledda insatser? Vad är svaret från Kerstin Lundgren här i kväll?

anf.178 Kerstin Lundgren (C):

Herr talman! Den konstitutionella basen är vital att hålla sig till. I det här fallet behandlar vi ett av riksdagens tydliga uppdrag, att besluta hur medel ska användas. Här berör vi ett vitalt område för riksdagen. Här handlar det inte om ett tillkännagivande, att talmannen ska skicka en skrivelse till regeringen och be regeringen att återkomma inom ett år med synpunkter på det som har sagts från riksdagen. Här har vi makt, här fattar vi beslut om hur medel ska användas. Vi kan till och med styra och ge tydliga mandat för hur medel får användas om vi utnyttjar regeringsformen. Jag noterar att Socialdemokraterna på det här området inte har någon avvikande mening, så här är vi överens, och det är jag glad för. Till frågan om FN-ledda insatser: Ja, herr talman, och ja, Carina Hägg, vi är beredda att diskutera detta. Men frågan är på vilket sätt. Jag har hört, och hörde till exempel när jag var i Kongo, diskussioner om inte bara helikoptrar som många efterfrågar där utan också om ledningskapacitet. Många gånger efterfrågar man även polisinsatser, inte att vi sänder ett förband eller en trupp. Det kräver naturligtvis hänsyn till vad som finns hos oss och vad som är möjligt att ställa till förfogande utifrån vad som har efterfrågats. Vi är beredda att resonera om det, och vi kommer fortsatt att vara beredda att resonera om det. I vår budget, som inte berörs just här utan i ett annat ärende, har vi resurser. Socialdemokraterna vill dra ned anslaget med 300 miljoner, och det skulle försvåra, om det blev riksdagens beslut nästa vecka, FN-ledda insatser.

anf.179 Carina Hägg (S):

Herr talman! Jag tycker att detta är en väldigt angelägen och viktig fråga som vi på olika sätt närmat oss i flera debatter. När Centern öppnade upp för att stödja vår linje om att kräva att nästa insats ska vara FN-ledd såg vi det som välkommet. Men nu hör jag att Kerstin Lundgren talar om att man är beredd att tala om det, resonera så där lite grann. Vi kan prata om det här kanske vid något tillfälle. Är Centern beredd att driva den här frågan i regeringen? Eller är det här samma hanteringssätt som vi har sett när det gällt till exempel Palestina? Det finns ett stämmobeslut, men sedan följer man inte upp det. Det blir något annat av det. Vad är det Centern driver? Om Centern har inflytande i regeringen måste man driva frågor. Resonera kan vi alla göra vid kaffeborden, och jag underskattar inte den formen. Men vad är Centerns politik här? Driver man frågan i regeringen? Kräver man någonting? Komplicera en insats - hur den skulle kunna konstrueras och i vilket land den skulle kunna vara - kan vi alla göra. Det kan jag bidra med. Jag kan bidra med levande historier omfattande stridsvagnar och tanks - en massa resurser och kompetens. Men huvudfrågan är: Kommer Centern att driva det här framöver i regeringssammanhang? Hittills har vi ju inte heller i den här frågan sett något resultat från Centern.

anf.180 Kerstin Lundgren (C):

Herr talman! Det är spännande att lyssna på Carina Hägg när hon gör sig till tolk för centerstämmors beslut. Jag får väl rikta samma uppmaning till Carina Hägg som jag gjorde till Urban Ahlin förra veckan: Läs på innan ni uttalar er! Efter den uppmaningen valde Urban Ahlin att tiga. Jag var beredd att överlämna stämmans beslut till honom, för jag hade det med mig, så att han kunde se vad stämman fattat för beslut. Och jag tror att också Carina Hägg skulle tjäna på att läsa på innan hon uttalar sig. Sedan kan jag bara konstatera, herr talman, att när det gäller Palestina lyckades Sverige och den svenska regeringen förra veckan rösta ja till en uppgradering. Och det var precis vad stämman beslutat om, så från vår sida är vi nöjda och glada över det resultatet. Herr talman! När det gäller FN-ledda insatser vet jag inte hur man räknar från Socialdemokraternas sida. Om man har ambitionen att sända trupp till en FN-ledd insats - vi är beredda att göra det och vi har pengarna - undrar jag hur Socialdemokraterna ska klara att göra det. Samtidigt som Carina Hägg säger att hon vill göra det, och det låter som att det är en stor insats som Carina Hägg vill att det ska vara, är hon beredd att dra in resurserna. Det kostar att sända trupp till fredsinsatser i andra länder. Och det är klart att man inte får mer trupp om man drar in resurserna, så någonting behöver läsas på även där. Och kanske krävs det någon intern diskussion om vad man ska satsa på. Än så länge, herr talman, har vi en svensk överenskommelse om de insatser som vi ska ha. Den här riksdagen har fattat beslut, också Carina Hägg, om de trupper som vi har sänt ut. Nu vill hon dra in ytterligare resurser. Jag vill inte det, herr talman.

anf.181 Robert Halef (KD):

Herr talman! Internationell samverkan för att stärka Sveriges förbindelser och intressen internationellt är behövlig. Genom samarbete med FN, EU, OSSE, OECD och andra internationella organ kan vi bidra till att främja freden och säkerheten i världen och bidra till en hållbar utveckling. Världen ser annorlunda ut i dag än under det kalla krigets dagar. I takt med att gamla utmaningar och hotbilder har suddats ut har nya tillkommit. Nutidens utmaningar måste bemötas utifrån den världskarta som tagit form sedan det kalla krigets slut. Dagens utmaningar är mer globala och gränsöverskridande till sin karaktär. För att komma till rätta med dem krävs mer, inte mindre, internationell samverkan. Genom ökad samverkan främjar vi inte endast global fred och säkerhet. Vi bevakar, stärker och utvecklar också Sveriges säkerhets-, handels- och näringspolitiska intressen. Sverige är i många avseenden betraktat som ett globalt föregångsland. Inte minst gäller detta vår öppenhet och vårt samhällsbygge liksom våra insatser för mänskliga fri- och rättigheter och en miljömässigt hållbar värld. Sverigebilden står sig stark, och genom ett fördjupat och breddat internationellt engagemang kan vi stärka den ytterligare. Herr talman! Mer än en gång har svenska medborgare direkt bidragit till att säkra och främja världsfreden - från Raoul Wallenberg, Folke Bernadotte och Dag Hammarskjöld till Jan Eliasson, namn förknippade med goda gärningar som inger respekt världen över. Vår forskning inom fred och säkerhet är av världsklass. Sipris nedrustnings- och icke-spridningsforskning används flitigt världen över. Det ska den också fortsätta att göra. På så vis gynnas en snabbare nedrustningstakt, en minskad spridning och en mer effektiv rustningskontroll - viktiga steg i det omfattade arbetet mot en säkrare och fredligare värld. Samtidigt är Folke Bernadotteakademins arbete rörande FN:s resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet av stor vikt. Dessa resolutioner är och måste fortsätta att vara vägledande för akademins eget, UD:s, Sidas och Försvarsmaktens agerande för fred och säkerhet, inte minst inom multilaterala krishanteringsinsatser. Kvinnor är en del av krigen. De drabbas extra hårt av dem och måste därför ha en given plats i fredsförebyggande, fredsmäklande och fredsbyggande insatser. Herr talman! Den parlamentariska kommitté som ska undersöka möjligheten till skärpt exportkontroll av krigsmateriel till icke-demokratiska stater har nu påbörjat sitt viktiga arbete. Kravet på ett demokratikriterium för svensk krigsmaterielexport står inskrivet i Kristdemokraternas principprogram. Ett demokratikriterium behövs så att krigsmateriel inte hamnar i händerna på stater där grundläggande fri- och rättigheter inskränks och kränks. Det behövs också för att säkerställa att produkter med dubbla användningsområden inte exporteras till diktaturer. Viljan och ambitionen att främja Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska intressen, inte stärka näringspolitiska särintressen, är och måste förbli krigsmaterielförsörjningens utgångspunkt och målsättning. Bilden av Sverige som en fredens förkämpe är inte värd att solkas till förmån för tvivelaktiga affärer med högst tvivelaktiga regimer. Herr talman! Sverige behöver fler kontaktytor internationellt, inte färre. En bred svensk utrikesförvaltning är därför en självklarhet, så också ett fortsatt aktivt svenskt deltagande i regionala och internationella organisationer. På så vis blir Sveriges bidrag till den globala freden och säkerheten och till det globala välståndet både omfattande och värdefullt. EU är en politisk allians med mandat att genomföra såväl civila som militära krishanteringsinsatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Oavsett om det gäller stärkandet av unionens civila snabbinsatsförmåga eller som samordnande land inom den nordiska stridsgruppen har Sverige ett givet ansvar för att genom EU och FN främja global fred och säkerhet. Den nordiska stridsgruppens kapacitet har redan prövats med framgång, bland annat i operationen i Libyen under våren 2011. Det var en insats som bidrog till att en av den afrikanska kontinentens grymmaste diktatorer tvingades bort från makten. På samma vis står vi kristdemokrater bakom det svenska deltagandet i ISAF-insatsen i Afghanistan. Med ett kraftfullt FN-mandat i ryggen har svensk trupp alltsedan 2002 bidragit till att stötta Afghanistans regering i att hjälpa sina medborgare till ett drägligare liv. Sveriges bidrag ställs nu stegvis om till att helt fokusera på civila insatser, där respekten för mänskliga fri- och rättigheter måste utgöra ledstjärnan i arbetet för ett friare, fredligare och mer demokratiskt Afghanistan. Herr talman! I en globaliserad värld krävs mer samverkan. I kristider är det lätt att denna samverkan offras på protektionismens och nationalismens altare. Sverige är ett litet, exportberoende land som inte har råd att ens tänka tanken "ensam är stark". Globala skeenden, globala utmaningar och globala hot - alla är de gränsöverskridande. De bemöts bäst med globala lösningar utarbetade gemensamt av världens länder. Med vår närvaro kan vi bidra med resurser och kompetens. Därför är Sveriges internationella samverkan viktig för fred och säkerhet. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.