Trafiksäkerhet - Debatt och beslut onsdag 27 mars 2013

Riksdagen vill förbjuda användning av kommunikationsteknik vid bilkörning som kraftigt försämrar uppmärksamheten (TU7)

Det behövs lagstiftning som förbjuder användning av mobiler och annan kommunikationsteknik som tar betydande uppmärksamhet från bilkörningen och därmed hotar trafiksäkerheten. Det menar riksdagen och gjorde ett tillkännagivande till regeringen.

Regeringen har i en skrivelse till riksdagen redovisat vad man tänker göra för att få en mer trafiksäker användning av kommunikationsutrustning vid bilkörning. Detta som ett svar på ett tidigare tillkännagivande (se 2010/11:TU18). Regeringen vill inte lagstifta om ett förbud mot användning av mobiler eller motsvarande vid bilkörning. I stället vill regeringen göra en översyn av kraven i trafikförordningen. Riksdagen menar att det är rimligt att införa ett förbud. Samtidigt understryker riksdagen att en lagstiftning måste utformas på ett sätt som stimulerar teknikutveckling och är teknikdrivande.

Riksdagen delar regeringens syn att bilförarna måste bli mer medvetna om hur mobiltelefonerande under körning försämrar körförmågan. Riksdagen påpekar därför att det är viktigt att de ansvariga myndigheterna redan inom kort börjar arbeta med att tydligt upplysa om riskerna för trafiksäkerheten.

Ställningstagandet gjordes med anledning av motioner från Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.

anf.24 Leif Pettersson (S):

Herr talman! Varje år dör mellan 10 och 20 personer på svenska vägar till följd av mobiltelefonanvändning. Det visar en rapport från Statens väg- och trafikforskningsinstitut, VTI. Amerikansk forskning från USA:s transportdepartement visar att olycksrisken ökar 23 gånger för den som skickar sms och samtidigt kör bil. Det råder inget som helst tvivel om att vissa sätt att använda kommunikationsutrustning i bil är oförenliga med att samtidigt köra bil. Det är det dagens debatt om mobiltelefonanvändning i bil handlar om - inte om man ska få tala och köra bil samtidigt. Debatten riskerar att handla mycket om teknik och tekniska lösningar. Jag tycker inte att det är det vi ska fokusera på. Jag tycker i stället att debatten ska handla om hur vi får en säkrare trafikmiljö och vilket lagstöd som krävs för detta. Enligt min mening är det väsentligt att vi får bort beteenden som strider mot sunt förnuft när det gäller trafiksäkerhet. Det handlar om sådant beteende som på ett påtagligt sätt tar bort uppmärksamheten från trafiken. Det kan vara att bläddra i en telefonbok på mobiltelefonen, att sms:a, att göra inlägg på Facebook, att twittra, att ställa in en gps eller att göra annat som inte hör ihop med säker bilkörning. Samtidigt vet vi att utvecklingen går snabbt. Röststyrda telefoner är ingen nyhet längre. Röststyrda sms-tjänster är kanske en nyare uppfinning, men de är fullt möjliga redan i dag. Ett företag fick faktiskt ett trafiksäkerhetspris på VTI:s Transportforum för någon månad sedan för just röststyrda sms. Nya, allt enklare och billigare tillbehör gör att en lagstiftning på detta område i dag skulle hjälpa till att främja ett trafiksäkert beteende. Herr talman! I våra grannländer finns sådan lagstiftning med något skiftande utformning. Låt mig ta Danmark som exempel. I Danmark bötfälls årligen 43 000 bilister för brott mot deras mobillag. Böterna höjdes kraftigt för en tid sedan och ligger i dag på ungefär 1 500 danska kronor. Det innebär att det är betydligt billigare att skaffa sig ett tillbehör till sin mobiltelefon som klarar handsfree och röststyrt telefonerande än att betala böterna. I Sverige säljs i dag ganska få utrustningar för detta ändamål, medan man i Danmark har en stor försäljning av dessa. Det säger mig att en lagstiftning på området är en riktig och viktig signal till bilförarna. Om det blir förbjudet att använda sin mobiltelefon på ett icke trafiksäkert sätt kommer bilisterna att följa efter och anpassa sig. I kombination med en kraftfull informationskampanj kan vi få mycket goda resultat även i Sverige. En invändning har varit att polisen inte kan se vad som sker och att en lagstiftning därför skulle vara ett slag i luften. Men jag tror inte att svenska poliser är sämre på att se vad som sker i trafiken än danska, och där tar man faktiskt 43 000 personer per år som bryter mot lagen. Jag har den tilltron till svenska poliser att de kan klara detta. Annars får de väl prata med sina danska kolleger för att ta reda på hur man gör i sådana här fall. Sverige har en lång tradition av trafiksäkerhetsarbete. Det har lett till att vi i dag är ett av världens mest trafiksäkra länder. Men mellan 10 och 20 personer dör ändå på grund av olämpligt mobiltelefonanvändande. Det är inte acceptabelt eftersom vi kan göra något åt det. Ny teknik kan bidra till att öka trafiksäkerheten, men då måste tekniken vara rätt avpassad och anpassad. Vi riskerar annars att effekten blir den motsatta, nämligen att trafiksäkerheten minskar. Vi vill se en lagstiftning som driver fram nya trafiksäkra tekniska lösningar. Vi vet att det är möjligt, och vi tror på de svenska bilisterna. Vi tror att de kommer att ta till sig detta och förändra sitt beteende. Det är inte genom en låtgåmentalitet som vi löser de här frågorna, utan då riskerar vi fler olyckor och försämrad trafiksäkerhetsutveckling och får fler döda på vägarna. Mot den bakgrunden vill jag yrka bifall till utskottets förslag i den här delen. Herr talman! Detta betänkande behandlar mer än bara kommunikationsutrustning i fordon. Alla säger sig vilja arbeta för nollvisionen och använda den som ledstjärna, men prat för inte nollvisionen närmare verkligheten. Vi socialdemokrater tycker att regeringen har avmattats i sitt arbete för nollvisionen. Det är därför dags för en nystart på det arbetet. De politiska signalerna måste vara tydliga. Vi vill ifrågasätta om regeringen verkligen går in för detta med den kraft som skulle behövas. Var finns satsningarna på de mest olycksdrabbade vägarna? Var finns satsningen på E20 genom Skaraborg? Var finns satsningen på E10 mellan Kiruna och Gällivare? Det är inte genom de vackra orden på konferenser som nollvisionen förverkligas, utan det är i avsättning av medel till trafiksäkerhet och de mest olyckdrabbade vägarna i landet. Två områden som är särskilt viktiga när vi pratar om trafiksäkerhet är mötesseparering av vägar och alkoholens roll i trafiken. Mötesseparering hänger direkt ihop med hur mycket medel som anslås till trafiksäkerhetsarbetet. Många mil återstår ännu, och vi vet att dessa investeringar sparar människoliv. Jag vill åter nämna E20 och E10 även ur denna synvinkel. Här behövs kraftfulla åtgärder för att få ned olycksstatistiken. När det sedan gäller alkoholens roll vet vi att många av de olyckor som inträffar sker under inverkan av alkohol eller andra droger. Vi vet att EU-regler sätter hinder i vägen för Sverige att ensidigt införa krav på alkolås i personbilar. Men regeringen skulle i denna fråga kunna ta initiativ gentemot EU antingen för att Sverige skulle få bli ett försöksområde eller för att ett sådant här krav skulle införas för samtliga nya personbilar inom unionen. Regeringen är dock helt passiv. Inget görs. Det vi socialdemokrater anser bör och kan göras redan nu är att ställa krav på alkolås inom yrkestrafiken. För taxi, buss och annan yrkestrafik vore det en mycket välkommen åtgärd. Skolbarn och gamla ska inte riskera att köras till sin skola eller inom färdtjänsten av en onykter förare. Vi vet att de allra flesta förare inte är onyktra, men en förare som är onykter i detta sammanhang är en för mycket. Dagens moderna alkolås är dessutom mycket enkla att använda, så en ansvarsfull yrkestrafik där alkolås ingår som en naturlig del är det enda raka i det här fallet. Herr talman! Det finns även några andra frågor som detta betänkande tar upp. En är säkerheten för dem som arbetar på vägen. Det finns i dag effektiva och enkla sätt att begränsa hastigheten förbi ett vägarbete. Tyvärr har det på senare tid blivit så att åtgärderna inte vidtas. Det kan bero på att arbetsmiljökraven har luckrats upp men också på ökad tidspress vid arbetsplatserna. Vad orsaken till detta än är måste säkerheten för dem som arbetar på väg bli bättre. I Holland, för att ta ett exempel, får inte arbeten påbörjas förrän vägen är avstängd. Detta skulle kunna prövas även i vårt land. Den nedsatta hastigheten hos oss är bara en rekommenderad nedsättning, och alltför många kör för fort förbi vägarbeten. Jag tror att högre böter för den som kör för fort förbi en vägarbetsplats skulle kunna ha en lugnande effekt. Det förutsätter dock också att polisen agerar mer i denna problematik. Man ska inte behöva dö på sin arbetsplats vid vägen. Herr talman! En annan och mycket enkel åtgärd vore att lagstifta om obligatorisk reflexväst i alla bilar och att dessa måste användas när man fått stopp utefter vägen och måste gå ur sitt fordon. Det är ingen stor kostnad för bilägaren, men det skulle på ett påtagligt sätt öka säkerheten när man tvingas stanna för att exempelvis byta ett punkterat däck. Det är därför en åtgärd som bör vidtas snarast. Jag vill dessutom ta lite tid för att prata om den sista reservationen, om hjälmtvång på snöskoter. I dag finns inget sådant tvång. På mopeder som går i 30 kilometer i timmen finns tvånget, men inte på snöskotrar som visserligen inte får köra mer än 70 kilometer i timmen men ofta framförs i betydligt högre hastigheter. En snöskoter som väger runt 200 kilo kan ha 150 hästkrafter eller mer i motorn. Vilka hastigheter man då kommer upp i kan ni själva räkna ut. En lag om obligatoriskt användande av hjälm borde därför vara något självklart. Dessutom är det ett terränggående fordon, vilket ofta gör att man färdas på guppiga och kuperade leder med betydligt större olycksrisk än för en moped. Träd och ris kan mycket väl finnas som hinder utefter dessa leder. Det här är inkonsekvent och riskerar livet på dem som inte använder hjälm. För mig och många andra som är aktiva snöskoteråkare är det en självklarhet att använda hjälm, men inte för alla. Ta detta problem på allvar och inför hjälmtvång för snöskoterförare och deras medåkande! Det kommer att rädda liv. Herr talman! Jag står givetvis bakom alla Socialdemokraternas reservationer, men vill för tids vinnande yrka bifall endast till reservation 7. (Applåder) I detta anförande instämde Lars Johansson, Lars Mejern Larsson, Suzanne Svensson, Hans Unander och Anders Ygeman (alla S).

anf.25 Jan-Evert Rådhström (M):

Herr talman! Jag ska diskutera en del av vårt betänkande TU7, Trafiksäkerhet . Mina kolleger, bland annat Lotta Finstorp, kommer på ett föredömligt sätt att ta upp andra frågeställningar. Jag kommer att koncentrera mig på den del som handlar om kommunikationsutrustning i fordon. Först vill jag säga att Sverige är ett av världens trafiksäkraste länder. Det är ett arbete som har pågått under många år, som lika intensivt pågår i dag och som ska göra så även framdeles. Men politiken kan ibland komma väldigt fel med sin vilja. Det här är ett tydligt exempel. När oppositionen har enats om ett dåligt förslag är det den som har majoritet i kammaren. Jag har försökt att se på vad det egentligen är oppositionen säger när de vill ha lagstiftning om mobiltelefoni i bil. När man studerar de olika motionerna ser man allt från att det ska vara förbjudet att prata i mobiltelefon till att det ska gälla handsfree, sms och så vidare. Men vad det har utmynnat i är väldigt svårt att analysera. Det råder ingen tvekan - det vill jag vara tydlig med - om att Alliansen anser att det är väldigt olämpligt att hålla på med en massa saker i bilen som inte är bilkörning. Det kan vara sms. Det kan vara Twitter. Det kan vara Facebook. Det kan vara att använda mobiltelefonen på ett olämpligt sätt. Där råder ingen tvekan. Men sätten att lösa problemet är vitt skilda mellan oppositionen och Alliansen. Jag tror att den majoritet som nu finns med Sverigedemokraterna och de andra rödgröna verkligen har våndats. Jag tror innerst inne att de vet att det lagstiftningsförslag som de har om förbud mot handhållen mobil och sms inte riktigt håller. De skriver bland annat så här på s. 28 i utskottets betänkande: "Utskottet vill därför betona vikten av att den lagstiftning som ska införas utformas så att den inte hämmar teknik som är under utveckling." Tack för det! Jag förstår att ni har väldigt hög tilltro till regeringen, och jag förstår att ni måste skriva så för att inte låsa fast er i gårdagens teknik. Men hur ska vi kunna framföra lagstiftning som inte ens ska förbjuda teknik som kommer? Mina vänner! Ni är i en återvändsgränd. Regeringen och Alliansen anser att vi ska skärpa lagstiftningen om vårdslöshet i trafik. Vi ska skärpa den därför att man ska kunna bötfällas oberoende av vad man sysslar med. Det är inte en viss teknik som ni vill komma åt. Vi vet att VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, inte är för en lagstiftning. Vi vet att trafiksäkerhetsorganisationen Safer inte är för. Vi vet att Trafikverkets trafiksäkerhetschef Claes Tingvall också säger nej till lagstiftning. Vi vet att oppositionen söker med ljus och lykta efter någonting att bita sig fast vid som säger att de har rätt. Precis detta fick jag höra från Leif Pettersson här nyss. Han hänvisar till en amerikansk forskningsstudie som säger att det är 23 gånger farligare att använda sms i bilen än att inte göra det. Jag måste fråga Leif: Har du läst utredningen? Har du sett vilket underlag som ligger till grund för det som ni hänvisar till? Ni tror inte på svenska forskningsrapporter, Safer eller Trafikverket, utan hänvisar till Virginia Department of Transportation i USA, som har gjort en studie där man kan se videoklipp på 24 400 händelser och där man kan konstatera en avvikande tendens i 37 fall. Har Leif Pettersson läst det han hänvisar till? Det står till och med i den utredningen att underlaget inte är relevant att använda för att det är för litet. Men om man skulle dra ut linjen för det som de har tagit fram skulle konsekvensen bli att det är 23 gånger farligare. Det är allvarligt när det sker olyckor, oavsett om det är en eller flera som drabbas. Men ska man möta ett problem i trafiken måste man möta det på rätt sätt, och rätt sätt är det som alliansregeringen vill. Vi vill skärpa lagen om vårdslöshet i trafik. Då spelar det ingen roll vad det är som gör att man har ett trafikfarligt beteende. Det kan vara att man sms:ar eller att man gör någonting annat. Vi kan inte skriva in det specifikt i en lagstiftning, utan måste se på beteendet som sådant: vårdslöshet i trafik. Det är viktigt för oss. Vi vill skärpa trafiksäkerheten i vårt land. Vi vill inte ha en kataloglagstiftning som det kommer att ta kanske tre fyra år att få fram, och enligt jurister kan det ta ännu längre, och som Leif Pettersson föreslår här i talarstolen. Vi kommer att få ett vakuum. Regeringen skrev i sin skrivelse att den vill återkomma redan under 2013 med informationskampanjer och förslag på stärkt lagstiftning vad gäller vårdslöshet i trafik. Nej, det vill inte majoriteten. Majoriteten vill att regeringen ska fundera på att göra ett lagförslag som förbjuder vissa distraktioner i bil som kommer att ta ett antal år att få fram. Jag måste nog, även om jag inte sitter i regeringen, konstatera att regeringen inte kommer att ha tid att vänta på att få igenom lagstiftning som ni vill ha. Jag är säker på regeringen med kraft vill fortsätta att jobba för trafiksäkerhet. Därför måste vi lägga fram våra förslag i avvaktan på den kataloglagstiftning som ni vill genomföra. Leif Pettersson tycker att det har en normativ verkan att införa en lagstiftning. Det är förebyggande och ger signaler. Om man lagstiftar ändrar människor sitt beteende. I samma anförande kan Leif Petterson stå och säga: I Danmark tar man 41 900 personer för att de bryter mot lagen. Det visar tvärtom att lagstiftning inte fungerar. Det handlar om att man ska informera människor om vad som är rätt och vad som är fel. Att bara lagstifta är inte lösningen. Men information är bra. Där har Leif Pettersson rätt när han hänvisar till amerikanska studier. De påvisar också att information är det som har en inverkan. Men tyvärr är också den övergående, så den lär man behöva ge regelbundet. Herr talman! Det finns mycket att säga i denna fråga. Man vill gärna misstolka vad som sagts i den debatt som har varit i medierna och som vi har haft i olika debattartiklar fram och tillbaka. Det påstås ibland att vi inte bryr oss om trafiksäkerhet. Jag vill än en gång vara väldigt tydlig. Alliansregeringen vill att vi ska ha en mycket hög trafiksäkerhet i vårt land. Vi vill att vi ska ta oss an problematiken med mobiltelefoni i bil. Vi vill att vi ska ta oss an annan distraktion i bil som gör att vi inte har en hög trafiksäkerhet. Vi vill informera bilister och skärpa lagen om vårdslöshet i trafik. Men vi vill inte ha gårdagens lagstiftning för morgondagens teknik. Det är precis vad Leif Pettersson och den samlade oppositionen just nu föreslår. Jag tycker att det är beklagligt. (Applåder)

anf.26 Leif Pettersson (S):

Herr talman! Om det nu är så viktigt måste jag undra varför Jan-Evert Rådhström inte yrkar bifall till sin reservation. Det är det första. Sedan kan man konstatera att det är ungefär samma ljud från Moderaterna hela vägen när vi talar om trafiksäkerhet. Ja, det är väl inte så mycket att göra. Vi måste göra på något annat sätt. Vi måste hitta någon annan väg framåt. Det har varit samma sak hela tiden. År 1975 blev det lag på att använda bilbälten i framsätet i Sverige. När frågan behandlades i riksdagen gick Moderaterna emot med ungefär samma argumentation som i dag. Den enskilde visste vad som var bäst, och samhället skulle inte bry sig. Från och med 1986 blev det lag på att även baksätespassagerare måste använda bilbälte. Moderaterna gick emot det. Argumentationen var densamma inför det beslutet och var ungefär som i dag när det gäller olämpligt användande av teknik. Det finns ganska mycket forskning som visar att det var bra åtgärder ur trafiksäkerhetssynpunkt att införa lag att använda bilbälten. Däremot var det många som argumenterade ungefär som Moderaterna gör i dag. De hävdade att det inte skulle följas och att människor skulle hitta på olika sätt att komma undan. De hävdade också att polisen skulle få svårt att kontrollera och bötfälla för detta. Det är ungefär som Moderaterna argumenterat tidigare i den här frågan. Jag känner igen argumentationen. Den var samma då som den är nu. Utifrån den bilden vill jag fråga Jan-Evert Rådhström vilken forskning det finns som han stöder sig på som visar att sms skulle vara säkert under bilkörning.

anf.27 Jan-Evert Rådhström (M):

Herr talman! Den är nästan inte anständigt att misstolka ett anförande så radikalt som Leif Pettersson nu gör. Jag har inte i något sammanhang sagt att jag stöder att människor håller på med sms eller annan distraktion i bil. Jag sade det ett antal gånger. Jag hoppas att Leif Pettersson läser protokollet efteråt. Jag säger att vi vill ha en teknikneutral lagstiftning. Vad är det som gör att Leif Pettersson tycker att det är så mycket bättre att göra allting annat i en bil och det inte i så fall ska vara vårdslöshet i trafik? Det finns mängder med saker som är olämpligt beteende. Det kan vi innefatta i en förstärkt lagstiftning om vårdslöshet i trafik. Herr talman! Jag skulle vilja att Leif Pettersson försöker att tala om något. Jag vet att han inte är jurist, långt därifrån. Däremot skulle jag ändå vilja försöka att få Leif att diskutera lite grann hur han tänker sig en lagstiftning som ska införas men som inte ska hämma teknisk utveckling och inte hämma teknik som är kommande. Leif Petterson har varit med och lyssnat på Volvo som varnar för en sådan lagstiftning. Kan Leif försöka att här på två minuter, eller något kortare, redovisa för detta. Hur gör man när man gör en lagstiftning som ska tala om vad som ska vara tillåtet för kommande teknik men förbjuda allt annat?

anf.28 Leif Pettersson (S):

Herr talman! Att säga att jag ska klara det på två minuter är väl kanske att ta i. Det handlar inte om att göra några kataloger, som Jan-Evert Rådhström har påstått här. Det handlar om att på ett enkelt och rakt sätt tala om att teknik i bilen kan användas men inte på ett trafikfarligt sätt. Det handlar om att få bort trafikfarligt beteende i bilen. Det handlar om att på det sättet se till att vi också har en lagstiftning i Sverige som liksom i alla andra länder runt om i hela Europa förbjuder sms:ande och telefonerande utan handsfreeutrustning. Vi kan ta exemplet med den kommunikationsutrustning som i dag utvecklas i bilar som är röststyrd och som jag hänvisade till i mitt anförande. Det är ett danskt företag som utvecklar den tekniken. Men det spelar mindre roll varifrån företaget kommer. Det viktiga är att det kommer fram ny teknik som stöder ett trafiksäkert beteende i bilen. All annan teknik som inte stöder det ska vi inte främja. Vi ska helt enkelt inte främja att sådan teknik tas fram från olika tillverkare. Det måste handla om att man ska försöka få ett trafiksäkert beteende. Det är vad hela den här frågan handlar om. Men det är ungefär på samma sätt med detta som med mycket annat. När det gäller miljöbilarna har regeringen argumenterat emot Euro NCAP och testerna av bilar i krocktester. Det skulle bara vara någon sorts organisation som har några egna intressen i den frågan, och därför ska man inte bry sig om det. Miljöbilar kan få vara i princip hur farliga som helst. Det är på precis på samma sätt som i den här frågan.

anf.29 Jan-Evert Rådhström (M):

Herr talman! Det är fascinerande att höra Leif Petterssons argumentation. Men samtidigt måste jag säga att jag välkomnar en del av Leif Petterssons argument. Leif Pettersson säger att man ska kunna använda teknik i bilen men att det inte ska ske på ett trafikfarligt sätt. Ja, vi ska ha en skärpt lagstiftning om vårdslöshet i trafik, men vi ska inte ha en kataloglagstiftning där Leif Pettersson och de övriga rödgröna ska försöka att detaljstyra exakt vad som ska gälla och inte gälla. Ingen här i kammaren, ingen som lyssnar, ingen som ser på tv kan säga hur tekniken fungerar om fem tio år. Den tekniska utvecklingen går väldigt raskt. Men i samma andetag kan Leif Pettersson säga att vi inte ska främja sådan teknik som vi inte tycker är bra. Den lagstiftning som Leif Pettersson föreslår är omöjlig till och med för den regering som han anförtror att ta fram detta digra lagstiftningsförslag. Vi vill inte ha ett vårdslöst beteende i våra fordon oavsett om det handlar om sms-skickande, mobiltelefonerande, glassätande, rökande eller något annat. Herr talman! Jag hoppas att det är här replikskiftet har klartgjort att Alliansen är för trafiksäkerhet, men vi är också för tekniska landvinningar som är viktiga för svensk bilindustri och svenskt trafiksäkerhetsarbete.

anf.30 Stina Bergström (MP):

Fru talman! Det är oerhört glädjande att vi i dag har en majoritet i riksdagen för en lagstiftning om mobilanvändning i bil. Det är inte en dag för tidigt. Sverige kommer att bli det sista av EU:s länder som inför en sådan lagstiftning. Även vårt grannland Norge har förbjudit mobilprat utan handsfree och sms:ande bakom ratten. Det här är en fråga som Miljöpartiet har drivit länge, och motionen Regler kring mobilanvändning i bil var en av de första motionerna jag skrev när jag kom in i riksdagen. Vi är många som har varit med om farliga situationer i trafiken där mobilpratande eller sms:ande förare har varit inblandade. Att förbjuda trafikfarlig mobilanvändning är en viktig signal till alla förare. Inget samtal och inget sms kan vara så viktigt att det är värt att riskera en annan människas liv. Det säger sig självt att det finns stora risker med att ägna sig åt annat än att titta på körbanan när man kör bil. En allt viktigare orsak till bristande koncentration är just mobilanvändning, detta att vi sitter och pratar och sms:ar bakom ratten. Den samlade forskningen menar att vi blir sämre bilförare när vi samtidigt håller på med mobilen. Vi reagerar långsammare, får tunnelseende, missar vägmärken och annan trafikinformation och gör större och kraftigare rattrörelser. Att skriva och skicka sms är det som i särklass ökar olycksrisken allra mest. Sedan kan man ha olika synpunkter på vad forskningen har kommit fram till, men det finns forskning som visar att olycksrisken blir 23 gånger större. En mobilknappande bilförare är lika farlig som en rattfull förare. Herr talman! I regeringens skrivelse i det här ärendet redovisas forskningen från VTI. VTI har dragit slutsatsen att det inte finns någonting som visar att samtal i handsfree skulle vara mindre farligt än samtal i en handhållen telefon. Samtidigt finns det annan forskning som visar att risken för en trafikolycka minskar om man har handsfree. Det är många länder som i dag har en lagstiftning som tillåter samtal i handsfree men förbjuder samtal med handhållen telefon, inklusive sms. Vi i Miljöpartiet anser att det i grunden finns fog för ett totalförbud mot mobilsamtal och sms:ande, i synnerhet i tätorter. Det är så pass farligt. Men vi ser också att det finns en större acceptans i opinionen för ett förbud då mobilsamtal med handsfree undantas. Enligt en Sifoundersökning anser 32 procent av svenskarna att all mobilanvändning under bilkörning bör förbjudas, medan det är 45 procent som är positiva till ett förbud där man tillåter handsfree. Sammantaget ger detta en överväldigande majoritet, hela 77 procent av svenska folket är för någon typ av förbud. Även Motormännens Riksförbund och NTF har förespråkat ett förbud mot användning av mobiltelefoner med undantag för samtal med hjälp av handsfree. Herr talman! Därför har vi i Miljöpartiet landat i att vi vill ha ett förbud mot mobilanvändning utan handsfree under bilkörning. Det inkluderar även all kommunikation med sms och annan trafikfarlig mobilanvändning. Jag tycker att ett sådant förbud rimligtvis borde vara en självklarhet för alla politiska partier som tar nollvisionens målsättning på allvar, det vill säga att allt ska göras för att minska risken för att människor dödas eller skadas allvarligt i trafiken. Jag vill yrka bifall till utskottets ställningstagande under punkten Kommunikationsutrustning i fordon i det här betänkandet. Herr talman! Varje år skadas och dödas över 3 000 fotgängare och cyklister i kollisioner med bilar. En tredjedel av de omkomna i trafiken är oskyddade trafikanter trots att de bara står för 5 procent av färdsträckan. Det är alltså nio gånger så farligt att gå och cykla som att sätta sig i bilen. Medan antalet dödade och skadade bilister minskar år för år, ökar olyckorna bland dem som går och cyklar i våra tätorter. En utsatt grupp är de äldre. Äldre människor skadas också allvarligare när de blir påkörda. Vi blir skörare när vi blir äldre. När olyckan är framme, när cyklisten, barnet eller mannen med rullatorn dyker upp framför motorhuven, är det framför allt en sak som bestämmer om du som bilförare ska orsaka skrubbsår eller ett förlorat liv, och det är hastigheten. Risken för att en människa som blir påkörd av en bil dör är mycket hög vid 50 kilometer i timmen men liten vid hastigheter under 30 kilometer i timmen. Det har varit känt bland trafikplanerare sedan 90-talet. Det är med vetskap om detta som många kloka kommunpolitiker i vårt land redan har sänkt hastigheterna i städer och tätorter från 50 till 30 kilometer i timmen. En forskargrupp vid Lunds tekniska högskola har sammanställt och analyserat de senaste årens forskning om hastigheter och hållbarhet. De har också analyserat fotgängarolyckor, och de är tydliga: Bilar ska inte köra fortare än 30 kilometer i timmen i städer och tätorter. En bilist som kör 30 kilometer i timmen kan samspela med gående och cyklande på ett helt annat sätt än den som kör fortare. Bilisterna väjer spontant för cyklisterna, kör i ett jämnare tempo och tar också mindre plats eftersom de behöver kortare avstånd mellan varandra. Bullret minskar, och även utsläppen blir lägre. Lägre hastigheter leder kort sagt till en stad att både överleva i och leva i. Miljöpartiet tar fasta på forskningen. Vi vill att bashastigheten i tätorterna ska sänkas till 30 kilometer i timmen. Vi har inspirerats av städer i Sverige och i Europa som har gått före. Vi vill skapa trygga städer för våra barn, våra gamla föräldrar och oss själva. Vi vill skapa städer att leva i, inte bara köra bil i. Därför blev vi förvånade och oroliga när Trafikverket för snart ett år sedan presenterade sitt förslag om ny bashastighet i landets tätorter och föreslog 40 kilometer, inte 30. Vi blev förvånade eftersom Trafikverket i sin handbok Rätt fart i staden - hastighetsnivåer i en attraktiv stad , som många kommuner använder i sitt planeringsarbete, förespråkar just 30 kilometer i timmen. Varför har Trafikverket ändrat sig, kan man fråga sig. Vad är det som har hänt? När jag läser Trafikverkets slutrapport Utvärdering av nya hastighetsgränser , som ligger till underlag för deras beslut, hittar jag förklaringen. Där står bland annat att "det bedöms . vara större acceptans för 40 än 30 km/tim som bashastighet hos trafikanter och myndigheter. Detta indikerar bland annat de intervjuer som genomförts med brukare av trafikjuridik på kommuner, länsstyrelser, Trafikverket och polisen." En stilla undran: Är det någon som har intervjuat cyklisten, barnet, mannen med rollatorn för att höra vilken acceptans de har? Var finns de i Trafikverkets utredning? Herr talman! Regeringen har valt att lägga locket på och inte fatta något beslut i fråga om nya hastigheter i tätorten. Om man ska tolka det positivt, och det väljer jag att göra, kan man tolka det som att Trafikverket fått bakläxa. Trafikverket har tolkat frågan enligt följande; jag läser från betänkandet: "Om frågan om att införa en ny bashastighet aktualiseras vid ett senare tillfälle är det enligt Trafikverket rimligt att både förslaget och motiven till förslaget ses över på nytt." Jag hoppas att Trafikverket då vidgar intervjugruppen. Fram till dess tänker jag och Miljöpartiet fortsätta att driva det enda rätta, att 30 kilometer i timmen, inte 50 och inte 40, ska vara den bashastighet som gäller i tätorten. Bilen har alltför länge varit styrande i vår stadsplanering. Nu är det hög tid att bilen anpassas efter människan i stället för tvärtom. Det är dags att skapa städer där bilar, cyklar och gående samsas jämlikt om utrymmet och bilens hastighet anpassas till de gående. I sådana städer vågar vi låta våra barn gå och cykla själva till skolan. I sådana städer kan de äldre promenera säkert. Med 30 kilometer får vi en mänskligare stad, en stad att leva i. Fru talman! Självklart står jag bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men för tids vinnande vill jag yrka bifall till reservation 3 om bashastigheter i tätorter.

anf.31 Jan-Evert Rådhström (M):

Fru talman! När jag lyssnar på Stina Bergströms anförande funderar jag på om vi är i Sveriges riksdag eller om vi befinner oss på ett opinionsinstitut. Miljöpartiet lägger inte fram förslag som följer deras övertygelse, utan Miljöpartiet lägger fram förslag utifrån vad Sifo anser har störst acceptans. Är det så jag ska uppfatta det? Det var så Stina Bergström sade. Det är så det står i Miljöpartiets motion. Det är beklagligt att både Stina Bergström och Leif Pettersson i sina anföranden försöker finna argument som är till fyllest för dem själva. Jag ställde ett antal frågor, bland annat om Leif Pettersson hade läst den amerikanska studie som han hänvisade till. Jag fick inget enda svar. Jag frågade Stina Bergström om hon hade läst den studie som hon hänvisade till, att det är 23 gånger farligare. Återigen: Jag negligerar inte risken med sms:andet. Om Stina Bergström inte finner argumenten i svensk forskning och inte heller någon annanstans använder hon dem som passar. Därför vill jag nämna för Stina Bergström en intressant studie, nämligen den amerikanska studie som säger att det är 23 gånger farligare att sms:a. Den säger att det är bara fyra gånger farligare att läsa en bok eller en tidning i bilen. Jag kan ifrågasätta även den uppgiften. Med tanke på det sätt som Stina Bergström talar om vårdslöshet i trafiken undrar jag om det kan vara något som hon kommit fram till under tiden, att det kan vara ett bättre alternativ.

anf.32 Stina Bergström (MP):

Fru talman! Det var många frågor, men eftersom jag är en lydig debattör ska jag försöka svara på dem alla. När det gäller Miljöpartiets inställning till vad lagstiftningen ska omfatta beträffande mobiltelefoni är det nog ingen hemlighet att vi tidigare drivit frågan om ett totalförbud mot att sitta och tala i telefon bakom ratten. Det kan man tycka att man ska fortsätta att göra, men vi anser inte att det är en framkomlig väg eftersom vi i dag - vilket är mycket glädjande - har fler som trots allt vill göra en del av det som vi vill göra. Jag tycker att en lagstiftning mot att sms:a och tala i mobiltelefon bakom ratten utan handsfree är ett jättebra första steg. Jag tror att det kommer att leda till att färre förare talar i mobiltelefon över huvud taget. Det är det viktiga. Det viktiga är att vi kommer åt att spara de liv som annars skulle offras när vi talar i telefon och beter oss vårdslöst i trafiken. Därför är lagstiftningen viktig. Sedan gällde det sms och hur många gånger farligare det är att sitta och sms:a bakom ratten. Jag kanske kan fråga Jan-Evert Rådhström hur många gånger farligare han tror att det är - eller om det över huvud taget är farligt att tala i mobiltelefon eller sms:a bakom ratten. När jag lyssnade på Jan-Evert Rådhströms anförande tyckte jag att det var lite motsägelsefullt. Å ena sidan är han väldigt angelägen om att man inte ska bete sig vårdslöst i trafiken. Å andra sidan tycker han inte att det verkar vara så farligt att tala i mobiltelefon eller sms:a bakom ratten.

anf.33 Jan-Evert Rådhström (M):

Fru talman! Jag kanske var otydlig och måste se efter i protokollet när det kommer, men jag har sagt ett antal gånger att det är olämpligt att sms:a. Det jag tycker är fel i Stina Bergströms argumentation är att man plockar fram statistik som inte är relevant, utan det finns sådant som kan ifrågasättas. För mig är det ointressant hur många gånger det är. Jag vill ha en lagstiftning som är teknikneutral. Det borde Stina Bergström ha stött i stället för att vi ska få en kataloglagstiftning som gäller specifikt mot sms; däremot sägs ingenting om gps, ingenting om andra saker som distraherar i bilen. Man riktar bara in sig på sms. Det är ett första steg, säger Stina Bergström. Ja, det är det som är så fel, att försöka göra detta när man inte har svar på vad man vill åstadkomma. Vi vill skärpa lagstiftningen beträffande vårdslöshet i trafiken just för trafiksäkerhetens skull. Låt mig ställa en helt hypotetisk fråga till Stina Bergström. Om Alliansregeringen inte har tid att vänta på den kataloglagstiftning som oppositionen vill införa om fyra till fyra och ett halvt år, kommer Stina Bergström att kunna ändra åsikt eller ska hon kanske först fråga Sifo? Kommer Stina Bergström att kunna ändra åsikt om vi kommer med ett lagförslag om skärpning av vårdslöshet i trafiken som är teknikneutralt? Om vi kommer med förslag om informationskampanjer där man påtalar vikten av olämplighet med distraktionsmoment i bilen, exempelvis sms, kan Stina Bergström då stödja det? Kan Stina Bergström i så fall kanske säga att hon hade fel, att regeringen var snabbare och gjorde mer för trafiksäkerheten än vad hon trodde?

anf.34 Stina Bergström (MP):

Fru talman! Det är bra med informationskampanjer, och det är inte heller något vi i utskottsmajoriteten har sagt nej till. Dem kan man börja med innan man går vidare till lagstiftning. I och med att vi i dag kommer att fatta beslut om en lagstiftning mot mobiltelefonanvändning i bilen kommer det att leda till att många börjar tänka på att de måste ändra sitt beteende. Det är svårt med bestämmelser i trafiken. Låt oss se på till exempel hastigheterna. Det finns hastighetsbegränsningar, men när bilförare har tillfrågats har 43 procent av männen och 26 procent av kvinnorna sagt att de normalt ligger över hastighetsgränsen. Jag hoppas att Jan-Evert Rådhström inte tycker att man ska ta bort bestämmelserna eftersom så många bryter mot dem. Det är ändå viktigt att ha dem som norm. Det är intressant att se att det är fler män än kvinnor som bryter mot bestämmelserna. 59 procent av männen och 38 procent av kvinnorna använder mobiltelefon i bilen. Man måste rikta informationskampanjerna och tänka på dessa saker när lagstiftningen utformas. Jag hoppas att regeringen verkligen tar frågan på allvar och snabbar på så att det blir en bra lagstiftning. Sverige är inte det första landet i världen som lagstiftar mot mobilanvändning. Det finns många länder att dra lärdom från, till exempel alla länder i EU och många delstater i USA. Precis som Jan-Evert Rådhström har de jobbat mycket med informationskampanjer och sett till att många liv har räddats. Det är därför jag är så glad över att vi i dag kommer att fatta beslutet i riksdagen.

anf.35 Lars Tysklind (FP):

Fru talman! I dag handlar debatten om trafiksäkerhet. Vi ska behandla ett stort antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden samt regeringens skrivelse Kommunikationsutrustning i fordon och tre följdmotioner som väckts med anledning av skrivelsen. Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet förutom under punkt 2, Kommunikationsutrustning i fordon, samt avslag på reservationerna 1 och 3-13. Det vi diskuterar i dag, trafiksäkerhet, är den allra viktigaste frågan inom trafikutskottets område. När vi talar om trafiksäkerhet måste naturligtvis utgångspunkten vara nollvisionen från 1997. Det långsiktiga målet att ingen ska dödas eller allvarligt skadas i trafiken har varit en tydlig drivkraft för att arbeta för successivt ökad trafiksäkerhet. Det transportpolitiska hänsynsmålet reviderades så sent som hösten 2012. Målet är att transportsystemets utformning, funktion och användning ska anpassas så att ingen ska dödas eller skadas allvarligt. Det här genomsyrar hela planeringsarbetet runt infrastrukturen. Som en liten signal till Leif Pettersson vill jag säga att när man jobbar med den nationella planen för vilka åtgärder som ska vidtas i landet gäller exakt samma sak för E10, E20 och alla andra vägar, nämligen att nollvisionen är utgångspunkten. Transportinfrastrukturen ska med andra ord utformas så att det finns utrymme för att göra mänskliga misstag, men det är också viktigt att lyfta fram att ansvaret för trafiksäkerheten delas av den som utformar systemet och den som använder systemet, det vill säga den enskilda personen. Det delmål som sattes upp 2009 om högst 220 omkomna år 2020 är klart inom räckhåll. Det är också intressant att titta på den analys som gjordes av Gruppen för nationell samverkan, som presenterades för knappt ett år sedan - våren 2012. Där framgår att det är möjligt att skärpa målet. Siffran 133 nämns. Det är något som vi ska ha för ögonen. Om man ändå lägger fokus på oskyddade trafikanter är det ett sätt att ytterligare skärpa målet fram till 2020. Icke förty kan man se att de senaste tre årens siffror har gått upp och ned, och i debatten har man dragit en del växlar på det. Låt oss se på totalen. För 2010 var det 266 omkomna. Nu är det naturligtvis 266 för många. För 2011 var det 319 för att 2012 sjunka till 296. Vi får ändå komma ihåg att det är de tre lägsta siffrorna sedan 1940-talet. Trenden är helt klar. Det finns mer att säga om detta, men i fråga om nollvisionen finns en bred enighet. Då har jag lite svårt att förstå vad Leif Pettersson tog upp i sitt anförande, nämligen att det finns en reservation på den punkten. Socialdemokraterna anser i svepande ordalag att det krävs politiskt agerande och att det är dags för en nystart för nollvisionen. Jag har då aldrig upptäckt att nollvisionen är något som har stannat av. Den ligger högst på agendan i hela trafikarbetet. Jag förvånas inte över att Leif Pettersson inte kunde vara mer konkret i den frågan eftersom det känns som en mycket märklig reservation. Det är en reservation i en fråga där vi alla är eniga, frågan ligger högt på agendan och frågan styr hela planeringsarbetet. Fru talman! Jag talade tidigare om att ansvaret för att uppnå nollvisionen delas av den som utformar systemet och av den som använder systemet. Det här blir tydligt när vi kommer in på punkten Kommunikationsutrustning i fordon. Som vi alla vet gjorde riksdagen ett tillkännagivande 2011. Trafikutskottet lyfte fram att regeringen skulle se över frågan om mobilanvändande under körning och återkomma senast under 2012 med förslag på åtgärder eller redovisa vidtagna åtgärder. Fokus skulle ligga på att förarens koncentrationsförmåga är en av de viktigaste faktorerna för att undvika olyckor och vidare att mobiltelefonens ställning måste tas på allvar. Regeringen har nu gjort hemläxan och har redovisat resultatet i tidigare nämnda skrivelse i december 2012. Underlaget till skrivelsen bygger på två regeringsuppdrag till Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI. Det första uppdraget var en sammanställning av aktuell forskning samt andra länders erfarenheter av förbud mot användande av mobiltelefon under färd. Det andra uppdraget var att ta fram tänkbara åtgärder för att motverka trafikfarlig användning av kommunikationsutrustning. Det första man kan notera är att det enligt rapporterna framgår bland annat att förbud mot handhållen mobiltelefon vid färd haft kortvarig effekt. Det är en erfarenhet från andra länder. Men, fru talman, låt oss slå fast att det finns total enighet om att all aktivitet som tar bort koncentrationen från bilkörningen ökar olycksrisken, och vårdslös och omdömeslös användning av mobiltelefonen är ett exempel på sådant beteende. Det blir en pseudodebatt när det hävdas att någon är för eller mot sms:ande vid bilkörning. Det är naturligtvis helt förkastligt att sms:a, "facebooka", söka i kontaktlistan eller göra annat som Leif Pettersson tog upp. Det är precis vad vi diskuterar. Men om vi bortser från mobiltelefonen finns det exempel på mycket annat som kan göras i en bil. Man ställer in radion, gps:en, äter, dricker och gör allt möjligt i bilen. Alla aktiviteter som skapar distraktion och gör att man blir vårdslös är naturligtvis helt förkastliga. Att försöka skapa specifika förbud mot någon av dessa aktiviteter riskerar att inte ha en god effekt på vare sig kort eller lång sikt. Det blir den typen av kataloglagstiftning som Jan-Evert Rådhström var inne på tidigare. Fru talman! Det är därför regeringen vill gå en alternativ väg i stället för att inrätta specifika förbud. Regeringen delar dock VTI:s bedömning att en förändrad lagstiftning kan vara ett sätt att förtydliga det farliga i att använda kommunikationsutrustning på ett felaktigt sätt. En sådan förändrad lagstiftning måste rikta sig mot all form av vårdslöst beteende och inte bara mot användande av mobiltelefon eller annan teknisk utrustning. Regeringen avser därför att se över kraven i trafikförordningen om allmän omsorg och varsamhet för förare av motorfordon för att förstärka den normerande effekten. Det är precis vad regeringen skriver, nämligen att man vill förstärka den normerande effekten. Det efterfrågas av oppositionen. Det gäller att stävja vårdslöshet i trafik. Åtgärden ska kombineras med ett uppdrag till Transportstyrelsen. En plan för åtgärder ska tas fram för att långsiktigt höja medvetandegraden hos bilförarna om riskerna med användningen av mobiltelefon och andra saker i bilen. I skrivelsen anger regeringen att man tänker återkomma i frågan under 2013, så det är definitivt inte fråga om någon långbänk här. Folkpartiet stöder naturligtvis dessa slutsatser. Jag vill också upprepa vad jag sagt tidigare i dessa debatter. Om man blir alltför specifik i sina förbud är det en stor risk att vårdslösa beteenden av annat slag upplevs som tillåtna. Det är någonting som forskningen också visar på. Det är attityder och beteenden som man måste förändra. Det handlar då inte om att förbjuda exakta och specificerade tekniska utrustningar utan om att få bort trafikfarlig användning av teknik generellt sett i bilen - och inte bara teknik utan också beteenden av annat slag. Fru talman! Hur reagerar då den samlade oppositionen på detta arbete och denna skrivelse? Jo, man föreslår ett nytt tillkännagivande där Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänstern med lite olika utgångspunkter vill ha en specifik förbudslagstiftning. Även om man har lite olika utgångspunkter landar man i en minsta gemensamma nämnare när man skriver att det behövs en lagstiftning som förbjuder användning av kommunikationsutrustning som tar betydande uppmärksamhet från bilkörningen och därmed hotar trafiksäkerheten. Ja, precis - det kan väl alla hålla med om. Det är det vi pratar om. Då kan man ställa sig frågan: Vad är skillnaden mot den väg som regeringen vill gå? Fru talman! För det första innebär en översyn av trafikförordningens krav på allmän omsorg och varsamhet ett bredare anslag mot flera trafikfarliga beteenden och inte bara mot mobiltelefoni. Det kanske är den viktigaste punkten, att man förtydligar trafikfarliga beteenden över huvud taget. För det andra är en översyn och en skärpning av kraven i trafikförordningen en betydligt snabbare väg att gå fram än att göra en lagförändring i riksdagen som kan ta åratal. Det är en sådan lagstiftning som erfarenheterna från andra länder visar har varit tveksam. Jag utgår naturligtvis ifrån att regeringen fortsätter med sitt arbete. Jag antar att oppositionen inte har någonting emot att man fortsätter att jobba med trafikförordningen för att få dessa förstärkta och normerande effekter, att man använder möjligheten att förtydliga i trafikförordningen och att man fortsätter arbetet och uppdraget till Transportstyrelsen för att medvetandegöra förare om de verkliga riskerna med detta. Jag tror att det kanske är en av de viktiga punkterna, att tekniken ingriper så mycket i vårt vardagsliv att vi inte ser riskerna. Det är en väldigt viktig del. Det känns som att skillnaden mellan lag och förordning inte är så extremt stor, och förordning är någonting som vi har i vårt lagstiftningssystem. Om man uttrycker sig lite förenklat är det regeringens sätt att stifta lag inom ramen för de lagar som riksdagen har stiftat. Fru talman! Det finns många andra intressanta och viktiga frågor kopplade till trafiksäkerheten i detta betänkande. Inte minst frågeställningen om hastighetens betydelse kopplat till oskyddade trafikanter tycker jag är en viktig del att diskutera vidare. Stina Bergström tog upp det i sitt anförande. Men jag känner att jag har lagt ned så mycket tid här i talarstolen att jag nu tackar för ordet. Vi får återkomma till dessa frågor vid något annat tillfälle. (Applåder)

anf.36 Leif Pettersson (S):

Fru talman! Varför yrkar inte Lars Tysklind bifall till reservationen om nu detta är så viktigt? Det kan man fråga sig. Samma fråga ställde jag till Jan-Evert Rådhström, men jag fick inget svar. Vår utgångspunkt är den att 10-20 personer dör årligen i trafiken på grund av mobiltelefonanvändning. Det visar VTI:s forskning och studier i denna fråga. Om vi har en regering som inte vill kommer det heller inga förslag från regeringen. Skrivelsen som Lars Tysklind hänvisade till är ett tydligt exempel på det, där man säger att allt man har gjort är bra. Det är ungefär som att släpa katten baklänges när man ska försöka få en regering som är motsträvig att göra något. För mig är det en självklarhet att det här är ytterligare ett argument för att byta regering i nästa val. Vi måste få en regering som vill göra någonting, som kan göra någonting och som kommer fram med lagstiftning även på detta område. Det här med katalog har fascinerat mig. Det är precis det som man nu vill köra fram: Ni ska ha en lång katalog på sådant som inte är tillåtet, och det kommer att ta fyra år att räkna ut en sådan katalog. Ja, det kanske det gör, men det är inte det vi har sagt. Vi har sagt att all teknik som är trafikfarlig ska förbjudas i bilen - all teknik. Vi har sagt att den teknik som främjar trafiksäkerheten är sådant som vi ska bejaka. Det kan exempelvis handla om Volvos teknik för utveckling. Signalvärdet av en lagstiftning är jättehögt. Därför måste vi få en lagstiftning på detta område.

anf.37 Lars Tysklind (FP):

Fru talman! Jag är helt säker på att Leif Pettersson har många argument för att byta regering, men det får man väl ta med jämna mellanrum. Om vi nu återgår till det som Leif Pettersson sade, att 10-20 dör årligen i trafiken på grund av mobiltelefonanvändning: Ja, det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt. Vi är helt eniga om det. Och vi är helt eniga om att vårdslöst utnyttjande av teknik i bilen också är helt oacceptabelt. Jag tycker att man kan säga att vi i den lagstiftning som finns i dag kan utläsa att det är förbjudet. Men för att ytterligare förtydliga detta föreslår regeringen nu i sin skrivelse att man ska ändra i trafikförordningen för att ytterligare förtydliga det som lagen säger och göra det brett, generellt, så att det vänder sig mot allt trafikfarligt beteende som skapar distraktion och gör att föraren tappar koncentrationen på körning i bilen. Att säga att regeringen är passiv i den här frågan tycker jag är ett märkligt uttalande. Jag kan hålla med om att det har blivit en glidning i hur man uttrycker sig från oppositionen. Det står mycket i texten om sms-förbud och mycket specifika saker, men när man kommer till slutsatsen är det precis det jag läste upp: lagstiftning som förbjuder användning av kommunikationsutrustning som tar betydande uppmärksamhet från bilkörningen och därmed hotar trafiksäkerheten. Jag tycker att det är bra att man har kommit till den slutsatsen. Men jag förstår ändå inte skillnaden mot den väg som regeringen vill gå och som är snabbare. Jag utgår från att oppositionen inte kommer att motsätta sig eller har någonting emot att regeringen fortsätter sitt arbete med att ändra trafikförordningen.

anf.38 Leif Pettersson (S):

Fru talman! Det är intressant att regeringspartierna har börjat lyssna på vad vi säger och inte tror att deras egen sanning om vad vi har sagt är den som gäller. Ni har hela tiden velat framhärda i att vi har sagt vissa saker som vi inte har sagt. Det gäller inte bara i den här frågan utan också i många andra frågor där era företrädare har velat lägga ord i munnen på oss som vi själva inte har sagt. Lars Tysklind sade ungefär så här i sitt anförande: Annat trafikfarligt beteende riskerar att öka om man skulle förbjuda sms:ande. Då undrar jag: I de andra länder som nu har infört mobiltelefonförbud, vilka trafikfarliga beteenden har ökat där? Det måste ju finnas någon forskning eller några undersökningar som visar att sådana beteenden i så fall har ökat, om nu detta påstående skulle vara sant. Jag tror inte att det är så, utan jag tror att det är jätteviktigt att vi får en lagstiftning som visar för våra bilförare att signalen är: Nej, teknik som inte går ihop med bilkörning är förbjuden i Sverige, precis som det är på många andra håll runt om i Europa. Jag tror att det är jätteviktigt att vi får det på plats. Om det då kan ske med hjälp av det arbete som regeringen har påbörjat eller om det måste ta fyra år, som Jan-Evert Rådhström påstod, eller till och med fyra och ett halvt år, alltså någon gång till nästa val 2018 - nej, det tror inte jag på. Jag tror att regeringen kan vara mycket smartare än så. Om inte annat får vi väl byta så att vi får en smartare regering.

anf.39 Lars Tysklind (FP):

Fru talman! Jag kan nog försäkra Leif Pettersson om att regeringen kommer att välja den smartaste och snabbaste vägen här. Jag är helt övertygad om att man kommer att fortsätta. Här har man nu aviserat att man fortsätter att jobba med trafikförordningen oberoende av tillkännagivandet. Regeringen är fullt medveten om att man skapar även normerande effekter med trafikförordningen. När vi är ute och kör bil skiljer vi inte mellan de regler som står i trafikförordningen och dem som står i annan lagstiftning, utan vi rättar oss efter båda sakerna. Det är så det svenska lagsystemet är uppbyggt. Leif Pettersson säger att vi lägger ord i munnen på oppositionen. Nej, vi läser bara texten. Så länge man inte kommer till slutsatsen står de specifika förbuden bara travade på varandra. Ändå försöker man ge något slags bild av att det finns någon här i riksdagen som skulle vara för att man facebookar och sms:ar under bilkörning. Det är en bisarr tanke! Sedan sade jag inte att andra beteenden skulle öka. Om man börjar exemplifiera i lagstiftningen, bli för specifik och räkna upp enskildheter som ska förbjudas blir den allmänna känslan att allt annat är tillåtet. Så fungerar lagstiftning. Det visar forskningen. Det handlar om hur människor upplever saker och ting. Ju mer specificerad en lagstiftning blir, desto tydligare upplever man att det som inte specificeras per definition är tillåtet. Det har man också sagt från forskningens sida.

anf.40 Stina Bergström (MP):

Fru talman! Jag blev väldigt glad när Lars Tysklind sade att han tyckte att det var viktigt med de ändrade hastighetsgränserna i tätort. Jag tycker att vi skulle behöva diskutera det mer. Vi har debatterat detta förut här i kammaren, Lars Tysklind och jag. I dag har vi en bashastighet i tätorterna på 50 kilometer i timmen. Precis som jag sade i mitt anförande har många kommuner gått före och sänkt hastigheten till 30 kilometer i timmen i olika delar av sina tätorter, men vissa kommuner, till exempel i den del av landet som jag kommer från, har gått på pumpen. Besluten har överklagats till länsstyrelsen, och länsstyrelsens tjänstemän säger: Nej, det är 50 som gäller. Ni får inte ha 30. Därför har vi i dag ett behov av att få gränsen ändrad. Regeringen borde ta beslut om sänkt bashastighet i tätort. Jag skulle vilja fråga Lars Tysklind vad han gör för att det ska bli ändring på detta.

anf.41 Lars Tysklind (FP):

Fru talman! Stina Bergström och Miljöpartiet lägger väldigt mycket fokus på detta med bashastighet. I dagens system finns det många hastigheter som man kan använda, och i och med att vi beslöt att man också kunde använda jämna tal som 40, 60 och så vidare blev spektrumet av användbara hastighetsgränser ännu större. De kommuner har gått före, som Stina Bergström säger, har inom det här systemet gjort sin hemläxa och har utifrån analyser av respektive vägsträcka kunnat sätta hastighetsgränserna 30, 40 eller 50 inom sitt område. Det är ju väldigt viktigt att man gör den analysen. Gaturummets utformning och den satta hastigheten måste stämma överens för bilföraren för att man ska få acceptans - jag tycker inte att det är ett felaktigt ord i sammanhanget. Det handlar om trafiksäkerhet, framkomlighet, miljö och allt detta. På många sträckor inne i städerna är naturligtvis 30 den enda hastighet som är acceptabel. Då ska det vara 30. Sedan finns det sträckor mellan 30 och 50 där man kan ha 40. I min hemkommun har man gjort dessa analyser, och där finns alla tre typerna av hastighet. Att man går på pumpen hos länsstyrelsen eller Transportstyrelsen beror helt enkelt på att man inte har gjort hemläxan. Har man goda motiv går man inte på pumpen.

anf.42 Stina Bergström (MP):

Fru talman! Nu stämmer inte Lars Tysklinds verklighetsbeskrivning riktigt. Jag har tittat på hur man har gjort i olika kommuner. Det är lite oroväckande att de kommuner som har lyckats med detta är de som inte har fått sina beslut överklagade av någon privatperson i kommunen. Rent rättsligt kan man alltså gå på pumpen om man läser regelboken på det sättet. I dag har vi hastighetsgränserna 30, 40 och 50, och man ska motivera väldigt noga om man ska ha något annat än 50 i tätort eftersom 50 är bashastigheten. Om man i stället hade 30 som bashastighet i tätort skulle man behöva motivera varför man i stället ska höja hastigheten till 40 eller 50. Jag ser att det är en bättre ordning, en ordning som skulle leda till att vi över hela landet fick bättre hastigheter i våra tätorter. Det skulle också bli enklare för kommunpolitikerna att göra hastighetsplaner i tätorten. Återigen frågar jag: Vad är problemet med att ändra bashastigheten i tätort från 50, som vi har haft i hur många år som helst, till 30, som är ett modernt sätt att se på vilken hastighet vi ska ha i städer och tätorter?

anf.43 Lars Tysklind (FP):

Fru talman! Svårigheten är att det gäller ganska stora områden. Återigen vill jag lägga fokus på att det i gällande system finns stora möjligheter att differentiera hastigheten utifrån lokala förhållanden, och man kan utforma gaturummet så att det stämmer överens med den hastighet man sätter. Många kommuner har jobbat föredömligt med det här. Det fungerar att ha 30, 40 eller 50 utifrån en process som är ganska krävande - det kan jag hålla med om - men det finns bra instruktioner från Trafikverket om hur man ska föra en sådan process. När det finns ett samband mellan hur man upplever gaturummet och de hastigheter som är satta följer man också den hastighetsgräns som gäller. Det är viktigt när kommunerna planerar städerna att man också jobbar med gaturummet som sådant för att anpassa det till hastigheten. Blir man påkörd av en bil som inte hinner bromsa är 30 kilometers hastighet att föredra. De flesta överlever faktiskt en smäll i 30 medan i princip ingen överlever i 50. Det är detta vi talar om, och det är detta som är vår utgångspunkt när vi talar om de oskyddade trafikanterna och att man måste differentiera hastigheten. Även i detta sammanhang vill jag återkomma till att ansvaret i väldigt hög grad hänger på föraren och att man följer de regler om varsamhet och omdöme som finns, oberoende av vad som står på skyltar. Som sagt: Inom dagens system finns det väldigt stora möjligheter för kommunerna att differentiera hastigheten utifrån lokala förhållanden.

anf.44 Göran Lindell (C):

Fru talman! Dagens fokus är trafiksäkerhet - ett återkommande tema som alltid är aktuellt och viktigt. Det är ett område där vi i Sverige har en lång tradition av att ligga i framkant, både om man ser till olycksstatistik och när vi tittar på fordonsbranschen. Naturligtvis finns det ingen anledning att slå sig till ro med det. Varje olycka är en för mycket, men det är en utgångspunkt i det fortsatta arbetet för att nå den så berömda och här i dag ofta nämnda nollvisionen. Det är intressant att i trafikutskottet ha möjlighet att följa vad som sker inom området forskning och utveckling kopplat till trafiksäkerhet. Regeringen gör betydande satsningar för att tillsammans med branschen stimulera detta arbete. I Centerpartiet har vi en optimistisk syn på att den tekniska utveckling som pågår ska ge stora effekter. Vi har all anledning att hoppas på stora förbättringar med hjälp av nya tekniska lösningar, inte minst kopplade till modern teknik och elektronik. Det handlar till exempel om lösningar som hjälper oss att bli bättre bilförare, lösningar som ser till att vi blir varnade om vi blir alltför trötta bakom ratten och lösningar som minskar effekterna av olyckor som trots allt sker. Ibland när man vandrar runt bland montrar på mässor och konferenser kan man som lekman nästan få en känsla av att det handlar om science fiction. Får vi tro optimister i branschen kan mycket av detta vara verklighet inom något årtionde, och en del är redan på gång. Att till exempel få en varning och kanske en automatisk inbromsning av bilen en mörk höstkväll och uppmärksammas på älgen som närmar sig vägen långt innan man själv på traditionellt sätt kan se den eller att få en skarp tillrättavisning av bilen när man börjar gäspa bakom ratten är nyheter som jag ser fram emot. För min del tror jag att en av de stora och växande frågorna när det gäller trafiksäkerhet framöver kommer att handla om cykeln, och detta av flera skäl. Cykeln har av olika skäl blivit ett alltmer uppskattat färdmedel. Det handlar om folkhälsa, miljö och ekonomi. Den är också ett sätt att minska trängseln i stadsmiljön. Detta är några skäl. Men att cykla innebär att ofta i ganska höga farter befinna sig balanserandes på några kvadratcentimeters yta på mer eller mindre lämpliga vägar, ofta i en ganska stressig miljö. När en olycka inträffar gör man som cyklist verkligen skäl för namnet oskyddad trafikant. Den cykelutredning som lämnades i höstas lyfte fram en hel del frågor kopplade till cykeln och trafiksäkerheten. I Centerpartiet tror vi på en ökad användning av cykeln som färdmedel och hoppas verkligen att man hittar möjligheter och förslag som vi kan återkomma till för att både utveckla cyklandet i Sverige och minska riskerna. Fru talman! Jag har försökt att med några grova penseldrag teckna det som jag uppfattar som viktiga trender i utvecklingen på området trafiksäkerhet. Jag vill inte på något sätt förminska enskilda problem som många av motionärerna fokuserar på. Men jag tycker ändå att det är viktigt att vi då och då som beslutsfattare också lägger en hel del tid på att försöka förstå och där så är lämpligt styra och stimulera utvecklingen av den nya trafikmiljön som växer fram. Det tror åtminstone jag radikalt kan förändra trafiken och förbättra säkerheten rejält. Som avslutning vill jag ge även Centerpartiets syn på frågan om distraktion bakom ratten orsakad av felaktig mobiltelefonanvändning. Sannolikt är det just på detta område som utvecklingen går allra snabbast när det gäller tekniska lösningar. Trafikutskottet har fått flera föredragningar både om den tekniska utveckling som pågår och hur vi som bilförare påverkas av att tala i telefon. Även om slutsatser kan skilja sig åt uppfattar jag att alla är överens om att det är i själva distraktionen, när man släpper uppmärksamheten från trafikmiljön, som faran ligger. Däremot finns data som tyder på att det till och med kan vara en fördel att bli avbruten av ett telefonsamtal under en lång och monoton bilfärd. Det gäller att vara vaken och uppmärksam men inte distraherad. Det finns sedan länge en allmänt hållen lagstiftning om vårdslöshet i trafik som, vilket många har nämnt tidigare, i princip ringar in de moment där man använder sin mobiltelefon eller annan utrustning i bilen på ett olämpligt sätt. Nu föreslår utskottets majoritet att en ny lag ska stiftas specifikt för handhållen mobiltelefon. Det är en lag som jag hade haft större förståelse för om den hade kommit för några år sedan innan till exempel gps i bilen blev vanlig och på den tiden då en telefon var en telefon. Att nu under flera år jobba med att stifta en lag om en utrustning som sannolikt kommer att se rejält annorlunda ut innan lagen träder i kraft känns, om uttrycket tillåts, närmast meningslöst. Mycket talar för att dagens mobiltelefoner förändras under tiden så att vi inte behöver knappa på dem. Samtidigt utvecklas nya tekniska prylar som också kan förvilla om de används felaktigt. Men i dag känner vi inte till och kan beskriva dem. Det kan knappast vara här som vi ska lägga koncentrationen om vi vill nå en trafiksäkrare miljö i det stora hela. Jag ska inte spekulera i de sätt som kan finnas att kringgå sådana lagar. Men här brukar fantasin flöda. Allianspartiernas reservation går ut på att i förordningstext precisera begreppet vårdslöshet i trafik. Det är ett arbete som redan pågår inom regeringen. Det har här tydligt beskrivits, inte minst av Lars Tysklind. Det skulle ge en tydligare bild både för allmänheten och för domstolarna av vad som är vårdslöshet och ringa in både olämpligt handhavande av mobiltelefon eller handdator, som man kan kalla den, och annan distraherande verksamhet bakom ratten. Fru talman! Att gå denna väg tror jag dessutom skulle ge betydligt snabbare resultat än att arbeta fram en ny lag och få minst lika bra effekt.

anf.45 Leif Pettersson (S):

Fru talman! När Göran Lindell talar om en ny trafikmiljö och så vidare tänkte jag att vi kanske får höra någon som är lite mer positiv till att vi ska lagstifta mot olämpligt användande av teknik i bilen som tar bort koncentrationen från vägen. Men så blev icke fallet. Jag måste därför fråga Göran Lindell: Varför yrkar du inte bifall till er reservation? Jag har ställt frågan till Jan-Evert Rådhström och Lars Tysklind men inte fått något svar. Men du kanske har ett svar. Jag vill ta upp även en annan fråga, som rör miljöbilar. När det gäller de miljöbilar som Sveriges regering premierar med 40 000 kronor vid inköp finns det inga som helst trafiksäkerhetskrav. Miljöbilarna behöver inte genomgå krocktesterna från Euro NCAP för att premien ska utgå. Premien kan utgå för vilka bilar som helst. Det kan vara i princip en kaffeburk som man har satt hjul på och sedan sett till att motorn är tillräckligt miljövänlig. Då kan man säkert få denna miljöbilspremie. Några större trafiksäkerhetskrav finns inte. Varför finns inte det? Jo, man säger att Euro NCAP inte är en statlig offentlig organisation. Ingenting kan vara mer felaktigt. Trafikverket i Sverige och Trafikverkets motsvarigheter runt om i Europa finansierar Euro NCAP:s verksamhet. Man gör detta tillsammans. Då undrar jag: Varför ställer man inte trafiksäkerhetskrav på miljöbilar? Det borde vara något som ligger i linje med hela trafiksäkerhetstänket och nollvisionen.

anf.46 Göran Lindell (C):

Fru talman! Jag ska ärligt säga att jag inte har någon detaljinformation om på vilket sätt man kontrollerar eller inte kontrollerar miljöbilarnas trafiksäkerhetsstatus. Men när Leif Pettersson säger att det är okej att köra omkring med en kaffeburk med en motor i tror jag att han kraftigt förenklar verkligheten. Dessa bilar ska också besiktas på vanligt sätt. Om man har valt de exakt riktiga metoderna för att göra dessa tester eller om det finns anledning att ha synpunkter på dem ber jag att få passa i den delen. Det är naturligtvis viktigt för oss alla, utgår jag från, att vi har förmåga att se de stora drag som jag inledningsvis var inne på och som Leif Pettersson kopplade sin inledning till. Vi har alltså ett antal utmaningar när det gäller trafiken framöver. Det hoppas jag att Leif Pettersson är överens med mig om. En av de stora utmaningar som vi talar om här i dag är att uppnå nollvisionen i trafiksäkerhetsmiljön. Men det handlar också om att miljöbelastningen från trafiken ska bli så liten som möjligt. Dessa mål ska vi i och för sig diskutera i ett annat sammanhang. Vi försöker alltså göra insatser från regeringens och allianspartiernas sida för att stimulera denna utveckling. Det tycker jag att vi ska se positivt på rent allmänt, och det finns all anledning att jobba för att vi utvecklar en fordonsflotta som är bättre anpassad till miljön än den som vi har i dag. Det är detta arbete som pågår.

anf.47 Leif Pettersson (S):

Fru talman! Alla vi ledamöter i riksdagen fick i går ett mejl från Motormännens Riksförbund. Det stod: En sms-lag i dag räddar liv i morgon. Det är lika farligt att sms:a när man kör bil som att köra rattfull. Risken att råka ut för en olycka ökar med 23 gånger för den som skickar sms samtidigt som han eller hon kör bil, och varje år omkommer flera personer på de svenska vägarna till följd av detta. I Kalifornien har dödstalen från mobilrelaterade olyckor halverats sedan en lag mot handhållen mobilanvändning infördes 2008. Albanien blev 2010 det näst sista EU-landet som införde ett förbud, och i Danmark bötfälldes 42 000 för att ha talat i telefon i bilen 2011. Sverige är i dag det enda land inom EU som saknar ett förbud mot att använda mobiltelefonen bakom ratten utan handsfree. 77 procent av svenska folket vill se en lag som förbjuder handhållen mobilanvändning när man kör bil. Ett förbud minskar antalet dödade och skadade i trafiken. En lag ändrar beteenden och räddar liv. I dag har du som folkvald lagstiftare möjlighet att rädda liv. Gör det! Det skriver Maria Spetz på Motormännens Riksförbund. Jag måste säga att jag till fullo instämmer i Maria Spetz beskrivning av verkligheten. Jag förstår inte varför Alliansen inte kan inse att vi faktiskt behöver en lag inte bara mot mobiltelefonanvändning utan mot all teknik som är skadlig för trafiksäkerheten. Det är precis det vi vill åstadkomma med den skrivning vi har i vår majoritetstext. Jag förstår inte varför inte Göran Lindell, om han har en annan uppfattning, yrkar bifall till den reservation som finns i ärendet.

anf.48 Göran Lindell (C):

Fru talman! Det har gjorts flera försök från allianspartiernas sida tidigare i dag, men jag gör ytterligare ett försök. Att sms:a i bil är olämpligt och rimligen ett vårdslöst beteende i trafiken. Det förslag till lösning av den problematik vi här har beskrivit finns inte på något håll i form av en lag i dag, utan det handlar från Leifs med fleras synpunkt om att försöka ringa in ett antal åtgärder i en lagstiftning som i bästa fall kan vara på plats om ett antal år. Vår syn har varit att i förordningstext i lagstiftningen under begreppet "vårdslöshet" precisera den på ett tydligare sätt för att nå just de effekter vi hoppats på. Det ska tydligare markera att det är oacceptabelt att bete sig olämpligt med hjälp av till exempel modern teknik bakom ratten och att det ska bekämpas. Det är mitt svar på frågan.

anf.49 Tony Wiklander (SD):

Fru talman! Detta betänkande innehåller väldigt mycket som hanterar vår trafiksäkerhet och bristerna i densamma. Det är väl ingen överdrift att säga att den del av betänkandet som väckt mest uppmärksamhet torde vara stycket om kommunikationsutrustning i fordon, det vill säga i detta fall handhavandet av mobiltelefon. I tidigare omröstningar - jag tror att det har varit ett par stycken - har vi sverigedemokrater stått ensamma bakom vårt krav på lagstiftning angående handhavandet av telefonanvändning. Till min glädje är så inte fallet längre, och jag hoppas att riksdagen i all sin vishet biträder majoritetens förslag. I så fall är det faktiskt bara Albanien kvar som saknar all reglering för verksamheten. När det är sagt kan man tillägga att det har pratats hit och dit om vilka olyckor som kan ha orsakats av detta. Det är kanske ingen idé att slänga statistik i varandras ansikten. Vi får ta det som finns tillgängligt, och det är väl i stort sett den amerikanska statistiken. Vi krävde därför i vår motion att en utredning inleds om i hur stor utsträckning mobiltelefonanvändning under bilkörning kan vara en olycksorsak vid trafikolyckor. Vi är här i Sverige förskonade från vetskapen om vilken betydelse det här har. Det är i den heliga integritetens namn som så sker. Det görs inga kontroller i samband med olyckor av om mobiltelefonen använts för sms och liknande och vilken inverkan detta i så fall haft. Det gör man däremot i andra länder. Såvitt jag vet görs det i USA. Jag har också länge och väl lyssnat efter regeringens besked om att skärpa lagstiftningen angående vårdslöshet i trafik. Men det kommer inget, och det händer inget. Nu är det tredje gången som vi hanterar den här frågan. Vi har hela tiden väntat på någon skärpning av det här som skulle kunna eliminera den här typen av handhavande. Under tiden har en opinion vuxit fram - jag behöver inte räkna upp alla som redan har nämnts här i inledningsanförandena - och jag har fått sms från Motormännens Riksförbund etcetera. De har också presenterat sig vid utskottssammanträden. Jag anser att de har helt rätt, och jag tror också att svenska folket har stor förståelse för att det sker någon sorts reglering av det här. Jag tänker därför yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande angående kommunikationsutrustning i fordon och avslag på reservation 2. Givetvis står jag också bakom övriga reservationer från SD, men fru talman, för tids vinnande yrkar jag inte bifall till reservation 5 under punkt 5 och ej heller till reservation 10 under punkt 16. Däremot vill jag yrka bifall till reservation 9 under punkt 15. Där handlar det om körkortshandledartillstånd. Jag har förhört mig på olika håll, och det är helt uppenbart att det förekommer missbruk i okänd utsträckning. Här borde, tycker jag, Transportstyrelsen och Skatteverket ha en helt annan insyn i verksamheten. Det hade naturligtvis varit bra om det hade gått att få en majoritet för det här, men det räcker väl med att bara nästan få det. Med det, fru talman, har jag sagt vad jag finner nödvändigt.

anf.50 Jan-Evert Rådhström (M):

Fru talman! Jag förstår att Tony Wiklander känner en viss glädje i att han har lyckats få med de rödgröna partierna i Sverigedemokraternas ståndpunkt. Det kan jag bjuda på, men i övrigt beklagar jag att så har blivit fallet. Jag hade inte tänkt gå upp och argumentera mot Tony Wiklander egentligen, men det är synd att han kan säga att ingenting händer från regeringens sida. Då funderar jag på om Tony Wiklander har något intresse av att läsa skrivelserna som kommer. Det står tydligt i den skrivelse som överlämnades till riksdagen i den här frågan precis vad regeringen bedömer att den vill göra. Regeringen vill ge Transportstyrelsen i uppdrag att ta fram en plan och åtgärder för att långsiktigt öka förarnas medvetenhet om riskerna. Regeringen säger att det i samband med en förstärkt lagstiftning om vårdslöshet i trafiken är lämpligt med informationskampanjer. Regeringen avslutar skrivelsen med att säga: Regeringen avser att återkomma i frågan under 2013 med förslag. Är inte detta till fyllest, Tony Wiklander? Men Tony Wiklander, som med sådan emfas lyckats få med sig Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, blev så glad att han struntar i vad han själv egentligen tycker. Han tycker att det ska göras en utredning om detta. Nej, nu fick han en majoritet, och då struntar han själv i fakta och tycker att lagstiftningen är den rätta vägen.

anf.51 Tony Wiklander (SD):

Fru talman! Jag får väl inleda med att tacka Jan-Evert Rådhström för överskattningen av min betydelse. Det kan hjälpa att man möjligen mår lite bättre i kväll, men det går ändå fort över. Jag har läst en hel del, Jan-Evert Rådhström, om det här. Jag har drivit frågan sedan jag kom in i den här församlingen, så det är klart att jag har läst. I den läsningen inkluderar jag Jan-Evert Rådhströms alla bombastiska insändare i frågan. Det är sällan jag har sett ett så starkt engagemang för - jag vet inte vad. I stora drag säger Rådhström att han är helt överens med oss andra om behovet av åtgärder för större trafiksäkerhet i de här fallen. Han tar avstånd från sms:ande och liknande vid ratten. Det gläder mig, det är alldeles förträffligt, för det tycker vi också. Men ursäkta om vårt tålamod kanske har trutit. När Jan-Evert Rådhström säger att regeringen jobbar på att göra någonting långsiktigt kan jag bara hålla med, för det är verkligen långsiktigt, det verkar aldrig ta slut. Till slut kan det hända att det samlas en majoritet som länge har tänkt och velat ha några åtgärder vidtagna, och så tar man möjligheten när den finns. Jag tror inte att det är svårare än så. Det ligger ingen större konspiration från vare sig min eller någon annans sida. Sakfrågan har helt enkelt lagts fram på ett sådant sätt att det uppenbarligen har övertygat en majoritet till slut.

anf.52 Jan-Evert Rådhström (M):

Fru talman! Det raljerande som Tony Wiklander hänger sig åt är inte till närmelsevis lustigt i det här sammanhanget. När jag pratar om långsiktighet pratar jag om att regeringen gett Transportstyrelsen i uppdrag att ta fram en plan för att långsiktigt öka förarnas medvetande om riskerna. Det var så jag sade, ingenting annat. Jag säger att regeringen i skrivelsen hänvisar till att den återkommer under året. Då måste jag fråga Tony Wiklander, som har så dåligt tålamod att det inte hjälper att regeringen återkommer under året: Vad säger Tony Wiklander när vi vill ha en lagstiftning om vårdslöshet i trafik som vi kanske kan åstadkomma redan under året och där vi inkluderar alla distraktioner, inte bara sms, som Tony Wiklander så engagerat pratar om? Vi vill ta med även andra saker om vårdslöshet i trafiken. Tony Wiklander vill hellre att det tar ett antal år för att få en lagstiftning som är gårdagens lagstiftning för morgondagens teknik. Det är så det blir, Tony Wiklander. Det är därför som jag med sådant engagemang tar tag i frågan. Det är med sådant engagemang jag tar tag i frågan därför att jag vill ha trafiksäkerhetshöjande åtgärder snabbt som är teknikneutrala. Problemet med att Tony Wiklander har lyckats få med sig de rödgröna partierna är att det blir ett vakuum i frågan. Vi vill föra fram detta med vårdslöshet i trafiken, och i samband med att man ändrar reglerna gör man breda informationskampanjer. Jag är, tyvärr, övertygad om att även denna gång kommer Tony Wiklander att se att han hade fel.

anf.53 Tony Wiklander (SD):

Fru talman! Nej, det är inget problem alls för mig att det blir en majoritet mot, tvärtom. Tålamod - visst ska vi ha det. Jag tycker att vi har haft väldigt mycket tålamod. Jag har inte på något sätt förhindrat vare sig Rådhström eller regeringen att vidta åtgärder. Jag hade hälsat dem välkomna om de verkligen hade kommit, men jag har inte sett någonting. Nu föreligger det konkreta förslag. Nog kan man säga att den tekniska utvecklingen går snabbt. Det håller jag med om, det går väldigt snabbt. Kanske att den här lagstiftningen helt enkelt blir onödig om några år. Vi har lagböcker, och jag skulle kunna dra en hel rad lagar, som har blivit omoderna och en del som över huvud taget inte åtföljs. Mord, rån och våldtäkt är faktiskt sådant som är förbjudet, men det sker varenda dag i alla fall, och det kan vi naturligtvis beklaga. Jag tror på det vi nu gör för att få fram en lagstiftning om detta som är så uppenbart felaktigt och missbrukas så mycket. Vi är det näst sista landet på hela vår kontinent som inte har gjort någonting åt detta. Det är dags att göra något, så får Albanien ta itu med sina problem efteråt.

anf.54 Lars Tysklind (FP):

Fru talman! Jag tror att vi får ta ett varv till om det här med tålamod. Den demokratiska beslutsprocessen är ibland ganska tålamodskrävande. Jag tycker att det som Tony Wiklander sade på slutet slår huvudet på spiken, att lagstiftningen kan bli omodern ganska snabbt. Det är precis det vi säger. Man måste ha generell lagstiftning som gäller över tid. Ni säger att ingenting händer. Jag vill upprepa det som Jan-Evert Rådhström tog upp. Det gick ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen våren 2011 där vi krävde att regeringen skulle återkomma under 2012 och att man skulle göra en forskningssammanställning och se över eventuella åtgärder. Vad gör regeringen? Ja, regeringen gör den hemläxan och återkommer med en skrivelse i december 2012. Det har hänt precis det som riksdagen ville skulle hända. Man kommer med en sammanställning av forskningen och tänkbara åtgärder. De tänkbara åtgärderna kan man ha synpunkter på, om det är sådana åtgärder man vill ha, men den typen av åtgärder stöds åtminstone av forskningen. Man ska vända sig mot all typ av vårdslöst beteende. Regeringen ser att den snabbaste vägen för att få det normerande nya förtydligandet mot vårdslöshet i trafiken är att ändra i trafikförordningen. Det har regeringen själv i sin hand, så det kan gå ganska snabbt. Man avser enligt skrivelsen att återkomma under 2013. Tycker inte Tony Wiklander och Sverigedemokraterna att det är en ganska bra slutsats att man ska lösa detta så snabbt som möjligt för att få en lagstiftning på plats om vårdslöshet i trafiken med förtydligandet att det ska inkludera mobiltelefoni och andra trafikfarliga beteenden?

anf.55 Tony Wiklander (SD):

Fru talman! Jag kan likväl som jag beundrar Jan-Evert Rådhströms engagemang i det han tror på beundra Folkpartiet, som verkligen har tålamod, kanske lite mer än vad jag har i det här fallet. År 2011 behandlade vi frågan, visst, och regeringen fick det uppdrag som du själv nämnde, Lars Tysklind. Bara för ett tag sedan återkom regeringen med en tunn skrivelse med i stort sett samma innehåll som man sagt hela tiden: Man vill inte ha någon lagstiftning på det här området. Denna skrivelse lades till handlingarna och glömdes ganska kvickt. Och nu är vi här i realiteterna. Jag vet egentligen inte vad Folkpartiet i så fall vill annat än den största välvilja när det gäller trafiksäkerhet. Det finns väl inte en käft här som säger emot det; det kan jag inte tänka mig. Nu har oppositionen uppenbarligen samlat sig till ett konkret förslag som jag tror kommer att innebära en bättre trafiksäkerhet. Det kommer sannolikt att spara flera liv framöver. När tekniken har utvecklats på ett sådant sätt att den lagstiftningen helt enkelt inte behövs längre går det bra att skriva av detta. Men det kommer att ta ett antal år. Vi har trots allt många gamla bilar och mycket gammal teknik fortfarande, och det kommer vi att ha ett antal framöver, som också Motormännens Riksförbund helt riktigt sagt. Därför tror jag att det här kommer att behövas, och därför har jag intagit denna ståndpunkt.

anf.56 Lars Tysklind (FP):

Fru talman! Skrivelsen må rent bokstavligen vara tunn, men den är definitivt inte lagd till handlingarna eftersom vi behandlar den i dag. Den finns ju bordet i dag. Det är därför vi har den här diskussionen. Jag kan upprepa min fråga: Tycker Tony Wiklander och Sverigedemokraterna att det är bra att regeringen går fram så fort som möjligt och återkommer under 2013 i frågan? Man kan via trafikförordningen skapa en ökad normerande effekt just när det gäller trafikfarligt beteende som skapar distraktion hos förare vid bilkörning och ökar olycksrisken. Tycker Tony Wiklander att det är bra att man jobbar med den frågan och att man samtidigt jobbar med åtgärder för att öka medvetandegraden hos förarna om riskerna med mobiltelefoner och annan distraktion i bilen? Det är egentligen det som är frågan. Sedan kan man diskutera tålamod hit eller dit. Men man kan inte trava tillkännagivanden på varandra, utan man måste förstå att det här är en beslutsprocess där man tar steg för steg. Det är definitivt ingen långbänk, utan det har skett precis på det sätt som riksdagen har beställt från regeringens sida.

anf.57 Tony Wiklander (SD):

Fru talman! Det är väl självklart, Lars Tysklind, att allting som leder till bättre säkerhet i trafiken är bra. Men jag har fortfarande uppfattningen att regeringen inte har velat ha den här ändringen. Och jag har inte hört något konkret om vad man egentligen vill göra, annat än undanflykter och motstånd mot lagstiftning i det här fallet. Därför är väl mitt förtroende kanske något grumlat för den regering som Lars Tysklind stöder sig på. Går det att sätta ned foten i en fråga och få någonting uträttat, i det här fallet en viktig trafiksäkerhetsåtgärd, tror jag att det är alldeles förträffligt. Det är mitt enda svar.

anf.58 Siv Holma (V):

Fru talman! Jag är mycket nöjd med att vi fick majoritet för att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag till lagstiftning mot användning av kommunikationsutrustning vid bilkörning som tar betydande uppmärksamhet från körningen och därmed hotar trafiksäkerheten. Vänsterpartiet har skrivit en motion på regeringens skrivelse 2012/13:60 Kommunikationsutrustning i fordon . Vi delar regeringens uppfattning att medvetenheten om hur mobiltelefonerande under körning försämrar körförmågan måste förstärkas. Vänsterpartiet har redan tidigare verkat för en plan för att höja medvetenheten och påvisa riskerna genom en nationell upplysningskampanj. Budskapet för kampanjen skulle vara att avråda förare från att köra och prata i mobiltelefonen samtidigt. Studier visar att förarens prestationsförmåga försämras redan av att prata i telefon, då reaktionstiden blir längre och föraren missar vissa händelser i den omgivande miljön. Att skicka sms eller att slå ett nummer under bilkörningen innebär att uppmärksamheten avleds ytterligare, vilket påverkar körkontrollen i varierande omfattning. Fru talman! Det finns studier som visar att effekten av en reglering bara begränsar telefonanvändandet ett år, medan andra studier från USA tyder på att reglering i kombination med omfattande informationskampanjer kan vara en framgångsrik väg till färre dödsolyckor och ökad trafiksäkerhet. Även om det inte är oproblematiskt att kontrollera efterlevnaden av en skärpt lagstiftning på området vill Vänsterpartiet ändå föreslå detta, då en skärpt lagstiftning kan ha en stor normativ påverkan. Fru talman! I denna del av betänkandet under punkten om kommunikationsutrustning i fordon yrkar jag bifall till betänkandets förslag om lagstiftning och avslag på regeringspartiernas reservation nr 2. Fru talman! De största orsakerna till dödsfall inom trafiken är dels hastighetsöverträdelser, dels alkoholpåverkan. Det är främst män som omkommer i trafiken. Oberoende om vi mäter i absoluta eller relativa tal är männen överrepresenterade i olycksstatistiken, och särskilt överrepresenterade är de yngre männen. Vi anser att hastigheten på vägar och motorvägar måste vara restriktiv och vill inte höja hastighetsgränserna. En självklar anledning till restriktiva hastighetsgränser är naturligtvis utifrån ett säkerhetsperspektiv, eftersom höga hastigheter leder till fler dödsfall och svåra skador. l betänkandet har vi en reservation tillsammans med Miljöpartiet. Jag yrkar bifall till reservation nr 3 Bashastighet i tätorter. Därmed stöder vi en miljöpartistisk motion. Varje år skadas och dödas över 3 000 fotgängare och cyklister i kollision med bilar. Det är nio gånger farligare att gå och cykla som att färdas med bil. Antalet dödade och skadade bilister minskar varje år medan olyckorna bland fotgängare och cyklister ökar. Barn och äldre är utsatta grupper. Vi vet att risken för att en människa som blir påkörd av en bil dör är mycket hög vid 50 kilometer i timmen men liten under 30 kilometer i timmen. En bilist som kör i 30 kilometer i timmen kan samspela med gående och cyklande på ett helt annat sätt än den som kör 50 kilometer i timmen. Dessutom är det ju ett plus när bullret och utsläppen minskar. Trafikverket och Transportstyrelsen vill sänka bashastigheten till 40 kilometer i timmen i landets tätorter. Detta menar vi är ett steg i rätt riktning, men vi förordar ändå att bashastigheten sänks till 30 kilometer i timmen i tätorter. Det handlar om att förändra synsättet i stadsplaneringen där bilen varit den styrande. Vi vill utgå från människan och att städer skapas utifrån fotgängarnas, cyklisternas och bilisternas behov. På det sättet får vi en bättre balans mellan olika sätta att transportera sig på. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 4 Trafiksäkerhet vid vägarbete, som grundar sig på en socialdemokratisk motion. Säkerheten för bilisterna har ökat, men samtidigt har flera försämringar skett när det gäller säkerheten för vägarbetarna. Antalet olyckor på vägarbetsplatser ökade 2003-2009 med 20 procent. Det är den senast kända siffran. Det är oacceptabelt att bilisterna struntar i hastighetsbegränsningarna och visar dålig hänsyn när de passerar vägarbetsplatser. Den viktigaste åtgärden för att minska incidenter och olyckor vid vägarbeten är att sänka hastigheten. Det är också viktigt att vid upphandling av vägarbeten ska kostnaden för säkerheten finnas med. Vägbyggnadsbranchen måste vara mer aktiv och ta ett större ansvar för vägarbetarnas trafiksäkerhet. Detta kan de göra genom att visa i upphandlingen hur mycket man konkret satsar på trafiksäkerheten. I Holland har man utvecklat en modell som innebär att vägarbetare inte får befinna sig på vägen förrän vägen är avstängd. Detta har haft positiva effekter, inte bara högre trafiksäkerhet utan också teknisk utveckling som innebär att vägarbetare slipper gå ut på vägen med hastighetsnedsättande hinder. Det är något som Sverige har att dra lärdom av. Det är också på sin plats att se över straffsanktionerna. Om man höjer dem kan beteendet bland bilisterna förbättras. Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation nr 7 Insatser mot alkohol vid bilkörning. Alkoholen ligger bakom många olyckor i trafiken. Under den senaste tioårsperioden har tusen människor omkommit i alkoholrelaterade trafikolyckor. Vi har åtskilliga gånger lyft fram förslaget om alkolås till regeringen och tycker att de bör återkomma med ett förslag till riksdagen som omfattar just alkolås som standardutrustning i alla ny personbilar, bussar och lastbilar. Sverige har en gång tidigare ansökt om nationellt undantag hos EU för att införa en lagstiftning om obligatoriskt alkolås i fordon. Den gången avslog EU vår begäran. Nu har dock EU blivit positivare inställd till alkolås, och Sverige bör därför förnya sin ansökan om undantag för att få installera alkolås i alla fordon som går i yrkestrafik.

anf.59 Annelie Enochson (KD):

Fru talman! Ungefär vid den här tiden varje år brukar trafikutskottet ha en debatt om trafiksäkerhet då vi behandlar ett antal motioner från den allmänna motionstiden. Det är en viktig debatt eftersom trafiksäkerheten är en grundbult i samhället som skapar trygghet. Det är därför av intresse att vi debatterar den och ser vad vi kan göra för att förbättra den. Inom OECD finns något som heter International Traffic Safety Data and Analysis Group som har gjort en internationell sammanställning av uppgifter om trafikdödade per 100 000 invånare och körda fordonskilometer i olika länder. Under 2011 hade Sverige i genomsnitt 3,3 trafikdödade per 100 000 invånare och körda fordonskilometer. Detta innebär att Sverige hörde till dem som hade lägst andel omkomna i vägtrafiken bland de studerade länderna. Motsvarande genomsnitt för EU-länderna var 6,1 under 2011. För 2012 förbättrades vår statistik då Sverige hade 3,1 trafikdödade per 100 000 invånare. Detta innebär att antalet trafikdödade under 2012 var 296 personer. Under året var dock antalet svårt skadade personer 2 961. Vad säger alla dessa siffror? Jo, i dessa siffror ryms mycket mänsklig tragedi. Många familjer har mist sin mamma, sin pappa, sin bror eller sin syster. Det är lätt att vi politiker talar om dessa siffror utan att verkligen förstå vad det är som döljer sig bakom dem. I denna debatt försöker vi analysera och se siffrorna från olika håll. Det finns dock framför allt tre orsaker till olyckor, vilket någon redan har nämnt. Den ena är att man inte håller den tillåtna hastigheten, den andra är att man inte använder bilbälte och den tredje är att man kör onykter. När det gäller hastigheten behövs det fler hastighetskameror, och polisen bör göra fler kontroller. Jag är en ganska van förare, och förrförra veckan var det första gången på mycket länge som jag hamnade i en poliskontroll. Det är inte vanligt att man får blåsa i det lilla röret, och det var nästan en upplevelse att få göra det. Framför allt behövs det en attitydförändring vad gäller att hastigheten dödar. Det är därför inte tillfredsställande att den tunga trafiken håller den tillåtna hastigheten så dåligt. De så kallade aktörsmätningarna för 2010 och 2011, som Trafikverket lät genomföra, visar att situationen inte är tillfredsställande då alltjämt en mycket hög andel av den tunga trafiken inte håller de tillåtna hastigheterna. Utvecklingen mellan 2010 och 2011 visar att andelen tung trafik som håller den tillåtna hastigheten vid 50 kilometer i timmen har ökat från 39,4 procent till 40,8 procent. När det gäller hastigheterna 70 och 90 kilometer i timmen kan vi se att det har ökat något. Vid 70 kilometer i timmen är det faktiskt 60,8 procent. I snitt håller alltså drygt hälften av dem som kör den tyngre trafiken inte hastigheten, med undantag för när det gäller just 70 kilometer i timmen. Regeringen har uppmärksammat detta och tänker återkomma till riksdagen i frågan om kontroller och vad man kan göra åt detta. Även vanliga bilförare behöver bli bättre på att hålla hastigheten. En attitydförändring måste till för att öka efterlevnaden. När det gäller bilbältesanvändningen måste det också till en attitydförändring. Lagen finns, men efterlevnaden är det dåligt med på många platser. I Sverige dör varje år ca 75 personer i alkohol- och drogrelaterade vägtrafikolyckor, och mer än 1 000 människor skadas svårt. Enligt Trafikverkets statistik har ungefär en femtedel av de omkomna personbilsförarna alkohol i blodet, och hälften av singelolyckorna med dödlig utgång är alkoholrelaterade. Mer än var tredje ung förare som dödas i trafiken är onykter, alltså över 33 procent. Enligt beräkningar görs minst 15 000 bilresor per dag av alkoholpåverkade förare. Jag vill minnas att jag förra året sade att det var lika vanligt att träffa en alkoholpåverkad förare som att träffa en taxibil. Jag är inte säker på att det är rätt, men 15 000 är otroligt många. Det motsvarar ca 0,2 procent av trafiken. Enligt uppgifter som MHF redovisat är ungefär en fjärdedel av dem som är med vid trafikolyckor beroende av alkohol eller andra droger. En onykter förare med 1 promille i blodet löper omkring sju gånger större risk att dödas i en trafikolycka än en nykter förare. Regeringens ambition har varit att få så många som möjligt att frivilligt anamma alkolås. Att inte höja förmånsvärdet på bilar som installerar alkolås har varit ett sätt. Vidare har regeringen sedan hösten 2010 infört ett permanent system som innebär att alkolås kan medges som alternativ till körkortsåterkallelse vid rattfylleribrott - detta för att man inte ska sätta sig och köra olagligt igen. Varje år ska alla myndigheter under regeringen rapportera sina bilinköp och sin leasing till Transportstyrelsen. Enligt Transportstyrelsen finns det stora brister när det gäller alkolås. Regeringens ambition är att 75 procent av myndigheternas fordon ska vara utrustade med alkolås. Enligt rapporteringen är det dock bara 13 procent, och endast fem myndigheter klarar målet. Enligt Transportstyrelsen kan en orsak till det dåliga resultatet vara att det har tagit tid att få ett ramavtal för upphandling av alkolås. Detta måste vi följa noggrannare. I kommunerna är bilden mer positiv. Allt fler kommuner har under senare år valt att ställa krav på alkolås vid upphandling, speciellt för skolbussar. Utskottsmajoriteten kommer att följa utvecklingen noga för att se att andelen alkolås i myndigheternas bilar ökar. Annars får vi se till att ytterligare åtgärder vidtas. Det är viktigt att andelen alkoholpåverkade förare som kör i tung trafik minskar och helst försvinner helt. Därför är trafiknykterhetskontroller i hamnar med färjor särskilt viktiga eftersom en del förare kan ha tagit en öl under den långa båtturen. Här har det pågått en försöksverksamhet sedan maj 2010, men den kommer att upphöra nu i maj 2013. Därför lämnade regeringen i februari i år en proposition om en förlängd försöksverksamhet för trafiknykterhetskontroll i hamnar. Förslaget är att försöksverksamheten ska fortsätta till och med den 30 juni 2016 så att man kan få tillräckligt med underlag för att kunna ta ställning till om denna försöksverksamhet ska permanentas eller inte. Jag anser att den bör permanentas och ser med glädje att MHF i samarbete med Stena Line och Trafikverket planerar ett antal alkobommar vid Tysklandsterminalen i Göteborg under våren.

anf.60 Leif Pettersson (S):

Fru talman! Jag måste rikta samma fråga till Annelie Enochson som jag riktade till Lars Tysklind, Jan-Evert Rådhström och Göran Lindell: Varför vill du inte yrka bifall till er reservation nr 2? Men i Annelie Enochsons fall kanske jag har hittat en förklaring. Jag vet inte om det är så - Annelie Enochson får väl rätta mig om jag har fel. Är det inte så att du vid fem tillfällena har motionerat till denna riksdag om förbud mot mobiltelefonerande utan handsfree? Jag tror att det är så. Då kan man få en lite annan bild av varför du inte yrkar bifall till just den reservationen. Du kanske egentligen skulle vilja yrka bifall till majoritetens text. Eller är det så att du motionerar bara när du är säker på att inte få igenom motionen? Är kanske det orsaken? Annelie Enochson tog upp problemen med den tunga trafiken. Jag är den förste att understryka att det finns många problem där. I utskottet har vi också gjort ett gediget och bra jobb på just det området och har fått tillbaka en del från regeringen där. Men det kommer i ett senare betänkande, som vi ska behandla här i kammaren den 16 maj. Vi får väl anledning att komma tillbaka och diskutera de frågorna då, så jag tänkte lämna dem därhän så länge. Men beträffande reservationen: Varför yrkar du inte bifall till den?

anf.61 Annelie Enochson (KD):

Fru talman! Tack, Leif, för att du har undersökt så noga! Jag funderade just på hur många gånger jag hade motionerat, och nu vet jag att det är fem. Jag trodde att det var fler. Jag har suttit 13 år i riksdagen. Under de 13 åren har jag motionerat i väldigt många frågor. Jag tror att jag har varit en av de flitigaste motionärerna. Därför är jag i dag väldigt glad, fast kanske inte helt nöjd. Jag höll på att säga att vi har tagit beslut, men det har vi ju inte, för vi har ju inte majoritet. Men vi har ändå sagt att vi vill ändra i trafikförordningen och att det också ska ske snabbt. Det är jag glad för. Jag upplever att det var den väg som vi kan gå i dagsläget för att kunna se till att det sker snabbt och bra. Jag tillika med dig, Leif, tycker att det här är en viktig fråga. Jag tycker inte alls att det är bra, detta med sms. Det var precis som mina kolleger sade: Det är ingen av oss som tycker att det är bra. Vi är alla lika oroade över detta. Men vår lösning är till skillnad från er är inte en ny lag utan att vi går in i den befintliga lagen och tittar på trafikförordningen. Med detta sagt vill jag att du - och ni andra som kommer i debatten - ska veta att jag noga tänker följa att det blir en skarp skrivning, för detta ligger mig varmt om hjärtat, som ni förstår. Har man motionerat fem gånger om det ligger det verkligen där.

anf.62 Leif Pettersson (S):

Fru talman! Ja, det får vi väl hoppas. Man kan också undra om Annelie Enochson är lika nöjd med regeringens åtgärder när det gäller alkolås och alkoholproblematiken. När Annelie Enochson höll sitt anförande väntade jag nästan på att hon skulle yrka bifall till reservation 7, för det var ungefär i linje med den som hon argumenterade. Jag tänkte läsa lite grann av det som står i den: "Vi anser att regeringen skulle kunna föra en betydligt mer aktiv politik på detta område och att regeringen omgående bör återkomma med ett förslag till riksdagen som omfattar krav på alkolås som standardutrustning vid köp av alla nya personbilar, bussar och lastbilar. Därutöver ska statliga myndigheter och bolag vid alla former av upphandlingar kräva i sitt anbudsunderlag att alla fordon som används för att utföra tjänster som är sammanknutna till anbudet ska vara utrustade med alkolås." Det säger vi i vår reservation, och det sade Annelie Enochson i sitt anförande. Varför då inte yrka bifall till reservationen, så att vi får igenom den, så att det blir majoritet för den och vi faktiskt kan sätta press på regeringen att genomföra något? Varför bara lite slappt säga att det inte gick för att de inte hade hittat fram till någon upphandlingsförordning eller vad det var? När kommunerna kan borde väl också regeringen kunna. När det går på ett område i det offentliga livet måste det också gå på ett annat. Beträffande bommar och alkolås vid färjor: Man kan få intrycket att Annelie Enochson anser att detta med onyktra förare i tung trafik är ett problem bara för utländska förare, för det är ändå utländska förare som i första hand använder sig av just bommarna. Jag hoppas att det inte är så, för detta är ett lika stort problem bland svenska förare som bland utländska.

anf.63 Annelie Enochson (KD):

Fru talman! För att börja bakifrån: Det är väldigt många svenska förare som åker med våra färjor, så det gäller över huvud taget. Det är inte alls bara utländska. Men jag tycker att detta är ett väldigt bra sätt, och jag är väldigt glad för att man i Göteborg har tagit det initiativet. Vi pratade om motioner förut. Jag vill påminna om att den första motion som över huvud taget skrevs i det här huset - enligt uppgift som jag har fått fram - var en kristdemokratisk motion av en herre som hette Åke Carnerö, som skrev om alkolås. Det är alltså en fråga som vi har drivit under många år. Jag vill minnas att min företrädare i trafikutskottet Johnny Gylling också har debatterat och pratat om detta under många år. Det är inte tillfredsställande att bara 13 procent av myndigheterna har installerat alkolås - det sade jag också i mitt anförande - när vi har 75 procent som ambition. Därför ska vi noga titta på vad vi kan göra mer. Har vi en ambition på 75 procent och det är 13 procent i dag är det klart att vi inte är nöjda - absolut inte. Sedan har vi detta med alkolås. Trafikverket sitter faktiskt i en arbetsgrupp på europeisk nivå där man jobbar just med standardisering av alkolås för att det ska vara lättare att få in i olika bilar. Vi jobbar på olika nivåer med detta. Precis som du sade fick vi nej 2005 från EU. Vi försöker nu på andra sätt få till en ändring. Någon sade att man har blivit mer positiv till alkolås. Ja, det tror jag. Jag tror att det är tack vare regeringen, som lyfter fram den här frågan i olika sammanhang i EU.

anf.64 Stina Bergström (MP):

Fru talman! När Annelie Enochson höll sitt anförande satt jag och väntade på att Annelie Enochson skulle börja prata om mobiltelefoni. Jag vet ju att det är en av hennes hjärtefrågor. Jag är väldigt glad över att det finns en person på allianssidan i trafikutskottet som har drivit den frågan och motionerat så flitigt i alla år. Glad men inte helt nöjd hörde jag att Annelie Enochson var. Jag tänkte bara fråga: Hade det inte känts bättre att få ansluta sig till den skrivning som utskottsmajoriteten nu står för, om en lag mot mobiltelefoni utan handsfree i bilen - det som Annelie Enochson har motionerat så flitigt om genom åren?

anf.65 Annelie Enochson (KD):

Fru talman! Mycket av arbetet i politiken sker inte här i kammaren, inte i vårt utskott, utan när vi sitter i regeringsställning sker det i vårt departement. Därför är jag i dag glad att vi, som det står i texten, ska ändra trafikförordningen och se till att skärpa kraven beträffande vårdslöshet. Allt det som står i vår text är jag väldigt glad för. Samtidigt kommer jag, som jag sade tidigare till Leif, att hålla ögonen på detta, så att det verkligen sker och också blir i den riktning som jag hoppas. Vi har i Alliansen enats om att vi ska skärpa kraven, just för att det ska gå fortare - det känner jag är viktigt. Det behövs en förändring, och den behöver ske snabbt. Därför är jag glad för att det har kommit så här långt.

anf.66 Stina Bergström (MP):

Fru talman! Tack så mycket för svaret! Något annat som Annelie Enochson nämnde i sitt anförande var detta med hastigheterna och att det var skrämmande att det är så dålig efterlevnad av de gränserna. Det gäller den tunga trafiken men också vi vanliga bilförare, som är dåliga på att hålla hastigheter. Skrämmande nog är det de låga hastigheterna - 30, 40 och 50 kilometer i timmen - som vi ofta överskrider. Jag berättade i mitt anförande att jag har tittat på siffror från Trafikverket som säger att om man frågar bilförare är det 43 procent av männen som erkänner att de brukar ligga över hastighetsgränsen och 26 procent av kvinnorna. Annelie Enochson pratade om att det behövs en attitydförändring, och det är tydligt att det behövs. Det syns också att det behövs en starkare attitydförändring hos männen än hos kvinnorna. Män är sämre på att hålla hastighetsgränserna. Jag tänkte fråga Annelie Enochson hur Annelie Enochson och regeringen tänker jobba med attitydförändringen. Hur kommer man till skott med det?

anf.67 Annelie Enochson (KD):

Fru talman! Vi har bland annat sagt att vi nu kommer att vända oss till Transportstyrelsen. Vi har gett den ett uppdrag att finna en plan för andra lämpliga åtgärder för att öka trafiksäkerheten. Det gäller inte bara kommunikationsutrustning utan även andra frågor. Här ligger en del i detta. Jag tror att man måste jobba långsiktigt. Förra veckan träffade jag här i huset NTF och frågade vad de gör, hur de arbetar och vad de har för projekt för att hålla mig informerad om vad som händer. Det förekommer en hel del saker runt omkring för att få människor medvetna om att de måste följa hastigheten, ha på sig säkerhetsbälten och framför allt att de aldrig ska dricka alkohol när de kör bil. Det finns många av de sakerna som man jobbar med. Det finns bland annat något som heter Smadit där de olika myndigheterna tillsammans med polisen jobbar med just alkohol. Jag tror att man kan påverka på olika sätt, och jag är glad att det sker så mycket. Därmed är inte sagt att det inte kan ske mer. Det tycker jag absolut att det kan. Jag vill meddela en annan sak för kammaren. Jag fick i förrgår reda på inför den påskhelg vi nu har att Norge tydligen fattat ett beslut att den 2 maj införa ett sms-förbud i bil. Nu bor jag granne med Norge. Jag har ett fritidshus i Strömstad, och jag ska dit under påsken. Jag kommer framöver att se vad detta sms-förbud kommer att innebära som ska träda i kraft den 2 maj. Det är kanske inte sista gången vi debatterar frågan här. Jag kommer att fortsätta att följa den tack vare mitt stora intresse för detta och mina motioner i frågan.

anf.68 Lotta Finstorp (M):

Fru talman! Jag kommer att ta upp andra trafiksäkerhetsfrågor än vad min kollega Jan-Evert Rådhström tog upp i sitt anförande. Hösten 2012 beslutade riksdagen om en revidering av hänsynsmålet. Hänsynsmålet är själva fundamentet i trafiksäkerhetsarbetet. Det innebär att den nya lydelsen är att transportsystemets utformning, funktion och användning ska anpassas så att ingen ska dödas eller skadas allvarligt, bidra till det övergripande generationsmålet för miljö och miljökvalitetsmålen nås samt bidra till ökad hälsa. Det är jag förstås väldigt glad över. Vi har haft nollvisionen ända sedan hösten 1997. Många av våra barn har vuxit upp med nollvisionen. Vi som har körkort har också haft med oss den i ryggmärgen hela tiden. Även om vi har en nollvision som är satt av en nationell nivå har vi trafikanter ett stort ansvar och en skyldighet att ta hänsyn och ha ett gott omdöme i trafiken. Det gäller naturligtvis fortfarande i dag år 2013. Min allianskollega Annelie Enochson tog upp International Traffic Safety Data and Analysis Group, som tillhör OECD, och de data som den tar fram. Det är väldigt glädjande att se att under 2011 hade Sverige i genomsnitt 3,3 trafikdödade per 100 000 invånare och körda fordonskilometer. Det innebär att Sverige är det land som har lägst andel omkomna i vägtrafiken av de studerade länderna. Om man jämför med de övriga EU-länderna är genomsnittet 6,1 i förhållande till de 3,1 som det visat sig att vi har 2012. Vi ska med andra ord vara väldigt stolta över det trafiksäkerhetsarbete som görs i Sverige och den attityd som vi har till trafiksäkerhet även om mycket kan göras bättre. Varje avliden eller trafikskadad är naturligtvis ett misslyckande. Det får vi aldrig glömma bort. Vi är bäst klassen så här långt, men det finns mycket kvar att göra. Preliminära siffror visar att utvecklingen i Sverige går åt rätt håll även när vi tittar på konkreta numerärer. Totalt omkom 296 personer i vägtrafiken under 2012. Det är tack och lov en minskning från 2011. Noterbart är att antalet personer som dödades i vägtrafiken under 2012 är den näst lägsta siffran sedan 1940-talet. I dag har vi betydligt fler bilar på våra vägar än vad vi hade 1940. Om man tittar på antalet omkomna i vägtrafiken i olika åldersgrupper ses en kraftig minskning under 2012 för åldergrupperna 18-24 år samt 75 år och äldre. Fru talman! Låt mig uppehålla mig vid bashastigheter i tätorter. Det är en fråga om är föremål för motioner i riksdagen. I december 2012 gav regeringen Trafikverket i uppdrag att ta fram förslag till en nationell trafikslagsövergripande plan för utveckling av transportsystemet för perioden 2014-2025. Av beslutet framgår att det är viktigt att systematiskt fortsätta med att anpassa hastighetsgränserna till vägarnas standard för att uppnå ett effektivt och säkert transportsystem samt att det även fortsättningsvis är angeläget att försöka motverka de negativa effekter som kan uppkomma i form av försämrad tillgänglighet men också ökad restid. Regeringen anger vidare att det för närvarande därför inte är aktuellt att genomföra ytterligare långtgående reformer av hastighetssystemen. Det fortsatta arbetet bör ske inom ramen för det befintliga hastighetssystemet, med hänsyn till trafikmiljö, trafiksäkerhet och tillgänglighet. Den unika kunskapen om den lokala trafikmiljön finns naturligtvis i våra kommuner. Det är helt i enlighet med det kommunala självstyret. Fru talman! Jag vill också nämna något om reflexvästar i fordon eftersom man i ett antal motioner berör detta. I början av 90-talet fanns krav på att ha en reflexsele när man färdades med buss eller lastbil. Detta krav har sedan tagits bort. Sverige är anslutet till FN:s regelverk som specificerar bland annat krav på utrustning i fordon. I regelverket finns krav på varningstriangel men inte på reflexväst. När frågan om krav på reflexväst utreddes 2005 av dåvarande Vägverket framkom stora svårigheter med övervakning samt kontroll och sanktioner. Rekommendationen blev att inte införa ett sådant krav. Detta var 2005. Då var det Vägverket som var den myndighet fanns med i arbetet. Det framhöll att frågan inte borde avgöras nationellt utan utredas närmare internationellt och regleras där. Fru talman! Kompetenskrav för utryckningsförare är ett återkommande motionsämne. Som ett led i att säkra att utryckningspersonalen kan köra till exempel ambulansen på ett säkert sätt genomför landstingen olika egeninitierade utbildningsinsatser i form av introduktionsutbildning och fortlöpande utbildning för de anställda. På så sätt säkras att varje nyanställd ambulanssjuksköterska erhåller den utbildning som behövs. Dessutom finns inte sällan ett faddersystem för ambulanspersonal där en erfaren ambulanssjuksköterska till exempel kör på prio 1-utryckningar. År 2008 utarbetade representanter för Arbetsmiljöverket, dåvarande Räddningsverket, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen och dåvarande Vägverket grundläggande kompetensmål för utryckningsfordon. När det handlar om polisens förarutbildning har krafttag tagits. Där fanns det verkligen brister. Jag är därför glad för att man nu 2013 kommer att tillämpa en nationell förarutbildning hos polisen. Det gäller att få en enhetlig utbildning för dem där det finns gemensamma mål. Utskottet och Alliansen välkomnar de åtgärder som nu sätts in för att höja kompetensen bland utryckningsförare för att förebygga olyckor i trafiken. Man kan därför konstatera att det inte finns någon anledning till ytterligare åtgärder.

anf.69 Leif Pettersson (S):

Fru talman! Vi kan väl alla stryka under och känna stolthet över Sverige har format nollvisionen, som nu också börjar bli uppmärksammad internationellt på olika sätt - genom FN och i andra länder. Det var väl tur att vi inte följde er tankesmedja Timbros motstånd och förslag att nollvisionen aldrig skulle genomföras när den togs upp till behandling. Moderaterna var med på nollvisionen när den genomfördes, och till er heder ska sägas att ni gick emot tankesmedjans tankegångar i detta. När Lotta Finstorp beskriver nollvisionen säger hon att den har varit normgivande, att den har gett många goda effekter bland förare och så vidare. Beteendet har förändrats i trafiken, säger hon. Jag funderar så här: Det är ungefär det vi säger att vi vill åstadkomma också med en förändring av tekniken. Det är det som reservation nr 2 handlar om, och det är det vi vill åstadkomma. Vi vill se ett ändrat beteende. Vi tror att om vi formar en lag här i riksdagen får det också påverkan på hur folk beter sig. Vi tror att det är viktiga signaler som sänds ut till förarna av fordon i Sverige att detta inte är acceptabla beteenden. Men då säger Alliansen helt plötsligt: Nej, det kommer inte att hända. Nej, så är det inte. Vi måste gå en annan väg! Sedan har man talat om vårdslöshet i trafik. Jag får inte ihop det där, Lotta. Hur hänger det ihop egentligen?

anf.70 Lotta Finstorp (M):

Fru talman! Alla åtgärder som vidtas med infrastruktursatsningar och så vidare har nollvisionen som ledstjärna. Att ha ett vårdslöst beteende i bil är precis samma sak. Då motverkar man nollvisionens ambitioner. Vi har en lagstiftning redan i dag. Om det är beteendet som förorsakar en olycka kan det anges till lagstiftningen vårdslöshet i trafik. Jag har suttit i bilkö bakom kvinnor som har plockat papiljotter ur håret, till exempel. Om det skulle ha hänt någonting då skulle man naturligtvis ha kunnat ange lagen om vårdslöshet i trafik. Det är själva beteendet i sig det handlar om. Jag är väldigt intresserad av hur S, V, MP och SD kommer att klara ut att hitta en ny lagstiftning som blir teknikneutral. För mig är det helt omöjligt. Däremot ska vi använda oss av den lagstiftning vi redan har, gärna med ytterligare skruvning. Det tror jag att vi behöver ha, och det är också det som är regeringens ambition. Det finns ett betydligt bättre sätt att förhindra vårdslöst beteende i bilen om man använder den lagstiftning vi har. Men det är ständigt så i den här kammaren att vi ska lagstifta nytt om allting i stället för att använda det vi redan har. Det skulle också ha gått mycket fortare att använda den lag vi har. Nu kommer det att ta åtskillig tid innan det först och främst finns en sådan stringens i en lagstiftning att det går att bötfälla någon. Det kan jag känna oro för. Vi borde i stället använda oss om lagen om vårdslöshet i trafik och skruvar lite på den. Det hade gått mycket fortare.

anf.71 Leif Pettersson (S):

Fru talman! Jag får det ändå inte att gå ihop. Hur kan ambitionen i nollvisionen vara något som påverkar attityder hos människor medan den andra lagstiftningen inte är det? Det var det jag tyckte var poängen här. Lotta säger att vägarnas standard är viktig för trafiksäkerheten. Så är det naturligtvis. Men vad som händer i dag är att man tvingas sänka hastigheten på många av våra vägar därför att man inte med underhåll kan upprätthålla vägarnas standard. Vi kan se allt fler ställen där vi får potthål i vägen och där vägar inte fungerar på det sätt de är tänkta att göra och där man därför måste sänka hastigheten. Jag tror inte att detta är rätt väg att gå på vägar som är lågtrafikerade. Jag tror att man i stället måste se till att med underhåll upprätthålla vägarnas standard. Därmed kan också hastigheten hållas konstant. Annars förlorar mycket av hastighetsbegränsningen sin inverkan. Människor struntar i den och kör för fort i alla fall. Det är naturligtvis ett förkastligt beteende, men det är ungefär så det går till. Jag tror att det är viktigt att vi på det sättet ser till att vägarnas standard kan upprätthållas. När det gäller reflexväst i bil är det ungefär lika enkelt som varningstriangel. Bilbesiktningen får titta efter om det finns en reflexväst i bilen. Om man inte har det får man underkänt och får komma tillbaka. Det är inte märkligare än så. En reflexväst i bil skulle spara många liv, och det skulle underlätta för många människor när man exempelvis ska byta däck.

anf.72 Lotta Finstorp (M):

Fru talman! Först och främst tar Leif Pettersson upp vägstandarden. Det är rätt. Ju bättre vägstandard vi har, i desto högre grad kan vi ha samma hastighet. I dag måste man vara oerhört uppmärksam på när det skiftar och man måste gå ned i hastighet och så vidare, vilket i och för sig kan vara bra som chaufför att ha en uppmärksamhet på. Alliansregeringens infrastruktursatsning är historisk. I och med den kommer vi också att kunna höja standarden på vägarna. I dag är det vägbyggen överallt i hela landet - även av järnväg - som vi aldrig har sett tidigare. Vi kommer att få en högre standard successivt. Men det har varit ett eftersatt underhåll, och det tar tid att komma i fatt. Det är inte förbjudet att ha reflexväxt i bagaget. Det har jag, och det har säkert du också. Det finns ingen anledning för oss att nationellt lagstifta om det. Men jag vet att man ser över detta internationellt sett utifrån FN:s regelverk. Det är möjligt att det blir en lag av det, men det är en uppmaning till alla trafikanter att ha en reflexväst i bagaget.

anf.73 Stina Bergström (MP):

Fru talman! Eftersom Lotta Finstorp i sitt anförande tog upp min motion och vår reservation om hastighetsbegränsning i tätort får jag än en gång möjlighet att ställa frågor om detta. Det behöver redas ut ytterligare. Lars Tysklind och jag diskuterade frågan. Vi diskuterade också den handbok som har getts ut av Trafikverket och SKL. Den heter Rätt fart i staden . Denna handbok innehåller bara rekommendationer. Det finns inte någonting i en lag som säger att man får ha 30, 40, 50 eller 70 i tätort. Den lag som finns är trafikförordningen, och i trafikförordningen står att det är 50 som gäller inom tätbebyggt område. Det är som sagt detta som kan ställa till problem för kommuner som vill ha 30 i sina tätbebyggda områden. Jag vill fråga Lotta Finstorp hur jag egentligen ska tolka detta att regeringen har lagt locket på i frågan och inte tar upp Trafikverkets förslag att ändra bashastigheten i tätort.

anf.74 Lotta Finstorp (M):

Fru talman! Det är en bra skrift som SKL och Trafikverket har gjort. Den är gjord för att rekommendera kommunerna hur de kan göra. Min erfarenhet som kommunföreträdare är att det inte har varit några problem att sänka hastigheten i tätorterna i dialog med Trafikverket. De har tjänstemän som jobbar nära kommunerna. Om man bara har bra argument och kan visa att man har en trafikfarlig miljö är min erfarenhet att det inte är några som helst problem om man jobbar tillsammans. I min kommun, Flen, har vi ett gångfartsområde med 7 kilometer i timmen rakt igenom staden. Det är mycket irriterade bilister, kan jag säga, men gångtrafikanterna är tacksamma för att det är så låg fart. Detta är egentligen en genomfart, och Trafikverket har inte haft några som helst synpunkter på det. Jag känner inte igen det som Stina Bergström beskriver.

anf.75 Stina Bergström (MP):

Fru talman! Vi har som sagt haft en lång historia om detta i Värmland. Jag vill läsa ur länsstyrelsens avslag på Karlstad kommuns önskningar om att få ha 30 kilometer i vissa områden av staden. Länsstyrelsen skriver: Statens kommuner och landsting har tillsammans med Vägverket tagit fram Rätt fart i staden i syfte, som länsstyrelsen uppfattar det, att få till stånd en generell sänkning av bashastigheten till 30 kilometer i timmen i bostadsområden inom tätbebyggda områden över hela landet. En sådan generell ändring av hastighetsgränserna bör lämpligen beslutas på central nivå av riksdag och regeringen. Det tycker länsstyrelsen i Värmland. Jag vet att detta också händer på andra håll i landet. Det är ett problem. För att komma åt detta behöver vi fatta ett beslut på central nivå. Så återigen: Kan vi få se ett sådant beslut?

anf.76 Lotta Finstorp (M):

Fru talman! Länsstyrelsen i Värmland har egentligen missuppfattat hela den skrift som SKL har tagit fram för att vägleda kommuner och regioner. Det är min uppfattning. Sedan får ni prata om det i Värmland med er länsstyrelse. Jag hävdar alltid att vi måste vara noggranna med på vilken nivå vi ska fatta vilka beslut. När det handlar om bashastighet i tätorter ser det så olika ut i varje kommun. Jag litar på att mina kommunpolitiker vet exakt var man behöver vidta en viss åtgärd, och där tror jag att Stina Bergström och jag har en samsyn. Därför blir jag förvånad när jag hör att en länsstyrelse lägger in en sorts veto och säger att man inte får göra detta. Jag har inte alls den erfarenheten, utan vi har tvärtom ett mycket bra och tillmötesgående synsätt i mitt län. Jag känner inte igen detta, men jag tycker inte att vi måste lagstifta nationellt om att sänka bashastigheten. Det kan ju vara så, precis som i min kommun, att man vill ha 7 kilometer i timmen. Då måste man få ha det. Jag är emot allting som överprövas. Jag vill att kommunerna ska ha kvar sitt kommunala självstyre även i praktiken.

anf.77 Anders Ygeman (S):

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt gå upp i den här debatten, men det har förekommit en del missförstånd och ett par rena felaktigheter. Därför kände jag mig tvungen att gå upp. För det första har det varit en del diskussioner om olika studier. Mig veterligt finns det inte en enda studie i ett enda land i världen som visar att det skulle vara positivt för trafiksäkerheten eller framförandet av fordon att sms:a samtidigt. Om någon av de borgerliga ledamöterna känner till någon sådan studie är de hjärtligt välkomna att läsa in det till kammarens protokoll. Rätta mig gärna om jag har fel! För det andra har Tysklind, Rådhström, Enochson med flera försökt göra gällande att detta skulle vara en fråga om teknik, en förordning eller en lag. Det är helt fel. Frågan handlar endast om huruvida det ska vara tillåtet eller förbjudet att sms:a, twittra eller facebooka vid bilkörning. Jag har personligen haft flera samtal med Rådhström, med statssekreterare och med departementsjuristen, och jag har varit tydlig varje gång. Det handlar inte om tekniken. Det handlar om att regeringen inte vill förbjuda sms:ande vid bilkörning, oavsett teknik. Det hade kunnat finnas en bred majoritet här i kammaren för att vidta åtgärder som gör det förbjudet att sms:a om den förändring av förordning som har presenterats skulle leda till det. Varje gång jag har fört fram frågan har jag fått besked från regeringen om att den inte är beredd att lagstifta, varken med förordningsteknik eller via riksdagsbeslut, för att göra det olagligt att sms:a vid ratten. Fru talman! Sammanfattningsvis finns det ett brett och entydigt forskningsunderlag om riskerna med sms och bilkörning. Sverige är det enda land i EU som ännu inte reglerat sms:ande och bilkörning trots att det finns en FN-konvention som påbjuder det. Regeringspartierna önskar inte göra sms:andet olagligt. Men med utskottsmajoritetens förslag kan vi nu få den lagstiftning som hela resten av Europa redan har. I detta anförande instämde Lars Johansson, Lars Mejern Larsson, Leif Pettersson, Suzanne Svensson och Hans Unander (alla S).

anf.78 Lars Tysklind (FP):

Fru talman! Som jag nämnde förut delade regeringen VTI:s bedömning att en förändrad lagstiftning kan vara ett sätt att förtydliga att det är farligt att använda kommunikationsutrustning i bil på ett felaktigt sätt men att en sådan förändrad lagstiftning bör rikta sig mot all form av vårdslöst beteende och inte bara mot användandet av mobiltelefoner eller annan teknisk utrustning. Det känns som om Anders Ygeman förminskar detta till visst sms:ande, twittrande och sådant som självfallet ska innefattas i dagens lagstiftning. Jag har en konkret fråga: Tycker Anders Ygeman att regeringen ska fortsätta med sin linje och trots allt förändra i trafikförordningen eftersom det är en snabbare väg att förtydliga och få en bättre normering kring detta med farligt beteende, där man inkluderar mobiltelefoni, under bilkörning? Man ska inte förminska frågan och säga att man bara ska förbjuda exakta saker, till exempel sms och Twitter. Jag såg i och för sig att S redan har gått ut med ett pressmeddelande om att det gäller just de sakerna. Av diskussionen i utskottet har jag ändå förstått att ni i S vill vara ganska breda i er lagstiftning, men nu känns det som om ni smalar in det igen. Tycker Anders Ygeman att regeringen ska fortsätta sin linje och återkomma under 2013 med förslag på en förändring i trafikförordningen?

anf.79 Anders Ygeman (S):

Fru talman! Lars Tysklind verkar inte ens veta vad som är förbjudet eller tillåtet. Han säger att det är en självklarhet att det är förbjudet med sms i dag, och sedan rasar han mot att vi skulle vilja förbjuda det. Vilket ben ska Lars Tysklind stå på? Sanningen är att fjärde bilist i Sverige har sms:at och kört bil samtidigt. Ska vi förändra lagstiftningen måste vi göra tydligt för de bilisterna vad som gäller. Det är därför vårt krav i den här processen har varit att det måste vara tydligt vad som gäller. Det är inte okej att sms:a, det är inte okej att facebooka och det är inte okej att twittra när man kör bil. Den förändringen vill regeringspartierna inte göra. Sedan återkommer Lars Tysklind med en bra fråga: Okej för detta med att sms:a, twittra och facebooka vid ratten, som vi vet är så farligt, men vill ni ändå skärpa lagstiftningen om vårdslöshet i trafiken när det gäller andra saker? Javisst, det kan vi väl göra. Om det skulle råda otydlighet om att man inte får läsa böcker när man kör bil, som Rådhström var inne på, eller läsa tidningen när man kör bil kan vi skärpa lagstiftningen. Mig veterligt är det inte något stort problem i den svenska biltrafiken. Däremot vet vi att 60 procent av bilförarna har kört bil och talat i mobiltelefonen utan handsfree och att var fjärde bilförare har sms:at och kört bil samtidigt. Det är något som vi vet är mycket farligt. Det är därför vi måste lagstifta om den saken.

anf.80 Lars Tysklind (FP):

Fru talman! Jag brukar inte rasa så väldigt mycket mot saker och ting. Jag försöker att lyssna, och det vet Anders Ygeman mycket väl. Det tillhör inte min personlighet att rasa omkring så mycket. Jag uppfattar svaret på min fråga så att Anders Ygeman är positiv till att regeringen återkommer under 2013 med förändringar i trafikförordningen så att vi kan få en bättre normering kring vårdslöshet i trafik och att det innefattar olika tekniska saker, till exempel mobiltelefoni. Jag kan inte se något annat än att det var svaret.

anf.81 Anders Ygeman (S):

Fru talman! Som jag försökte tydliggöra i mitt inlägg i talarstolen har vi haft den här diskussionen med regeringen, och regeringen har varit helt tydlig mot oss. Den så kallade skärpning som Lars Tysklind pratar om kommer inte att göra det olagligt att sms:a vid bilkörning. Det är huvudpoängen. Det är därför vi i dag går fram i riksdagen och gör det tydligt att det inte är okej att sms:a, twittra eller uppdatera Facebook vid ratten. Om regeringen sedan återkommer till riksdagen med andra skärpningar av lagstiftningen om vårdslöshet i trafik för att komma till rätta med läsandet av tidningar och böcker, som Rådhström var inne på, är vi beredda att diskutera det. Men här i dag tar vi det steg som inget av de fyra allianspartierna är berett att ta, nämligen att tydligt säga att det inte är okej att sms:a, twittra eller facebooka samtidigt som man framför ett fordon i Sverige. Det är precis samma lagstiftning som resten av Europas länder redan har sedan länge. (Applåder)

Onsdagen den 27 mars 2013

Kl.	09.00		Arbetsplenum
	16.00		Votering

________________________________________________________

Nr			Anmäld tid (min.)	Ackumulerad tid
37	Trafikutskottets utlåtande TU13
	Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag i fjärde järnvägspaketet
	1	Jessica Rosencrantz (M)	6
	2	Lars Tysklind (FP)	5
	3	Anders Åkesson (C)	6
	4	Lars Mejern Larsson (S)	6
	5	Stina Bergström (MP)	6
	6	Tony Wiklander (SD)	5
	7	Siv Holma (V)	5
			____	____
			0.39	0.39

38	Trafikutskottets betänkande TU7
	Trafiksäkerhet
	1	Leif Pettersson (S)	10
	2	Jan-Evert Rådhström (M)	12
	3	Stina Bergström (MP)	10
	4	Lars Tysklind (FP)	12
	5	Göran Lindell (C)	10
	6	Tony Wiklander (SD)	6
	7	Siv Holma (V)	10
	8	Annelie Enochson (KD)	10
	9	Lotta Finstorp (M)	6
			____	____
			1.26	2.05

39	Skatteutskottets betänkande SkU16
	Inkomstskatt
	1	Peter Persson (S)	10
	2	Mats Pertoft (MP)	8
	3	Thoralf Alfsson (SD)	8
	4	Jacob Johnson (V)	8
	5	Fredrik Schulte (M)	12
	6	Gunnar Andrén (FP)	8
	7	Karin Nilsson (C)	8
	8	Lars Gustafsson (KD)	8
			____	____
			1.10	3.15

40	Finansutskottets utlåtande FiU29
	Granskning av EU-kommissionens meddelande om en plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union
	1	Per Bolund (MP)	8
	2	Jacob Johnson (V)	6
	3	Bo Bernhardsson (S)	10
	4	Peder Wachtmeister (M)	6
	5	Carl B Hamilton (FP)	10
	6	Per Åsling (C)	6
	7	Johnny Skalin (SD)	8
			____	____
			0.54	4.09

41	Finansutskottets betänkande FiU25
	Statlig förvaltning och statistikfrågor
	1	Marie Nordén (S)	6
	2	Per Bolund (MP)	8
	3	Sven-Olof Sällström (SD)	8
	4	Jacob Johnson (V)	6
	5	Jörgen Andersson (M)	8
			____	____
			0.36	4.45

42	Finansutskottets betänkande FiU26
	Kommunala frågor
	1	Pia Nilsson (S)	8
	2	Per Bolund (MP)	8
	3	Sven-Olof Sällström (SD)	8
	4	Jacob Johnson (V)	6
	5	Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)	8
	6	Gunnar Andrén (FP)	6
	7	Emil Källström (C)	6
	8	Anders Sellström (KD)	8
			____	____
			0.58	5.43

43	Civilutskottets betänkande CU12
	Hushållningen med mark- och vattenområden
	1	Jan Lindholm (MP)	6
	2	Eva Bengtson Skogsberg (M)	4
			____	____
			0.10	5.53

44	Utbildningsutskottets betänkande UbU9
	Vuxenutbildning
	1	Gunilla Svantorp (S)	8
	2	Peter Rådberg (MP)	8
	3	Wiwi-Anne Johansson (V)	8
	4	Jan Ericson (M)	8
	5	Roger Haddad (FP)	8
	6	Ulrika Carlsson i Skövde (C)	10
	7	Yvonne Andersson (KD)	8
			____	____
			0.58	6.51

Totalt anmäld tid

6 tim. 51 min.

_____________________________

2012/13:85

Onsdagen den 27 mars 2013

Kl.	09.00		Arbetsplenum
	16.00		Votering

________________________________________________________

	Justering av protokoll
1	Protokollet från sammanträdet torsdagen den 21 mars

Anmälan om återtagande av plats i riksdagen

2

Sofia Arkelsten (M) fr.o.m. den 1 april 2013

Därmed upphör Tobias Sjös (M) uppdrag som ersättare för Johan Forssell (M)

Mohamoud M. Enow (M) fortsätter som ersättare för Johan Forssell (M)

	Berättelse från Valprövningsnämnden
3	Ardalan Shekarabi (S) som ny ledamot i riksdagen fr.o.m. den 15 april 2013

Ansökan om fortsatt ledighet

4

Walburga Habsburg Douglas (M) fr.o.m. den 9 april t.o.m. den 30 april

Ersättare Nils Brown (M)

	Anmälan om kompletteringsval
5	Nils Brown (M) som suppleant i EU-nämnden fr.o.m. den 9 april t.o.m. den 30 april under Walburga Habsburg Douglas (M) fortsatta ledighet

	Meddelande om skriftliga frågor under påskuppehållet
6	Skriftliga frågor som lämnas in t.o.m. kl. 10.00 torsdagen den 28 mars besvaras senast kl. 12.00 torsdagen den 4 april

	Anmälan om protokollsutdrag från utskott
7	2012/13:24 Tisdagen den 26 mars	JuU
8	2012/13:25 Tisdagen den 26 mars	UbU

	Anmälan om inkomna faktapromemorior om förslag från Europeiska kommissionen, m.m.	Ansvarigt utskott
9	2012/13:FPM78 Meddelande om sociala investeringar (sociala investeringspaketet) KOM(2013) 83	SoU
10	2012/13:FPM79 Rekommendation om att investera i barnens framtid K(2013) 778	SoU

	Ärenden för hänvisning till utskott	Förslag
	Propositioner
11	2012/13:93 Anpassning av svensk rätt till EU-förordning om byggprodukter	CU
12	2012/13:94 Jobbstimulans inom det ekonomiska biståndet	SoU
13	2012/13:96 Kulturmiljöns mångfald	KrU
14	2012/13:104 Nedsättning av en byggsanktionsavgift	CU
15	2012/13:117 Konvention om social trygghet mellan Sverige och Indien	SfU
16	2012/13:120 Folkbokföringen i framtiden	SkU
17	2012/13:122 Ingripande mot marknadsmissbruk vid handel med grossistenergiprodukter	NU
18	2012/13:123 Myndigheters tillgång till tjänster för elektronisk identifiering	FiU
19	2012/13:124 Begreppet beskattningsbar person – en teknisk anpassning av mervärdesskattelagen	SkU
20	2012/13:126 FN:s internationella brottmålstribunaler – avveckling och restfunktioner	JuU
21	2012/13:128 Ny myndighet för hälso- och vårdinfrastruktur	SoU
22	2012/13:132 Tolkning och översättning i brottmål	JuU
23	2012/13:133 Studiemedel utan prövning av äldre studieresultat	UbU
24	2012/13:135 Kompletterande bestämmelser till EU-förordningen om kosmetiska produkter	SoU
25	2012/13:136 Karriärvägar för lärare i skolväsendet m.m.	UbU
	Skrivelser
26	2012/13:75 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen	KU
27	2012/13:90 Nordiskt samarbete 2012	UU
28	2012/13:97 Riksrevisionens rapport om bemanningen av marinens och flygvapnets stående insatsförband	FöU
29	2012/13:112 Nordiskt utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete inklusive krisberedskap	UU
30	2012/13:114 Strategisk exportkontroll 2012 – krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden	UU
	Redogörelser
31	2012/13:NR1 Nordiska rådets svenska delegations berättelse om verksamheten under 2012	UU
32	2012/13:RS5 Redogörelse för verksamheten under 2012 för parlamentariska delegationen till Interparlamentariska unionen	UU
33	2012/13:RS6 Redogörelse för verksamheten under 2012 för parlamentariska delegationen till Parlamentariska församlingen för Unionen för Medelhavet	UU
	EU-dokument
34	KOM(2013) 122 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittèn Smart lagstiftning - tillgodose de små och medelstora företagens behov	NU
35	KOM(2013) 168 Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de allmänna sjukförsäkringssystemen Åttaveckorsfristen för att avge ett motiverat yttrande går ut den 17 maj	SoU

	Ärende för avgörande kl. 16.00	Reservationer
	Tidigare slutdebatterat
	Socialutskottets betänkande
36	2012/13:SoU11 Socialtjänstfrågor	29 res. (S,MP,SD,V)

	Ärenden för debatt och avgörande
	Trafikutskottets utlåtande och betänkande
37	2012/13:TU13 Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag i fjärde järnvägspaketet Utskottet föreslår att ärendet får avgöras efter endast en bordläggning	1 res. (M,FP,C,KD)
38	2012/13:TU7 Trafiksäkerhet	13 res. (S,M,MP,FP,C,SD,V, KD)
	Skatteutskottets betänkande
39	2012/13:SkU16 Inkomstskatt	14 res. (S,MP,SD,V)
	Finansutskottets utlåtande och betänkanden
40	2012/13:FiU29 Granskning av EU-kommissionens meddelande om en plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union	1 res. (MP,V)
41	2012/13:FiU25 Statlig förvaltning och statistikfrågor	12 res. (S,MP,SD,V)
42	2012/13:FiU26 Kommunala frågor	5 res. (S,MP,SD,V)
	Civilutskottets betänkande
43	2012/13:CU12 Hushållningen med mark- och vattenområden	1 res. (MP)
	Utbildningsutskottets betänkande
44	2012/13:UbU9 Vuxenutbildning	8 res. (S,MP,V)

______________________________