Hälso- och sjukvård till personer som vistas i Sverige utan tillstånd

anf.1 Eva-Lena Jansson (S):

Herr talman! I dag debatterar vi betänkandet Hälso- och sjukvård till personer som vistas i Sverige utan tillstånd . Jag står naturligtvis bakom samtliga s-reservationer, men för tids vinnande väljer jag här att yrka bifall till reservation 6. Vi socialdemokrater värnar den reglerade invandringen men också rätten att söka asyl som en grundläggande mänsklig rättighet. Den utgår från människors behov av skydd och deras fruktan för förföljelse. Varje person som söker asyl i Sverige ska få en individuell och rättssäker prövning samt beslut inom rimlig tid. Varje ansökan ska prövas individuellt. Om man enligt utlänningslagen har skäl som ger rätt till asyl eller skydd ska Migrationsverket bevilja uppehållstillstånd. Har man inga asyl- eller skyddsskäl prövas om det finns andra skäl för personen att få stanna Sverige. Den som befinner sig i Sverige och får avslag på sin ansökan om asyl eller uppehållstillstånd ska avvisas eller utvisas. Detsamma gäller personer som inte ansöker om uppehållstillstånd om han eller hon befinner sig i Sverige utan tillstånd. En person som har fått beslut om att avvisas eller utvisas ska lämna landet självmant. Huvudregeln är att det är Migrationsverket som verkställer avvisnings- och utvisningsbeslut. Polismyndigheten verkställer egna beslut eller sådana beslut som överlämnats från Migrationsverket därför att polismyndighetens medverkan behövs. Herr talman! I Sverige finns det i dag en grupp som lever utan uppehållstillstånd. Dessa människor lever ofta under ytterst otrygga förhållanden. De finns kvar i Sverige trots lagakraftvunna avvisningsbeslut eller som irreguljära migranter utan att av olika skäl ha sökt uppehållstillstånd, så kallade papperslösa. Många papperslösa lever under en mycket pressad situation, där oron för sin egen och familjens framtid orsakar ångest och rädsla, rädsla för vad som ska hända om man blir sjuk eller om barnen blir sjuka. Reglerna för invandring innebär starka begränsningar för de papperslösa som befinner sig här. Papperslösa barn befinner sig i en särskilt utsatt position och har inga möjligheter att själva påverka sin situation. Barn har egna och tydliga rättigheter som uttrycks i FN:s barnkonvention. Barn under 18 år som inte själva har sökt eller vars föräldrar aldrig har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige utgör i dag en grupp som faller utanför lagstiftningen när det gäller sjukvård. Dessa barn omfattas inte av samma vård som barn som är bosatta i Sverige och som är asylsökande. Vi socialdemokrater anser att alla barn som lever i Sverige ska ha rätt till vård på lika villkor. Herr talman! För människor som lever i Sverige utan tillstånd, liksom för många andra tillfälliga besökare är tillgång till sjukvård ett problem. Principen att människor som inte är bosatta i Sverige och som inte ingår i den svenska sjukförsäkringen får betala för sig är rimlig. Samtidigt har Sverige genom internationella konventioner förbundit sig att säkerställa att alla människor tillförsäkras bästa möjliga hälsa genom läkarvård och sjukvård i händelse av sjukdom. Vi anser därför att det är rimligt att papperslösa ska få vård på samma villkor som asylsökande. Detta är något som många landsting redan erbjuder: Blekinge, Skåne, Örebro, Sörmland, Värmland, Jönköping och Västra Götaland. Men, herr talman, i dag uppstår det situationer i vården där det inte går att avgöra vilken tillgång till vård landstinget är skyldigt att erbjuda. Detta kan medföra att patienten inte får den vård han eller hon borde få, och det ger upphov till ett etiskt problem likaväl som ett tillämpningsproblem för vårdpersonalen. Mot bakgrund av detta är behovet av gemensamma riktlinjer för landstingen när det gäller vård till papperslösa stort. Sådana bör därför utformas. Här bör också begreppet vård som inte kan anstå tydliggöras. Vi anser också att en oberoende utvärdering bör genomföras som en uppföljning av effekterna av lagens konsekvenser i vårdens vardag. Även landstingens och kommunernas kostnader bör följas upp. Herr talman! Vi kan också se att papperslösa utnyttjas genom att exploateras på arbetsmarknaden av oseriösa arbetsgivare. En viktig åtgärd för såväl arbetsmarknaden som för att förebygga att människor lever gömda är att motverka att oseriösa arbetsgivare anställer personer utan uppehållstillstånd. Arbetsgivare som anställer arbetskraft illegalt är inga välgörare utan begår en kriminell handling. Det handlar om att på olaglig väg tjäna pengar på människors utsatthet. Därför välkomnar vi socialdemokrater den proposition och det betänkande som socialförsäkringsutskottet snart ska hantera om sanktioner mot arbetsgivare. Den globaliserade brottsligheten och människohandeln leder till utsatthet och beroendeställning för många människor. Det utgör en politisk utmaning såväl för Sverige som för övriga världen. Orättvisa ekonomiska villkor och avsaknad av demokrati är några av förutsättningarna för människohandeln. Åtgärder bör därför sikta på att minska klyftor och stärka demokratin. I detta anförande instämde Lennart Axelsson och Catharina Bråkenhielm (båda S).

anf.2 Björn Söder (SD):

Herr talman! I dag är skammens dag. Det är skammens dag då riksdagen i dag kommer att besluta om att ge kriminella utlänningar som vistas i landet illegalt privilegier som inte svenskar eller andra som vistas lagligt i Sverige har. Övriga sju riksdagspartier, den så kallade sjuklövern, stöder unisont detta förkastliga förslag. Det är ingen överraskning att Sverigedemokraterna är det enda partiet med sunt förnuft som förkastar förslaget i dess helhet. Sverige har i dag Europas mest liberala migrationslagar. Regeringen har tillsammans med extremistpartiet Miljöpartiet under denna mandatperiod fortsatt att liberalisera migrationspolitiken i syfte att öka massinvandringen till Sverige. Det är alltså i dag ännu lättare än tidigare att få uppehållstillstånd i Sverige. Trots de extremt liberala migrationslagarna finns det människor som har fått avvisningsbeslut, eftersom man inte anser att de har tillräckliga skäl för att få stanna i Sverige. Det finns också människor som har tagit sig in i landet utan att ens bemöda sig om att söka uppehållstillstånd. Det handlar alltså om människor som bryter mot svensk lagstiftning genom att inte respektera våra lagar och uppehålla sig illegalt i landet. Det är människor som övriga riksdagspartier nu premierar med privilegier, en sorts uppmuntran till att de gör rätt i att stanna kvar i landet. I den allmänna debatten hörs ofta benämningen gömda flyktingar eller papperslösa flyktingar om dessa personer. Vi kunde i tidigare inlägg höra Eva-Lena Jansson använda sig av just begreppet papperslösa flyktingar. Det görs i syfte att spela på känsloargument, hur synd det är om dessa individer som är flyktingar och som på grund av Sveriges hårda lagar inte får möjlighet att stanna i Sverige eller ens vågar söka asyl. Man använder sig av denna retorik för att skuldbelägga dem som kritiserar den dolda mångkulturalistiska agendan och den förda migrationspolitiken i Sverige. Men, som jag sade, Sverige har Europas mest liberala lagar på detta område, och alla som är flyktingar får per automatik uppehållstillstånd i Sverige. I utskottets betänkande har man valt en försiktigare benämning. Man kallar dem tillståndslösa. Vi kommer säkert att under dagen höra en del politiker fortsätta att använda begreppen "gömda" eller "papperslösa". Så har det förhållit sig i andra debatter runt om i landet i landsting när frågan har diskuterats. I syfte att få bort fokus från en saklig debatt kommer vi säkert också att höra beskyllningar mot Sverigedemokraterna om att vi vill lämna människor att dö och inte ge dem sjukvård om de inte kan betala för sig. Det kunde vi till exempel höra socialminister Göran Hägglund säga i frågestunden den 2 maj när Sverigedemokraternas Markus Wiechel ställde en relevant fråga om detta område. Hägglund svarade med sådana absurda anklagelser. Det är sådana beskyllningar Hägglunds partivänner i sjuklövern använt sig av runt om i landsting när denna fråga tidigare har debatterats. Jag vill därför förekomma sådana absurda påståenden. Vi sverigedemokrater anser självklart att bristande betalningsförmåga inte ska leda till att människor dör. Den uppfattningen har nog varit gällande också hos alla övriga partier innan detta förslag tillkom. Jag är övertygad om att det också har fungerat så tidigare. Liv ska givetvis räddas oavsett om man kan betala eller ej. I hälso- och sjukvårdslagen har det fram till nu stått att personer som vistas i landet utan tillstånd endast ska erbjudas osubventionerad omedelbar vård, och det är något som vi anser bör gälla även i fortsättningen. Med detta sagt undanber jag mig sådana absurda anklagelser likt den från socialministern, och jag hoppas att vi kan förhålla oss till vad själva sakfrågorna i förslaget innebär, även om det så klart är obehagligt för en del att behöva erkänna den djupt orättvisa politik man förespråkar och i stället vill rikta bort fokus från detta genom att utmåla kritikerna av förslaget och de som står upp för en rättvis politik som onda varelser. Herr talman! Riksdagen beslutade förra veckan om rätten för barn som vistas illegalt i landet att gå i svensk skola. Nu fortsätter man på den inslagna vägen genom att ge alla som vistas illegalt i landet rätt till kostnadsfri sjukvård, tandvård och mediciner. Frågan som omedelbart uppstår är givetvis: Vilka incitament skapar sådana beslut att respektera landets lagar och lämna landet? Inga. Genom att ge dem privilegier som inte ens landets egna befolkning har skapar vi i stället incitament att stanna kvar i Sverige och bygga upp ett parallellt skuggsamhälle. Ingen vet i dag hur många som uppehåller sig illegalt i Sverige. Det kan röra sig om väldigt, väldigt många. Siffror i förslaget gör gällande att man antar att 10 000-35 000 människor vistas illegalt i Sverige. Man antar. Beslutet skickar givetvis också signaler till vår omvärld. Kan de bara ta sig över gränsen till Sverige - vi vet hur lätt det är i dag med fullständigt upplösta gränser och nedmontering av bevakningen av desamma - har de kostnadsfri tillgång till svensk sjukvård, tandvård och mediciner. Vi kan säkert räkna med att personer som vistas illegalt i Europa och även utanför Europa kommer att försöka ta sig till Sverige. Här väntar kostnadsfri sjukvård, tandvård och mediciner - inte minst en likvärdig vård, vilket de inte kan få i andra europeiska länder. I förslaget skriver man att detta skulle kunna innebära att fler personer lockas att söka sig till landet utan tillstånd men att det inte finns ett säkerställt samband mellan ökad rätt att ta del av sociala förmåner, till exempel hälso- och sjukvård, och antalet som vistas i landet utan tillstånd. Man antar helt enkelt att inga ska söka sig till Sverige på grund av detta. Man antar. Genom att ge ekonomiska fördelar till människor som vistas här illegalt riskerar man att skapa en situation där den inhemska befolkningen inte kan få den vård som ställs upp i hälso- och sjukvårdslagen. Belastningen på svensk sjukvård kommer att öka, och de redan långa köerna kommer att bli längre. Detta drabbar den svenska befolkningen och alla andra som befinner sig legalt i landet på grund av försämrad tillgänglighet till sjukvård. Men i förslaget antar man att vårdkonsumtionen inte ska öka drastiskt. Man antar. Enligt förslaget ska dessa illegala personer förvisso betala en mindre patientavgift eller en mindre avgift för medicinen. De ska enligt förslaget betala samma avgifter som gäller för asylsökande, vilket innebär att avgifterna för läkarvård och tandvård blir 50 kronor och för vård hos andra vårdkategorier 25 kronor. Läkemedel på apotek kostar dem inte mer än 50 kronor, och en sjukresa kostar högst 40 kronor. Men eftersom dessa personer vistas illegalt i landet har de inga personuppgifter eller adresser. De behöver alltså inte identifiera sig, vilket är vanligt och brukligt i ett rättssamhälle. Detta innebär att den faktura som medföljer individen efter vård inte behöver betalas eftersom det är ändå ingen som kan söka upp personen och begära in pengarna. Nästa gång de behöver vård upprepas proceduren. Det blir således kostnadsfri tandvård, sjukvård och mediciner för dessa personer som vistas illegalt i landet. De kan också söka sig till både offentliga och privata vård- och tandvårdsaktörer. Eftersom ingen kan verifiera dem som "erhållit" vården kan detta bli lukrativt för de aktörer som vill fylla ut tid när de inte tar emot patienter eller ge bort vård avgiftsfritt för vissa patienter eftersom aktörerna ändå erhåller ersättning. Notan skickas till skattebetalarna, som får stå för kalaset. I förslaget antar man en merkostnad för landstingen på 210-300 miljoner kronor årligen, och staten ska därför avsätta 750 miljoner kronor under 2014 och 2015 för att täcka dessa kostnader. Men kostnaden är beräknad på en massa antaganden. Herr talman! Det är inte bara skattebetalarnas kostnader som ska vägas in i detta. Det är förvisso inga småpengar som kommer att avsättas. Men det handlar också om rättviseaspekten. Jag sade inledningsvis att detta är skammens dag. Samtidigt som sjuklövern i riksdagen nu kommer att besluta om dessa privilegier möts vi dagligen av uppgifter som gör gällande att svenskar inte har råd att erhålla den vård de behöver. De har inte råd att betala patientavgifter. De har inte råd att betala för den medicin de behöver. Regeringen har nämligen höjt högkostnadsskyddet från 900 kronor till 1 100 kronor för läkarbesök. Högkostnadsskyddet för mediciner har höjts från 1 800 kronor till 2 200 kronor. Vi har alla kunnat läsa om Maria Doverstål i Boden, som lider av bland annat lungsjukdomen KOL. För den behöver hon kortisontabletter. Hon lider av reumatism, astma och diskbråck. Hon lever på sjukpenning och får ut mindre än 8 000 kronor i månaden. När boende och räkningar är betalda har hon kanske 1 000 kronor kvar till mat och mediciner. Med ett högkostnadsskydd på 2 200 kronor blir det svårt att betala. Fram till 2004 kunde Maria liksom andra handla på kredit på apoteken, men 2005 skärptes reglerna i och med privatiseringen. Man får numera inte ha mer än en betalningsanmärkning och ingen aktiv skuld hos fogden. Detta berör dock inte personer som vistas illegalt i landet eftersom de varken behöver identifiera sig eller betala för sig, men det berör däremot fler svenskar än bara Maria. Enligt riksdagens utredningstjänst avstod 77 000 svenskar under 2009 från medicinering, och 48 000 svenskar avstod under 2009 från sjukvård - detta på grund av att de inte hade råd. Maria säger till Sveriges Radio Ekot att hon helst vill klara sig själv och inte behöva be om hjälp. Men för många andra svenskar är det just att be om hjälp det enda som återstår. Svenska kyrkans församlingar har märkt att allt fler vänder sig till dem för att få hjälp med pengar till mediciner. Det har till och med gått så långt att en församling har avtalat med apotek om att församlingen betalar medicinen om den behövande har med sig ett intyg från dem. Vi har också alla läst om Calle Waller, som på ålderns höst har drabbats av prostatacancer och därför behöver läkemedel för att få några år mer i livet när cancern inte längre kan botas. Men Calle är, enligt staten, för gammal för att få läkemedlet subventionerat. Människor som har slitit i detta land, byggt upp det åt vår generation, och på ålderns höst borde få den all den vård och omtanke de behöver behandlas alltså på detta sätt. Låt mig illustrera med ett exempel på den orättvisa politik som ni övriga partier i riksdagen i dag ställer er bakom och talar er varma för. Under en tolvmånadersperiod nyttjar en svensk pensionär och en illegal utlänning av samma ålder och vårdbehov den svenska sjukvården. Låt oss säga att de kontinuerligt söker vård för vanligt förekommande hjärt- och astmabesvär. Båda besöker sjukvården tolv gånger, en gång per månad, under ett år för besvär med astma och hjärta. Båda personer tar sjukhustaxi till mottagningen vid tolv tillfällen. Båda hämtar ut mediciner tolv gånger, en gång per månad. Båda ligger inlagda på sjukhus i sju dygn under året. Under året söker de också akut tandvård för tandvärk och för att laga två hål, en undersökning och två återbesök med reparativa åtgärder. Av detta exempel framgår att en pensionär som har levt hela sitt liv i Sverige och betalat skatt kommer att betala 7 490 kronor om året för den vård som behövs. För den så kallade tillståndslösa utlänningen, som uppehåller sig illegalt i Sverige, uppgår kostnaden till 1 830 kronor. Den svenska pensionären tvingas således betala 5 660 kronor mer än den som bryter mot svensk lag. Man ger alltså privilegier till människor som aldrig bidragit till vårt gemensamma välfärdssamhälle och som bryter mot svenska lagar. Det är skamligt! Jag anser att politikerna från de övriga sju riksdagspartierna borde skämmas. Herr talman! Hela detta förslag bygger på en massa antaganden. Man antar hur många som vistas i landet illegalt, för man vet inte. Man antar vilka kostnader förslaget kommer att innebära, för man vet inte. Man antar hur mycket vård som kommer att tas i anspråk, för man vet inte. Man antar att inte fler människor kommer att söka sig till Sverige när dessa privilegier nu kommer att ges, för man vet inte. Antaganden, bedömningar och uppskattningar genomsyrar hela detta förslag. Man sjösätter alltså en lag utan att egentligen veta någonting. Bara det visar på ren dumhet. Jag har också nåtts av uppgifter om att remissinstanser inkommit med tillrättalagda remissvar. Man har inte velat ha sakliga underlag från tjänstemän. Detta vittnar om att förslaget är ett rent politiskt beställningsjobb, som regeringen tvingats fram till av extremistpartiet Miljöpartiet i sin uppgörelse om migrationspolitiken i juni 2012. Svenska skattebetalare ska nu vara med och finansiera och ge avgiftsfri sjukvård, tandvård och mediciner åt personer som - trots Europas mest flyktingliberala lagar - inte har rätt att vistas i landet. Svenskar som har betalt skatt i hela sina liv ska behöva tigga och be om pengar för att kunna betala sina egna vårdkostnader och mediciner, medan personer som inte har rätt att vistas i landet ska få detta avgiftsfritt. Det är en djupt orättvis, orättfärdig, svenskfientlig och skamlig politik som övriga sju riksdagspartier förespråkar. Jag kommer inte att försätta en enda chans, när jag åker land och rike runt, att påtala detta för väljarna. Väljarna ska klart få berättat för sig vilken politik som sjuklövern här inne unisont förespråkar, en politik som premierar kriminella utlänningar på bekostnad av svenskarna, en politik som premierar människor som inte bidragit till vårt gemensamma välfärdssamhälle på bekostnad av dem som har byggt upp vårt land. Jag vill ha svar från övriga partiers representanter, ett ja eller ett nej. Anser ni att det är rättvist att svenskar inte har råd att betala för sin vård eller mediciner, medan personer som vistas illegalt i landet ges privilegier som inte svenska folket har i form av avgiftsfri sjukvård, tandvård och mediciner? Denna fråga borde inte vara svår att besvara, och därför kräver jag ett svar från alla partier så att väljarna klart och tydligt kan höra det från riksdagens talarstol. Ett ja eller ett nej - är denna politik som ni förespråkar rättvis? Herr talman! Sverigedemokraterna vill å det skarpaste avstyrka detta dumdristiga och orättvisa förslag genom bifall till partiets reservation. I detta anförande instämde Per Ramhorn (SD).

anf.3 Eva-Lena Jansson (S):

Herr talman! Det är ingen nyhet att Sverigedemokraterna gärna ställer människor mot varandra i fråga om begreppet svenskar och icke-svenskar. Det vi pratar om nu är möjligheten och rätten för personer som befinner sig i landet irreguljärt, så kallade papperslösa, att få tillgång till vård som inte kan anstå. Vi tar även upp att barn som är under 18 år ska ha samma rätt till sjukvård som alla andra barn. Barn har inte valt att bli flyktingar, och barn har egna tydliga rättigheter enligt FN:s barnkonvention. När det gäller Sverigedemokraternas politik och rättvisa eller inte kan vi väl konstatera att just personer som söker mycket sjukvård, till exempel personer som är sjuka, i dag drabbas av en orättfärdig sjukförsäkring. Många av de försämringar som har drivits igenom har Sverigedemokraterna stått bakom. Min fråga till Björn Söder är: Är du stolt över det? Du säger att inte alla barn har rätt att gå i skola i Sverige. Vilka barn har inte rätt att gå i skola i Sverige? Vilka medborgare har inte rätt till hälso- och sjukvård i Sverige?

anf.4 Björn Söder (SD):

Herr talman! Låt mig vara tydlig: Människor som vistas illegalt i Sverige ska ha rätt till akutsjukvård om det annars är förenat med livsfara. Liv ska räddas, och det var jag tydlig med inledningsvis. Oavsett om man kan betala för sig ska liv räddas. Däremot finns det gränser man måste sätta. Som det står i propositionen ansågs det vid tillkomsten av lagen om vård för asylsökande sakligt motiverat att göra skillnad på människor som var bosatta i Sverige och folk som sökte asyl i Sverige. Det är alltså ingen ny uppfinning att man sätter gränser och vad som anses rimligt eller inte. Jag fick inte möjlighet att begära replik på Eva-Lena Jansson, men Eva-Lena Jansson har möjlighet att besvara min fråga: Är det rättvist att människor som vistas illegalt i landet ska ges privilegier som inte svenska folket har eller andra utlänningar som vistas legalt i Sverige? Är det rättvist? Är det rättvist att de får avgiftsfri sjukvård? Det är vad det här innebär. Även om det var en väldigt liten patientavgift är det ingen som kan söka upp dessa människor och begära in pengarna, alltså är det kostnadsfri och avgiftsfri sjukdom som de erhåller. Är det rättvist, medan svenskar inte har råd till medicinering? Ett ja eller ett nej kräver jag av Eva-Lena Jansson.

anf.5 Eva-Lena Jansson (S):

Herr talman! Jag ställde tre frågor till Björn Söder med anledning av hans anförande, och jag hade hoppats få svar. I stället ställer han motfrågor. Men jag tar frågorna igen. Är du stolt, Björn Söder, över de försämringar i sjukförsäkringen som har inneburit att många människor har blivit mycket fattigare i Sverige? Är Sverigedemokraterna stolta över den försämringen? Vilka barn är det i Sverige som inte har rätt att gå i skola i dag? Du påstod i ditt anförande att inte alla barn har rätt att gå i skola. Du sade också att inte alla medborgare har rätt till hälso- och sjukvård i Sverige. Kan du beskriva vilka det är som inte har den rätten? Det finns människor i dag som befinner i Sverige i en svår och utsatt position, personer som har kommit hit via trafficking, människohandel, personer som med stor rädsla för sitt eget liv har valt att gå under jorden därför att de har uppriktig oro över den situation som skulle kunna uppstå om de lämnade landet. Låt oss säga att en sådan person blir sjuk i Sverige och får en svår infektion i ett ben som inte är livshotande men kan innebära att personen i fråga får benet amputerat om man inte gör någonting åt det. Då ska läkaren ställas inför valet: Ska den här personen få den här vården? Är det vård som kan anstå? Ja, enligt Björn Söders definition är det vård som kan anstå. Är det inte rättvist att ge personen vård om personen behöver den vården? Ja, i det här fallet anser jag det. Jag inser väl att det är en väldigt svår situation för personer som jobbar i dagens hälso- och sjukvård att varje dag ställas inför dilemmat: Ska man kunna ge vård till människor som behöver det?

anf.6 Björn Söder (SD):

Herr talman! Det här förslaget innebär att människor som har hiv har rätt att få bromsmediciner. Det är något som inte kan anstå, likaså när det gäller cellgiftsbehandling och så vidare. Vi vet vilka kostnader det medför. Det är människor som vistas illegalt i landet. Jag ska försöka snabbt svara på de tre frågorna. Eftersom Eva-Lena Jansson vägrar svara på min fråga tänker jag kontra med en på slutet. Eva-Lena Jansson kan begära ordet framöver. Vi sverigedemokrater har inte försämrat några sjukvillkor. Vi för en rättvis politik, en rättvis politik gentemot dem som sköter sig. Barn som vistas illegalt i landet ska inte ha rätt till skola. Det är väl föräldrarnas ansvar. När började vi tar bort föräldraansvaret? Förvisso vet jag Socialdemokraterna gärna vill att staten ska styra allting och att föräldrarna inte ska ha mycket påverkan på uppfostran och så vidare. Men det är till syvende och sist föräldrarnas ansvar att se till att barnen får skolgång. Är det föräldrarnas beslut att de befinner sig illegalt i landet är den saken faktiskt föräldrarnas ansvar. Människor som vistas illegalt i landet ska inte ha rätt till sjukvård. De ska ha rätt till akutsjukvård om det annars är förenat med livsfara. Men i annat fall ska de inte ha rätt till sjukvård. Det ska inte vara subventionerad sjukvård, det ska vara osubventionerad sjukvård. Man ska inte förneka att ge vård till någon som ligger för döden men inte kan betala för sig för stunden. Sedan kan man se om det går att driva in pengarna i efterhand. Det är vår klara synpunkt, som jag framförde inledningsvis. Eva-Lena Jansson svarade inte. Är det rättvist att svenska pensionärer inte har råd att betala för sin sjukvård och medicin när människor som vistas illegalt i landet får avgiftsfri sjukvård - ja eller nej? Begär gärna ordet senare. (TALMANNEN: Jag ger Eva-Lena Jansson 30 sekunder för att klara ut detta.)

anf.7 Eva-Lena Jansson (S):

Herr talman! Jag anser att människor i Sverige, som lever i Sverige, ska ha rätt till sjukvård - ja.

anf.8 Christina Höj Larsen (V):

Herr talman! När du eller jag blir sjuk är hälso- och sjukvården skyldig att ge oss vård efter behov. Personalen får aldrig snegla på vår status i samhället, vår politiska hemvist, vår religiösa tro eller vem vi älskar. På den grunden vilar även hälso- och sjukvårdens etiska principer sedan 2 500 år. Det är principer vi är stolta över, och det är principer som vi kräver att sjukvården ska hävda i alla lägen. Det är ytterst om möjligheten att fortsatt hävda dessa principer som debatten handlar i dag. Men det är även en debatt om en av de grundläggande mänskliga rättigheterna: rätten till hälsa. Det är en debatt om hur okränkbar vi anser denna rättighet vara, om vi menar allvar med att det är en individuell och absolut rättighet när vi anger vem vi vill att den ska omfatta, och framför allt är det en debatt om huruvida propositionen som läggs fram av regeringen med stöd av Miljöpartiet verkligen ger tillgång till vård för tillståndslösa i en omfattning som motsvarar det vi förväntar oss ur ett MR-perspektiv. Herr talman! Propositionen om hälso- och sjukvård för personer som vistas utan tillstånd i Sverige är visserligen ett framsteg från den fullständigt orimliga situation som har rått hittills. Vänsterpartiet välkomnar varmt och självklart att tillståndslösa barn nu äntligen behandlas som övriga barn i landet och får subventionerad fullständig hälso- och sjukvård samt tandvård. På samma sätt är det ett uppenbart framsteg att tillståndslösa vuxna nu får ökad rätt till vård på en nivå som motsvarar asylsökandes. Men frågan för dagen är varför en majoritet i Sveriges riksdag ska stödja ett förslag som fortfarande inte uppfyller lika rätt till hälsa för alla i landet? Vi vet av erfarenhet att flera av de borgerliga småpartierna tidigare har haft en mycket vidare och generösare uppfattning när det gäller rätten till vård. Vi har också tillsammans med Miljöpartiet länge kämpat sida vid sida för en öppnare och generösare migrationspolitik även på detta område. Det är innerligt sorgligt att det inte är dessa partiers perspektiv som har fått genomslag i propositionen och att dessa partier nu i stället står i skuggan av Moderaterna och ett förslag där mänskliga rättigheter tyvärr fortsatt sätts på undantag. För även med regeringens nya proposition får sjukvården bortse från principen om behovet i centrum när papperslösa Bahar blir sjuk. I stället ska man först titta på hennes juridiska status, som om sjukdomar endast drabbar den som har svenskt personnummer och som om behoven beror på vilka papper som finns i fickan. Precis som när asylsökande Ibrahim blir sjuk tvingas sjukvården överväga om vården är nödvändig eller om den kan anstå. En sådan gränsdragning finns inte för några andra människor i Sverige, och en sådan gränsdragning finns inte i sjukvårdsetiken. Titta in på en av landets kliniker för papperslösa och se det enorma frivilligarbetet som görs på klinikerna för att tillgodose rätten till hälsa! Träffa läkare, sjuksköterskor och kuratorer som kämpar för att ge de allra mest utsatta den vård de behöver. De träffar asylsökande och papperslösa, och de försöker efter bästa förmåga täcka över vårt samhälles kolossala misslyckande. Jag är innerligt tacksam över att alla dessa frivilliga orkar, men samtidigt skäms jag ända in i märgen över att de ska behöva göra detta som samhället borde tillhandahålla. Tyvärr kommer regeringens proposition om utökad rätt till vård för papperslösa inte att göra dessa kliniker överflödiga. Precis som asylsökande även i dag söker sig till de frivilliga klinikerna för att få hjälp med vård som inte bedömts som tillräckligt angelägen inom begreppet vård som inte kan anstå kommer även tillståndslösa fortsatt att behöva dessa kliniker. Låt oss se lite på begreppet vård som inte kan anstå. Det är inte en medicinsk term, och en sådan gränsdragning har inget stöd i den beprövade vetenskap som hälso- och sjukvård bygger på. Det innebär att en grupp människor i Sverige medvetet kommer att diskrimineras och ges sämre förutsättningar för det som i Rätten till hälsa kallas "rätten till bästa uppnåeliga hälsa för alla människor". Det innebär alltså i praktiken att det är personal inom vården som i sitt dagliga arbete och möte med patienter tvingas diskriminera beroende på vilken juridisk status patienten har, eller i klarspråk: Patientens behov bemöts olika beroende på om patienten har tillstånd i fickan eller inte. Det är uppenbart orimligt att vårdpersonal dagligen ska tvingas förhålla sig till denna diskriminering som så uppenbart bryter mot medicinsk etik. Dessutom är det ur ett patientperspektiv godtyckligt och orättvist att vårdbehovet kan komma att bedömas olika beroende på vilken vårdpersonal man möter och hur denna tolkar det luddiga och ovetenskapliga begreppet vård som inte kan anstå. Även om Socialstyrelsen har i uppdrag att förtydliga begreppet kommer godtyckligheten och den diskriminerande faktorn att kvarstå eftersom man här frångår principen om medicinskt behov till fördel för ett perspektiv som är av migrationspolitisk karaktär. Herr talman! Kan man verkligen hävda att människor har tillgång till en mänsklig rättighet om de inte vågar använda den i praktiken eller om de kommer att bestraffas om de försöker göra anspråk på den? Vi har tyvärr sett en massa exempel på fall där polisen har hämtat personer i samband med deras behandling eller sjukhusvistelse. Ibland har det skett i samarbete med hälso- och sjukvårdspersonal. Andra gånger har polisen av andra anledningar haft kunskap om att personen har sökt vård. Senast tog vi del av fallet där en ung ensamkommande hämtades av polis på BUP och deporterades trots omfattande självskador och självmordsförsök. Detta är inte värdigt ett land som Sverige. När jag besöker kliniker för papperslösa eller på annat sätt träffar gömda asylsökande och papperslösa berättar de ofta om sin rädsla för att anges eller hämtas av polis i samband med att de just söker vård. Om papperslösa ska kunna nyttja rätten till vård är det avgörande att de inte känner rädsla att fångas av polis. Annars blir det inget annat än en rättighet på pappret. Vänsterpartiet föreslår därför att uppgiftsskyldigheten för hälso- och sjukvårdspersonal ändras genom patientsäkerhetslagen så att det tydligt framgår att vårdpersonal inte är skyldiga att lämna uppgifter om papperslösa till polis eller åklagare, inte heller på direkt fråga. Herr talman! Vad är det då som ligger bakom oviljan att ge alla samma rätt till vård? Vilka argument kan vara så viktiga att regeringen och MP är beredda att tvinga vårdprofessionen frångå sina medicinsk-etiska utgångspunkter som baseras på patientens behov och i stället skapa en tydlig a- och b-vård? Inte sällan hörs argument om att tillståndslösa i större utsträckning skulle söka sig till Sverige om rätten till hälso- och sjukvård var lika för alla. Jag kan dock passa på att upplysa Björn Söder om att Läkare i Världens undersökningar av rätten till vård i Europa, som på många håll är mycket generösare än i Sverige, visar att det inte finns någon så kallad pullmekanism som drar hit ytterligare människor. Det är en myt som är ovärdig seriösa partier och som jag tycker att vi kan lämna åt SD att lägga till samlingen av xenofoba vanföreställningar. Migrationsminister Billström var snabb att avfärda utredningen om rätt till vård för papperslösa som leddes av Erna Zelmin och presenterades i maj 2011. Helt i enlighet med de internationella konventioner som Sverige förbundit sig att följa föreslog utredningen att papperslösa och asylsökande ska få rätt till exakt samma hälso- och sjukvård som personer folkbokförda i Sverige. Migrationsministern påstod snabbt att lika rätt till vård skulle bli för dyrt. Min fråga är: För dyrt i förhållande till vad? Är det för dyrt i förhållande till den fullständigt verkningslösa restaurangmomsen, välbeställdas bartenderbidrag, läx-RUT eller skattesänkningen för bolag? Vad får mänskliga rättigheter kosta i Moderaternas Sverige? Är drygt halva, högt sagt, kostnaden för restaurangmomsen verkligen för mycket? Blir vi inte tillräckligt mätta då? Återigen ser vi exempel på en gammal sanning. Här är pengar viktigare än människor och behov och rättigheter. För Moderaterna är rätten till vård ett migrationspolitiskt instrument som kan användas utan hänsyn till medicinsk etik eller rättighetsperspektiv. Herr talman! I Vänsterpartiets Sverige är det tvärtom. I Vänsterpartiets Sverige är mänskliga rättigheter inte förhandlingsbara. Mänskliga rättigheter har skapats just för att skydda de mest utsatta och rättighetslösa, och det är ett åtagande som förpliktar. I Vänsterpartiets Sverige behandlas människor lika, oberoende av ursprung, kön, klass, religion eller politisk hemvist. I Vänsterpartiets Sverige kan människor utan rädsla för polis ta del av rätten till vård. Därför, herr talman, fortsätter Vänsterpartiet kämpa för ett Sverige där rätten till hälsa inte avgörs av vilka papper människor har i fickan. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 3 och 4.

anf.9 Björn Söder (SD):

Herr talman! Christina Höj Larsen säger att det är en myt att fler söker sig till länder som erbjuder de här privilegierna för människor som vistas där illegalt. Läkare i världen släppte 2009 en rapport om tillgång till vård för papperslösa i elva europeiska länder. 8 procent uppger att de migrerat av hälsoskäl. Jag kan också säga att mellan 500 000 och en miljon har sökt sig till Argentina just på grund av att de erbjuder samma vård för illegala som för den inhemska befolkningen. 8 procent av Argentinas sjukvårdsbudget går till vård till illegala. Christina Höj Larsen deklarerar att man vill liberalisera detta ännu mer, att de som vistas här illegalt, alltså bryter mot svensk lag, ska ha fullständig rätt till sjukvård. Jag håller med om att vård som inte kan anstå är ett luddigt begrepp. Christina Höj Larsen är rädd för att det här kommer att innebära att det blir en för snäv definition. Jag tror precis tvärtom. Det är ett väldigt luddigt begrepp; det håller jag med om. Men jag tror att man kommer att tolka detta väldigt liberalt, så jag tror att Christina Höj Larsens farhågor är obefogade. Jag skulle vilja ha ett svar från Christina Höj Larsen och Vänsterpartiet, även om jag i stort sett vet vad svaret kommer att bli, om jag nu får ett svar. Jag kan väl utifrån det Christina Höj Larsen talade om här tidigare tolka ett visst svar. Men jag skulle ändå vilja få ett svar för väljarnas skull, för att de ska veta och få klarhet i detta. Anser Vänsterpartiet att det är rättvist att svenskar inte har råd att betala för sin vård eller mediciner medan personer som vistas illegalt i landet ges privilegier som inte svenska folket har, i form av avgiftsfri sjukvård, tandvård och medicin? Jag vill ha ett ja eller nej.

anf.10 Christina Höj Larsen (V):

Herr talman! Det är inte överraskande att jag och Björn Söder tycker helt olika. Det gör vi i de allra flesta frågor. Den här frågan belyser på ett väldigt bra sätt varför det är så. Björn Söder väljer att tolka samhällets samtliga motsättningar och konflikter utifrån perspektivet svenskhet - snacka om diffust begrepp - och personer som inte är svenska. Jag ser på samhället på ett annat sätt. Ja, Björn Söder gav i sitt anförande beskrivningen av ett klassamhälle som inte fungerar, ett samhälle där människor har problem med att få ihop det här med pensionen, där de är utförsäkrade och där a-kassan fullständigt har havererat. Jag ser det klassamhället. Mina lösningar handlar om en välfärdspolitik, en solidarisk politik där vi faktiskt utjämnar klasskillnaderna. Björn Söders lösningar handlar om att utpeka en grupp, på grund av etnicitet, och ge den skulden för allting. Just i dag ser vi klart och tydligt att det är så det går till. När vi andra försöker diskutera en fråga som handlar om mänskliga rättigheter och på ett enkelt sätt lyckas urskilja den från migrationspolitiken klarar inte Björn Söder av det. Det är naturligtvis här skiljelinjen går, och vi tackar för att du visar det så tydligt.

anf.11 Björn Söder (SD):

Herr talman! Jag vet inte vad Christina Höj Larsen satt och höll på med under mitt anförande. Men hon kan uppenbarligen inte ha lyssnat, för då hade hon hört att jag inte gjorde skillnad på svenskar och utlänningar. Jag gjorde skillnad på svenskar och de som vistas legalt i landet och de som vistas illegalt i landet. Vid flera tillfällen talade jag just om svenskar och andra som vistas legalt i landet. Jag gör en klar skillnad mellan människor som är lagligt i Sverige och de som inte befinner sig lagligt i Sverige. Där gör jag skillnad, och den skillnaden tycker jag att vi ska göra, för hela vårt rättssamhälle vilar på det. Sedan får jag inget svar. Är det så svårt att få svar från politiker - ja eller nej? Jag vet att många politiker tricksar och försöker undvika att säga ja eller nej. Kanske gör jag också så vid vissa tillfällen. Men nu ställer jag verkligen en rak och konkret fråga. Är det så svårt att säga ja eller nej? Jag upprepar frågan. Anser ni i Vänsterpartiet att det är rättvist att svenskar och även de som vistas legalt i landet inte har råd att betala för sin vård och medicin medan personer som vistas illegalt i landet, alltså bryter mot svenska lagar, ges privilegier som avgiftsfri sjukvård, tandvård och medicin? Jag vill ha ett ja eller nej, Christina Höj Larsen. Så svårt är det inte för en politiker att svara ja eller nej.

anf.12 Christina Höj Larsen (V):

Herr talman! Det här är något av det ni gör allra mest, nämligen låtsas som om ni inte är politiker. Det är en riktigt rolig disciplin av en person som just nu står i riksdagens talarstol. Björn Söder misslyckas med något, även om han skiljer på de så kallade kriminella invandrarna och andra invandrare. Han klarar inte av att hålla borta ord som svenskfientlighet. Det är där det ändå lyser igenom att det finns någonting annat än bara den här skillnaden. Det är andra skillnader vi pratar om, precis som vanligt. Ja, jag kan gärna svara på frågan, för jag förmår att skilja mellan mänskliga rättigheter, demokratiska rättigheter och övrig migrationspolitik. Självklart ska människor som inte på något annat sätt har möjlighet att få sin rätt till vård uppfylld få den. Därför är svaret ja. Naturligtvis ska människor som är i behov av vård och inte har någon annanstans att få den kunna få den. Det är ganska självklart. Det är en mänsklig rättighet. I övrigt finns det väldigt mycket kvar att önska av det här samhället när det gäller just klasstrukturerna, när det gäller vår fördelning i samhället. Men just där har Sverigedemokraterna aldrig några svar. Just där är Sverigedemokraterna aldrig beredda att ta en verklig debatt om den politik som gör skillnad. För när man inte kan peka ut en specifik grupp står ni svarslösa.

anf.13 Anders W Jonsson (C):

Herr talman! Som riksdagsledamot får man ibland vara med om att fatta svåra beslut, beslut som kan kännas nödvändiga men komplicerade att förklara. I dag får vi vara med om att fatta ett beslut som är lätt att fatta. Det är enkelt att förklara, och det kommer att förändra tillvaron för två stora grupper i det svenska samhället. Den första gruppen, som det här kommer att påverka, är alla som arbetar i sjukvården, för de kommer nu inte att behöva ställa sin yrkesetik mot svensk lag. Riksdagsbeslutet, som vi förhoppningsvis fattar i eftermiddag, kommer därmed att underlätta deras arbete. Alla som är skolade till att vara sjuksköterskor, läkare, undersköterskor och barnmorskor har i utbildningen fått inpräntat i sig att alla människor är lika mycket värda, att man aldrig, om man följer sin yrkesetik, kan vägra någon vård på grund av hudfärg eller för den delen medborgarskap. Grundbulten i yrkesetiken är och har alltid varit att behandla alla människor lika oavsett kön, ålder, härkomst eller social position. All personal i sjukvården har dessutom varit underställd hälso- och sjukvårdslagen, i vars portalparagraf det står att sjukvård ska ges efter behov och inget annat. När man stått inför en medmänniska med uppenbart behov av vård har man dock fram till nu varit tvungen att fråga sig inte vad som hänt den skadade eller sjuke utan vilka de fyra sista siffrorna i personnumret är. Merparten av alla som arbetar i sjukvården har, tack och lov, följt sin yrkesetik. De har gjort vad bland annat Word Medical Association, som är läkarnas internationella organisation, slagit fast, nämligen att patienten alltid har rätt att bli behandlad utan diskriminering och att man ska agera för att säkerställa det även om lagstiftning eller regelverk förnekar denna rätt. På senare år har ett antal landsting ställt sig bakom sin vårdpersonals kloka agerande och skapat egna riktlinjer för hur människor som saknar tillstånd att vistas i Sverige ska beredas vård. Region Skåne och Stockholms läns landsting är ett par goda exempel. Det vi gör i eftermiddag genom att bifalla regeringens proposition är att vi skapar ett regelverk för den praxis som sedan lång tid tillbaka har etablerats kring hur människor som vistas i landet utan tillstånd ska ges rätt till hälso- och sjukvård. Sjukvårdspersonalens och landstingens agerande får därmed en solid laglig grund. Lagändringen kommer dessutom att göra stor skillnad i vardagen för alla som arbetar inom svensk hälso- och sjukvård men också för de människor som vistas i Sverige utan tillstånd. Sveriges riksdag ger dem nu rätten till sjukvård. I socialutskottets betänkande finns två principiella reservationer. Den ena kommer från Vänsterpartiet, och där föreslås att vuxna som saknar tillstånd ska ha samma rätt till hälso- och sjukvård som lagförslaget ger barn i familjer som saknar tillstånd. Jag kan känna sympati för den människosyn som ligger till grund för Vänsterpartiets reservation. Det huvudsakliga skälet till varför utskottets majoritet inte ställt sig bakom den linjen är att det skulle leda till en situation där den som fått avslag på sin asylansökan och utan tillstånd stannat kvar i landet skulle få större tillgång till hälso- och sjukvård än den som är asylsökande. Utskottets majoritet anser att den som söker asyl och den som vistas i landet utan tillstånd ska ha samma rätt till vård och att avgifterna dessutom ska vara desamma. Det är en också praktisk lösning för sjukvårdspersonalen. När de ställs inför en medmänniska som är i behov av vård men saknar de fyra sista siffrorna i personnumret behöver de inte bry sig om var i processen den sjuke befinner sig. Är det en person där asylprocessen fortfarande pågår eller är det en person som fått en lagakraftvunnen dom och därmed saknar tillstånd att vistas i Sverige? Den andra principiella reservationen kommer från Sverigedemokraterna. I den yrkas avslag på regeringens proposition. Den som vistas i Sverige utan tillstånd ska inte få sjukvård. Det är, herr talman, just inom sjukvårdspolitiken som konsekvenserna av Sverigedemokraternas hårda och känslolösa ideologi blir som mest tydliga. De som saknar de fyra sista siffrorna i personnumret har inte rätt till sjukvård. De ska ut ur landet eller lida, ja, i förlängningen kanske dö. Det är budskapet från Sverigedemokraterna. Att hålla människor borta från sjukvård ska bli ett instrument i migrationspolitiken. På så sätt ska människor som inte har rätt att vistas här tvingas ut ur landet. Sverigedemokraterna vill därmed tvinga läkare och sjuksköterskor att innan de ger vård och hjälp först fråga om den sjuke eller skadade har medborgarskap eller uppehållstillstånd. Utan papper ingen vård är lagen som ska gälla. Att den helt strider mot den yrkesetik som sjukvårdspersonalen har bekymrar inte Sverigedemokraterna. Men inte nog med det. Det som mest upprört många av Sveriges läkare är när Sverigedemokraternas partisekreterare i en intervju i Läkartidningen förklarat att sjukvårdspersonalen dessutom skulle vara skyldiga att polisanmäla den som är sjuk eller skadad och uppsöker sjukvården utan att ha tillstånd att vistas i landet. Vet man med sig att en person vistas i landet illegalt eller inte kan betala för sig ska man enligt Sverigedemokraterna omedelbart tillkalla polis eller myndigheter. Herr talman! Sjukvården omfattas i dag av mycket strikt sekretess. Endast brott som mord, rån och kidnappning, som leder till mångåriga fängelsestraff, kan bryta sekretessen. Nu vill alltså Sverigedemokraterna ändra principerna. Även den som gör sig skyldig till att vistas i landet utan uppehållstillstånd ska av läkare och sjuksköterskor anmälas. Ska man vara konsekvent från Sverigedemokraternas sida måste det därmed gälla alla brott. Den som under en natt sprungit runt och misshandlat andra med järnrör och då ådragit sig en sårskada ska, innan distriktssköterskan plåstrar om skadan, polisanmälas så att polisen kan hämta upp vederbörande eftersom denne gjort sig skyldig till ett brott. Detta är häpnadsväckande. Herr talman! Jag vill med skärpa yrka avslag på Sverigedemokraternas reservation och på övriga reservationer samt yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)

anf.14 Christina Höj Larsen (V):

Herr talman! Jag vill gärna höra en motivering till varför man inte helt enkelt skulle kunna ändra patientsäkerhetslagen så att det blir klart och tydligt att det är säkert och tryggt för tillståndslösa att nyttja sin mänskliga rättighet och ta del av vård. Vad är anledningen till det?

anf.15 Anders W Jonsson (C):

Herr talman! Det hänger samman med att vi anser att alla människor är lika mycket värda. Alla ska behandlas lika. Om polis eller annan myndighet frågar sjukvårdspersonalen ifall en viss person vistas på en sjukvårdande inrättning är personalen enligt den svenska lagstiftningen skyldig att svara på frågan. Vi har inte funnit anledning att särskilja gruppen människor som saknar tillstånd från alla andra grupper där polis eller andra myndigheter kan ha intresse av att få reda på om de vistas i landet. På samma sätt som vi tycker att man ska ha rätt till sjukvård tycker vi att det regelverk som finns i hälso- och sjukvården i möjligaste mån ska gälla alla.

anf.16 Christina Höj Larsen (V):

Herr talman! Jag håller naturligtvis med om att alla människor bör behandlas lika, men nu har vi en grupp som är oerhört utsatt, en grupp som vi vet drar sig för att söka och ta del av sin rättighet, en grupp som alla partier utom Sverigedemokraterna inte ser som kriminell. Jag önskar verkligen att det vore tydligt avkriminaliserat att vara tillståndslös i Sverige. Vi ser det inte som ett allvarligt brott, och det vore därför en viktig medmänsklig signal att visa att vi ser rätten till vård som mycket viktigare än att försöka kriminalisera människor som av olika skäl hamnat i den olyckliga situationen.

anf.17 Anders W Jonsson (C):

Herr talman! Som jag sade tidigare känner jag stor sympati för den hållning som ligger till grund för Christina Höj Larsens fråga. Ska man göra den förändringen tycker jag att man i så fall måste se till helheten. Det är inte bara människor som vistas i Sverige utan tillstånd och befinner sig i sjukvården som är mycket utsatta utan det finns även andra grupper. I det läget måste man se över huruvida vi ska gå in och göra en sådan ändring generellt i lagstiftningen. Om polisen knackar på dörren ska sjukvårdspersonalen då ha rätt att inte svara på frågan ifall just den sökta personen befinner sig där. Jag är inte främmande för en sådan ändring, men det kräver i så fall ett ordentligt utredningsarbete. Jag tror inte heller att detta får så stora konsekvenser beroende på att sekretesslagstiftningen är oerhört tydlig. Det är inte möjligt för sjukvårdspersonal, som Sverigedemokraterna menar att man ska göra, att informera polis eller myndigheter om att denna person är där. Det som krävs för att man ska svara på frågan är att polisen ställer en specifik fråga: Finns denna person med detta namn och från detta land på sjukhus? Enligt detta förslag måste man i det läget svara ja eller nej på den frågan.

anf.18 Björn Söder (SD):

Herr talman! Det är mycket tråkigt att Anders W Jonsson försöker förstöra en seriös debatt genom att komma med mycket absurda anklagelser. Om Anders W Jonsson hade lyssnat på mitt inledningsanförande hade han hört att jag sade att det är precis denna argumentation som våra politiska motståndare, ni i sjuklövern, försöker fokusera på därför att ni inte vill ha en saklig debatt i ärendet. Jag sade följande i början av mitt anförande: "I syfte att få bort fokus från en saklig debatt kommer vi säkert också att höra beskyllningar mot Sverigedemokraterna om att vi vill lämna människor att dö och inte ge dem sjukvård om de inte kan betala för sig." Sedan refererade jag till att det bland annat var det som socialminister Göran Hägglund hade sagt vid frågestunden den 2 maj då han kom med sådana beskyllningar. Jag sade även följande: "Vi sverigedemokrater anser självklart att bristande betalningsförmåga inte ska leda till att människor dör. Den uppfattningen har nog varit gällande också hos alla övriga partier innan detta förslag tillkom. Jag är övertygad om att det också har fungerat så tidigare. Liv ska givetvis räddas oavsett om man kan betala eller ej." Jag undanber mig därför sådana absurda anklagelser som Anders W Jonsson drar fram i syfte att försöka ta fokus från själva sakfrågan. Alla ska behandlas lika, sade Anders W Jonsson i ett tidigare replikskifte. Varför ska då svenskar betala högre patientavgifter och finansiera vården via skattsedeln, när människor som vistas illegalt i landet inte behöver betala några patientavgifter eftersom det inte är någon som kan söka upp dem sedan och begära in pengarna? De betalar inte heller någon skatt eftersom de lever i ett parallellt skuggsamhälle där de arbetar svart. Varför ska inte alla behandlas lika? Jag skulle vilja ha ett svar från Anders W Jonsson, ett ja eller ett nej så att det är tydligt för väljarna, på följande fråga: Anser Centerpartiet att det är rättvist att svenskar inte har råd att betala för sin vård eller för sina mediciner när personer som vistas illegalt i landet ges privilegier som svenska folket inte har i form av avgiftsfri sjukvård och tandvård och avgiftsfria mediciner? Svara ja eller nej på den frågan.

anf.19 Anders W Jonsson (C):

Herr talman! Björn Söders inledningsanförande på 15 minuter var fullständigt pepprat med direkta felaktigheter som att omregleringen av apoteksmarknaden skulle ha skett 2005 och att detta förslag skulle innebära avgiftsfrihet. Båda de frågor som Björn Söder nu ställer till mig vittnar om vissa kunskapsluckor, måste jag säga, när det gäller hur svensk sjukvård fungerar. Först och främst detta med om det innebär ett hot mot den enskildes liv. Det är inte så enkelt, Björn Söder, att på en akutmottagning säga vilket tillstånd som faktiskt är livshotande. För den som söker vård inom Folktandvården för akut tandvärk och svår infektion i en tand och inte får detta åtgärdat kan det leda till en hjärnhinneinflammation och död. Att vissa tillstånd leder till liv och att andra tillstånd leder till död finns inte i Sverigedemokraternas enkla förhållanden. Det är därför som resonemanget om att vi för in vård som inte kan anstå är så viktigt beroende på att sjukvårdspersonalen i det läget har möjlighet att fundera på följande: Skulle detta tillstånd leda till hot mot liv och hot mot hälsa om behandling inte ges? Även den andra frågan som Björn Söder har upprepat visar på en bristande förståelse för hur det svenska socialförsäkringssystemet är uppbyggt. Det är alltså så att när det gäller personer som är svenska medborgare eller som har ett uppehållstillstånd och som inte har möjlighet att betala avgifter för sjukvård har vi ett socialt skyddsnät i form av försörjningsstödet som gör att sociala myndigheter går in och garanterar en lägsta levnadsnivå på 8 000-8 500 kronor och dessutom är beredda att ta alla kostnader för sjukvård. Bara genom att lyfta fram detta exempel visar Sverigedemokraterna att de har en bristande förståelse för hur det svenska sociala systemet är uppbyggt.

anf.20 Björn Söder (SD):

Herr talman! Jag fick inte med mig regeringens proposition nu. Men det står där, Anders W Jonsson, att människor som vistas illegalt i landet också har rätt till försörjningsstödet eller det sociala trygghetsnätet. Det är nämligen så det har utvecklats runt om i landet. Jag vet inte om Anders W Jonsson har läst regeringens proposition, men det står i klartext att det är så det har utvecklats. Om vi ska ha det lika för alla ska väl i så fall svenska folket också ha vård, tandvård och mediciner till samma patientavgifter. De ska inte heller behöva betala för sig om de inte kan betala för stunden. De ska också kunna slänga fakturan utan att någon kommer senare och driver in skulden. Då är det lika för alla. Då tycker jag att man från Centerpartiet och från regeringen och från alla de andra partierna som förespråkar detta ska löpa linan ut och säga att vi ska ha en fullständigt avgiftsfri sjukvård och tandvård och avgiftsfria mediciner i Sverige för allt och alla. Bara man lyckas ta sig över gränsen gäller det. Det är också enkelt för sjukvårdspersonalen att den inte behöver göra skillnad på olika sorters folk beroende på om de har tillstånd att vistas här, om de är asylsökande och så vidare. Då blir det mycket enkelt. Då tycker jag att ni ska löpa linan ut och förespråka det. Det är uppenbarligen dit ni vill. Jag har inte fått svar - ja eller nej - från Anders W Jonsson: Anser Centerpartiet att det är rättvist att svenskar inte har råd med sjukvård, tandvård och medicinering? Jag tog här upp exempel på hur människor söker sig till Svenska kyrkan för att tigga och be om pengar. Andra vill inte göra det. Jag vill inte ha ett samhälle där människor som har levt hela sitt liv i det här samhället - betalat skatt och gjort rätt för sig och arbetat - på ålderns höst måste komma med håven och tigga om pengar för att de ska ha råd att köpa mediciner. Annars avstår de. Jag refererar till riksdagens utredningstjänst när det gäller hur många det är som avstår från att erhålla mediciner och sjukvård för att de inte har råd. Anders W Jonsson tar själv upp på sin blogg i år att han ofta möter ensamstående mammor på barnjouren på Gävle sjukhus som inte har råd att hämta ut medicin till sina barn. Är det en rättvis politik? Svara ja eller nej, tack.

anf.21 Anders W Jonsson (C):

Herr talman! Björn Söder vägrar att inse att det är en oerhört stor skillnad mellan att vistas i Sverige om man är medborgare eller har ett uppehållstillstånd och omfattas av det stora skyddsnät som vi har i Sverige och att leva i landet utan tillstånd. Jag kan hålla med om att det finns brister även i det svenska skyddsnätet. Det är brister som vi försöker korrigera - det ena före och det andra efter. Men att jämföra detta skyddsnät med det liv som de människor lever som saknar tillstånd att leva i Sverige är fullständigt absurt. Detta visar på något vis hur Sverigedemokraterna är beredda att använda en oerhört utsatt grupp, kanske den mest utsatta som vi har i det svenska samhället, som ett slagträ i denna debatt. Det absoluta lågvattenmärket var när Sverigedemokraterna valde att presentera detta förslag i form av det nyhetsbrev som gick ut i södra Sverige där man hade bilder på ett antal utslagna människor och skrev: Vet ni varför de är så glada? Jo, det är snart den 1 juli. Herr talman! Jag är oerhört stolt över att vi i dag kan fatta beslut om att ge dessa människor rätt till sjukvård som inte kan anstå. Det innebär att vi räcker ut handen till en av de grupper som har det absolut svårast i det svenska samhället. Det är en grupp som Sverigedemokraterna fortsatt är beredda att stampa på i det svenska gruset.

anf.22 Saila Quicklund (M):

Herr talman! I propositionen föreslås en ny lag som reglerar landstingens skyldighet att erbjuda personer som vistas i Sverige utan tillstånd hälso- och sjukvård inklusive tandvård. Lagförslaget innebär att landstingen ska vara skyldiga att erbjuda vuxna personer som vistas i landet utan tillstånd samma subventionerade hälso- och sjukvård som vuxna asylsökande, det vill säga vård som inte kan anstå, inklusive tandvård, mödrahälsovård, preventivmedelsrådgivning, vård vid abort och en hälsoundersökning. Landstingen ska därutöver ges möjlighet att erbjuda vård upp till samma nivå som för bosatta. Det uppstår i dag situationer i hälso- och sjukvården då det inte går att avgöra vilken tillgång till vård som landstinget är skyldigt att erbjuda den vårdsökande. Det kan i praktiken medföra att patienter antingen inte får den vård som de borde få enligt gällande lagstiftning eller att de får vård på en högre nivå än lagstiftningen faktiskt medger. Dagens reglering ger därför enligt regeringen upphov till tillämpningsproblem både för det enskilda landstinget och för vårdpersonalen. Personalen ställs inför juridiska tolkningar och avvägningar som är svåra för dem att göra och som de upplever kommer i konflikt med de etiska principer som faktiskt gäller inom svensk hälso- och sjukvård. Den osäkerhet som den nuvarande regleringen kan medföra har kommit att beskrivas som ett arbetsmiljöproblem för vårdpersonalen. Mot den bakgrunden anser regeringen att det finns behov av att på ett tydligare sätt reglera vad landstingen har för rätt och faktiskt skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård - till vem och på vilka villkor. Herr talman! Den person som vistas i landet ska ges förutsättningar att leva ett värdigt liv och bland annat få tillgång till grundläggande hälso- och sjukvård. Det gäller även personer som vistas i landet utan tillstånd. I dag har dessa personer enbart tillgång till osubventionerad omedelbar vård. Förslaget innebär att landstingens skyldighet att erbjuda vård åt personer som vistas i landet utan tillstånd nu utvidgas. I praktiken innebär det emellertid enligt regeringen att den verksamhet som redan pågår i flera landsting nu får en legal grund. Det innebär att landstingens behov att i förtydligande syfte besluta om egna kompletterande, lokala riktlinjer för vården nu till stor del kan undanröjas. Det innebär också att det blir tydligt att den här verksamheten ska bedrivas, redovisas och följas upp på samma sätt som övrig hälso- och sjukvård. På så sätt kommer den aktuella målgruppen att omfattas av kvalitetssäkring i sjukvården, och det innebär i sin tur att patientsäkerheten kan förverkligas även för den här gruppen. Dessutom uppfylls kraven på bland annat öppenhet och insyn i hur gemensamma resurser används. Regeringen anser att det är viktigt att personer som vistas i landet utan tillstånd känner till vilken vård de har tillgång till enligt den nya lagen. Berörda myndigheter, landsting och de ideella organisationerna har därför en viktig uppgift i att bidra till arbetet med att informera den berörda målgruppen om vad som gäller för dessa personer och vad som allmänt gäller inom den svenska hälso- och sjukvården. Det kommer även att finnas behov av att informera hälso- och sjukvårdspersonalen om det nya regelverket. Herr talman! Personer som vistas i landet utan tillstånd ska enligt förslaget erbjudas samma vård som asylsökande. Precis som vid tillkomsten av lagen om vård för asylsökande med flera anser regeringen att det får anses sakligt motiverat att göra en skillnad mellan bosatta personer och personer som vistas i Sverige utan tillstånd avseende tillgången till hälso- och sjukvård. Regeringen bedömer att förslagen därför inte står i strid med vare sig grundlagen eller internationella åtaganden. Regeringens förslag innebär också att hälso- och sjukvårdspersonal inom ramen för sin anställning och i sin yrkesutövning är skyldiga att vårda och behandla personer som vistas i landet utan tillstånd på i stort sett samma sätt som de vårdar och behandlar andra personer. Den utökade tillgången till hälso- och sjukvård bör endast gälla personer som vistas i landet under en längre tid, det vill säga då vistelsen inte har karaktären av ett besök. Landstingets utvidgade skyldighet att erbjuda vård bör därför ställas i relation till utlänningens beräknade förväntade vistelsetid i landet. Genom att förslaget enbart omfattar utlänningar som vistas olovligen i landet kommer förslaget inte att gälla turister, affärsresenärer och andra som har rätt att vistas i landet. Barn som vistas i landet utan tillstånd, vare sig de är ensamkommande eller lever med sina föräldrar, tillhör enligt regeringen de allra mest utsatta i vårt samhälle. De kan antas leva i otrygghet och med oro för vad som kan tänkas hända om de själva eller familjen tvingas lämna landet. I de fall barnet vistas i landet med sin familj kan det antas att det är föräldrarna som har beslutat att familjen ska stanna i landet trots att familjen saknar tillstånd för det. Det är ett beslut som inte bör drabba det enskilda barnet och dess möjligheter till en god hälsa och utveckling. Utöver att barn har särskilda skyddsbehov är dessutom betydelsen av en god hälso- och sjukvård särskilt stor hos barn på grund av deras snabba utveckling. Utebliven vård kan få allvarliga konsekvenser för deras hälsa och fortsatta utveckling. Att barn och i vissa fall barns föräldrar kan göra sig skyldiga till brott när de vistas i landet utan tillstånd ska inte heller hindra att barn ges full tillgång till hälso- och sjukvård inklusive tandvård. Barn som vistas i landet utan att ha ansökt om nödvändiga tillstånd för detta ska få samma tillgång till hälso- och sjukvård som bosatta, asylsökande barn och barn som håller sig undan verkställighet av avvisnings- eller utvisningsbeslut. De här barnen ska således erbjudas fullständig hälso- och sjukvård. De ska även erbjudas regelbunden och fullständig tandvård till dess att de fyller 18 år. Herr talman! I propositionen föreslås att landstingets skyldighet att erbjuda hälsoundersökning till asylsökande personer med flera utvidgas till att även omfatta personer som vistas i landet utan tillstånd. Hälsoundersökningen ska erbjudas en gång under personens vistelse i landet. När det gäller vårdavgifter och avgifter för läkemedel föreslås regeringen få meddela föreskrifter om vårdavgifter och avgifter för läkemedel enligt den nya lagen. Regeringen gör i den delen bedömningen att den vård som ska erbjudas personer som vistas i landet utan tillstånd ska vara subventionerad. Landstinget bör få ta ut vårdavgifter, men avgifterna bör inte vara högre än de avgifter som gäller för asylsökande personer. Detta bör även gälla avgifter för läkemedel som förskrivs i samband med vård som ges med stöd av lagen. På samma sätt som för asylsökande barn bör regelbunden tandvård vara avgiftsfri för barn upp till 18 år. Den inledande hälsoundersökningen bör vara avgiftsfri. Vårdens uppgift är att bota, lindra, trösta och göra medicinska prioriteringar utifrån vårdbehov. Den lagstiftning Sverige tidigare har haft har inneburit att vårdpersonal har ställts inför etiska dilemman. Rätten till hälsa är inte kopplad till personens förmåga att följa lagar. Sjukvården ska ägna sig åt sjukvård, inte migrationsfrågor. Jag är stolt över att fem partier nu har enats om förbättringar av hälso- och sjukvården för vård av personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Sverige förtjänar en human och ansvarsfull hälso- och sjukvårdspolitik. Med anledning av detta yrkar jag bifall till propositionen och avslag på motionerna. (Applåder)

anf.23 Björn Söder (SD):

Herr talman! Saila Quicklund säger att förslaget endast gäller de utlänningar som vistas olagligt i Sverige och inte de utlänningar som vistas här legalt, som turister och så vidare. Hur ska man kontrollera och avgöra detta? Om jag som utlänning kommer till Sverige, vistas här lagligen och behöver uppsöka vård är det klart att jag med detta lagförslag bara kan hävda att jag är här illegalt. Då får jag det avgiftsfritt i stället för att jag betalar mina egna avgifter. Det är klart att det är svårare för etniska svenskar att hävda detsamma, alltså att man är illegal utlänning i Sverige, men jag tycker faktiskt att svenska folket ska prova på detta när lagen träder i kraft. När man behöver vård, tandvård eller mediciner säger man: Jag är illegal utlänning i Sverige; ge mig tillfälligt personnummer och så vidare. När man har fått medicinen, tandvården eller sjukvården och får fakturan med sig droppar man den bara i papperskorgen, för det är ändå ingen som sedan kan uppsöka en och kräva in pengarna. Jag tycker att svenska folket borde prova det. Min fråga är dock: Hur ska man kontrollera vilka som vistas här lagligt och inte lagligt, om det är individer som uppger att de inte är här lagligt? Hur ska man kontrollera att vårdgivarna - det här gäller ju både privata och offentliga aktörer - är sanningsenliga och inte utnyttjar systemet genom att till exempel fylla håltimmar med att säga att man har behandlat en tillståndslös flykting, för att erhålla ersättning? Hur ska man kontrollera att privata vårdgivare inte ger avgiftsfri eller helt gratis vård till sina landsmän i förorterna eller av andra, ideologiska, skäl ger människor gratis vård på skattebetalarnas bekostnad? Vårdgivaren får ändå full ersättning och kostnadstäckning. Hur ska man kontrollera dessa saker?

anf.24 Saila Quicklund (M):

Herr talman! Björn Söder inledde sitt tal med att säga att det är skammens dag. Det visar hur olika förutsättningarna och viljeinriktningarna är inom politiken. Jag har en dag då jag är väldigt stolt. Som han också uppgav är det sju partier som tycker likadant i den här frågan. Jag ska försöka besvara de många frågorna. Jag tycker att Björn Söder har konspirationstankar kring att turister skulle använda sig av de lagar och förordningar som finns här i syfte att utnyttja systemet. Jag tror inte att människor gör så, Björn. Jag tror också på den personal som finns ute i samhället inom vård och omsorg. Att de skulle missbruka och använda systemet i syfte att få in mer ersättningar och så vidare tror jag inte heller på. Jag har jobbat 30 år inom vård och omsorg, och jag har aldrig sett en tillstymmelse till det i något sammanhang. Nu är det en ny lag, men jag har stort förtroende för personalen. Det är tråkigt att Sverigedemokraterna riktar misstroende både mot de turister som besöker landet och mot vårdpersonalen där ute. Det är allvarliga påhopp och insinuationer. Det är tråkigt.

anf.25 Björn Söder (SD):

Herr talman! Nej, jag kommer inte med konspirationstankar. Jag upplever mig själv som en ganska klar realist. Jag lever mitt liv utanför Helgeandsholmen, vilket kanske fler politiker borde göra. Jag har inte någon naiv syn på saker och ting, men jag misstror inte heller någon. Min fråga var: Hur ska man kontrollera att det inte utnyttjas? Vi har ju sett hur bidragsfusket har ökat överallt i Sverige. När man har gjort kontroller i Malmö stad har man till och med kunnat heltidsanställa två personer för att kontrollera bidragsfusk - deras tjänster var självfinansierade. Det har eskalerat i Sverige. Varför skulle det inte förekomma bidragsfusk med detta beslut? Min fråga är: Hur ska man kontrollera dessa saker, dels att det inte utnyttjas av individerna, dels att vårdgivarna inte utnyttjar det? Sedan skulle jag också vilja ha ett klart svar, ja eller nej, från Moderaternas sida: Anser Moderaterna att det är rättvist att svenskar inte har råd att betala för sin vård eller sina mediciner medan personer som vistas illegalt i landet ges privilegier som svenskarna inte har i form av avgiftsfri sjukvård och tandvård och avgiftsfria mediciner? Där skulle jag vilja ha ett klart ja eller nej även från Moderaternas sida.

anf.26 Saila Quicklund (M):

Herr talman! Hur ska vi kontrollera detta? Ja, det är en fråga som säkert ställs redan i dag och som kommer att dyka upp igen. Björn Söder har rätt i att ibland missbrukas de lagar, förordningar och reformer som regeringen har infört. Regeringen har varit tydlig med att vi ska utvärdera och följa upp det här i många olika delar, och jag tror att det är där vi måste vara. Jag förutsätter dock att människor, både sjukvårdspersonal och människor som kommer hit, inte har onda tankar utan följer lagen. Men självklart ska vi beakta, följa upp och så vidare. Björn Söder vill ha svar på frågan om rättvisa. Jag tänker inte ställa grupper mot varandra. Alla ska ha rätt till vård, och vi ska skapa förutsättningar för att alla ska kunna ta del av den. Sverige har genom internationella åtaganden och konventioner förbundit sig att säkerställa att alla människor ska tillförsäkras bästa möjligheter till hälsa genom läkar- och sjukvård i händelse av sjukdom. Vad är rättvisa, Björn Söder? Vad är det begreppet för dig? Är det rättvist att inte låta dem som är sjuka få vård bara för att de har flytt från ett land i misär? De kommer hit utan pengar, utan jobb, utan bostad. Vad är det för människosyn att inte låta dessa människor få vård när de är sjuka?

anf.27 Christina Höj Larsen (V):

Herr talman! Saila Quicklund började prata lite grann om rätten till hälsa som mänsklig rättighet och vad den rätten omfattar. Den omfattar inte bara, som vi pratar om i dag, rätten till sjukhusvård utan också, som du säger, bästa uppnåeliga hälsa. Ur ett normalt svenskt hälso- och sjukvårdsperspektiv omfattar det också förebyggande arbete och folkhälsoarbete, som vi av erfarenhet och beprövad vetenskap vet fungerar och är viktigt. Genom det arbetet förebygger man dels individuellt mänskligt lidande genom att förebygga allvarlig sjukdom, dels samhällskostnader och smittspridning. Ja, det finns en hel rad av fördelar med ett folkhälsoarbete. De grupper som vi pratar om i dag omfattas inte av detta arbete, inte heller med regeringens proposition. Därför är jag såklart nyfiken på hur Saila Quicklund anser att vi kan leva upp till de internationella konventioner vi har åtagit oss att följa om vi inte ger människor möjlighet till den bästa uppnåeliga hälsan, som finns i Sverige för andra.

anf.28 Saila Quicklund (M):

Herr talman! Vänsterpartiet vill ha full vård för alla papperslösa. Regeringen har gått från osubventionerad till subventionerad vård, från omedelbar vård till vård som inte kan anstå. Det är en bra utveckling, som Vänsterpartiet ändå inte är nöjt med. Jag måste rätta Christina Höj Larsen om detta med att inte jobba förebyggande. Det är faktiskt det regeringen har sagt. Man säger uttryckligen att det även ska vara förebyggande insatser. Man tar astma och diabetes som goda exempel på att det behöver sättas in behandlingar för att det inte ska bli ett sämre resultat senare. Jag kan inte hålla med där, för det står uttryckligen i propositionen att så ska göras.

anf.29 Christina Höj Larsen (V):

Herr talman! Som Anders Jonsson tidigare nämnde är den spännvidd som kan innefattas i det som kallas vård som inte kan anstå väldigt vid. Även när Socialstyrelsen försöker definiera detta är det helt tydligt bara här i kammaren att vi ser väldigt olika på saker när vi nu försöker diskutera ett problem. Det har inte minst senare replikskiften visat. Så kommer det också att vara generellt ute på golvet i hälso- och sjukvården när vi lämnar ett så stort utrymme fritt för tolkning. Då kommer det att tolkas, och det kommer att vara personer på golvet som ska stå i denna situation. Det är samma människor som år efter år har berättat för oss att de upplever det som ett allvarligt arbetsmiljöproblem att behöva stå inför dessa avgöranden. Det kommer att fortsatt vara ett problem, för det är ett väldigt stort tolkningsutrymme vad som ska innefattas. Ni har i betänkandet tagit upp en del av de fall som skulle kunna innefattas, men det är ju så mycket mer. Det kommer att vara helt beroende av den individuella tolkningen, och det gör att det blir godtyckligt och orättvist.

anf.30 Saila Quicklund (M):

Herr talman! Det är just den otydlighet som har funnits hittills, fram till i dag, som är en av anledningarna. Den nya lagen kommer att underlätta för människor, när vi får samma lag för asylsökande och tillståndslösa. Vi använder ofta uttrycket papperslösa, men det är tillståndslösa som är den rätta benämningen och som jag tycker att vi ska använda hädanefter. Vad innebär och innefattar vård som inte kan anstå? Ja, regeringen har varit tydlig till Socialstyrelsen med att man behöver ett förtydligande. Socialstyrelsen kommer också i samarbete med SKL och organisationer som företräder professionen att skapa författningar och tydligheter som ska underlätta för vårdgivarna ute i landet. Vad man uppfattar finns ju i betraktarens öga, men jag håller med. Det är också regeringens intentioner - det behövs en tydlighet för att underlätta. Det har inte varit lätt, men denna lag kommer att förbättra situationen. Vi kan aldrig nå ända fram med skrivningar, författningar och så vidare eller ta ifrån läkare, sjukgymnaster och sjuksköterskor deras bedömning av vilken vård man ska ha. Det kommer alltid att landa på det. Men, visst, tydligheten kan bli bättre. Det är regeringens intentioner, och vi kommer att leverera det. I hela den här frågan kommer det, som i alla andra sammanhang där regeringen har infört reformer, att göras noggranna uppföljningar. Det kommer att göras uppföljningar av hur det här slår mot människor i migrationssituationen, hur sjukvården fördelas, hur personalen på vårdgolvet bemöter dessa människor och så vidare - en total bild av situationen. Det kommer att vara en noggrann uppföljning för att se att det slår rätt, och så har det varit i alla sammanhang när regeringen har infört sina reformer.

anf.31 Maria Ferm (MP):

Herr talman! I dag debatterar och beslutar vi äntligen om att utöka rätten till hälso- och sjukvård för människor som lever i Sverige utan tillstånd, papperslösa. Många människor lever i dag som papperslösa i Sverige och av många olika anledningar. Vissa kanske är rädda för att återvända till sitt hemland och håller sig därför gömda. Andra kanske har fötts i Sverige som papperslösa utan att någonsin ha sökt asyl. Några kanske inte kan avvisas, eftersom deras ursprungsländer inte tar emot dem. Det finns många anledningar till att vara papperslös, men gemensamt för alla som befinner sig i den situationen är att de saknar många av de rättigheter som vi andra tar för givna. Samhället är stängt för dem som saknar de fyra sista siffrorna i personnumret. De befinner sig i en oerhört marginaliserad situation utan rätt att arbeta, lära sig svenska på sfi och skaffa sig en utbildning. En kvinna vittnar om vardagliga svårigheter som att det inte går att betala med sms-biljett på bussen, hyra film eller låna en miniräknare i skolan utan personnummer. Vi kan inte helt och hållet förändra den utsatta verklighet som många papperslösa lever i. Men vi kan ta ett antal viktiga steg mot ett mer medmänskligt Sverige. Vi kan genomföra reformer som gör politiken mer human och som påverkar människors verklighet på riktigt. Det är därför vi samarbetar med regeringen om migrationsfrågor. Vi står inför ett avgörande val i Sverige. Antingen går vi humanitetens och medmänsklighetens väg eller så går vi intoleransens väg. I många andra europeiska länder där främlingsfientliga partier blivit invalda i nationella parlament har de etablerade partierna tagit över deras problemformulering och verklighetsbeskrivning. Partier har gradvis anpassat sin politik och sin retorik efter de främlingsfientliga, vilket har förpestat hela debattklimatet. Så ska vi inte göra i Sverige. Vi ska möta främlingsfientligheten med just det som den inte tål, med mer medmänsklighet och humanitet. När vi diskuterar hur människors rättigheter kan stärkas, hur illa det är att barn som är födda och uppvuxna i Sverige avvisas och hur vi måste göra det möjligt för fler familjer att återförenas, får främlingsfientligheten inget utrymme. När migrationsdebatten kretsar kring de människor som berörs och hur deras rättigheter kan stärkas i stället för att ha en syn på invandring som något anonymt och problematiskt, då är vi på rätt väg. För att politiken ska bli mer human inledde Miljöpartiet ett migrationspolitiskt samarbete med regeringen 2011. Större möjligheter till anhöriginvandring, ökade möjligheter för utsatta barn att få stanna i Sverige, inrättandet av en fjärde migrationsdomstol i Luleå är några av de reformer som vi genomför. Förra veckan röstade vi i riksdagen igenom Miljöpartiets och regeringens förslag som gör att barn som vistas i landet utan tillstånd ska ges i huvudsak samma rätt till utbildning i förskola, grundskola, grundsärskola, specialskola, sameskola, gymnasieskola och gymnasiesärskola som andra barn som vistas i landet. Rädsla för utvisning, sjukdomar i familjen eller social isolering kan vara några av de problem som papperslösa familjer tampas med. För barnen i de här familjerna innebär rätten att få gå i skola en känsla av stabilitet och rutin i en annars otrygg tillvaro. Trots en oviss framtid får de en möjlighet att leka med kompisar och lära sig nya saker. Det är en liten ljusglimt i ett stort mörker, men det är något som garanterat kommer att vara viktigt för deras fortsatta liv. Det är en mycket viktig förändring som kommer att träda i kraft den 1 juli. I dag debatterar vi och ska snart rösta om ytterligare en stor förändring, rätten till vård för papperslösa. Regeringen och Miljöpartiet är även här överens om en förändring som kraftigt utökar rätten till vård för papperslösa. Från den 1 juli ges papperslösa barn rätt till vård på samma villkor som andra barn som bor i Sverige. Sedan tidigare har gömda barn, alltså de som har fått avslag på sin asylansökan men som gömmer sig för att inte avvisas, haft rätt till vård på samma villkor som andra barn. Men barn som lever som papperslösa och som inte tidigare har sökt asyl har inte haft rätt till något annat än akut sjukvård som de själva har fått betala fullt pris för, precis som vuxna papperslösa i dag. Vuxna papperslösa och gömda får nu samma rätt till subventionerad vård som vuxna asylsökande, det vill säga vård som inte kan anstå. Det är mycket mer omfattande än bara akutvård. Begreppet innefattar vård och behandling av sjukdomar och skador i de fall där även en måttlig fördröjning bedöms medföra allvarliga konsekvenser för patienten. Dessutom innefattas följdinsatser till sådan vård och psykiatrisk vård. Vård ska kunna erbjudas i ett tidigt skede när detta kan motverka att ett mer allvarligt sjukdomstillstånd utvecklas och behov av en mer omfattande behandling uppstår. Även inom den somatiska vården kan tidiga insatser vara befogade när de ges för att förhindra att patienten drabbas av allvarliga akuta sjukdomstillstånd. De tidiga insatserna kan därigenom också minska användningen av akuta resurskrävande behandlingsåtgärder. Ett exempel är information och stöd vid egenvård av vissa sjukdomstillstånd, till exempel diabetes och astma. När det är fråga om en person med särskilda behov, till exempel en person som har utsatts för tortyr eller andra allvarliga övergrepp och trauman, bör bedömningen av vilken vård som inte kan anstå göras särskilt omsorgsfullt. Vård som inte kan anstå kan också innefatta en skyldighet att erbjuda lån av hjälpmedel och dylikt för personer med funktionsnedsättning. Regeringen och Miljöpartiet anser, precis som några av remissinstanserna, att Socialstyrelsen bör lämna vägledning och förtydliganden angående tillämpningen av begreppet vård som inte kan anstå. Socialstyrelsen bör bland annat samråda med Sveriges Kommuner och Landsting och de organisationer som företräder professionen i arbetet med att förtydliga begreppet. Miljöpartiet hade allra helst sett att papperslösa skulle ges vård på helt lika villkor som andra. Men nu tydliggör vi i lagstiftningen att enskilda landsting kan gå före och erbjuda vård på lika villkor till alla. Detta är något som miljöpartister kommer att driva runt om i landet, och vi ser mycket positivt på att olika landsting kan ta till vara den möjligheten. Den förändring som vi nu genomför är mycket viktig. Den innebär ett stort steg framåt för de personer som i dag har små möjligheter att få vård. Även om det inte blir vård på helt lika villkor som för resten av befolkningen innebär denna förändring en kraftigt utökad rätt till vård. Detta hade aldrig varit möjligt utan olika utomparlamentariska organisationers långa kamp för lika rättigheter. Under många år har Rätt till vård-initiativet, som samlat alltifrån partipolitiska organisationer till läkarstudenter och frivilligorganisationer, drivit på och opinionsbildat för en förändring. Jag vill rikta ett stort tack till alla er som drivit frågan och som varit med och möjliggjort den här förändringen. Herr talman! För några veckor sedan diskuterade jag de kommande förändringarna med IFMSA, en organisation för läkarstudenter, under en temakväll om vård för papperslösa. Där berättade en läkarstudent själv, Foad Hamedi, om sina erfarenheter som papperslös i Sverige. Under åtta år saknade han de fyra sista siffrorna och de grundläggande rättigheter som vi tar som självklara. Han berättade om hur hans pappa en gång råkat skära sig svårt i handen och hur de därefter ringde 112. De berättade att han blödde och att han behövde en ambulans, men när personalen på 112 fick klart för sig att de var papperslösa sade de nej till att skicka en ambulans. I stället fick de i panik själva försöka få tag i bandage, försöka stoppa blödningen och hålla ihop såret. Varje gång de lade om bandaget svimmade hans pappa av smärta. Det är en skam för Sverige att det har fungerat så hittills, att människor inte har behandlats som människor och att sjukvårdspersonal har gjorts till bödlar. Det kommer att bli ihågkommet som ett mörkt kapitel i svensk historia. Det är dags att förpassa detta till historien och ta ett stort steg framåt mot en mer human framtid. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

anf.32 Björn Söder (SD):

Herr talman! Maria Ferm får det att framstå som att Sverige tvingar dessa personer att uppehålla sig illegalt i landet och vara kvar här. Det är ungefär så hon lägger fram det. Det är så synd om dem. Det kan absolut vara synd om dem på många olika sätt, men det är inte synd om dem för att de vistas illgalt i landet. Det är kriminellt att bryta mot svenska lagar, och dessa personer har fått avvisningsbeslut men gått under jorden och vägrat acceptera det eller inte ens bemödat sig att söka asyl. Maria Ferm försöker också framlägga det som att det är flyktingar som är på flykt någonstans ifrån och så vidare. Det är mycket möjligt att de är på flykt någonstans ifrån, men har de ordentliga flyktingskäl - eller fler skäl därtill, som extremisterna i Miljöpartiet har sett till att få igenom med regeringen - får de automatiskt uppehållstillstånd i Sverige. Vi har Europas mest liberala migrationslagar. Som flykting behöver man inte gömma sig i Sverige utan får asyl. Men här handlar det om människor som inte har skäl att stanna trots att vi har de mest liberala migrationslagarna. Det är tråkigt att ett extremistparti som Miljöpartiet har fått genomslag hos regeringen och kunnat driva igenom denna politik. I ett snävt svensk perspektiv kan man uppleva att Sverigedemokraterna är extremister. Det hör vi ofta i kammaren. Alla andra är det normala. Men går vi utanför ankdammen Sverige, och Helgeandsholmen, och tittar i ett internationellt perspektiv är den politik som Sverigedemokraterna förespråkar regeringspolitik i många länder. Det är en politik som många upplever som den fullt normala politiken, medan Sveriges migrationspolitik upplevs som extrem. När jag är ute och reser får jag ofta frågan: Vad håller ni på med där uppe? Jag vill ha ett klart svar från Maria Ferm, och även om jag vet vad svaret kommer att bli tycker jag att väljarna också ska få det. Anser Miljöpartiet att det är rättvist att svenskar inte har råd att betala för vård och mediciner medan personer som vistas illegalt i landet ges privilegier som svenska folket saknar i form av avgiftsfri sjukvård och tandvård och avgiftsfria mediciner? Ja eller nej?

anf.33 Maria Ferm (MP):

Herr talman! Vi anser att rätten till vård är en mänsklig rättighet som ska gälla alla. Såväl svenska medborgare som papperslösa ska ha rätt att tillgodogöra sig vård, och då är det viktigt att alla har råd till det. Därför är avgifter för asylsökande och papperslösa satta på en låg nivå eftersom dessa grupper har mycket lägre inkomster än andra som bor i Sverige. Den dagersättning som asylsökande får har inte höjts sedan 1994 och ligger på 71 kronor per dag. Ska det finnas en rimlig chans för dessa personer att tillgodogöra sig vård behöver avgifterna ligga på en nivå som de klarar. Vi har också många förslag för att göra det enklare för personer med uppehållstillstånd och svenska medborgare att kunna tillgodogöra sig vård. Vi vill till exempel ha gratis tandvård upp till 25 år. Vi säger nej till höjningen av högkostnadsskyddet, och vi vill på olika sätt motverka barnfattigdom och de ökade klyftorna i samhället. Jag blir orolig när två grupper ställs mot varandra. Det behöver inte vara så. Det är en falsk motsättning. Vi kan säkerställa mänskliga rättigheter för alla som befinner sig i vårt land, både för dem som bor här öppet och för papperslösa, och vi kan sätta rimliga avgifter så att alla har en möjlighet att tillgodogöra sig vård. Den motsättning som Björn Söder försöker få till behöver inte finnas.

anf.34 Björn Söder (SD):

Herr talman! Politik handlar om prioriteringar. Det är hela tiden olika grupper och intressen som ställs mot varandra. Inser man inte det bör man nog ägna sig åt något annat än politik. Maria Ferm talar som om det finns ett träd där det växer pengar som man bara kan plocka, en outtömlig skattkista. Det är klart att vi vill ha det så bra som möjligt för alla i hela världen. Till syvende och sist handlar det dock om prioriteringar, för skattkistan är inte outtömlig. Det finns svenskar som inte har råd att få ut mediciner eller gå till sjukvården. Jag nämnde bland annat en dam i Boden som inte har råd att hämta ut sina mediciner eftersom högkostnadsskyddet är för högt. Är det rätt att prioritera att människor som bryter mot svensk lag ska ha avgiftsfri sjukvård och tandvård och avgiftsfria mediciner när tiotusentals svenskar inte kan hämta ut sina mediciner eller få den vård de behöver för att de inte har råd? Är det en rättvis politik? Vi kan inte ge allt till alla. Vi måste prioritera. Tycker Miljöpartiet att det är rätt att prioritera människor som bryter mot svensk lag före svenskar som har jobbat i Sverige hela sina liv, betalat skatt och finansierat vårt välfärdssamhälle? Är det rätt att de inte kan erhålla den vård som de har varit med och finansierat? Är det rättvist? Det behöver inte finnas några motsättningar, sade Maria Ferm. Men motsättningarna finns, och då måste vi politiker prioritera. Är det rättvist att svenskar inte har råd att erhålla vård och mediciner medan människor som bryter mot svensk lag ges privilegier som svenskarna inte har? Ge mig ett klart ja eller nej, Maria Ferm.

anf.35 Maria Ferm (MP):

Herr talman! Jag svarade faktiskt på den frågan. Vi tycker att alla människor ska kunna tillgodogöra sig vård, och vi har en politik för att säkerställa att alla grupper i samhället ska ha råd med vård. Björn Söder visar under både anförande och replikskiften ett tydligt prov på ekonomiskt oansvarig politik. Tidigare redogjorde Björn Söder för att Sverigedemokraterna tycker att det är fruktansvärt att personer ska få tillgång till bromsmediciner eller annan förebyggande behandling. Ni vill i stället ge enbart akut sjukvård som dessa personer ska få betala själva. Ni säger dock att ni inte vill neka någon, så ni kommer inte att säkerställa att de betalar. Detta innebär att ni i stället för att erbjuda förebyggande vård, alltså bromsmediciner, cancerbehandling och så vidare, vill vänta tills en person - barn eller vuxen - dör i hiv, aids eller cancer eller tills sjukdomstillståndet har blivit så allvarligt att man måste gå in med akuta åtgärder som är mycket dyrare. På lång sikt är detta oansvarigt, både i kostnad av ekonomiska resurser och i kostnad av människoliv. Det är två saker ni alltid missar: hur er politik slår och att ni aldrig över huvud taget räknar kostnaden i människoliv för personer utan svenskt medborgarskap. Det har varit en ganska obehaglig debatt med obehagliga åsikter från Sverigedemokraterna. Är det någon som har tydliggjort att partiet är ett extremistparti är det Sverigedemokraternas Björn Söder. Han har på ett förtjänstfullt sätt beskrivit Sverigedemokraternas politik. (Applåder)

anf.36 Christina Höj Larsen (V):

Herr talman! Jag ska ställa samma frågor till Maria Ferm som jag tidigare ställde till Anders W Jonsson och Saila Quicklund, och det gäller i huvudsak två punkter. Vi är överens om att rätten till vård är en mänsklig rättighet och att den är absolut, individuell och okränkbar. Men för att vård ska bli en verklig rättighet som man kan ta del måste man kunna söka den utan att vara rädd, och jag är övertygad om att Maria Ferm liksom jag träffar människor som uttrycker just denna rädsla. I förslaget har det dock inte gjorts några ändringar som skulle kunna förebygga denna rädsla och tydliggöra för människor att de inte har något att vara rädda för. Vi föreslår att man ska ändra i patientsäkerhetslagen så att det tydligt framgår att vårdpersonal inte behöver svara på denna typ av frågor från polis och åklagare. Vi tycker nämligen inte att människor som är tillståndslösa är att betrakta som kriminella. Hur ser Maria Ferm på detta?

anf.37 Maria Ferm (MP):

Herr talman! Människors möjlighet att känna sig trygga att söka vård är såklart helt avgörande för att personen ska kunna tillgodogöra sig vården. Underrättelseskyldighet är något som - med tanke på den starka sekretess och så vidare som finns inom sjukvården - inte gäller inom sjukvården. När vi för några veckor sedan diskuterade skolgång för papperslösa var det den stora frågan. Men det är inget som går att applicera på de här situationerna. Om papperslösa befinner sig i sjukvården kommer inte sjukvårdspersonalen att behöva underrätta polisen om det. Så fungerar det. Rikspolisstyrelsen kommer också att ta fram nya allmänna råd och föreskrifter vad gäller arbetet med verkställigheter. De kommer i sommar och ska handla om hur man ska arbeta i de här fallen. Det är såklart viktigt att det speglar lagstiftarens intentioner, samtidigt som det också måste finnas någon typ av möjlighet att gå in på sjukhus, om det pågår brottslighet eller om man eftersöker någon på grund av brottslighet. Vi får invänta det arbetet. Vi har också tydligt skrivit ut i propositionen att om det kommer att bli ett hinder för människors möjligheter att tillgodogöra sig vård kommer regeringen att se över ytterligare åtgärder, ifall det skulle behövas. På det sättet kan vi känna oss trygga med att detta kommer att få en tillräckligt god effekt.

anf.38 Christina Höj Larsen (V):

Herr talman! Som vi diskuterade tidigare med Anders W Jonsson är man som personal skyldig att svara på direkta frågor från polisen, om de av andra anledningar har skäl att tro att det finns en papperslös person under behandling. Det är den lilla risken eller chansen som gör att människor känner sig oroliga. Vi har också sett fall där polis har varit i anslutning till sjukhus och hämtat människor, vilket sprider sig ganska fort. Det borde förtydligas att man inte är skyldig att svara på den frågan när det gäller just människor som inte har gjort sig skyldiga till något annat än att vara tillståndslösa. Det skulle göra att människor med större trygghet hade möjlighet att nyttja sin rätt till vård.

anf.39 Maria Ferm (MP):

Herr talman! Det viktiga är att det finns tydliga riktlinjer för hur polisen arbetar med de här fallen. När det gäller uppgiftsskyldigheten är det ganska stor skillnad mellan hur man arbetar i skolor och inom sjukvården. Inom sjukvården befinner man sig ofta inte under någon längre period, man befinner sig inte där dagligen och går dit och därifrån regelbundet, utan det är en lite annan situation. Dessutom kanske det blir märkligt att skilja ut en viss grupp från uppgiftsskyldighet, utan i så fall får man se det i ett bredare perspektiv. Men jag är helt överens med dig om att detta inte får blir något hinder för människor att söka vård. Det ska det inte vara. Det ska inte finnas en sådan otrygghet, utan det måste vara tydligt hur polisen arbetar, att man inte behöver vara rädd för att polisen kommer att hämta en eller stå och vakta utanför när man söker vård. Det måste vara helt tydligt och säkerställt att det faktiskt inte föreligger sådana risker och att polisen inte arbetar på det sättet. Där är vi överens.

anf.40 Maria Lundqvist-Brömster (FP):

Herr talman! Sverigedemokraterna har i sitt anförande talat om en skammens dag i dag, när vi ska ta beslut om ett betänkande som tar upp rätten till hälso- och sjukvård för personer som vistas i Sverige utan tillstånd. För vår del handlar det om att alla ska omfattas av grundläggande mänskliga rättigheter, och dit hör också rätten till hälso- och sjukvård. Det är så mycket som har sagts i tidigare anförandena att jag nog kommer att korta mitt anförande lite. När man pratar om detta med rätt till hälso- och sjukvård och vad den ska innehålla säger man att det handlar om vård som inte kan anstå, och man pratar om tandvård, preventivmedelsrådgivning, vård vid abort, hälsoundersökning och mödrahälsovård. Sedan ska landstingen också ha möjlighet att erbjuda vård upp till samma nivå som för övriga bosatta, och det gör många landsting redan i dag. Herr talman! Barn som vistas i landet utan tillstånd ska erbjudas samma vård som bosatta barn och asylsökande barn, alltså en heltäckande hälso- och sjukvård och tandvård. Regeringen tydliggör också att personer som vistas i vårt land ska ges förutsättningar att leva ett värdigt liv och få tillgång till grundläggande hälso- och sjukvård. Det ska naturligtvis gälla också personer som vistas i landet utan tillstånd. I dag, herr talman, har en gömd eller papperslös vuxen endast tillgång till akutvård och ska då betala den själv. Människor som söker sig till svenska sjukhus kan alltså i dag nekas sjukvård eller drabbas av mycket höga sjukhusräkningar. Det är inte värdigt ett medmänskligt samhälle. Det har under en lång tid skapat oacceptabla konsekvenser, både för personen som är drabbad men också i form av svåra etiska överväganden för personalen inom hälso- och sjukvården. Det kan till exempel innebära att gravida inte får mödravård eller att en person som söker för trötthetssyndrom blir avvisad men sedan kommer tillbaka och har en långt utvecklad tumör. Herr talman! Vi vet att många landsting och enskilda kliniker har skapat egna riktlinjer för just de här personerna. Med det här lagförslaget får de ett lagligt stöd för det de har gjort ett tag. Med det här förslaget kommer också vården att kunna följas upp och kvalitetssäkras, som all annan övrig vård. Vården ska omfatta detsamma som för asylsökande: sjukresor, hjälpmedel, transport och tolk och naturligtvis också rehabilitering efter sjukhusvistelsen. Herr talman! Vård som inte kan anstå kan upplevas som brett och svårt att definiera. Men enligt de författningskommentarer som finns till lagen om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. sägs att det gäller om en måttlig fördröjning av behandlingen skulle kunna medföra allvarliga följder för patienten. Vård ska även kunna ges i ett tidigt skede för att motverka att det blir ett allvarligt sjukdomstillstånd. Det är till syvende och sist enbart den vårdande personalen som kan avgöra vilken vård som bör sättas in, utifrån behov och det akuta läge som patienten befinner sig i. I fråga om vård som inte kan anstå säger regeringen ändå att det är viktigt att Socialstyrelsen försöker titta på begreppet och ger mer vägledning kring hur man ska tolka det. Sekretessbestämmelserna har varit uppe till diskussion i dag. De ska fortsätta att gälla som i dag. De är generella för alla, när man är på sjukhus. Det anses att personalen ska kunna bekräfta en förfrågan från polis om en person finns på sjukhuset och polisen känner till att personen i fråga finns på sjukhuset. Regeringen kommer att följa upp och utvärdera den nya lagen. Då bör det också ingå att se över om hälso- och sjukvårdens uppgiftsskyldighet och underrättelseskyldighet har påverkat den här gruppen personer i fråga om deras vilja och möjlighet att söka vård. I dag har man inte kunnat se något av detta. Herr talman! Man uppskattar att det finns mellan 10 000 och 35 000 papperslösa i Sverige. De vistas här utan tillstånd, men att vistas här utan tillstånd innebär inte att de saknar grundläggande mänskliga rättigheter, som faktiskt tillkommer alla. Vistas man i Sverige som papperslös ska man ha tillgång till skolgång, vilket har beslutats här i riksdagen alldeles nyligen. Nu ska man också få tillgång till hälso- och sjukvård. Att vara papperslös, herr talman, är inte att vara rättslös! (Applåder)

anf.41 Björn Söder (SD):

Herr talman! Det framställs, Maria Lundqvist-Brömster, som om det är en grundläggande mänsklig rättighet att få vistas illegalt i ett land och erhålla skattesubventionerad sjukvård. Vilken konvention eller mänsklig rättighet bryter Sverige mot i dag genom att inte ge illegala utlänningar fullständig vård eller vård som inte kan anstå avgiftsfritt? Vilken konvention eller mänsklig rättighet bryter vi mot i dag? Kanada, som det ofta refereras till i olika sammanhang här i riksdagen, har ingen som helst subventionerad sjukvård till personer som vistas illegalt i landet. Då undrar jag: Bryter Kanada mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter? Oftast använder man FN:s deklaration om mänskliga rättigheter så att man tolkar den som fan tolkar Bibeln, om ni ursäktar mitt språkbruk. Det är ingen mänsklig rättighet att få skattesubventionerad sjukvård i ett land där man uppehåller sig illegalt. Det var inte heller ambitionen när konventionstexten tillkom. Den utgick från att människor har rätt till hälsa. Jag skulle vilja höra vilken konvention om mänskliga rättigheter vi bryter mot i dag. Jag skulle också vilja ha ett svar på frågan om Folkpartiet anser det rättvist att svenskar inte har råd att betala för sin vård och sina mediciner samtidigt som personer som vistas illegalt i landet får privilegier som inte svenska folket har i form av kostnadsfri tillgång till sjukvård, tandvård och mediciner. Är det rättvist? Jag skulle gärna vilja höra Folkpartiet svara ja eller nej på den frågan.

anf.42 Maria Lundqvist-Brömster (FP):

Herr talman! Det är ganska många FN-konventioner som vi har ratificerat och ska följa. Vi har också fått kritik från Paul Hunt för hur vi har skött det här med papperslösa och rätten till hälso- och sjukvård. Det framgår väldigt tydligt i FN-konventionerna om mänskliga rättigheter att man ska ha rätt till hälso- och sjukvård. För att konkretisera det något: Hur ska man kunna nyttja rätten till hälsa om man inte får komma innanför sjukhusets dörrar? Jag skulle vilja syna Björn Söders tolkningar av förlagorna till FN-konventionerna. Jag har inte läst dem så noga. Men i sitt anförande och sina repliker har Björn Söder pratat om till exempel skolgång för papperslösa barn och sagt att det inte ska gälla. I FN:s barnkonvention, som vi hoppas ska bli svensk lag, blir detta dock väldigt tydligt. Men där har Björn Söder och Sverigedemokraterna en helt annan uppfattning. När det gäller Folkpartiets syn på den rättvisefråga som Björn Söder tagit upp vid några tillfällen vill jag först och främst säga att vi inte kan ställa grupper mot varandra. Alla som vistas i det här landet har rätt till hälso- och sjukvård. Den är inte avgiftsfri för papperslösa, utan subventionerad. Subventionen utgår från den ekonomiska dagersättning som asylsökande får i dag. Björn Söder har nyligen blivit uppdaterad om att det är fråga om 71 kronor per dag. Vad kommer det att kosta skattebetalarna per år att vi ger papperslösa subventionerad hälso- och sjukvård? Jag har fått en siffra på 42 kronor. Vi har ett helt annat socialförsäkringssystem som vi kan stödja oss mot. Vi har socialtjänsten med försörjningsstödet. Visstidsbegreppet gäller.

anf.43 Björn Söder (SD):

Herr talman! Som jag sade tidigare handlar politik om prioriteringar. Grupper ställs mot varandra. Det är därför vi har olika regelsystem för olika personer och grupper i samhället och så vidare. Det här blir en avgiftsfri sjukvård, tandvård och mediciner. De här människorna behöver inte identifiera sig som är brukligt i ett rättssamhälle, utan de kan komma in, erhålla vård, gå ut därifrån och strunta i att betala den låga patientavgift som är satt. Det är avgiftsfri vård vi pratar om här, om det inte är så att det med deras goda vilja att de verkligen betalar för sig, men det bör vi inte räkna med, och det är ingen som kan driva in deras skuld. Det är en skillnad mot asylsökande, som är identifierbara. Folkpartiet, eller i alla fall Maria Lundqvist-Brömster, menar alltså att vi bryter mot konventioner i dag med den lagstiftning vi haft till dags dato. Vi nödgas nu ge människor som bryter mot svensk lagstiftning rätt till avgiftsfri sjukvård; annars bryter vi mot konventioner. Det är märkligt, för Sverige kommer att ha den mest liberala hållningen när det gäller sjukvård till personer som vistas i landet illegalt, i alla fall av länder i vårt omedelbara närområde. Bryter då de andra länderna också mot konventioner? Kanada har inte alls någon sådan rätt till sjukvård. Bryter de mot några konventioner? Det är många antaganden. Maria Lundqvist-Brömster säger att man uppskattar att det kommer att kosta 42 kronor. Det är ett antagande. Som jag sade i mitt inledningsanförande bygger det här lagförslaget bara på en massa antaganden, bedömningar och så vidare. Hur sjutton kan man sjösätta en lag utan att veta någonting? Det är dumdristigt, menar jag. Jag skulle vilja ha ett klart svar, ja eller nej, på min fråga om det är rättvist att svenskar inte har råd att betala för sin sjukvård och sina mediciner samtidigt som kriminella utlänningar som inte respekterar svensk lag kommer att ges de här privilegierna.

anf.44 Maria Lundqvist-Brömster (FP):

Herr talman! Det är omöjligt att svara ja eller nej på den frågan, för vi har inte samma människosyn över huvud taget. Det finns ingen möjlighet att ställa grupper mot varandra som Sverigedemokraterna gör. Vi måste se varje individ utifrån dess egna förutsättningar. Björn Söder säger att papperslösa är kriminella och vistas här olagligt. Men det är nog ganska viktigt att Björn Söder funderar på varför de har kommit hit. Hur ser helhetssynen ut kring den enskilda familjen? Vad har man för sjukdomar? Vad har man för rädslor? Är man traumatiserad? Några sådana ord har jag inte hört att Björn Söder använt under dagens debatt.

anf.45 Anders Andersson (KD):

Herr talman! Det innebär för mig en stor tillfredsställelse att vi i dag i Sveriges riksdag behandlar och kan fatta beslut om hälso- och sjukvård för personer som vistas i Sverige utan tillstånd. För mig och för oss kristdemokrater är det en självklarhet att alla som vistas i vårt land ska ha rätt till vård, även om man är så kallad gömd eller papperslös. Rätten till sjukvård är fundamentet i en mänsklig rättighet, oavsett om man har sina papper i ordning eller inte. Reformen som vi nu kommer att besluta om kommer att betyda mycket för en väldigt utsatt grupp människor i vårt samhälle. Reformen är viktig för dem, samtidigt som det är en tydlig signal om att vi som beslutsfattare står upp för mänskliga rättigheter och humanism. Sverige har fått kritik av FN för att vi inte genomfört reformen tidigare. Nu kan de som kommer fram och ber om vård luta sig mot tydliga regler. Detta kommer också att underlätta för dem som arbetar inom hälso- och sjukvården, vilket bland annat socialutskottets ordförande Anders W Jonsson pekade på. Det blir helt klart något ökade kostnader för samhället - det sticker jag inte under stol med. Men det får inte hindra oss från att stå upp för alla människors unika, lika och okränkbara värde. Det gör vi genom att erbjuda alla som vistas i vårt land vård. Det är en mänsklig rättighet. För oss handlar det i botten om människosyn och människovärde när vi bedömer denna fråga. Herr talman! Tillsammans med Miljöpartiet har vi allianspartier enats om en proposition som nu ligger på riksdagens bord. Propositionen innebär att gömda och papperslösa kommer att ha rätt till vård från och med den 1 juli i år. Barn kommer att ha rätt till subventionerad fullständig hälso- och sjukvård, inklusive regelbunden tandvård och läkemedel. Detta är en del i den mycket stora satsningen på barnens rätt och barnens trygghet. Att alla barn i vårt land kommer att ha rätt till subventionerad fullständig hälso- och sjukvård innebär att vi inte skiljer på barnen utan tvärtom markerar barns rättigheter i vårt land, precis som FN:s barnkonvention slår fast. Gömda och papperslösa vuxna får nu samma rätt till subventionerad hälso- och sjukvård som vuxna asylsökande har i dag. Det gäller därmed vård och tandvård som inte kan anstå. Detta tycker vi är en rimlig avvägning. Vi kristdemokrater har under lång tid argumenterat för att vi ska ta ett tydligt steg för att markera rätten till sjukvård för alla. Vi välkomnar nu att riksdagen har en proposition som fem partier står bakom och där det finns ett indirekt stöd från flera här i kammaren. Herr talman! Vi har hittills haft en situation där frivilliga personer på vårdcentraler gjort mycket stora insatser. Jag vill därför, liksom Maria Ferm i sitt anförande, uttala ett stort tack och min stora uppskattning för den idealitet, medmänsklighet och omsorg som personer har visat under de gångna åren. Många i vården har ansett det självklart att hjälpa och erbjuda vårdinsatser, men har upplevt att det ändå funnits ett dilemma då det stått i strid med de nuvarande reglerna. I och med det beslut vi kommer att fatta i dag får vi ett regelverk som legaliserar den verksamhet som redan i dag bedrivs i ett flertal landsting. Nu får vi regler som gäller över hela landet och en gemensam miniminivå för en humanitär hälso- och sjukvård för utsatta människor i vårt land. Herr talman! Med dessa synpunkter yrkar jag bifall till propositionen och förslaget i socialutskottets betänkande nr 20. (Applåder)

anf.46 Björn Söder (SD):

Herr talman! Anders Andersson står och talar sig varm om mänskliga rättigheter och humanism. Det är ju ädelt att göra det. Det talas mycket om människosyn och människovärde. Men vad säger Anders Andersson om mina exempel som jag tog upp i mitt anförande? Det är Maria Doverstål som lider av KOL, reumatism, astma och diskbråck och inte har råd att hämta ut sina mediciner. Det är inte bara hon. Det var 77 000 svenskar som år 2009 inte hade råd att hämta ut sina mediciner. Det var 48 000 svenskar år 2009 som inte kunde erhålla den sjukvård de behövde därför att de inte hade råd. Vad säger Anders Andersson om Calle Waller, som jag tog upp som exempel? Han lider av prostatacancer. Han är för gammal för att få läkemedel subventionerade för att han ska få några år till när cancern inte längre går att bota. Man anser att han är för gammal. Är det medmänsklighet? Hur är människovärdet för dessa personer? Har inte de något värde? Det är människor som har bott i det här landet, jobbar i det här landet och bidragit till att bygga upp det samhälle som vi nu i rask takt håller på att rasera. Var är deras människovärde? Vilken människosyn har man på dem? Samtidigt ger man privilegier till människor som antingen inte ens har bemödat sig om att söka asyl i landet eller som har fått ett avvisningsbeslut trots att vi har Europas mest liberala flyktinglagar. De har inte rätt att vistas i landet. De har i stället för att följa svensk lagstiftning gått under jorden och uppehåller sig illegalt i landet. De ger man privilegier med kostnadsfri sjukvård, tandvård och mediciner. Samtidigt har vi åtskilliga exempel, tiotusentals fall, med svenskar som inte har råd att få sjukvård, tandvård och mediciner som de behöver. Om man nu står och talar sig varm för människosyn och mänskliga rättigheter bör det väl gälla alla i så fall. Varför gör man då begränsningar med att vuxna inte ska få fullständig vård, som detta lagförslag betyder?

anf.47 Anders Andersson (KD):

Herr talman! Jag vill till Björn Söder säga att vi som kristdemokrater och i alliansregeringen har varit med om att utveckla välfärden. Det handlar om sjukvård, äldreomsorg och tandvård. Det har tillförts resurser. Vi vet att fler i dag snabbare kommer att få del av vården. Vi är beredda att fortsätta med att utveckla för att människor ska känna att hälso- och sjukvården är i framkant i Sverige och berör alla människor. Vi vill inte lämna någon efter. När det gäller vård har man enligt vårt synsätt - och där går skiljelinjen, Björn, mellan dig och mig - rätt till vård på grund av sitt människovärde och det behov man har utifrån ett unikt människovärde. Det är inte på grund av hur mycket skatt du har betalat, vilken hudfärg du har eller varifrån du kommer. Det är inte vad som avgör om du har rätt till hälso- och sjukvård. För oss är det utifrån människovärdet. Jag noterar en sak under alla dina replikskiften. Du har målmedvetet undvikit att tala om barnens situation. Låt oss tala om Helsingborg och Hultsfred, där vi har våra rötter. Där möts på gatan två treåringar, antingen hemma hos dig eller hemma hos mig. De har inte själva valt att bo i Helsingborg eller Hultsfred. Det gör man inte när man är tre år. De har inte heller valt sin situation att vara svensk medborgare eller ha någon förälder som är papperslös. Dem vill du förtrampa, och du vill förringa deras situation. Det är en skam, Björn, när du ställer dessa treåringar i Hultsfred och Helsingborg mot varandra. Min fråga är: Varför ska inte alla treåringar ha rätt till samma hälso- och sjukvård? Varför har ni i Sverigedemokraterna valt ut ett antal barn som ska flyttas utanför samhällets ansvar? Den här propositionen garanterar alla barn en lika sjukvård. Jag accepterar inte en framtid där treåringar ställs mot varandra. (Applåder)

anf.48 Björn Söder (SD):

Herr talman! När försvann föräldraansvaret? Kristdemokraterna brukar tala sig varma om att föräldrarna ska ha ansvaret och kunna påverka. När försvann föräldraansvaret? Försvann det när personer, vuxna, bestämde sig för att bryta mot svensk lagstiftning och uppehålla sig illegalt i Sverige? Försvann föräldraansvaret där? Det är givetvis till syvende och sist föräldrarnas ansvar. Sedan undrar jag än en gång: Maria Doverstål och de 77 000 andra svenskar som inte kunde få medicin 2009, var är deras människovärde? Har inte de ett människovärde? Varför börjar ni med att ge privilegier till människor som inte har rätt att vistas i landet? Varför börjar man i den änden, när vi samtidigt har vår egen befolkning som inte har råd? Vore det inte mest rättvist att vi i första hand ser till att de människor som har vistats i detta land och byggt upp landet har det bra? Sedan kan vi hjälpa andra. Men vi ska absolut inte uppmuntra människor och skapa incitament för människor att vistas illegalt i landet. Det är vad detta förslag gör. Det skapar inte några incitament att följa svensk lagstiftning och att lämna landet efter att man har fått ett avvisningsbeslut. Ni skapar en mängd incitament för att bygga upp ett parallellt skuggsamhälle. Jag vet att det finns partier, som Miljöpartiet som ni nu har gjort en uppgörelse med, som vill att det ska vara fullständigt fri invandring till Sverige. Hela världen ska kunna komma hit. Därför har vi helt olika utgångspunkter. De anser att vi måste bota dessa människor i tid, om de nu har en sjukdom, för att de ska leva hela sina liv i Sverige och så småningom komma in i det svenska samhället. Vi har som utgångspunkt att om de inte har rätt att vistas i landet ska de heller inte vara i landet. Det är den stora skillnaden. Det är därför vi landar olika. Det är uppenbarligen så att Kristdemokraterna delar den synpunkten och vill skapa incitament för människor att vistas i landet. Jag vill slutligen ha ett klart ja eller nej också från Kristdemokraterna på min fråga som jag ställt till alla sju riksdagspartier som står för detta förslag. Anser ni att det är rättvist - det är rättviseaspekten här - att svenskar inte har råd att betala för sin vård eller mediciner medan personer som vistas illegalt i landet ges privilegier som inte svenska folket har i form av avgiftsfri sjukvård, tandvård och mediciner? Jag vill ha ett ja eller nej.

anf.49 Anders Andersson (KD):

Herr talman! De som byggde upp vårt land ska självklart känna trygghet och känna att de blir rättvist behandlade. Det är därför vår socialminister och äldreminister jobbar intensivt med att reformera och se till att utveckla så att Maria Doverstål och andra ska känna trygghet i framtiden. Det är alliansregeringens och Kristdemokraternas utgångspunkt. Du tar upp frågan om den avgiftsfria sjukvården, som du kallar det. Vi har en subventionerad sjukvård, och det står i propositionen. Dina ständiga upprepningar nu vid sju repliktillfällen avslöjar att du utgår från en människosyn där i princip alla ska betraktas som smitare. Vi utgår från att man är beredd att respektera. Det är därför som vi ser att det är en del av den lagstiftning som vi har där vi gjort en avvägning vad gäller avgifter. Vi ska tillsammans vara beredda att dela kostnader. Herr talman! Jag vill slutligen komma tillbaka till det som Björn Söder utan tvekan kände som en öm tå. Du talar om föräldraansvaret. Treåringens situation försvann snabbt som ett ögonblick. På några sekunder lämnade du treåringen i Helsingborg, de två barnen som kanske vandrar bredvid varandra men med helt olika förutsättningar. Eller om det är två treåringar i Hultsfred, som du inte heller vill ge lika förutsättningar när det gäller att få en hälso- och sjukvård och en framtid. Dessa barn finns här i Sverige. De har inte själva valt det och har inte möjligheter att kunna styra och bestämma. Då är det min och din uppgift, Björn Söder, att se till att de garanteras en likvärdig subventionerad fullständig hälso- och sjukvård. Jag accepterar inte ett samhälle där man ställer personer mot varandra och framför allt inte ett samhälle där vi låter barn ställas mot varandra. (Applåder)

anf.50 Per Ramhorn (SD):

Herr talman! Innan jag går in på mitt anförande vill jag först säga några saker. Gång på gång får vi här höra att jag och vi sverigedemokrater har en dålig människosyn. Jag har själv jobbat hela mitt liv med äldre och svårt sjuka människor. Jag har suttit vid människors dödsbädd, fuktat deras läppar och hållit deras hand under de sista minuterna i deras liv. Jag har tröstat de anhöriga när deras far och mor har avlidit. Det är skamligt att komma med påståendet att jag och vi sverigedemokrater har en dålig människosyn. Då känner man varken mig eller oss sverigedemokrater. Herr talman! Jag återgår nu till anförandet. Som vi har hört här tidigare kommer en lagändring att träda i kraft den 1 juli. Den innebär att människor som vistas här i Sverige utan tillstånd ska få ta del av den svenska subventionerade hälso- och sjukvården. Det kan antingen vara personer som har fått beslut om utvisning men som vägrar att följa beslutet och gömmer sig eller personer som har tagit sig in i Sverige utan tillstånd. I detta lagförslag, som både allianspartierna och de rödgröna partierna ställer sig bakom, anser man att personer som vistas här i landet utan tillstånd ska ha lägre vård- och läkemedelsavgifter än vad den bofasta svenska befolkningen har. Detta kommer att innebära att de endast betalar 50 kronor för ett tandläkarbesök och 50 kronor för ett läkarbesök. När de hämtar ut sina mediciner på apoteket ska en avgift om högst 50 kronor tas ut. Detta ska jämföras med att den bofasta befolkningen måste betala upp till 2 200 kronor för läkemedel innan man får frikort. För tandvård betalar man hela kostnaden själv upp till 3 000 kronor. Då ska vi ha i åtanke att den genomsnittliga svensken även betalar ca 46 500 kronor i skatt årligen till sjukvården. Även när det gäller sjukresor med taxi ska de som vistas här utan tillstånd betala en lägre avgift än den bofasta svenska befolkningen. När de vårdas inneliggande på sjukhus ska de inte betala någon avgift alls. Herr talman! Detta anser allianspartierna och de rödgröna partierna vara en rättvis politik. Vi sverigedemokrater tycker inte att detta är rättvist. Vi anser att det är djupt orättvist att de som bor och betalar skatt här i landet ska behöva betala mer i vårdavgifter än de personer som inte ens får vara här. Och vi är inte ensamma att tycka så; både Förvaltningsrätten i Stockholm och Östergötlands läns landsting anser att de som vistas här utan tillstånd inte ska betala lägre vårdavgifter än den bofasta befolkningen gör. Lyfter vi blicken och ser ut över Europa finner vi inget land där man har lägre vårdavgifter för tillståndslösa personer än för sin egen bofasta befolkning. Det visar ändå lite på det extrema synsätt som vi har här i Sverige när det gäller våra egna invånare. Herr talman! 77 000 personer avstod från att hämta ut sina mediciner på apoteket på grund av att de inte hade råd. 48 000 personer avstod från sjukvård med samma motivering: De hade inte råd. Ändå har regeringen höjt högkostnadsskyddet både för läkemedel och för sjukvård. Vi sverigedemokrater var emot denna höjning. Bakom varje siffra finns en människa. Det kan vara Maria i Boden som inte har råd att hämta ut sina kortisontabletter för sin lungsjukdom, som vi kunde hör Björn Söder berätta om här inledningsvis. Det kan också vara den ensamstående mamman som inte har råd att hämta ut mediciner till sitt barn. Den frustration som hon känner kan vi nog alla förstå. Jag har själv på nära håll sett hur brutalt det kan slå när man inte har råd att hämta ut sina mediciner. En bekant till mig drabbades nyligen av den fasansfulla sjukdomen bröstcancer. Hon hade inte råd att hämta ut de mediciner som hon skulle ha för sina svåra biverkningar av den cellgiftsbehandling som hon genomgick. Tre tabletter av detta läkemedel skulle kosta henne 700 kronor. Enligt apotekspersonalen är hennes situation inte ovanlig. Man avstår från att hämta ut sina mediciner när man hör vad det kostar. Det finns en fråga som man måste ställa till de övriga partierna här inne och som de för övrigt har vägrat att svara på gång på gång under debatten: Varför ska de tre personer som jag har berättat om här betala mer i avgifter för sin vård än personer som inte får vara här? Det är en fråga som jag tror att många som lyssnar på debatten vill ha svar på. Till sist, herr talman: Jag anser att detta lagförslag är totalt galet. Först höjer man vårdavgifterna för dem som bor och betalar skatt här i landet. Kort därefter inför man en ny lag som innebär en lägre vårdavgift för personer som inte ens får vara här. Jag anser att detta är orimligt, och jag tror att en stor del av befolkningen utanför dessa väggar delar vår uppfattning i frågan. Jag tror att ni i allianspartierna och de rödgröna partierna är ensamma om att tycka att det är fullt rimligt och rättvist att de som bor och betalar skatt här ska betala mer i vård- och läkemedelsavgifter än de personer som inte får vara här. Jag yrkar bifall till vår reservation nr 1. (Applåder) I detta anförande instämde Björn Söder (SD).

anf.51 Christina Höj Larsen (V):

Herr talman! Först måste jag säga att det är lite småfestligt att höra hur Per Ramhorn känner sig lite utpekad som en del av en grupp. Man kanske kan tänka att det är någonting som går att känna igen på något annat sätt - det är ett tips! Det vi har sagt här i debatten i dag är inte att du, Per Ramhorn, personligen har en dålig människosyn. Det vi har sagt, och det vi konsekvent säger, är att SD:s politik ger uttryck för en människosyn där man ställer grupp mot grupp. Det har ni själva mycket omsorgsfullt demonstrerat i vartenda replikskifte. Det är en människosyn som jag som vänsterpartist tycker är lite märklig. Ni försöker komma till rätta med alla vidriga konsekvenser av en klasspolitik. Du har helt rätt: Naturligtvis är det fullständigt fel att människor inte har råd att hämta ut sin medicin. Naturligtvis är det fullständigt fel att människor inte har rätt till sjukförsäkring eller a-kassa. Det är en borgerlig klasspolitik. Men er lösning, Per Ramhorn, handlar om att peka ut en specifik grupp på grund av etnicitet. Och det är just detta utpekande - att göra en till alla - som du motsatte dig i talarstolen.

anf.52 Per Ramhorn (SD):

Herr talman! Jag pekade inte ut någon över huvud taget. Jag tänker på att politik är att prioritera, precis som vi har hört här tidigare. Du sade att man ställer grupper mot grupper, Christina Höj Larsen. Men det gör man ju inom all politik. Jag tog i hela mitt anförande upp att jag tycker att det är orättvist att människor som bor och betalar skatt här i Sverige ska betala mer i vårdavgifter än de människor som inte ens får vara här. Björn har ställt denna fråga hela tiden till samtliga här inne, men han har egentligen inte fått något rakt svar. Är det okej? Tycker ert parti att det är rättvist att den bofasta befolkningen, alltså de som är boende och skrivna här - det kan vara de som har invandrat hit, de som är födda här, deras barn med flera - ska betala mer i vårdavgifter än de som inte få vara här? Det kan inte vara jättesvårt att svara på den frågan. Det var det som jag tog upp i anförandet. När jag har varit ute och talat om dessa frågor tror många inte att det är sant. Det kan inte stämma, säger de. Men enligt lagförslaget är det så här. Tycker du att det är rättvist?

anf.53 Christina Höj Larsen (V):

Herr talman! Jag tycker, precis som många andra här, att rätten till vård är en mänsklig rättighet. De människor vi talar om är inte människor som har någon pension. Det är inte människor som har någon a-kassa. Det är inte människor som har någon sjukförsäkring. Det är människor som har nix och ingenting eller en väldigt låg ersättning, som inte har höjts på över tio år. Det är det vi talar om. Dessa människor har ingen förmåga att betala för vården. Därför ser vi, tillsammans som samhälle, till att de ändå kan få möjlighet att nyttja sin rätt till vård. Det är mycket viktigt. Ni låtsas som om det är människor som har en massa pengar. Det är det inte. Var finns era förslag när det gäller sjukförsäkringen? Var finns era förslag när det gäller högkostnadsskyddet och avregleringen av apoteken? Alla de här sakerna medverkar till att vi har de klassklyftor som ni beskriver. Var finns era förslag? Det skulle vara så roligt att få höra dem och diskutera politik på riktigt och inte bara höra era förskräckliga bilder av andra människor och skuldbeläggandet och misstänkliggörandet där ni alltid utgår ifrån att de flesta kommer att fuska. Låt oss höra om politiken.

anf.54 Per Ramhorn (SD):

Herr talman! Jag tror att Christina Höj Larsen blandar ihop några saker här. Hon hänvisar till att ersättningen inte har höjts på många år, men det gäller asylsökande. Varför blanda ihop detta med dem som är här utan tillstånd? Det är dem vi pratar om. Vad är det som säger att de som finns här utan tillstånd inte har några pengar? Var finns de uppgifterna? Jag har själv försökt leta efter detta och höra mig för i Regeringskansliet. Det är bara ett antagande. Det finns ingenting som belägger att det är på det viset. Du har fortfarande inte svarat på frågan, Christina Höj Larsen. Anser du att det är rättvist att människor som är bofasta här i landet ska betala en högre avgift än de som inte får vara här?

anf.55 Eva-Lena Jansson (S):

Herr talman! Vi lever i ett Sverige där de ekonomiska skillnaderna ökar och där människor i dag har en mycket utsatt ekonomi om de är sjuka, arbetslösa eller har en låg pension. Socialdemokraterna har lagt fram många förslag om de här frågorna i sin budget. Vi föreslår höjt barnbidrag. Vi föreslår att man ska få riktiga jobb i stället för fas 3. Vi vill satsa på utbildning, och vi vill också höja ersättningen för sjuka och arbetslösa. Vi vill ta bort gränserna när det gäller de sjukskrivna, så att de inte ska utförsäkras. Många av dem som efterfrågar läkemedel och sjukvård i dag är personer som är sjukskrivna. Per Ramhorn och Sverigedemokraterna har röstat för den nuvarande sjukförsäkringen. Min fråga till Per Ramhorn är: Är Per Ramhorn nöjd med att de sjuka kanske lever på försörjningsstöd i stället för på sjukersättning och därmed får svårt att efterfråga medicin? Utifrån att Per Ramhorn och Sverigedemokraterna ställer grupper mot varandra kan man ställa frågan: Innebär det att Per Ramhorn nu kommer att föreslå att all sjukvård i Sverige blir kostnadsfri och att läkemedel också blir kostnadsfria? Jag uppfattar att Per Ramhorn hänger upp sig på att det är olika avgifter beroende på om man har en inkomst eller inte. Med den logiken borde det också vara rimligt att säga att avgifterna ska vara lika. Jag har inte sett det förslaget här, i Örebro läns landsting eller någon annanstans. Min fråga till Per Ramhorn är: Vad är er politik på det området?

anf.56 Per Ramhorn (SD):

Herr talman! Här försöker Eva-Lena Jansson blanda bort korten och pratar om socialförsäkringssystemen. Den här propositionen handlar över huvud taget inte om det. Jag förstår varför hon försöker blanda bort korten. Det här är känsliga frågor. Varför ska människor som inte får vara här ha billigare sjukvård? Jag noterade att Björn Söder inledningsvis ställde en konkret fråga till dig, Eva-Lena Jansson, men du undvek att svara på den. Du ska få chansen igen att svara. Anser du att det är rättvist att människor som bor och betalar skatt här ska betala en högre avgift än de som inte får vara här? Det är en rak och lätt fråga.

anf.57 Eva-Lena Jansson (S):

Herr talman! Jag konstaterar att Per Ramhorn inte vill diskutera de frågor som lyfts upp i hans anförande där han ställer människor mot varandra. Det är precis det Per Ramhorn och Björn Söder har gjort här i sina anföranden. De ställer människor som är bosatta i Sverige mot de människor som i dag befinner sig i en svår situation. Den proposition och det betänkande som vi nu diskuterar handlar om att ge människor som i dag lever i en svår situation rätt till hälso- och sjukvård på samma villkor som asylsökande. De handlar också om att ge de barn som är papperslösa den rätt som alla andra barn har. Det vill vi göra därför att vi vet att de befinner sig i en svår situation och därför att det är ett dilemma för sjukvården att hantera de här frågorna. När Per Ramhorn lyfter upp att det finns sjuka människor i Sverige i dag som säger att de inte har råd med läkemedel och sjukvård säger jag så här: Det är bekymmersamt, och det är någonting som vi måste förbättra. Vi röstade emot det höjda högkostnadsbeloppet, och vi har också röstat för en mänsklig och human sjukförsäkring där människor inte ska utförsäkras. Det vill inte Per Ramhorn prata om. Det verkar som om det inte skulle få några effekter för människor att de inte får sjukersättning. Många av dem som är sjuka i dag och efterfrågar läkemedel har inte någon ersättning från sjukförsäkringssystemet, och en del har inte ens försörjningsstöd. Jag förstår att Per Ramhorn väljer att negligera den frågan eftersom det blir väldigt besvärligt för honom att försöka svara på den.

anf.58 Per Ramhorn (SD):

Herr talman! Jag har noterat att Eva-Lena Jansson varken vill eller kan svara på den fråga som jag ställde, det vill säga om det är rättvist eller inte. Jag utgår ifrån att Socialdemokraterna med Eva-Lena Jansson i spetsen anser att det är rättvist eftersom man har yrkat bifall till det här förslaget.

anf.59 Anders W Jonsson (C):

Herr talman! Jag vill börja med att be Per Ramhorn om ursäkt om han uppfattade det så att jag uttalade mig om hans personliga människosyn. Jag avsåg förstås det parti som han representerar. Det finns en avgörande skillnad i Sveriges riksdag mellan de sju partier som säger att alla människor är lika mycket värda och det parti som Per Ramhorn representerar som gång på gång i riksdagens talarstol pekar på det ena samhällsproblemet efter det andra och ständigt pekar ut människor födda i andra länder som orsaken till att vi har problem i det svenska samhället. I dagens debatt har vi också fått höra från talarstolen hur alla möjliga problem i sjukvården beror på att vi nu kommer att ge dem som saknar tillstånd att vistas i Sverige möjlighet att också få sjukvård. Jag begärde också ordet för att ställa tre konkreta frågor. För det första vill Sverigedemokraterna att vi ska gå ifrån den ordning som fungerar ute på svenska sjukhus där man i dag erbjuder sjukvård till människor som saknar tillstånd. Jag skulle vilja fråga Per Ramhorn vad sjuksköterskan ska säga när det kommer en mamma med en treåring som har lunginflammation och de inte har tillstånd att vistas i Sverige. Vilket besked tycker Sverigedemokraterna att sjuksköterskan då ska ge till treåringens mamma? För det andra är det dessutom en bärande del i Sverigedemokraternas politik att man ska ålägga sjukhuspersonal en skyldighet att tillkalla polis om de misstänker att någon har begått ett brott. Gäller det alla brott? Ska de även vara skyldiga att anmäla den som uppsöker sjukvården och som har slagit och misshandlat någon en mörk natt i Stockholm till polisen så att de kan komma och ta vederbörande? För det tredje vill Sverigedemokraterna över huvud taget inte att det ska finnas tolk om det inte är en livshotande situation. Det innebär att den gamla finska kvinnan som har bott i Sverige i 40 år och nu inte längre pratar svenska inte ska få tillgång till en bra sjukvård. Är det rimligt, Per Ramhorn?

anf.60 Per Ramhorn (SD):

Herr talman! Tack, Anders W Jonsson! Jag tror inte att du menade att jag har en dålig människosyn. Vi har träffats under de här åren, och du har nog sett det. Det var flera frågor. Jag ska försöka komma ihåg dem. Vad ska sjuksköterskan säga till mamman som kommer till sjukhuset med sitt barn som har lunginflammation? Jag anser att det är ett akut tillstånd, så nog ska barnet har rätt till medicin i det fallet. Det säger sig självt. Det är ett akut tillstånd. Jag vet inte om du har läst vår följdmotion. Där står ingenting som säger att vi vill att personalen ska ange dem som vistas här utan tillstånd. Jag tror att Anders W Jonsson har hört det i tidigare debatter för flera år sedan. Det är ingenting som vi stöder nu. Det beror på att vi utvecklar vår politik hela tiden. Det här med tolkar är ingenting som jag har hört eller har stött i vår följdmotion.

anf.61 Anders W Jonsson (C):

Herr talman! Jag tror att det Sverigedemokraterna och Per Ramhorn inte förstår är att i den svenska sjukvården har man utvecklat rutiner för att på ett bra sätt kunna erbjuda sjukvård utifrån lokala riktlinjer till både barn och vuxna som saknar tillstånd. Den dramatiska förändringen skulle vara om Sverigedemokraterna får igenom sitt förslag, därför att det skulle få till konsekvens att mamman som kommer med sin treåring - de vistas i Sverige utan tillstånd - som har problem med inflammerade leder eller en akut lunginflammation men ingenting som är direkt livshotande enligt Sverigedemokraternas förslag skulle få det här beskedet från sjuksköterskan: Nej, tyvärr, ni saknar tillstånd för att uppehålla er i landet. Om din treåring ska få hjälp med det här sjukdomstillståndet får du åka tillbaka till Bosnien, Mexiko eller vilket land det nu kan vara. Det Sverigedemokraterna inte förstår är att det är er politik som dramatiskt skulle förändra förhållningssättet i den svenska sjukvården. Det är det som visar att ni står för en annan människosyn. Ni är till skillnad från andra partier beredda att använda sjukvården som ett sätt att få människor som saknar tillstånd i Sverige att lämna landet. Ni är beredda att stå på akutmottagningarna och säga: Du som är sjuk, lämna landet! Du har inte rätt att få någon hjälp här. Det är det som är den stora skillnaden, och det är det som skulle ge konsekvenser. Min fråga kvarstår till Per Ramhorn. Vad är det för direktiv ni ska ge till sjuksköterskan, undersköterskan eller läkaren som tar emot de här barnen? De har kanske inte urakuta tillstånd, men de har öroninflammation eller någonting annat som gör att de faktiskt behöver hjälp för att inte riskera att på sikt råka ut för något värre. Det är där som er politik, som är grundad på en människosyn som ingen av oss andra ställer upp på, får svåra konsekvenser.

anf.62 Per Ramhorn (SD):

Herr talman! Jag tycker att vi har varit tydliga här i debatten, inte minst Björn Söder, med att vi anser att ingen ska nekas akut eller omedelbar sjukvård på grund av bristande betalningsförmåga. Det gäller naturligtvis mamman med barnet som du hänvisade till. Jag vill återgå till det här med människosyn. Hela landet Kanada står uppenbarligen för en dålig människosyn, för där har man inte heller subventionerad hälso- och sjukvård för människor som inte får vistas där. Jag tycker alltså inte att det här håller riktigt. Det är viktigt att påpeka att ingen ska nekas akut sjukvård på grund av bristande betalningsförmåga. Nu vet jag att Anders W Jonsson inte har någon replik kvar, men jag tycker att han har fått många chanser att svara på frågan om han anser att det är rättvist att människor som bor här ska betala högre vård- och läkemedelsavgifter än personer som inte får vara här. Att man stöder propositionen tolkar jag som att man tycker att detta är rättvist.

anf.63 Ismail Kamil (FP):

Herr talman! Äntligen ska personer som vistas i Sverige utan tillstånd, de som kallas papperslösa, få rätt till sjukvård. Folkpartiet ställer sig bakom regeringens förslag att riksdagen antar förslaget till lag om hälso- och sjukvård till personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Folkpartiet välkomnar den nya lagen som reglerar landstingens skyldighet att erbjuda dessa personer hälso- och sjukvård, tandvård, mödrahälsovård, preventivmedelsrådgivning och en hälsoundersökning. Landstingen har därutöver möjlighet att erbjuda denna utsatta grupp samma vård som ges till personer bosatta i Sverige. Barn som vistas i Sverige utan tillstånd ska erbjudas samma subventionerade vård som bosatta eller asylsökande barn. Folkpartiet tycker att det borde vara en självklarhet att personer som vistas i landet utan tillstånd ska ges alla förutsättningar att leva ett värdigt liv och få tillgång till en bra hälso- och sjukvård. Herr talman! En del tvingas att hålla sig gömda för att inte avvisas eller utvisas från Sverige. Vi vet att redan i dag erbjuder många landsting vård till personer utan tillstånd. I och med dagens beslut får dessa landsting en legal grund att stå på när det gäller detta. Folkpartiet anser att ingen ska nekas akut och omedelbar vård i Sverige. Alla ska få vård oberoende av om man har bristande betalningsförmåga eller saknar nödvändigt tillstånd. Rätten till hälsa är en mänsklig rättighet för oss liberaler. Det är nästan omöjligt att ge en exakt siffra på hur många papperslösa som bor i Sverige. Vi vet hur många som håller sig undan avvisningsbeslut, men vi har inte siffror över dem som aldrig har sökt asyl eller barn som har fötts här av gömda föräldrar. Man brukar uppskattningsvis säga att det rör sig om 15 000-25 000 personer. Papperslösa har enligt lag endast möjlighet att få akut sjukvård men måste i dag betala de faktiska kostnaderna. En förlossning kan kosta mellan 20 000 och 100 000 kronor eller ännu mer beroende på komplikationer och antal dagar på sjukhuset för mamman och/eller för barnet. Herr talman! Jag minns fortfarande två fall från Uppsala. Det ena var en förlossning med akut kejsarsnitt. Kvinnan hade inte hunnit skicka in en asylansökan när förlossningen ägde rum. Fakturabeloppet blev 180 000 kronor. I det andra fallet behövde en kvinna akut psykiatrisk hjälp. Efter sjukhusvistelsen beviljades hon uppehållstillstånd, men räkningen på 245 000 kronor skulle i alla fall betalas, ansåg landstinget. Så gick det till i Uppsala läns landsting, åtminstone fram till 2006, och så går det till i många andra landsting. När detta utspelade sig 2003 befann sig Folkpartiet och jag i opposition, men vi lyckades med Miljöpartiet och dagens alliansvänner att stoppa faktureringssystemet så som det användes mot asylsökande. Visserligen omfattades beslutet endast dem som i efterhand beviljades asyl, men det var ett rejält steg i rätt riktning. Att leva som papperslös innebär inte bara att all vård blir kostsam, utan det innebär även oro och rädsla för att bli upptäckt och gripen, vilket leder till att många inte vågar gå till vårdcentralen eller akutpsykiatrin. Herr talman! Barn under 18 år har alltid rätt till fullständig hälso- och sjukvård i Sverige i enlighet med FN:s barnkonvention, oberoende av om de är papperslösa eller inte. Det är en stor framgång för Folkpartiet att komma överens med Miljöpartiet och övriga allianspartier i denna fråga, inte minst eftersom en del länge varit tveksamma om rätten till hälso- och sjukvård för papperslösa. Vi folkpartister måste i alla lägen värna individens rättigheter. Den uppgiften är stor, och därför måste vi hjälpas åt. Beslutet är en seger, som jag ser det, för Folkpartiet och för alla andra som aktivt kämpar för mänskliga rättigheter. Det har talats mycket, herr talman, om rättvisa, framför allt från Sverigedemokraternas håll. Jag vill svara på frågan innan den ställs. De regler som har gällt tidigare var inte helt rättvisa. Det var inte rättvist att neka denna grupp sjukvård på grund av att de inte hade tillstånd eller inte hunnit söka tillstånd. I och med dagens beslut blir det mer rättvist för de personer som tidigare behandlades annorlunda. När det gäller de gamla, de som betalar skatt eller de som har varit här länge, som Sverigedemokraterna här talar om, har vi faktiskt socialtjänstlagar. Den som inte har möjlighet att betala kan faktiskt söka ekonomiskt bistånd och på så sätt betala sin räkning. (Applåder)

anf.64 Björn Söder (SD):

Herr talman! Det talas om och refereras till barnkonventionen. Då är min direkta och omedelbara fråga: Menar Ismail Kamil att länder som Kanada bryter mot barnkonventionen? Det är också märkligt att man refererar till barnkonventionen när varken allianspartierna eller de rödgröna partierna i andra frågor, till exempel när det gäller omskärelse av små gossebarn där man verkligen bryter mot barnkonventionen, har några invändningar mot att man ska tillåta omskärelse av små gossebarn och stympning av delar av deras könsorgan. Där om någonstans bryter man mot barnkonventionen. Det är märkligt att man refererar till barnkonventionen när det gäller den ena saken, men när det gäller något som verkligen har en påverkan på individen bortser man från barnkonventionen. När det gäller det sista, att man hänvisar till socialtjänstlagen och att människor i Sverige har rätt att söka bistånd, står det i regeringens proposition på s. 17 längst ned, och jag hoppas att alla här inne har läst det eftersom det är det som riksdagens kammare ska fatta beslut om i dag: "Alla som vistas i en kommun har rätt att ansöka om bistånd enligt SOL och få sitt ärende individuellt prövat. Det har dock visat sig oklart i vilken mån personer som inte är bosatta i Sverige har rätt till bistånd enligt SOL för t.ex. vårdavgifter. Av praxis synes det framgå att personer som inte är bosatta i Sverige men som har sin egentliga hemvist i landet, dvs. då vistelsen inte har karaktären av besök, har rätt till bistånd enligt SOL. Det gäller även personer som vistas här olagligt." Utifrån det resonemanget skulle det här lagförslaget kunna falla direkt eftersom de enligt SoL har samma rättigheter att söka bistånd som människor som är bosatta i Sverige.

anf.65 Ismail Kamil (FP):

Herr talman! Under den här förmiddagen i mer än två, snart tre timmars tid har Sverigedemokraterna replikerat på alla partier. Man har talat om de kriminella som bor här. Vad har Björn Söder för människosyn när han säger att de är kriminella? En treårig son eller dotter till en som är gömd - är det barnet kriminellt? Det här talar tydligt om vad ni som parti har för människosyn när det gäller de personer som är mest utsatta. Den här gruppen som är papperslös eller tillståndslös är den mest utsatta gruppen i vårt samhälle. Gång på gång när vi diskuterar integrationsfrågor har ni talat om att vi ska hjälpa dessa människor på plats. Vi ska inte låta dem komma hit, för det är i flyktinglägren vi verkligen kan hjälpa dem som är utsatta. Nu finns dessa människor här. En del som jag nämnde, till exempel de här fallen i Uppsala, har inte hunnit söka asyl. Är de kriminella? Jag tycker att ni ska rannsaka er själva när det gäller detta. Tala inte om kriminalitet när det gäller människor som flyr undan förtryck, krig och misär!

anf.66 Björn Söder (SD):

Herr talman! Det är märkligt att man inte har hunnit söka asyl om man har flytt hit. Som jag sade: De som är flyktingar har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige. Vi har Europas mest liberala migrationslagar. En människa på flykt som är flykting har inga skäl att gömma sig i Sverige eller att inte söka asyl. Den personen får automatiskt uppehållstillstånd. Så är det. Det är de vuxna människorna som tar beslutet att inte lyda svensk lag som är kriminella. Det står jag för att jag tycker. De är kriminella, för de bryter mot svensk lag. Då är man per definition kriminell, anser jag. Det här är också föräldrarnas ansvar. De har givetvis ett föräldraansvar för sina barn. Om barnen far illa får såklart samhället till syvende och sist gripa in. Men vi ska inte bortse från föräldraansvaret och låta någon annan ta det ansvaret. De människor som gömmer sig illegalt i Sverige är per definition kriminella. De har fått ett avvisningsbeslut som de inte respekterar. De går in och lever i ett parallellt skuggsamhälle och arbetar svart eller tillskansar sig ekonomiska medel på annat sätt för att överleva. Det är det här man skapar incitament för och uppmuntrar. Eller så handlar det om människor som inte "har hunnit" söka asyl eller som inte ens bemödar sig om att göra det, eftersom de vet att de inte har rätt att vistas i landet. Vi tycker inte att det är rättvist att ge dem privilegier i form av lägre kostnader eller avgiftsbefrielse, vill jag säga. Det är ju så att om man inte respekterar svensk lagstiftning och lämnar landet när man ska göra det, då lär man inte heller respektera att en faktura ska betalas. Vi får inte vara så naiva att vi tror att det kommer att ske, utan vi kan räkna med att det blir fullständigt avgiftsfri sjukvård, tandvård och mediciner. Det tycker vi inte är rättvist, och det är också den frågan jag har ställt vid upprepade tillfällen. Sedan kan jag bara konstatera att argumentet med SoL och bistånd föll platt som en pannkaka.

anf.67 Ismail Kamil (FP):

Herr talman! Det är ingen tvekan om saken, Björn Söder och Sverigedemokraterna, att det tidigare inte har varit rättvisa regler i Sverige när det gäller den här gruppen utsatta. Jag är glad över att du inte ställde den frågan till mig, eftersom jag svarade direkt: Det var inte ett rättvist system tidigare. Det är rättvist att även dessa mest utsatta grupper omfattas av svensk sjukvård och får rätt till akut vård eller vård som inte kan anstå. Jag tycker att det är jätteviktigt att man tar upp det här, herr talman. Att ställa grupp mot grupp tycker jag inte är rätt, utan det är att blanda bort korten ordentligt. Björn Söder och Sverigedemokraterna har under tre timmars tid försökt säga att det inte är rättvist att svenskarna ska betala avgiften, eftersom en del av dem kanske inte har råd. Men då finns socialtjänsten som man kan vända sig till för att få hjälp med betalningen. Herr talman! Med dagens beslut blir det ett rättvist system. Jag tycker fortfarande att det är mycket kvar, men det är ett steg i rätt riktning. Tack vare allianspartiernas överenskommelse med Miljöpartiet har vi nu möjlighet att erbjuda den här gruppen en värdig vård, inte minst när det gäller barnen. Jag tar inte i min mun att barnen är kriminella. De vet ju ingenting om vad föräldrarna har gjort eller inte. Jag tycker att barnen liksom de vuxna ska ha rätt till sjukvård. Det är en mänsklig rättighet.

anf.68 Björn Söder (SD):

Herr talman! Inledningsvis i mitt anförande tog jag upp hur man från sjuklöverns sida, det vill säga de sju övriga riksdagspartierna som i stort sett är ett och samma riksdagsparti med sju olika falanger, skulle försöka rikta bort fokus från själva sakfrågan. Mycket riktigt blev det så. Man försökte prata om människovärde och om hur dålig människosyn Sverigedemokraterna har och så vidare. Jag försökte föregå den diskussionen genom att lyfta upp och förtydliga att Sverigedemokraterna anser att det är självklart att liv ska räddas oavsett betalningsförmåga. Det är en självklar grundprincip. Men det är inte en mänsklig rättighet att få skattesubventionerad sjukvård, speciellt inte om man befinner sig illegalt i ett land. Då kan man också ställa frågan, och det har jag gjort vid upprepade tillfällen: Är det så att alla övriga länder som inte har det här gynnsamma systemet bryter mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och olika konventioner? Självklart är det inte så. Jag ställde en tydlig fråga i slutet av mitt anförande som jag upprepade i vartenda replikskifte till vartenda parti här. Jag kan bara konstatera att det var Vänsterpartiet med Christina Höj Larsen som var tydlig på den punkten. Hon svarade ja på frågan. Ismail Kamil svarade också ja på frågan nu i slutet. Man anser alltså att det rättvist att svenskar inte har råd med mediciner och sjukvård, medan människor som vistas illegalt i landet ges privilegier som inte svenskarna har och får en kostnadsfri och avgiftsfri sjukvård, tandvård och mediciner. Nu har de övriga fem partierna möjlighet att ta replik på mitt anförande och svara på den fråga som de tidigare vägrade svara på. Man tog det vanliga politikersvaret och slingrade sig runt själva frågan om ja eller nej. Tryck gärna på knappen för replik och svara på min konkreta fråga: Är det rättvist att personer som Maria Doverstål och Calle Waller tillsammans med 77 000 andra svenskar inte har råd att hämta ut sina mediciner och att 48 000 andra svenskar inte har råd med sjukvård? Är det rättvist? Ja eller nej?

anf.69 Ulrika Karlsson i Uppsala (M):

Herr talman! För mig personligen och för oss här inne i dag är det en glädjens dag. Det är en dag när vi tar ytterligare ett steg mot ett än mer humant Sverige. Jag själv, herr talman, hade förmånen att motionera om att ge alla barn som befinner sig i vårt land, oavsett om de har tillstånd eller om de inte har tillstånd, samma rätt till vård och skola som alla andra barn. Jag motionerade om det 2004. Motionen bifölls av Sveriges riksdag 2005 och ledde till den utredning som har arbetat under en lång tid. Mycket tid har gått, mycket vatten har runnit under broarna, men i dag står vi med ett färdigt förslag på vårt bord, och i eftermiddag röstar vi om detta. Förra veckan röstade vi om att ge gömda barn, det vill säga tillståndslösa barn, i vårt land rätt att gå i skola. I dag ger vi alla barn rätt till samma vård. Herr talman! Låt oss påminna oss att det aldrig är barnens fel. Vi kan lasta och vi må lasta föräldrar för att de fattar beslut som vi kan tycka är felaktiga eller inkorrekta. Men om de har fattat ett felaktigt beslut kan vi inte straffa barnen för detta. Det har framförts i debatten att det skulle vara kriminellt. Ett barn är inte kriminellt. Vi har en straffmyndighetsålder. Även om det skulle vara kriminellt att gömma sig - det är inte kriminellt i Sverige i dag att gömma sig - är inte barnen straffmyndiga, och vi kan inte straffa barnen, herr talman. Alla barn bör och ska alltså ha samma rätt till vård och skola. Det är anständigt i en demokrati. Herr talman! Det är med glädje jag i eftermiddag röstar ja till detta förslag. Det är med glädje jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

anf.70 Björn Söder (SD):

Herr talman! Jag kunde konstatera att ingen begärde replik på mitt sista anförande och ville svara på min fråga. Nu får jag en sista chans att i alla fall ställa frågan till Moderaterna om man anser att det är ett rättvist förslag, ja eller nej? Jag kan bara slutligen konstatera att det verkar vara väldigt många här inne i kammaren som är dåligt inlästa på vad det här förslaget egentligen innebär, ett förslag som bara bygger på antaganden och bedömningar. Hur i hela fridens namn kan Sveriges riksdag, högsta beslutande organ i Sverige, fatta beslut om lagar som bara bygger på antaganden och bedömningar? Det visar ju vilken ankdamm detta tyvärr är. Det drar lite löjets skimmer över Sveriges riksdag. Nu vill jag ta sista chansen här och få ett klart ja eller nej från Moderaterna. Är det rättvist att svenskar inte har råd att betala sin medicin - jag tog exempel som Maria Doverstål och att det finns 77 000 andra svenskar som inte kan det - samtidigt som vi ger privilegier till människor som bryter mot svensk lagstiftning genom att uppehålla sig i Sverige illegalt? Är det rättvis politik? Tycker Moderaterna det, ja eller nej?

anf.71 Ulrika Karlsson i Uppsala (M):

Herr talman! Jag tackar för frågan. Jag skulle svara så här: Jag vill inte ställa olika grupper mot varandra. Det är inte anständigt att göra på det sättet. Jag kan vända tillbaka frågan till Björn Söder, herr talman, och säga så här: Är det rättvist att Enso, 9 år, inte får läsa matematik, inte får läsa geografi och inte vågar gå till sjukvården när han har ont i öronen så att han inte kan sova om nätterna, när Sara, 9 år, får göra det? Sara har tillstånd, men inte Enso, 9 år. Är det rättvist att straffa barnen på det sättet, därför att deras föräldrar har fattat beslut som Björn Söder och Sverigedemokraterna inte accepterar? Säg som det är! Ni vill ju inte att flyktingar ska vara i Sverige över huvud taget, att vi ska ha asylsökande. Om vi nu hypotetiskt skulle sänka högkostnadsskyddet, skulle Sverigedemokraterna då rösta för ett sådant här förslag?

anf.72 Björn Söder (SD):

Herr talman! Är det rättvist att barn i Afrika inte har rätt till skola? Är det rättvist att barn i Asien barnarbetar? Självklart är det inte så. Med er åsikt borde det i så fall vara fritt för alla i hela världen att komma till Sverige. Varför har ni dragit gränsen vid nationsgränsen? Bara man kommer över till Sverige har man en massa rättigheter. Då tycker jag att man löper linan ut och säger att nu har hela världen rätt till detta. Vi bjuder på allting, för det är det mest rättvisa. Så borde det givetvis vara. Det är mest rättvist. Men samhället är ju inte rättvist, tyvärr. Givetvis ska barn inte straffas, men var kommer föräldraansvaret in? Det är föräldrarna som till syvende och sist har ansvaret genom att de har tagit beslutet att begå en kriminell handling genom att uppehålla sig illegalt i landet. Vi ska inte ställa olika grupper mot varandra, sade Ulrika Karlsson. Hon ville säga så när hon skulle besvara frågan med ett ja eller nej, för hon ville inte svara ja eller nej. Det var det typiska politikersvaret. Jag vill svara så här i stället. Jag vill inte svara ja eller nej. Vi ska inte ställa olika grupper mot varandra. Men vad är det vi gör i Sveriges riksdag dagligen? Vad innebär politik om inte prioriteringar? Hela tiden är det prioriteringar, för det finns inget träd där det växer guld eller sedlar som man bara kan plocka. Det finns inte ett sådant träd. Det finns ingen outtömlig skattkista som vi bara kan ösa ur. Hela tiden handlar det om prioriteringar. Därigenom ställs dagligdags grupper mot varandra. Helt plötsligt får man inte ställa grupper mot varandra när det är den här frågan som diskuteras. Det gäller alltid när det är migrationspolitik som diskuteras. Annars kan vi ställa grupper mot varandra, pensionärer mot skolungdomar och så vidare. Då är det okej. Men när det handlar om migrationspolitik är det tabubelagt. Då får man inte ställa grupper mot varandra. Men det är det man gör. Det är det som politik handlar om, och det är det som också innebär att ta politiskt ansvar att våga ta beslut. Jag vill ha ett ja eller nej.

anf.73 Ulrika Karlsson i Uppsala (M):

Herr talman! Det är väldigt tydligt att Björn Söder och Sverigedemokraterna och jag aldrig kommer att komma överens. Vi står för helt olika människosyn. Vi moderater står för en annan politik. Jag vill inte sätta olika grupper mot varandra. I min värld är det mest rättvist att behandla alla barn lika, att alla barn som befinner sig i vårt land får rätt att gå till skolan, rätten att lära sig geografi, lära sig historia, lära sig engelska, räkna matematik och också få rätt att gå till sjukvården om man har ont i öronen, om man har ont magen, om man inte kan sova om nätterna eller om man av någon annan anledning behöver träffa en läkare. För mig är det mest rättvist att behandla alla barn lika. De lever gömda, men vi får inte glömma dem. Man ska inte vara gömd och glömd i detta land. Det är rättvist att se alla barn och ge dem samma rättigheter.