Narkotika- och dopningsfrågor

anf.101 Christer Engelhardt (S):

Herr talman! Vi ska nu behandla socialutskottets betänkande om narkotika- och dopningsfrågor. Om det förra betänkandet angående alkoholfrågorna var tunt så är detta betänkande tunnare. Men även här ska inte människors engagemang underskattas. På detta område har det kommit in 31 motioner från allmänna motionstiden år 2011 och 2012. Utskottet har valt att behandla 23 av de 31 motionerna förenklat då dessa i sak tar upp så kallade återkommande frågor som utskottet har behandlat tidigare under mandatperioden och med koppling till den kommande missbruksutredningen och då behandlas där. Herr talman! Målet för det narkotikapolitiska arbetet är ett narkotikafritt samhälle med ett tydligt uppdrag att tillsammans med andra aktörer arbeta för ett samhälle fritt från narkotika. På samma sätt är målsättningen med samhällets insatser mot dopning ett samhälle fritt från dopning, och även här är uppdraget att tillsammans med andra aktörer arbeta för ett samhälle fritt från dopning. Regeringen har inom sin ANDT-strategi sagt att antalet barn och ungdomar som börjar använda narkotika och dopningsmedel eller debuterar tidigt med alkohol eller tobak ska successivt minska. Exempel på de prioriterade målen är att minska rekrytering till narkotika- och dopningsmissbruk (mål 3.1), en hälsofrämjande skola (mål 3.4) och ett ökat deltagande av föräldrar, idéburna organisationer och näringsliv i det förebyggande arbetet (mål 3.5). Vi Socialdemokrater har givetvis ingenting att invända mot målen, men tyvärr ser vi en utveckling på området som fortfarande är oroväckande. Den narkotikarelaterade dödligheten har mer än fördubblats sedan år 1994 skriver en av motionärerna, den socialdemokratiska riksdagsledamoten Hillevi Larsson, i motion 2012/13:So208, som bland annat behandlas i dagens betänkande. Vidare tar motionären upp att vi har minst lika många tunga missbrukare som övriga Europa och en ökad dödlighet. Motionären pekar tydligt på den nollvision mot narkotika som vi har i dag, men det är dags att vi höjer ambitionsnivån inom narkotikapolitiken. Det behövs också en nollvision mot den narkotikarelaterade dödligheten, på samma sätt som vi har en nollvision mot dödsfall i trafiken. Jag delar fullt ut Hillevi Larssons syn på detta. Utskottets majoritet besvarar i detta betänkande motionären med att riksdagen har antagit det övergripande målet för narkotika- och dopningspolitiken samt även antagit en samlad strategi för ANDT-politiken för perioden 2011-2015. Vidare har regeringen beslutat om åtgärdsprogram för ANDT-politiken för 2011 och 2012. Utskottet noterar att det långsiktiga målet inom strategin bland annat är att tillgången till narkotika ska minska och att antalet döda och skadade på grund av eget eller andras bruk av narkotika ska minska. Det låter fint, men säg vad som händer på området i stället! Jag läser med stort intresse vad som komma skall. Men något direkt konkret ser jag inte. Nej, i stället skriver utskottets majoritet att man välkomnar regeringens arbete och åtgärdsprogram på ANDT-området. Utskottet noterar vidare statsrådet Maria Larssons redogörelse den 16 augusti 2012 om åtgärder för att minska den narkotikarelaterade dödligheten. Med detta avstyrks motionerna. Herr talman! Jag tycker att frågorna kring narkotika och dopning förtjänar mycket mer engagemang när vi faktiskt vet att den narkotikarelaterade dödligheten har mer än fördubblats sedan år 1994. För att vända utvecklingen antogs på den socialdemokratiska regeringens förslag en narkotikahandlingsplan 2002. Det förebyggande arbetet förstärktes, såväl lokalt som centralt. Informationskampanjer drogs i gång, kommuner och landsting tog fram egna handlingsplaner och ett stort antal lokala drogförebyggare anställdes för att samordna det förebyggande arbetet. Det centrala arbetet kom att ledas av Mobilisering mot narkotika, som leddes av en särskild narkotikasamordnare. Utgångspunkten var att det behövs en stark nationell resurs för att driva det narkotikaförebyggande arbetet i en tid av ökad tillgång till narkotika för ungdomar. Det förstärkta förebyggande arbetet gav resultat, och andelen ungdomar som uppgav att de provat narkotika sjönk. När den borgerliga regeringen tillträdde 2006 lade den ned Mobilisering mot narkotika. Vi socialdemokrater tycker att det var ett felaktigt vägval. Den tidigare specialiseringen ledde till ökad kraft i det förebyggande arbetet. Uppgifterna överfördes i stället till flera olika myndigheter, ett särskilt sekretariat bildades i Regeringskansliet och olika departementsarbetsgrupper inrättades där Socialdepartementet samordnar arbetet. Vi anser att den arbetsmodell som befästes i den nyligen antagna nationella strategin för ANDT har lett till att arbetet blivit otydligt och tappat i fokus, tempo och kraft. Det saknas nationella initiativ och ett kraftfullt utåtriktat perspektiv i arbetet. Ett utåtriktat arbete, som Mobilisering mot narkotika bedrev, är viktigt för att få förankring och förståelse för narkotikans konsekvenser och ett stöd för ett narkotikafritt samhälle. För att genomföra politiska åtgärder eller prioriteringar av resurser, exempelvis i polisens eller tillsynsmyndigheters arbete, som leder till minskat bruk och skador behövs en ökad samordning mellan olika politikområden eftersom många delar av den verksamma politiken ligger utanför Socialdepartementets område. Regeringens så kallade ANDT-råd omfattar till exempel inte handelsområdet och behöver större tyngd i regeringens departementssamordning för att kunna spela en pådrivande roll. De så kallade nätdrogerna har fått stor uppmärksamhet i medierna. Det rapporteras om tragiska dödsfall hos helt vanliga ungdomar när de testar dessa nätdroger, som ofta är lagliga då de ännu inte hunnit narkotikaklassats. Vi socialdemokrater anser att beredskapen för en snabbare narkotikaklassning av nätdroger måste bli bättre. Jag är medveten om att vi för en tid sedan här i riksdagen öppnade upp för en snabbare process, men det verkar inte hjälpa fullt ut. Introduktionen av dessa droger på den svenska marknaden sker inte slumpmässigt, utan de olika substanserna är väl förberedda och syftet är just att hitta kryphål i reglementet. Ett mer internationellt samarbete är ett måste, vilket den socialdemokratiska riksdagsledamoten Morgan Johansson med flera tar upp i motion 2012/13:Ju373. Den organiserade brottsligheten lever på att distribuera bland annat narkotika och dopningspreparat, alkohol och tobak. Narkotika är fortfarande den största illegala handelsvaran i världen. Enligt beräkningar från FN-organet UNODC värderas narkotikahandeln till 300 miljarder amerikanska dollar. Utbudet av narkotika måste minska. Det krävs insatser av polis, tull, kustbevakning och kriminalvård. Brott som är relaterade till dessa produkter måste bekämpas både nationellt och internationellt. För att motverka smuggling av narkotika krävs att samverkan mellan myndigheterna fungerar på ett tillfredsställande sätt. Tullen måste ges goda möjligheter att kontrollera varor som förs över gränserna. Sverige kan inte självt bekämpa denna typ av kriminalitet med internationella kopplingar. Internationellt samarbete är helt avgörande för en framgångsrik narkotikapolitik. Vi behöver därför samordna våra insatser inom EU och samarbetet med länder utanför, och inom ramen för FN måste det internationella samfundet arbeta mot produktion av och handel med narkotika. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1, 2 och 4.

anf.102 Magnus Ehrencrona (MP):

Herr talman! Sverige har som bekant en restriktiv narkotikapolitik i förhållande till flera länder i vår omvärld. Det råder bred politisk enighet om detta sedan länge. Faktum är dock att de som hamnar i missbruk är en mycket utsatt grupp, och det föregående talare nämner är väldigt viktigt. Kommande månad kommer socialutskottet att behandla de förslag regeringen lägger fram med anledning av missbruksutredningen från 2011. I betänkandet här i dag finns en socialdemokratisk motion som kanske egentligen skulle ha hört till det andra ärendet om missbruksutredningen senare, kan jag tycka. Detta med en nollvision för den narkotikarelaterade dödligheten är väldigt angeläget att upprätta. Det finns egentligen ingen argumentation i betänkandet för varför det inte skulle vara en bra idé. Det är ett väldigt tunt resonemang, precis som Christer lyfter fram. Kanske kan något av de partier som står bakom den majoritet som har sagt nej till en sådan vision kan räta ut frågetecknet i den delen. Herr talman! I Köpenhamn har en majoritet i kommunpolitiken lanserat ett förslag om att legalisera cannabisförsäljning. Hemma i Skåne har detta föranlett en stor oro bland kommun- och regionpolitiker tvärs över blockgränserna, och jag vill därför lyfta upp diskussionen här i rikspolitiken. Miljöpartiet anser att det är ännu mer angeläget att tillmötesgå vår reservation nr 3 när diskussionen ser ut så här i ett av våra allra närmaste grannländer. Vi måste ha en systematisk, långsiktig och ännu mer intensifierad satsning på förebyggande insatser mot droger, framför allt bland barn och unga. Kommuner och landsting har ett viktigt ansvar att stötta och sprida goda exempel i detta arbete, och skolan har naturligtvis en nyckelroll i detta. Vi tycker dock också, vilket vi lyfter fram i vår reservation och motion, att det är viktigt att involvera föreningslivet genom stöd och utbildning i detta. Upplysningar om drogernas konsekvenser måste bli synliga, framför allt på internet. Där är det en ohämmad spridning av en massa information, eller vi kanske skulle kalla det desinformation utifrån den åsikt som de flesta av oss har, från drogliberala krafter. De sociala medierna är en allt viktigare del av de ungas vardag i dag. Det gäller att samhället finns där. Det finns en växande skara ungdomar som mest hänger på sociala medier och inte konsumerar mer traditionella medier i lika stor grad som tidigare. Detta blir än mer angeläget i det här teknikskiftet. Vi har helt enkelt inte råd att lämna fältet fritt för de drogliberala krafterna. Vidare behöver socialtjänstlagen ses över för att se till att drogförebyggande insatser verkligen genomförs. Det måste vara lika självklart att skolan är drogfri som att HVB-hemmet eller anstalten är det. Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 3.

anf.103 Eva Olofsson (V):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1, som handlar om att vi måste ha en nollvision när det gäller den narkotikarelaterade dödligheten. Den här debatten handlar om de motioner som väckts under allmänna motionstiden i höstas och hösten dessförinnan. Samma dag som vi håller den här debatten går motionstiden ut för Missbruksutredningen. Där har Vänsterpartiet väckt en omfattande motion, men den debatten har vi den 15 maj. Därför känns det lite rumphugget att ha debatten i dag eftersom många av de förslag som vi har lagt fram kommer om en månad. Men det är ändå en viktig debatt. Sveriges restriktiva narkotikapolitik är en viktig orsak till att vi har färre ungdomar som experimenterar och prövar narkotika. Det är mycket bra. Däremot finns det anledning att känna oro inför den ökade användningen av cannabis, främst bland unga killar i storstäder. Och det finns kanske anledning att känna en ännu större oro över nätdrogerna. Som sades tidigare förändras sammansättningen snabbt av profitörerna. Man har svårt att hänga med när de bara ändras lite och inte blir illegala längre. Det arbetet måste utvecklas. Det är också bra att vi har storstadssatsningen, trestadssatsningen, när det gäller cannabis. Jag kan tänka mig att det är fler städer i Sverige som gärna skulle vilja få lite statligt stöd och hänga på där. Vilka som fastnar i ett tungt missbruk hänger samman med människors bakgrund. Genom forskning vet vi att det finns ett tydligt samband mellan hög ungdomsarbetslöshet och ett ökat missbruk bland ungdomar. Därför är till exempel Vänsterpartiets ungdomsgaranti för att råda bot på den massiva ungdomsarbetslösheten en av allra viktigaste förebyggande åtgärderna. Inga ungdomar som har gått arbetslösa i tre månader eller mer ska behöva göra det, utan de ska få jobb till avtalsenlig lön eller utbildning som ska vara yrkesinriktad eller syfta till gymnasiekompetens. Av de 100 000 ungdomar som nu är arbetslösa eller finns i aktivitetsstöd har två av tre varit arbetslösa mer än tre månader. Maria ungdomsmottagning här i Stockholm jobbar med ungdomar med missbruksproblem. I sitt arbete och i sin forskning har de pekat mycket tydligt på att det handlar om ungdomarnas hela situation. Det gäller att inte bara fokusera på missbruket, som man gör när det gäller äldre, utan man måste ta tag i hela livssituationen. De här ungdomarna kommer ofta från familjer med problem. De har själva problem. De har ångest, depression och ibland psykiatriska diagnoser. Det fungerar inte i skolan och inte hemma. Detta pekar på nödvändigheten av att jobba tvärprofessionellt och brett med de här ungdomarna. Det pekar också på behovet av tidiga insatser. Man har kunnat se att det har strulat kring de här ungdomarna redan när de var barn. I vår budget har vi i Vänsterpartiet avsatt pengar för att göra Maria Ungdom till ett nationellt kompetenscentrum där man ska bedriva både behandling och forskning som man sedan kan sprida vidare. En väl utbyggd generell välfärd och en effektiv politik för att minska arbetslösheten, utjämna klyftor och satsa på en skola som inte sorterar eleverna i A- och B-lag utan ger alla elever verktyg för att lyckas är mycket viktiga områden när det gäller att minska ungas droganvändning. Som sades tidigare är polisen, tullen och Kustbevakningen mycket viktiga. Vi måste bekämpa och komma åt den grova kriminalitet som tjänar stora pengar på narkotikan. Jag håller med Christer Engelhardt och Socialdemokraterna om att Mobilisering mot narkotika gör ett viktigt arbete. Det är verkligen sorgligt att det arbetet inte togs till vara. Om vi är framgångsrika när det gäller att få ungdomar att inte pröva narkotika jämfört med andra länder i Europa är vi inte alls lika framgångsrika när det gäller vård och behandling av tunga missbrukare. Här behövs en rad åtgärder och ökad tillgång till vård och behandling. Vänsterpartiet har tidigare föreslagit en vårdgaranti. Det är något som också finns med i Missbruksutredningen. Vi anser att man bör arbeta vidare med det. I dag är tillgången till substitutionsbehandling eller läkemedelsassisterad behandling väldigt ojämnt fördelad i landet. Vi anser att detta ska finnas tillgängligt för alla som har behov av det. Erfarenheterna visar att det fungerar allra bäst om man kombinerar det med psykosocial behandling. Om man går på en läkemedelsassisterad behandling med till exempel metadon i dag och får ett återfall stängs man av i tre månader. Många människor som drabbas av detta ser det som en dödsdom. Överdödligheten är mycket stor hos de här människorna. Det hörde vi också när vi hade en hearing i socialutskottet. Människor tvingas tillbaka till kriminalitet och prostitution när de har börjat få ordning på sitt liv. Jag tycker inte att det är en rimlig ordning. Sprututbytesprogram för att hindra smittspridning av hiv och hepatit finns bara i några få landsting. Jag tror att det var först i förra veckan som man invigde en verksamhet här i Stockholm. Det skedde efter en mycket lång politisk diskussion. Där har brukarorganisationer, Vänsterpartiets ledamöter i landstings- och kommunfullmäktige och många av dem som jobbar i beroendesjukvården varit mycket aktiva. Att lämna ett missbruk innebär att man behöver ändra hela sitt liv. Har man haft ett tungt missbruk i många år är det ofta kört med någonstans att bo. Man har inte längre något jobb. Man har kanske avbrutit en utbildning. Relationerna med familj och släkt är många gånger brutna. Vännerna finns inom missbrukarvärlden. Ska man bli av med sitt missbruk måste man alltså bygga upp allt på nytt. Man måste ha en bostad, man måste ha hjälp till rehabilitering, utbildning eller jobb, och, om inte det är aktuellt, till ett bra liv. Man måste skapa en ny gemenskap och få nya vänner. Att sitta ensam och kämpa för att lägga av med ett drogmissbruk är väldigt tufft. Här måste kommunernas arbete utvecklas. Sociala företag och arbetskooperativ har gett många människor möjlighet att starta på nytt. Basta och Vägen ut i Göteborg är exempel detta. Brukarorganisationerna har också en mycket stor betydelse, och deras kunskaper och erfarenheter måste tas till vara. En kvinna eller man som försöker lämna ett missbruk ska självfallet ha ett stort inflytande på vilken behandling och vilka insatser som ska erbjudas. Vänsterpartiet är för en restriktiv narkotikapolitik, men vi anser att det är fel att kriminalisera den människa som har fastnat i ett missbruk. Det stigmatiserar ytterligare människor med narkotikaberoende. Kvinnor med beroende har ofta mer omfattande problem än män. De börjar tidigare, söker vård senare och är ofta sjukare både fysiskt och psykiskt då de söker vård. De har använt mer och tyngre droger under längre tid. De har varit utsatta för våld och sexuella övergrepp i mycket högre utsträckning än män. De har fler problem med ursprungsfamiljerna. De har försökt begå självmord i mycket högre omfattning än män. Till det kommer att många kvinnor bär, föder och vårdar barn. Många har barn som är omhändertagna. Den sociala stämplingen är svårare för kvinnor. Man ser ännu mer ned på en kvinnlig missbrukare än på en manlig. Det betyder att rehabiliteringen måste ta hänsyn till detta. De är dessutom i minoritet, omkring 25-30 procent av gruppen. Sannolikt skulle många fler kvinnor som söker vård göra detta om det fanns utrymme och kunskap för att möta deras behov. Därför måste missbruksvården ha kunskaper och utveckla vård och behandling utifrån kvinnors individuella behov. Kvinnliga missbrukare är också våldsutsatta, och de har samma rätt till skydd som andra kvinnor. Så ser det inte ut i dag. Kvinnor som är våldsutsatta, blir misshandlade och utsatta för sexuella övergrepp kan mötas med synpunkten: Sluta själv med ditt missbruk så kan vi se till att fixa det andra. Så får det inte vara. Vänsterpartiet har nationellt avsatt pengar för resursjourer, och vi kan se hur svårt det har varit för Qjouren här i Stockholm, som är en jour för kvinnor i aktivt missbruk, att få resurser för att kunna bedriva sin verksamhet. Till sist: Det går att kombinera restriktiv narkotikapolitik med en välutbyggd vård och behandling med respekt för människor i tungt missbruk. Låt oss göra det och inte ställa dessa två saker mot varandra.

anf.104 Metin Ataseven (M):

Herr talman! I dag har vi som sagt en debatt om narkotika- och dopningsfrågor. ANDT är regeringens samlade strategi för arbetet mot alkohol, narkotika, dopning och tobaksbruk. Strategin innehåller sju långsiktiga mål som är ständigt aktuella. Ett samhälle fritt från narkotika och dopning är ett mål som tidigare antagits av riksdagen, och regeringen har beslutat om ett åtgärdsprogram varje år. De långsiktiga mål som regeringen jobbar efter är bland annat att tillgången på narkotika ska gå ned och att antalet döda och skadade på grund av narkotikan ska minska. Det effektivaste sättet att minska narkotikans skadeverkningar är genom att begränsa tillgången och tillgängligheten. Det är en hel del åtgärder på gång inom området, såsom myndighetssamarbete mot den organiserade brottsligheten. Regeringen kommer även i fortsättningen att jobba med sina satsningar mot all illegal handel av ANDT för att begränsa narkotikan och dopningen. Herr talman! Regeringen har haft som mål att minska cannabisbruket bland ungdomar. Cannabis är många gånger inkörsporten för tyngre droger. Därför är det viktigt att öka kunskapen om konsekvenserna av cannabismissbruket så att nyrekryteringen kan minska, vilket man har uppmärksammat i ANDT-strategin. Tidiga insatser riktade mot ungdomar ger resultat mot framtida missbruk. Strategin går även ut på att utbilda lärare och skolpersonal för att ge stöd i att utveckla undervisningen om narkotikans och dopningens skadeverkningar. Statens folkhälsoinstitut, FHI, ska inom ramen för sitt uppdrag ge stöd till arbetet både lokalt och regionalt med målsättningen att ungdomar i åldern 16-18 år ska reflektera över sin attityd till cannabis. Herr talman! Jag vill också nämna lite kring Trestad, som är en av regeringens samlade satsningar för att minska nyrekrytering till cannabisbruk. Det är ett brett samarbete mellan Sveriges tre största städer, det vill säga Stockholm, Göteborg och Malmö. Syftet med satsningen är att minska användningen av cannabis bland ungdomar under 25 år. För att nå målet kommer städerna att utveckla metoder och arbetssätt för att i första hand förhindra en debut i missbruk, i andra hand att genom tidiga insatser se till att avbryta ett begynnande missbruk och i tredje hand att utveckla insatser för att stödja individer att bryta med ett mer avancerat missbruk. Regeringen har också som mål att minska dödligheten vid narkotikamissbruk. Internetdroger är en orsak till att de narkotikarelaterade dödsfallen ökar. Därför är det angeläget att bevakning av nya missbruksmedel görs och att man klassificerar drogerna. FHI har i uppdrag att köpa in internetdroger och göra analyser på dessa för att i ett tidigt skede kunna undersöka de aktiva substanserna för att på så sätt få en snabbare klassificering av de nya drogerna. Minskning av dödligheten är beroende av flera faktorer, såsom att sjukvården måste utvecklas för att möta de livshotande förgiftningsfallen och att vi får snabbare klassning av nya droger. Klassificering av substanser är för närvarande snabbare än tidigare, vilket är positivt. Vi har också tidigare tagit beslut här i riksdagen för förstörandelagen, som innebär att potentiella droger som ännu inte blivit klassificerade kan omhändertas av Tullverket och polis och därmed undantas från marknaden. Tullen kan i dag stoppa substanser som ännu inte är klassificerade som droger och se till att förverka dem. Herr talman! Förebyggande åtgärder mot missbruk av narkotika minskar dödligheten per definition. Om vi ser till att färre barn och ungdomar börjar använda droger kommer dödligheten på sikt att minska. Regeringen är medveten om vikten av att driva ANDT-frågorna både inom EU och i internationella forum. Därför arbetar regeringen aktivt med EU:s narkotikastrategi. Målet är att bidra till spridningen av en folkhälsobaserad och restriktiv syn på narkotika och dopning inom EU. Sammanfattningsvis vill jag säga att missbruk av droger måste angripas brett och med flera olika insatser. Men det viktigaste är att vi har en nolltolerans mot narkotika och dopning med målet att så få personer som möjligt börjar använda narkotika. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder)

anf.105 Eva Olofsson (V):

Herr talman! Vi delar målsättningen att så få människor som möjligt ska börja använda narkotika och bli beroende av narkotika. Jag vill ta upp det här med överdödligheten. Metin Ataseven tog upp nätdrogerna, men han nämnde inget om överdödligheten bland heroinmissbrukare, om hur man ska se på läkemedelsassisterad behandling och att man nu skrivs ut i tre månader om man får ett återfall eller inte riktigt följer reglerna. Man gör inga individuella bedömningar, och många människor dör ju då. En annan verksamhet som fungerar och är viktig när det gäller hälsa och människors rätt att kunna leva om man blir av med missbruket är sprututbytesprogram. Man kan annars få hepatit C, som är en dödlig sjukdom. Att lägga av med ett svårt heroinmissbruk och samtidigt veta att man är smittad av hepatit C när man vet att det är en sjukdom som blir värre och värre och som man kanske kommer att dö i gör också att det blir mycket tuffare att lägga av med sitt missbruk och vara motiverad till det. Jag skulle gärna vilja veta hur regeringen och Moderaterna vill arbeta för att man ska få en likvärdig läkemedelsassisterad behandling över landet, för att människor inte ska dö på grund av att de skrivs ut enligt tremånadersregeln och för att sprututbytesprogram ska bli möjliga runt om i landet.

anf.106 Metin Ataseven (M):

Herr talman! Metadondödligheten har ju ökat. Den är nästan större än heroindödligheten i dag. Men vi är ändå inte främmande för att se till att man får läkemedelsassisterad behandling. Vi har sett till att Socialstyrelsen ser över tillgängligheten så att fler kan få behandling. Att man stöts ut från programmet beror också på att det finns en större risk för överdos om man får metadon och samtidigt använder heroin. Det är alltså en försiktighetsåtgärd som gör att man begränsar det här och ser till att människor inte använder metadon och heroin tillsammans, för det ökar risken för dödlighet. Den läkemedelsassisterade behandlingen har ökat, så den är mer tillgänglig i dag än vad den var förut.

anf.107 Eva Olofsson (V):

Herr talman! Visst, om vi ska se till det här att man skrivs ut så ska det vara väldigt restriktivt. När jag besökte verksamheten i Göteborg på Östra sjukhuset beskrev de hur man fick komma varje dag och hämta sitt metadon eller annat läkemedel - det finns ju flera - och hur de var väldigt noga med att det här skulle fungera. Det är klart att det är tufft för många människor att komma upp till sjukhuset och hämta det där varje morgon, kanske innan de ska till jobbet eller någon annanstans. Det är väldigt strikt kontroll. När Metin Ataseven talar om överdödligheten handlar det om ifall vi ska se det medicinskt, om vi riskerar att få ökad dödlighet när heroin och metadon blandas. Det är en sak, men den stora risken är när man skrivs ut på tre månader. Det finns ingen individuell bedömning i reglerna, och det är då man blandar allt möjligt. Samtidigt ska man trappa av metadonbehandlingen som man fick mot heroinmissbruket. I stället blandar många av de tunga missbrukarna ihop många fler dödliga doser än de kanske hade gjort om de fått fortsätta med programmet eller om man hittat en mer individuell bedömning för hur de ska göra. Så som vi gör med den gruppen gör vi inte med några andra som sjukvården har hand om. Metin Ataseven svarade inte på den frågan, och han sade inte heller något om sprututbytesprogram, lade jag märke till.

anf.108 Metin Ataseven (M):

Herr talman! När det gäller metadonet handlar det, som jag sade tidigare, om att man, ifall man använder både metadon och heroin, ökar risken för överdos. Det är därför mycket restriktivt. Jag kan personligen tycka att det är bra att man varje dag kan åka till sjukhuset och få sin medicin. Då har man bättre kontroll över det hela. Vi har också sett att det finns ett visst läckage ut på marknaden. Om man får det i handen kan det lätt hända att man säljer det vidare, vilket tyvärr har hänt. Personligen är jag för sprututbytesprogrammet, men vi är just nu inte eniga i frågan. Vi kommer därför att jobba vidare med den, och så får vi återkomma.

anf.109 Christer Engelhardt (S):

Herr talman! Jag skulle vilja fråga Metin Ataseven om det som jag tog upp i mitt anförande, att ha en nollvision mot narkotikarelaterad dödlighet. Jag citerade det som Hillevi Larsson tar upp i sin motion. Utskottet skriver i ställningstagandet på s. 12: "Utskottet noterar att de långsiktiga målen inom strategin är bl.a. att tillgången till narkotika ska minska och att antalet döda och skadade på grund av sitt eget eller andras bruk av narkotika ska minska. Utskottet välkomnar regeringens arbete och åtgärdsprogram på ANDT-området." Metin Ataseven sade i sitt anförande att det behövs många saker och att det behövs rätt saker. Regeringen är duktig på att sätta upp många mål inom ANDT-strategin, vilket vi också berört här, men jag saknar just det målet. Vi har en nollvision mot narkotikabruk. Varför har vi då inte en nollvision också mot den narkotikarelaterade dödligheten? Det borde egentligen vara självklart. Finns det någon särskild tanke bakom att man inte har det som en tydlig målsättning?

anf.110 Metin Ataseven (M):

Herr talman! Tack för frågan, Christer! Det här är jätteviktigt. Vi har faktiskt nolltolerans mot droger, och det är egentligen som att säga att vi har en nollvision mot den narkotikarelaterade dödligheten. Nolltoleransen handlar om att vi vill minska tillgången på narkotika. Vi vill minska nyrekryteringen. Vi vill jobba i förebyggande syfte. Genom att stoppa ungdomar från att börja använda narkotika kommer den narkotikarelaterade dödligheten på sikt att minska. Vi är positiva till de substitionsbehandlingar vi har. Det är också ett sätt att minska dödligheten. Samtidigt kan vi säga att vi har en nolltolerans som kan likställas med en nollvision mot narkotikarelaterad dödlighet.

anf.111 Christer Engelhardt (S):

Herr talman! Tack, Metin, för svaret! Det här är ett område där vi politiskt naturligtvis är överens om väldigt mycket. Ingen vill ha narkotika i samhället, och ingen vill heller se någon narkotikarelaterad dödlighet. Nu finns ett gediget dokument i form av ANDT-strategin, med många mål, också många långsiktiga mål. Jag hör vad Metin säger om en nollvision mot narkotikabruk, och i förlängningen borde vi kunna ha det också mot narkotikarelaterad dödlighet. Vi har ju en nollvision mot dödlighet i trafiken. Som jag lyfte fram i mitt anförande borde man för tydlighets skull verkligen fokusera på att ha en nollvision också mot narkotikarelaterad dödlighet, för ingen vill att människor ska avlida på grund av det bruket. Eftersom vi har mål på många andra områden ger det lite legitimitet åt att jobba i den riktningen, sträva åt det hållet. Därför tycker jag att det vore tydligare om vi hade ett sådant konkret formulerat mål. Samtidigt förstår jag att många andra viktiga komponenter behöver föras in i det arbetet. Målen är viktiga på många andra områden, och då tycker jag att målen borde vara viktiga även på det här området. Har man en nollvision mot narkotikabruk borde man också kunna ha det mot narkotikarelaterad dödlighet. Jag hör vad Metin säger om att det finns i bakgrunden, och jag hoppas att man framöver kan komplettera ANDT-strategin med en sådan formulering.

anf.112 Metin Ataseven (M):

Herr talman! Som jag sade tidigare handlar nolltoleransen egentligen om att ha en nollvision. Man vill få bort den narkotikarelaterade dödligheten, och därför jobbar man mycket med dessa frågor och med ANDT-strategin. Att det inte står explicit i handlingarna utesluter inte att det är en nollvision. Vi vill få bort den dödligheten helt. Därför har man fattat beslut om exempelvis förstörandelagen som innebär att man kan stoppa de nya drogerna. Om man ändrade lite i en befintlig drog kunde man tidigare göra den laglig. Nu kan man stoppa det. Samma sak gäller de snabbare klassningarna av nya droger. Det handlar om att stoppa drogerna helt och hållet för att minska dödligheten. Att stoppa den narkotikarelaterade dödligheten helt är självklart målet. Det finns en nolltolerans mot alla sorters droger och även mot den narkotikarelaterade dödligheten.

anf.113 Maria Lundqvist-Brömster (FP):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. Betänkandet behandlar narkotika- och dopningsområdet som är ett viktigt och prioriterat område för regeringen. I december 2012 godkände riksdagen målen för alkohol-, narkotika-, dopnings-, tobaks- och spelpolitiken. Jag vill upprepa målen även om de tagits upp av tidigare talare. Målen är ett samhälle fritt från narkotika och dopning med minskade medicinska och sociala skador orsakade av alkohol och med ett minskat tobaksbruk samt att minska skadeverkningarna av överdrivet spelande. Herr talman! I mars 2011 antog riksdagen ANDT-strategin med långsiktiga mål om att minska tillgång, skydda barn mot skadliga effekter, minska bruket hos unga, ha en hälsofrämjande skola samt få föräldrar, organisationer och näringsliv att medverka i det förebyggande arbetet. Vi säger också att de långsiktiga målen ska vara att ha en tillgänglig vård av god kvalitet och att vi internationellt och inom EU ska ha en restriktiv syn på ANDT. Herr talman! Mycket görs inom detta område. Regeringen satsar 260 miljoner kronor per år. Ett oerhört viktigt område att lyfta fram är det förebyggande arbetet vad gäller unga dels för att förhindra nyrekrytering av dem som använder narkotika, dels för att minska antalet barn och unga som börjar använda narkotika och dopningsmedel. Här pågår en hel del arbete. Bland annat ska Folkhälsoinstitutet genomföra en nationell satsning mot cannabis. Det pågår också ett utvecklingsarbete mellan Göteborg, Malmö och Stockholm. Några har redan nämnt att cannabisanvändningen har ökat, och därför har man påbörjat en bred satsning som sträcker sig fram till 2015. Dessutom har Skolverket fått ett uppdrag att kartlägga ANDT-undervisningen och utveckla utbildningsinsatser inom ANDT. I en av reservationerna i betänkandet, herr talman, anser man att socialtjänstlagen ska ses över och bli mer tydlig i fråga om behovet av förebyggande insatser. Därför vill jag fokusera lite grann på vad som sägs i socialtjänstlagen i dag. I 3 kap. 3 a § står det att socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verksamhet rörande barn och ungdom. I socialtjänstlagen 5 kap. fokuseras på barn och unga i riskzonen. Det står att socialtjänsten tidigt ska uppmärksamma barn och ungdomar som är otrygga och riskerar en ogynnsam utveckling. Samarbetet och stödet till föräldrar är den viktigaste och i många fall den lämpligaste förebyggande insatsen som socialtjänsten råder över. Herr talman! Att ytterligare förtydliga socialtjänstlagen löser inte problemet med denna utveckling, utan det handlar om att fortsätta på den inslagna vägen som regeringen har påbörjat med hjälp av strategin, med hjälp av långsiktiga nationella och regionala satsningar, med uppdrag till Folkhälsoinstitutet och Skolverket samt ett brett samarbete. Herr talman! I mitt län och i Umeå har man i tidningen Västerbottens-Kuriren under en tid skrivit flera reportage om det ökande drogbruket bland unga. Det satte i gång många processer där samarbete och samverkan var ledord. Barn kan börja knarka oavsett bakgrund. Det kan hända precis vem som helst. Det händer inte bara andras barn. Föräldrar som drabbats - anhöriga - säger att vem som helst kan trilla dit. Det handlar inte om att man inte har tagit hand om sina barn. Många föräldrar vittnar om vilken fruktansvärd ångest det är att inte nå fram och hjälpa sitt barn. De berättar om överdoser, behandlingshem och oro. Det många föräldrar säger är att de önskat att de inte varit så naiva i början, att de förstått tidigare vad deras barn höll på med och agerade. Jag vill stanna upp vid ordet agera. Det handlar om att jobba på bredden i förebyggande syfte. Det är oerhört viktigt. Från Folkpartiets sida har vi föreslagit att det ska finnas alkohol- och drogförebyggande team i kommunerna som rycker ut till skolorna när något händer. När man får höra att det finns misstanke om droger, att alkoholkonsumtionen har ökat på en skola, så åk ut på skolan och informera, genomför värderings- och attitydövningar - allt sådant som är så viktigt för att nå barn och unga. Vi kanske lutar oss tillbaka och menar att CAN har sagt att alkoholkonsumtionen har minskat bland grundskoleelever, men det råder en oro över att det finns en tendens att ungdomar hoppar över alkoholen och i stället går in på annat. Tobaksbruket har minskat, men cannabisbruket har ökat. Vi kan inte sitta stilla i båten, utan vi måste i fortsättningen jobba på bredden i dessa frågor. Herr talman! Regeringen tar narkotika- och dopningsutvecklingen på allra största allvar med de satsningar som redovisats i detta betänkande. Vi kommer att fortsätta att jobba med missbruksfrågorna i den kommande propositionen som läggs fram om en månad.

anf.114 Eva Olofsson (V):

Herr talman! Vi är överens om vikten av det förebyggande arbetet och att vi är oroliga över att fler unga väljer cannabis. Det finns en debatt där man försöker negligera att cannabis är farligt, att den används likaväl som alkohol. Där behövs verkligen upplysning om vilka skador cannabis ger. Jag tror inte att man alls ska skuldbelägga föräldrar. Detta kan hända ungdomar från olika familjer. Men vi lyssnade alla på representanter från Maria Ungdom vid socialutskottets hearing. De sade tydligt att de ungdomar som har det jobbigt och struligt är klart överrepresenterade bland dem som fastnar i tungt missbruk. Den kunskapen är viktig att ha med sig. De pekade på ungdomar med depressioner, ångest, adhd-problem, som kommer från hem med våld i familjen eller själva blivit slagna som barn. Det funkade inte runt dem, och missbruk fanns i den egna familjen. Vi måste erkänna att det finns överrisker för de ungdomarna om vi ska kunna hjälpa dem och jobba förebyggande. Det gäller att fånga upp dem i ett tidigt skede, att man försöker jobba tvärprofessionellt redan i förskolan och skolan med de barn som har det jobbigt runt omkring sig. Är det inte viktigt att se de resultat och kunskaper, Maria Lundqvist-Brömster, som Maria Ungdom har byggt upp? Vi i Vänsterpartiet har föreslagit att Maria Ungdom ska bli ett nationellt kompetenscentrum vars kunskaper ska komma hela Sverige till del, just därför att man där under många år har jobbat med både behandling och forskning tvärprofessionellt. De kunskaperna skulle vara till nytta för att fånga barn och ungdomar runt om i landet.

anf.115 Maria Lundqvist-Brömster (FP):

Herr talman! När jag nämnde exemplen från länstidningen på slutet, Eva Olofsson, var det de frågorna som kom upp. Föräldrar sade att detta kan hända vem som helst. Jag delar helt och hållet din uppfattning om att barn och ungdomar som har svåra uppväxtvillkor, som lever i en svår social miljö, är naturligtvis mer utsatta. Jag har största respekt för den kompetens som finns på Maria Ungdom. Det finns ingen konflikt där. Frågan om nationellt centrum, Eva Olofsson, kan jag inte ta ställning till här och nu, men jag har noterat att ni har väckt en motion.

anf.116 Eva Olofsson (V):

Herr talman! Vi har haft den frågan med i vår budget ett par år. Jag vill ställa en fråga som jag tog upp i mitt förra replikskifte om sprututbytesprogrammen. Sådana program finns i tre landsting, och nu invigdes i förra veckan ett program på försök i Stockholm. Då blir det fyra landsting som har dessa program. Men det finns många fler landsting i Sverige. Här är det fråga om att landstingen i dag måste få med sig kommunerna, som rätt ofta säger nej. Verksamheten i Malmö och Lund har nyligen utvärderats av Socialstyrelsen. De har pekat på den dubbla funktionen, som jag tycker sprututbytesprogram ska ha. Det handlar bland annat om att av hälsoskäl hindra smittspridning av hiv, hepatit C och så vidare. Det är allvarliga och livshotande sjukdomar. Vidare handlar det om att bygga upp en kontaktyta för personer så att det går att snabbt reagera när något händer och att det finns en ständig kontakt som kan motivera till vård och behandling. Man säger i Malmö och Lund att detta har fungerat bra. Problemet är att det finns för få vårdplatser. När man väl har motiverat dem är det inte alltid lätt att få en plats för vård och behandling. Man jobbar där tvärprofessionellt. Behöver vi inte ändra på lagstiftningen som har gjort att det är så få landsting som har dessa program? Är det inte viktigt när man ska sluta med ett missbruk att få hjälp och inte ådra sig livshotande sjukdomar under tiden? Detta har gjorts på ett bra sätt i Malmö och Lund. Är det inte värt att programmet får större spridning än i fyra landsting?

anf.117 Maria Lundqvist-Brömster (FP):

Herr talman! Eva Olofsson frågar om vi ska ändra lagstiftningen. Det var riksdagen som fattade beslutet att landstingen själva ska få avgöra om de ska införa sprututbytesprogram eller inte. Jag har också haft en lång resa. Jag var landstingspolitiker när beslutet kom. Vi följde både forskning och evidens, och vi läste rapporter. Jag var själv tveksam till sprututbyte en tid, men jag ändrade mig när jag såg de goda resultaten från ställen med lång erfarenhet. Jag vill inte i det här läget uttala mig om vi ska ändra någon lagstiftning, men jag tycker att det är oerhört viktigt att följa utvecklingen. Det kan också vara intressant att kartlägga varför de andra landstingen inte har vågat ta steget. Vad är det som gör att de inte vågar närma sig ett sådant beslut? Det är första steget till att få ett genomslag i landet.

anf.118 Rickard Nordin (C):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Vi börjar nu närma oss slutet av den maratondebatt som socialutskottet har haft i dag. Vi avslutar med att diskutera narkotika- och dopningsfrågor. Jag nämnde i förra debatten ANDT-strategin. I den finns sju långsiktiga mål som är ständigt aktuella. Vi har hört flera av målen nämnas av mina allianskolleger, och jag tänker inte upprepa vad de har sagt. Jag tänkte i stället uppehålla mig något mer vid mål nr 5: Personer med missbruk eller beroende ska ha ökad tillgänglighet till vård och stöd av god kvalitet. Det är därför glädjande att regeringen nu kommer med en proposition baserad på Missbruksutredningen av Gerhard Larsson, som vi kommer att debattera den 15 maj. Jag som centerpartist hade gärna gått längre i vissa avseenden, men vi kommer åtminstone en bra bit på vägen tack vare Alliansens ansträngningar. Sanningen är att vi i Sverige i dag ofta har en kraftigt moraliserande syn på drogproblematiken. I stället för att behandla det som den sjukdom det är behandlas det som något en individ utsatt sig för frivilligt och ska ta sig ur på egen hand. Men på samma sätt som en kroniskt sjuk hjärtpatient alltid kommer att behöva ta en viss medicinering livet ut har det för många drogmissbrukare gått så långt att det kan handla om en livslång medicinering med olika substitutionspreparat för att de ska fungera i samhället. Samhället och sjukvården ska behandla individer likvärdigt. Ingen ifrågasätter de verksamma behandlingar som finns för dem som drabbats av lungcancer efter tobaksmissbruk. Ingen kommenterar heller det faktum att den som kört åt fel håll på motorvägen och krockat får sjukvård. Varför ifrågasätter man då de verksamma och effektiva behandlingar som finns kring narkotikamissbruk? Det är viktigt att i debatten inte sammanblanda legaliseringskrav med kraven på en rättvis och human behandling av missbrukare. Varken jag eller Centerpartiet är för någon avkriminalisering eller legalisering av droger, men det betyder inte att vi kan blunda för de problem vi har, främst kring de tunga missbrukarna. Beprövade metoder med medicinskt verkningsfulla och samhällsekonomiskt effektiva resultat ska givetvis användas inom missbruksvården, precis som inom all annan vård. Substitutionsbehandlingar och sprututbytesprogram borde inte vara politiskt heta ämnen. Lungcancerbehandlingar eller levertransplantationer är ju inte det. Varför är det så i detta fall? Det är också viktigt att minimera andra typer av skador och sjukdomar som missbruket för med sig, exempelvis olika typer av blodsmitta. Vi har pratat om hepatit C här, och vi kan tillägga även flera andra sjukdomar. Sjukvården är till för att bota och lindra, inte döma kring hur skador och situationer har uppstått. Ett kraftfullt förebyggande arbete är däremot givetvis viktigt för att så många som möjligt inte ska hamna i missbruk från första början. Men när människor väl har hamnat där måste vi ta hand om dem. Vi gör också flera stora förebyggande insatser inom ramen för ANDT-strategin, särskilt kring storstadsregionerna, som vi hörde här. Det finns också betydande insatser från Folkhälsoinstitutet. Det behövs också ett förebyggande arbete för att läckaget från olika substitutionsbehandlingar ska minska. Vi hörde bland annat Eva Olofsson tala om hur man gör på vissa håll i landet, vilket är bra. Det har också kommit nya, effektivare läkemedel som dessutom är betydligt mindre intressanta på andrahandsmarknaden. De måste få större genomslag i hela landet. Det behövs en större samverkan mellan kommuner och landsting. Många av de drabbade har flera olika diagnoser. Det handlar inte bara om ett missbruk utan om andra typer av sjukdomar och om att inte hitta ytterligare en anledning att moraliskt döma personer som har fastnat i missbruk. Det är självklart viktigt att ställa en full diagnos och behandla de bakomliggande orsakerna till problematiken. Det kan handla om att behöva säkra att personen i fråga får en bostad för att på något sätt få en nystart i livet. Det kan också handla om att få en trygg anställning för att få ett socialt kontaktnät som man saknar utanför drogmiljön. Det här är ju ingenting som sjukvården i sig kan ta ansvar för, utan här måste kommunerna vara aktiva i helhetsarbetet. Avslutningsvis vill jag göra en liten internationell utblick. Regeringen gör ett aktivt arbete med EU:s narkotikastrategi som gäller 2013-2020. Men jag vill också poängtera det som man ofta glömmer bort: Vad händer med dem som faktiskt ofta är längst ned på samhällsskalan, de som odlar narkotikan? Det är inte sällan bönder i låginkomstländer vars enda utväg är att odla olika typer av förbjudna preparat. Här kan man inte bara hålla på med att bränna fält och döma ut hårda straff, utan det är oerhört viktigt att se till att dessa människor får reella möjligheter att ställa om till en annan produktion. Man väljer oftast inte att producera förbjudna grödor, utan det handlar om ett tvång för att överleva. Då är det viktigt att vi i denna del av världen är beredda att betala levnadslöner för den mat som vi själva konsumerar. Annars tvingar vi in bönder i kriminalitet, vilket skapar ett utbud av narkotikaklassade grödor som ger oss själva problem i andra ändan. Det är dags att vi släpper de moraliska skygglapparna och börjar tackla narkotikaproblematiken utifrån de drabbades bästa, inte utifrån politiskt tyckande och fördomar. (Applåder)

anf.119 Magnus Sjödahl (KD):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut. Flera motioner med ett gott innehåll behandlas av utskottet i detta betänkande. Och jag kan villigt erkänna att det ibland känns lite underligt att avslå dessa motioner. När man avslår något kan det ju lätt uppfattas som att man inte alls delar den uppfattning som förs fram. Men så är inte alltid fallet. Anledningen till avslagen är nu som så ofta annars att det som motionerna tar upp är åtgärder som redan har beslutats eller är under beredning. Ett exempel som har nämnts tidigare är detta med att införa en nollvision mot narkotikarelaterad dödlighet. Vem är egentligen emot det? Riksdagen har i december 2012 antagit det övergripande målet: Ett samhälle fritt från narkotika och dopning. Är samhället fritt från narkotika är det naturligtvis inte heller någon dödlighet. Jag kan inte se att det råder så stora politiska ideologiska motsättningar kring de frågor som tas upp i betänkandet. Användning av narkotika börjar ofta som något väldigt spännande och ibland även glamoröst, men slutar alltför ofta i djupaste misär och tragedi. Det är tyvärr alltför enkelt att börja och väldigt svårt att sluta, fast man skulle önska att det förhöll sig precis tvärtom. Det finns mängder av olika narkotiska preparat som sinsemellan är väldigt olika men har det gemensamt att de är beroendeframkallande och en viktig anledning till dödsfall och hälsoproblem framför allt bland ungdomar och unga vuxna. Ca 400 personer dör narkotikarelaterat varje år i Sverige, och det är fler än som omkommer i trafiken. Inte att förglömma i sammanhanget är alla de skador och det lidande som åsamkas dem som är i narkotikamissbrukarens närhet. Herr talman! Svensk narkotikapolitik ligger fast. Ambitiösa förebyggande åtgärder, effektiv brottsbekämpning och en god och tillgänglig vård är viktiga delar för att nå våra uppsatta mål. Vi ska fortsätta att begränsa tillgången och tillgängligheten. Till de krafter som strävar efter en liberalisering likt den som finns i en del länder i vårt grannskap vill jag skicka ett tydligt budskap: Det kan ni glömma! Att ökad tillgänglighet skulle leda till minskad narkotikaanvändning och mindre skadeverkningar tror inte jag på. I december 2012 godkände riksdagen de mål som regeringen föreslog för bland annat narkotikapolitiken, och målet är ett samhälle fritt från narkotika. Sverige har aktivt medverkat i utarbetandet av EU:s nya narkotikastrategi. Det är utmärkt, för narkotikapolitik måste för att vara verkningsfull bedrivas gränsöverskridande, precis som vi agerar i miljöpolitiken. Det är även ett av målen i den långsiktiga ANDT-strategin. Vi kan konstatera att från och med januari i år har Nederländerna infört ett totalförbud mot växtdrogen kat, och de dagliga tonvisa lasterna från Afrika till Amsterdam har upphört. Det gav en direkt effekt också på införseln till Sverige. Bara något enstaka beslag har gjorts på Öresundsbron efter januari i år. Denna handel har omsatt stora belopp, och det finns indikationer på att det handlade om finansiering av terrorverksamhet när dessa belopp fördes ut ur landet. Men införseln har tyvärr inte upphört helt. Polisen i min hemstad Lund kunde tack vare ett tips till tullen häromveckan gripa fyra unga män med ett stort parti av denna drog på järnvägsstationen i Lund. Här fungerade samarbetet mellan tipsare, tull och polis på ett alldeles ypperligt sätt. Ett bekymmer är att Storbritannien inte har fattat samma kloka beslut som Nederländerna. Från Kenya till Heathrow kommer ett antal laster med kat varje vecka. Här krävs ytterligare ansträngningar för att förmå britterna att inse vådan av att inte ta detta på tillräckligt stort allvar. En stor utmaning är att effektivt kunna mota de så kallade nätdrogerna, som blir ett allt större problem. Nya tider kräver nya lösningar. Herr talman! En positiv sak som jag vill lyfta fram i detta sammanhang är den så kallade förstörandelagen som trädde i kraft 2011. Lagen kan betraktas som en succé. Tullen har kunnat beslagta substanser motsvarande miljontals doser av syntetiska droger. Tull och polis får enligt denna lag ta i beslag substanser som ännu inte har narkotikaklassats. Tidigare kunde tillverkarna ändra bara en liten beståndsdel för att få den laglig igen. Ett viktigt område är insatser för våra ungdomar. Regeringen har beslutat om en satsning för att minska nyrekryteringen och öka kunskaperna om de negativa effekterna av cannabismissbruk. Samarbetet mellan storstäderna inom ramen för det som kallas Trestad och Skolverkets uppdrag En hälsofrämjande skola är viktiga åtgärder. Skolverket får över 200 miljoner under innevarande år för att förstärka elevhälsan och 10 miljoner i en förnyad satsning för att stärka skolans värdegrund och arbetet mot bland annat mobbning. Jag vill även lyfta fram föräldrarnas roll. Den är viktig. Under detta år har Folkhälsoinstitutet 60 miljoner till sitt förfogande att fördela till ett antal kommuner inom projektet Nationell strategi för utvecklat föräldrastöd. Riksdagen har beslutat om en samlad strategi, den så kallade ANDT-strategin. Vi avsätter 260 miljoner per år under mandatperioden, och allt det vi gör syftar till att uppnå dessa mål. (Applåder)