anf.88 Lennart Axelsson (S):
Herr talman! Var femte vuxen svensk säger att man inte har råd att gå till tandläkaren. Tre av fyra av dem som har dålig tandhälsa uppger att de inte har råd att gå så ofta som de egentligen skulle behöva.
Det mest anmärkningsvärda i det här ärendet är att vi har fyra borgerliga partier som inte ser det allvarliga i att det ser ut på det här sättet. Under 2011 och 2012 har flera rapporter publicerats som redovisar hur tandvården är fördelad i befolkningen.
Det handlar om ett antal rapporter från både Socialstyrelsen och Försäkringskassan som samtliga visar att ekonomiska skäl är den i särklass vanligaste orsaken till att man avstår från tandvård trots att man skulle behöva det. Det är främst arbetslösa, långtidssjukskrivna, låginkomsttagare och personer födda utanför Europa som avstår av det skälet. Många av dessa grupper har dessutom fått det allt sämre under den borgerliga regeringsperioden.
Grundproblemet är dock att det helt enkelt är för dyrt att gå till tandläkaren.
Det finns alltså ingen brist på kunskap om hur det ser ut, och det bekräftas också i Riksrevisionens rapport som vi nu behandlar.
Vi som politiker med möjlighet att göra skillnad måste börja se dessa sanningar i vitögat och faktiskt göra någonting åt detta. Det är inte värdigt ett rikt välfärdsland som vårt att ställa så många människor utanför en möjlighet att sköta om sina tänder.
Det är precis det som Riksrevisionen lyfter fram i sin rapport och som vi socialdemokrater tillsammans med en majoritet i socialutskottet ställer oss bakom. Men de borgerliga partierna säger av någon outgrundlig anledning nej till det.
Regeringspartiernas tilltro till att det går att informera bort problemet måste väl även den mest rättrogna borgare inse vara en smula naiv. Deras tanke är att om alla görs medvetna om att det finns ett statligt stöd på 150 eller 300 kronor per år och dessutom ges en möjlighet att göra prisjämförelser mellan olika tandläkare skulle alla som i dag har svårt att få sin inkomst att räcka hela månaden plötsligt få råd att gå till tandläkaren.
Herr talman! Ni som var med när vi behandlade Riksrevisionens rapport om försäljningen av apoteken kommer kanske ihåg att jag nämnde att Riksrevisionens uppdrag är att granska vad våra skattepengar går till och hur effektivt de används. Det kan vara bra att tänka på även här, med tanke på borgarnas agerande.
Enligt Riksrevisionen bör regeringen se över ett antal områden inom tandvårdsstödet för att kunna få en uppfattning om hur målsättningen om en god tandhälsa för alla har uppnåtts eller vad som kan behöva göras på annat sätt.
En majoritet i socialutskottet håller med Riksrevisionen och föreslår tre tillkännagivanden eller, med andra ord, uppdrag till regeringen om tandvårdsstödet.
Bakgrunden till det är att det har visat sig att tandvårdsstödet, som infördes genom tandvårdsreformen 2008, har ett antal brister. Det allmänna tandvårdsbidraget har inte fått så många människor att gå regelbundet till tandläkaren som regeringen hade hoppats på. Och det har under varje år blivit pengar över på anslagen. Om man räknar ihop alla de år som reformen har varit i kraft handlar det om ungefär 8 miljarder, totalt, som inte har använts till det som det var tänkt att det skulle användas till. De pengarna hade naturligtvis kunnat användas till att förbättra reformen så att fler hade haft råd att gå till tandläkaren.
Högkostnadsskyddet är dessutom utformat så att patienten fortfarande betalar en stor del av kostnaderna själv. 3 000 kronor i egenavgift innan högkostnadsskyddet träder in är väldigt mycket pengar för den som inte har några i plånboken, vilket gör att personer med låga inkomster och stora tandvårdsbehov fortfarande har svårt att ta del av skyddet.
Systemet med referenspriser och en prisportal som skulle göra det lättare för patienterna att jämföra priser har inte heller fungerat.
Utskottet föreslår därför att riksdagen ger regeringen i uppdrag att följa upp om det allmänna tandvårdsbidraget och högkostnadsskyddet är rätt utformade.
Regeringen bör också följa upp om det går att få en fungerande prisportal där alla kan göra prisjämförelser. Det är inte självklart att det går att få till en sådan. Det är inte heller självklart att det blir någon stor mängd av människor som sitter och jämför kostnader mellan tandläkare. Det är andra saker som avgör vilken tandläkare man går till. Oftast handlar det kanske om en relation man har byggt upp med en tandläkare som man känner förtroende för. Då är inte det första man tänker på vad det kommer att kosta när man går dit.
Ett tredje förslag till tillkännagivande handlar om att regeringen bör överväga om en myndighet ska få det samlade ansvaret för att patienter får rätt information vid rätt tillfälle så att patientens ställning stärks.
Vi socialdemokrater känner oss övertygade om att systemet måste göras om så att ingen ska behöva avstå från att gå till tandläkaren av ekonomiska skäl.
Därför säger vi i en reservation tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet att vi också borde ge ett bredare uppdrag till regeringen att utreda och återkomma med ett nytt förslag till tandvårdssystem som gör att vi uppnår tandvårdslagens mål om en god tandhälsa för alla.
Tyvärr har vi inte fått en majoritet att ställa upp bakom det kravet. Men jag yrkar bifall till reservation 4 och i alla övriga delar till förslaget i betänkandet.
anf.89 Henrik Ripa (M):
Herr talman! Ledamöter! Under tolv år styrde Socialdemokraterna. Ingenting hände.
När alliansregeringen tillträdde gjordes en stor satsning på tandvård och tandhälsa för att få en god tandhälsa i hela befolkningen genom att utvidga det förebyggande arbetet och ge personer med stort tandvårdsbehov en möjlighet att få tandvårdsbehandlingar till en rimlig kostnad.
Sedan den 1 juli 2008 lägger staten ut drygt 6 miljarder årligen på medborgarnas tandvård. Det är en fördubbling jämfört med den tidigare regeringen.
För barn och ungdomar upp till 19 år är tandvården fri. Det har införts högkostnadsskydd som innebär att staten betalar 50 procent av tandvårdskostnaderna mellan 3 000 och 15 000 kronor och 85 procent av det som överstiger 15 000 kronor. Det är en rejäl förbättring.
Utöver högkostnadsskyddet görs särskilda insatser för vissa grupper som på grund av funktionshinder eller av medicinska skäl har särskilt stora tandvårdsbehov. Dessutom har vi infört en tandvårdscheck som ett led i satsningen på förebyggande tandvård. Det är en check som innebär att alla får 300 kronor vartannat år som kan användas för att betala besök hos tandläkaren. Och för den som är 20-29 år eller över 75 år är tandvårdschecken dubbelt så stor, 600 kronor.
Man får en tydlig prisbild genom en prisjämförelseportal med fastlagda referenspriser.
Socialdemokraterna pratar om att det är pengarna det handlar om. Självklart är det så, men i budgeten finns det inga pengar avsatta för det här från Socialdemokraterna.
Riksrevisionen har en del kritik, och vi instämmer i ett antal av de synpunkterna. Men för att en utvärdering ska bli rättvisande och fullt ut användbar bör den genomföras när tandvårdsreformen är helt genomförd. Därför anser vi att Riksrevisionens granskning av det statliga tandvårdsstödet har genomförts för tidigt.
Det allmänna tandvårdsbidraget är det första steget. Högkostnadsskyddet är det andra steget. Till det kommer nu ett stöd för tandvård för personer med vissa sjukdomar eller funktionsnedsättningar, det särskilda tandvårdsstödet, som är det tredje steget, som trädde i kraft den 1 januari 2013. Då kommer hela reformen att synliggöras, och det blir en ökad medvetenhet om den.
Vi instämmer i Riksrevisionens iakttagelser när det gäller att tandvårdsreformens insatser med det allmänna tandvårdsbidraget ännu inte lett till den ökning av besöksfrekvensen som man hade förväntat sig och att kännedomen om det tyvärr fortfarande är låg, framför allt bland vissa grupper med stora tandvårdsbehov.
Men vi har beslutat om informationsinsatser när det gäller tandvårdsstödet, det allmänna tandvårdsbidraget och högkostnadsskyddet. Förhoppningen är att det ska leda till ökad besöksfrekvens och förbättrad munhälsa.
Vi delar Riksrevisionens iakttagelse att prisportalen inte fungerade första året. Förutsättningarna för portalens prisjämförelser är nu väl tillgodosedda i fråga om anslutningsnivåerna och kvalitetsindikatorerna. Och i och med den ambitionsförklaring som man nu gör tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting och tandvårdsaktörer, både offentliga och privata, ser vi en förbättring.
När det gäller frågan om en ny myndighet - det är väldigt populärt hos Socialdemokraterna att lösa problem med nya myndigheter - tycker vi inte att man ska föregripa beredningen av Vård- och omsorgsutredningens betänkande
Gör det enklare!
Där är just syftet att titta på vissa av de här delarna.
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket är väl lämpat för att genomföra uppdraget och reglera hur högkostnadsskyddet ska utformas och samtidigt ansvara för det.
Tyvärr vill oppositionen ha konflikt till varje pris. Det här är ett populistiskt utspel som slår in öppna dörrar. Anledningarna till det är tre.
1. Regeringen har redan beslutat om informationsinsatser för att öka kunskapen om tandvårdsstödet och avser att göra en lägesbeskrivning som en grund för en utvärdering.
2. Regeringen har gjort en överenskommelse med Privattandläkarna och SKL för att öka antalet tandläkarmottagningar som är anslutna till prisjämförelsetjänsten.
3. Frågor kring en myndighet med samlat ansvar för patientinformation bereds inom Regeringskansliet genom vård- och omsorgsutredningens rapport.
De här tre punkterna är väldigt tydliga.
Till detta får läggas att man inte avsätter några ytterligare medel i sin budget. Då kan man prata om att det här påverkar privatpersonernas ekonomi. Men om man inte tillför medel undrar jag: Hur ska man förändra det för dem?
Det är klart att det fanns en anledning till att man under sina tolv år inte vidtog några åtgärder. Jag har träffat aktörer som jobbar med mobil tandvård. De pratar om landsting, företrädesvis socialdemokratiskt styrda, som försvårar hemtandvården och som försvårar för de äldre att få den tandvård som de kan begära i sitt äldreboende.
Under tolv år hände ingenting under socialdemokratiskt styre.
anf.90 Lennart Axelsson (S):
Herr talman! Vi söker inte konflikt, utan vi söker stöd för att vi behöver göra en annan och bättre tandvårdsreform. När var femte svensk på frågan om de har råd att gå till tandläkaren svarar att nej, som det ser ut i dag så har jag inte det, då tycker vi, precis som Riksrevisionen, att man måste göra något åt det här.
Tycker Henrik Ripa inte att detta är ett bekymmer? Ni ställer ju inte upp på Riksrevisionens rekommendationer om att utreda vad man skulle kunna göra för att uppnå de mål som även ni har ställt er bakom tidigare. Visst måste det väl ändå vara ett bekymmer.
I vilka avseenden delar Henrik Ripa Riksrevisionens bedömningar, om det nu är några? På Henrik Ripa låter det som att vi slår in öppna dörrar och att allt är på gång ändå. Men så är det väl inte riktigt, eller hur.
anf.91 Henrik Ripa (M):
Herr talman! Den bärande punkten i det som vi diskuterar nu är huruvida revisionen har gjorts vid rätt tillfälle.
Jag har på tre punkter sagt att vi delar de synpunkter som finns, men vi tycker också att det är rimligt att den här reformen slutförs innan man gör bedömningar av om den fungerar eller inte. Kritiken handlar om att de sämst ställda har störst behov av stöd, och det är de som har problem med ekonomin. Tycker då inte Socialdemokraterna att det är rimligt och relevant att se resultatet av det tredje steget med tanke på att det verkligen är till för de mest utsatta grupperna? Detsamma gäller resultatet av informationssatsningen.
Vi utesluter inte att det kommer att behövas fler åtgärder, och det är klart att om vi får regera tolv år till kan vi säkert förbättra ytterligare. Vi ser alla möjligheter att det ska kunna bli ännu bättre i framtiden, men vi vill att den här reformen först ska få sätta sig för att vi ska kunna ha en bra bild av det hela .
anf.92 Lennart Axelsson (S):
Herr talman! Jag vet inte hur pass mycket Henrik Ripa lyssnade på mitt anförande, men där redovisade jag ett antal undersökningar som allihop visar på precis samma sak: att det finns massor av människor ute i Sverige som inte har råd att gå till tandläkaren och sköta om sina tänder. Är det inte ett tillräckligt underlag för att se över hur vi ska kunna förändra det här och kanske använda de pengar som nu inte används på grund av att det är för dyrt att gå till att göra reformen bättre?
I stället ska man vänta och låta dem som inte kan gå i dag på grund av att ekonomin inte tillåter det vänta ytterligare ett antal år med att gå till tandläkaren innan ni har bestämt er för om ni tycker att det är rätt tid att gå in och se över det här ordentligt. Jag tycker att det är tråkigt att det är på det här sättet, för ni har ju ändå tagit ett steg och avsatt ett antal miljarder för att göra tandvården bättre.
När det nu visar sig att det inte har gett det resultat som ni själva trodde är det väl rimligt att man försöker göra någonting åt det och inte vara rädd för att man får kritik för att det här inte har blivit som det var tänkt? Det är ju lite så det är. Det är precis som med de andra rapporterna. Ska man inte använda sig av Riksrevisionens granskningar och förslag till förbättringar av reformer i stället för att bara huka och säga att vi har gjort allting bra och vi behöver inte göra någonting mer?
Nej, försök att tänka om och se till att människor som i dag inte har råd att gå till tandläkaren faktiskt får en möjlighet att göra det.
anf.93 Henrik Ripa (M):
Herr talman! Jag kan tycka att det är lite magstarkt att prata om att vi måste agera snabbare och att det ska ske mer när det inte hände någonting alls under de tolv år ni regerade. Det tog oss två år att sjösätta en reform som har gjort det möjligt för fler människor att klara detta. Sedan finns det fortfarande grupper som vi inte når, och det är det vi får se på i det fortsatta arbetet. Men att i det här läget inte avvakta och se vad det tredje steget ger för resultat innebär att vi börjar fixa och laga ett system som vi inte vet fullt ut hur det fungerar.
Självklart tar vi på största allvar att människor ska kunna känna att de har råd med en god tandhälsa. Vi vet att det är en väldigt viktig folkhälsofaktor.
anf.94 Agneta Luttropp (MP):
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 4.
Betänkandet om tandvårdsstöd är i det stora hela ett betänkande som Miljöpartiet stöder, utom på ett område. Vi välkomnar betänkandet som tar Riksrevisionens granskning av tandvårdsstödet på allvar på en rad punkter.
Det är positivt att det ska göras en uppföljning av tandvårdsbidraget och högkostnadsskyddet för att se om stödet kommer till rätt tänder. Utan den vetskapen är det svårt att genomföra förbättringar. Riksrevisionens rapport visar nämligen att så inte är fallet i dag.
Tjänstetandläkarna säger så här: Trots att det finns ett högkostnadsskydd har kostnaderna för tandvård ökat för drygt 90 procent av patienterna sedan stödet infördes. Tandvården har alltså blivit dyrare för nästan alla jämfört med det tidigare systemet. Patienterna som regelbundet besöker tandvården har heller inte ökat.
Detta är något att verkligen ta på allvar.
Prisportalen, som innebär att patienter ska kunna se vad det kostar att gå till viss tandläkare och på så sätt kunna jämföra priser, är en väldigt bra grej - när den fungerar. Men den är inte tillräckligt känd hos patienterna, och alltså används den inte i någon större utsträckning.
Det är TLV som beslutar om referenspriser för de tandvårdsåtgärder som ingår i det statliga tandvårdsstödet, till exempel fyllningar, rotbehandlingar och kronor. Referenspriserna ligger i sin tur till grund för beräkningen av hur stor del av kostnaderna som staten ska betala. Referenspriserna var också ämnade att fungera som prispress, men så är det tyvärr inte utan tvärtom enligt Riksrevisionen. Eftersom Prisportalen inte har fått önskad effekt är det nödvändigt att ta reda på varför och därifrån förändra.
I dag fungerar inte heller den elektroniska infrastrukturen som det borde göra. Det är inte lätt att finna den information man behöver, och det är alltför många aktörer som inte är länkade till Prisportalen. Då faller förstås en del av idén med den.
Därför är det mycket bra med en samlad myndighet som ska ge patienter rätt information, allt naturligtvis för att stärka patienternas ställning. Ett stöd som man inte känner till har väldigt svårt att fungera som drivkraft.
Herr talman! I dag finns det en karens på 3 000 kronor. Som vi har hört tidigare här är det mycket pengar för väldigt många i ett Sverige där allt fler blir utan arbete. Riksrevisionen menar att den höga självfinansieringen leder till att personer med låga inkomster och stort tandvårdsbehov ändå har svårt att ta del av skyddet. Väntar man ett år blir det dyrare året efter. Väntar man ytterligare ett år blir det ännu dyrare. Det är dyrt att vänta, men många har inget val, och många kommer inte att gå till tandläkaren över huvud taget eftersom de inte har råd.
Kanske är det dags att avskaffa det lägre karensbeloppet. Jag har inget svar på den frågan. Det är i alla fall viktigt att göra en analys för att se hur tandvårdsstödet kan utnyttjas på ett bättre sätt så att fler kan ta del av det, även de med låga inkomster.
anf.95 Barbro Westerholm (FP):
Herr talman! Det nya tandvårdsstödet var väldigt efterlängtat, inte minst av alla äldre människor som hade stora tandvårdsbehov men fick vänta på Försäkringskassan i Malmös ställningstagande till vad som skulle göras, vilka insatser man skulle få. Därför var det många som välkomnade den reform som kom 2008 och som innebär dels ett stöd för att man ska gå och undersöka sig, dels en subvention, som flera har beskrivit. Man betalar själv upp till 3 000 kronor, sedan är det hälften upp till 15 000 och därefter betalar man 85 procent.
När det gäller den här revisionen ska man komma ihåg att när man reviderar föder man idéer, och det blir förändringar i systemet. Redan när en revisionsrapport ser dagens ljus är den därför lite förlegad. När den sedan kommer till Regeringskansliet och bearbetas där blir den ännu lite mer förlegad. När den kommer till riksdagen har ganska mycket hänt.
När jag då läser betänkandetexten mot de tre reservationerna från oss på allianssidan och försöker sätta på mig allmänhetens glasögon blir frågan: Vad är det som egentligen skiljer? Är det så att Alliansens partier litar på regeringen medan oppositionen inte litar på att regeringen ska göra det som allianspartierna säger? Det är ungefär det intryck jag tror att utomstående får när de läser det här.
Sedan till sakfrågorna.
TLV:s nämnd för tandvårdsstöd arbetar kontinuerligt med hur vi ska definiera olika tandskador och vilket pris som är rätt att sätta på dem. Det här är tidsödande och komplicerat, och man förändrar allteftersom tandläkare kommer in med synpunkter på att det här inte är riktigt rätt.
Naturligtvis är de här referenspriserna ganska svåra att tolka för människor som inte är tandläkare själva eller väl förtrogna med nummer på tänder och vad man kallar olika skador. Det kommer naturligtvis att utvecklas och förtydligas.
Försäkringskassan följer hela tiden utgifterna för systemet. Det har nämnts här att pengar har blivit över. Det beror ju på att människor inte har gått till tandläkare i den utsträckning som vi beräknade när vi satte upp de 6 miljarderna. Det är därför som det är så angeläget att nu gå ut med information om hur viktigt det är att utnyttja de pengar man får för undersökning och att man sedan inte dröjer med insatser.
Informationsinsatsen har faktiskt börjat redan 2012, men den kommer att intensifieras ytterligare.
Sedan vill man ju från tandläkarhåll få en bra prisjämförelsesite så att vi kan se vad det kostar hos olika tandläkare. Men här kommer hur man definierar olika skador in som en sak som man också måste lösa.
Kostnaderna följs men det gäller att få bra sätt att också mäta vilka det egentligen är som inte utnyttjar det här stödet, som egentligen inte avstår från att gå till tandläkaren av kostnadsskäl. Man kan förebära kostnadsskäl, men vi måste också få veta ännu djupare om det är tandläkarskräck också. Är det okunskap om hur man kan utnyttja socialtjänsten och så vidare?
Vad jag kan se är regeringen på gång att skaffa så mycket kunskap som möjligt för att vi ska ha ett så bra och transparent system som möjligt. TLV gör detsamma, och Försäkringskassan följer också det hela. Man måste ändå när det är ett sådant här stort system som sätts i sjön ha en ödmjukhet för att allt inte är perfekt i början. Men alliansregeringen har i den här reformen liksom vid apoteksomregleringen och en rad andra reformer ett utvärderingssystem och en uppföljning som startar tidigt efter det att riksdagen har tagit de här besluten.
(Applåder)
anf.96 Rickard Nordin (C):
Herr talman! Det är alltid intressant att diskutera just tandvård i riksdagen. Det tredje steget, som nämndes tidigare, var nämligen min allra första riksdagsdebatt.
Riksrevisionen har nu kommit fram till att högkostnadsskyddet och tandvårdsbidraget inte har gett den ökning i besöksfrekvens som man hade kunnat hoppas. Den bilden delas av oss i regeringspartierna, vilket också syns tydligt i våra reservationer i utskottet.
Det slumpade sig faktiskt så att jag i måndags gjorde min 18-månaderskontroll hos tandhygienist och tandläkare. Självklart passade jag då på att fråga dem vad de tycker om den här reformen, vad de tycker om besöksfrekvens och kostnader.
De var väldigt tydliga. De sade att tandvården är en klassfråga. Men det är inte en klassfråga kring ekonomin. Det är en klassfråga kring information. Man kan lätt tro när man hör debatten att det handlar om ekonomi. Men de argumenterade som så att med tandvårdsstödet och högkostnadsskyddet har de flesta ekonomiska hinder undanröjts. Visserligen kommer det, så länge vi har en kostnad över huvud taget, att finnas människor på marginalen som kommer att drabbas. Men så länge tandvården inte är helt gratis var det faktiskt inte de här människorna som tandvårdspersonalen i första hand tyckte var problematiska.
Det är nämligen också så att man även i den tandvård som är gratis, den för barn, kan se skillnader. Där ser man ganska tydliga skillnader mellan höginkomsttagares barn och låginkomsttagares barn. De med hög inkomst har bättre munhälsa. Här behöver vi också en betydligt bättre information, vilket regeringen visar i sin skrivelse. Den som inte har en bra upplevelse av att gå till tandläkaren som barn lär ju inte heller göra det som vuxen.
Problemet är snarare att tandvården uppfattas som dyr, även om den inte är det för den som sköter tandvården regelbundet. Riksrevisionens rapport visar också att större delen av den grupp som uppger att de inte går till tandläkaren av ekonomiska skäl inte heller känner till tandvårdsstödet. Själv betalade jag 130 kronor för min undersökning.
Jag fick faktiskt inte heller någon information om att 600 kronor av min besöksavgift hade dragits av, vilket de borde ha informerat mig om. Där finns det också ganska mycket som man på de enskilda klinikerna kan göra för att informera om det här.
Informationen behöver alltså stärkas för att undvika missförstånd kring priserna i tandvården och att människor därför undviker att besöka den. Den prisjämförelsesite som Riksrevisionen kritiserar kommer förhoppningsvis inom kort att ha hög tillförlitlighet. Den ambitionsförklaring som man faktiskt har skrivit under nyligen kommer säkert att säkerställa detta.
Jag tror också att man tack vare de mål som sätts upp under tidens gång kommer att lyckas. Jag delar inte Riksrevisionens åsikt att incitament saknas för att faktiskt skriva in sig här. Tittar man på andra produkter på internet - det handlar om elektronik, flygresor, dammsugare, vad som helst - ser man att företag betalar för att få vara med på prisjämförelsesiter.
Visserligen har de företag med produkter som anses ha dålig kvalitet med för höga priser inte så många incitament. Men de som ger hög kvalitet, nöjda kunder och bra priser kommer självklart att få ännu fler incitament tack vare att de finns med i en jämförelse. Här blir det viktigt att hitta fler kvalitetsindikatorer som kan tas med i jämförelserna.
Vi ska också komma ihåg att reformen inte har varit på plats i sin helhet speciellt länge. Den sista pusselbiten där människor med särskilda behov får ett utökat tandvårdsbidrag för att kunna gå på täta förebyggande kontroller kom på plats först den 1 januari i år. Det kommer ytterligare marknadsföring om just detta. Förhoppningsvis kan det ge ytterligare effekter på den information som behövs om tandvårdsbidraget. Därför har det gjorts en del överenskommelser. Dagmaröverenskommelsen slöts förra året, och den innehåller en hel del informationsinsatser. Jag hoppas att den kommer att göra att människor faktiskt går till tandläkaren.
Som avslutning kan nämnas att TLV, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, tillsatte en ekonomisk analysgrupp under 2012 som särskilt ska titta på referensprislistan, tandvårdsstödet och annat. Det blir spännande att se vad experterna inom statistik och ekonomi kommer fram till när det gäller området prissättning och produktion kontra konsumtion. Förhoppningsvis är det något som vi får anledning att återkomma till.
Det finns alltså en hel del som regeringen gör och har gjort som inte nämns i Riksrevisionens rapport, och jag tror att det finns många punkter som är i linje med vad Riksrevisionen efterfrågar. Vi i Centerpartiet och regeringen är därför övertygade om att vi kommer att se en förbättring av besöksfrekvensen och en förbättrad tandhälsa - tack vare Alliansens arbete.
(Applåder)
anf.97 Eva Olofsson (V):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4 från Vänsterpartiet, S och MP.
Jag träffar ofta människor som undrar varför munnen inte tillhör kroppen. Varför ska det vara så dyrt att gå till tandläkaren jämfört med sjukvården? Varför ska klassamhället avspeglas i min mun? Vi vet alla att dåliga tänder, tandlossning, infektioner och inflammation i tandköttet påverkar resten av kroppen och vår hälsa.
Att ha råd att laga tänderna är en tydlig markör. Vi i Vänsterpartiet vill att alla människor ska ha råd med bra tandvård. Ingen ska behöva hålla handen för munnen eller avstå från att skratta för att man skäms eftersom det syns att man är fattig och inte har råd med tandvård.
Herr talman! Vi tycker att det är en självklarhet att tänderna tillhör kroppen. Vårt mål är att tandvården, på samma sätt som sjukvården, ska vara tillgänglig för alla och att ingen ska behöva avstå från tandvård av ekonomiska skäl. Så är det i dag.
Socialstyrelsen skriver i en ny lägesrapport för 2013, en rapport om jämlik tandvård, att det syns tydligt att tandvården inte är jämlik, att ekonomiska orsaker är den vanligaste anledningen till att avstå från tandvård, att 60 procent av dem som avstår från tandvård gör det av ekonomiska skäl. Det är många gånger fråga om unga människor, som inte har så lång utbildning, ofta med låga inkomster, det är människor som är arbetslösa, sjukpensionärer och människor födda i andra länder. Om jag minns rätt är den grupp som har ökat mest den senaste tiden kvinnliga sjukpensionärer.
De som har den sämsta tandhälsan är de som får avstå av ekonomiska skäl. Det är inte jämlik tandvård.
Det är något riktigt fel i den borgerliga tandvårdspolitiken. Riksrevisionen skriver på s. 72 i sin rapport att konsumtionen inte har uppgått till de kostnader som regeringen räknade med. Varje år har anslaget för tandvårdsstödet underskridits. År 2011 kostade högkostnadsskyddet och det allmänna tandvårdsbidraget ca 5 miljarder, och regeringen hade räknat med ytterligare 1,7 miljarder - som alltså inte gick åt.
Riksrevisionens rapport
Tandsvårdsreformen 2008 - når den alla?
är en bra rapport. Jag tycker inte alls att det är för tidigt att göra en översyn. Under 2011 hade de med högst inkomst en besöksfrekvens på 73 procent jämfört med 40 procent för dem med lägst inkomst. Regeringen ville att 67 procent skulle besöka tandvården. Från 2009 har frekvensen ökat från 57 till 59 procent. Det är alltså långt under vad man förväntade sig.
Jag tror inte att det här bara handlar om information. Om det bara var fråga om det kan man undra varför det inte lades till tillräcklig information, gjordes en uppföljning och togs upp i regleringsbrev till myndigheterna att informera mera.
Riksrevisionen tar upp att 20 procent säger att de har avstått från tandvård trots att de har behov. Hälften av dem har gjort det på grund av kostnaden, medan en annan stor grupp säger att kostnaden har varit en av orsakerna.
Riksrevisionens slutsatser är tydliga och är i praktiken ett underkännande av tandvårdsreformen. Systemen med prisportal och referenspriser har inte fungerat. Det är inte så många fler som går till tandläkaren på grund av det dåliga tandvårdsbidraget. Högkostnadsskyddet når inte dem med svagast ekonomi, alltså de med störst behov av tandvård. Förtidspensionärer eller arbetslösa springer inte i väg till socialkontoret med en gång. Många väntar, hoppar över eller gör en billig provisorisk lagning om det är absolut akut. Det finns steg att ta innan de går till socialkontoret och säger att de behöver pengar till tandvård.
Jag vet av egen erfarenhet att när det är fråga om större insatser blir det för många människor med dålig ekonomi en katastrof. Plötsligt ska de få fram 8 000-9 000 i en situation där de vänder på varenda krona i slutet av månaden. Varifrån ska de få de pengarna?
Karensnivån, den summa du ska betala själv, på 3 000 kronor är alldeles för hög för många människor. Det känns som att man inte riktigt förstår att det finns människor som har det tufft i dag ekonomiskt. För dem är även ett litet hål som kostar ett par tusen att laga tufft att betala. Tandvårdschecken räcker inte ens till en undersökning vartannat år, som Rickard Nordin från Centerpartiet berättade. Han fick lägga till 130 kronor.
Jag har också träffat tandläkare. De säger att man får ett bidrag till en undersökning, men om man vet med sig att man inte har pengar till att laga eventuella hål eller vidta andra åtgärder som tandläkaren upptäcker går man många gånger över huvud taget inte till tandläkaren. På så sätt fungerar inte heller tandvårdsbidraget förebyggande. Då skulle det finnas ett system som gör att man lagar de små hålen snabbt. Det är när man väntar med dem som man får dålig tandhälsa med stora hål, lidande och höga kostnader.
Jag tror inte att lösningen är att informera bort. Det handlar helt enkelt om en tandvårdsreform som gör att det kostar för mycket för dem med lite pengar. Det är bra att det finns en majoritet för att följa upp de rekommendationer som Riksrevisionen har lagt fram. Vänsterpartiet har föreslagit en utredning som ordentligt ska analysera hur människors verklighet ser ut och vilken form av tandvård och tandvårdsstöd som behövs för att alla ska ha råd att gå till tandläkaren. Där finns en reservation som Sverigedemokraterna inte stöder. Per Ramhorn kan senare berätta varför Sverigedemokraterna inte gör det.
De frågor jag ställer till mina borgerliga riksdagskolleger är följande: Är ni verkligen nöjda med tandvårdsreformen? Anser ni att den fungerar för människor med låga inkomster och dålig tandhälsa? Är det rimligt att det blir miljarder över medan människor inte har råd att gå till tandläkaren?
anf.98 Anders Andersson (KD):
Herr talman! Det vi nu debatterar är en fråga som är mycket angelägen för en bred allmänhet. Om det är något som kan få drag i diskussioner när människor träffas och diskuterar samhällsfrågor så är det kostnaderna för tandvården. Därför är Riksrevisionens rapport bra och den debatt vi nu har nödvändig.
Jag vill inleda med att peka på ett sorgligt kapitel i hälso- och sjukvårdens och tandvårdens historia. Under 1990-talet monterades tandvårdsförsäkringen ned från 4,3 miljarder ena året för att tio år senare vare nere på 1,4 miljarder. Snacka om nedrustning!
Detta hände samtidigt som Sverige hade en S-märkt socialminister vid namn Lars Engqvist som i ett välkänt Almedalstal 1998 gav högtflygande löften om en ny tandvårdsförsäkring.
Jag har hittat ett tidningsklipp från året efter detta Almedalstal. Det är en mycket intressant läsning. Läsningen är nästan ännu mer intressant efter att jag har tagit del av dagens debatt. Jag har hört socialdemokrater uttrycka sig med ett högt tonläge i frågan. Den 11 juli år 2000, året efter det kända Almedalstalet av Lars Engqvist om tandvården, skrev man på ledarplats i den socialdemokratiska tidningen Folket:
Jösses vad det blev tyst om tandvården efter förra sommarens utspel av socialminister Lars Engqvist. Det var en gång i Almedalen, men inte mer. Inte ens Engqvist själv tycks längre engagera sig. Däremot har många människor engagerat sig. Ofta är det de ökande kostnaderna för tandvården som upprör. Människor känner sig med rätta lurade av den nya tandvårdsförsäkringen. Ja, den är inte så ny längre, men effekterna av den har fått genomslag. Det är bara att konstatera att försäkringen inte fungerar för dem som har störst behov av den.
Jag kan inte underlåta att delge kammaren vad som står lite längre fram i denna ledare som skrevs i den S-märkta tidningen Folket under de socialdemokratiska regeringsåren:
Utvecklingen har alltför raskt gått mot att tandhälsan alltmer börjar spegla människors inkomster. De som har pengar och en hygglig inkomst efterfrågar tandvård och går regelbundet till tandläkaren; de sämre ställda måste avstå. Det är en utveckling som vi knappast kunde tänka oss för bara några år sedan. Ingen kunde heller förutspå att en socialdemokratisk regering genom sin politik skulle skynda på en sådan utveckling. Om inget snart görs kan vi tyvärr förvänta oss att det gamla samhällets klasskillnader i tandhälsa åter blir verklighet.
Statsminister Göran Persson har helt riktigt sagt att vi aldrig ska tillbaka till ett samhälle där tänderna var ett klassmärke. Nu är vi på väg dit, i hög fart dessutom.
Detta skrevs i tidningen Folket i juli år 2000. Det var en recension av socialdemokratisk tandvårdspolitik.
Den politik som vi fick under dessa socialdemokratiska regeringsår var vackert tal men helt utan bett - nästan tandlöst, skulle nog någon säga.
Herr talman! Alliansregeringen och Alliansen som bildades i samband med valet 2006 ville uppnå en förstärkning av tandvårdsreformen. Det som vi såg under de socialdemokratiska regeringsåren dög inte som underlag för tandvårdspolitiken. Vi hade högre mål och var också beredda att skjuta till nya resurser efter den nedrustning som har gjorts för att öka jämlikhet och rättvisa.
Jag vet att allt kan bli bättre. Men ingen kan förneka att det skett en hundraprocentig ökning av de statliga resurserna till tandvården under alliansregeringen och Göran Hägglund som socialminister, från ca 3 miljarder till ca 6 miljarder. Något liknande var vi aldrig i närheten av under de tolv socialdemokratiska regeringsåren.
Sett i ljuset av 1990-talets nedmontering av tandvårdsförsäkringen som jag redovisade, från 4,3 miljarder till 1,4 miljarder under en tioårsperiod, är det ingen tvekan om att 2008 års tandvårdsreform är en kraftig förbättring. Reformen började gälla den 1 juli 2008 och har sedan justerats. Som det har redovisats här i debatten har det nu också gjorts kompletteringar i ett tredje steg.
Herr talman! Riksrevisionen har överlämnat en rapport om det statliga tandvårdsstödet till oss här i riksdagen. Jag vill understryka att det är av mycket stort värde att tandvårdsreformen följs upp och utvärderas. Regeringen har svarat på denna rapport och redovisar det arbete som nu pågår runt samtliga de påpekanden som har framförts. Det är därför som vi kan vara förhoppningsfulla framöver med sikte på att uppnå de mål som angavs i 2008 års tandvårdsreform.
(Applåder)
anf.99 Lennart Axelsson (S):
Herr talman! Jag kunde inte låta bli att begära replik. Anders Andersson använde i alla fall sex minuter, om inte mer, av sin talartid för att berätta hur det har sett ut historiskt. Han förklarar inte med ett ord hur det kommer sig att Alliansen eller de borgerliga partierna i detta sammanhang, när vi behandlar Riksrevisionens rapport om tandvårdsreformen, inte ställer sig bakom Riksrevisionens förslag. I Riksrevisionens rapport framgår att man har misslyckats med de målsättningar som fanns med reformen om att alla skulle nås av tandvårdsstödet. Det vill Riksrevisionen försöka komma till rätta med genom sina förslag.
En samlad opposition ställer sig bakom dessa förslag. Men alla allianspartier anser att det inte finns tillräckliga skäl att göra det.
Jag kan tycka att det är lite underligt att Anders Andersson, som representant för det parti som styr i Socialdepartementet, inte med ett ord tar upp den problematik som utredning efter utredning har visat finns.
Vi hörde tidigare från Centerpartiet att man inte tycker att det problem som dessa utredningar visar finns, alltså att människor i ganska stor omfattning i dag inte har råd att gå till tandläkaren. Det var det som vi skulle diskutera.
Vi ska naturligtvis dra lärdom av det som har hänt tidigare. Men det viktigaste för folk i dag är faktiskt att man ska ha råd att gå till tandläkaren även om man inte har en hög inkomst. Det borde Anders Andersson ha berört i sitt anförande.
anf.100 Anders Andersson (KD):
Herr talman! Jag vill bara påminna Lennart Axelsson om att jag utifrån hans inledning, som jag lyssnade på, valde att plocka fram en del av det underlag som jag har tagit del av. Det visar att det inte var bättre förr för olika grupper i vårt land när det gäller att få del av en vettig tandvård. Framför allt var det inte bättre för dem som hade små medel men stora tandvårdsbehov. De kan känna att regeringen äntligen har tillskjutit 6 miljarder kronor. Det är en fördubbling jämfört med hur det var när den borgerliga regeringen tillträdde.
Dessutom är det på det sättet att de som har de stora kostnaderna får 85 procent av dessa kostnader täckta enligt den tandvårdsförsäkring som finns. Vi vet att vi behöver lyckas bättre när det gäller den allmänna tandhälsan och att tandvårdsstödsbidraget borde kunna utnyttjas betydligt mer.
Vi har markerat att det i Riksrevisionens rapport görs påpekanden om sådant som behöver åtgärdas. Detta har regeringen påbörjat.
Henrik Ripa redovisade här tidigare hur regeringen på punkt efter punkt har påbörjat arbetet och också har svarat på skrivelsen.
Men ni vill skapa en bild av att Socialdemokraterna har varit garanten för en bra tandvård och ett starkt stöd för den som behöver åtgärda sina tänder. Det är inte sant. Socialdemokraternas register och historik är en helt annan, och det är det som jag vill påpeka.
Det som jag har refererat här var inte hämtat från några kristdemokratiska eller borgerliga tidningar. Det var ett utdömande av S-politiken på detta område från de egna.
Regeringen har gjort något nytt. Men jag vill lova dig, Lennart, att vi kristdemokrater vill ännu mer. Tro inte att jag är nöjd med det som vi har nu. Jag som kristdemokrat vill gå vidare för att säkra en god tandhälsa för hela befolkningen.
anf.101 Lennart Axelsson (S):
Herr talman! Jag har aldrig slagit mig för bröstet för någon politik som vi har genomfört tidigare på detta område. Men det är inte det som vi talar om i dag. Vi har inte lyckats med de ambitioner som vi har haft. Det finns kongressbeslut från våra partikongresser om att tänderna ska betraktas på samma sätt som resten av kroppen när det gäller högkostnadsskydd inom sjukvården och att ett likartat högkostnadsskydd ska införas inom tandvården. Men dithän har vi inte kommit, och vi har därför något att jobba med.
Men att man använder detta som argument i dag för att inte göra något för de människor som i dag inte anser sig ha råd att gå till tandläkaren är beklämmande.
Om Kristdemokraterna har högre ambitioner än så, vilket Anders Andersson säger, borde de ha visat det och ställt sig bakom det som Riksrevisionen föreslår.
Om vi, som ni nu föreslår, avvaktar med att göra någonting kommer det att ta ett antal år innan vi faktiskt får ett förslag om hur vi skulle kunna göra en så bra tandvårdsförsäkring att den faktiskt når alla människor och inte bara dem som har turen att ha ett jobb och vara friska. Det är faktiskt främst de människor som ni har försämrat ersättningarna och villkoren för - de som inte har turen att ha ett välavlönat jobb och som måste vända på kronorna - som säger sig inte ha råd att gå till tandläkaren i dag. Välkommen i gänget, om det som Anders Andersson säger om att ni vill göra mer betyder någonting.
anf.102 Anders Andersson (KD):
Herr talman! Det som jag vänder mig mot i denna lilla debatt som vi har, Lennart, är när du som socialdemokrat i ditt inledningsanförande använder uttrycket att det inte är värdigt att ställa så många utanför tandvården.
Nu säger du att vi i Alliansen skulle ha försämrat villkoren. Men det stämmer inte. Vi har tillskjutit ytterligare 3 miljarder för att möjliggöra för människor med stora tandvårdsbehov att få sina tandproblem åtgärdade. Det är därför som vi i Alliansen har varit tydliga med att den politik för tandvård som Socialdemokraterna bedrev under tolv års tid inte duger. Det är precis som konstaterades i ledaren i tidningen Folket, nämligen att det har gått utför - dessutom i hög fart.
Jag vill säga att Alliansen steg för steg har sett till att vi skapar en tandvårdsreform som möjliggör för människor med stora tandvårdsbehov att också kunna leva vidare. Det handlar om att inte låta lån vara det enda man är hänvisad till när man har tiotusentals kronor i kostnader. Då har vi sett till att gå in med en tandvårdsreform där det faktiskt är en subventionering på 85 procent.
Vi har visat vad vi vill i 2008 års tandvårdsreform, och vi har visat i handling att vi följer upp Riskrevisionens synpunkter. Riksrevisionens synpunkter är värdefulla. Dem tar regeringen till sig, och dem tänker vi följa upp.
anf.103 Per Ramhorn (SD):
Herr talman! För oss sverigedemokrater är det självklart att munnen är en del av kroppen. Vi vet att god tandhälsa och välbefinnande hänger ihop, och under de senaste åren har forskning även visat på sambanden mellan dålig tandstatus och hjärt- och kärlsjukdomar. Det är därför oerhört viktigt att alla får tillgång till en god tandvård. Det är först och främst en vinst för individen, som förstås slipper allt lidande, men också en vinst för samhället i stort.
Herr talman! Regeringen genomförde en ny tandvårdsreform 2008. Syftet med reformen var att utvidga den förebyggande tandvården och erbjuda tandvård till en rimlig kostnad för personer med stora tandvårdsbehov. Regeringen införde därför ett allmänt tandvårdsbidrag för att öka besöksfrekvensen samt ett högkostnadsskydd för att minska de ekonomiska hindren för personer med stora tandvårdsbehov. Riksrevisionen har granskat om målen med reformen har uppfyllts och om statens insatser har varit effektiva medel för att bidra till att målen nås.
Granskningen visar att besöksfrekvensen har ökat marginellt sedan reformen infördes och att den inte når upp till de nivåer som regeringen hade hoppats på. Granskningen visar också att det allmänna tandvårdsförslaget varken är känt eller utformat på sådant sätt att det leder till fler besök. Högkostnadsskyddet utgör visserligen många gånger ett bra skydd mot höga tandvårdskostnader, men en stor del är självkostnad. Det leder till att personer med låga inkomster har svårt att få behoven tillgodosedda.
Riksrevisionen har pekat på flera brister i nuvarande system. Därför delar vi Riksrevisionens rekommendationer att regeringen bör följa upp det hela. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.