Folkbokföringen i framtiden

anf.30 Christina Oskarsson (S):

Herr talman! I dag ska vi debattera skatteutskottets betänkande SkU25 som behandlar regeringens proposition om folkbokföringen i framtiden. Den har sin grund i Folkbokföringsutredningen som presenterades 2009. Eftersom den här propositionen berör flera utskott, bland annat justitie-, kultur- och konstitutionsutskottet, har de beretts möjlighet att yttra sig. Herr talman! Betänkandet innehåller en rad olika förslag med anledning av att stat och kyrka skildes åt 1999/2000, bland annat att folkbokföringen inte längre ska ske i en församling inom Svenska kyrkan utan i fastighet, eventuellt lägenhet och kommun. Det föreslås också att det ska införas en indelning i folkbokföringsdatabasen som benämns distrikt och som ska motsvara församlingsindelningen som den såg ut den 31 december 1999. Det finns även förslag om att införa en enhetlig begravningsavgift. Som en följd av en allmän översyn av folkbokföringslagen lämnas ytterligare förslag, till exempel var personer ska vara folkbokförda och frågor om anmälningsförfarande. Vidare föreslås att vårdnadshavare som är överens ska kunna välja var ett barn som bor ungefär lika mycket hos båda föräldrarna ska vara folkbokfört. Vid gemensam vårdnad ska en vårdnadshavare ha rätt att överklaga ett beslut om barnets folkbokföring. Det finns förslag om anpassning till rörlighetsdirektivet som innebär att en person som flyttar in från utlandet ska anmäla inflyttningen inom en vecka efter det att han eller hon har vistats här i tre månader. Herr talman! Det jag nu har räknat upp är bara en del av de förslag som finns i propositionen. Vi socialdemokrater står bakom alla våra reservationer men yrkar bifall bara till reservationerna 4 och 8. Som jag tidigare nämnde föreslår regeringen att folkbokföringen inte längre ska ske i församling inom Svenska kyrkan utan på fastighet, lägenhet och kommun. Det tycker vi är klokt. Vi har inga synpunkter på förslaget om en distriktsindelning, men den måste utgå från den församlingsindelning som gällde i samband med att staten och kyrkan skildes åt den 31 december 1999. Med distriktet kan sambandet med den historiska indelningen i församlingar och socknar, den långa serien av källor för lokalhistorisk forskning och församlingarnas och socknarnas namn bevaras så att även framtida släkt- och hembygdsforskare kan följa en geografisk kontinuitet. Inte minst därför anser vi att distriktsindelningen ska vara stabil och att namnfrågan måste hanteras varsamt. Ett fortsatt samråd med Svenska kyrkan i dessa frågor ser vi som en självklarhet, bland annat med utgångspunkt i överenskommelsen då staten och kyrkan skildes åt. Här menar utskottsmajoriteten att Lantmäteriet i samråd med Skatteverket, Svenska kyrkan och en rad andra instanser ska lämna förslag om de enskilda distriktens namn och att regeringen därefter får besluta om namnet. Herr talman! Vi socialdemokrater begär att riksdagen ska ges möjlighet att granska det slutgiltiga förslaget från Lantmäteriet innan regeringen tar sitt beslut om indelning och distriktens namn. Vi anser att det är viktigt, eftersom frågor om hembygd och släkt har en stark emotionell laddning som ytterst handlar om känslorna av tillhörighet och lokal gemenskap. Vi riksdagsledamöter är ju till skillnad från regeringen valda efter geografisk tillhörighet och vilka regioner vi kommer ifrån. Det förslag vi nu lägger fram skulle stärka det slutgiltiga förslagets legitimitet jämfört med om det bara hanteras av Lantmäteriet och regeringen. Herr talman! Övergången till folkbokföring i kommun i stället för församling gör att hanteringen av begravningsavgifter måste förändras. Regeringen föreslår här en enhetlig begravningsavgift för den begravningsverksamhet som bedrivs av huvudmännen inom Svenska kyrkan. Men det förslaget innebär att Stockholms och Tranås kommuner inte kommer att ingå i förslaget om en enhetlig begravningsavgift från början. Anledningen är enligt regeringen att det inte finns något underlag färdigt för att dessa kommuner ska kunna ingå, men att man kommer att utreda det. Vi anser att det är att börja i fel ände. Vi avstyrker därför majoritetens förslag. Vi socialdemokrater anser att en övergång till en enhetlig begravningsavgift för hela landet är önskvärd, men först när en utredning är klar om hur avgifterna för begravningsverksamheten i Stockholms och Tranås kommuner kan ingå i systemet. Det är i dag stora skillnader mellan de begravningsavgifter som tas ut, och ska det göras en utjämning ska naturligtvis alla huvudmän vara med från början. Det här förslaget ska inte införas förrän 2016. Vi anser därför att det finns tid att utreda och få med Stockholms och Tranås kommuner också. Herr talman! Det finns många olika förslag i det här betänkandet, men tyvärr finns inget konkret förslag om hur uppgift om skyddsbehov och myndigheternas hantering av skyddade personuppgifter ska förbättras. Här vill regeringen återkomma i annat sammanhang. Det är nu mer än tre år sedan Folkbokföringsutredningens förslag kom, och där fanns förslag om hur skyddet för förföljda personer, som oftast är kvinnor och barn, skulle kunna förbättras. Vi har vid ett flertal tillfällen behandlat socialdemokratiska motioner som just tagit upp bekymret med att skyddet för dessa personer är undermåligt. Varje gång har vi fått svaret att regeringen håller på med beredning av Folkbokföringsutredningens förslag, och därför har man avslagit motionerna. Herr talman! Nu står vi här i dag och ska behandla folkbokföringen i framtiden, men inget förslag finns när det gäller de här viktiga frågorna, trots att både finansminister Anders Borg och justitieminister Beatrice Ask har uttalat att detta är prioriterade frågor. Jag kan hålla med om att det behöver vidtas åtgärder inom många områden för att förstärka skyddet, men det vi i dag har att ta ställning till är de förslag som utredningen lagt fram inom folkbokföringens område. Över 11 000 kvinnor, många med barn, lever med skyddad identitet för att kunna komma undan sina förföljare. Skyddad identitet innebär att personuppgifterna spärras och lämnas ut endast efter särskild prövning. Här konstaterar utredningen att det finns risk för att uppgifterna felaktigt lämnas ut av myndigheterna. Det kan bero på olika saker, som brister i datasystem, bristande kunskaper hos handläggare och att det råder stor vilsenhet bland myndigheterna när det gäller regelverket om sekretessens räckvidd. Utredningen har också lagt fram förslag om att borttagandet av skyddad identitet ska kunna överklagas. Herr talman! Det är upprörande att regeringen efter flera års utredande inte nu kommer med ett förslag för att öka skyddet för förföljda kvinnor och barn. Otryggheten får alltså fortgå. Vi socialdemokrater kräver att regeringen snarast, dock senast under våren 2014, återkommer med ett förslag om hur säkerheten kan garanteras. I avvaktan på det förslaget vore det väl ändå inte mer än rimligt att regeringen sätter stopp för ensidigt borttagande av spärrmarkeringar för att öka tryggheten för förföljda kvinnor och barn. Herr talman! Jag ska avsluta med att säga att vi också har ett särskilt yttrande som handlar om den speciella problematik som tyvärr ofta uppkommer när föräldrar delar på ansvaret för barnens vårdnad och boende. Det vi i första hand menar att det behövs förbättringar inom är kommunernas regler för olika bidrag, rätten till förskola, skola och skolskjuts. Kommunerna måste samarbeta bättre så att dessa frågor löser sig. Det är inte alltid som föräldrar kan bo i samma kommun efter en separation. Skälen kan vara olika, till exempel att det inte finns arbete och att man därför måste flytta. Det ställer ju krav på att det ska fungera med förskola, skola och skolskjuts för barnen så att de kan bo hos båda föräldrarna även efter en separation utan att behöva ha en dubbel folkbokföring. Herr talman! Jag yrkar alltså bifall till reservationerna 4 och 8.

anf.31 Tina Ehn (MP):

Herr talman! Skatteutskottets betänkande om folkbokföringen i framtiden ska vi tala om i dag. Folkbokföringen är ju den grundläggande registreringen av befolkningen i Sverige. I folkbokföringen registreras uppgifter om vilka som bor i Sverige och var de bor. Det är ju många rättigheter och skyldigheter som är beroende av att du är folkbokförd och var du är folkbokförd. Du har rätt till barnbidrag och bostadsbidrag beroende på var du är folkbokförd. Var du ska betala din skatt och rösta beror på var du är folkbokförd. De här uppgifterna sprids också mellan myndigheter, bland annat Försäkringskassan, Migrationsverket, Lantmäteriet, Centrala studiestödsnämnden och Transportstyrelsen. Folkbokföringen i Sverige har ju gamla anor. Det var kyrkans församlingar som hade hand om de här uppgifterna. De äldsta bevarade kyrkböckerna är från början av 1600-talet. I vanliga fall finns kompletta kyrkböcker bevarade från 1700-talet och framåt, men det förekommer naturligtvis en del luckor. De här böckerna används i form av avfotograferingar, bland annat av släktforskare. De viktigaste kyrkböckerna är födelse-, vigsel- och dödböcker samt så kallade husförhörslängder, där alla invånare i församlingen är inskrivna familjevis med persondata och där betyg från husförhören skrevs in. Det är mycket spännande att läsa en del av de här dokumenten. Genom en kunglig förordning 1894 kom husförhörslängden att ersättas av de snarlika församlingsböckerna från och med året därpå. Svenska kyrkan hade ansvar för folkbokföringen - den kallades då för kyrkobokföring - av alla landets invånare, oavsett deras kyrkotillhörighet fram till den 30 juni 1991. Kyrkböckerna fördes för hand, men under det sista decenniet kunde skrivmaskin användas för vissa typer av handlingar. Parallellt med kyrkobokföringen fanns mantalsskrivningen, som förrättades av skattemyndigheterna och låg till grund för beskattning. Mantalslängderna upprättades i en dataversion från 1970 och framåt. Den 1 juli 1991 slogs kyrkobokföringen och mantalsskrivningen samman till en enda folkbokföring som förs av Skatteverket i ett riksomfattande datasystem. Jag läste om mantalsskrivning, och det är ju väldigt intressant. Den grundar sig på militära uppgifter och den historien. Sedan kom det att handla om gårdarna och arealen, men inte bara arealen utan avkastningen var grundläggande för mantalsskrivningen på gårdarna. Det är jätteintressant när man pratar om livsmedelsförsörjning och sådant, tycker jag. Nåväl, de uppgifter som registreras i folkbokföringen är namn, personnummer och så vidare. Det är väldigt många olika uppgifter. Det vi debatterar i dag, den förändring som har väckt en del känslor och oro, är förslaget att folkbokföring inte längre ska ske i en församling inom Svenska kyrkan utan i en kommun. Som ledamot i kulturutskottet har jag blivit uppmärksammad på att man har varit orolig över just den förändringen. Men när propositionen lades fram har jag förstått att regeringen har tagit till sig av den oro som många har upplevt med att församlingsnivån skulle tas bort. Regeringen föreslår en distriktsindelning som ska motsvara en församlingsindelning så som den såg ut den 31 december 1999, vilket vi förstår svarar upp mot de önskemål som har framförts. En av de reservationer som ändå finns i det här betänkandet, som jag tänker beröra och som Miljöpartiet har ställt sig bakom, handlar om folkbokföring på fastighet, lägenhet och i kommun. Vi uppfattar att den ståndpunkt regeringen har redogjort för är sådan att även vi kan ställa oss bakom den, men vi vill i reservationen förtydliga och säkra att det blir bra och riktigt när vi fastställer distriktens namn. Vi tycker att det är av stor vikt att det blir ett bra arbete med hänsyn till hur mycket av människors tillhörighet samt känsla och respekt för hembygden som fyller frågan. Var har du ditt barndomshem, Tina? Det är en fråga jag fick för väldigt många år sedan. För mig som har föräldrar som har slitits från sitt barndomshem och skapat sig nya liv, flyttat och bytt hem och ändå har kunnat återvända till sina djupa rötter blev min reflexion att jag kan höra hemma på olika platser olika mycket. Jag kan också känna tillhörighet till olika sammanhang. I en värld där mycket förändras betyder tillhörighet mer, och det kan vara just en tillhörighet till en plats. För många människor finns ingen tillhörighet till en plats. Har man aldrig fått tillfälle att skapa sig de rötterna kan tillhörigheten finnas i form av en grupp människor med samma värderingar. Det kan vara ett levande föreningsliv eller en förenande tro, det kan vara flera saker och det kan vara enskilda saker. Ibland är gemensamma upplevelser det som förenar människor, och ibland är det starka släktband. I dagens betänkande handlar det om platser. Med respekt för att förändringar ändå alltid pågår och med respekt för att människor har relationer till platser är förslaget något vi kan vara tillfreds med. Vi ställer oss dock bakom reservation 2. En annan reservation är nr 8, som handlar om skyddande av personuppgifter och som jag också yrkar bifall till. Sekretess är viktigt för människor som lever i otrygghet och under hot. För den som fått en sekretessmarkering görs efter en viss tid ofta en prövning om att skyddet ska kvarstå. Det kan göras av en enskild handläggare. Om jag upplever att det är ett felaktigt beslut av handläggaren i fråga finns det i dag ingen möjlighet att ompröva eller rättsligt överklaga den enskilda handläggarens beslut. Folkbokföringsutredningen har lagt fram förslag på ändrade regler för sekretessmarkering och även förslag om att beslut ska kunna överklagas. Folkbokföringsutredningen har även pekat på problem med brister i rutinen hos olika myndigheter när det gäller hantering av uppgifter om personer som är utsatta för hot och därför har fått sekretessmarkering. Vi anser att det är allvarligt och att myndigheterna bör se över sina rutiner för hantering av de här uppgifterna. Det är inte okej att låta den information om myndigheternas vilsenhet i regelverket som faktiskt kommit fram i Folkbokföringsutredningen passera utan åtgärd. Det är en mycket viktig fråga inte minst därför att det ofta rör sig om förföljda kvinnor och barn, precis som vi hörde tidigare. Rättssäkerheten för dessa människor behöver förbättras. Det handlar reservation 8 om.

anf.32 Thoralf Alfsson (SD):

Herr talman! I betänkandet föreslås att folkbokföring inte längre ska ske i en församling inom Svenska kyrkan utan i en kommun. Det föreslås även att det ska införas en ny indelning i folkbokföringsdatabasen med den övergripande benämningen distrikt, vilket ska motsvara församlingsindelningen som den såg ut den 31 december 1999. I praktiken kan man säga att man tar bort en sak men samtidigt inför samma sak under ett annat namn. Det är nog bara inom politiken man kan vara så ineffektiv och samtidigt slösa med skattemedel. Det kommer ju inte vara gratis att genomföra denna förändring. Att den nya folkbokföringen skulle bli mer statisk är en villfarelse. Det kommer även att ske kommunsammanslagningar - det diskuteras i mitt hemlän - och frågan är hur statiskt distrikt blir i verkligheten. Det får dock framtiden utvisa. I mina ögon är det bara svaga politiker som kan föreslå ändringar av denna karaktär. Herr talman! Svenska kyrkan och dess församlingar har under många århundraden legat till grund för den svenska folkbokföringen. De första föreskrifterna om kyrkobokföring instiftades redan i 1686 års kyrkolag. Redan etthundra år tidigare, 1586, tillkom dock de första kända föreskrifterna inom det svenska statsområdet i en instruktion från Revals stift. Folkbokföringens syfte är och har varit att för samhällets behov underlätta bland annat skatteindrivning, deklarationskontroller och dylikt genom att registrera medborgarna. Systemet har fungerat väl, och det finns inga uppenbara skäl att riva upp nuvarande ordning. Regeringen framför heller inte några i sak rationella argument för sin föreslagna reform utan medger i stället att det rör sig om principiella invändningar. Man anför att det kan vara rent av stötande att folkbokföringen baseras på geografiska enheter som har beslutats av Svenska kyrkan - utan att referera vidare till någon dylik opinionsyttring och utan att påvisa några faktiska negativa konsekvenser för den enskilde. Vi har nog alla vetskap om vem eller vilka som kan uppleva det stötande att vara folkbokförd i en församling. Att denna grupp har för vana att göra anmälningar till DO har nog inte undgått någon. Att skadestånden ofta blir höga förvånar väldigt många, och det har kritiseras. Frågan är om regeringen är rädd att någon ska anmäla Skatteverket till DO på grund av att man är folkbokförd i en församling som vilar på Svenska kyrkan. Sverigedemokraterna är ett icke-konfessionellt parti. Vi är av åsikten att det civila samhället ska baseras på sekulär grund och att trosfrågor tillhör den individuella sfären. Detta förändrar dock inte det faktum att Svenska kyrkan har varit statskyrka i Sverige i ett halvt millennium, att detta ger Svenska kyrkan en särställning och att den har en annan status än andra samfund. Det innebär också att kyrkan är en stark kulturhistorisk bärare och att denna roll och tradition bör bevaras. Det faktum att regeringen inte kan anföra några skäl till den föreslagna reformen annat än att Sverige ska vara ett mångkulturellt land där just den svenska kyrkan inte ska anses ha någon särställning gör att Sverigedemokraterna, i likhet med Svenska kyrkan i dess eget remissyttrande, ställer sig kritiska till förslaget om att folkbokföring inte längre ska ske inom ramen för församlingarna. Vi avstyrker därmed det föreliggande förslaget. Herr talman! Sverigedemokraterna är av åsikten att det är lämpligt att en person som inte har uppehållsrätt eller uppehållstillstånd i landet också avregistreras från folkbokföringen, i enlighet med Försäkringskassans förslag i remissyttrandet. Skatteverket anför i sin tur att bestämmelserna utformas efter mönster motsvarande de norska bestämmelserna, vilka medger avregistrering av en utlänning som inte längre har uppehållstillstånd. Det framstår som helt uppenbart att det finns en koppling mellan att vara folkbokförd och möjligheten att omfattas av svenska förmåner. Det är enligt Sverigedemokraternas mening olyckligt att det går att vara folkbokförd trots att man saknar uppehållsrätt eller uppehållstillstånd. Sverigedemokraternas utgångspunkt är att den som vistas olovligen i riket inte heller ska omfattas av förmåner och att det därför ter sig naturligt att den som saknar eller blir av med sitt uppehållstillstånd också avregistreras från folkbokföringen. I folkbokföringen visas i dag dubbla eller flerdubbla medborgarskap endast för personer med icke-svenskt medborgarskap. Om en person med utländskt medborgarskap erhåller ett svenskt medborgarskap döljs alla uppgifter om annat medborgarskap som "tidigare uppgifter" i folkbokföringen och är därmed svåråtkomliga. Förfarandet är märkligt och kan skapa problem för olika myndigheter. Målet för folkbokföringen är att uppgifterna i folkbokföringen ska spegla befolkningens verkliga bosättning, identitet och familjerättsliga förhållanden så att olika samhällsfunktioner får ett korrekt underlag för beslut och åtgärder. Medborgarskap är uppenbart en viktig del i begreppet "identitet". Det är Sverigedemokraternas mening att dubbla eller flerdubbla medborgarskap ska registreras hos folkbokföringen och visas vid förfrågan, även avseende svenska medborgare med fler medborgarskap. Herr talman! Sverigedemokraterna är kritiska till förslaget att inskränka möjligheten för äldre som bor på äldreboende att välja var de ska vara folkbokförda. Som Svenska kyrkan mycket riktigt påpekar är det för många i den äldre generationen viktigt att kunna känna en trygghet när det handlar om vilken församling man är folkbokförd i, inte minst när det gäller frågan om gravplats. Sverigedemokraterna instämmer i Sveriges Pensionärsförbunds yttrande och framhåller att folkbokföringen av äldre personer med särskilt boende helst ska beslutas efter att man har hört med den äldre själv eller i förekommande fall med en anhörig eller god man. Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till reservationerna 1, 5 och 6.

anf.33 Jacob Johnson (V):

Herr talman! I det här betänkandet föreslås förändringar i hur vi som bor i Sverige ska folkbokföras som bryter mot en månghundraårig tradition. Folkbokföringen ska inte längre knytas till Svenska kyrkans församlingar utan till de 290 kommuner som vi genom demokratiska politiska beslut har delat in Sverige i. Det är en naturlig utveckling nu när kyrkan har skiljts från staten och då allt fler inte är medlemmar i Svenska kyrkan, antingen därför att de betraktar sig som ej troende, som jag själv, eller därför att de har en annan religionstillhörighet. Visserligen går väl inte så många och funderar på var man är folkbokförd - det kan ibland kännas lite coolt att vara bokförd i Heliga Trefaldighets församling, som jag är, även om jag knappt vet vad Heliga Trefaldighet betyder - men det är absolut mer korrekt att folkbokföras i den kommun där man bor. Den här förändringen har engagerat hembygdsforskare och andra som av helt förståeliga och legitima skäl vill säkerställa att det ska vara möjligt att jämföra den gamla församlingstillhörigheten med olika personers hemvist i dag och i framtiden. Därför är det bra att, som det föreslås i betänkandet, utöver folkbokföring i den kommun där man bor ska varje individ knytas till ett så kallat distrikt som ska vara detsamma som den församling i Svenska kyrkan som fanns vid millennieskiftet för 13 år sedan, det vill säga då Svenska kyrkan och staten skiljdes åt. På detta sätt kan vi bevara det immateriella kulturarvet, som det sägs i betänkandet. Vänsterpartiet står alltså bakom huvudförslaget i betänkandet när det gäller folkbokföring på kommun kompletterad med en distriktstillhörighet, även om det återstår en del överläggningar om vilken exakt benämning distrikten ska få. Vi förutsätter att det samråd som ska ske mellan Lantmäteriet, Skatteverket, SCB, Svenska kyrkan, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Institutet för språk och folkminnen, SKL och Sveriges Hembygdsförbund löser dessa namnfrågor på ett bra sätt. Herr talman! Även om den ändrade folkbokföringen från Svenska kyrkans församlingar till kommunerna är huvudförslaget i betänkandet behandlas där även ett antal andra frågor. Jag ska uppehålla mig något vid de två reservationer i ärendet som Vänsterpartiet har. Jag kan börja med reservation nr 7, som jag passar på att yrka bifall till. Det handlar om att vi anser att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett lagförslag om dubbel folkbokföring av barn som bor växelvis hos sina föräldrar. Enligt SCB bor i dag tre barn av tio växelvis hos sina föräldrar, och antalet barn som bor växelvis ökar alltmer. Det är rimligt att båda föräldrarna har samma rättigheter gentemot det allmänna eftersom föräldrarna rent faktiskt har delat vårdnads- och boendeansvar för barnen. Det kan gälla frågor som bostadsbidrag, förskole- eller skolplats med mera. Jag noterar att remissinstanserna Diskrimineringsombudsmannen och Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer är av samma uppfattning och att Rädda Barnen, Malmö kommun och Försäkringskassan anser att frågan bör utredas vidare. Försäkringskassan skrev till exempel i sitt remissyttrande: Nuvarande regler inom socialförsäkringen medför negativa konsekvenser för den förälder som barnet inte är folkbokfört hos. Han eller hon kan till exempel inte få del av bostadsbidraget på samma villkor som den förälder som barnet är folkbokfört hos. Även inom andra områden kan folkbokföringen ha betydelse som vid information till föräldrar från skola och barnomsorg. Informationen går oftast bara till den förälder som barnet är folkbokfört hos trots att barnet bor lika mycket hos båda föräldrarna. Vänsterpartiet anser här att regeringen bör återkomma med ett förslag hur barn ska kunna folkbokföras hos båda sina föräldrar. Jag ser att trots att utskottet avstyrker detta förslag skriver i alla fall regeringen lite kryptiskt att det kan finnas anledning att återkomma till frågan längre fram - en brasklapp om att regeringen kan komma att ändra sig. Herr talman! Vänsterpartiet har en gemensam reservation, reservation nr 8, tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet vad gäller skyddade personuppgifter. Christina Oskarsson och Tina Ehn har båda utvecklat motiveringen för denna reservation i sina anföranden nyss, så jag kan i stort begränsa mig till att instämma i vad föregående talare har sagt. Utskottet hänvisar till att frågan bereds inom Regeringskansliet och att resultatet kommer att redovisas inom kort. Men, ursäkta mig, Folkbokföringsutredningen föreslog redan 2009 att det fanns behov att reglera förfarandet för Skatteverkets prövning av en enskilds behov av skydd mot våld, hot eller annan förföljelse, inte minst mot bakgrund av att antalet människor i behov av skyddade personuppgifter har ökat kraftigt. År 1988 fanns det 1 600 personer med skyddade personuppgifter. Till hösten 2008 hade antalet stigit till drygt 11 000, alltså en ökning med över 700 procent. Det handlar således om ett stort antal personer, och i dag är de antagligen ännu fler. Då behöver dagens oreglerade praxis regleras på ett rättssäkert sätt, bland annat med möjlighet att överklaga Skatteverkets beslut att upphäva sekretessmarkeringen. Frågan behandlades för övrigt nyligen här i riksdagen i betänkandet Skatteförfarande och folkbokföring . Då uttalade utskottet att det är mycket viktigt att reglerna om skydd för folkbokföringens uppgifter om våldsutsatta personer har en ändamålsenlig utformning och att de tillämpas på ett sätt som gör att personer som tvingas begära skydd kan känna sig trygga. Det handlar bland annat om det som justitieutskottet uppmärksammat om skyddsbehov på grund av mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld. Vi är nog ganska eniga i utskottet om behovet av ett bättre regelverk för dessa viktiga frågor, men jag finner regeringens långbänk oacceptabel. Lådorna i Regeringskansliet måste öppnas och ett förslag presenteras senast våren 2014 för riksdagen.

anf.34 Maria Abrahamsson (M):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i skatteutskottets betänkande nr 25 och avslag på reservationerna. I det här betänkandet finns det tio reservationer från Socialdemokraterna, Vänstern, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Det är en ganska spretig bukett, men på en punkt har S, V och MP skrivit ihop sig, och det gäller, som vi hört här, reservation 8 om skyddade personuppgifter. Och jag kan bara hålla med reservanterna om att frågan om skyddade personuppgifter verkligen är viktig, för även om det många gånger är praktiskt att våra personuppgifter som huvudregel är offentliga inom den statliga förvaltningen, inklusive Skatteverkets folkbokföring, underlättar offentligheten för illasinnade personer att leta upp adresser i syfte att förfölja och hota och i värsta fall döda någon. Ofta är det kvinnor som drabbas. I reservationen från S, V och MP hänvisas mycket riktigt till Folkbokföringsutredningens förslag om skärpta regler för sekretessmarkeringar, med mera. Den här utredningen var klar 2009. Som vi hört i kammaren är reservanterna kritiska mot att ingenting har hänt och vill därför att regeringen senast under våren 2014 återkommer med förslag till riksdagen. Men nu förhåller det sig, dess bättre, så att Justitiedepartementet redan har låtit en utredare se över regelverket för skyddet av personuppgifter, inklusive myndigheternas rutiner för sekretesshantering av känsliga uppgifter. Uppdraget har haft sin utgångspunkt både i Folkbokföringsutredningens och i Stalkningsutredningens förslag. När justitieministern informerade om den här saken vid riksdagens frågestund den 2 maj var den utredning hon talade om redan klar och på väg till trycket. Detta betyder rimligen att ett förslag som tillgodoser reservanternas önskemål kan ligga på riksdagens bord inom kort. Mot den bakgrunden känns det både onödigt och tråkigt, som ett spel för gallerierna rent av, att S, V och MP har valt att reservera sig mot utskottets förslag. Herr talman! Den mest kontroversiella frågan i det här betänkandet är väl annars förslaget om att införa en enhetlig begravningsavgift. Men den reformen är nödvändig och en konsekvens av att Svenska kyrkan sedan skiljandet från staten har slagit samman ca 1 000 församlingar. Det går i ett hastigt tempo, och utvecklingen fortsätter. Församlingsindelningen är därmed inte längre den fasta grund för uttag av rätt begravningsavgift som den en gång har varit. Folkbokföringen flyttas därför nu till kommunerna. Den ordningen gör det också möjligt för staten att via Kammarkollegiet bestämma en för landet enhetlig nivå på begravningsavgiften. Här finns en reservation från Socialdemokraterna. Den här gången välkomnar man faktiskt regeringens reform - regeringen har gjort något som är bra - men socialdemokrater vore ju inte socialdemokrater om man inte samtidigt ville avslå propositionen. Och det gör man också i den del som gäller den enhetliga begravningsavgiften, eftersom reformen ännu inte kan omfatta Stockholms och Tranås kommuner. Det är två kommuner som sedan 1800-talet är beviljade undantag från kyrkans huvudmannaskap för begravningsverksamhet. Regeringen vill få med Stockholms och Tranås kommuner, men det hinns inte med till den 1 januari 2016, då reformen föreslås träda i kraft. Frågan om hur Stockholm och Tranås ska kunna inlemmas i systemet måste först utredas. I riksdagen finns det inga partier som uttalat är emot införandet av en enhetlig begravningsavgift. Däremot har det hörts en del kritiska röster i kommuner och inom Svenska kyrkan. Herr talman! Jag tycker att alla invånare i Sverige måste ha rätt till en fungerande begravningsverksamhet till samma kostnad, oavsett var man bor och oavsett var man dör. Högsta begravningsavgiften i landet betalar man i värmländska Trankils och Blomskogs församlingar. Där är avgiften nära 1,1 procent av den beskattningsbara inkomsten. Det motsvarar 3 249 kronor per år för en person med en månadsinkomst på 25 000 kronor, att jämföra med de 480 kronor per år som jag betalar i begravningsavgift på min inkomst. Om reformen inte genomförs kommer invånarna i ekonomiskt svaga kommuner att fortsätta betala upp till 13 gånger mer i begravningsavgift än andra för i princip samma service. Men detta bekymrar alltså inte Socialdemokraterna som låter det bästa bli det godas fiende när de vill skjuta på reformen bara för att de inte har garantier för att Stockholms och Tranås kommuner kommer med redan den 1 januari 2016. Systemet har blivit instabilt genom kyrkans alla sammanslagningar av församlingar. Därför införs en stabilare ordning nu som möjliggör en rättvis och enhetlig begravningsavgift. I regeringens modernisering av begravningsavgiften ingår flera olika moment. För det första ska folkbokföringen inte längre ske i kyrkliga församlingar utan i kommuner. För det andra ska indelningen ske i distrikt, det vill säga i en sekulär motsvarighet till församlingsindelningen. För det tredje ska Kammarkollegiet bestämma en för landet enhetlig nivå på begravningsavgiften. Jag ska inte fortsätta att trötta er med alla teknikaliteter utan konstaterar att momenten hänger ihop. Men vad jag särskilt vill påpeka är att det inte går att införa en enhetlig avgift utan att modernisera systemet i övrigt. Kammarkollegiet kan inte centralt fastställa en avgiftsnivå så länge som den kyrkliga församlingsindelningen gäller. Det här har Sverigedemokraterna inte förstått när de i sin reservation kräver avslag på propositionen i de delar som innebär att folkbokföringen inte längre ska ske i församling, för med bevarad församlingsindelning kan det inte heller bli någon avgiftsutjämning i landet, som jag redan har antytt. I praktiken yrkar alltså Sverigedemokraterna avslag på propositionen i sin helhet, till skillnad från Socialdemokraterna som i alla fall förstår hur det hela hänger ihop. Några ord vill jag också säga till släktforskarna. Jag har noterat kritiken från det hållet, och jag har också noterat att kritiken har tystnat, för regeringen säger klart och tydligt i propositionen att uppgifter om rikets historiska indelning ska bevaras såväl av historiska och kulturella skäl som för forskningsändamål. Här sker alltså ingen ändring när kyrkans församlingsindelning ersätts av distrikt, eftersom dessa ska motsvara Svenska kyrkans sockengränser och församlingsindelning såsom den såg ut fram till utgången av 1999, då kyrkan skildes från staten. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har en reservation om just namnfrågan. Det har vi också hört här förut. Distrikten som ska ersätta Svenska kyrkans församlingar ska ju faktiskt heta något, och innan regeringen beslutar om distriktens namn säger regeringen att man ska inhämta förslag från Svenska kyrkan, Lantmäteriet, släkt- och hembygdsföreningar med flera. Herr talman! S och MP vill här göra ett avsteg från den gängse normgivningsfördelning mellan riksdag och regering som bland annat innebär att riksdagen stiftar lagar medan det ingår i regeringens kompetens att utfärda föreskrifter. Namn på kommuner eller, som i detta fall, namn på distrikt är typiskt sådant som ligger under regeringens så kallade normgivningskompetens. MP och S yrkar alltså att riksdagen ska ges möjlighet att granska namnförslagen innan regeringen beslutar om benämningarna på distrikten. Man hänvisar till riksdagens regionala spridning och menar att riksdagens inblandning skulle stärka förslagens legitimitet. Jaha? Min fundering så här avslutningsvis kan inte bli någon annan än i vilka fler namnfrågor Socialdemokraterna och Miljöpartiet anser att riksdagen bör kopplas in. Ska till exempel Lantmäteriet fråga riksdagen innan man bestämmer sig för att namnge orter, berg och dalar på kartor? Ska riksdagen kopplas in innan kommuner får ändra eller byta namn? Om det skapas nya domstolar som ska få namn efter geografiska platser, ska riksdagen då komma in och ha synpunkter på detta? Jag ser gärna att jag får svar på det. (Applåder)

anf.36 Christina Oskarsson (S):

Herr talman! Det var mycket kritik mot oss socialdemokrater, Maria Abrahamsson. Men jag vill börja med att säga att när regeringen kommer med något som är bra ställer vi oss naturligtvis bakom det. Sedan kan Maria Abrahamsson tolka det utifrån vad hon själv tycker. Jag har några frågor. Först och främst gäller det varför ni inte har kommit med något förslag när det gäller skyddad identitet och myndigheternas hantering av uppgifter. Jag tog i mitt anförande upp frågan att vi nu väntar på det här förslaget, som tydligen är klart för tryckning. Jag lyssnade också på frågestunden den 2 maj när Maria Abrahamsson ställde denna fråga till Beatrice Ask, och jag uppfattade inte svaret på riktigt samma sätt som Maria Abrahamsson beskriver, att förslaget skulle kunna komma så väldigt fort. Men det är vi naturligtvis otroligt tacksamma för, för vi anser inte att den här otryggheten för personer som har spärrmarkeringar ska få fortgå. Jag ställde frågan om man inte skulle kunna göra så att man inte tar bort några spärrmarkeringar förrän det här förslaget kommer, eftersom vi vet att myndigheterna har svårt att hantera det här. Och det har utredningen också klart talat om. Det var en fråga som jag har. Sedan var det väldigt mycket annat, bland annat detta att vi begär att riksdagen ska få se över namnfrågan när det gäller distriktsindelningen. Det tycker vi är väldigt viktigt. Det handlar inte om att vi ska göra det i alla olika lägen framöver. Men just i det här fallet tycker vi att det är viktigt att riksdagen, som är vald utifrån geografisk tillhörighet, i stället för regeringen, som inte är det, ska kunna få ha detta att säga till om.

anf.37 Maria Abrahamsson (M):

Herr talman! När det gäller de skyddade identiteterna och varför det inte har gått snabbare i Regeringskansliet att få fram dessa förslag är jag den första att instämma i att det är beklagligt. Jag vet också att justitieministern instämmer i det. Här är vi alltså helt överens. Nu går det dock desto fortare, vilket är bra. Ledamoten vill att jag på stående fot ska ge besked om inte myndigheterna kan få behålla sekretessmarkeringarna tills förslaget om skärpning av sekretessmarkeringar finns i riksdagen. Jag kan dock inte ge det beskedet här och nu; jag är ledsen. Jag önskar också att vi får det åtgärdat på ett bra och smidigt sätt. Risken är dock att det inte är så enkelt som ledamoten beskriver, för då skulle det kanske ha varit genomfört. Jag förstår att Socialdemokraterna och Miljöpartiet tycker att det är jätteviktigt att riksdagen ska få gå in och ha synpunkter och bestämma namn innan regeringen beslutar. Det vore dock ett avsteg från normgivningskompetensparagrafen, alltså lagrummet i regeringsformen, 8 kap. 7 §. Det är möjligt att vi ska ta lätt på att vi har en sådan kompetens reglerad, vad riksdagen respektive regeringen har för huvuduppgifter. Jag vet dock inte om jag tycker att just detta förslag aktualiserar den frågan på den nivån så som Socialdemokraterna och Miljöpartiet tycker.

anf.38 Christina Oskarsson (S):

Herr talman! Jag begärde inte av Maria Abrahamsson att hon här och nu skulle säga att alla spärrmarkeringar ska få vara kvar. Men Maria Abrahamsson kommer från ett av regeringspartierna och skulle kunna ta diskussionen med regeringen om att det vore lämpligt att behålla spärrmarkeringarna tills det nya förslaget kommer från tryckeriet för att åtminstone hjälpa till att öka skyddet för dessa utsatta personer. När det gäller begravningsavgifterna avslår vi förslaget så länge inte Stockholms och Tranås kommuner kommer att ingå. Det finns ett starkt skäl till det. Vi lyssnar på Svenska kyrkan som har varit väldigt tydliga med att det inte kommer att bli en rättvis, enhetlig begravningsavgift om inte Tranås och Stockholms kommuner ingår. Precis som Maria Abrahamsson sade är det stora skillnader i uttaget av begravningsavgift, och Stockholms kommun har den lägsta avgiften. Vi har lite olika summor. Maria Abrahamsson säger att hon betalar 400 kronor i Stockholm, men jag har uppgift om 195 kronor per månad. Det är en avsevärt lägre summa än man betalar i andra delar av landet. Om man inte får med både Stockholm och Tranås i detta kommer det inte att bli en rättvis begravningsavgift. Därför anser vi att vi först ska utreda så att de kan vara med och sedan införa en enhetlig begravningsavgift - något som vi också tycker är bra.

anf.39 Maria Abrahamsson (M):

Herr talman! Jag kan inte riktigt förstå med Socialdemokraternas resonemang om begravningsavgiften. Varför ska alla de människor som i dag betalar orättvist hög begravningsavgift, i förhållande till kommuner med bättre ekonomi, behöva vänta i två och ett halvt år eller längre innan de får en reducering av kostnaden? Ni gör er till fiender till systemet när ni har en chans att hjälpa människor och sänka deras begravningsavgift genom att säga ja men inte vill det. Om inte alla får det likadant från början ska ingen ha det bättre är den filosofi som går igen. Ni vill behålla sekretessmarkeringarna tills förslaget om skyddade personuppgifter kommer till riksdagen. Enligt departementet kan vi vänta detta förslag inom kort. Promemorian har lämnat tryckeriet, och ett färdigt förslag borde rimligen kunna komma i början av nästa år. Jag kan varken säga ja eller nej till att behålla sekretessmarkeringarna till dess. Jag måste kontrollera hur det förhåller sig. Det ni säger låter enkelt och rimligt, men det behöver som sagt kontrolleras. Jag tror inte att departementet är okunnigt om denna fråga, och det finns skäl till varför det är på det ena eller andra sättet.

anf.40 Gunnar Andrén (FP):

Herr talman! I dag sätter vi med antagandet av propositionen och utskottsutlåtandet punkt för ett mycket långt utredningsarbete om folkbokföring och församlingsverksamhet. Jag har suttit i skatteutskottet i snart tre mandatperioder, och i åtminstone tio år har denna fråga diskuterats och utretts i olika sammanhang. Jag tror att det därför är klokt att vi i dag sätter punkt. Eftersom Jacob Johnson redogjorde för att han inte är medlem i Svenska kyrkan vill jag ta tillfället i akt att säga att man kan ha olika synpunkter på detta. Själv stod jag under 33 år utanför Svenska kyrkan. Jag gick ur på min 21-årsdag, som då var myndighetsåldern, eftersom Svenska kyrkan tillhörde staten. Jag gick dock med igen den 1 januari 2000 när Svenska kyrkan fick sin självständighet. Man kan alltså ha olika synpunkter på hur man agerar. Herr talman! Det finns mycket att säga om denna proposition. Maria Abrahamsson har gått igenom väl många av de saker som har med folkbokföringen att göra. Här finns det som alltid kommer att vara kontroversiellt, nämligen hur vi ska hantera de människor som behöver särskilt skydd mot andra när det gäller offentligheten. Propositionen är ett bra steg på denna väg. Allt är inte utrett ännu, och vi kommer aldrig att kunna komma till någon exakt lösning där alla de som behöver skydd kommer att få skydd. Vi kommer att få återkomma till denna fråga, för det kommer ständigt nya hot mot enskilda människor, inte minst mot kvinnor. Det är därför oerhört angeläget att se till att inte våldsmän av olika slag får möjlighet att trakassera dem. Jag vill ta upp en del som inte har berörts så mycket, nämligen frågan om begravningsavgifterna. Det är, herr talman, en liten del i propositionen som har behandlats ytterst lite i olika sammanhang eftersom man efter Svenska kyrkans åtskillnad från staten år 2000 har kommit att betrakta begravningsavgifterna som något som av goda skäl inte hör till skatteväsendet. Genom denna reform tar vi ytterligare ett steg och skiljer på detta. Samtidigt reglerar vi en annan sak, nämligen hur höga begravningsavgifter som får tas ut. Det går tillbaka till Begravningsutredningens betänkande SOU 2009:79 Några begravningsfrågor . Utredningen leddes av dåvarande hovrättspresidenten i Jönköping, Kathrin Flossing, som vid det här laget är välbekant i andra sammanhang. Utredningen konstaterade att det då fanns 787 kyrkliga huvudmän för begravningsverksamheten. Alla inser att 787 kyrkliga huvudmän är oöverskådligt; det blir för många. Det var grunden till att utredningen föreslog att man i varje kommun skulle ha endast en huvudman. Det reglerades med begravningsombud och allt möjligt, men jag ska inte gå in på alla detaljer. Regeringen har efter remissbehandlingen gått ett steg längre och säger att vi ska införa begravningsavgift helst i alla de 290 kommunerna. Men nu blir det bara 288 kommuner, eftersom Stockholm och Tranås fortfarande står utanför systemet. Kommunerna här i Stockholms län, ofta kallade lågskattekommuner, vill säkert sända en tacksamhetens tanke till Socialdemokraterna, som vill undanta de kommunerna. Det är lite lustigt att höra det med tanke på den debatt som var i går mellan Lars Johansson, Peter Persson och statsrådet Norman, där man gick till attack mot lågskattekommunerna för att de har så låg skatt. Men i dag vill man särskilt värna dem genom att skjuta upp förslaget för lågskattekommunerna. Christina Oskarsson var inne på detta. Det handlar om ganska mycket pengar. Man kan läsa i Några begravningsfrågor från 2009 och se de exakta siffrorna, eftersom det har varit diskussion om dem. De står här. För det som är en medelinkomsttagare, vad det nu är, var det en skillnad mellan 198 kronor i begravningsavgift i Stockholm och 2 376 kronor i den församling i norra Värmland som Maria Abrahamsson nämnde. Det är en betydande skillnad. Det skulle vara frestande för mig, som boende i den här regionen, att rösta för Socialdemokraternas förslag. Men av solidaritet med dem som betalar 2 376 kronor, vilket jag tycker är en hög begravningsavgift, tycker jag att det vore klokt att få förslaget att träda i kraft omedelbart. Jag skulle vilja säga: När Socialdemokraterna nu vill gynna sådana som jag och andra som råkar bo i den här kommunen borde man tänka till, eftersom man missgynnar en stor del av den befolkning som råkar bo utanför Stockholms län. Det är alltså inte helt solklart vad man vill när det gäller fördelningspolitik i det här avseendet. Herr talman! Jag vill sluta med något som har varit det mest diskuterade under de här tio tolv åren, nämligen det släktforskningsproblem som har uppmärksammats. Jag håller med Maria Abrahamsson om att det har upphört totalt genom det förslag till reform som vi har nu. Jag tror att det är bra att man låser detta till den församlingsindelning som var den 31 december 1999. Jag noterar allra sist, herr talman, att regeringen uttalar att "de merkostnader som kan uppkomma för det allmänna till följd av de olika förslag som lämnas . ryms inom befintliga resursramar". Det tycker jag är roligt, inte minst mot bakgrund av att Skatteverket vid något tillfälle, vid en uppvaktning i skatteutskottet, uppskattade att kostnaderna skulle uppgå till 50 miljoner kronor. Så mycket tjänar vi i alla fall på den här reformen.

anf.41 Karin Nilsson (C):

Herr talman! När man kommer in så här sent i debatten är det klart att det blir mycket upprepningar. Dagens betänkande har rubriken Folkbokföringen i framtiden , men mycket av den diskussion som har föregått dagens behandling här i kammaren har verkligen handlat om dåtiden. I ett tidigare förslag till proposition från regeringen som var på väg fram till riksdagen förra året föreslogs en ny distriktsindelning som strikt skulle följa kommungränserna utan att ta hänsyn till de historiska kyrkliga församlingsgränserna. Det fick många att reagera, eftersom det hade varit ett hot mot den unika källserie som Sverige har samlat på sig i mantalslängder sedan medeltiden och som är en helt oslagbar skatt för forskning i historia, medicin, ekonomi och samhällsvetenskap. Folkbokföringsuppgifterna har också efterfrågats för hembygds- och släktforskning, med mängder av utövare som är beroende av att uppgifterna hänger samman historiskt och är lätta att ta del av utan krav på ekonomiska insatser. Jag var inte heller ensam inom Centerpartiet om att reagera och agera så att vi lyckades få propositionen återkallad förra året. I dagens debatt kan jag därför med gott samvete yrka bifall till förslaget till distriktsindelning, eftersom förslaget ska motsvara församlingsindelningen som den såg ut i december 1999, före det att flera kyrkliga församlingar slogs samman. Dessutom framgår det av det nya förslaget att Lantmäteriet - vilket har upprepats tidigare - ska få i uppdrag att i samråd med Skatteverket, Statistiska centralbyrån, Svenska kyrkan, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Institutet för språk och folkminnen, Sveriges Kommuner och Landsting samt Sveriges Hembygdsförbund lämna förslag på benämning av de olika distrikten. En utgångspunkt för namnsättningen ska vara benämningen på de församlingar som fanns den 31 december 1999. Jag tror att alla dessa inblandade organisationer och myndigheter klarar av det uppdraget utan att vi i riksdagen tar upp namnfrågan på nytt. Till alla som skrivit till mig och ringt mig om denna fråga: Även om vi i framtiden kommer att folkbokföras i ett distrikt motsvarande kommunen kommer vår geografiska hemvist, motsvarande sockenområdets historiska och geografiska omfattning och namn, att finnas med bland de sökbara uppgifterna. Nu verkar det som att vi alla kan andas ut och se fram emot en folkbokföring som hänger samman från dåtid och nutid till framtiden. Herr talman! En annan fråga i detta betänkande gäller begravningsavgifterna, som också har tagits upp av föregående talare. När distriktsindelningen, som handlar om att lossa bandet från de kyrkliga församlingarna, genomförs påverkas också frågan om begravningsavgifterna. Dagens system bygger på att en person kan hänföras till en kyrklig församling där begravningsavgiften påförs. Kammarkollegiet bestämmer avgifterna utifrån den beskattningsbara inkomsten för dem som bor inom församlingen. Regeringen föreslår nu att Kammarkollegiet i stället ska besluta om en enhetlig avgift för hela den begravningsverksamhet som bedrivs under Svenska kyrkans huvudmannaskap. När det gäller Stockholm och Tranås är det inte församlingarna utan kommunerna som är huvudmän för begravningsverksamheten. Med tanke på den urbanisering och den demografiska utveckling med en åldrande befolkning som finns i många delar av landet, är den framtida begravningsavgiftens storlek beroende av att regeringen lyckas knyta landets största tillväxtkommun, Stockholm, till systemet med en enhetlig avgiftssats. Det är vi nog alla överens om. I annat fall kommer den i många fall redan höga kommunalskatten på mindre orter att fortsätta att tyngas med en jämförelsevis hög begravningsavgift. Att inlemma Stockholm och Tranås i ett enhetligt avgiftssystem utreds för närvarande på Regeringskansliet. Både förslaget om distriktsindelningen och förslaget om begravningsavgifterna kräver omfattande författningsändringar som kommer att ta tid att få på plats. Förslaget föreslås därför inte träda i kraft förrän januari 2016. Till dess förutsätter jag att arbetet med att skapa ett enhetligt system för begravningsavgifterna som inkluderar Stockholm och Tranås är fixat eller i vart fall mycket långt kommet. Herr talman! När det gäller frågan om skyddade personuppgifter i folkbokföringen har skatteutskottet hämtat in ett yttrande från justitieutskottet. Justitieutskottet har i sin tur fått information från Justitiedepartementet om att det pågår ett arbete med att se över situationen för personer som riskerar att utsättas för brott. Man konstaterar också att rutinerna vid myndigheternas hantering av sekretessmarkerade uppgifter måste bli mycket bättre och ser mycket allvarligt på Folkbokföringsutredningens uppgift om att det råder en stor vilsenhet bland myndigheterna kring regelverket om sekretessmarkerade uppgifter. Man hänvisar också till att arbetet med denna översyn beräknas vara färdigt inom kort. Som det verkar på tidigare inlägg handlar det i stort sett bara om att trycksvärtan ska torka. Det är väl mycket snart på gång. Herr talman! Jag anser att regeringen har varit lyhörd för olika synpunkter och förslag till förbättringar av propositionen och vill därför avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

anf.42 Lars Gustafsson (KD):

Herr talman! När det gäller folkbokföringen har denna fråga handlat mest om själva möjligheten att släktforska inom folkbokföringen och tidigare på sockenbegreppet. Det har framförts en hel del oro till oss alla, skulle jag tro, från skribenter, från brevskrivare och även från människor som har ringt. Det gjordes en ändring av distriktsindelningen som samtidigt gör att detta registreras i folkbokföringsdatabasen och i det statliga personadressregistret. Den nya indelningen skapar således inte detta problem för dem som ska efterforska släktled. Jag har förstått att detta är en växande sysselsättning som intresserar många, och det kan alltid vara roligt att veta varifrån man kommer. Kanske man också kan få reda på vart man är på väg. Nu ska Lantmäteriet redovisa församlingsindelningen som den var vid millennieskiftet - den 31 december 1999. Jag tror att det kan bli en bra och positiv utveckling. Skulle det behövas förändringar får man återkomma i ärendet. När det sedan gäller begravningsavgiften sker det förändringar när man flyttar över kostnader. Ett skattedistrikt ger ganska bra underlag för att klara en låg begravningsavgift, medan andra har högre kostnad per invånare. Å andra sidan måste man också hitta någon rimlighet i avvägningen när det gäller hur mycket man ska betala för samma tjänst oavsett var man bor. Jag tror ändå att det är rätt väg som vi går genom att Svenska kyrkan skildes från staten för 13 år sedan. En annan fråga som har tagits upp i en reservation handlar om skyddad identitet och skyddade personuppgifter. Det är klart att det är viktigt att man hittar sätt att skydda människors personuppgifter så att människor inte kan bli förföljda och så vidare. Men det allvarligaste tycker jag är att det finns människor som sysselsätter sig med att förfölja andra människor. Här har vi nog en moralisk uppgift att tala om att vi i samhället inte accepterar att man trakasserar och förföljer människor så att de av denna orsak måste byta personnummer. Det medför en massa andra komplikationer för de personer som måste söka skydd eftersom de inte för evigt är garanterade att någon inte skulle kunna uppsöka dem igen. Vi vet flera personer som tyvärr har fått ändra uppgifter flera gånger. Vi måste ha respekt för varandra i samhället. Oavsett hur irriterade vi är kan vi inte bete oss på ett visst sätt. Det är inte acceptabelt att man tror sig kunna göra hur som helst i samhället utan att samhället riktigt reagerar. Vi vet att det inte bara handlar om personuppgifter utan också om respekten för andra människors liv och egendom. Just i dagarna är det kanske inte så uppenbart att detta fungerar hela vägen. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

anf.43 Helene Petersson i Stockaryd (S):

Herr talman! Som ledamot av konstitutionsutskottet kan jag inte låta bli att delta även i denna debatt om folkbokföring och begravningsavgift. Nu är vi framme vid den proposition, den debatt och det beslut som aviserades förra gången vi diskuterade detta utifrån ett motionsbetänkande. Det var den 13 mars, vilket inte är så länge sedan. När jag läser propositionen har jag samma kritik. Jag tycker att detta borde ha skett i ett större samråd med Svenska kyrkan. Vi ser i skrivelsen att det inte har skett. Det är den departementspromemoria som har legat till grund för detta som har gått så att säga rakt igenom. Vi håller fast vid kritiken att detta förslag inte skulle komma förrän man hade samtliga huvudmän med. Vi tycker inte att det är rätt att man bara tar Svenska kyrkan som huvudman och Svenska kyrkans organisation och församlingar som ska ingå i detta förslag och i detta läge undanta Tranås och Stockholm. Jag blir lite förvånad när jag hör Maria Abrahamsson och Gunnar Andrén. Maria Abrahamsson säger att vi inte ska låta folk vänta i två och ett halvt år. Gunnar Andrén säger att vi ska låta detta träda i kraft omedelbart. Men det ska ju inte träda i kraft omedelbart. Det ska träda i kraft den 1 januari 2016. Folk får vänta i två och ett halvt år. Det är inte mer med det. Men under denna tid borde vi ha kunnat ha denna utredning på plats. Den hade egentligen kunnat börja redan för ett år sedan då den första departementspromemorian kom. Då hade man kunnat påbörja arbetet med att få med Stockholm och Tranås. Det är inte så, Gunnar Andrén, att vi värnar lågskattekommunerna. Tvärtom vill vi ha med alla. Och den kommun som har den största skattekraften är Stockholm. Precis som Maria Abrahamsson har sagt här har Stockholm den lägsta begravningsavgiften i hela landet. Varför ska inte den med så att man får ett utjämningssystem som gör att det blir rättvist över hela landet? Ingen kommer ifrån att bli begravd. Har man en inkomst får man också betala för det, både utifrån vad församlingen har bestämt och utifrån den inkomst man har. Vi tycker att detta ska utjämnas, åtminstone det förstnämnda. Jag antar att det ska vara inkomstbaserat även i fortsättningen. Vi vill definitivt inte värna några lågskattekommuner, utan vi vill ha med den som har störst skattekraft och som faktiskt kan bidra i detta system så att alla kan få en lägre avgift. Det finns historiska skäl till knytningen till Svenska kyrkan. Det är inte mer än 13 år sedan som Svenska kyrkan skildes från staten. Det fanns en överenskommelse om att det skulle ske samråd och dialog. Men jag tycker inte att det har skett. När det gäller lokaliseringsskälen är varje begravningsplats, med få undantag, lokaliserad kring en kyrka. Stockholm är ett undantag. Man har inte begravningsplatserna runt om i innerstan. Tranås hade sina historiska skäl i och med att kyrkan låg sex kilometer utanför tätorten. Tätorten etablerades när järnvägen kom. På vintern blev det besvärligt att begrava människor sex kilometer utanför samhället. Det finns alltså skäl till att detta har skett. Men vi hanterar detta i riksdagen också genom begravningslagen. Karin Nilsson säger att det är så besvärligt med förordningen och att man behöver så lång tid på sig för att titta på detta. Men jag tror att det är ett arbete som pågår i början. När man börjar titta på lagstiftningen tittar man parallellt på förordningen. Jag tror inte att det kan vara ett skäl till att man väntar två och ett halvt år med införandet och undantar Tranås och Stockholm. I så fall kan jag se att skälet är att man har satt denna tidpunkt så långt fram att man ändå ska försöka få med Tranås och Stockholm, om jag ska se med god vilja på regeringens sätt att tänka. Men då tycker jag att vi kunde ha lugnat oss med detta för att kunna se helheten. Det är också där som Svenska kyrkans omfattande kritik ligger. Om vi ska med tycker vi att alla andra också ska med. Vi från S-sidan har skrivit en reservation. Jag beklagar faktiskt att KU:s presidium valde att inte yttra sig i denna fråga. Jag vet att man fick det via skatteutskottet, och man hanterade det på kanslinivå. Men presidiet valde att inte göra det. Jag beklagar det eftersom jag tycker att begravningslagen hör till konstitutionsutskottet. Det hade varit bra om vi hade tittat lite grann på den. Nu är vi klara för beslut i eftermiddag, och därmed yrkar jag bifall till reservation 4.

anf.44 Maria Abrahamsson (M):

Herr talman! Jag vill till Helene Petersson säga att jag blandade ihop dessa år. Jag är medveten om att lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 2016. När jag sade två och ett halvt år kanske jag syftade på utredningen om huruvida Stockholms och Tranås kommuner ska ingå i systemet. Den kommer kanske att ta lite tid. Med tanke på att undantaget har funnits sedan 1880 är det ingenting man ändrar över en natt. Om vi tillåter oss att anta att utredningen inte är klar så att Stockholms och Tranås kommuner inte kan inlemmas i begravningsavgiftssystemet den 1 januari 2016, utan lagstiftningen i övrigt träder i kraft för de kommuner som ingår i systemet, är det väldigt många människor i landet som kommer att få sin begravningsavgift sänkt tack vare enhetligheten. Många med lägre inkomster kommer till ett lägre pris att ha rätt till samma service och tjänst i samhället den dagen deras liv slocknar. Varför ska de inte få den rätten då, utan varför ska de behöva vänta till att regeringen har utrett färdigt huruvida Stockholms och Tranås kommuner ska ingå och kan ingå i systemet? Ni brukar från socialdemokratisk sida vara väldigt kritiska mot att det tar lång tid. Ni talar om att utredningar inte sjösätts, och när de väl lämnar sina förslag så kommer inga förslag från regeringen. Här finns det ett förslag för absolut största delen av Sverige som ska träda i kraft den 1 januari 2016, och det vill ni inte ha om inte ni får tillräckliga garantier.

anf.45 Helene Petersson i Stockaryd (S):

Herr talman! Vi vill ha ett enhetligt system för hela landet. Marie Abrahamsson sade att vi nu inför ett system för hela landet. Nej, vi inför inte ett system för hela landet. Vi inför ett utjämningssystem förutom för Tranås och Stockholms kommuner. Att det inte är färdigt tror jag har med viljan att göra. Det är fortfarande två och ett halvt år till dess det ska träda i kraft. Även om Maria Abrahamsson nu ändrar sig var det inte så hon sade. Du sade: Låt inte folk vänta i två och ett halvt år. Det är väl bra att det rättas till om det var ett syftningsfel. När departementspromemorian kom för ett år sedan sade man precis samma sak som man säger i dag i propositionen. Nu har ett år försvunnit genom detta. Jag antar att man inte har tillsatt någon utredning. Det har man mig veterligen inte gjort. Kanske Maria Abrahamsson har svar på frågan om utredningen är tillsatt. Man har ju förspillt ett år. Nu säger man: Det kanske kan fixa sig, men det är inte säkert. Det är fråga om tre och ett halvt år. Yttrandefrihetskommittén satt i fyra år med de komplicerade grundlagsfrågorna. Här gäller det att skriva en förordning. Att lägga in Tranås och Stockholm i systemet kan inte vara så komplicerat att det kan behöva tre och ett halvt års utredningstid.

anf.46 Maria Abrahamsson (M):

Herr talman! Jag får påminna Helene Petersson om hur det gick för Yttrandefrihetskommittén. Alla reserverade sig utom kommitténs ordförande. Det var inget lyckat resultat. Helene Petersson uppehåller sig vid att Socialdemokraterna vill ha ett enhetligt system och allt detta. Det vill också jag och regeringen. Regeringen skriver i propositionen att den avser att utreda hur man ska inlemma Stockholms och Tranås kommuner i systemet. Man vill detta. Avsikten är klar. Jag har inte fått något datum för att det ska tillsättas någon utredning. Det brukar bli offentliga uppgifter när man tillsätter utredningar. Det finns regeringsprotokoll och annat. Vi vill ha systemet från och med den 1 januari 2016 därför att det har en rättvisande profil. Det har i mycket en fördelningspolitisk profil som egentligen borde tilltala Socialdemokraterna. Det är någonting lurt. Jag upplever att Helene Petersson här försöker att misstänkliggöra mig. Jag tycker att det är någonting lurt med att Socialdemokraterna säger nej till denna möjlighet att införa en för så gott som alla kommuner i Sverige enhetlig begravningsavgift. Hur kan man tycka att människor som i dag betalar höga begravningsavgifter för samma tjänst som andra betalar mycket mindre pengar för i andra delar ska vänta ytterligare? Jag begriper inte det. Uppriktigt sagt är det Socialdemokraterna som blir svaret skyldigt. (Applåder)

anf.47 Helene Petersson i Stockaryd (S):

Herr talman! Jag vill göra ett tillrättaläggande när det gäller Yttrandefrihetskommittén. Det var ordföranden som reserverade sig, inte ledamöterna i kommittén. (MARIA ABRAHAMSSON (M): Det var bara han som var för förslaget.) Det var ordföranden som reserverade sig. Skillnaden är kanske också att vi hanterade komplicerade grundlagsfrågor. Det är lite mer speciellt än att ändra i detta. Tydligen har denna bit gått att göra ganska fort. Det har inte varit några komplikationer. Varför är komplikationerna så mycket större att få med Tranås och Stockholm? Maria Abrahamsson säger att vi brukar vara för rättvisa. Ja, det är precis det vi är. Rättvisan ligger i när vi får med alla. Det är exakt samma sak som att ni inte kommer fram med något när det gäller det kommunala utjämningssystemet. Stockholm kommer att få betala mer till de andra kommunerna, och det vill man inte. Jag tror att det är samma princip här. Det är motstånd från Stockholms kommun att den ska inlemmas i systemet. Det är därför regeringen får problem med detta. Det är vad jag tror. Rättvisa får du inte förrän alla är med. Ska vi ha ett enhetligt system som omfattar alla ska Tranås och Stockholm också vara med. Man har förspillt ett och ett halvt år i utredningsskedet från den första promemorian. Man borde ha kunnat komma ganska bra långt.

anf.48 Gunnar Andrén (FP):

Herr talman! Stockholms och Tranås kommuner, som är huvudmän för begravningsverksamheterna inom sina förvaltningsområden omfattas inte av förslaget. Regeringen avser dock att utreda hur även avgifterna för begravningsverksamheterna i Stockholms och Tranås kommuner kan inlemmas i systemet med en enhetlig begravningsavgiftssats. Det är regeringens förslag. Det är också utskottsmajoritetens förslag, och det är vad som gäller. Sannolikheten för att man skulle komma att skjuta på detta beroende på att Stockholms kommun inte kommer att biträda förslaget och vilja ingå är betydande. Jag har en uppställning över de genomsnittliga skattesatserna i landet. Detta skulle betyda att människor i följande län i genomsnitt - vi har 787 huvudmän, så det är lite olika på olika håll - även efter 2016, om förslaget inte skulle träda i kraft, skulle få högre avgifter än vad de skulle få annars. Det är Södermanlands län, Jönköpings län, Kronobergs län, Kalmar län, Gotlands län, Blekinge län, Skåne län, Värmlands län, Örebro län, Dalarnas län, Gävleborgs län, Västernorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län. I alla dessa områden kommer människor med det nuvarande förslaget att få sänkt begravningsavgift. Det är också en viktig del av detta. Jag kan däremot som boende i denna region vara bekymrad för att skattesatsen kommer att i genomsnitt höjas ungefär 14 öre i denna region. Detta drabbar inte bara höginkomsttagarna. De kan kanske stå ut med detta. Men det är väldigt många människor som har låga inkomster också i den här regionen. Vi får ta den smällen.

anf.49 Helene Petersson i Stockaryd (S):

Herr talman! Det är fortfarande tal om ett utjämningssystem som inte ska omfatta hela Sverige. Det är vad vi tycker är problematiskt. Det kommer upp samma diskussion när vi talar om det kommunala utjämningssystemet. Stockholm vill inte vara med. Ska riksdagen tillåta Stockholm att inte vara med? Jag har väldigt svårt att se det. Det sägs att människor kommer att få sänkt avgift. Ja, det kommer de att få. Men de kommer kanske att få en ännu mer sänkt avgift när vi får in Stockholm. Jag tror att vi kan bortse från Tranås. Där ligger avgiften ungefär som i medelförsamlingarna. Det innebär inte någon tillförsel eller bortförsel av pengar. Men det är Stockholm det är fråga om. Fortfarande menar jag att det finns tid. Det finns tid att tillsätta denna utredning och se till att det läggs fram ett totalt förslag som omfattar hela Sverige. Det är rättvisa för Socialdemokraterna.

anf.50 Gunnar Andrén (FP):

Herr talman! Vad som är rättvisa kan man alltid diskutera; det har vi lärt oss här, till exempel när det gäller fastighetsskatt. Vad som är rättvisa i ett ögonblick kan vara mindre rättvist i ett annat, så låt oss lämna det argumentet. Däremot tror jag att det är viktigt att vi får en enhetlig begravningsavgift i hela landet. Jag tror att det är en klok linje som regeringen har valt när man inte kan få med Stockholms stad på detta i nuvarande situation. Det är i första hand av konstitutionella skäl som man inte kan göra detta. Då är det klokt att man ser till att nästan alla andra kommuner - 288 av de 290 kommunerna i landet - kommer att omfattas av detta. De vet vad som gäller från den 1 januari 2016, och man kan säga att det i genomsnitt kommer att bli sänkt avgift i alla de län som jag räknade upp. Herr talman! Låt mig allra sist ta upp en annan aspekt, som inte är polemisk och som jag glömde i mitt inledningsanförande. Det finns en enda aspekt i sammanhanget som är något problematisk, nämligen den att genom den konstruktion som vi nu får kommer man inte längre att ha någon kostnadspress på sig i de enskilda församlingarna. De kan nästan bortse från vad det kommer att kosta i och med att det blir en utjämning i hela landet. Det gör att de enskilda församlingarna möjligen kommer att bortse från vikten av att ha en rationell begravningsverksamhet. Men jag hoppas att det inte blir så. Detta är någonting som myndigheten, Kammarkollegiet, får arbeta med framöver så att verksamheten inte blir för ekonomiskt vidlyftig.

anf.51 Helene Petersson i Stockaryd (S):

Herr talman! Desto viktigare är det då att ha en närmare dialog och ett samråd med Svenska kyrkan. Vi här i riksdagen har genom begravningslagen gett Svenska kyrkan i uppdrag att hantera begravningsverksamheten. Det har man skött på ett bra sätt. Det var problem i början i och med att man inte visste hur man skulle hantera de andra religionernas olika önskemål när det gäller begravningar. Men man har skött det på ett ypperligt sätt. Vad jag har kunnat läsa mig till finns det inget som man vill ändra i detta, utan det är fortfarande Svenska kyrkan som ska hantera det. Därför måste dialogen ske. Det är bra när Gunnar Andrén säger att det inte går att få med Stockholm. Det är precis det jag tror att det hänger på, och nu känner jag att jag också har fått det bekräftat. Man är motståndare till att gå med i detta, för man ser att de egna församlingsmedlemmarna, eller kommuninvånarna i detta fall, får en höjd skatt. Då sätter man sig på bakhasorna. Då ser man inte till hela landet. Konstitutionella skäl, talas det om. Det skulle i så fall vara kommunernas självbestämmande som det görs inskränkningar i. Men det har vi ju gjort också på andra områden. Kommunerna bestämmer inte allting. De får inte göra precis som de vill, ta ut vilka avgifter som helst och så vidare. Vi har en del att säga till om här, och det får beslutas i lag även om kommunernas självbestämmande är högt - och det tycker vi också att det ska vara. Men jag tycker inte att det är något skäl i detta fall.