anf.128 Leif Jakobsson (S):
Herr talman! I dag debatterar vi skatteutskottets betänkande om beskattning av företag, kapital och fastigheter. Jag står bakom alla de socialdemokratiska reservationer som finns i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 8.
I samband med budgetbehandlingen debatterade vi förslaget från regeringen om en kraftigt sänkt bolagsskatt - drygt 8 miljarder. Vi kritiserade tilltaget och sade att det hade varit mycket bättre politik att satsa de miljarderna på att bygga Sverige starkare, ge ungdomar utbildning och arbete. I ett läge med massarbetslöshet prioriterade ni i Alliansen att bättra på storbankernas nettovinster.
Vi varnade för att ni skulle skapa oro i vår omvärld, att våra goda grannar skulle tvingas följa med i detta race mot botten. Och mycket riktigt ser vi nu att Danmark känner sig tvunget att följa med ned till 22 procent i bolagsskatt - en utmaning som kommer att kräva nedskärningar i deras välfärd.
Effekterna i Sverige ser vi också. Storbankerna har utdelningsfest, trots att finansministern har höjt sitt finger mot det. Men i vanlig ordning händer ingenting. Ni valde att höja aktieutdelningarna i bankerna framför arbetslöshetsbekämpning och framför våra förslag att i stället förbättra för de mindre företagen genom att ta bort sjuklöneansvaret den andra veckan. Det kommer vi inte att glömma.
Herr talman! Historien om svensk tonnageskatt är historien om hur alliansregeringen genom att inte göra någonting har jagat snart hela sjöfartsnäringen ur Sverige. Den 2006 nytillträdda regeringen fick ett färdigt underlag på sitt bord om hur beskattningen av sjöfarten skulle kunna förändras så att vi skulle kunna behålla svenska sjöfartsjobb. Men ingenting har hänt i Regeringskansliet. Här i riksdagen har frågan däremot levt, och vi har i enighet krävt att regeringen ska komma med förslag om en tonnageskatt. Men det har förhalats och det har förhalats.
Det sorgliga i sammanhanget är att för varje gång vi har diskuterat frågan har ännu fler svenska fartyg flaggats ut och ännu fler svenska jobb försvunnit, nu är det inte längre bara till exotiska länder utan till grannländer som Finland, som har infört tonnageskatten. Vi är sist i Europa, och nu sitter vi här med svartepetter. Massor av jobb har försvunnit och kompetensen i sjöfartsnäringen är snart ett minne blott. Den svenska sjöfartstraditionen, som man väl får säga började med Leif Erikssons upptäcktsfärder i Vinland, tycks sluta med den borgerliga regeringens handlingsförlamning på 2010-talet.
Försöken att gömma undan frågan i en ny större utredning imponerar inte. Vi accepterar inte den tidsplanen, att vi ska gräva ned den här frågan ända till den 15 november 2014. Det måste till en tidtabell och det måste till signaler från riksdag och regering om att det kommer att bli en tonnageskatt. Då kanske vi kan rädda de sista resterna av svensk sjöfartsnäring.
Ett av de största hindren för tillväxt och utveckling i vårt land är bostadsbristen, framför allt bristen på hyresbostäder som gör det enklare att söka jobb efter sin kompetens på andra orter än där man bor och att gå till högre studier. Nu byggs det alltför lite i Sverige. Därom tror jag att alla numera är överens.
När Mats Odell tillträdde som bostadsminister började han med att kraftigt försämra villkoren för att bygga hyresrätter. Han uttryckte det som att marknaden var dopad och att den skulle så att säga avgiftas. Nu har det gått sex år, och för varje år har bostadsproduktionen sjunkit. Då får man väl säga att avgiftningen snart måste vara klar och att den tydligen inte över huvud taget fungerade, eftersom vi är nere på ett rekordlågt bostadsbyggande.
Vi har nu så lite byggande att bostadsbristen tilltar för varje dag och varje månad. Det leder till mer svarthandel och fler oseriösa fastighetsägare som kan tjäna stora pengar på den här bristen.
Fastighetsägarna, Sabo och Hyresgästföreningen har visat att en nybyggd hyreslägenhet blir ungefär 2 000 kronor dyrare i månaden än en ägd lägenhet, även om de är exakt likadana. Då finns inga kostnader för service eller något annat medräknat. Det är bara som en effekt av beskattning och av statens sätt att hantera de olika upplåtelseformerna. I dag är läget att staten subventionerar alla former av bostadsupplåtelse utom hyresrätt. Därför blir den 2 000 kronor dyrare i månaden.
Det är en orimlig situation. Den grundläggande obalansen mellan hyresrätter och andra upplåtelseformer måste angripas snabbt om vi ska kunna fördubbla bostadsbyggandet, vilket är nödvändigt om situationen inte ska förvärras. Regeringen har själv skapat denna orättvisa genom att ta bort investeringsstödet till hyresrätter och studentbostäder och genom att ta bort räntebidragen. De statliga utgifterna balanserade värdet av ränteavdragen på ägda bostäder. Nu är obalansen sådan att det är fruktansvärt svårt att bygga hyresrätter.
Regeringen har, som i så många andra fall när vi ligger på om brister i samhället, kommit fram till att frågan måste utredas. I vanlig ordning är frågan skickad långt i framtiden. För varje år som bostadsproduktionen ligger på den låga nivån kommer gapet mellan behovet och bostadsbeståndet att öka.
Vi socialdemokrater har en politik för detta. Vi har föreslagit en byggbonus för att få i gång byggandet av hyresrätter och studentbostäder. Det är en lösning på kort sikt, men långsiktigt måste statens ekonomiska uppträdande i förhållande till olika upplåtelseformer neutraliseras så att inte hyresrätten missgynnas längre.
Herr talman! Klimatomställningen är vår tids ödesfråga. Ingen insats eller åtgärd får negligeras. Sverige hade före regeringsskiftet en ledande position i världen på området, men nu ser vi hur länder som Tyskland sprungit ifrån rejält. Människor i allmänhet är oroade och beredda att göra vad de kan. En sådan handling är att producera klimatsmart energi i sina kooperativ och bostadsrättsföreningar. Det är en viktig pusselbit att underifrån minska belastningen på nätet. Tyvärr sätter våra skatteregler hinder i vägen. Kooperativ som producerar el tvingas skatta för mellanskillnaden mellan marknadspris och eget pris. Det kan diskuteras principer i det oändliga, men här måste faktiskt sunt förnuft gå före. Om kooperativ ser en möjlighet att både göra en insats i klimatpolitiken och göra sig mindre beroende av energijättarna, ja då ska inte staten lägga hinder i vägen. Vi vill att det skyndsamt ska tillsättas en utredning för att ta bort straffbeskattningen.
I betänkandet har vi socialdemokrater ett särskilt yttrande om skatteplanering i samband med 3:12-reglerna. Vi fick ta del av en redogörelse från en Esorapport i utskottet om hur allt fler höginkomsttagare kommer undan skatt de borde betala genom att göra om inkomst av tjänst till bolagsinkomster.
Vi värnar bra och generösa 3:12-regler för riktiga företag som bedriver näringsverksamhet, som anställer folk och utgör viktiga pusselbitar för att bekämpa arbetslöshet, men om så generösa regelverk ska kunna försvaras får inte andra använda dem som kryphål. Därför måste de täppas till fort.
Denna fråga ska jag debattera med finansministern i kammaren på fredag. I dag nöjer jag mig med att hänvisa till vårt särskilda yttrande. Men ett löfte är att vi i den här frågan kommer igen. När de mest välbeställda i samhället använder kryphål i lagstiftningen för att slippa bidra med sin andel av skatten måste vi reagera snabbt och beslutsamt.
(Applåder)
anf.129 Mats Pertoft (MP):
Herr talman! Det finns två bitar i skattesystemet som är viktigt för Miljöpartiet, dels att skapa rättvisa förutsättningar för framtiden, dels att styra mot en klar ökad hållbarhet i våra liv.
Vi vill ta upp den tråd som föregående talare Leif Jakobsson tog upp när det gäller uttagsbeskattning av vindkraftskooperativ, vilken tas upp i reservation 4 och som jag yrkar bifall till.
Vad vi behöver i Sverige är en folkrörelse för omställning. Den folkrörelsen saknas tydligt, och den här regeringen har inte lyckats skapa denna otroligt viktiga folkrörelse. Det är en folkrörelse som skulle kunna bygga ett framtidens Sverige som är klimatneutralt, som tar frågan om klimatomställning på allvar. Det är bekymmersamt att regeringen helt har slutat att intressera sig för denna fråga, åtminstone dess ledande företrädare, trots att de för några år sedan hyllade koldioxidskatt och sådant.
För några månader sedan var jag på ett studiebesök i Tyskland i Baden-Württemberg. Det är en delstat med en regering som leds av en grön ministerpresident. Det är kanske ingen tillfällighet att det är den delstaten som kallar sig bilismens hemland. Mercedes-Benz och Porsche har sina fabriker där. Men där finns det fler arbetsplatser i klimatomställningsindustrin än i bilindustrin. Där är det en folkrörelse att bygga vindkraftverk och solceller på taken. Där är det en folkrörelse att ställa om klimatet. Det är så mycket folkrörelse att man aktivt har beslutat sig för att stänga av kärnkraftverken. Det är den delstat där folkrörelsen mot kärnkraft en gång startade i Tyskland, vid kärnkraftverket i Wyhl i Kaiserstuhl. Det var inte studenter eller vänstermänniskor utan bönder i trakten som byggde motståndet. Det är det motståndet som har lett till en omställningsfolkrörelse.
Det är detta vi är ute efter när vi vill ändra uttagsbeskattningen på vindkraftskooperativ. Vi behöver folkrörelser i Sverige som vill ställa om, som vill bygga om, Sverige till en framtid och som kan skapa de jobb vi behöver. De jobben skapas inte genom att låta de stora jättarna fixa allt och bygga ännu fler kärnkraftverk. Vi vet att där finns inte många jobb.
Jag kan lägga till att Anders Borg har lovat att utreda detta. Men han har väl inte tillsatt en utredare, antar jag. Han brukar inte det. Då faller frågan i glömska. Men jag är glad att Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har en gemensam reservation på denna punkt. Vi behöver fler folkrörelser i landet. Det ska vara folkrörelser som kan bygga ett nytt och hållbart Sverige. Vi behöver ett hållbart Sverige. Det är så jobben skapas.
Det är också viktigt att tänka på bostäder. Jag bor i Stockholmsregionen, och jag är ordförande i Miljöpartiet i Stockholmsregionen. Det är en region där det råder akut bostadsbrist.
I min hemkommun Södertälje är ordet trångboddhet inte ett namn som kan användas. Det är betydligt värre än så, särskilt om man räknar alla flyktingar från Syrien som släktingarna tar emot. Det kan bo tio personer, två tre familjer, i en två- eller trerummare. Man kan inte säga nej till släkten, och det finns inga bostäder. Varför inte? Jo, för att det har varit för dyrt att bygga.
Därför behöver vi en mer rättvis och likvärdig beskattning av boendeformerna. Det är inte villor eller ROT-avdraget som kommer att fixa bostadsbyggandet. Vi behöver en klimat-ROT för dessa bitar. Vi behöver en rättvis och likvärdig beskattning för de olika boendeformerna. Även här behövs det en folkrörelse. Egentligen behöver vi lite grann av det bostadsbyggande vi hade på 60-talet för att bygga om Sverige, för att skapa de jobb som behövs för att klimatanpassa landet.
Jag vill ta upp en sista punkt där vi är lite mer positiva till regeringen än föregående talare, nämligen tonnageskatten. Jag uppskattar faktiskt att utskottet har kommit fram till en skrivning som betonar att i lösningen för tonnageskatt ska hållbarhetsfrågan vägas in.
Det tror jag också är viktigt, när vi ser vilka problem vi har med svaveldirektiv och andra saker som belastar sjöfarten samtidigt som de absolut är nödvändiga. Då är det viktigt att vi försöker hitta lösningar där.
Samtidigt är det viktigt att betona det som finns i utskottstexten, nämligen att tålamodet håller på att tryta när det gäller att komma fram till lösningar. Det har funnits åtminstone två tillkännagivanden. Näringen har efterlyst frågor. Det har tagit lång tid för regeringen att få till stånd en utredare. Ibland undrar man om de där tjänsterna är väldigt oattraktiva, eftersom det verkar vara svårt att tillsätta dem. Det gäller inte bara denna fråga. Man undrar om det beror på arbetsförhållandena eller om det är andra skäl.
Det är viktigt att det kommer fram resultat här, och som sagt gärna med ett hållbarhetsperspektiv. Vi behöver ett hållbarare Sverige, och där är skatteverktyget otroligt viktigt - att verka för att skapa incitament för att skapa denna hållbarhet.
Därför yrkar jag, som sagt, bifall till reservation 4 och hoppas att vi kan gå mot en tid då vi får lite mer hållbara folkrörelser i Sverige. Vi behöver det i detta land.
anf.130 Thoralf Alfsson (SD):
Herr talman! "Att sådana gigantiska energiinvesteringar håller på att genomföras i vårt land som redan har ett väl fungerande och fossilfritt elsystem är obegripligt. Om avsikten vore att minska koldioxidutsläppen borde investeringarna på hundratals miljarder i stället riktas mot transportsektorn där cirka 35 procent av de fossila utsläppen sker i dag."
Det är Kungliga Vetenskapsakademiens energiutskott som uttrycker dessa hårda ord om vindkraftsutbyggnaden i en debattartikel som publicerades i Svenska Dagbladet under förra året. Det finns många stycken i artikeln som är värda att citera, men jag ska nöja mig med bara ytterligare ett stycke.
"Det är beklagligt att Sverige försatt sig i denna situation utan att det på något sätt varit nödvändigt. Behovet av fossilfri el i Sverige täcks av befintliga energikällor. Ur nationalekonomisk synpunkt måste i princip huvuddelen av kostnaden för en överdriven utbyggnad av vindkraften vara en förlust då den uppenbarligen inte behövs. Den svenska vindkraftutbyggnaden skulle inte ha varit möjlig utan omfattande 'subventioner' (i form av elcertifikat) i mångmiljardklassen som därtill huvudsakligen gagnar utländsk industri."
Det är en ganska kraftfull sågning av svensk vindkraftsutbyggnad av Kungliga Vetenskapsakademiens energiutskott.
Nu är det dock inte bara elcertifikatet som är en subvention för vindkraften, som Kungliga Vetenskapsakademien skriver. Vindkraften har även en kraftig subvention när det gäller fastighetsskatten. Alla elproduktionsenheter oavsett om det är vindkraft, vattenkraft, kärnkraft eller annan typ av produktionsenhet betalar en fastighetsskatt. Kärnkraftsenheter har dessutom en effektskatt.
Nu kan man tro att dessa fastighetsavgifter borde vara något så när på samma nivå, men så är inte fallet. För cirka sex år sedan var skillnaderna i fastighetsskatten inte så stora. Den var 0,5 procent för kärnkraft och vindkraft, medan den var 1,2 procent för vattenkraft. Fastighetsskatten har sedan höjts i flera steg för vattenkraften och motsvarar i dag hela 2,8 procent. Vindkraftverk har däremot fått en sänkt fastighetsskatt till endast 0,2 procent. Det innebär en 14 gånger högre procentsats i fastighetsskatt för vattenkraft i jämförelse med vindkraft.
I praktiken innebär detta att vattenkraften drabbas av en skatt på ca 8 öre per producerad kilowattimme, enligt Svensk Energi, som besökte skatteutskottet under hösten. Det kan liknas vid en kraftig straffbeskattning av en fossilfri energikälla, vilket hotar att leda till att framtida investeringar och reinvesteringar i vattenkraftverk får stryka på foten, något som skulle vara mycket olyckligt, inte minst då vattenkraften i dag får allt större krav på sig som reglerkraft för framför allt vindkraften.
Kärnkraften har en skatt som motsvarar ca 5,5 öre per producerad kilowattimme. Den stora subventionen får vindkraften, som bara belastas med ca 0,5 öre per producerad kilowattimme. Det är en subvention som tillsammans med elcertifikaten fullständigt snedvrider konkurrensen mellan de olika energislagen, vilket Kungliga Vetenskapsakademien uppmärksammat. Men även företrädare för Sveriges energikrävande basindustri är kritiska till den rådande utvecklingen.
Sverigedemokraterna anser att fastighetsskatten ska harmoniseras och göras mer jämbördig mellan de olika elproduktionsanläggningarna.
Därmed yrkar jag bifall till reservation nr 3.
Herr talman! Tonnageskatten har alliansregeringen valt att köra i långbänk. Den första utredaren redovisade sitt uppdrag redan i februari 2006. Sedan dess har inget hänt. I januari beslutade regeringen om ännu en utredning om tonnageskatten och andra stöd för sjöfartsnäringen. Utredaren har fått närmare två år på sig att redovisa sitt uppdrag. Därmed ligger en förändring och införande av tonnageskatt många år fram i tiden.
Läget inom den svenska sjöfarten är akut, skriver företrädare för sjöarbetsmarknadens parter i ett brev till skatteutskottet. Den svenska sjöfartsnäringen har i dag inte möjlighet att konkurrera med utländska aktörer på lika villkor. Denna obalans har lett till att den svenskflaggade handelsflottan de senaste fyra åren har krympt med 98 fartyg och att det nu återstår endast 114 fartyg - i det närmaste en halvering av den svenskflaggade handelsflottan. Därmed beräknas att närmare 5 000 svenska arbetstillfällen samt många säsongsjobb försvunnit. Med samma utveckling de kommande fyra åren kommer den svenska sjöfartsnäringen att riskera att bli mer eller mindre utraderad.
Frågan är varför en sänkning av restaurangmomsen var så viktig och infördes med kort framförhållning men att svensk sjöfartsnärings vara eller icke vara prioriteras så lågt av alliansregeringen. Har Alliansens arbetslinje ännu inte gått till sjöss?
Sverigedemokraterna anser att tonnageskatten bör genomföras skyndsamt för att skapa samma förutsättningar för svensk sjöfart som övriga konkurrentländer har.
Därmed vill jag yrka bifall till reservation nr 6.
Herr talman! Bristen på studentbostäder är stor i de flesta av Sveriges högskoleorter. Störst är bristen i storstäderna. Trots talrika vallöften från regionala och kommunala regeringsföreträdare har byggandet av studentbostäder inte kommit i gång till dags dato. Tvärtom har enligt Boverkets och SCB:s statistik byggandet av studentbostäder i princip upphört. För att stimulera byggandet av studentbostäder vill Sverigedemokraterna att studentbostäder klassificeras som elevhem, där ingen fastighetsavgift tas ut.
anf.131 Jacob Johnson (V):
Herr talman! Skatt på företag, kapital och fastighet brukar gå under samlingsbegreppet kapitalskatter. Tidigare ingick även förmögenhetsbeskattning och arvsskatt här, men de är ju för närvarande avskaffade.
Totalt inbringade dessa skatter mellan 100 och 200 miljarder kronor under 2000-talets första decennium, motsvarande mellan 8 och 14 procent av de totala skatteintäkterna eller mellan 5 och 9 procent av bnp. De två andra stora skattegrupperna skatt från konsumtion respektive arbete ger avsevärt större intäkter till samhället.
I Sverige liksom några andra skandinaviska länder har vi sedan skattereformen i början av 1990-talet en så kallad dual beskattning, vilket innebär att kapitalinkomster beskattas separat från arbetsinkomster enligt en särskild skatteskala, för närvarande vanligen 30 procent - samma skattesats oberoende av kapitalinkomst till skillnad från den progressiva skatteskalan för inkomster från arbete. Det medför till exempel att en förmögen person som har en kapitalinkomst på 1 miljon kronor om året får betala ca 300 000 kronor i skatt, medan en högavlönad expert, läkare, verkschef eller liknande som tjänar 1 miljon kronor om året på utfört arbete betalar ca 400 000 kronor i skatt eller alltså 100 000 kronor mer än för den motsvarande arbetsfria kapitalinkomsten. Man kan verkligen fråga sig om det ska löna sig att arbeta eller att vara förmögen. Det är ett problem som den skatteöversyn som vi föreslår bör ta upp.
Skattestatistisk årsbok sammanställer varje år utvecklingen vad gäller våra skatter, inklusive kapitalskatterna. I årsboken för 2012 sägs bland annat att kapitalinkomster i allmänhet och kapitalvinster i synnerhet är starkt koncentrerade till hushåll med de största inkomsterna. Den tiondel av befolkningen som har de största vinsterna realiserade mer än 99 procent av totalsumman. Den ojämna fördelningen gör att kapitalvinsterna i hög grad har bidragit till den kraftigt ökande inkomstspridningen i samhället.
Herr talman! De ökade ekonomiska skillnaderna drar isär Sverige. Ojämlikheten ökar, och kapitalvinsternas ojämna fördelning är en viktig orsak till detta. En annan viktig förklaring till den ökade inkomstspridningen är den avskaffade fastighetsskatten, som gett mycket stora skattesänkningar till välbärgade familjer i storstädernas solsideområden. Vi menar från Vänsterpartiets sida att det av fördelningspolitiska skäl, för att öka jämlikheten, minska inkomstspridningen men även för att få in välbehövliga skatteintäkter, att kapitalskatterna genomgående kan höjas, bland annat genom återinförande av fastighets-, förmögenhets- och arvsskatt, dock med rimliga fribelopp.
Nu är det svårt att beräkna effekterna till exempel av en återinförd förmögenhetsskatt eftersom statistik om förmögenhetsfördelning saknas sedan förmögenhetsskatten avskaffades. Vi vet att 2007 ägde 1 procent av de mest förmögna hela 25 procent av förmögenheterna. Men vi kan gå till vårt grannland Norge för att studera ett annat skattesystem. Där har man såväl fastighets- som förmögenhets- och arvsskatt.
Herr talman! Även bolagsskatten ingår bland kapitalskatterna. Regeringen har sänkt bolagsskatten från 26,3 procent till 22 procent med motiveringen att den internationella konkurrensen kräver sänkt bolagsskatt. Det är ett argument vars relevans jag starkt ifrågasätter.
Sverige hade redan en totalt sett konkurrenskraftig bolagsskatt. En jämförelse visar till exempel att Sverige före sänkningen hade lägre bolagsskatt än genomsnittet för våra tio viktigaste handelspartner, inklusive de så kallade Briksländerna. Medelvärdet för dessa länder låg på drygt 29 procent om man väger de olika ländernas bolagsskattesats mot deras vikt för Sverige som handelspartner. För att ge några exempel kan jag nämna att Tyskland har 30 procent, Norge 28 procent, USA 39 procent och Brasilien 34 procent i bolagsskatt.
Nu gäller dessa jämförelser den formella nivån på bolagsskatten. Om vi i stället tittar på den verkliga bolagsskattenivån i Sverige är den i praktiken mycket lägre på grund av förmånliga avdragsmöjligheter för räntekostnader, avskrivningar, periodiseringar med mera. Skatteverket redovisar varje år hur stora dessa justeringar är. De senaste siffrorna är för 2010. Då hade företag som gick med vinst efter alla avdrag en inbetald skatt på enbart 13,7 procent. Ser man till perioden 2000-2010 var den inbetalda skatten i förhållande till företagens resultat efter finansnetto i genomsnitt endast ca 15 procent. Det är orimligt att påstå något annat än att bolagsskatten i Sverige har varit mycket konkurrenskraftig också internationellt sett.
Herr talman! Jag beskrev inledningsvis vårt så kallade duala skattesystem och de effekter det medför. I betänkandet belyses det väl av två exempel, nämligen 3:12-reglerna och det som kallas carried interest. Jag tar upp dessa frågor i reservation 2, som jag passar på att yrka bifall till.
I somras presenterade ESO, Expertgruppen för offentlig ekonomi, en uppföljning av hur 3:12-reglerna för fåmansföretag används. Som vi har hört tidigare här fick vi en presentation av det i utskottet. Enligt rapporten kom man bland annat fram till att reglerna leder till utbredd omvandling av inkomster från tjänst till inkomster av kapital för att tillgodogöra sig den lägre skatten på kapitalinkomster. Detta utförs främst av manliga höginkomsttagare, revisionsbyråer etcetera, vilket bland annat leder till ökade inkomstskillnader efter skatt i samhället i stort. Men författarna har även funnit att nybildade fåmansföretag gör färre reala investeringar, att andelen fåmansföretag som är holdingbolag och skalbolag har ökat, och att det sparade gränsbeloppet till holdingbolag kan uppskattas motsvara så mycket som 23 miljarder kronor i framtida förluster i skatteintäkter, även om den siffran är osäker. Den omfattande inkomstomvandlingen leder till en missvisande makroekonomisk statistik, eftersom nya fåmansföretag som uppenbart har gjorts primärt av skatteplaneringsskäl kan tolkas som bevis för nyföretagandet medan det i själva verket handlar om skatteplanering.
Med anledning av rapporten ställde jag en interpellation till finansminister Anders Borg, som då tillbakavisade mina frågor om utvärdering av reglerna med anledning av rapporten och sade att han inte hade ingen avsikt att vidta några åtgärder beträffande 3:12-reglerna. Men det var i höstas, i november. Sedan dess har något hänt. Ekot tog upp frågan för en dryg månad sedan, och då uttalade sig Borg lite annorlunda. Då kritiserade han att högavlönade använder reglerna för skatteplanering och att agerandet undergräver systemets legitimitet. Now we are talking, skulle man kunna säga.
Utskottsmajoriteten konstaterar i betänkandet lakoniskt att indikationer på ökad aggressiv skatteplanering med hjälp av 3:12-reglerna enligt ett uttalande från finansministern har medfört att regeringen avser att se över reglerna så att de inte missbrukas. Jag välkomnar naturligtvis detta men anser fortfarande att en ordentlig utvärdering av reglerna behöver göras.
En liknande problemställning gäller det som kallas för carried interest, som är en typ av ersättning eller pengar som betalas till förvaltare av private equity eller hedgefonder. Det är i huvudsak en prestationsbaserad form av ersättning baserad på inkomsten i investeringarna, och det syftar till att skapa ett intresse hos fondförvaltaren av att fonden utvecklas väl. Nu pågår rättslig prövning om dessa ersättningar ska beskattas som lön eller som kapitalinkomst. Skatteverkets bedömning är att carried interest ska ses som ersättning för det värdeskapande arbete som riskkapitalisternas rådgivare har stått för. Eftersom det arbetet har utförts inom ramen för rådgivningsbolagen bör carried interest beskattas som inkomst av tjänst i de anställningarna enligt gällande lag.
Vänsterpartiet anser att detta bör förtydligas i lagstiftningen, så att det klart ska framgå att carried interest ska beskattas på motsvarande sätt som bonus i inkomstslaget tjänst och att arbetsgivaravgifter ska utgå.
Herr talman! Låt mig avslutningsvis bara säga att jag givetvis står bakom övriga V-reservationer, till exempel när det gäller avdrag för forskning och utveckling för små och medelstora företag, men att jag för tids vinnande avstår från att yrka bifall till dessa.
anf.132 Ulf Berg (M):
Herr talman! Jag tänkte börja med att tillägna denna debatt vår ordförande i skatteutskottet, Henrik von Sydow, som firar sin födelsedag här och nu. Vad kan man mer begära än att få vara med om en skattedebatt? Vi ska försöka göra den så bra som möjligt ur ordförandens perspektiv.
(Applåder)
Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i SkU17 och avslag på samtliga reservationer.
Detta betänkande behandlar allmänna motioner inom området beskattning av företag, kapital och fastigheter. Detta är ett viktigt ämnesområde, där vi i Alliansen har genomfört ett stort antal förbättringar. Vi har genomfört förändringar i de så kallade 3:12-reglerna, tagit bort förmögenhetsskatten och sänkt arbetsgivaravgifter generellt men även för ungdomar upp till 26 år och för äldre från året efter att de har fyllt 65. Vi har sänkt restaurangmomsen och sänkt bolagsskatten.
Det kan inte nog understrykas vikten av ett välmående och konkurrenskraftigt näringsliv. Höga skatter som inte företagen kan bära leder ofelbart till utslagning och flytt av produktion eller hela företag utanför våra gränser. Det i sin tur leder till att vi får svårigheter att finansiera vår välfärd i form av rättsväsen, skola, vård och omsorg, för att ta några viktiga exempel. Då landar vi i arbetslinjen och vikten av att de som kan och vill arbeta kan göra det. Men då behöver vi jobben.
Vi lever fortfarande i en konjunktur som inte visar allra bästa formen. Mot bakgrund av det kan vi konstatera att vår politik med ordning och reda i statens finanser har gjort att vi klarat oss bra på det stormande havet. Men arbetslösheten är utan tvekan ett gissel, speciellt för våra ungdomar som fortfarande inte kommit in på vår arbetsmarknad. Det är då mycket underligt att Socialdemokraterna föreslår dubblerade arbetsgivaravgifter för ungdomar. Denna ungdomsskatt kommer naturligtvis att göra det ännu svårare att komma in på arbetsmarknaden.
Jag tillhör dem som sätter stort hopp till Företagsskattekommittén. Jag förväntar mig bra förslag som ytterligare förbättrar klimatet för våra hårt arbetande företagare. När det gäller skatt på kapital är det nödvändigt med skatter som inte förhindrar kapital att leta sig till företag. Forskningen visar tydligt att en bred kapitalbas leder till ökat företagande men även till höjda löner inom dessa branscher. Jag misstänker dock att alla inte kommer att jubla om ägarskatterna sänks. Men det är ack så nödvändigt för jobben.
Herr talman! Vi har i dag fokus på några få företag som slussar ut vinstmedel till skatteparadis. Vi har vidtagit åtgärder för att hindra ren skatteplanering av den osunda varianten. Med all säkerhet kommer ytterligare skärpningar att komma som förslag. Men det är viktigt att inte låta sig förblindas av undantagen. De flesta företagare arbetar hårt, och kapital som frigörs i verksamheten återinvesteras.
Många har satt hus och hem i pant för att starta företag. Kan kapitalanskaffningen underlättas kommer säkert sömnen hos en del företagare att bli bättre när det är dåliga tider. Det är naturligtvis en avgörande skillnad om maskinen är betald eller om det är ett lån på huset upp till nocken som finansierar det hela.
Sedan är det viktigt att framhålla att alla företag inte blir framgångsrika. En del kommer att tvingas till nedläggning. Därför är dagens platt-tv-apparater billigare än gårdagens, och alla har inte klarat av den konkurrensen. Marknadsekonomi var namnet. Det är något som kräver klara regler och kontroller för att fungera, inte full frihet som en del kanske tror. En bra ishockeymatch i Leksand kräver tydliga regler och bra lag men också en bra domare. På förekommen anledning tänker jag också tillägga: en god ekonomi.
Herr talman! Trots lågkonjunkturen ökar antalet sysselsatta. Vi har i dag över 200 000 fler i sysselsättning jämfört med 2006. Det är lika många färre i utanförskap. Vi minns alla den sysselsättningslösa tillväxt som fanns när Alliansen tog över ansvaret att leda landet. Det visar tydligt att politik gör skillnad. Det är viktigt att påminna om att det, hur besluten än formuleras, i slutändan är medborgarna som får betala kalaset.
Vi är ett exportberoende land, och då drabbar lågkonjunkturen oss extra hårt. Då är det inte mer av det som inte fungerade förr som är medicinen. Det verkar som om Socialdemokraterna gärna ser tillbaka och tycker att det var bättre förr.
Var det bättre med en förmögenhetsskatt som gjorde att kapitalet försvann till skatteparadis utan möjlighet för Skatteverket att kontrollera? Nu finns det informationsutbytesavtal, och vi kan se hur kapitalet åter strömmar in i vårt land. Det är kapital som ofta kan användas för att utveckla befintliga men även nya företag. Låt oss inse att förmögenhetsskatten bara var till för dem som inte hade råd att planera bort den.
Fastighetsskatten, där grannens fastighetsköp lade grunden till nya och högre taxeringsvärden, med kraftigt ökad skatt som följd, tvingade i vissa fall bort människor från sina hem när grannens inkomst avgjorde nivån på skatten, inte den egna och många gånger kanske betydligt lägre lönen. Dagens fastighetsavgift är förutsägbar, och det underlättar naturligtvis i människors vardag.
Det finns nu en pågående utredning som ser över beskattningen av hyresrätter och vissa andra boendeformer. Nu vill de rödgröna värna studentboenden. Dessa boenden ingår i den tillsatta utredningen. Därför måste man fundera på om det är nödvändigt att slå in öppna dörrar. Varför inte avvakta utredningens förslag? Börjar oppositionspartierna fundera över klokskapen i att de sade nej till reformen om andrahandsuthyrning?
Det är fortfarande lite svårt att följa vad Socialdemokraterna vill med sin skattepolitik. De socialdemokratiska ledamöterna från skatteutskottet har ofta tagit i så de har blivit högröda i ansiktet när man har ondgjort sig över låg- och medelinkomsttagarna, som har fått skattesänkningar tack vare jobbskatteavdraget.
Olika rapporter har ifrågasatts om de visar på att arbetslinjen fungerat bättre med jobbskatteavdragen. Nu går Stefan Löfven till och med ut och säger att om det införs ett femte jobbskatteavdrag ska det inte tas bort om man vinner valet. Delar Leif Jakobsson sin partiledares syn, och tänker han beordra rättning i det socialdemokratiska ledet? Eller blåser han till anfall mot sin partiledare i frågan?
Vad säger Vänsterpartiet om denna inriktning? Om nu Socialdemokraterna nöjer sig med en skattechock på 30 miljarder så tycker Vänsterpartiet att höjda skatter med över 90 miljarder är den rätta medicinen för att få fart på hjulen.
Och vi har hört här från talarstolen att Vänsterns representant Jacob Johnson nästan har en tår i ögat av att sakna förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten. Det är ingenting som vi saknar. Skatt på kapital är alltid skadligt.
Herr talman! Tonnageskatten har varit en fråga som vi tidigare haft en bred uppslutning kring. Nu är äntligen en utredning om hela sjöfartsnäringen tillsatt. Den tidigare utredningen tog inte hänsyn till de problem som kan uppstå. Nu hoppas vi att bra lösningar kommer att läggas fram som en gång för alla gör att frågan om tonnageskatt kommer att få sin lösning.
Noteras kan att vid ett införande av tonnageskatt gynnas näringen av den sänkta bolagsskatten, och i den delen är det tråkigt att Socialdemokraterna vill försämra för sjöfartsnäringen.
Vi kan konstatera att skillnaden mellan den socialdemokratiska politiken och regeringspolitiken är tydlig. Vi säger att näringslivet ska ha goda förutsättningar. Sverige ska inte sticka ut. Vi ska inte ha skattesatser som jagar iväg någon, men vi ska inte heller gynna banker och elbolag i en utsträckning som är fullständigt orealistisk.
Herr talman! Jag yrkar ännu en gång bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)
anf.133 Leif Jakobsson (S):
Herr talman! Man kan med moderna datorhjälpmedel studera texter. Jag ska göra det när det gäller Ulf Bergs anförande och hur många gånger ordet utredning nämndes som svar på politiska problem och krav.
Det senaste som handlade om tonnageskatten tycker jag faktiskt är anmärkningsvärt. Ulf Berg säger: Nu äntligen blir det en utredning.
Ja, det skulle man kanske kunna säga, eftersom riksdagen så länge har påtalat behovet av att det faktiskt kommer en tonnageskatt. Men då måste man ställa sig frågan: Vad har hänt mellan 2006 och 2013?
Nu säger Ulf Berg: Den gamla utredningen dög inte riktigt.
Vad har ni sysslat med sedan 2006? Okej, ni kunde få 2007 på er att inse att ni måste utreda mer. Men vi ser 2013. År efter år har sjöfartsnäringen berättat om att den svenska näringen minskar och de svenska jobben flaggas ut. Och när man äntligen kommer till skott behöver man nästan två år på sig.
Det här är inte den enda utredning med besvärliga frågor eller frågor som regeringen tycker är besvärliga som skickas över valet i utredningar. Det ser vi på område efter område. Man tillsätter en utredning och låter den jobba över valet så att man slipper ta i den.
Nu har vi sjöfartsnäringen på besök nästa vecka i utskottet. Jag undrar om vi inte, Ulf Berg, skulle kunna ta ett initiativ och säga till regeringen: Nej, vi förväntar oss faktiskt att det kommer ett skarpt förslag när det gäller tonnageskatten innan det här året är slut.
Det vore väl rimligt. Det här borde man väl kunna hinna på två hela mandatperioder.
anf.134 Ulf Berg (M):
Herr talman! Låt oss först påminna oss om att er partikamrat Peter Hultqvist, som satt i konstitutionsutskottet, sparade 300 miljoner kronor på Regeringskansliet. Tack och lov kom det en ny försteman där, och vi fick tillbaka pengarna. Men det är klart att 300 miljoner kronor innebär att resurserna för regeringen dras ned - bara så att vi påminner oss om den delen.
Då kan vi också ställa oss en fråga. År 2004 kom det ett tillkännagivande. Regeringen hade två år på sig. Varför gjorde man ingenting då, om det bara vara att knäppa med fingrarna och leverera en ny lagstiftning?
För drygt en vecka sedan fanns jag här under en debatt om tonnageskatten. Det var en interpellation som finansministern svarade på. Både finansministern och jag frågade då Lars Johansson, som var den som hade interpellerat: Hur löser man problematiken med den skatteskuld som finns, med avdragsregler och liknande, som rederinäringen har skjutit framför sig?
Lars Johansson klarade inte av att leverera ett förslag på hur man skulle göra. Då är det jättebra om vice ordföranden i skatteutskottet nu levererar ett förslag. Då lovar jag att framföra det. Men jag vill veta hur det ser ut. Man måste ju se helheten - det tycker jag är viktigt. Det är lätt att säga, som du gjorde i ditt anförande, att till exempel bolagsskatten var en katastrof. Men varför sänker då Socialdemokraterna bolagsskatten, om det är så galet? Det gör ni ju de facto, och sedan vill ni höja från vår nivå.
Det skulle jag gärna vilja ha svar på.
anf.135 Leif Jakobsson (S):
Herr talman! Utredningen om tonnageskatten kom 2006, och det tillträdde en ny regering 2006. Den har alltså nu haft drygt sex år på sig. Vad har de kommit fram till?
Det finns nog frågor som vi måste lösa, och då tillsätter vi en ny utredning och skjuter den över nästa val, så att frågan inte behöver komma upp.
Det jag frågade Ulf Berg var: Det kan väl ändå inte vara rimligt? Kan vi inte komma överens om i utskottet att säga till regeringen "Se till att bryta ut den frågan och kom tillbaka med tonnageskatten innan året är slut"? Det kan väl bli en bra present till alla de representanter för sjöfartsnäringen som på tisdag kommer till oss i utskottet - att vi lyssnar på dem riktigt ordentligt och faktiskt gör något. Det tycker jag vore rimligt.
Jag funderar också på något annat. Ulf Berg säger i sitt anförande: Vi har gång på gång förbättrat 3:12-reglerna. Ja, det är, precis som jag innan, bra när det gäller företag, viktiga företag som bedriver företagsverksamhet. Men vi fick ju reda på att en fjärdedel av de företag som hade nystartats under de senaste åren inte bedriver någon näringsverksamhet utan bara finns till för att omvandla inkomst av tjänst till inkomst av kapital och på det sättet komma undan statlig skatt och komma undan värnskatten.
Även ni måste väl se att det är förödande för tilltron till skattesystemet om det får lov att fortgå. En fjärdedel av alla nystartade företag är inte några stycken i kanten, utan detta är ett riktigt stort problem.
Vi ska, som jag sade, diskutera det på fredag här i kammaren. Finansministern har nu omvänt sig och sagt att han ska göra något åt det. Jag gissar att det blir en utredning som kommer att få sitta över valet 2014.
anf.136 Ulf Berg (M):
Herr talman! Det blev tyvärr tomt i fråga om lösning på tonnageskatten - jag fick ingen lösning. Jag tror egentligen inte att någon har det heller. Det är en mycket komplicerad fråga som man nog måste vända och vrida på och se från olika håll och kanter för att lösa ut detta med miljarder i skatt. Jag har som sagt inte fått någon lösning på det.
En annan fråga som har varit uppe i debatten är hyresrätten. Där finns det också en utredning. Leif Jakobsson verkar inte vara någon vän av utredningar. Men jag tror nog att det, när man sysslar med lagstiftningsarbete, är viktigt att göra det grundligt och inte lämna saker och ting åt slumpen. Det är nog bra att man ser över det.
Vi kan fundera lite över nivån på skatten för en hyresrätt. Taket är i dag ca 1 300 kronor per lägenhet, 110 kronor i månaden. Jag är inte helt övertygad om att det kommer att bli rusning till att bygga hyresrätter om vi tar bort skatten.
Det var enligt Leif Jakobsson subventionerat. Då måste jag fråga: Vill Socialdemokraterna ta bort ränteavdragen för bostadsrätter och villor? Är det detta man vill, eller vad är det för subvention som ni pratar om? Det skulle jag vilja ha svar på. Jag kan nu konstatera att Leif Jakobsson inte har den möjligheten, men jag tror att vi kommer att debattera den frågan vidare.
Jag tror att det är helt andra saker som behövs när det gäller byggnation och annat, för att få fart på en marknad som i dag är för dåligt konkurrensutsatt och där det byggs alldeles på tok för dyrt. Det är mycket krångliga regler. Men det håller vi också på att utreda, för säkerhets skull.
anf.137 Mats Pertoft (MP):
Herr talman! När Ulf Berg började sitt anförande undrade jag lite grann vilka frågor vi skulle debattera i dag. Det verkar vara ett axplock av allt möjligt.
Jag vill ställa en fråga om något som länge har intresserat mig. Ulf Berg nämnde nedsättningen av arbetsgivaravgiften för unga. Jag kan hålla med Ulf Berg om slutsatsen att om man skulle höja den, då kommer det antagligen att försvinna en del jobb.
Men min fråga - som jag aldrig har fått något svar på från Alliansens sida - är: Hur många jobb skapades genom den nedsättningen? All expertis, folk som undersöker, ekonomer och nationalekonomer säger att det inte skapade några jobb. Det är en helt annan sak att jobb kanske försvinner när man höjer efter sex års nedsättning. Men den springande punkten var ju att alliansregeringen fixade detta för att man skulle skapa nya jobb och få fler unga anställda. Jag har aldrig hört någon kunna försvara detta.
Jag undrar, eftersom Ulf Berg väljer att lyfta upp detta: Hur många jobb har egentligen skapats genom den nedsättningen?
anf.138 Ulf Berg (M):
Herr talman! Jag tror inte att man kan läsa hos SCB att det är 50 733 personer, utan jag tror att man måste se politiken när det gäller arbetslinjen i sin helhet. Vi vet i dag att det är betydligt fler än 200 000 som har gått från utanförskap till sysselsättning. Det är klart att det finns ungdomar bland dem. Det visar tydligt att om man gör rätt saker med skatter får man en positiv effekt.
Varför höjer vi skatten på cigaretter, snus och alkohol? Jo, därför att vi vill dämpa efterfrågan, eftersom vi har gjort analysen att det är skadliga produkter. Det är naturligtvis på precis samma sätt om man sänker skatten.
Att förmögenhetsskatten har försvunnit är positivt. Det leder till en bättre kapitalstock. Att vi har sänkt skatterna på inkomster är otroligt positivt. Om Mats Pertoft och jag startar en firma är det ju väldigt bra om det finns en kundkrets som har någon krona kvar i plånboken. Det kanske är viktigare än att titta på den exakta nivån på arbetsgivaravgiften, även om kostnaden för ett företag naturligtvis också är viktig. Det är hela tiden en balansgång.
Det är väl bara att konstatera att alliansregeringen, med finansminister Anders Borg i spetsen, om man tittar internationellt har gått en fantastiskt bra balansgång och på ett helt annat sätt har lyckats få en tillväxt som också ger sysselsättning, vilket inte alls var fallet 2006.
Jag är därför ganska positivt inställd, och jag hoppas, precis som Mats Pertoft, att vi kan öka vindkraftsbyggnation och så vidare så att det kommer oss till del, i alla fall när det gäller småskalighet.
anf.139 Mats Pertoft (MP):
Herr talman! Ulf Berg kanske kan hjälpa till att få Anders Borg att tillsätta denna utredning om vindkraftskooperativ som Anders Borg vid något tillfälle har utlovat, detta på tal om alla utredningar.
Men jag noterar ändå att Ulf Berg inte kan svara på min fråga om det har skapats några jobb genom halveringen av arbetsgivaravgiften för unga.
Jag noterar också att han där är helt överens med den samlade expertisen som säger att det inte har skapats några jobb på det sättet. Det har varit en ineffektiv åtgärd.
Sedan är det en helt annan sak vad som händer om man höjer den.
Men jag kan konstatera att alliansregeringen har använt ett antal miljarder på en ineffektiv åtgärd för att skapa jobb åt unga. Man har inte skapat några jobb åt unga. Antagligen hade jobben skapats på ett annat sätt ändå.
Min poäng i det hela är att ni inte har någon politik för att skapa jobb åt unga - tyvärr. Det är ganska bedrövligt när vi har en så hög arbetslöshet som vi har bland ungdomar. Jag tror att det är den fråga som främst sysselsätter många ungdomar, föräldrar och andra människor i vårt land. Ni måste ha klara, tydliga och effektiva åtgärder för att få ungdomar i arbete. Men er främsta åtgärd har alltså inte skapat fler arbeten.
anf.140 Ulf Berg (M):
Herr talman! Man kan ge sig ut i den otäcka verkligheten, till exempel till Sälen eller några andra turistorter. När jag talar med företagare i fjällvärlden som sysselsätter många ungdomar säger de att detta är guld värt. De säger att det inte alls skulle ha varit lika positivt för deras näring om inte den här sänkningen hade skett. De ger alltså beskedet att vad vi än gör ska vi inte ta bort den.
Jag är ganska övertygad om att just detta är mycket svårt att mäta. Om man åker upp till Skistar i Sälen säger de kanske att de har anställt 14 till tack vare denna reform. Det kan vara 100 till. Men det är otroligt svårt att räkna på effekterna. Men när man träffar människor ute i verkligheten vittnar de ofta om detta.
När det gäller sänkningen av restaurangmomsen har SCB uppfattningen att den har gett 5 000-6 000 nya jobb. Det är fantastiska siffror.
Vi kan konstatera att vi under denna långa lågkonjunktur har hållit sysselsättningen uppe på en hygglig nivå. Sedan är jag den förste att hålla med Mats Pertoft om att ungdomsarbetslösheten är ett gissel eftersom det går fort att tappa självförtroendet när man inte blir sedd och inte blir efterfrågad. Därför måste det vidtas ytterligare åtgärder. Och vi vet att regeringen snart kommer med ytterligare subventioner för att få in ungdomar i arbete. Jag tror att det är mycket viktigt att vi lyckas med det. Lärdomarna från 1990-talets början var nämligen att generationer slogs ut och inte kom tillbaka. Vi ska naturligtvis hjälpas åt så att det absolut inte sker.
anf.141 Jacob Johnson (V):
Herr talman! När Moderaterna och alliansregeringen kom till makten var det mycket tal om att de skulle minska utanförskapet och arbetslösheten. Nu ser vi resultatet efter snart två mandatperioder. Skillnaderna har ökat. Exempelvis har inkomstskillnaderna ökat mycket. Vi har fortfarande en massarbetslöshet.
Regeringen har genomfört skattesänkningar som till stor del har finansierats genom försämrade socialförsäkringar - sjukersättning och a-kassa. Jag menar att detta har lett till ett ökat utanförskap och inte ett minskat utanförskap.
Som jag sade i mitt anförande förklaras en hel del av denna ökade inkomstspridning av kapitalvinsternas mycket ojämna fördelning. Är det inte någonting som oroar även en moderat att den rikaste decilen har fått de största förbättringarna och att den fattigaste decilen har fått det sämre?
Sverige drivs isär. Är inte det någonting som oroar Moderaterna? Kan ni inte se att just kapitalskatterna har en betydelse i detta sammanhang? Borde det inte vidtas några åtgärder för att man ska få en jämnare inkomstfördelning och på det sättet också kunna minska utanförskapet och kunna höja till exempel ersättningarna till a-kassan och så vidare? Det är mina frågor till Ulf Berg.
anf.142 Ulf Berg (M):
Herr talman! Jag tycker definitivt att man ska förändra skatterna. Men då ska man se till att sänka kapitalskatterna så att de gör ännu mer nytta i företagande.
Jag hoppas att vi är överens om att skatt på kapital är skadligt. Vi hade en hearing i skatteutskottet, och alla experter som vi frågade nämnde just det. Jag tror till och med att jag personligen ställde en fråga om detta.
Då är det lite underligt att Vänsterpartiet vill återinföra förmögenhetsskatten. Och som om det inte räcker ska vi också ha arvs- och gåvoskatt. Jag antar att även fastighetsskatten var bättre förr i Vänsterns värld. Det var då en änka med låg pension fick se grannarna sälja sina fastigheter för miljonbelopp. Det gjorde att taxeringsvärdena skenade i väg, vilket i sin tur resulterade i att hon fick flytta från fastigheten.
Vad var det som var bra med det systemet, och var det förutsägbart?
Sedan slår det naturligtvis mot dem som har betalat de höga skatterna när man avskaffar vansinniga konstruktioner. Jag bor på landet i Dalarna och har inte någon hög taxering och har inte betalat någon hög skatt. Om man går in och gör någonting åt den skatten kan jag inte få del av den eftersom jag knappt har betalat den. Då är det bra att vi får bort sådana delar.
Jag måste ställa en fråga. Tror inte Vänsterpartiet på forskningen när det gäller skatt på kapital? Är det huvudsaken att alla får det lika dåligt? Då är det rättvist. Är det inte bättre att se till att vi skapar nya företag och nya jobb så att ungdomar och de som befinner sig i utanförskap får dessa jobb, så att de kan gå till ett jobb och bli sedd och hörd och få uppmuntran? Varför kan vi inte enas om den politiken? Varför ska vi hela tiden se till att skatta människor till döds?
anf.143 Jacob Johnson (V):
Herr talman! Ulf Berg säger att skatt på kapital är skadligt. Slutsatsen av det är väl att all kapitalbeskattning ska avskaffas, Ulf Berg? Då kommer det att vara ännu mer lönsamt med arbetsfria kapitalinkomster och vara ännu mer en politik för de förmögna och mindre en politik för ett arbetande folk.
Vi kan jämföra med vårt grannland Norge. Där genomförde man en skattereform efter regeringsskiftet 2006 där vårt systerparti Sosialistisk Venstreparti var med. Man gjorde en omfördelning så att förmögenhetsbeskattningen och kapitalbeskattningen höjdes och beskattningen på arbete sänktes något. Det verkar som om man kan leva ganska bra i Norge trots att man har arvsbeskattning, förmögenhetsbeskattning och fastighetsbeskattning.
Skatteexperter brukar också säga att beskattningen av fastigheter egentligen är en ganska sund skattekälla. Den är säker.
Sedan måste man naturligtvis ha fribelopp och olika regler runt detta. När det gäller skräckexemplen om de fattiga damerna som bor i skärgården och vilkas fastigheter har stigit med miljonbelopp, vilket gör att de inte kan bo kvar, kan jag säga följande.
För det första fanns det tidigare en begränsningsregel. För det andra har de ju de facto fått en stor ökning av sin förmögenhet.
Den moderata politiken och allianspolitiken leder till ökade klyftor. Det finns ingen vilja från er att komma till rätta med detta.
Den väg som regeringen nu beträder leder alltmer till ett tvåtredjedelssamhälle och en ökad utslagning. De rikaste ska alltså kunna sitta och inte behöva betala någon skatt alls på sina kapitalinkomster. Det får Ulf Berg stå för, men det står inte vi i Vänsterpartiet för.
anf.144 Ulf Berg (M):
Herr talman! Det är naturligtvis oerhört viktigt att vi fortsätter att sänka skatten när statsfinanser så tillåter. Om man tar jobbskatteavdraget som ett jättebra exempel är det precis motsatsen till det Jacob Johnson säger. Vi har konstruerat ett system som slår stopp vid ungefär 28 000; över den månadslönen får man inga extra jobbskatteavdrag. Detta har gjort att väldigt många har fått en trettonde månadslön.
Det handlar om att få människor att gå ifrån utanförskap av olika slag, till exempel sjukskrivningar. Man konstaterade att det var ett system som var helt ohållbart. Vi förtidspensionerade 140 människor om dagen, och samtidigt vet vi att risken för en för tidig död är överhängande om du hamnar i förtidspension. Det behöver man kanske inte vara forskare eller Einstein för att lista ut - det handlar om att bli sittande i kanske en lägenhet utan ett socialt nätverk och utan arbetskompisar att gå till.
Som polis träffade jag ibland under somrarna dem som använde sig av flaskan under semestern. De fungerade övriga tiden av året därför att de hade en social gemenskap att gå till, och då fungerar man. Men helt plötsligt blir man sittande själv, det är ingen som ser en och så vidare. Jag tror att det är otroligt viktigt att vi fortsätter arbetet med att göra människor sedda och behövda. Det är en glädje att få se dem.
Jag träffar en del av dem som har fått en förnyad chans att få ett jobb, bli sedda och liknande. Därför är jag beredd att fortsätta slåss för den politik med arbetslinjen vi har i Alliansen. När du får ett arbete får du nämligen en helt annan glöd i ögonen, och den är fantastiskt trevlig att få ta del av.
anf.145 Gunnar Andrén (FP):
Herr talman! Även jag vill naturligtvis ansluta mig till dem som gratulerar skatteutskottets ordförande Henrik von Sydow på födelsedagen.
Det är svårt att förstå att det skulle finnas bättre sätt att högtidlighålla denna högtidsdag än att få lyssna till denna debatt om det spännande ämnet beskattning av företag, kapital och fastigheter. Jag kan inte riktigt förstå det, särskilt som vi har fått höra en lång rad talare lägga ut texten om detta tidigare. Det kommer dessutom att förgyllas ytterligare av Karin Nilsson och Lars Gustafsson efter mig. Jag hoppas att kvällen kommer att fortsätta på ett lika bra sätt som den har börjat. Varmt grattis!
Därefter skulle jag vilja gå in något mer på det sakliga området i detta viktiga betänkande. Jag skulle vilja fråga: Var det bättre förr? Vad kan vi se har hänt under de senaste åren?
Jag tror att det riktigt vanliga människor upplever allra mest är att frågan om beskattning av deras boende är en i stort sett död fråga. Det som var en så enormt stor fråga i 2002 års valrörelse och 2006 års valrörelse var helt borta 2010. Det beror på att folk inte längre känner sig hotade att behöva flytta från hus och hem. Man kan alltid diskutera den exakta konstruktionen, men detta är det viktigaste på bostadsbeskattningens område.
Sedan har regeringen och vi i majoriteten gjort många andra saker. Vi har ganska kraftigt sänkt fastighetsskatten på hyresrätter - inte minst, herr talman, genom att 2007 års allmänna fastighetstaxering av hyresfastigheter fick genomslag. Det var en mycket stor sak där det fanns inräknat sedan tidigare att det skulle bli kraftiga höjningar av den dåvarande finansministern. Det kunde man se av beräkningarna.
Nu hör vi att företag och kapital ska beskattas hårdare. Det finns dock en väldig skillnad mellan ett parti och de övriga. Det är Vänsterpartiet som skiljer ut sig. Vänsterpartiet kommer inte att nöja sig förrän det sista företaget och den sista arbetsplatsen har flyttats från Sverige. Det är den reella betydelsen av att man vill höja bolagsbeskattningen till inte bara 28 procent, som den var tidigare, utan jag tror att det är ytterligare. Denna Karl XI-politik vi nu ser på Cypern har en företrädare också i vårt land, i Vänsterpartiet. Man vill genomföra engångbeskattningar, precis som man vill göra på Cypern, och jag tycker att det är helt åt skogen.
Om vi ser detta något mer politiskt kan vi konstatera att det senaste gemensamma socialdemokratiska, vänsterpartistiska och miljöpartistiska ekonomiska programmet kom ut den 31 augusti 2010. Då lade man fram ett gemensamt program, men i dag finns inte ens en tillstymmelse till ett gemensamt ekonomiskt program. Hur ska väljarna kunna ta ställning till vad man ska regera på om den olycka vore framme att Socialdemokraterna tänker sig att bilda regering med de två andra partierna? Det är för mig en gåta.
Jag ska gå in något mer på de olika reservationerna. Jag vill gärna säga att det finns en mening som är väldigt bra i en reservation, och det är inte oväntat Miljöpartiets första mening i deras första reservation. Där står det nämligen exakt så här: "Investeringar i näringslivet bestäms till mycket stor del på den globala marknaden." Så är det, och om vi vill ha bra företag och många arbetsplatser i Sverige måste vi anpassa oss till denna utveckling.
Jag tycker för min del att Socialdemokraterna i grund och botten har förstått detta genom att de vill sänka bolagsskatten något - 2 procent eller någonting sådant. Det är egentligen samma inriktning. Jag har full förståelse för detta. Man kan alltid diskutera den exakta utformningen av detta - om det ska vara 22 procent, 20 procent eller 23 procent och så vidare.
Däremot förstår jag inte Leif Jakobssons invändning att detta skulle dra med sig andra länder i det som kallas skatternas race to the bottom. Danskarna har väl samma rättighet att försvara sina företags existensberättigande i Danmark som vi har? Det är inte för aktieägarna ska få så himla mycket mer pengar. Det är inte det som är bevekelsegrunden för detta. Det finns bara en bevekelsegrund, och det är att företaget Ericsson inte ska flytta huvudkontor, forskning och allt annat utanför vårt land - att jobben och arbetsplatserna ska bli kvar i Sverige.
Jag välkomnar Socialdemokraternas inriktning att man vill ha företagen kvar i Sverige. Det tycker jag är bra. Jag skulle aldrig kunna sätta mitt huvud på att just den sänkning denna alliansregering har gjort är den rätta, men när det gäller inriktningen är det mycket viktigt att det är ett klart besked att man ska investera och lita på att svenska företag ska ha bra förutsättningar i vårt land.
Låt mig så gå vidare till en annan sak som är en avvägning, och det är kapitalvinster till delägare i fåmansföretag. Där vet vi att det också är en avvägning. Jacob Johnson tog upp detta, och ni har en reservation från Vänsterpartiet i denna fråga. Det är på samma sätt där, herr talman: Man kan inte exakt veta vad som är den exakt rätta avvägningen, om det inte förekommer missbruk och så vidare.
Vi är många som har suttit lång tid i skatteutskottet, och vi vet att just fåmansbolagsreglerna har ändrats många gånger för att täppa till hål och så vidare. Jag skulle nästan vilja säga att vi inte har sett den sista ändringen i detta, men det är viktigt att vi kan få många fåmansföretagare i vårt land. Den riktiga inriktningen var det Folkpartiet och Socialdemokraterna kom överens om 1990, nämligen att man skulle ha en rimlig beskattning mellan lönearbete och uttaget av kapital över tiden.
Carried interest har kommit. Det kan alltid diskuteras. Jag tycker för min del att vi inte heller på denna punkt har sett slutet. Men det är viktigt att de tolkningar som nu görs sker i domstol innan man går vidare med bestämda lagstiftningar. Vänsterpartiet vill att man ska gå före domstolarna. Det tycker jag verkar oklokt. Jag tror att det kommer att komma ytterligare förslag på området, men just nu ska man respektera den lagstiftning som har funnits och att detta prövas av domstol.
Jag går nu över till utttagsbeskattningen av vindkraftskooperativ. Här har vi en gemensam socialdemokratisk, vänsterpartistisk och miljöpartistisk reservation. Det har vi inte sett tidigare, såvitt jag känner till. Jag är konfunderad över Socialdemokraternas synsätt på detta. Uttagsbeskattning har varit ett av Socialdemokraternas viktigaste sätt att agera på när det gäller att vara jämlik. Det har förekommit redan från 1928 när Socialdemokraterna var med och införde detta.
Nu vill ni ha en annan ordning just bara för kooperativa vindkraftverk. Jag tycker att inte minst Centerpartiet och Karin Nilsson tidigare har anvisat detta: Vi ska se till att den del som är orimlig kan neutraliseras på andra sätt. Nu är ni inne på ett borttagande av uttagsbeskattningen. Jag tror att det är en viktig signal att man har kvar den men att man ser till att neutralisera verkningarna i den del som man kan göra detta i genom att diskutera begreppet marknadspris som tillämpning av uttagsbeskattningen.
Herr talman! Allra sist kommer jag till tonnagebeskattningen. Den har en lång historia. Jag ser det som det allra viktigaste att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har ändrat åsikt i frågan, åtminstone sedan jag kom in i riksdagen. Fram till 2004 röstade Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet nej till vartenda förslag om att vi skulle införa miljöbeskattning i det här landet.
Av denna anledning, herr talman, tog jag mig för att ställa en fråga till dåvarande finansministern Bosse Ringholm om hur han såg på detta. Frågan ställdes den 4 juni 2003 eller 2004. Jag fick då till svar från den socialdemokratiske finansministern att tonnageskatten är fullständigt verklighetsfrämmande för svenskt skattesystem.
Sedan ställde Claes-Göran Brandin, en tidigare socialdemokratisk ledamot från Göteborg, en annan fråga. Då var det helt annat ljud i skällan; då bytte Socialdemokraterna åsikt efter att i flera år ha röstat emot detta.
Ibland måste man vara ordningsman. Jag stöder den regering som vi har nu och som kan se till att vi får en ordentlig utredning så att vi kan bevara svenska rederier i Sverige. Jag tycker att det är det viktigaste - inte exakt hur det blir utformat.
anf.146 Jacob Johnson (V):
Herr talman! Jag begärde ordet när Gunnar Andrén hävdade att Vänsterpartiet vill höja bolagsskatten till över 28 procent och ännu högre. Vårt förslag är 28 procent, men inte högre. Det är intressant att höra att Gunnar Andrén säger att man inte kan veta exakt vilken bolagsskattesats som är den optimala. Är det 23, 24 eller 22 procent? Men Gunnar Andrén vet tydligen att en bolagsskattesats på 28 procent skulle driva alla företag ur landet. Man kanske ska ta det mer som en typisk folkpartistisk käpphäst i synen på Vänsterpartiet eller en betingad reflex. Vänsterpartiets politik måste tydligen helt enkelt leda till detta oavsett innehållet.
Som jag sade i mitt anförande: Man kan jämföra med våra tio största handelspartner som låg i genomsnitt på 29 procent. Men de har såvitt jag vet kvar företag. Tyskland har 30 procent och Norge har 28 procent. Jag kan hålla med Andrén om att man inte kan veta exakt. Jag tycker också att man borde kunna föra en nyanserad debatt om detta.
Vi har en politik för småföretagarna, till exempel avdrag för forskning och utveckling. Det handlar exempelvis om att sjuklöneansvaret för de första två veckorna ska lyftas från småföretagarna. Den skräckpropaganda som Gunnar Andrén bedriver tycker jag är helt felaktig.
Småföretagarnas organisation, till exempel, var egentligen inte intresserade av den kraftiga sänkningen av bolagsskatten. Låt oss föra en nyanserad diskussion om detta, Gunnar Andrén.
anf.147 Gunnar Andrén (FP):
Herr talman! Jag står fast vid att man inte kan veta exakt vilken tiondels procent som ska gälla. Däremot är det en väldigt annorlunda signal som Vänsterpartiet vill skicka, nämligen att man ska höja bolagsskatten. Vi vill sänka den just för att kunna ha kvar företagen och jobben i Sverige.
När man ser den allmänna utvecklingen i Europa är det inte race to the bottom, men det är alldeles uppenbart att det har förekommit en skattekonkurrens för bolagen. Att i det läget föreslå att Sverige ska höja sin skatt är en signal där det ligger i farans riktning att företag skulle dra slutsatsen att om detta blir verklighet är det inte det bästa investeringsklimat som man kan komma till. Det måste väl till och med Jacob Johnson tycka.
Jag menar att det var en viktig signal, även om det kostade ett antal miljarder som man skulle ha kunnat använda till annat om företagen hade varit kvar i Sverige - sådant som Leif Jakobsson argumenterar för.
Men om jobben och beskattningsbasen inte är kvar i Sverige spelar det såklart ingen roll vilken skattesats man har på bolagsskatten. Jag håller fast vid att Vänsterpartiet har en gentemot alla andra avvikande politik för detta, nämligen att ni vill driva kapital, företag och arbetsplatser ut ur detta land. Det är jag absolut emot. Det är ingen skräckpropaganda. Den står ni själva för.
anf.148 Jacob Johnson (V):
Herr talman! Gunnar Andrén får stå för påståendet att Vänsterpartiet vill driva alla företag ur landet. Det är naturligtvis helt felaktigt. Om det blir en rödgrön majoritet efter nästa val får vi diskutera den exakta nivån även på bolagsskatten.
Jag lyssnade på den mineralpolitiska debatten, som föregick den skattepolitiska debatten i eftermiddags. Då kom argument upp för varför till exempel gruvföretag vill investera i Sverige. Det handlar exempelvis om en politisk stabilitet, en god infrastruktur och en stabil arbetsmarknad. Det är sådana saker som är tyngre för företagen, tror jag, när det gäller Sveriges attraktivitet än de skilda nivåerna i bolagsskatt.
Den formella bolagsskatten är egentligen ganska underordnad. Vi har generösa avdragsregler. Som jag sade är den reella bolagsskatten kanske 15 procent på vinsten. Den är inte 28, 26 eller 22 procent. Vi har förmånliga skatteregler i Sverige. Därför tror jag inte heller att den stora bolagsskattesänkning som regeringen har drivit in kommer att ha den positiva effekt som Gunnar Andrén tror på.
anf.149 Gunnar Andrén (FP):
Herr talman! Vi kan inte gå igenom alla frågor. Men eftersom Jacob Johnson tar upp mineralnäringen håller jag med om att det är viktigt att vi har goda skatteförhållanden och andra infrastrukturförhållanden. De företag som Jacob Johnson talar om kan lita på en sak, nämligen att varken alliansföreträdarna, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet kommer att genomföra den mineralskatt som ditt parti vill göra och som skulle vara just en signal om att vi inte vill ha företagen över huvud taget.
Det är den typen av skatter som är farliga. Man föreslår ett införande av en mineralskatt. Jag hade dess värre inte möjlighet att lyssna på den debatten i dess helhet. Den var uppenbart ett bevis på att det är viktigt med goda företag och goda villkor för mineralnäringen i Sverige. Då kan det bli bra investeringar och många jobb inte minst i Norrbotten.
Jag tror för min del att det är väldigt bra för mineralnäringen och jobben i vårt land att vi inte har någon särskild sådan mineralskatt som Vänsterpartiet nu vill införa. Det skulle vara en signal: Investera inte här på det sätt ni har tänkt er.
anf.150 Leif Jakobsson (S):
Herr talman! Jag vill först säga något om Danmark och bolagsskatten. Vad jag refererade till var att frågan om sänkt bolagsskatt i Danmark inte fanns förrän Sverige fattade detta beslut. Det bärande argumentet är nu att man måste ned till den svenska nivån. Det var vad jag sade. Det är precis ett bevis på det jag talade om när det skulle införas.
Jag tänkte stanna vid den frågan. Gunnar Andrén uttrycker det ungefär som att det bara finns ett sätt att få sysselsättning och företag att finnas i Sverige, och det är att konkurrera med lägre skatter. Det handlar om vilken inriktning man vill ha.
Jag har lärt mig att om man bedriver någon form av verksamhet - och vi kan se Sverige som en verksamhet - ska man försöka att förstärka sina goda sidor där man redan är bra och försöka att göra dem ännu bättre.
Det är precis det Jacob Johnson antydde. Det handlar om den politiska stabiliteten, en arbetsmarknad som karakteriseras av ytterst få konflikter och väldigt högt utbildad arbetskraft. Det är vad som har gjort Sverige starkt.
Det är det som inte minst vi socialdemokrater vill förstärka. Vi har till och med blivit anklagade för att vara för intresserade av de svenska storföretagen och deras väl och ve.
Vad ni gör är precis tvärtom. Sverige är det enda land som sänker utbildningsambitioner. Ni håller på att förstöra den svenska arbetsmarknaden.
Vad ska man då göra? Kan man inte köra enligt det gamla vinnande receptet som har varit så bra får man väl kompensera med låg bolagsskatt.
Det är de olika synsätten som är så avslöjande för vad ni vill med Sverige och vad vi vill med Sverige.
anf.151 Gunnar Andrén (FP):
Herr talman! Det är möjligt att vi vill försämra för alla i det här landet. Jag har inte riktigt upplevt vår politik på det sättet ska jag gärna erkänna.
Jag börjar med den ändan som Leif Jakobsson tog upp först med sänkning av bolagsskatten. Det är naturligtvis riktigt att Danmark har tittat på Sverige. Jag bestrider inte alls det. Vi har å andra sidan också tittat på ett annat land, nämligen på sänkningen av den brittiska bolagsskatten. Jag tror att det var ett viktigt argument för att man föreslog en sänkning av skatten också i Sverige.
Så är det naturligtvis. Det handlar om konkurrensförhållandena. Det är precis som antyds i den mening som Miljöpartiet har skrivit: Investeringar i näringslivet bestäms till mycket stor del på den globala marknaden. Sverige som är ett litet land är på den globala marknaden.
Jag ska återkomma till den andra frågan som egentligen inte hör direkt till detta men är övergripande. Vill vi Sverige ont? Vill partierna detta som har fått nästan 50 procents stöd?
Herr talman! Jag känner inte igen mig i den beskrivningen. Vi kan ha olika åsikter om en del av reformerna. Men det gäller själva ansatsen att vi skulle vilja förstöra svenska arbetsmarknaden.
Jag står absolut för att det är bra med kollektivavtal och försäkringar. Försäkringar är inte bidrag, och så vidare, utan det är pengar som man har betalat in.
Alltihop detta står dessa partier för. Varför skulle vi vilja gå till val på att göra försämringar inom utbildningspolitiken, arbetsmarknadspolitiken eller någonting annat?
Nej, det ska vara ordning och reda. Jag håller med Leif Jakobsson i allt på den punkten. En av de viktigaste orsakerna till att vi har så framgångsrika företag är att det finns ordning och reda och politisk stabilitet i detta land.
Jag protesterar bestämt mot att vi skulle med en enda stavelse vilja göra det sämre i landet.
anf.152 Leif Jakobsson (S):
Herr talman! Nej, ni vill ha ett annat Sverige. Det är alldeles uppenbart. Ni vill ha en utveckling mot en alltmer delad arbetsmarknad och mot en låglönearbetsmarknad för en del och väldigt goda villkor för andra. Det ser vi ju. Gunnar Andrén får faktiskt ta ansvar för det man har gjort.
En av de första åtgärderna ni gjorde var att kraftigt skära ned den kvalificerade arbetsmarknadsutbildningen som ledde till jobb. Lika många som ni tog bort från en chans till ett nytt jobb och ny utbildning för att kunna gå vidare, lika många finns i dag i fas 3. Det är vad ni erbjuder de människorna. Det är därför långtidsarbetslösheten ökar.
Sverige är det enda land som minskar ambitionerna när det gäller utbildning och högre utbildning. Det är väl alldeles uppenbart att ni är på väg mot ett annat Sverige. Det vi talar om är något annat. Kalla det gärna affärsplan för Sverige.
Det handlar om att hela tiden konkurrera med den bästa kunskapen och de bästa förhållandena. Det kostar att ligga på topp. Då måste man ha skatteintäkter och se till att vi inte behöver skära ned.
På Malmö högskola sägs nu personal upp och studenter skickas hem. Är det ett svar med denna arbetslöshet att högskolorna ska ha lägre ambitioner? Inget annat land bär sig åt på det viset.
Om man gör det och ändå vill rädda kvar jobben, och inte längre kan konkurrera med det höga kunskapsinnehållet långsiktigt, får man väl sälja sig billigare och sänka bolagsskatten. Det är precis det ni gör.
anf.153 Gunnar Andrén (FP):
Herr talman! Har Sverige blivit ett låglöneland under de senaste sex åren?
Är det på det sättet som Leif Jakobsson antyder? Herr talmannen får ursäkta mig. Den diskussion jag och Leif Jakobsson har ligger i kanten av men är ändå övergripande för vad vi ska diskutera.
(LEIF JAKOBSSON: Herr talman! Jag har inte rätt till fler repliker.)
Jag kan inte se att detta har blivit ett låglöneland. Jag stämmer inte in i detta. Tvärtom har inkomsterna ökat väldigt väl i vårt land under senare år.
Leif Jakobsson tar upp att det är en massa nedskärningar till exempel på arbetsmarknadsutbildningen.
Jag har varit ledamot av riksdagen ganska länge, men inte fullt så länge som Leif Jakobsson. Under andra konjunkturer har också Socialdemokraterna skurit ned mycket under arbetsmarknadsutbildningen.
Jag har väl aldrig någonsin sagt att det skulle vara en ambition att sänka utbildningskvaliteten eller någonting sådant? Det är fråga om hur stor efterfrågan man har eller inte.
Herr talman! Den grundläggande frågan är: Har regeringen ambitionen att försämra för Sverige? Mitt svar är nej. Jag tycker inte att Leif Jakobsson har lyckats med att visa att vi ens har ambitionen att göra detta.
Jag tycker att det är precis tvärtom. Vi vill göra Sverige bättre bland annat genom att använda skattepolitik på ett något annorlunda sätt än vad Socialdemokraterna har gjort.
anf.154 Karin Nilsson (C):
Herr talman! Detta betänkande behandlar motioner som faller in under rubriken Beskattning av företag, kapital och fastighet. Jag har även i år en egen motion om rättssäkerhet för företagare som behandlas i detta betänkande. Jag tänker därför använda min tid i talarstolen till andra frågor än de som mina kolleger har berört här i debatten.
Herr talman! Vi centerpartister, vår regering och riksdag har uttryckt att det måste bli enklare, roligare och lönsammare att driva företag. Sveriges ekonomi och välfärd är beroende av att det går bra för företagen. Sveriges befolkning är beroende av att ha ett jobb att gå till för sin försörjning. Vi är också beroende av de skatter som företagen och deras anställda genererar till de välfärdstjänster som samhället kräver.
Det finns ett samband mellan ett väl fungerande företagande och en väl fungerande samhällsapparat som kan leverera bra skola, vård och omsorg. Men trots att vi upprepat att det ska vara enklare, roligare och lönsammare att driva företag - som ett mantra - kan jag inte påstå att politiken och myndigheterna alltid utgår från det i sina beslut. Om vi verkligen menar något med orden enklare, roligare och lönsammare att driva företag måste både vi politiker och våra myndigheter som möter företagare jobba därefter.
Då handlar det om att förenkla administrationen, förbättra rättssäkerheten och att skapa ett bra företagsklimat. Det handlar också om vilken attityd vi har till dem vi möter och vilken ambition som präglar det mötet - konstruktivt eller misstänksamt destruktivt. Är företagarna potentiella fuskare allihop, eller är de en tillgång och en förutsättning för landets välstånd?
Herr talman! Jag vill se företagen och företagarna som en tillgång, och då anser jag att vi måste föra en politik utifrån det. När företagare tillfrågas om regelkrångel är skatter ett område där många vill se förbättringar. Om vi politiker trots allt väljer att krångla till det med nya lagar om kassaregister, slutna kassasystem, personalliggare, månadsuppgiftsinlämnande och omvänd momsredovisning måste orsaken till regelkrånglet vara väl motiverad.
Vi måste agera i de branscher där problemen finns men undvika att krångla till det generellt.
När vi vill förenkla är frågan också för vilka vi förenklar. Jag kan bara konstatera att blanketten N 1 har blivit krångligare för lantbrukare och mindre företagare men enklare för Skatteverket. Hos många företagare finns en stor respekt och rädsla för att göra fel när det gäller skatter. Trots att man skulle kunna betrakta företagens administrativa arbete med de anställdas inkomstskatter som en service åt samhället kan en upprepad försening av inbetalda skatter leda till fängelse för ekonomisk brottslighet. En straffränta borde kunna ha samma effekt vad det gäller att få in skatten inom angiven tid, utan att skrämma bort folk från att våga bli företagare.
De som var med på utskottets resa till Norrbotten och träffade finska tjänstemän i Haparanda kommer kanske ihåg att i Finland är det löntagaren själv som ska betala in sin inkomstskatt - i vart fall uppfattade jag det så.
Herr talman! I min motion har jag tagit upp ett exempel på rättssäkerhet i beskattningen. Ett helt annat ärende, som jag fick del av för ett par veckor sedan, är frågan om rationaliseringsförvärv. Jag har vid flera tillfällen i kammaren talat om rättssäkerhet för företagare och önskat att landets alla skattekontor ska hantera ärendena på ett enhetligt sätt.
Nu har man gjort det när det gäller frågan om skattereduktion vid rationaliseringsförvärv av skog. Skatteverket har valt att tolka lagstiftningen utifrån hur den hanterats i Västra Götaland. Det kan låta konsekvent och bra, men kanske ändå inte. Den nya tolkningen innebär att man i princip diskvalificerar alla privata skogsägare i mitt hemlän, Kronoberg, där många livnär sig på en kombination av jordbruk och skogsbruk och där den genomsnittliga skogsarealen ligger på 50 hektar. Skatteverket tillämpar nu regler om 400 hektar.
Dessutom införs de nya reglerna med ett års retroaktivitet, vilket innebär att den som redan förvärvat en fastighet för runt 3 miljoner kronor, som vid förvärvstillfället betraktats som rationaliseringsförvärv, går i och med den nya tolkningen miste om 1 miljon kronor av sin finansiering. Denna förändring är inget vi lagstiftat om i riksdagen, utan det är Skatteverkets helt egen tolkning av en befintlig lag.
Jag inser att vi politiker givetvis inte kan gräva ned oss i detaljer, men den som tolkar lagstiftningen måste ha en känsla för vad lagstiftarens ambition har varit, såsom i detta fall. Handlar politikens ambition om att skapa livskraftiga företag på landsbygden eller handlar det om att skapa stora bolagsskogar med externa ägare? Vi tillåter ju inte ministerstyre i det här landet, men kanske att Skatteverket skulle ta och backa bandet och höra efter vad som var den politiska ambitionen.
Herr talman! När jag läser betänkandet kan jag konstatera att mycket har gjorts och mycket är på gång. Jag kan inte med dagens betänkande som grund skapa nya önskelistor på vad jag anser borde göras. Men jag vill med mitt anförande uppmärksamma alla på att även om mycket positivt är på gång finns det fortfarande många förväntningar att leva upp till.
Jag noterar också, liksom många av mina företrädare i talarstolen, att den komplicerade frågan om tonnageskatten fångats upp av en nyligen tillsatt utredning och hoppas därför att vi ska slippa återkomma med fler tillkännagivanden i denna följetong.
Jag har medvetet valt att inte kommentera någon av oppositionspartiernas reservationer eftersom ingen av dem leder till just det som jag skulle vilja, att göra det enklare, roligare och lönsammare att driva företag. Jag vill därför avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)
anf.155 Lars Gustafsson (KD):
Herr talman! I denna halvsena timme i debatten får äntligen det sista partiet på talarlistan gå upp. Jag tänker inte ägna mig åt det som vi kommer att debattera den 27 i denna månad, inkomstskatterna. Det var ju nästan en inkomstskattedebatt som fördes tidigare. Inte heller tänker jag beklaga att regeringen har gjort det bättre för de allra flesta, utan jag kommer att ta upp den frågan då. I stället tänkte jag tala om företagandet och företagandets villkor i Sverige. Ibland får man uppfattningen att vi lever i centrum av Europa, men det gör vi inte. Vi lever i en utkant av Europa och är 9 miljoner invånare, vilket gör att vi kanske har andra förutsättningar än övriga länder. Vi har långt till de olika marknaderna.
Företagande och väl fungerande företag är grunden för välfärden. Det ger både arbetstillfällen och skatteintäkter till det gemensamma bästa. Dessutom är företagande och arbetstillfällen grunden för inkomstpensionerna, och för exempelvis kommunens inkomster. Den kopplingen talas det sällan om. Här finns alltså en röd tråd. Kommuner och regioner är beroende av hur företagen utvecklas, och vi kan se hur det går i de olika delarna av Sverige.
Våra trygghetssystem, som vi ibland berömmer oss av, bygger på det som produceras i form av varor och tjänster. Det finns ett tydligt samband mellan företag, arbete och välfärd. Det är därför viktigt att våra svenska företag har goda förutsättningar för sina verksamheter. För ett konkurrensutsatt och exportberoende land som Sverige är goda och likvärdiga förutsättningar gentemot andra länder nödvändiga. Vår geografiska placering gör att även kostnaderna för transporter har stor betydelse.
Ibland framförs förslag i denna kammare som skulle få negativa effekter för svenska företag och arbetstillfällen på en rad områden. Jag brukar alltid tala om Hyltebruk när jag står i talarstolen. Nu kan man konstatera att på grund av att företag väljer att rationalisera har ytterligare varsel kommit från Stora i Hyltebruk, alltså pappersbruket. Vi har också kunnat se att Pilkington AB kommer att avvecklas i Halland, liksom i Landskrona. Om man tror att det inte har någon betydelse vilka villkor vi har för bolagsskatt, energiskatt, transportskatt då är man ganska naiv måste jag säga.
Det är i det ljuset, herr talman, man ska se den sänkta bolagsskatten, investeraravdraget och infrastruktursatsningarna som alliansregeringen genomfört och genomför. Det handlar om långsiktiga strategiska beslut i stället för kortsiktiga opportunistiska förslag som i längden motverkar sina påstådda syften. En viktig faktor för företagens förutsättningar är stabila och långsiktiga regler, som är enkla och transparenta. Alliansregeringens arbete måste fortsätta i denna inriktning och lätta inte minst de mindre företagens administrativa börda.
Kristdemokraterna vill verka för att minska sjuklöneansvaret för företagen med syfte att fler kan få möjlighet att komma in på arbetsmarknaden samt minska risken för företag vid anställningar. Det skulle gynna särskilt dem som av olika skäl står längre från arbetsmarknaden och ge både dem och företagen bättre förutsättningar.
Den demografiska utvecklingen visar att alla som kan ska ges förutsättningar för ett självförsörjande arbete utifrån de egna förutsättningarna, alltså helt i linje med en positiv arbetslinje där alla kan få plats.
Herr talman! Betänkandet rör ju inte enbart beskattning av företag utan även kapital och fastigheter. Jag tänker säga någonting om de senare och vilka konsekvenser fastighetsskatten kan få.
Riksdagen har med stor majoritet ställt sig bakom ökade satsningar på så kallade alternativa energislag. Detta är lovvärt i sig. Samtidigt måste det påtalas att om man gör en sådan satsning utan att beakta vilka konsekvenser det kan få indirekt på andra energislag finns det en fara i detta.
Fastighetsskatten har mot ovanstående bakgrund differentierats mellan energislagen. Således är det olika fastighetsskatt för olika energiproduktion, vilket riskerar att innebära kontraproduktiva resultat. Ett exempel är fastighetsskatten på två förnybara energislag som vatten och vind. Vattenkraften har i dag en fastighetsskatt som är mångdubbelt högre än vindkraften, trots att vattenkraften är likvärdig och nödvändig för satsningarna på vindkraft.
Liksom när det gäller andra beskattningar av verksamheter bör likvärdighetsprincipen gälla. Detta måste man iaktta när man långsiktigt utformar skatterna för energiproduktion.
Jag är något av en kalenderbitare. Jag tycker om att fakta ska komma fram. Vi fick höra i tidigare inlägg att Tyskland skulle vara det förlovade landet när det gäller klimat- och energipolitiken. När jag tittade på Energifaktas senaste redovisning av utsläpp av koldioxid per capita visade det sig att det i Tyskland är 9,1 ton medan det i Sverige är 5,3 ton. Det är alltså nästan hälften. Räknar man på ett annat sätt, som man nyligen gjorde då man räknade på att vår låga energiproduktion skulle produceras i andra länder, ligger utsläppen på 4,4.
Om man samtidigt tänker på att Tyskland ska satsa stort på naturgas från Ryssland och andra trevliga fossila energislag som kol, tror jag att man ska tala lite tyst om de fina solcellerna på taken där nere där det finns sol på ett annat sätt än i Kiruna.
Tonnageskatten tror jag att man måste komplettera. Det har funnits en utredning. Det är helt riktigt, och vi kristdemokrater har tyckt att det har varit viktigt att få ordning på det här för att värna den svenska sjöfartsnäringen. Men det har varit en konflikt med det internationella fartygsregistret, för de här två har inte utretts tillsammans, och det är ju det man tittar på nu. Jag hoppas att man kan komma fram med ett förslag som värnar den svenska sjöfartsnäringen.
Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.
anf.156 Fredrik Schulte (M):
Herr talman! Vi fick höra att skatteutskottets ordförande Henrik von Sydow fyller år i dag. Min lilla present till honom, och till er andra, blir att ytterligare förlänga den här spännande debatten.
Det finns, herr talman, få saker som är värre i politiken än att höra politiker stå och tjafsa om siffror. Arbetslösheten minskar. Nej, arbetslösheten ökar.
Det finns möjligen en sak som är värre. Det är populism, och populism som erbjuder enkla lösningar eller som står för regelrätta lögner för att gynna sin egen berättelse. Det är möjligt att jag är lite väl svensk och korrekt nu, men jag tycker att den gränsen för oärlighet och populism har passerats två gånger under den här debatten. Det är det jag skulle vilja påpeka.
Det första står Leif Jakobsson för när han påstår att den regering som vi har nu har bidragit till och vars politik har resulterat i att lönerna har minskat. Var har du fått det ifrån, Leif Jakobsson? Vilken avtalsrörelse skulle du vilja peka på har resulterat i att lönerna har sjunkit? Är det byggnadsavtalsrörelsen som har resulterat i lägre löner? Är det Kommunal? Vad är det för avtalsrörelse där facket har förhandlat till sig lägre löner? Vad är det för siffror du kan peka på som visar att lönerna i Sverige har sjunkit? De enda siffror jag kan se, och allt detta finns på SCB:s hemsida, visar att lönerna har ökat.
Den andra saken jag skulle vilja påpeka och det andra uttrycket för populism står Jacob Johnson för när han påstår att klassklyftorna har ökat. Tittar vi på det mått som man använder sig av när man ska bestämma klyftorna i samhället, nämligen Gini-koefficienten, kan man konstatera att under den tid som alliansregeringen har suttit vid makten har klassklyftorna minskat. Det är knappt mätbart, men Gini-koefficienten har minskat med 3 procent. När vi hade en socialdemokratiskt ledd regering, stödd av Vänsterpartiet, ökade den med 27 procent, den största ökningen i hela västvärlden under den tiden, mellan 1994 och 2006.
Tittar man på andra siffror, som till exempel disponibel inkomst, kan man konstatera att av de förändringar som har skett under de senaste tre åren är det den tionde rikaste delen av den svenska befolkningen som har fått se den minsta ökningen, observera den minsta ökningen. Alla grupper i samhället har fått se en ökning, men den minsta ökningen står de rikaste för. Tittar man på de 5 procent rikaste ser man att de har fått en ännu mindre ökning.
Min enkla lilla fråga till Jacob Johnson och också till Leif Jakobsson är: Var har ni fått de här siffrorna ifrån? Ni får jättegärna begära replik på mitt anförande och redogöra för det. Vad kommer den här beskrivningen av? Kan ni inte begära replik på mitt anförande och redogöra för det och för en gångs skull kanske vara lite sanningsenliga och stå upp och ta ansvar för det ni står här och pratar om.
(Applåder)