Personalliggare för tvätteribranschen

anf.4 Maria Abrahamsson (M):

Herr talman! Skatteutskottets betänkande nr 14 består av två delar. Den första delen är okontroversiell och handlar om att systemet med personalliggare, eller närvaroliggare, ska utvidgas till tvätteribranschen från och med den 1 april i år. Om detta är utskottet överens. Den andra delen är mer kontroversiell. Där föreslår de fyra oppositionspartierna i ett gemensamt tillkännagivande att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag om personalliggare också för byggbranschen, och det i så god tid att de nya reglerna kan träda i kraft under 2013. Vidare uppmanas regeringen att lämna förslag om månadsuppgift om anställdas löner och skatter. Där vill man att de nya reglerna ska träda i kraft den 1 januari 2014. Jag ska kort säga något om bakgrunden. Företagare inom restaurang- och frisörbranscherna är sedan januari 2007 skyldiga att föra personalliggare där de löpande dokumenterar vilka som jobbar i verksamheten. När som helst kan Skatteverket komma på oväntat besök och kontrollera att det förs personalliggare. I propositionen som ligger till grund för det här betänkandet går regeringen ytterligare steg för att motverka svartjobb och skattebrott. Skyldigheten att ha personalliggare utvidgas som sagt från den 1 april i år till att omfatta också tvätteribranschen. Däremot vill regeringen avvakta med byggbranschen, eftersom det ursprungliga utredningsförslaget fick så tung remisskritik. Det är detta kritiserade utredningsförslag som debatten på sätt och vis handlar om. I en interpellationsdebatt före jul om personalliggare i byggbranschen påminde jag socialdemokraten Hans Olsson och kammaren om att remissinstanserna underkände den utredningen. Den ansågs inte hålla måttet. Byggnads tyckte till exempel att det var märkligt att utredaren hade fokuserat på tillämpningsproblemen i stället för att föreslå lösningar på problemen, så att även byggbranschen skulle kunna omfattas av systemet med närvaroliggare. LO var missnöjt med att ROT-jobben undantogs från kravet på personalliggare. Svenskt Näringsliv konstaterade att utredarens slutsatser saknade stöd i utredningens egen utvärdering. Och så vidare. Bryr sig Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet om detta? Inte alls! I stället har partierna nu skrivit ihop sig om två tillkännagivanden. Från början krävde man att den hårt kritiserade utredningens förslag skulle ligga på riksdagens bord redan den 31 mars i år. Sedan insåg man att kravet var totalt orealistiskt - vackert så! Nu nöjer man sig med ikraftträdande någon gång under året. I ett pressmeddelande från i måndags dömer Sveriges Byggindustrier ut också den tidsplanen som orealistisk. Det måste först redas ut vad som är en arbetsplats, vilken verksamhet som ska omfattas och vem som ska ha ansvaret, säger Sveriges Byggindustriers vd Ola Månsson i en kommentar. Jag håller med Månsson, och jag tror att byggnadsarbetarna också gör det. Lagstiftning som stressas fram fungerar sällan bra i praktiken. Just därför är det välkommet - men kanske aningen snopet för oppositionen, vad vet jag - att Finansdepartementet i dagarna har beslutat att tillsätta en särskild utredning om kontrollsystem och minskat svartarbete inom byggbranschen. Det är ett initiativ som i går applåderades av VVS-företagen med ord som "glädjande", "steg i rätt riktning för att skapa sunda konkurrensförhållanden" och så vidare. Herr talman! Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet begär också att regeringen under året ska presentera förslag om månadsredovisning av anställdas skatter och arbetsgivaravgifter. I det fallet slår man in öppna dörrar, för det arbetet pågår för fullt inom Regeringskansliet, och en proposition i ämnet är aviserad redan till den 26 mars. Lagstiftningen bör rimligen kunna vara på plats den 1 januari 2014, precis som oppositionen begär i sitt tillkännagivande. Det finns egentligen inga åsiktsskillnader i skatteutskottet om det angelägna i att motverka svartarbete och skattefusk. De fyra oppositionspartierna vet att regeringen gör vad den kan för att vidta åtgärder mot svartjobb i byggbranschen. Man vet att regeringen arbetar med att ta fram ett rättssäkert, effektivt och praktiskt genomförbart kontrollsystem i byggbranschen. De fyra oppositionspartierna vet också att det i Regeringskansliet pågår ett arbete med att ta fram förslag om månadsredovisning på individnivå. Ändå väljer Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet att med gemensamma krafter slå in öppna dörrar. Detta är naturligtvis ett spel för gallerierna. Det förvånar mig mycket att Socialdemokraterna tar så lätt på beredningsprocesser och lagstiftningsarbete som man gör när det gäller kontrollsystem i byggbranschen. Herr talman! Jag är kanske kvar i ett gammaldags tänkande, men jag inbillar mig att Socialdemokraterna har hyggligt många väljare i byggsektorn. Varför vill man då stressa fram en bristfällig lagstiftning i stället för att invänta regeringens förslag till ett praktiskt tillämpbart och rättssäkert kontrollsystem just för dem som jobbar i byggbranschen? (Applåder)

anf.5 Gunnar Andrén (FP):

Herr talman! Som reservant är man alltid särskilt intresserad av majoritetens argument. Jag ska strax komma till dem. När jag ser herr talmannen kommer jag att tänka på en av hans företrädare, närmare bestämt Ingemund Bengtsson. Han var en av riksdagens genom tiderna bästa historieberättare, i klass med Karl Erik Eriksson i Arvika. Finessen var att de alltid höll sig till sanningen. Vid något tillfälle efter valet 1976 befann han sig på en socialdemokratisk resa i Värmland i den fina orten Hällefors. Då började Ingemund Bengtsson berätta om hur det verkligen hade varit på den tiden han var arbetsmarknadsminister. Vid ett tillfälle hade dörren till konseljen öppnats. Jag vet inte om det var under Gustaf VI Adolf eller Carl XVI Gustaf. In hade stormat statsrådet Carl Lidbom. Då hade Rune Johansson i Ljungby sagt: Tag betäckning, för nu kommer Calle med ett nytt lagförslag! Herr talman! Detta betänkande är en direkt följd av det. Det finns ingen ordentlig beredning gjord. Det är det viktigaste. Vi har här under flera år fått höra två linjer från den politiska oppositionen. Den ena är att förslagen är illa underbyggda och kommer för fort. Den andra är att det går för långsamt, men fortfarande är det illa underbyggt. De två linjerna går inte ihop. När det gäller lagstiftning måste man vara precis. Det är man inte i det förslag som Socialdemokraterna lägger fram här. Herr talman! Under beredningen begärde jag i anledning av Socialdemokraternas motion att de skulle precisera exakt vad det var de ville. Precis som Maria Abrahamsson har berättat här tidigare retirerade Socialdemokraterna med ryggen före och ändrade datum och så vidare för när det skulle träda i kraft. Det gjorde de av den anledningen att de inte kunde prestera en exakt lagstiftning. De begär bara att vi andra ska införa det som de inte själva kan göra. Det är i samma anda som en del annan lagstiftning som ni kanske med rätta har klagat på och sagt inte är precis och inte är tillräckligt förberedd. Det vill ni att regeringen ska införa. Det tycker jag inte att man ska bifalla. Däremot är syftet detsamma, precis som Maria Abrahamsson sade här. Vi vill ha en bra lagstiftning på området. De två linjerna går inte ihop, vilket man ser när man läser i majoritetstexten. Det ska bli intressant att se och höra byggnadsombudsmannen Anders Karlsson utveckla detta senare. Det står i texten: Detta bör inte vara något svårt problem att lösa. Men det är inte så lätt. Här på morgonen råkade jag åka förbi en byggarbetsplats. Den heter Norra länken. Det är en ganska stor arbetsplats. Jag lade märke till följande företag som hade skyltar uppsatta. Frågan är: Vad är en byggarbetsplats för någonting, och vem är byggarbetsgivare? Där fanns Ramirent, någonting som heter Potain, Veidekke, Peab, som tydligen var huvudentreprenör, och NCC. Det fanns också ett företag som hade sloganen Vi lyfter och bär, något som heter LBC och Docupartner. Överallt fanns det något som hette Svensk Bevakningstjänst. Det hade jättemånga skyltar där. Det fanns ett it-företag som hette Pramit, en entreprenör som hette Züblin PIR och Cramo. Inne på området fanns det också något väldigt intressant som hette Widrikssons Åkeri. Frågan så småningom till Anders Karlsson är: Vem är arbetsgivare på den här arbetsplatsen, och vad är arbetsplatsen? Det är väldigt viktigt att veta vem som bär ansvaret för vad om man ska ha en precis lagstiftning. Jag vill särskilt veta detta om Widrikssons Åkeri, som hade körningar. Hör vederbörandes anställda till arbetsplatsen eller inte? Vad exakt är arbetsplatsen i detta utdragna bygge som omfattar flera kilometer? Det är sakliga problem som finns med det krav som Socialdemokraterna ställer. Det som skiljer sig från det vi diskuterar, nämligen tvätteribranschen, frisörer och så vidare, är kvittosystemet. Allting annat är förenat med kvitto. Men Widrikssons Åkeri har inga kvitton när det kör in detta. Det har säkert körjournal och allt möjligt. Men alla de andra företagen får inte kvitton som vi har ställt krav på i alla andra lägen. Det är den väsentliga skillnaden. Det måste redas ut innan man kan göra någonting åt detta. Det är väldigt klokt av regeringen att man inte skyndar fram med den oprecisa lagstiftning som Socialdemokraterna själva har valt att skjuta upp i tiden. Allra sist vill jag säga några ord om majoriteten. Det finns två motioner som ni vill ha bifallna, den socialdemokratiska och den vänsterpartistiska. Jag förstår att Miljöpartiet ofta följer de andra partierna. Men det är ändå väldigt intressant politiskt att notera att Sverigedemokraterna i den här frågan tidigare inte har haft någon enda åsikt. De har ingen motion, och de har såvitt jag hört aldrig yttrat sig i den här frågan. De väljer nu att gå på Socialdemokraternas linje. Jag gratulerar till det sällskapet. Herr talman! Det ska bli intressant att höra vad Anders Karlsson har att säga om Widrikssons Åkeri AB. (Applåder)

anf.6 Karin Nilsson (C):

Herr talman! Tack, Maria och Gunnar, för väldigt bra inlägg! Jag ska se om jag kan hitta fler infallsvinklar. Jag tror att jag kan det. När vi tittar på personalliggarna i tvätteribranschen ser jag inga som helst problem. Det är okej och ett bifall. När det gäller punkt 2 är det en helt annan problematik. Trots att vi har ett betänkande som heter Personalliggare för tvätteribranschen gömmer sig frågor där. Det är lurigt när vi får in motioner om helt andra saker som ska hastas fram. Här finns motioner som gäller byggbranschen. Det är en bransch som dras med problematik där det finns svartarbete och illojal konkurrens. Byggbranschens arbetsgivare och fackförbund är överens om att det krävs åtgärder. Så långt är vi överens. Men det är väl drastiskt att föregripa det arbete som sker. Vad har vi att ta ställning till i dag? Jo, vi har önskemål och visioner. Men har inget innehåll att ta ställning till. Den dag vi tar ställning är det oerhört viktigt att vi tar frågorna riktigt på allvar. Så sent som i förra veckan fick vi ett underlag för ett utredningsuppdrag, Minskat svartarbete inom byggbranschen. Det hamnade på vårt bord daterat den 16 januari. Det hamnade i min dator för två dagar sedan. Så stor framförhållning har vi när det gäller hur det arbetet ska gå till. Jag är tacksam för att materialet kommer som det gör. Det är också viktigt att vi fördjupar oss i vad som står där. Man har i utredningsuppdraget plockat fram så mycket som sex olika punkter som man anser vara viktiga att gå igenom och utveckla vidare. Man måste överväga vilka avgränsningar som behövs för att regleringen ska kunna vara rättssäker och genomförbar i praktiken. Gunnar Andrén gav ett alldeles ypperligt exempel på det. Hur gör man avvägningar då fler företag går in i samma projekt? Vem tar ansvar? Hur lägger man upp det så att det fungerar? Det är inte lika enkelt som i tvätteribranschen, frisörbranschen, restaurangbranschen eller andra ställen där det finns kassaregister och annat som kan hålla ordning på det hela. Man behöver givetvis också beakta den administrativa bördan. Det uppstår en hel del arbete för att få uppgifterna insamlade och vidarebefordrade, och det ska inte på något vis få belasta mer än vad det gör nytta. Det gäller att ha proportioner i hanteringen. Man behöver utreda ansvaret och var det ska ligga. Kan det övertas av någon annan arbetsgivare som också har arbetskraft på arbetsplatsen? Hur ska kontrollsystemet vara uppbyggt? Det är tänkt att förslaget till utredning ska redovisas den 31 januari 2014. Alltså spricker den arbetsplan som finns i Socialdemokraternas förslag till dagens beslut när det gäller formuleringar i utskottsbetänkandet. Nästa problem, som man också stoppar in i motionerna, som ligger till grund för utskottets beslut och som jag ställer mig tveksam till, är förslaget om månadsuppgifter. Vi fick så sent som vid senaste sammanträdet uppgifter om att den 25 mars kommer en proposition om just månadsuppgifter att avlämnas till riksdagen. Om vi ska fatta beslut om en sådan fråga tycker jag att det är rimligt att vi får en proposition som innehåller detaljerna. Det heter ibland att djävulen bor i detaljerna, och så är det säkert i dessa fall. Om vi tittar på det underlag som har kommit från utredaren när det gäller månadsuppgifter ser vi att det finns många invändningar från företagsorganisationerna. Såväl Företagarna som Svenskt Näringsliv, LRF med flera är skeptiska till den belastning i form av administrativ arbetsbörda som detta skulle innebära och den mängd kontrolluppgifter som måste in varje månad. Det innebär en dubblering av det som lämnas in i dag. Självfallet ser jag faran med administrativt merarbete. Jag sitter som ersättare i näringsutskottet. För ett år sedan var jag involverad i den debatt som handlar om regelförenklingsarbetet. Nu sitter näringsutskottet och behandlar både motioner från den allmänna motionstiden och sådana som gäller Riksrevisionens rapport som handlar om regelförenkling för företag. Det är en rätt så diger bibba med motioner, det också. I motionskompendiet finns en partimotion från Miljöpartiet där man uttrycker behov av regelförenkling och att det ska vara enklare och lättare att driva företag. Det är precis de ambitioner som alliansregeringen har. Det är klart att det är lätt att angripa alliansregeringen för att vi inte har uppnått den mängd regelförenklingar som vi har haft som syfte att uppnå när vi har satt ett mål på 25 men har uppnått 7. Men jag tror att det vore på sin plats att leta efter en bruttolista på vad som är uppnått och en lista på vad vi faktiskt har infört när man har plockat tillbaka de miljoner som vi skulle spara i administrativt arbete. Det har kommit lagstiftning om kassaregister, och det har kommit tillkännagivande från oppositionen också när det gäller slutna kassasystem. Nu plockar man fort som sjutton in någonting som inte är färdigutrett och vill få det på plats utan att veta vad det kostar i tid och arbete och hur det över huvud taget drabbar de allra minsta företagen. Utredningsförslaget gör få undantag när det gäller hur de minsta företagen ska klara sig undan den ökade administration som detta skulle innebära. Det gäller att ha en proportionalitet när det handlar om nyttan och arbetsbelastningen. Just i byggbranschen kan vi självfallet se att man vill skydda seriösa företag. Men när det gäller dessa branscher tycker jag också att det är viktigt att se om man kan skydda seriösa branscher från alltför mycket extraarbete eller merarbete. Man ska titta på det utredningsförslag som är på gång när man får det presenterat på sitt bord och därefter ta ställning till hur vi ska gå vidare. (Applåder)

anf.7 Lars Gustafsson (KD):

Herr talman! Gunnar Andrén brukar underhålla oss med historier från det förflutna. Jag tänkte gå lite längre tillbaka än Gunnar Andrén - till den hellenistiska tiden då man talade om pyrrhusseger. Enligt den grekiska mytologin fanns det en man som hette Pyrrhus och som gav sig in i ett krig. Han vann kriget men omkom själv, höll jag på att säga. Han förlorade egentligen hela kriget, men han lyckades vinna detta slag. Ibland blir det så när man ska ge sig in på komplicerade områden som kräver viss tålmodighet och där många parter som ska kunna känna till det hela är inblandade. Jag vill hänvisa till ett amerikanskt företag som ligger i New Jersey. Det heter Kanter Auto Products, och det tillverkat delar till veteranbilar. De har en bra slogan: Do it right, do it once! Det innebär att man ska göra rätt från början och göra det en gång så att man inte gör det en massa gånger. Detta gäller också i frågan om byggbranschen. Herr talman! Jag har ett antal släktingar, inte minst på min frus sida, som jobbar i byggbranschen. De deltar i vissa stora projekt. Jag har frågat dem hur detta skulle vara, vilka kontakter de har med de andra företagen på dessa byggplatser, hur de samverkar och så vidare. Svaret var att de är helt separata. De har ingen koppling med varandra. De har inte samma arbetstider och inte samma perioder. Ibland växlar de mellan byggen och så vidare. Det finns ingen koppling mellan huvudentreprenören och dem som jobbar på platsen. Hur ska man då kunna hålla kontroll på dem som går ut och in på byggplatsen vid olika tider på dygnet eftersom de måste samverka för att få projektet att gå framåt och inte bli stillastående? De ser detta som väldigt svårt. Med denna insikt om att de moderna byggprojekten har en huvudentreprenör och många underentreprenörer är det ett grannlaga arbete att få fram en personalliggare på området. Som jag läste i Dagens Industri i dag borde det vara viktigare att det går riktigt framåt än att det går fort framåt. Så uttrycker man det från byggbranschen. Jag tror även att arbetstagarna skulle vinna på detta. Om oppositionens förslag, som nu är majoritetsförslag, skulle vinna gehör är risken att man skulle få ett snabbt framtaget förslag som skulle få motsatt verkan mot intentionen och komplicera ett område. Man riskerar lätt att olika företag i olika situationer hamnar i juridiska processer, skattemässigt trubbel och frågeställningar om vad som gäller. Jag tror också att de berörda parter på arbetsmarknaden som har invändningar mot de befintliga förslagen vill att det ska bli rätt från början. Det finns inga delade meningar vare sig politiskt eller inom branscherna om att man vill ha ordning och reda i en bransch som emellanåt präglas av oegentligheter. Ingen vill ha dessa oegentligheter, och de drabbar också helt fel personer. De drabbar dem som har beställt arbetena och dem som jobbar där. Vi vill ha väck oegentligheterna inom branscherna, inte minst inom byggbranschen. Herr talman! Jag är övertygad om att om viljan hade funnits hade utskottet kunnat enas om en text som poängterar vikten av att få fram ett förslag som är hållbart och som parterna inom byggbranschen kan instämma i. Det skulle ha gått att få sådana skrivningar eftersom en utredare redan är tillsatt och arbete redan är på gång. Jag tycker att datumexercis är mer semantiskt. Återigen: Jag tror att det blir en pyrrhusseger om man skulle genomföra majoritetsförslaget. Jag hoppas att vi får ett förslag som verkligen håller över tid, och jag är övertygad om att regeringen har insikt och kommer tillbaka till riksdagen med ett hållbart förslag som alla kan acceptera. (Applåder)

anf.8 Anders Karlsson (S):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i skatteutskottets betänkande SkU14. Jag ser att Gunnar Andrén redan nu tar ett djupt andetag. Betänkandet Personalliggare i tvätteribranschen representerar i detta fall inte regeringspartiernas förslag utan oppositionens. Det finns en enig riksdag bakom förslaget att införa närvaroliggare och oannonserade kontrollbesök inom tvätteribranschen. Det finns också en majoritet för att införa personalliggare och oannonserade kontrollbesök i byggbranschen samt individuell månadsredovisning av anställdas skatter och arbetsgivaravgifter. Detta är glädjande även om resan hit varit lång och motig. Redan i oktober 2007 lämnade den dåvarande socialdemokratiska gruppen i skatteutskottet in en kommittémotion i nämnda ärende. För fyra och ett halvt år sedan väckte alltså vi socialdemokrater kravet på närvaroliggare i de två branscher vi diskuterar. Varje riksdagsår har vi återkommit till detta krav i liknande motioner som handlat om bekämpning av skattefusk och ekonomisk brottslighet. I några fall har det skett tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Herr talman! Varje gång har skatteutskottets borgerliga ledamöter svarat: Vi är överens. Regeringen är på gång. Ärendet är under beredning. Så var det 2008, 2009, 2010, 2011 och 2012, och nu får vi höra det för sjätte gången: Vi är överens. Regeringen är på gång. Det behöver bara beredas lite till, lite till och lite till. I denna fråga och andra som rör skattefusk kan jag konstatera att den Fälldinska långbänken hämtats ned från Statsrådsberedningens vind, dammats av och placerats på Anders Borgs arbetsrum. När det däremot har gällt skattesänkningar eller att på olika sätt jaga sjuka och arbetslösa har man i stället kört snabbtåg. I det senaste fallet med läx-RUT ansåg regeringen och de borgerliga riksdagsledamöterna att det knappt behövdes remisstider eller beredning över huvud taget. Här fanns ingen tvekan och ingen vilja att lyssna på frågor och kritik. Inte ens Jan Björklund och Utbildningsdepartementet fick ett ord med i laget, för att inte tala om Skolverket, skolledarna och lärarna. Kör bara igenom det, var Anders Borgs och Annie Lööfs tydliga budskap. Och svaret från de borgerliga ledamöterna i skatteutskottet och riksdagen lät inte vänta på sig: Herr minister! Vi ska genast genomföra förslaget. Herr talman! Vi socialdemokrater har, tillsammans med MP och V, sett till att personalliggare i restaurang- och frisörbranschen genomfördes. Detta ingick i en omfattande satsning mot skattefusket som den dåvarande socialdemokratiska regeringen gjorde tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Man kan givetvis kritisera oss socialdemokrater för att vi inte redan före 2006 kom fram med även de här förslagen. Men vem kunde förutse denna långbänk när regeringen drivit genom fyra jobbskatteavdrag, borttagen förmögenhetsskatt, ändrad fastighetsskatt, införande, om än i omgångar, av det som vi i dag kallar HUS-avdrag samt nyligen en rejäl bolagsskattedumpning? Samma regering har tyckt att närvaroliggare inom byggbranschen är så komplicerat att Finansdepartementet med över 1 000 anställda inte mäktat med att lösa frågan. Den 30 september 2009 kom regeringens egen utredare dock med ett förslag. Ni hörde rätt. Den 30 september 2009, för tre och ett halvt år sedan, kom ett förslag om personalliggare i tvätteri- och byggbranscherna. Under tre och ett halvt år har finansminister Anders Borg tillsammans med sina 1 000 tjänstemän brottats med frågan om personalliggare i byggbranschen utan att kunna lösa den. Arbetet har pågått så intensivt att man inte har haft tid att lyssna på Byggbranschen i samverkan, Sveriges Byggindustrier och Byggnadsarbetareförbundet, som erbjudit sig att hjälpa till. Jag är häpen över detta arbetssätt, men de borgerliga partiernas företrädare har nyss förklarat varför Anders Borg, som med så stor tvärsäkerhet uttalar sig om andra länders ekonomier, eurokrisen och nationalekonomiska teorier, är så handfallen i en fråga om ett så förhållandevis enkelt förslag som ökad skattekontroll. Och om han nu har problem, varför inte ta hjälp av dem som erbjudit sig att hjälpa till, det vill säga byggindustrier i samverkan? Jag tror inte att Anders Borgs problem är att ingen av de över 1 000 anställda på Finansdepartementet har kunskap eller kraft att genomföra det byggbranschen kräver utan att det beror på helt andra saker. Jag tror för det första att Näringsdepartementet, oavsett om det har letts av Maud Olofsson eller hennes efterträdare, hela tiden har varit emot. De har inte förstått att illojal konkurrens med hjälp av svartjobb är ett stort problem för byggbranschen. De har inte förstått att marknad och seriöst företagande måste ha stöd för att bekämpa oseriös verksamhet. För det andra tror jag att skattesänkningar är viktigare än skattekontroll för varje borgerligt statsråd och riksdagsledamot. Att sänka skatter är ett ideologiskt självändamål. Skattekontroll är bra men en underordnad andrahandsfråga. För det tredje tycks inte viljan, glädjen och intresset att göra saker finnas längre hos regeringen och många av de borgerliga politikerna. Man har regerat sig trötta och vill mest administrera. Det är tydligen lite motigt just nu. Att då lägga fram förslag som de egna leden kanske inte gillar är besvärligt. Då är det lättast att säga till oss i oppositionen: Vi är överens. Vi är på gång, men låt oss bereda lite till, lite till och lite till. Faktum är att regeringen inte vårdar närings- och arbetsmarknadspolitiken trots påståenden om motsatsen och vilda slängar mot oss socialdemokrater i skattefrågor. 5 000 jobb har försvunnit från sjöfarten, och ändå rullas frågan om tonnageskatt oavbrutet framåt i tiden och tycks heller aldrig komma till beslut. Åkerinäringen plågas av illojal konkurrens. Exemplen där företag och jobb försvinner är otaliga, men inte heller här kommer några förslag. Som Gunnar Andrén så noga påtalade vid flera tillfällen i sitt anförande är jag faktiskt byggnadsarbetare. Det är min profession. Jag har ett förflutet i byggbranschen, och jag har ett förflutet som byggnadsombudsman. Jag ser tydliga problem som finns i byggbranschen, inte minst i mitt eget hemlän Skåne, som ligger bra till för byggföretag och byggjobbare från kontinenten. Det är företag och anställda vars verksamhet och anställningsvillkor det kan vara svårt att få information om. Herr talman! Jag har nu redogjort för skillnaden mellan oppositionen och regeringen, mellan handlingskraft och passivitet och mellan samhällsförändrande och samhällsbevarande ambitioner. Jag har redogjort för de motsättningar inom regeringen och regeringens ideologiska inriktning som troligen förklarar varför inte regeringen kommit med något förslag för byggbranschen 2010, 2011 och 2012 trots den utredning som Maria Abrahamsson har visat oss här. Regeringen har nu i elfte timmen kastat fram en ny utredning som givetvis inte ska vara klar under detta år. Vi utreder längre. Först valåret 2014 får vi se om det blir något av det och om det tillåts av Näringsdepartementet och Annie Lööf och inte säljs bort i någon intern förhandling mellan regeringspartierna. Herr talman! Jag konstaterar att det finns en majoritet för skatteutskottets förslag om personalliggare och månadsuppgifter om anställdas löner och skatter i såväl tvätteri- som byggbranschen. Efter beslutet i utskottet vill jag bara instämma i Byggbranschen i samverkans pressmeddelande. De säger: Det är glädjande att vi nu får stöd för vårt arbete för en ren byggbransch. (Applåder)

anf.9 Maria Abrahamsson (M):

Herr talman! Tack, Anders Karlsson, för detta glödande ideologiska linjetal om det mesta och med kraftig bredsida, som sig bör, mot regeringen. Det är alltid uppfriskande med konflikter, tycker jag. Det var bland annat för att få ta de här striderna som jag sökte mig till och fick komma till skatteutskottet. Jag kan börja med att konstatera att det Anders Karlsson inte nämnde är att marknaden minskar för den svarta ekonomin och de svarta jobben som utförs vid sidan om det legala systemet. Den krymper. I min bransch, inom journalistkåren, var det tidigare inte helt ovanligt att man på middagar snackade om de bästa städerskorna och vad de kostade svart. Det är många år sedan sådant framfördes vid middagsborden. I dag är det knäpptyst. I dag är det en skam att säga att man köper svart städhjälp. Detta beror på reformer som regeringen har gjort. Skatteverket har intygat att den krympande svarta marknaden hänger ihop med de reformer som regeringen har gjort. Det tycker jag att vi ska vara tacksamma för. Inte minst socialdemokrater och vänsterpartister som nu äntligen får rätt på de här punkterna borde vara det. Det genomförs reformer som ni borde uppskatta. Sedan kan jag tycka att det är lite tragiskt att ni tar så lätt på era väljargrupper som bland annat finns på byggarbetsplatser som i allra högsta grad är betjänta av lagstiftning som är rättssäker och fungerar. De här byggarbetsplatserna leds ju av företag som också ska klara sig ekonomiskt. På en svart marknad blir det väldigt svårt. Det är därför vi vill ha fasta och robusta kontrollsystem.

anf.10 Anders Karlsson (S):

Herr talman! Tack, Maria Abrahamsson! Det är trevligt att Maria Abrahamsson har sökt sig till riksdagen för att ta de ideologiska debatterna. Det ser vi fram emot. Jag tror att vi står ganska långt från varandra när det gäller solidaritet och jämställdhet. De svarta jobben minskar. Ja, men det finns tyvärr i dag 133 miljarder som undanhålls i skatt. 133 miljarder! För dem skulle vi kunna göra väldigt mycket. Det är fem gånger vad barnbidragen kostar. Det är tre gånger vad försvaret kostar. Det är enormt mycket pengar som undanhålls. Maria Abrahamsson säger att hon tidigare har suttit på middagar och pratat med sina vänner som har skrutit om hur mycket svart arbetskraft de har haft och så vidare. Sådana middagar har jag aldrig varit på. Det kan kanske bero på att vi umgicks i olika kretsar. Jag har faktiskt aldrig stött på detta. Man kanske gör det under kristallkronorna, men man gör det inte i de vanliga arbetarhemmen. Det här är fullständigt främmande för mig. Och skulle man ha suttit och skrutit om något sådant skulle väl jag som politiker, oberoende av om jag hade den ideologiska inställning som Maria Abrahamsson har eller den jag eller någon annan har, starkt fördöma det och inte sitta och hålla med. Jag uppfattade det som att det var så Maria Abrahamsson gjorde och att hon känner sig lättad att hon nu slipper att höra det. Det är möjligt för dem som använder RUT-avdraget och för dem som använder de avdrag som den borgerliga regeringen har genomfört. Det är förmodligen de som finns under kristallkronorna. Det är inte de som jag och mina byggnadsarbetarvänner umgås med eller de som jag träffar på byggarbetsplatserna eller de som ni träffar på byggarbetsplatserna. Säkert är det så.

anf.11 Maria Abrahamsson (M):

Herr talman! Anders Karlsson och hans byggnadsarbetare liksom byggarbetsplatserna har stora problem med svartjobb. Det är därför som vi behöver ha de här kontrollsystemen som ni nu vill jäkta fram. Jag håller med om att man kan ha synpunkter på takten och på hur lång tid det har tagit. Men när vi nu har ett förslag aviserat från regeringen som täcker upp alla de brister som den här departementspromemorian som jag nu håller fram inte gör, ska vi då inte vara tacksamma och ta emot att vi kan få sjysta regler som funkar på byggarbetsplatserna? Det är helt uppenbart att alla borde göra det. Det är det enda rimliga. Men vill man inte säga att regeringen gör någonting bra säger man inte det. Jag tycker att det är ett tråkigt sätt att argumentera. När det gäller att den svarta marknaden krymper tycker jag, herr talman, att Socialdemokraterna i stället borde fråga sig: Hur kom det sig att det var så attraktivt att köpa svarta tjänster under den tid som Socialdemokraterna regerade? Vad berodde det på att människor hellre köpte svarta tjänster än vita? Det är den mentaliteten som måste brytas för att vi ska krympa de här 133 miljarderna i undanhållna skattepengar som du talar om.

anf.12 Anders Karlsson (S):

Herr talman! Det var glädjande att höra Maria Abrahamsson säga att vi ska försöka krympa de 133 miljarderna. Jag tror att det är första gången som hon har sagt det i den här kammaren. Det är glädjande, Maria Abrahamsson, att vi ska krympa de 133 miljarderna som försvinner och som skulle kunna användas till vår gemensamma välfärd. Vad gäller betänkandet ska jag läsa högt vad som står i det: När det gäller byggbranschen föreslår utskottet ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag om personalliggare för byggbranschen i så god tid att det kan träda i kraft 2013 och ett förslag om månadsuppgift om anställdas löner och skatter med ikraftträdande den 1 januari 2014. Vi har gett regeringen uppdraget att fixa det här som de har gett sig själva två dagar innan vi skulle ha debatten här. Det här är inget konstigt. Regeringen regerar, och Anders Borg har tusen anställda till sitt förfogande. Det var någon i debatten tidigare - jag tror att det var Gunnar Andrén - som sade: Ja, men ni socialdemokrater kommer väl att komma med lagförslag. Jag tror att vi har 90 anställda i vårt socialdemokratiska kansli som skulle kunna göra det. Visserligen är vi effektiva inom socialdemokratin, men vi är inte riktigt så effektiva. Jag tror att tusen personer på Finansdepartementet fixar det här bättre än vad vi gör. Vi ser alltså fram emot, Maria Abrahamsson, att förslaget kommer tillbaka till riksdagen för beslut. Då kan vi ta debatten igen.

anf.13 Gunnar Andrén (FP):

Herr talman! Jag vill börja med att understryka vikten av att vi är eniga i huvudfrågan, nämligen att man ska komma åt oorganiserad arbetskraft och ekonomisk brottslighet. På den punkten finns det en stor enighet i denna riksdag också mellan majoriteten i detta betänkande och minoriteten. Vi får senare diskutera om man så småningom ska höja fribeloppet, vilket ni vill men jag är tveksam till när det gäller uppgiftsskyldighet. Ni har ju ett annat förslag där. Det gynnar inte, som jag ser det, rättssäkerheten. Jag skulle vilja fråga företrädaren för majoriteten, Anders Karlsson, om denna mening som finns mitt på s. 9 i betänkandet: "Detta bör inte vara något svårt problem att lösa." Det är en central fråga i det här sammanhanget. Men varför har ni då inget förslag på den här punkten? Jag förstår att man kan skylla på regeringen. De har ett stort antal, om det nu är tusen, medarbetare i Finansdepartementet. Det är tänkbart att det är det. Men verkligheten kommer ni inte förbi. Det är besvärligt att avgöra exakt vad som är en arbetsplats, vilket ju framgår av den departementspromemoria från 2009 som Anders Karlsson refererar till. Även Svenska Byggnadsarbetareförbundet är tveksamma. Vi är eniga om vad vi borde göra, men hur ska man göra detta? Det är min fortsatta fråga till Anders Karlsson när han säger att detta inte bör vara något svårt problem att lösa. Det kan han tydligen göra, och jag vill veta hur.

anf.14 Anders Karlsson (S):

Herr talman! Broschyren jag har här är utdelad av Svenska Byggnadsarbetareförbundet och Sveriges Byggindustrier. De har vid ett flertal tillfällen sagt att de kan vara behjälpliga när det gäller att lösa de tekniska problemen i det här, och de skrev ett pressmeddelande om att de kände glädje över att vi nu äntligen hade tagit ett beslut i utskottet. Jag skulle vilja ställa en motfråga till Gunnar Andrén: Vem har i dag arbetsmiljöansvaret på de arbetsplatser som Gunnar Andrén räknar upp? Jag hoppas att han kan svara mig på det. Precis som det har skrivits borde detta inte vara något problem att lösa, och vi anser inte heller att det är något problem att lösa det. Jag har 16-17 års erfarenhet som byggnadsarbetare på arbetsplatser. Jag har nästan lika lång erfarenhet som ombudsman. Jag kan rätt mycket om den här branschen, och det går att lösa om man verkligen vill lösa det. Men det vi säger och det som vi i den socialdemokratiska gruppen har sett är att regeringen flyttar det, och så återkommer vi, och så utreds det och så vidare. I eftermiddag efter beslutet kommer regeringen att ha fått ett klart tillkännagivande om att de ska komma tillbaka med en lösning 2013. Jag kan lova Gunnar Andrén att mina kamrater i Byggnadsarbetareförbundet kan vara behjälpliga med att lösa det problemet, och jag vet också att Sveriges Byggindustrier vill vara behjälpliga. Jag hoppas att Gunnar Andrén kan svara på min fråga om vem som är arbetsmiljöansvarig på en så stor arbetsplats.

anf.15 Gunnar Andrén (FP):

Herr talman! Anders Karlssons erfarenhet betyder inte allt. Dock är det så att även om man är behjälplig så är det ingen lagstiftning. Det är det som är frågan här. Det vi sysslar med här är ingen lekstuga. Vi ska vara precisa, för det är människor som ska tillämpa de lagar som finns. Det företag, det åkeri som jag nämnde här - tillhör det arbetsplatsen eller inte? Det är möjligt att Byggnadsarbetareförbundet och Sveriges Byggindustrier kan vara behjälpliga, men det måste formuleras i lagtext, och i lagtext måste man veta vem som är ansvarig på byggarbetsplatsen. Det är ju det som är själva kärnan i detta, att vi är eniga om inriktningen. Det är inget lätt problem att lösa. Som byggnadsarbetarombudsman har Anders Karlsson säkert noterat att det finns väldigt många företag på en byggarbetsplats, och det är inte alltid lätt att veta vem som är ansvarig för arbetsmiljöskyddet. Jag kan inte svara på det. Det är inte lätt att svara exakt på vem det är, för det kan vara olika. Till slut blir det alltid arbetsgivaren som är ansvarig rent juridiskt, men i praktiken blir det väldigt många olika. Vi vet alltså att det är arbetsgivaren, men vem är arbetsgivaren? Det är inte helt lätt. Jag vill fortsätta att ställa frågan om att detta inte skulle vara något svårt problem att lösa, för den har jag absolut inte fått något svar på. Det kan ni inte fly ifrån, menar jag. Om det inte är något problem borde ni kunna lägga fram ett förslag om detta. Jag har förstått att regeringen är av en annan åsikt. De har tydligen tusen personer till sitt förfogande i Finansdepartementet, men de kan inte göra det. Ni kan dock göra det, för det är inget svårt problem att lösa. Men var är lösningen?

anf.16 Anders Karlsson (S):

Herr talman! Nu säger Gunnar Andrén något väldigt intressant på slutet. Det går inte att lösa, säger han. De tusen personerna på Finansdepartementet kan inte lösa det. Men varför ska de då utreda? Nu står Gunnar Andrén och säger i sista andetaget att det inte går att lösa, medan vi säger att det är klart att det går att lösa. Det här är inte enkelt, säger han, och så säger han att jag som riksdagsledamot ska lösa problemet åt regeringen och dess tusen anställda. Det är väl ändå orimligt. Har man regeringsmakten, Gunnar Andrén, så har man också ansvar. Jag vill tydligt påtala att det här inte är någon lekstuga. Det här är Sveriges högsta beslutande organ. Jag känner stolthet över att få lov att representera det, och det hoppas jag att Gunnar Andrén också gör. Det är viktigt, och vi ska såklart inte leka, men det är också viktigt att de människor som har gett oss förtroendet att komma hit också har tillit till oss och till det vi gör och verkligen ser att vi gör det. Jag möter ofta mina gamla kompisar på arbetsplatserna, och de är bekymrade över den utveckling av oseriös verksamhet i byggbranschen som nu sker allt snabbare. Jag fick inget svar på min fråga. Gunnar Andrén har inte svaret. Men jag har det. Det är byggherren som har ansvaret, oberoende av hur många som är där. Ni kommer kanske ihåg att det var en icke okänd person med en rätt högt uppsatt position i Sveriges regering som hade missat att anmäla till Arbetsmiljöverket. Han stod frågande eftersom han ju hade en entreprenör som gjorde jobbet. Men det är byggherren som är ansvarig. I det fallet kan man säga att det är byggherren som är ansvarig. Vi säger inte att det ska vara så med skattekontrollerna, men det är klart att man kan göra någon ansvarig för det som händer. Självklart kan man det. Jag ser inte något problem, och jag kan lova Gunnar Andrén att mina kompisar på Byggnadsarbetareförbundet vill vara behjälpliga när det gäller att lösa problemet.

anf.17 Mats Pertoft (MP):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till majoritetens förslag om personalliggare och månadsuppgifter i skatteutskottets betänkande 14. När jag lyssnar på anförandena noterar jag med viss glädje att alla verkar vara överens om att vi måste komma åt skattefusket. Det är bra att vi är överens om den frågan. Sedan verkar det vara en viss oenighet när det gäller byggbranschen. Ska vi verkligen våga ta ställning och pressa regeringen att faktiskt leverera ett förslag när det gäller byggbranschen att stävja skattefusket genom att ta fram personalliggare? Jag är inte byggarbetare. Jag är lärare i botten. Min erfarenhet är ett otal samtal med ungdomar, där jag måste förklara för dem att det aldrig lönar sig att arbeta svart. Det är väldigt frestande för ungdomar. De får pengarna rakt i handen. De betalar inga skatter. De får mycket pengar att festa upp på kvällen. Men det är olagligt. De får inga pensionspoäng, betalar inga skatter och har ingen säkerhet. Det är väldigt snabbt förlorat. Jag tror att det är viktigt att man här tar denna fråga på allvar. Alliansregeringen har ända sedan den tillträdde gjort kampen mot skattefusk till en huvuduppgift. Så har i alla fall jag förstått det och även, tror jag, de flesta väljarna. Då är det desto konstigare att man inte lyckas leverera ett förslag om att stävja skattefusket inom byggbranschen. När vi för några år sedan pratade med svenska folket på gatan om var de trodde att skattefusket fanns så var frisörbranschen och byggen en självklarhet. Självklart finns det skattefusk där. Självklart finns det svart arbetskraft. Det vet alla om. Ändå har den här regeringen, som nu faktiskt har suttit vid makten i dryga sex år, inte levererat någonting. Föregående talare har gått igenom olika förslag och redovisat att regeringen är ganska handlingsförlamad. Jag kan inte recensera varför den är handlingsförlamad. Jag kan bara konstatera att den är det. Därför är det så viktigt att riksdagen tar ett beslut som pressar regeringen i den här frågan. Sedan är det bara glädjande att man som av en händelse verkar ha fattat ett beslut för några dagar sedan om att tillsätta en utredning. Det är jättebra att man tillsätter en utredning. Jag välkomnar det. Den här regeringen är ju känd för att tillsätta snabbutredningar med väldigt kort utredningstid och hög effektivitet, så det är ju lite märkligt att man inte kunde göra den här utredningen lite effektivare. Min erfarenhet är att om man vill lösa en fråga löser man den. Om man inte vill lösa den så löser man den inte. Jag förutsätter att det behövs ett riksdagsbeslut i den här frågan för att regeringen ska kunna lösa den, för någonting har gått snett. Jag vet inte vad, kanske meningsskiljaktigheter inom regeringen. Hela Sverige debatterar ju att den här regeringen är handlingsförlamad, att man inte kan leverera eftersom man är så splittrad internt. Måhända verkar det så, men då är det ännu viktigare att riksdagen tar ett beslut som sätter press på regeringen så att vi får en ordning som kan lösa problemet med skattefusket inom byggbranschen. Konstigare än så är det inte. Om allianspartierna menar att det är lika viktigt att stävja skattefusket som vi anser att det är bör man ta denna fråga mer på allvar och inte bara se problemen utan se att de går att lösa om man vill. Annars kan jag bara tolka det som att man egentligen inte vill. Det är den viktigaste biten. I skatteutskottets betänkande tar vi även upp frågan om månadsrapporter. Jag tror att det är viktigt att ägna några tankar åt den. Det majoriteten i skatteutskottet föreslår är att regeringen ska återkomma med ett tydligt förslag. Då är det väldigt bra och väldigt passande att det sedan frågan behandlades i skatteutskottet har tillkommit en lista över propositioner som ska läggas på riksdagens bord där denna fråga finns med. Det är väldigt bra. Det visste jag inte om när vi behandlade frågan i skatteutskottet. Det är positivt att regeringen reagerar så snabbt på skatteutskottets betänkande. Det är också positivt att vi därmed kan få ytterligare kontroll och en klarare, tydligare och enklare hantering av data och fakta. Sedan måste jag poängtera att jag hoppas att man i den här frågan också tar hänsyn till de speciella förutsättningar som småföretagare har. Jag antar att allianskollegerna i utskottet i alla fall på något sätt är informerade om vad som döljer sig i denna proposition. Jag är inte det. Jag mottar tacksamt information om detta i god tid så att vi kan diskutera det. Jag tror att det här är två steg på vägen, naturligtvis tillsammans med personalliggare för tvätteribranschen som vi alla är överens om. Det här är viktiga steg på väg mot att få ett Sverige där man inte fuskar, ett Sverige där vi kan lita på att skattesystemet är korrekt, att det är ärligt, att det inte lönar sig med svartjobb och, som jag nämnde innan, där ungdomar inte lockas in i system där de tror att de kan tjäna snabba pengar men i längden förlorar när de inte är med i ett pensionssystem, när de inte får den trygghet som vårt svenska samhälle faktiskt ger med det skattesystem vi har. Det är ju det majoritetens förslag i dag handlar om, att stärka den svenska modellen, att det faktiskt lönar sig att betala skatten och ta del av det samhället, bidra och få tillbaka.

anf.18 Karin Nilsson (C):

Herr talman! Här kom en förklaring från Mats Pertoft, ett erkännande om att han inte kände till vad som finns i utredningen när det gäller månadsuppgifter. Jag uppfattade inlägget som att det var honom obekant. Är det så kan det kanske vara en förklaring, men det är också ett bekymmer. I november 2011 remissbehandlade en del organisationer materialet. Det har alltså funnits tydliga signaler om vad man tycker från arbetsgivarparternas sida i den här frågan. Som jag uppfattar det är det definitivt ett merarbete som tillförs. Då tycker jag att det är extra intressant att se att det som sagt till och med finns en partimotion från Mats Pertofts parti, undertecknad av Gustav Fridolin med flera, som uttrycker att man ska vara väldigt återhållsam när det gäller merarbete. Man är noga med att påpeka att regeringen inte har uppnått sitt mål, 25 procent till 2010. Men ska vi hela tiden lägga på fler bördor, som det i det här fallet ändå blir av redovisningstillfällen med fler uppgifter som ska samlas in, är det klart att det blir ett merarbete - kanske inte för dem som har personaltjänstemän på sitt kontor och som har utvecklade datasystem, men för det lilla företaget som varken har datakompetensen eller datauppkopplingen. Enda undantaget då man inte avkrävs den här rapporteringen är kanske då man inte har en internetuppkoppling. Oavsett om man har internetuppkoppling eller inte betyder det ju inte att man kan den här tekniken. Det krävs alltså en kunskapsuppgradering, och det krävs också en programuppdatering för de små företagen. I annat fall blir det pappershantering, och man får knappt tillstånd att sköta det via papper i det förslag som finns. Jag tycker att det vore intressant om Mats Pertoft utvecklade frågan om regelförenkling kontra nya regler som ska in och som man så lättvindigt för in i det material som är underlag för dagens beslut.

anf.19 Mats Pertoft (MP):

Herr talman! Tack, Karin Nilsson, för frågan! Jag vill bara påpeka att jag aldrig nämnde själva utredningen om månadsuppgifter. Det jag pratade om var den numera aviserade proposition som regeringen ska lägga på riksdagens bord i mars och som jag förutsätter att Karin Nilssons parti också står bakom. Jag efterlyste kunskap och information om vad som kommer att finnas i denna proposition, eftersom jag förutsätter att allianspartierna har närmare information om vad som står i den. Det är svårt för mig att debattera någonting som jag inte vet något om. Om Karin Nilsson kan berätta för mig vad som står i proposition kan jag gärna börja en debatt om detta. När det gäller månadsuppgifter generellt anser Miljöpartiet att månadsuppgifter är någonting som kommer att behövas. Sedan är frågan hur man reglerar det, hur man gör i detalj för att det inte ska öka bördan för särskilt småföretagare. Större företag kommer nog inte att ha några omfattande problem med detta. Från Miljöpartiets sida är vi medvetna om den problematiken. Men det är väldigt svårt att ta ställning till detta innan vi har sett regeringens proposition. Min fråga till Karin Nilsson är därför: Hur ser regeringens förslag ut?

anf.20 Karin Nilsson (C):

Herr talman! Det är just exakt den frågan jag vill bolla tillbaka. Jag har inte svaret på hur regeringens förslag ser ut. Det kommer till riksdagen den 26 mars, är det aviserat. Det är möjligt att det finns de som har tillgång till det innan dess, men än så länge har propositionen inte kommit på pränt vad jag känner till. Därför är jag väldigt förvånad över att vi i dag ska föra en diskussion om något som vi inte vet detaljerna i. Som jag uttryckte det redan i mitt anförande sitter djävulen i detaljerna. Detaljerna måste också finnas på bordet den dagen vi säger att vi ska införa någonting. Jag tycker att det finns ett ansvar från både mitt och Mats Pertofts parti när vi uttrycker viljan att åstadkomma regelförenkling att också vara med och titta på vad propositionen faktiskt innehåller innan vi plockar in den i ett förtida sammanhang. Jag tycker att det är alldeles onödigt att i dagens debatt plocka in frågan, även om man vill hitta åtgärder när det gäller byggbranschen, vilket är nödvändigt och alla ställer sig bakom, även alla allianspartierna ställer sig bakom. Vi vet inte vad just den här propositionen innehåller. Vi borde rimligen ha med oss en hel del kunskaper om den. Vi vet vad utredningen innehåller, och vi vet vilka reaktioner som har kommit fram i remissvaren på utredningen, men vi vet inte hur den slutliga produkten ser ut. Därför är det olyckligt att tro att man ska skynda fram ett beslut i dag.

anf.21 Mats Pertoft (MP):

Herr talman! Ursäkta, Karin Nilsson, men jag tycker att frågan verkar förvirrad. I december fattade skatteutskottet ett beslut. En majoritet förordade att gå fram snabbare och kräva personalliggare för byggbranschen och att regeringen ska lägga fram förslag om månadsuppgifter. Vi kan ha olika åsikter om detta, men för ett par veckor sedan aviserade regeringen i propositionslistan att man i mars ska lägga fram en proposition om månadsuppgifter. Det är bra att regeringen så lyhört och snabbt agerar utifrån ett beslut i riksdagens skatteutskott. Nu ifrågasätter Karin Nilsson detta beslut och vad hennes egen regering har aviserat att de ska göra. Hon vill att vi ska debattera en fråga där hon sitter inne med en detaljkunskap som vi i oppositionen inte känner till. Jag förstår inte vad vi ska diskutera egentligen. Jag har tydligt sagt att jag förutsätter att småföretagares situation tas till vara i denna proposition. Bra! Jag hoppas att Karin Nilssons parti, Centerpartiet som säger sig värna småföretagare, ser till att så har skett i denna proposition. Jag sitter i opposition, och jag har inte läst texten, och jag förutsätter att Karin Nilssons departement och ministrar har varit inbegripna i förhandlingarna. Men det är inte jag som ska svara på vad regeringens proposition innehåller utan det är Centerpartiet och Karin Nilsson som ska svara på frågan och ta ansvar. Vi i skatteutskottet tar ansvar för att uppmana regeringen att lägga fram en proposition. Nu har regeringen aviserat att de ska göra så. Jag hoppas verkligen att det är en bra proposition och att Karin Nilsson inte kommer att rösta emot den.

anf.22 Maria Abrahamsson (M):

Herr talman! Jag kan hålla med Mats Pertoft om att riksdagen ibland kan fatta beslut som sätter press på regeringen - oavsett färg på regeringen, vill jag tillägga. I eftermiddag när beslut fattas om era tillkännagivanden vet kammaren, och de som mot förmodan har följt debatten i dag, att precis det som ni vill att regeringen ska göra är det regeringen redan gör. De vet till exempel att propositionen om månadsredovisning kommer i mars. De vet att i Regeringskansliet pågår ett arbete med att få fram mer robusta och rättssäkra regler och lagstiftning för kontrollsystem i byggbranschen. De vet också att organisationen VVS Företagen, där bland annat byggindustrins olika föreningar och organisationer ingår, i går sade att man hoppas att utskottet i stället ska följa och delta i Finansdepartementets arbete i den utredning som ska tillsättas. Detta framförs också av Sveriges Byggindustriers vd. Detta vet de som har lyssnat på debatten. Om man inser att riksdagen fattar beslut om saker som redan är på gång i Regeringskansliet, är det inte lätt att drabbas av förakt för politiker? Varför står de och tjafsar om sådant som redan är på gång? Detta säger jag särskilt med adress till Mats Pertoft som i sina anföranden berömde allt bra som regeringen trots allt gör när det gäller att minska skattefusk och mängden skattebrott.

anf.23 Mats Pertoft (MP):

Herr talman! När jag lyssnar på Maria Abrahamsson börjar jag fundera. Vad är problemet? Enligt Maria Abrahamsson verkar vi helt överens. Regeringen har efter utskottets beslut i december både aviserat en proposition i mars om månadsuppgifter och för en knapp vecka sedan tillsatt en utredning om fusket i byggsektorn. När regeringen har vidtagit dessa åtgärder efter det att skatteutskottet har antagit sitt betänkande borde vi väl alla vara överens om att det är bra och hylla varandra för att vi har fått fart på de två frågor som har legat i långbänk. Vad är problemet? Sedan vill jag ta upp vvs-entreprenörernas svar. Det låter intressant, och jag hoppas att Maria Abrahamsson och Alliansen kan bidra. Det här förslaget att skatteutskottet som helhet ska delta i Finansens arbete att ta fram förslag för byggbranschen låter mycket bra. Kanske den här regeringen skulle klara av att samarbeta över blockgränserna för en gångs skull i sådana frågor, att inte bara förankra dem inom de egna fyra partierna, vilket verkar vara svårt, utan att faktiskt samarbeta. Så tolkar jag Maria Abrahamssons hänvisning till vvs-entreprenörerna.

anf.24 Maria Abrahamsson (M):

Herr talman! Tyvärr, Mats Pertoft - sjuttsingen också! - men det står att det är Skatteverket som ska delta i arbetet, inte skatteutskottet. Jag sade fel där. Jag hoppas att ni kan överleva detta! Mats Pertoft inledde med att säga att när han lyssnar på mig verkar vi vara överens. Ja, vi är överens i fråga om den delen i utskottsärendet som handlar om närvaroliggare i tvätteribranschen. Där är det total enighet. Det råder också total enighet om att kontrollsystemen ska skärpas i byggbranschen för att minska svartjobb och mängden skattebrott. Det allianskamraterna och jag inte är överens om - det vill jag verkligen ta ur Pertoft - med er, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänstern är ert besynnerliga sätt att agera med tanke på att det ni vill ha är det som är på gång inom Regeringskansliet. Det handlar om några månaders skillnad innan lagstiftningen om närvaroliggare i byggbranschen träder i kraft. Lagstiftning om månadsredovisning kommer med största sannolikhet att träda i kraft vid kommande årsskifte om riksdagen får en proposition den 26 mars. Ändå gör ni ett tillkännagivande. Den som är någorlunda samhällsintresserad, följer debatten i kammaren, tittar på webben eller på annat sätt tar del av debatten, måste tycka att det är märkligt att ledamöterna i Sveriges riksdag inte har annat för sig än att stå i mer än en timme och argumentera för något som ändå ska hända. Det är konstigt. Det skulle inte locka mig att bli politiker - det kan jag lugnt tala om.

anf.25 Mats Pertoft (MP):

Herr talman! Jag blir fortfarande förvirrad, Maria Abrahamsson. Det var synd att det var fråga om Skatteverket när Maria Abrahamsson sade skatteutskottet. Jag trodde att det var en öppning till ett bredare samarbete och ansvarstagande. Regeringen har aviserat att man ska lägga fram en proposition om månadsuppgifter, att man har tillsatt en utredning om fusket inom byggsektorn och personalliggare, och då ställer sig nog lyssnarna och tittarna av den här debatten undrande till varför allianspartierna argumenterar emot. Tillkännagivandet handlar just om dessa punkter. Jag undrade i min tidigare replik om vi inte borde vara överens. Är det något i detta tillkännagivande som går emot vad regeringen gör? Det verkar inte så. Sedan kan man naturligtvis fundera över om regeringen hade lagt fram propositionen och tillsatt utredningen om inte en majoritet i skatteutskottet hade fattat beslutet i december. Jag var inne på detta i mitt anförande och påtalade den handlingsförlamning som tydligt har drabbat alliansregeringen sedan valet 2010. Det är inte något som jag hittar på utan som jag har plockat upp från ledarsidor i både DN och Svenskan, som annars brukar gilla regeringen. Vad är det egentligen som allianspartierna här argumenterar emot? Det har jag svårt att förstå. Jag tror att åhörare, lyssnare och tittare också har väldigt svårt att förstå det.

anf.26 Gunnar Andrén (FP):

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag kan instämma i mycket av det som Mats Pertoft sade i sitt huvudanförande när det gäller arbetet mot skattefusk och liknande saker. Därom är vi helt eniga. Sedan kan jag inte låta bli att notera att Mats Pertoft använder ordet handlingsförlamning om den nuvarande regeringen, när jag massor med gånger har hört samme Mats Pertoft i andra frågor, till exempel skolan, tycka precis tvärtom, att det är förfärligt att den här regeringen går så fort fram med olika reformer. Ni intar två olika ståndpunkter. Det går inte att förena. Jag tycker att Mats Pertoft har alldeles rätt i att ROT- och RUT-avdragen är effektiva medel mot skattefusk. Jag är särskilt glad, herr talman, för att denna regering kunde bli omvald och att Miljöpartiet inte fick igenom sitt förslag från 2010. Då satt jag och debatterade med Mats Pertofts företrädare i skatteutskottet som ville avskaffa ROT-avdraget. Ni gick ju till val på att man skulle göra detta. Det var en himla tur att väljarna tyckte att det inte var någon bra idé. Allra sist skulle jag vilja upprepa en fråga. Ni har ingen motion, men Mats Pertoft och Miljöpartiet har skrivit under detta majoritetsbetänkande där det står så här: "Det framhålls t.ex. att det är ett problem att bygg- och anläggningsverksamhet inte utförs i en verksamhetslokal. Detta bör inte vara något svårt problem att lösa." Det är den centrala meningen: "Detta bör inte vara något svårt problem att lösa." Kan Mats Pertoft här på två minuter - det är nästan mycket begärt, men två minuter är ändå någonting - ge en hint om hur detta problem ska lösas? Utredningen Ds 2009:43 lyckades inte klara det, men här är det inte något svårt problem att lösa. Låt oss nu höra!

anf.27 Mats Pertoft (MP):

Herr talman! Om ett problem är svårt eller inte svårt att lösa: Jag tror inte att man löser svåra problem i talarstolen i riksdagen. Jag har stor respekt för ämnes- och fackkunskap, specialistkunskap etcetera. Men jag är också övertygad om, som jag sade i mitt anförande, att om man vill lösa ett problem löser man det. Som kommunalråd, partistyrelseledamot, företagare och så vidare har jag fått den erfarenheten. Om jag vill lösa ett problem gör jag det tillsammans med experter, inte i riksdagens kammare. Jag är nämligen ödmjuk inför expertisen. Vi har här hört flera citera olika branschorganisationer som är beredda att medverka. Jag tror inte att det är det stora problemet. Men jag tror att det är fel att här och nu lösa det problemet. Det är regeringen som ska lägga fram det på riksdagens bord, och jag förutsätter att den kommer att göra det. När det gäller handlingsförlamning är det inte jag som har hittat på det begreppet. Det är Svenska Dagbladet och DN som skriver om det i sina ledare varannan dag. När det gäller skolan kan man konstatera att den reformkanonad som kom på det området avstannade abrupt i och med valet 2010.

anf.28 Gunnar Andrén (FP):

Herr talman! Jag vill varmt instämma med Mats Pertoft i att detta inte är något lätt problem att lösa och att man inte gör det i talarstolen, absolut inte. Det är därför som jag är så ivrig att läsa upp denna formulering, för den har Mats Pertoft skrivit under: "Detta bör inte vara något svårt problem att lösa." Ordet "bör" är ju mångtydigt i det sammanhanget. Det kan vara det, men det bör inte vara det. Nej, det här är själva kärnan i varför man måste vara noggrann med lagstiftning, precis som Anders Karlsson säger. Man måste vara precis med lagstiftning. Jag håller med om detta. Det är inget lätt problem att lösa. Man måste vara precis i detta sammanhang, och det är därför det tar viss tid. Jag tror inte att vi är oeniga om det. Annars flyttar vi över detta till domstolar och vad det nu kan vara och belastar rättsväsendet. Därför är denna majoritetsskrivning så förledande om man tror att det är ett lätt problem att lösa, för det är det inte. Jag håller helt och hållet med Mats Pertoft om detta. Det grundläggande problemet, herr talman, och som huvudbetänkandet gäller, nämligen för tvätteribranschen, liksom frisörbranschen och så vidare, är att det är en kvittobaserad företagsamhet. Det är inte byggbranschen - den är inte kvittobaserad. Man får inget kvitto när man kör ut och in på en byggarbetsplats. Det är det som är så svårt att lösa: Vem befinner sig på en viss byggarbetsplats och varför? Där måste lagstiftningen vara precis. Det kan man inte lösa i talarstolen. Jag håller med om detta. Vi får se vad den nya utredningen kommer fram till på dessa punkter. Men jag är övertygad om att den svenska byggnadsarbetarkåren och de svenska byggföretagen vill ha en lagstiftning så att man inte behöver ha tvister om detta i framtiden.

anf.29 Mats Pertoft (MP):

Herr talman! Jag undrar samma sak som när det gällde Maria Abrahamsson: Vad är det Gunnar Andrén egentligen debatterar? Vi verkar vara överens om att vi inte löser detta problem i talarstolen. Vad majoriteten i skatteutskottet i sitt betänkande föreslår är att riksdagen tillkännager att regeringen ska återkomma med ett förslag för att lösa detta problem. Vi verkar alla vara överens om att det är ett problem med svartarbete inom byggbranschen. Vad är det då egentligen man argumenterar emot? Vad vi säger är att det är ett problem, att det måste lösas, att regeringen ska skynda på och se till att det här händer. Vi kan konstatera att sedan skatteutskottet tog detta beslut har en del hänt. Ja, det är väl jättebra! Och då tycker jag att man inte ska argumentera emot detta majoritetsförslag i skatteutskottets betänkande utan jubla och säga: Jättebra! Nu får regeringen ett riktigt besked att man nu ska ta fram nya förslag och att det ska gå fort så att vi stävjar svartarbetet. Vad är problemet? Vad är det Alliansen argumenterar mot? Jag hoppas att man ska göra detta i samarbete med kloka parter inom branschen. Det borde väl vara någonting att vara överens om i stället för att debattera.

anf.30 Thoralf Alfsson (SD):

Herr talman! Först vill jag yrka bifall till skatteutskottets förslag till beslut i betänkande 14 när det gäller både punkt 1 och punkt 2. Att stävja ekonomisk brottslighet genom att utforma regler och lagar på ett så effektivt sätt som möjligt är utan tvekan en av de viktiga uppgifterna för skatteutskottet, inte minst när det gäller att undanröja möjligheter för svartarbete - svartarbete som på flera sätt bidrar till en osund och orättvis konkurrenssituation på arbetsmarknaden, vilket kan drabba seriösa företagare väldigt hårt, i värsta fall att seriösa företagare slås ut av mer eller mindre kriminella företagare som använder svart arbetskraft. Sannolikheten är stor för att dessa företag ej heller följer avtal som arbetsmiljöavtal eller kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter. Förekomsten av dessa svarta jobb är också ett incitament till illegal invandring eller att personer som fått avslag på ansökningar om uppehållstillstånd eller arbetstillstånd stannar kvar illegalt i landet och försörjer sig med hjälp av svarta jobb. När personalliggare infördes inom restaurangbranschen ökade de taxerade inkomsterna rejält inom branschen, och uppskattningar gjordes att flera tusen svarta jobb blev vita. Motsvarande stora effekt har kanske inte riktigt setts inom frisörbranschen, men det har ändå setts som positivt. Herr talman! Skatteutskottet är enigt om att införa personalliggare eller närvaroliggare även inom tvätteribranschen. Men när det gäller byggbranschen går åsikterna isär om hur det ska ske. Min första reflexion när det gäller närvaroliggare inom restaurang-, frisör-, tvätteri- och byggbranschen handlar om var jag tror att de största problemen med svarta jobb finns. Min egen uppfattning och erfarenhet, som jag tror att många delar, är att de största problemen med svarta jobb har funnits just inom restaurangbranschen och byggbranschen. Därmed borde kanske fokus ha varit på dessa båda branscher från början. Jag förstår att man i det första skedet fokuserade på branscher med stor kontanthantering, men nu är det hög tid att fokusera på just byggbranschen. Jag är minst sagt lite förvånad över att det har tagit regeringen drygt tre år - ja, vi kan prata om nästan tre år och ett halvt år nu - att komma fram med en proposition som är baserad på den utredning som presenterades i september 2009. Att det har tagit lika lång tid att komma fram till slutsatsen att det behöver utredas mer vad gäller byggbranschen är absolut inte tillfredsställande. Det beslutet borde ha kunnat tas betydligt tidigare. Då hade vi varit i en helt annan situation i dag. Det gäller inte minst när vi vet att man inom byggbranschen vill införa kontrollsystem - och på eget initiativ har infört systemet ID06 - just för att försvåra för oseriösa företag. Argumenten från viktiga remissinstanser är - vilket Alliansen också framför i sin reservation - att utredarens förslag blir för snävt. Vi kan bland annat läsa i betänkandet: "Sveriges Byggindustrier framför i sitt remissyttrande att en djupt olycklig konsekvens av utredningens förslag är att väsentliga delar av bygg- och anläggningsverksamheten skulle falla utanför lagens tillämpningsområde. Landsorganisationen i Sverige och Byggnads är kritiska till att lagen inte skulle omfatta byggservice." Jag delar den uppfattningen, men återigen har jag svårt att förstå att det har tagit regeringen tre år att tillsätta en utredning för att bland annat lösa just den problematiken. I stort sett är skatteutskottet enigt om att ett kontrollsystem ska inrättas även för byggbranschen - men inte om hur det ska ske. Uppenbarligen har det haft effekt att oppositionspartierna har gått samman och sätter fokus på frågan. Det har tveklöst höjt statusen på processen, och vi har sett resultat genom att vi har fått förvarning om en proposition i mars och även en promemoria om en ny utredning. Jag och Sverigedemokraterna anser dock att det är så pass viktigt att få detta på plats så snart som möjligt - även om det kan innebära en del stress i processen - att vi har tagit beslutet att stödja initiativet från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

anf.31 Jacob Johnson (V):

Herr talman! Många bäckar, små och stora, av skatteinkomster finansierar vår välfärd. Om vi alla, såväl individer som företag, bidrar efter förmåga blir det lättare att säkerställa en högkvalitativ sjukvård, omsorg efter behov, en skola som ger alla kunskap och möjligheter samt framåtsyftande investeringar i miljövänlig infrastruktur. Därför är det så viktigt att skattefusk och svartarbete aktivt motverkas och beivras. Det handlar om stora summor. Enligt den sist tillgängliga beräkningen av det så kallade skattefelet betalades år 2007 drygt 130 miljarder kronor för lite i skatt jämfört med om alla skattskyldiga, individer som företag, hade betalat skatt enligt gällande regler. Det motsvarar ungefär 8 procent av de totala skatteintäkterna eller till exempel statens kostnader för utbildning och universitetsforskning, studiestöd och kommunikationer. Det är alltså en väldig massa pengar. Det är därför viktigt att berörda myndigheter - särskilt naturligtvis Skatteverket - arbetar mycket aktivt med denna fråga, med opinionsbildning och riktade insatser men också genom att ge bra service till individer och företag för att få en så stor acceptans som möjligt för skattesystemet. Herr talman! Ett av de verktyg som används i detta arbete är personalliggare, som vi diskuterar i dag. För drygt sex år sedan, den 1 januari 2007, infördes, vilket också framgår av betänkandet, bestämmelser om personalliggare inom restaurang- och frisörverksamheter. Vänsterpartiet medverkade till att ta fram dessa regler. Det innebar att man ökade möjligheterna att upptäcka förekomsten av svartarbete i dessa branscher. Erfarenheterna av reformen har hittills varit mycket goda. Skatteverket beräknade redan i november 2007 att den nya lagstiftningen bara efter några månader hade medfört att ca 4 000 tidigare svarta arbetstillfällen hade förvandlats till vita. Det har också visat sig att åtgärderna har blivit ett bra verktyg för att pressa tillbaka den ekonomiska brottsligheten. Som vi har hört tidigare i debatten: Redan i september 2009, alltså för knappt tre och ett halvt år sedan, föreslog därför regeringens egen utredare att lagen om personalliggare skulle omfatta även bygg- och tvätteribranscherna. I denna utredning redovisades bland annat en intervjuundersökning omfattande restauranger och frisörer och deras erfarenheter. Den visade att en majoritet av restaurang- och frisörföretagen gav personalliggarna ett gott betyg. De ansåg att personalliggarna hade lett till minskat svartarbete och sundare konkurrens. De allra flesta ansåg även att det var enkelt och gick snabbt att fylla i personalliggarna och att systemet inte upplevdes som tids- och kostnadskrävande. Skatteverket har nu också mer än sex års erfarenhet av detta system och har under de senaste åren kunnat minska sina kontrollbesök ute i företagen i takt med att lagstiftningen så att säga har satt sig i praktiken i dessa branscher. Men det var först i höstas som regeringen kom till skott med en proposition om att utvidga systemet med personalliggare och då bara vad gäller tvätterier. Vi i Vänsterpartiet välkomnade naturligtvis det senkomna förslaget men motionerade om att även byggbranschen skulle omfattas, vilket nu en majoritet i utskottet har ställt sig bakom. I propositionen lyfts det fram flera bra argument för att närvaroliggare bör införas inom byggbranschen. Det nämns "väl dokumenterade problem med svartarbete". Regeringen skriver att det är angeläget att "stödja branschens ansträngningar i denna kamp". Det sägs också att åtgärder för att motverka förekomsten av svartarbete är "starkt efterfrågade av branschen". Byggbranschen i samverkan är så angelägen om att få en lagstiftning på plats att de har erbjudit sig att avsätta resurser för att bistå regeringen i att ta fram konkurrensneutrala och effektiva regler. Trots detta drog alltså regeringen en annan slutsats angående byggbranschen, med hänvisning till att utredningsförslaget från 2009 i vissa delar inte var rättssäkert utan behövde utredas ännu mer. Det gäller till exempel att byggverksamhet inte utförs i en verksamhetslokal och utredningens begrepp "arbetsplats", som regeringen inte anser vara tillfredsställande. Regeringen har alltså haft tre år på sig att lösa detta men har inte lyckats. Det är inte utan att man undrar om det i första hand är den politiska viljan som har saknats. Nu finns det som sagt en majoritet här i kammaren som vill komma till skott när det gäller personalliggare inom byggbranschen och vill tillkännage för regeringen att vi vill se ett konkret förslag om personalliggare i byggbranschen som kan träda i kraft senast i december 2013. Regeringen har alltså ett knappt år på sig. Det måste den kunna klara, inte minst eftersom det är en enig byggbransch - både arbetsgivare och fack - som efterlyser detta genom Byggbranschen i samverkan. I sitt program Krafttag mot svartarbete har man tagit fram ett system för närvarokontroll på frivillig grund som kallas ID06. Det finns också erfarenheter från Nackaprojektet, som är ett samarbete mellan byggbranschen, Ekobrottsmyndigheten och Skatteverket. Herr talman! Det har gått mer än tre år sedan förslaget om personalliggare inom byggbranschen presenterades, men regeringen har hittills inte lyckats få fram ett konkret förslag. I sista stund tillsatte Finansen förra veckan en utredare med uppgift att utreda hur ett kontrollsystem kan vara utformat i byggbranschen. I utredningen ingår åter frågan om personal- eller närvaroliggare. Dock ska utredaren presentera sitt förslag senast den 31 januari 2014, vilket står i direkt konflikt med utskottets begäran om ett förslag så att personalliggare kan börja tillämpas i byggbranschen detta år. Det är inte utan att man frågar sig om regeringen gör detta för att obstruera det troliga riksdagsbeslutet. Eller är förklaringen till regeringens senfärdighet i denna fråga att den är oenig? Har Näringsdepartementet med hjälp av regelförenklingsargumentet förhalat ärendet? Det är en fundering som uppstår när man läser uppdraget till den nye utredaren. Nu är utskottet i sak överens om vikten av att ta fram ett förslag för att minska skattefusket inom byggbranschen. Regeringssidan har tagit fram en tidsplan. Det ska finnas ett förslag senast den 31 januari 2014. Vi begär att det ska finnas på plats under 2013. Man kan tycka att om regeringen prioriterar detta och sätter fart i morgon, den 24 januari, borde en proposition kunna finnas på plats när riksdagen öppnar i höst. Det är mycket en fråga om vilja. Och i utredningsuppdraget, som regeringen har sagt, står det faktiskt att förslaget ska finnas senast den 31 januari 2014. Det finns alltså möjlighet för regeringen att lyssna. Jag tycker också att regeringen ska lyssna på riksdagsmajoriteten i frågan och göra allt den kan för att komma med förslaget tidigare så att regeringen kan uppfylla riksdagens önskan om att systemet ska vara på plats under 2013. Med den förhoppningen, herr talman, är det en glädje i dag att kunna yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

anf.32 Henrik von Sydow (M):

Herr talman! Tack för debatten om skatteutskottets betänkande! Jag skulle bara vilja säga ett par ord om det som faktiskt finns i skatteutskottets betänkande, och det är lagstiftning. Det är ny lagstiftning. Vi utsträcker personalliggarna också till tvätteribranschen. Det träder i kraft den 1 april nästa år. Vi har pratat om mycket annat men inte om det lagstiftningsförslag som nu faktiskt ligger på riksdagens bord och som vi enigt kommer att rösta för. Det är viktigt, och det är välkommet. Jag vill också säga att jag har förståelse för oppositionspartiernas återkommande uppfattning att det görs för lite och för sent. Jag har förståelse för det. Jag tycker möjligen att just den här dagen inte är den bästa dagen att säga det, när vi faktiskt gör reformer och gör insatser mot svartarbete och skattefusk. Detta är bara en del i en serie av reformer som vi alla känner till men som jag ändå vill påminna om. Vi har infört kassaregister i lagstiftningen. Vi har infört personalliggare för restaurangbranschen och för frisörbranschen. Vi har under arbetet i utskottet återkommande antagit nya och uppdaterat gamla informationsutbytesavtal med så kallade skatteparadis. Bara sedan 2006 är det över trettiotalet sådana. Jag vill bara påminna om att vi inte ska reducera riksdagens arbetes roll. Vi antar faktiskt reformer. Vi antar informationsutbytesavtal. Vi antar ny skarp lagstiftning som försvårar för svartarbete och skattefusk i Sverige. Jag vet att vi tycker olika om det här. Men jag vill ändå nämna reformer som RUT och ROT som bidrar till att svartarbete blir mindre vanligt förekommande i Sverige. Jag vill också påminna om det uppenbara, att vi faktiskt har väsentligt ökade anslag till Skatteverket. Det har i allra högsta grad bidragit till att den svarta ekonomin trängs tillbaka. Jag vill också nämna att vi återkommande får kvitton på just detta. Den svarta ekonomin i Sverige trängs tillbaka. Det där är av naturliga skäl väldigt svårt att mäta och vara helt säker på. Men Skatteverkets indikatorer både för 2010 och för 2011 visar faktiskt att den svarta ekonomin, svartarbeten och skattefusk, med all sannolikhet blir mindre förekommande i Sverige. Samtidigt ser vi att skattemoralen i Sverige stiger. Det är förstås mycket välkommet och en mycket viktig utveckling. Legitimiteten för vårt skattesystem ökar. Svenska folkets lojalitet mot skattesystemet ökar också. Skatteverket har dragit det här för utskottet. Och jag vill gärna påminna om att det är signifikanta attitydförändringar. Allt fler tar tydligt avstånd från skattefusk och svartarbete, och allt fler gillar vårt skattesystem. Bland svenska folket är det allt fler som gillar vårt skattesystem. Vi ska inte slå oss för bröstet alltför mycket. Jag vill till sist påminna om ärendeplanen. Skatteutskottets ärendeplan visar att det här arbetet kommer att fortgå med kraft. Vi har informationsutbytesavtal med Antigua och Barbuda. Vi har informationsutbytesavtal med Saint Lucia. Vi har en ändring i skatteavtalet mellan Sverige och Jamaica. Vi har informationsutbytesavtal med Panama. Vi har informationsutbytesavtal med Seychellerna. Vi har förslag om månadsredovisningar. Vi har förslag om mer kassaregisterlagstiftning. Detta finns i ärendeplanen för vårterminen. Den här utvecklingen måste vi arbeta vidare på. Det är angeläget att kräva mer och göra mer på detta fält. Men låt oss bara notera att det är den utveckling som pågår. Den svarta ekonomin i Sverige trängs tillbaka, och skattemoralen i Sverige stiger. Det är viktigt, och det är mycket välkommet.

anf.33 Anders Karlsson (S):

Herr talman! Tack, ordförande i skatteutskottet, Henrik von Sydow! Det är ju detta vi säger. Det finns en samstämmighet i det här som vi har pratat om under hela den här debatten. Då undrar vi: Är det bara tomt prat, eller är det allvar? Tidningen Byggnadsarbetaren får man som medlem i det förbundet. Det står: Här är de tio största skattefuskarna. Var är de? I byggbranschen. Det står om smitarna, och det finns en lista med 15 byggföretag som skattefuskar mest. Det är klart att det finns en frustration över att det här får fortgå. Det är ändå tre och ett halvt år sedan vi pratade om att det här skulle kunna genomföras. Man har haft tre och ett halvt år på sig och har inte gjort det. Jag tycker att det är min skyldighet, och vår skyldighet som riksdagsledamöter, att säga till regeringen: Nu måste ni komma, för det finns en samstämmighet åtminstone i retoriken i skatteutskottet om att det här är viktigt. Låt oss då se till att det blir gjort. Vi säger inte att det ska göras i morgon - en del har antytt att vi skulle komma med lagförslag då. Vi säger att det ska komma inom 2013, och det ska vara på plats 2014. Nog ska man med tusen medarbetare kunna fixa det. Då är vi överens. Det är viktigt att det framgår för svenska folket att vi inte ser med blida ögon på det som beskrivs i den här tidningen. Vi måste komma till rätta med detta, inte minst av det skälet att de seriösa företagen, byggföretagen, ska ha möjlighet att vara med och konkurrera på den marknad som finns.

anf.34 Henrik von Sydow (M):

Herr talman! Jag lyssnar noga på Anders Karlsson och tycker att han slår in öppna dörrar. Socialdemokraterna och de fyra oppositionspartierna slår in öppna dörrar. Regeringen arbetar redan med frågan. Vi i allianspartierna säger i vår reservation att det är angeläget att lagstiftning kommer på plats och att vi får ett kontrollsystem som effektivt tar ned svartarbetet i byggbranschen. Det är ett regelverk som ska vara effektivt. Det ska vara rättssäkert. Och det ska framför allt vara praktiskt genomförbart. Anders Karlsson är en erfaren riksdagsledamot. Han har varit ordförande i försvarsutskottet och arbetsmarknadsutskottet. Han vet det här. Socialdemokraterna har den insikten. Jag är förvånad över att man inte visar större förståelse för beredningsprocesserna när det gäller lagstiftning. Det här är ingen lekstuga; det är vi alla överens om. Det vi gör ska vara seriöst. Det ska vara ett kontrollsystem som blir effektivt, rättssäkert och praktiskt genomförbart. Jag kan förstå att oppositionspartierna ligger på och säger: Vi ska ha mer. Man talar nog för hela utskottet när man uttrycker att det är angeläget. Men ska vi inte också vara överens om att vi ska ha en lagstiftning som gör att kontrollsystemet i byggbranschen blir både effektivt och rättssäkert och att det är praktiskt genomförbart? Av de kommentarer som har kommit från branschen de senaste dagarna framgår att det inte går att hafsa fram detta. Det går inte att få ett förslag som på ett seriöst sätt pressar tillbaka svartarbete i bryggbranschen. Låt lagstiftningen ta sin tid så att vi får ett effektivt verktyg mot svartarbete i byggbranschen.

anf.35 Anders Karlsson (S):

Herr talman! Jag tycker inte att man hastar fram något. Regeringen och de tusen anställda på Finansdepartementet har haft tre och ett halvt år på sig att fixa detta, men inte gjort det. Man har inte gjort någonting för att fixa detta. Då är det väl rimligt att riksdagen säger ifrån? Jag har, som Henrik von Sydow sade, varit ordförande i en del utskott. Det är rätt. Jag var ordförande i arbetsmarknadsutskottet under socialdemokratisk majoritet. Henrik von Sydow kan läsa i protokollen vad utskottet gjorde. Vi gav den socialdemokratiska regeringen flera tillkännagivanden när vi tyckte att den inte skötte sin uppgift. Ett enigt utskott sade då att det var dags att leverera en proposition och att man hade väntat för länge. Jag skulle vilja se en sådan vilja också från Henrik von Sydow. Då kommer vi med i samma historiebok som visar att vi kan säga till vår egen regering: Se till att verkställa nu. Ni har haft lång tid på er, och ni verkställer inte. Vi har gett regeringen hela året för att fixa detta, så vi är rätt så generösa. Men har man inte klarat det på tre och ett halvt år klarar man det kanske inte på ett.

anf.36 Henrik von Sydow (M):

Herr talman! Titta på utskottets ärendeplan. Titta på propositionslistan. Titta på den serie av förslag som tar sikte mot svartarbete och skattefusk, inte bara i byggbranschen utan mer generellt. Det är en serie förslag som tar sikte på att stänga ned skatteparadisen. Det är förslag med krav på kassaregister och månadsredovisning. Regeringen har nu i dagarna tillsatt en utredning som syftar till ett kontrollsystem för att minska svartarbetet i byggbranschen. Glöm inte helheten. Anders Karlsson borde vara glad - kanske inte nöjd - över utvecklingen i Sverige att skattefelet, den svarta ekonomin, trängs tillbaka samtidigt som skattemoralen, svenska folkets vilja att betala skatt, ökar. Den utvecklingen sker nu och har skett sedan 2006. Vi har börjat bryta utvecklingen i den svarta ekonomin. Den trängs tillbaka. Synen på skattefusk förändras signifikant. Det är nu ett mycket större avståndstagande. Svenska folket känner legitimitet för och lojalitet med det svenska skattesystemet. Svenska folket gillar i större utsträckning vårt skattesystem. Det är en utveckling som jag tycker att Anders Karlsson borde välkomna.