Utgiftsområde 8 Migration

anf.1 Fredrik Lundh Sammeli (S):

Fru talman! Föreställ dig att det är krig - inte i Irak eller Afghanistan eller någonstans långt borta, utan här i Europa, i Sverige, hos oss. Den danska författarinnan Janne Teller fick i år Teskedsordens bokpris för sitt sätt att vända på världen, se hemma som borta, dig som mig, vän som fiende. Med boken Om det var krig i Norden bjuder Janne Teller in oss läsare till ett tankeexperiment. Genom att vända på perspektiven får hon oss att förstå vad det innebär att vara flykting: "Tänk om det blev krig i Norden. Vart skulle du ta vägen? Om nästan hela Sverige, nästan hela Stockholm låg i ruiner efter bombnedslag. Om huset som du och din familj bor i har fått hål i väggarna, alla fönsterrutor krossade och taket bortslitet. Vintern är på väg, värmen fungerar inte, det regnar in. Ni kan bara vara i källaren. Din mamma har luftrörskatarr och håller på att få lunginflammation. Din äldre bror har förlorat tre fingrar på vänster hand i en minsprängning och går med i milisen mot dina föräldrars vilja. Din lillasyster har blivit skadad i huvudet av granatsplitter och ligger på ett sjukhus utan utrustning. Din farmor och farfar dog när deras vårdhem träffades av en bomb. Själv är du fortfarande oskadd, men rädd. Morgon, middag, kväll, natt. Du hoppar högt varje gång missilerna visslar iväg någonstans, varje gång du ser en ljusglimt vid horisonten och inte vet om den missilen är riktad just mot den punkt där du står." Nu är det inte krig i Norden - i dag. Men tänk om det blev krig och det var du som blev flykting i ett främmande land? Jag har läst boken och funderat, försökt att förstå, men inser samtidigt att jag som aldrig varit nära nog heller aldrig kommer att kunna förstå. Boken Om det var krig i Norden skrevs år 2001 kopplat till den diskussion om flyktingar som då fanns i Danmark. Den sätter fokus på två av Europas mest hyllade värdesatser: Alla människor är födda lika, och allt vad ni vill att människor ska göra för er ska ni också göra för dem. Men är det så verkligheten i dag ser ut? I dag debatterar vi migration, utgiftsområde 8. Jag vill här särskilt lyfta tre för oss socialdemokrater viktiga områden, och jag yrkar bifall till reservationerna 2, 8 och 10. Det räcker inte att som borgerligheten rösta ja till anslaget på utgiftsområdet migration. Svensk migrationspolitik behöver mer. Det handlar bland annat om en bättre och tydligare politik på områdena boende, barn och Europa. Fru talman! Flyktingmottagandet är långt ifrån jämnt fördelat över landet. Ett antal kommuner tar ett enormt stort ansvar för mottagandet medan andra kommuner har intagit en minst sagt avhållsam hållning. Denna utveckling är olycklig och äventyrar hela det svenska flyktingmottagandet. Trycket på de kommuner som påtagit sig ansvaret är mycket hårt och löper risk att generera en rad problem, inte minst under rådande konjunkturläge. Därför måste alla svenska kommuner solidariskt ta ansvar för flyktingmottagandet. Det är också väldigt tydligt att EBO, lagen om eget boende, inte fungerar. Vi är helt övertygade om att ett nytt system måste skapas och vill att regeringen tillsätter en utredning för att titta på nya boendemöjligheter för nyanlända, i syfte att uppnå ett värdigt mottagande och en bra väg in i samhället. Bilden som växer fram runt om i landet är att regeringen också behöver återkomma med förslag om hur Migrationsverket ska stärka mottagningsverksamheten i våra kommuner. Detta är ett arbete som i samverkan med berörda kommuner och ideella organisationer skulle betyda väldigt mycket och där verket även måste ta ansvar för de asylsökandes sociala situation i avvaktan på beslut. Fru talman! Barn väljer inte att bli migranter. Barn väljer inte sina föräldrar eller den situation de befinner sig i. Vi socialdemokrater har varit tydliga med att det är dags att stärka barns rättigheter genom att inkorporera barnkonventionen i svensk lagstiftning. Alla barn som bor i Sverige ska ha samma rättigheter. Det gäller även ett barn som har kommit till Sverige som flykting och sökt asyl här, antingen tillsammans med sin familj eller som ensamkommande flyktingbarn. Barnets bästa ska vara vägledande vid alla beslut som rör barn, och här har vi ett viktigt arbete att göra inom lagstiftning och myndigheter. För oss socialdemokrater är det viktigt att alla barn i vårt land har rätt till skola samt vård, och vi är glada att denna viktiga ståndpunkt nu delas i en bred gemenskap i det svenska parlamentet. Det innebär att Sverige därmed blir ett ännu bättre land för våra minsta. Samtidigt finns flera grupper av barn som löper risk att få sina rättigheter kränkta och exempelvis utsättas för människohandel i svensk migration. Skyddet av och kännedomen om dessa barn måste förstärkas, och nuvarande praxis i ärenden som rör barn och unga bör mildras. När det gäller antalet ensamkommande flyktingbarn till Sverige ökar det. Alltför många barn och unga finns i ankomstkommunerna, samtidigt som långt ifrån alla kommuner säger sig vara villiga att ta emot dem. Vikten av att alla landets kommuner tar ett solidariskt ansvar för mottagandet av ensamkommande barn kan inte nog understrykas. Fru talman! Slutligen vill jag lyfta frågan om det europeiska perspektivet. Sverige tar ett stort ansvar för mottagandet av asylsökande i Europa. Inte flest vare sig i antal eller i förhållande till folkmängd, men vi är helt klart ett land som tar ett stort ansvar och ger skydd åt många människor som flyr från förföljelse och krig. Och det ska vi fortsätta att göra. Det stora problemet i dag är att endast nio medlemsstater tar emot 90 procent av alla flyktingar. Det är viktigt att det gemensamma europeiska asylsystemet kommer på plats och att alla behandlas på samma sätt oavsett i vilket land man söker asyl. Det krävs ett kraftfullt svenskt agerande på hög nivå inom EU för att ett solidariskt mottagande av vidarebosatta ska fungera. I det internationella perspektivet och inom FN lyfts Sverige fram som ett föregångsland. Mottagandet i Sverige ökar för att möta upp de stora behov som finns för människor som i dag lever otryggt i de många flyktingläger som finns runt oroshärdar. Regeringen måste än kraftfullare markera det gemensamma ansvarstagande som måste finnas inom EU för ett solidariskt mottagande av vidarebosatta. Fru talman! Jag har här i mitt anförande lyft fram tre områden där vi i politiken måste sätta ned foten och göra förbättringar. Det handlar om boende, barn och Europa. Frågorna är långt ifrån enkla, men vi måste diskutera dem och hitta bra lösningar för morgondagen. Vi i Sverige behöver en migrationspolitik som ser människor och möjligheter men som också vågar möta utmaningarna vi står inför med ett ökat antal asylsökande under kommande år, inte minst från blodbadens och massakrernas Syrien och de oroligheter vi ser i vår omvärld. Migrationen i världen ökar, och Sverige är en del av den utvecklingen. En del kommer hit för att söka skydd, andra för att förena sig med sin familj och många för att arbeta. Oavsett skälet till att människor flyttar hit bidrar de med kunskap, idéer, arbetskraft och företagande som har fått och kommer att få stor betydelse för Sveriges utveckling. (Applåder)

anf.2 David Lång (SD):

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservationerna 1, 9 och 11. Invandringen till Sverige från utomeuropeiska länder slår nya rekord, och Sverige knäar under trycket. Massinvandringen har kommit att bli den viktigaste politiska frågan i Sverige, och för hela Europa, eftersom det är den som skapar de svåraste problemen för våra samhällen. Utlänningar strömmar till Sverige av många olika skäl, som föregående talare mycket riktigt nämnde. Det brukar från de övriga sju partierna låta ungefär så att vissa kommer hit för att söka skydd, vissa kommer hit för att arbeta, men i praktiken ser det annorlunda ut. Vissa kommer hit för att utföra arbete som lika väl kunde ha utförts av någon av oss svenskar. Vissa kommer hit och hamnar i utanförskap utan att arbeta över huvud taget. Vissa kommer hit för att söka asyl trots att de i många fall saknar asylskäl. Och värst av allt - oavsett varför de kommer hit - när de väl fått uppehållstillstånd åker de aldrig hem, utom möjligen på semester. Resultatet av den förda politiken är att den skapar en belastning på det svenska samhället såväl ekonomiskt som socialt. Det belastar våra offentliga finanser, det skapas etniska enklaver där det praktiskt taget uteslutande bor invandrare utan kontakt med det svenska majoritetssamhället. Det leder till ökad brottslighet, till ökade konflikter och på det stora hela en ökad splittring av det svenska samhället. Observera dock, fru talman, att jag alls icke lägger skulden på dessa problem på invandrarna i första hand. Lika lite som jag ger den förre socialdemokratiska riksdagsledamoten Jan Emanuel Johansson skulden för att en kvarts miljard av skattebetalarnas pengar hamnat i hans fickor eller förre nydemokraten Bert Karlsson som också tjänar pengar på flyktingmottagning numera. Det är inte deras fel att reglerna ser ut som de gör, utan det är politikernas fel. Alla de sju riksdagspartier som har medverkat till den situation vi nu befinner oss i är de som bär skulden till massinvandringen. Det är de som bär skulden till de problem och de kostnader som massinvandringen medför. Enstaka individer bland alla dessa invandrare kompenserar detta till en liten del genom att bidra till det svenska samhället med något yrkeskunnande som saknas i Sverige och som det tar lång tid att utveckla inom Sveriges gränser, och därför vinner vi på att rekrytera dem utifrån. Men de få undantag som det handlar om räcker inte till som argument; på det stora hela är den förda massinvandringspolitiken ett stort misslyckande. Jag ska ge ett par konkreta exempel. Av regeringens budgetproposition framgår utvecklingen av andelen elever med gymnasiebehörighet efter årskurs 9 från år 2000 till år 2011. Bland svenskfödda hade andelen med gymnasiebehörighet minskat från 91 procent till 90 procent, en ganska liten minskning. Men bland utomeuropeiskt födda minskade andelen från låga 64 procent till katastrofalt låga 44 procent, alltså en minskning med 20 procentenheter på elva år - ett totalt misslyckande. Instegsjobben är det andra, det vill säga de lönesubventionerade jobb som bara invandrare kan få och som innebär att lönen till största delen betalas med skattepengar. Det framgår av en rapport från Arbetsförmedlingen att bara 12 procent av invandrarna har riktiga jobb efter 180 dagar, 40 procent har gått vidare till nystartsjobb, som är en annan variant av instegsjobb, och 28 procent har övergått i öppen arbetslöshet - ytterligare ett totalt misslyckande. Fru talman! I Sveriges Radio i går efter kl. 16, medan vi riksdagsledamöter hade votering här i kammaren, deltog min partiledare Jimmie Åkesson i ett radioprogram med bland annat integrationsminister Erik Ullenhag och den socialdemokratiska riksdagsledamoten Ylva Johansson. Efter programmets slut frågade jag Jimmie Åkesson hur det hade gått. Han svarade: "Jag hade inte behövt vara där." Och anledningen till att han svarade så är att programmet talade för sig självt. Varken integrationsministern eller Socialdemokraternas representant ens försökte förneka de fakta som lades fram, utan i stället försökte de släta över problemen med sedvanliga floskler. Det som framgick med all önskvärd tydlighet var att svenskar väljer att flytta från de områden dit många invandrare kommer, och det framgick att svenska föräldrar väljer att ta sina barn från skolor med många invandrarelever för att i stället placera dem i skolor med huvudsakligen svenska elever. Det framgick att samhället glider isär. Det framgick att alla integrationsförsök har misslyckats. Dessa människor, fru talman, de som väljer att fly invandrartäta områden, de som väljer bort invandrartäta skolor, dessa människor är det svenska folket. När Sverigedemokraterna gick framåt i valet 2010 fick detta folk en röst i Sveriges riksdag. Då fick svenskarna ett riksdagsparti med uppdraget att ta fram en alternativ politik, och det har vi sverigedemokrater gjort. Det betänkande som vi nu debatterar, SfU2, handlar om utgiftsområde 8 Migration. Detta utgiftsområde är ett av de större som omfattas av kostnaderna för invandring, men de totala kostnaderna spänner över ett stort antal utgiftsområden. Inom utgiftsområde 8 Migration sparar Sverigedemokraterna drygt 4 miljarder kronor under år 2013 jämfört med regeringens förslag. Som jämförelse med de övriga oppositionspartierna kan sägas att både Socialdemokraterna och Miljöpartiet har exakt samma anslag som regeringen, medan Vänsterpartiet till och med vill öka anslaget med en halv miljard. Sverigedemokraternas besparingar under nästa år är ganska blygsam och bygger på försiktiga beräkningar. Många kostnader kan tyvärr inte avskaffas omedelbart, så vår politik får genomslag fullt ut först året därpå, och då blir besparingen nästan dubbelt så stor. Sammanlagt under en fyraårsperiod kan vi spara drygt 27 ½ miljard kronor enbart på detta utgiftsområde. Sverigedemokraterna har i tidigare debatter blivit kritiserade av företrädare för övriga partier att våra beräkningar inte skulle stämma. Jag skulle vilja förekomma den eventuella kritiken i den här debatten genom att redan nu poängtera att det inte är vi sverigedemokrater som har hittat på de siffror som vi anger i vår budget. Faktum är att vi har belastat riksdagens utredningstjänst med mycket arbete under en längre tid och fått fram statistik, underlag och beräkningar som inget annat parti tidigare har efterfrågat. Den politik som vi driver har i de allra flesta fall tillämpats i andra länder. Bland annat har vi studerat hur asyltrycket påverkades när Danmark införde en mer ansvarsfull migrationspolitik. De erfarenheter som vi kunnat ta del av, plus de beräkningar som gjorts av ledande experter och riksdagens utredningstjänst är de fakta som ligger till grund för Sverigedemokraternas anslagsförslag. Det är min förhoppning att den som nu påstår att våra besparingar skulle vara omöjliga att genomföra i så fall har ännu mer trovärdiga källor att hänvisa till.

anf.3 Fredrik Lundh Sammeli (S):

Fru talman! David Lång lyfter fram sina förslag på det här budgetområdet om kraftiga reduceringar av ramen. Om man ska kunna göra dessa neddragningar på området kommer Sverige inte att kunna leva upp till de internationella åtagandena. Vi kommer inte att vara det land som möter människor som flyr från krig. Det leder till frågan till David Lång om inte Sverige ska fortsätta att stå bakom FN-konventionen om mänskliga rättigheter. Ska vi lämna FN-samarbetet och de konventioner som möjliggör för människor att fly från krig och oroligheter? Ska Sverige inte längre vara det land som står för mänskliga rättigheter?

anf.4 David Lång (SD):

Fru talman! Den där frågan brukar av någon anledning återkomma i debatt efter debatt. Vi sverigedemokrater brukar alltid svara att vi självklart fortfarande står bakom de konventioner som Sverige har undertecknat, och det är inget konstigt med det. Uppenbarligen kan många andra länder föra en mer restriktiv flykting- och invandringspolitik utan att för den skull bryta mot några internationella konventioner. Vad är det som gör att det bara är vi i Sverige som måste föra en så oerhört ansvarslös invandringspolitik? När det sedan gäller vår syn på asyl är det inte fel att ge tillfälliga uppehållstillstånd i stället för permanenta. Det är inte fel att hjälpa i närområden. På så vis tillvaratar man också människors mänskliga rättigheter. Det har också kommit ett förslag tidigare från Fredrik Lundh Sammelis partikollega i Storbritannien, Tony Blair, om safe havens till exempel. Jag tycker att den där frågan borde Socialdemokraterna och övriga partier i riksdagen egentligen tycka att de har fått svar på. Vi står bakom de konventioner som Sverige har undertecknat. Det är väldigt många andra länder som också har undertecknat de avtalen, och ändå för de en mycket mer restriktiv politik än vad vi gör i Sverige.

anf.5 Fredrik Lundh Sammeli (S):

Fru talman! David Lång lyfte i sitt anförande upp arbetskraftsinvandringen som ett problem. Sverige behöver arbetskraftsinvandring. Vi behöver klara av att säga: Välkommen hit till Sverige med er kunskap, er utbildning och er arbetskraft. Samtidigt måste vi säkerställa att det är ordning och reda på arbetsmarknaden. Argumenten går isär. I samma anförande pekar David Lång på att flyktingarna kommer hit och tar våra jobb och samtidigt att flyktingarna kommer hit och lever på våra bidrag. Är problemet att de kommer hit och tar våra jobb, eller är problemet att de kommer hit och lever på våra bidrag? Verkligheten är att väldigt många återvänder till sina gamla länder om möjligheten finns. Men grunden i asyl är ändå möjligheten att få söka asyl i ett land, och David Lång säger att Sverigedemokraterna står bakom rätten att söka asyl. Har man en asylrätt när man kommer till Sverige har man också rätt att få den prövad. Får man ett ja har man också rätt och möjlighet att bygga ett nytt liv här i Sverige. Att stå och säga att man står upp för den rätten samtidigt som man på området mer än halverar resurserna är inte ansvarstagande. Att peka på möjligheten att ge hjälp i närområdet samtidigt som man tar bort pengar från de områdena går inte ihop.

anf.6 David Lång (SD):

Fru talman! Vi tar definitivt inte bort pengar från de områdena, utan vi satsar tvärtom betydligt mer på UNHCR och hjälp i närområdena än andra partier. När det sedan gäller arbetskraftsinvandring, som Fredrik Lundh Sammeli var inne på i början av sin andra replik, handlar det om enstaka specialister som vi kan vara i behov av. Vi är definitivt inte i behov av någon masstillströmning av lågkvalificerad arbetskraft. Vi har hög arbetslöshet i Sverige, och det är väldigt mycket varsel som ligger just nu. Jag här helt övertygad om att många av dem som nu är varslade och kommer att bli uppsagda är fullt villiga att ta de jobb som finns kvar. Sverigedemokraternas politik syftar för övrigt till att skapa ett sammanhållet Sverige, ett Sverige med en gemensam nationell identitet. Vi vill återgå till assimilationstanken, för de som har invandrat förväntas vilja och kunna bli en del av det svenska majoritetssamhället. Vi vill bort från tanken att Sverige ska vara ett massinvandringsland och i stället återgå till att den yrkeskompetens som eventuellt saknas i Sverige ska kunna rekryteras utifrån. Vi vet av erfarenhet att en sådan politik leder till att människor som kan bidra konstruktivt i större utsträckning söker sig till länder med en sådan politik. Men Sverige attraherar för många invandrare som vi inte har behov av.

anf.7 Christina Höj Larsen (V):

Fru talman! Jag vill fråga kungen varför det finns hemlösa barn i Sverige, säger pojken som tillsammans med sin mamma varit hemlös i sju och ett halvt år - ända sedan de kom til1 Sverige för att söka asyl men även nu efter att de fått uppehållstillstånd. Pojken är tolv år nu. Sedan ett år har han och hans mamma fått uppehållstillstånd, men innan dess var de asylsökande. Och hela tiden har de varit hemlösa. I Sveriges Radios program Barnen bakom siffrorna berättar han för oss om ett liv utan fast bostad, om att bo i garage och som inneboende hos andra. Han berättar om att inte ha råd med bussbiljetter och om att leta mat i containrar bakom affärer på kvällen. Han berättar för oss om ett liv som fattig i dagens Sverige. Enligt FN:s barnkonvention har alla barn rätt till en skälig levnadsstandard eller, som det står i artikel 27, "den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga och sociala utveckling". Tidigare i år kom Rädda Barnens omdiskuterade rapport om barns ekonomiska utsatthet i Sverige. Den visade att andelen barn i ekonomiskt utsatta hushåll ökar år från år, och en del av dessa barn och deras föräldrar är just asylsökande, alltså det som vi pratar om i dag. Fru talman! Som asylsökande i Sverige har man rätt till en dagersättning på 71 kronor om dagen, men endast 61 kronor om man är sammanboende. Ersättningen till barn är 37-50 kronor per dag beroende på barnets ålder. Ersättningen per barn halveras dessutom från och med tredje barnet. Detta skiljer sig från principen för det allmänna barnbidraget och innebär en ännu svårare situation för asylsökande familjer med fler än två barn. Dagersättningen ska täcka kostnader för livsmedel, kläder, skor, fritidsaktiviteter, hygienartiklar och andra förbrukningsvaror. Även en del av hälsovårdskostnaderna ska man betala ur denna summa. Dessutom räknas inte enbart familjemedlemmar som sammanboende utan även vilken person som helst som jag råkar dela lägenhet med men som jag inte har gemensam ekonomi med. Dagersättningen för asylsökande har inte höjts sedan 1994. Ändå har prisindex ökat med minst 26 procent. Det har alltså blivit betydligt dyrare att leva. Ersättningen är därmed långt under normen för försörjningsstöd. Fru talman! Vi är skyldiga att bära pojkens fråga vidare, inte till kungen men in i denna kammare där vi som är verkligt ansvariga sitter. Och jag vill bära pojkens fråga vidare till er alla i socialförsäkringsutskottet och framför allt till migrationsminister Billström: Varför finns det hemlösa, fattiga asylsökande barn i Sverige? Hur kan vi tillåta att asylsökande barn lever i fattigdom och under så svåra förhållanden som pojken beskriver? Hur kan vi tillåta att en grupp barn ges så mycket sämre förutsättningar och stöd än sina jämnåriga? Förklaringen vi får från regeringen är oftast att asylsökande endast ska vara kvar i asylsystemet kort tid och att de därmed inte behöver pengar för fasta utgifter såsom tidning, radio och tv, fackförening och så vidare. Problemet är bara att det inte alltid är så kort tid. För många kan det handla om år. Oavsett detta är ersättningen mycket låg. Det borde vara uppenbart för de flesta att det är svårt att spara ihop till vinterkläder, skor, och sport- och fritidsaktiviteter för barnen av denna låga summa. Låt oss konkretisera hur mycket pengar det är vi talar om, för det finns ju de som talar om fantasisummor för dessa familjer. Jämför vi dagersättningen för en familj med två vuxna och två barn med socialbidragsnormen för samma familj ser vi en skillnad på drygt 5 000 kronor. Medan familjen på socialbidrag får ca 11 000 per månad får den asylsökande familjen ca 6 000 kronor per månad. Föreställ er gärna hur en familj med denna låga ersättning ska få råd med vinterjackor till vuxna, overaller till barn, stövlar, vantar och mössor nu när kylan och snön har kommit. Fru talman! Vi är skyldiga att bära pojkens fråga vidare. Varför finns det hemlösa och fattiga barn i Sverige? Det är många organisationer som försöker hjälpa till att uppmärksamma denna fråga. Farr har länge uppmanat till en ökning av dagersättningen för asylsökande liksom Rädda Barnen och delar av Svenska kyrkan. Vänsterpartiet anser att svaret på pojkens fråga är lika sorgligt som enkelt: Det finns hemlösa och fattiga barn i Sverige för att den politiska majoriteten tillåter det. Det finns hemlösa och fattiga barn i dagens Sverige för att den borgerliga regeringen prioriterar skattesänkningar för dem som redan har. De prioriterar subventionerade krogbesök, läxläsning och bartendrar för de välbeställda men blundar för behoven i den gemensamma välfärden, och därmed blundar de även för behov och rättigheter för de allra mest utsatta. Vänsterpartiet prioriterar annorlunda. Det finns en rad saker som måste göras för att utrota fattigdom och hemlöshet. En av dem är ett ändra villkoren för asylsökande. Därför budgeterar vi för en första höjning av dagersättningen för asylsökande med 30 kronor per dag. Dessutom föreslår vi ett återställande av bostadsersättning vid eget boende. Det är som Susanna Alakoski så klokt undrar i Oktober i Fattigsverige : "När man inte solidariserar sig med de svagaste, vem är man då?" Fru talman! Det finns fler frågor kring barns rättigheter i asylprocessen som kräver svar. Under hösten har medierna uppmärksammat en rad fall där barn helt uppenbart har kommit i kläm i asylprocessen. Det har varit otroligt glädjande att se det stora engagemang som finns runt om i Sverige för barn som far illa i asylprocesser eller av utlänningsslagstiftningen. Det visar att Sverige är en mycket varmare och generösare plats än vår lagstiftning just nu tillåter. I dag har vi endast generella förslag rörande stärkande av barnperspektivet i asylprocessen att ta ställning till. Vi i Vänsterpartiet anser att det är uppenbart att Migrationsverket borde använda landinformation som särskilt handlar om förföljelse av barn i större utsträckning. Regeringen borde därför ålägga verket detta särskilt i sitt regleringsbrev. Barn bedöms dessutom fortfarande alldeles för ofta utifrån den vuxnes asylskäl och inte på egen grund. Under vårterminen kommer vi att debattera fem konkreta förändringar i lagstiftningen som Vänsterpartiet föreslår för att skapa tydligt barnperspektiv i migrationspolitiken. För det första vill vi göra barnkonventionen till lag så att barnets bästa väger tyngst i alla lägen. För det andra vill vi låta lagen om vård av unga väga tyngre än utlänningslagen. Då skulle barn inte längre kunna utvisas med den förälder som misshandlat eller utnyttjat dem. För det tredje vill vi ändra utlänningslagen så att familjer som redan befinner sig i Sverige slipper splittras för att söka uppehållstillstånd från hemlandet. För det fjärde vill vi slopa Dublinförordningen för barn. Sverige kan, precis som Frankrike redan gör, pröva barns ansökan självt och inte skicka tillbaka barnet till det EU-land det först kom till. För det femte vill vi vidga "synnerligen ömmande omständigheter" till "särskilt ömmande omständigheter". Jag hoppas och tror att vi när vi diskuterar detta kan lägga lite av den blockpolitiska prestigen åt sidan och i stället åstadkomma verkliga förändringar för både barn och vuxna. Fru talman! Det finns andra röster som ropar på svar i dagens debatt. Det är rösterna från asylsökande som innan de anlänt till Sverige registrerats i ett annat EU-land och därmed blivit så kallade Dublinärenden. Vi vet att både mottagandeförhållanden och asylprocesser i de olika EU-länderna fortfarande är mycket olika och har väldigt varierande bifallsfrekvens. Kommer man just nu som asylsökande från Syrien till Sverige får man tillfälligt uppehållstillstånd. Råkar man sätta sin fot i Italien innan är det inte alls så. Asylmottagandet i Grekland är fortfarande vidrigt och asylprocessen så obefintlig att Sverige inte skickar tillbaka asylsökande dit. Det är bra. Jag tror att ingen av oss i utskottet någonsin glömmer de människor vi mötte i burarna i förvaret i Fylakio i Grekland. Till Italien och Malta där asylprocessen och mottagandeförhållandena inte är mycket bättre skickar vi dock både barn och vuxna. Under våren har flera utvisningsbeslut för ensamkommande barn till Italien uppmärksammats. Den ena pojken, Ali, 15 år, fick möjlighet att stanna kvar i Sverige efter att ärendet uppmärksammats. Den andra pojken, också Ali, men 18 år, utvisades till ett tufft liv i Italien och en ganska osäker asylprocess. Det enda rimliga vore att skrota Dublinförordningen och skapa lagliga vägar in i Europa. Då kunde de asylsökande själva få välja var de vill söka asyl. I andra hand borde Dublinförordningen för barn slopas. Sverige kan, precis som Frankrike alltså redan gör, pröva barns ansökan självt. Så länge det inte är så måste vi ändå se till att de asylsökande får möjlighet till en rättvis och rättssäker prövning. Asylsökande ska inte vara beroende av om någon i asylrörelsen lyckas driva deras fall eller om medierna hjälper till att skapa uppmärksamhet. Det är varken rättvist eller rättssäkert. Vänsterpartiet vill därför att det ska finnas möjlighet att få juridiskt biträde även i Dublinärenden. Det budgeterar vi för. Fru talman! Den tolvåriga pojken som varit hemlös och fattig i sju och ett halvt år väntar på ett svar från oss. Barn som kommit i kläm i dagens utlänningslag genom att inte få sina egna asylskäl bedömda eller genom att det inte finns tillräcklig landinformation som ser just till förföljelse av barn väntar på ett svar. Människor som redan farit illa i mottagande eller asylprocess i Italien eller på Malta väntar på ett svar från oss här. Från Vänsterpartiet är svaret klart. Barn och vuxna som befinner sig i Sverige ska inte behöva leva under mycket sämre villkor än andra. Därför behöver dagersättningen höjas, barnperspektivet i asylprocess och mottagande stärkas och även Dublinärenden ges möjlighet till juridiskt bistånd. Naturligtvis ställer jag mig bakom samtliga Vänsterpartiets motioner och reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 12 och 14.

anf.8 Mikael Cederbratt (M):

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Vi ser dagligen bilder från Syrien. Raketer slår ned, bomber exploderar och ofta ligger röken tät. Skadade människor bärs på bår till en väntande ambulans. Med stora skräckfyllda mörka ögon tittar barnen in i kameran. Jag tror att vi alla lider med dem som upplever detta inferno. Det blir påtagligt när bilder och reportage sveper in i vår lugna vardagsrumsmiljö. Vi kan dock återställa lugnet genom en knapptryckning. För många av dem som vi ser på bilderna och filmerna är det enda sättet att återställa lugnet att fly. Det är skälet till att många människor från Syrien knackar på vår dörr. Det är därför vi har en lagstiftning som gör att människor som riskerar att förföljas, dödas eller våldtas har en möjlighet att få skydd hos oss i Sverige och därigenom återställa sitt lugn. Det är inte alltid lätt att vara generös, men det är nödvändigt. För mig är det uteslutet att skicka tillbaka dessa människor till det kaos de har flytt från. Vi måste tillsammans hjälpas åt att lösa de utmaningar det innebär att många människor knackar på vår dörr. Om man förespråkar det motsatta - stopp, inte fler - måste man vara beredd att med berått mod skicka människor till förföljelse, död och våldtäkt. Det är konsekvensen av en sådan politik. Jag är inte beredd att göra det. Man kan inte kvantifiera människors skyddsbehov genom procentsatser eller antal. Skyddsbehovet ska styra, och det är därför det är viktigt med en rättssäker asylprocess. Sverige har en generös men reglerad invandring. När antalet asylsökande ökar är det helt avgörande att våra system fungerar väl. Vi har sedan den 31 mars 2006 en ny instans- och processordning för att bedöma om en människa är i behov av skydd. Prövningen är en rättighet, men inte att stanna. Det får man endast om man har behov av skydd. Det är Migrationsverket som ansvarar för den prövningen. Alliansregeringen har sedan den tillträdde arbetat hårt för att Migrationsverket ska bli bättre och effektivare i sin prövning. Handläggningstiderna har minskat från nio månader till fyra månader. Den asylsökande har också rätt att om han eller hon inte är nöjd med Migrationsverkets beslut överklaga till Migrationsdomstolen. Ändringsprocenten är dock låg, endast 3 procent, vilket rimligen innebär att Migrationsverkets beslut håller hög kvalitet. För att fortsatt kunna ha en generös asyllagstiftning måste det efter en rättssäker prövning också var skillnad på ett ja och ett nej. Har man inte skyddsskäl ska man lämna landet självmant; det gör 48 procent. Men om man inte gör det kan man som en sista åtgärd, avvisas och utvisas med tvång. Sedan något år pågår ett projekt mellan Migrationsverket, polisen och Kriminalvårdens transporttjänst för att öka samarbetet och effektivisera verkställigheten. Det är viktigt att de som har fått avslag lämnar landet inte bara för att man ska respektera lagakraftvunna domar och tilltro till processen, utan det är också en fråga om att fokusera resurserna på dem som har behov av skydd. Fru talman! Migrationsverkets prognoser för 2013 pekar på att antalet asylsökande kommer att vara 54 000. Så stor inströmning har vi inte haft sedan Balkankriget i början av 90-talet. Vi klarade det då och det borde vi kunna göra nu också. När det är sagt ska vi inte undervärdera de utmaningar som en hög inströmning har ur ett mottagnings- och handläggningsperspektiv. Det är också utmaningar för kommuner och arbetsförmedling. Dessa är viktiga aktörer i kedjan. Vi i utskottet förutsätter att regeringen nogsamt följer utvecklingen. Ansvartagande kommuner ska inte riskera oskäliga ekonomiska påfrestningar. Den framsynta reformen från 2008, om möjligheten att arbetskraftsinvandra, innebär att det i år har kommit 15 257 människor från tredjeland till Sverige för att arbeta. Om man jämför årets första kvartal med föregående års första kvartal är det en ökning med 20 procent. Dataspecialister är det vanligaste yrket, och de flesta kommer från Kina och Indien. Vi vet att om det kommer fler människor från ett land ökar handeln med det landet. Även av det skälet är det bra att vi har en ökad migration, i detta fall från två stora marknader, nämligen Indien och Kina. Efter att ha läst utredningen om cirkulär migration och efter ett antal egna kontakter med människor som vill komma till Sverige och driva företag tror jag att det är viktigt att vi ser över reglerna så att det blir lättare och enklare för dessa presumtiva företagare. Jag tror att regeringen är medveten om det. Under 2011 fick 106 företagare bifall och hittills under 2012 är det 302. Vi kommer i framtiden att behöva fler människor och företag för att upprätthålla vår välfärd. Det känns tryggt med en stabil majoritet på migrationsområdet efter överenskommelsen mellan alliansregeringen och Miljöpartiet. Samarbetet går bra och vi bockar av punkt efter punkt i överenskommelsen. Det innebär att vi under 2013 kommer att inrätta en fjärde migrationsdomstol i Luleå. Det kommer att innebära mindre resande för många asylsökande och naturligtvis avlasta de övriga tre migrationsdomstolarna. Man ska vara medveten om att förutom mänsklig påfrestning har tiden i mottagningsprocessen också en prislapp. Att på detta sätt nu inrätta en ytterligare migrationsdomstol innebär på sikt kortare tid i mottagningssystemet med bibehållen rättssäkerhet. Om jag ska kommentera oppositionspartierna måste jag säga att jag är lite besviken på socialdemokratin som saknar en tydlighet i sin migrationspolitik. Det är ändå Sveriges största parti. Det är mycket tyckande i uttalanden men ingen reell substans i deras budgetalternativ. Det är till och med så otydligt att RUT per telefon meddelade att man inte kunde räkna på förslagen eftersom de inte var tillräckligt konkreta. Det räcker inte att bara säga mer och lite bättre. För dem som lyssnar på denna debatt vill jag för tydlighetens skull meddela att socialdemokratin har exakt samma budgetnivå som alliansregeringen och Miljöpartiet. När det gäller ett annat oppositionsparti, Sverigedemokraterna, vill jag att budskapet om de tre o:na går fram: omänskligt, orealistiskt, ohederligt. Det första o:et står för omänskligt. Med den minskning som Sverigedemokraterna föreslår i sin budgetram med 43 procent 2013 och hela 80 procent 2014 kommer vi att behöva sända tillbaka människor som har behov av skydd med risk att de dödas, fängslas, torteras och våldtas. Detta är Sverigedemokraternas omänskliga ansikte som ingen make up i hela världen kan dölja. Det andra o:et står för orealistiskt. Hastigheten på minskningen av medel till Migrationsverket saknar all verklighetsförankring. Vi har i dag 41 840 personer i mottagningssystemet och en snittid på 423 dagar. Införde vi ett totaltstopp i dag skulle vi inte hinna färdigbehandla alla ärenden förrän i början av 2014. Med de senaste prognoserna är det troligare att antalet kommer att öka. Med fler asylsökningar och ett budgetförslag från Sverigedemokraterna som har 35 procent lägre budget för Migrationsverket kommer naturligtvis tiden mellan ansökan och lagakraftvunnet beslut att öka. Då blir det i stället ökade kostnader, såvida Sverigedemokraterna inte vill rucka på den asylsökandes rätt att få sin sak prövad. Den största kostnadsposten för Migrationsverket är personal- och lokalkostnader. Förutom att tumma på rätten till prövning skulle Sverigedemokraterna behöva bryta mot lagen om anställningsskydd och i förtid bryta många kontrakt på lokaler med höga kostnader som följd. Eftersom Sverigedemokraterna halverar budgetposten 1:2, alltså ersättningar till asylsökande, kommuner och landsting skulle det vara en uppenbar risk att det skulle ske en stor kostnadsövervältring på kommuner och landsting. Socialbidragskostnaderna skulle öka samtidigt som det statliga stödet till kommuner och landsting skulle behöva minskas. Det tredje o:et står för ohederligt. Även om vi inte under denna debatt diskuterar pensionärer och bidragsnivåer är det bland annat dessa grupper som Sverigedemokraterna har lovat förbättringar för. Dessa utställda löften är bara luft. Ni garantipensionärer eller ni som skulle beröras av en höjning av taket i sjukförsäkringen kan glömma det. De besparingar som Sverigedemokraterna säger sig kunna hämta hem på migrationsområdet är inte möjliga i den hastighet och med de konventioner vi har skrivit på. Sverigedemokraternas löften är helt enkelt ofinansierade. Det är med andra ord tomma löften. Alliansregeringen och Miljöpartiet för en human och rättssäker migrationspolitik med ordning och reda, och det kommer vi att fortsätta med. (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

anf.9 Fredrik Lundh Sammeli (S):

Fru talman! Jag vill inte att Moderaternas migrationspolitiska talesperson ska känna osäkerhet när det gäller vår politik. Den finns tydligt nedtecknad i våra motioner. Däremot tror jag att Mikael Cederbratt skulle behöva vara orolig för sin egen och majoritetens politik på det här området. Hur är det med vård till papperslösa, begreppet synnerligen ömmande skäl eller måndagens utspel från migrationsministern om försörjningsplikten? Är det verkligen en bred enighet mellan de fem partier som står bakom migrationsuppgörelsen? Står alla dessa partier bakom den och tycker lika i dessa frågor?

anf.10 Mikael Cederbratt (M):

Fru talman! När det gäller vård finns det en överenskommelse. Samarbetar man, vilket vi gör inom Alliansen och Miljöpartiet, har man inte alltid samma åsikter, men man enas alltid, och det har vi gjort hittills. Försörjningskravet har diskuterats, och vi kan nu se resultatet. Det är 1 procent som berörs av det. Skälet till försörjningskravet är att människor ska få en morot att söka sig till arbete och till ställen där arbete finns. Detta för att människor när de får hit sina anhöriga ska komma direkt till ett innanförskap och inte till ett utanförskap. Jag tycker att det är en rimlig åtgärd. Integration handlar om att få ett arbete och kunna försörja sig, och försörjningskravet är ett led i detta. Jag vill återkomma till detta med otydligheten, och jag är mycket tacksam för Fredrik Lundh Sammelis omtanke om att jag inte ska ha några tveksamheter. Men det finns otydlighet på ett område, och det gäller arbetskraftsinvandringsområdet. I motionen talas det om att klargöra skiljelinjerna mellan asylsökande och arbetskraftsinvandring. Innebär det att ni vill slopa spårbytet?

anf.11 Fredrik Lundh Sammeli (S):

Fru talman! Mikael Cederbratt försökte i sitt anförande göra en poäng av att vi har samma budgetram på migrationsområdet som majoriteten. Det stämmer att vi har samma budgetram. Om Mikael Cederbratt hade lyssnat noga hade han uppfattat att när det handlar om boende, barn och Europa finns det en koppling till budgeten. Det är därför som motionerna behandlas här. Men det handlar framför allt om en tydlighet som behövs i svensk migrationspolitik. Vi behöver vara tydliga när det gäller att alla kommuner i detta land solidariskt måste dela på ansvaret för den flyktingmottagning som vi har, både när det handlar om ensamkommande flyktingbarn och när det handlar om flyktingar i allmänhet. Denna tydlighet behöver regeringen visa. Jag hoppas att man återkommer hit till riksdagen med dessa förslag. I frågestunden i går fick landsbygdsministern, som svarade på de allmänpolitiska frågorna, en fråga om försörjningsplikten. Såvitt jag hörde fanns det inte någon beredning eller någon enighet om detta. Han sade inte att hela regeringen står bakom förslaget och att detta är regeringens gemensamma linje. Jag kan ha missuppfattat det. Men jag tror att vi var många som uppfattade en otydlighet. Migrationspolitiken behöver en större tydlighet på vissa områden, inte minst när det gäller barn, boende och Europa som jag själv har lyft fram.

anf.12 Mikael Cederbratt (M):

Fru talman! Jag konstaterar att jag inte fick något svar på min fråga om spårbyte. Jag lyssnade oerhört uppmärksamt när Fredrik Lundh Sammeli höll sitt anförande. Jag antecknade också dessa tre punkter, bland annat punkten om Europa. Om det är någonting som alliansregeringen och Miljöpartiet, i detta fall med migrationsminister Tobias Billström i spetsen, driver så är det frågor om ett solidariskt mottagande, att öka kapaciteten i fråga om Europas mottagande av flyktingar och att höja kvaliteten i de olika länderna. Det är verkligen att slå in öppna dörrar att påstå något annat.

anf.13 Ulf Nilsson (FP):

Fru talman! Nästan alla har olika erfarenheter av människor som vi känner eller känner till och som har flyttat till Sverige. Jag kan nämna två exempel som jag är rätt bekant med. Jag känner en chilenare som nu är läkare. Han kom hit som litet barn och flykting med sin mamma och ett syskon. De hade lyckats fly undan juntan i Chile, men pappan hade fängslats och torterats och inte kunnat fly. Efter flera år i Sverige fick de reda på att pappans kvarlevor hade hittats. Som vuxen bidrar han nu som läkare till den svenska sjukvården. Genom sina kontakter med Chile har han också byggt upp kontakter och erfarenhetsutbyte med sydamerikansk läkarvetenskap. Jag känner också en restaurangägare som flyttade hit från Asien för ganska många år sedan. Han gör god mat och har genererat trygga arbetstillfällen för sina sju åtta anställda. Att jag nämner dessa båda personer är för att det är intressant att se att de kom hit av helt olika anledningar. Den ena var på flykt och fruktade för sitt liv, och den andra ville helt enkelt förbättra sitt liv genom att tjäna pengar. Båda har det gemensamt att de bidrar till Sveriges utveckling och välstånd. Genom Sveriges historia går migration, utflyttning och inflyttning som en röd tråd. Nu kan vi se hur fler än 600 000 utlandsfödda människor går till arbetet i Sverige varje dag. Det är ganska svårt att tänka sig sjukvård, äldrevård, omsorg, verkstadsarbete och så vidare om vi skulle tänka bort alla dessa människor. Samma sak gäller i Europa och i stora delar av världen. En viktig del av utvecklingen på olika håll i världen har formats av människor som har flyttat för att pröva lyckan och nya jobb men också av människor som har flytt undan krig och förföljelse. Vi liberaler vill se en migrationspolitik som öppnar för att människor kan komma hit och arbeta, studera och forska. Vi vill också se en politik som ger människor skydd från förföljelse. Därför står vi bakom de mål för migrationspolitiken som har formulerats av regeringen. Det är en politik som värnar asylrätten och inom ramen för den reglerade invandringen främjar utvecklingseffekterna av migrationen och fördjupar det europeiska samarbetet. Sverige har blivit öppnare jämfört med hur det var med den förra regeringens politik. Under 2011 beviljades i Sverige ungefär 15 000 arbetstillstånd för människor utanför EU. Det handlade om arbete inom jordbruk och skog. Men det var också fråga om dataspecialister, civilingenjörer och arkitekter. I normalfallet är dessa arbetstillstånd tidsbegränsade. Det har funnits några exempel i år och även förra året på oseriösa arbetsgivare. Vi såg hur till exempel bärplockare från Balkan i somras inte fick utlovad ersättning. Det här är undantag, det är upprörande, och det ska bekämpas. Kriminella arbetsgivare kan man naturligtvis aldrig helt gardera sig emot oavsett om det handlar om invandrad arbetskraft eller infödd svensk arbetskraft. Men det är bra att Migrationsverket nu har skärpt kontrollen av arbetsgivarnas ekonomiska förutsättningar att betala lön, och särskilt då i branscher där missbruk har förekommit. Som helhet var de oseriösa fallen färre 2011 än året tidigare. Som helhet tycker jag att det är uppenbart att arbetskraftsreformen har varit lyckad. Den har gett Sverige behövlig arbetskraft i yrken där det är svårt att hitta lämpliga anställda. Reformen har också gett människor möjlighet att flytta hit och få arbete och försörjning och samtidigt bidra till Sveriges utveckling. De allra flesta som kommer hit som arbetskraftsinvandrare har tillfälliga arbetstillstånd som bygger på att de har en längre tids anställning. Den nya utlänningslagen som vi har haft sedan 2006 bygger på ett system med beslut i domstol och rätt till överklagande. Som helhet tycker vi i Folkpartiet att detta system är rättssäkert för flyktingar och skyddsbehövande som söker uppehållstillstånd och att det har fungerat bättre än det gamla systemet som byggde på politiska beslut. Dessutom har Migrationsverket kraftigt förkortat handläggningstiderna, vilket är bra inte minst för de asylsökande som väntar på beslut om sin framtid. Samtidigt är ingen lag så heltäckande att den kan vara orörd för evigt i framtiden. Men den extrembild som målas upp här i kammaren av Vänsterpartiet av att svensk flyktingpolitik som helhet är hård, hänsynslös och inhuman stämmer inte. Den stämmer lika lite, fru talman, som Sverigedemokraternas extrembild av en politik för massinvandring. Folkpartiets utgångspunkt är att internationella konventioner ska hållas och att Sverige ska vara ett föredöme. Människor ska ha rätt att överklaga ett beslut och få hjälp med juridiskt biträde. Samtidigt utgår Folkpartiet, liksom regeringen, från att en lagreglerad migrationspolitik innebär att människor som inte får uppehållstillstånd ska lämna landet. När det gäller gömda och papperslösa har Folkpartiet länge sagt att de inte kan ha alla rättigheter. Om man är här utan tillstånd kan man inte ha det. Men det finns vissa grundläggande mänskliga rättigheter. Dit hör rätt till vård och rätt för alla barn att gå i skola. Därför tycker jag att det är mycket tillfredsställande att vi nu har ett liggande och kommande förslag från regeringen som är på väg fram om att ge gömda och papperslösa rätt till anständig vård. Det har vi i Folkpartiet arbetat länge för. Jag är också glad att vi nästa år kommer att ändra skollagen så att barn till gömda och papperslösa får rätt till skolgång. Det här är humana lagändringar som äntligen löser dessa frågor, som länge låg olösta. Det finns alltid en del utvisningar som väcker frågor, fru talman. Det kan gälla utvisning av barn med stark anknytning till Sverige eller utvisning av gamla och sjuka utan förmåga att vara på sig själva. Därför arbetar Folkpartiet för att vi ska utöka möjligheterna att göra undantag. Vi ska ändra formuleringen när det gäller barn om synnerligen ömmande omständigheter. Det är en juridisk formulering. Om man byter ut ordet synnerligen till särskilda omständigheter eller skäl finns det något större möjligheter att göra undantag för barn som är sjuka eller som har stark anknytning till Sverige. Folkpartiet driver också att vi ska öka möjligheterna att göra undantag för människor som har anhöriga i ett annat land - gamla, ensamma föräldrar som saknar anhöriga. Människor som bor och verkar under ordnade förhållanden i Sverige ska kunna få ta hit en gammal mamma eller pappa. Det är det vi kallar för sista länken. Det här är frågor som Folkpartiet driver och som vi i tar upp i diskussioner med Alliansen. Men återigen vill jag säga att alliansregeringen verkligen har löst ett antal gamla knutar och gjort Sverige både öppnare och mer humant. Fru talman! Det är svårt att tänka sig migrationspolitik utan europeiskt samarbete. Vi från Folkpartiets sida stöder helt regeringens arbete med att på EU-nivå verka för en gemensam asylpolitik med gemensamma regler och principer. Utgångspunkterna är att EU-länderna solidariskt ska ta ansvar för flyktingmottagande och att reglerna ska vara desamma. Det ska vara minimiregler, och det ska vara möjligt för ett EU-land som Sverige att ha generösare lagstiftning. Men det ska finnas en grundnivå som alla måste leva upp till. Den största besparingen gör, som vi har hört, Sverigedemokraterna i budgeten. De utgår från att invandringen i princip minskar med 90 procent. De verkar glömma bort hur det är, och de talar om alla invandrare som invandrare som kommer hit utan jobb eller utan sysselsättning. I verkligheten är det en liten, liten del av den invandring Sverige har som består av flyktingar som vi tar emot av humana skäl. Den stora delen är människor som har ett arbetstillstånd, en studieplats, en forskningsplats och så vidare. Sverigedemokraterna rör ihop dessa begrepp. Visst har det funnits brister i svensk integration, och visst har det varit så att många som har kommit hit utan arbete och som har varit flyktingar inte har kommit in i arbetsmarknaden tillräckligt snabbt. Där gör nu regeringen ett antal reformer som förflyttar fokus från bidrag till arbete, som satsar på språkundervisning och som ger stimulansbidrag till kommunerna så att kommunernas kostnader inte ökar i samband med flyktingmottagande. Jag ser fram emot att denna politik kommer att förbättra och öka det totala plusvärdet av invandringen - det totala plusvärde som den redan har. Fru talman! Som vanligt hade jag tänkt säga betydligt mer, men tiden har gått fort. Det är mycket som detta centrala område, migration, handlar om. Framtiden ligger inte i att bygga höga murar runt Sverige. Tvärtom ligger framtiden i att vi öppnar för utveckling och gemenskap genom att öppna för rörlighet över gränserna. Det är en liberal, modern utgångspunkt när det gäller migrationspolitiken. Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder)

anf.14 Christina Höj Larsen (V):

Fru talman! Det är inte arbetskraftsinvandringen vi diskuterar i dag, men nu när Ulf Nilsson ändå tog upp det blev jag lite sugen på att diskutera just den frågan. Ulf Nilsson beskriver de senaste skandalerna kring McDonalds och försäljning av arbetstillstånd som enstaka händelser. Men när man träffar fackliga representanter hör man att de ser detta som ett systemfel. De stöter ganska ofta på till exempel mindre korvkiosker som tycker att de behöver ungefär 20 diskare eller något sådant i en ganska liten kiosk. Man kan undra till vad de behöver dem när de säljer tre hamburgare om dagen. Detta är nog inte några enstaka händelser och ingenting som vi kan bortse ifrån. Det finns saker som man skulle kunna gör åt denna situation. För det första skulle man kunna ha ett bindande arbetserbjudande. Det erbjudande man ger skulle också vara bindande så att arbetstagarna garanteras den lön och de arbetsvillor de har utlovats. För det andra skulle facken få möjlighet att driva skadeståndskrav och så vidare om man inte får villkoren uppfyllda när man väl kommer hit. För det tredje skulle arbetstagaren få möjlighet att stanna under perioden om han eller hon har blivit lurad. Det är tre ganska enkla saker. Vad säger Ulf Nilsson om dessa förslag?

anf.15 Ulf Nilsson (FP):

Fru talman! Jag vet inte om jag missförstod Christina Höj Larsen, men jag tyckte att hon sade att vi egentligen inte diskuterar detta. Jag vet inte varför hon sade det, för det ingår i betänkandet. Det är inte minst arbetskraftsinvandring som ingår där, så jag tycker verkligen att det finns all anledning att diskutera det. Det är upprörande om arbetsgivare lurar anställda. Det är upprörande oavsett om det gäller människor som bor i Sverige eller människor som flyttar hit. Skillnaden är att de som flyttar hit kanske för att arbeta under en tillfällig period är ganska eller mycket utsatta. De har kanske till exempel inte ens råd att åka hem utan hjälp om de blir lurade. Därför har också Migrationsverket med regeringens goda minne skärpt villkoren. Man diskuterar saker som att sätta upp företag på svarta listor, man kräver in redovisningar särskilt från branscher där man har missbrukat anställda, man kräver in redovisning av att det finns ekonomiskt utrymme för att betala löner de närmaste månaderna och så vidare. På EU-nivå är ett sanktionsdirektiv på väg att genomföras som kommer att skärpa åtgärderna mot oseriösa arbetsgivare. Det kommer att göra att alla EU-stater kan göra rejäla sanktioner mot arbetsgivare som utnyttjar anställda. Jag tycker alltså att det görs en hel del, samtidigt som man aldrig kan gardera sig mot allting. Det finns, som Christina Höj Larsen naturligtvis känner till, alltför mycket illegalt arbete även bland människor som bor i Sverige och som är skrivna här. Man smiter undan skatt och så vidare. Arbetet mot detta ska fortsätta. Men jag tycker att man gör tillräckligt, och jag tycker att vi ska avvakta vad den skärpning som Migrationsverket har gjort leder till. Det gäller också sanktionsdirektivet från EU.

anf.16 Christina Höj Larsen (V):

Fru talman! Jag tycker att det är bra att man har gjort de här skärpningarna av kontrollerna, men faktum kvarstår: Det är arbetstagaren som tar den stora risken. Så är det normalt inte på svensk arbetsmarknad, utan då delar arbetstagare och arbetsgivare på risken. Så gör man inte i det här fallet. Jag tycker att ett bindande arbetserbjudande ofta tolkas ganska märkligt och felaktigt av borgerligheten som om det skulle innebära att man inte kan få högre lön. Så funkar faktiskt inte den svenska arbetsmarknaden. Det är alltid fullt möjligt att höja en lön. Här är det fråga om ett golv, och sedan går det alltid att höja lönen. Man kommer inte att protestera från fackligt håll om man erbjuder högre lön. Det är larvigt. Man måste få ett bindande arbetserbjudande som man kan lita på, så att man vet vad man kommer att få när man väl är i Sverige. Situationen där villkoren förändras är helt orimlig just för att, som Ulf Nilsson också mycket riktigt påpekar, skillnaden mellan inhemsk arbetskraft och människor som reser hit är att de som kommer hit är mycket utsatta. De har inget nätverk och ingen möjlighet att säga ifrån på samma sätt eftersom de vet att de kommer att bli av med sitt arbetstillstånd och få resa hem. Ibland är de dessutom satta i skuld, som i fallet med McDonalds.

anf.17 Ulf Nilsson (FP):

Fru talman! Jag tror att man ska vara försiktig med att införa nya begrepp i svensk avtalspraxis. Vi har nu skärpt villkoren, och Migrationsverket har skärpt kontrollen. Vi kommer att få ett sanktionsdirektiv. Man ska inte heller måla upp bilden av att det handlar om en majoritet. Det är tvärtom en mycket liten del av de anställda som har råkat illa ut på det här sättet, och det ska vi bekämpa. Man ska inte heller glömma, som bakgrund till den här diskussionen, att Vänsterpartiet röstade emot den här reformen från början och över huvud taget var kritiska till arbetskraftsinvandring. Vi har lite olika utgångspunkter även om jag nu tolkar det så att Vänsterpartiet är med på att behålla detta, och det är i så fall glädjande. Det görs mycket, och vi följer utvecklingen. Jag ser ingen anledning att nu införa nya avtalsbegrepp i svensk avtalsrörelse.

anf.18 Maria Ferm (MP):

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Miljöpartiet har en vision om en värld utan gränser, en värld där ingen människa tvingas fly men alla har en möjlighet att flytta. Den världen är vi mycket långt ifrån i dag. Människors möjligheter att röra sig över gränser begränsas starkt. Trots att många flyr från krig, förföljelse och fattigdom ligger fokus i rika länder ofta på att hålla människor ute. Trots den positiva påverkan migration har på migranten själv, på mottagarlandet och på ursprungslandet byggs höga murar mot omvärlden. I betänkandet noteras att regeringen bedömer att antalet asylsökande blir betydligt fler än vad som prognostiserades i samband med budgetpropositionen för 2012. Under första halvåret 2012 ökade antalet asylsökande med nära 30 procent jämfört med samma period 2011. I prognoserna för 2013 beräknar Migrationsverket antalet asylsökande till 54 000. När många människor tvingas fly är det som viktigast att stå upp för medmänsklighet och hedra de internationella konventioner vi skrivit under som säkerställer människors rätt att söka en fristad undan förföljelse. Det är viktigt att komma ihåg varför dessa människor flyr för sina liv. De som flyr från inbördeskrigets Syrien försöker undvika att bli massakrerade av sin egen regim. De tvingas fly hals över huvud till grannländer för att staten misslyckats med sin mest grundläggande plikt, att ge människor skydd, och i stället gör det motsatta och slaktar sin egen befolkning. Vissa av dem kommer till EU och länder som Tyskland och Sverige, men de allra flesta är kvar i flyktingläger i närliggande länder. Många kommer också från Somalia, där säkerhetssituationen varierar från mycket allvarlig till i bästa fall oförutsägbar. Många som kommer till Sverige därifrån, ofta via exil och flyktingläger i grannländer, kommer hit för något så viktigt som att återförenas med sin familj. De kommer hit för att en pappa ska få återse sin dotter eller för att en pojke ska få återse sin mamma. Det är detta de i sammanhanget ytterst få som lyckas ta sig till Sverige kommer ifrån. Det är detta vi skickar dem tillbaka till om vi väljer fel väg i migrationspolitiken. Men migrationspolitiken handlar inte bara om människor som flyr. Människor kommer inte till Sverige endast av nöd. Människor kommer alltid att röra på sig av olika anledningar. Några reser utomlands för att studera, andra för att arbeta. Vissa flyttar tillbaka, andra gör det inte. Genom intryck och erfarenheter utifrån har Sverige blivit vad det är i dag. Miljöpartiet arbetar för att göra det lättare att röra sig över gränser. Vi vill att Sverige och EU ska ha en välkomnande inställning till människor som vill komma hit. Vi vill att staten och kommunerna gemensamt tar ansvar för ett bra mottagande av dem som kommer hit. Efter riksdagsvalet 2010 ingick Miljöpartiet ett migrationspolitiskt samarbete med alliansregeringen. Vi ville ta ansvar för den samlade asyl- och migrationspolitiken och kunna åstadkomma konkreta och nödvändiga förändringar. Detta gjordes inte för att vi var nöjda med migrationspolitiken som den såg ut. Tvärtom tog vi initiativ till samarbetet för att förändra i en mer human riktning. Så har också skett. Som konstateras i betänkandet faller inte alla insatser inom utgiftsområde 8, som vi diskuterar i dag. Ett exempel på det är den överenskommelse som Miljöpartiet ser som den absolut största konkreta segern hittills, nämligen att de som lever i Sverige utan tillstånd nu får kraftigt utökad rätt till subventionerad hälso- och sjukvård. Det är en självklarhet som tyvärr har varit långt från självklar hittills. Barn får nu vård på samma villkor som de som är bosatta i Sverige. Vuxna får rätt till vård på samma villkor som asylsökande. Samtidigt tydliggörs att det är en miniminivå som staten står för. Miljöpartiets vision är vård efter behov på lika villkor för alla, men denna kompromiss innebär oerhört stora förbättringar jämfört med i dag. Det är mycket positivt och långt bättre än vad de flesta bedömare hade vågat hoppas på. Vidare noteras i betänkandet att en överenskommelse nåtts även när det gäller utbildning för barn som vistas i landet utan tillstånd. Alla barn har rätt till utbildning. Inget barn ska behöva gömma sig när de andra leker på skolgården. För alla de barn som tvingas leva i den utsatta situationen det innebär att vara papperslös är rätten till utbildning en viktig förbättring som förhoppningsvis kan skapa en liten känsla av stabilitet i en annars alltför otrygg tillvaro. I betänkandet hänvisas också till flera viktiga steg mot en ökad rättssäkerhet i asylprocessen. Det handlar om en fjärde migrationsdomstol som ska inrättas för att medverka till att asylprocessen blir bättre och snabbare. Miljöpartiet och regeringen har också gett flera uppdrag till myndigheter och utredare i syfte att stärka rättssäkerheten. Ett par av dem är nu presenterade, och nu ska vi inleda diskussioner om hur vi går vidare med till exempel lämplighetsbedömningen av offentliga biträden och Migrationsverkets landinformationssystem. Fru talman! I måndags åkte jag till Fågelfors i Kalmar län för att träffa en liten pojke som heter Artoo och hans familj. Artoo är sju år och lider av PKU. Det är en sjukdom som kräver avancerad medicinering och särskild kost eftersom man inte kan tillgodogöra sig protein. Trots denna allvarliga sjukdom ska Artoo utvisas till ryska Udmurtien, och allt tyder på att familjen inte kommer att kunna få tillgång till nödvändig vård där. Familjen uppger att de inte erkänns som ryska medborgare. Även om de mot all förmodan skulle få tillgång till vård kommer de inte ha råd med den. Flera barnläkare vittnar om att bristen på medicinering och vård kommer att leda till att Artoo drabbas av en grav utvecklingsstörning. Det går emot all grundläggande humanitet att avvisa Artoo och hans familj. Från och med i dag är Miljöpartiets absolut högsta prioritet inom migrationspolitiken att få till en förändring av bestämmelsen synnerligen ömmande omständigheter. Det är en av de utestående frågor där vi vill se en förändring inom ramen för samarbetet med regeringen. Alldeles för få människor får stanna genom denna undantagsbestämmelse i dag. Svårt sjuka utan möjlighet att tillgodogöra sig vård i hemlandet och barnfamiljer som har bott i Sverige under lång tid avvisas. Vi har fört diskussioner med regeringen om detta och kommer nu att ta initiativ till att intensifiera dessa diskussioner. I årets statsbudget finns skrivningar som öppnar för att noggrant följa tillämpningen, eftersom den kartläggning som gjorts tidigare av synnerligen ömmande omständigheter inte kunnat göra någon jämförelse mellan tidigare och nuvarande lagstiftning. Det finns alltså anledning att se över bestämmelsen. För att kunna åstadkomma en förändring behöver vi få regeringen med oss. Vi vet också att delar av regeringen ser positivt på att förändra sådana här bestämmelser. Vi kommer därför att intensifiera vårt arbete och lyfta fram människoöden som tydligt visar att dagens lagstiftning är för restriktiv. Vårt mål är att lägga grund för en överenskommelse med regeringen som syftar till att bredda lagstiftningen så att den ger fler människor, som Artoo och hans familj, möjlighet att få stanna i Sverige. (Applåder)

anf.19 Johan Hedin (C):

Fru talman! Jag är ny här i riksdagen, och innan jag började här drev jag företag i elva år. En hel del av min världsbild är därför präglad av företagarens syn på världen. När man lyssnar till stolta företagsledare som berättar om sina företags framgångar frambärs inte sällan personalen som företagets viktigaste tillgång. Så är det naturligtvis. Utan människor som gör jobbet blir det ingen verksamhet. Hur människorna fungerar och hur de samverkar med andra, utvecklar sina förmågor och jobbar mot gemensamma mål avgör hur stor lönsamheten blir. Men för att det över huvud taget ska kunna finnas något företag måste det finnas människor som är beredda att ge av sin vardag, sin tid och sitt engagemang till det aktuella företaget. Samtidigt som vi har arbetslöshet vittnar många företag om att det är svårt att rekrytera personal med rätt kompetens. Utan en större rörlighet på arbetsmarknaden riskerar många företag att få problem när nyckelpersoner går i pension. Den uppmärksamme lyssnaren kanske nu undrar varför jag står här och talar om företagens kompetensförsörjning när debatten ska handla om utgiftsområde 8 och de kostnader vi har för att hantera migrationen. Faktum är att dessa ämnen hör ihop. Precis som företagen är länder beroende av att det finns folk. Fru talman! Vi blir inte yngre i vår del av världen. Det är naturligtvis mycket som är positivt med det, för det innebär ju att vi blir äldre och friskare och får mer tid att njuta av livet, men det ställer också stora krav på samhället. Allt färre i arbetsför ålder ska försörja allt fler pensionärer, och ökade medicinska möjligheter att hålla oss vid hälsa kräver allt större arbetsinsatser inom allt från specialistsjukvård till hemtjänst. Precis som att det enskilda företaget kan drabbas hårt av pensionsavgångar drabbas också hela ekonomier, och värst är det i norra Europa. I Tyskland är detta ett stort och välkänt problem, och det finns larmrapporter som hävdar att Tysklands ekonomi kommer att kollapsa totalt 2050 om man inte får fart på inflödet av ny arbetskraft. Liknande förhållanden råder i Sverige. Redan nu är var fjärde vårdanställd i Stockholms läns landsting född i ett annat land än Sverige, och det här är en utveckling som bara har tagit sin början. Vi kommer att behöva precis varenda en som är beredd att flytta till vårt avlägsna land om vi ska klara välfärden i framtiden. Det välstånd som vi i Sverige har tagit för givet tillkom till största del genom goda förutsättningar för näringslivet att utvecklas. Bland dessa förutsättningar fanns också en öppenhet mot omvärlden i fråga om att låta människor från andra länder komma hit. Invandringen på 50- och 60-talen var oerhört framgångsrik mätt i ekonomiska termer och har kraftigt bidragit till att de av alla så omhuldade välfärdssystemen över huvud taget kunde komma till. Det kan man gilla eller inte gilla, men så är det. Det knorrades även då, ska sägas. Den som flyttade till Sverige möttes inte sällan av fördomar och ibland säkert även av ren rasism. Sådana otrevligheter är naturligtvis beklagliga men verkar dess värre vara en naturlig del av det mänskliga beteendet. Många människor känner oro inför förändring, rädsla mot främlingar och skepsis mot främmande kulturer. Säkert finns det också de som är besvikna över egna misslyckanden i livet och därför, som en försvarsmekanism, väljer att skjuta över ansvaret på en yttre förklaringsfaktor, till exempel invandringen. Man ska inte lägga för stor skuld på den som reagerar så, eftersom det antagligen är ett verktyg som vi naturligt har med oss för att hantera besvärliga känslor, men man måste vara medveten om att det är en långt ifrån hållbar tröst. De som inte gillar människor som är födda i andra länder frambär inte sällan kostnaderna för invandringen som en anledning att stänga gränserna, men utgiftsområde 8 är liksom så många andra budgetposter investeringar inför framtiden. Den samhällsekonomiska nyttan överstiger vida de kostnader som är förknippade med att ta emot människor på ett ordnat och rättssäkert sätt. De demografiska utmaningarna har redan nämnts, och de måste tas på största allvar. Den som för en politik syftande till att hålla människor borta från Sverige är skyldig ett svar på hur man ska lösa problemet med en åldrande befolkning. Fru talman! Migration är något fullständigt naturligt och har förekommit i alla tider. Människor har behövt rycka upp sina bopålar för att undkomma fara och ofrihet eller för att skapa en bättre framtid för sig och sin familj. Migration är dessutom en mycket god affär för samtliga inblandade. Sverige är ett litet exportberoende land i Europas utkant, och vårt välstånd är helt beroende av affärsutbyte med omvärlden. Det faktum att migranter blir broar mellan människor, länder och kulturer ökar möjligheterna till internationell handel. Andelen företagare är större i gruppen utrikesfödda än svenskar. I Sverige hade 234 av våra 290 kommuner varit avfolkningsorter om det inte hade varit för invandringen. Ett tillflöde av människor säkrar underlaget för såväl kommunal service som det lokala näringslivet. Med fler människor i kommunen byts nedläggningshot mot framtidshopp. Åtminstone kan det vara så om vi hanterar dessa frågor på rätt sätt. Att inte hantera dem är definitivt inget alternativ. (Applåder)

anf.20 Emma Henriksson (KD):

Fru talman! Jag vill börja mitt anförande med att läsa ett citat från Länstidningen Södertälje den 13 november i år. "Personligen och i egenskap av representant för Sverigedemokraterna har jag klara problem att inse varför dessa personer tillåts komma in i Sverige över huvud taget." Citatet är hämtat från en insändare av Tommy Hansson, Sverigedemokraternas gruppledare i kommunfullmäktige i Södertälje. Människor som inte har alla sina papper i ordning, eller rättare sagt människor som inte har den typen av papper som vi i ett tryggt välfärdssamhälle kan förväntas ha, borde enligt samma person "sättas på första bästa plan till den destinationsort varifrån de kom." Sverige är ett land där vi är otroligt privilegierade. Vi har fått förmånen att växa upp i ett land där vi har välstånd, där vi har trygghet och där vi inte har haft krig i mannaminne. Alla människor har inte haft den förmånen. Vi är medmänniskor inte bara till de människor som liksom vi har haft förmånen att födas här, utan vi är också medmänniskor till de människor som har fötts och vuxit upp under andra förhållanden. Genom vårt medmänskliga ansvar har vi förbundit oss, genom internationella konventioner, att pröva rätten för de människor som flyr att få sitt skydd någon annanstans. Rätten att söka asyl har man även om man inte har ett svenskt pass och även om man inte har ett papper med biometriska uppgifter kopplat till sig för att man har vuxit upp i ett land som har haft inbördeskrig under decennier och man därför inte har någon som helst möjlighet att ha papper som vi i vårt land godkänner. Därför, fru talman, är Kristdemokraterna för att vi ska värna asylrätten, att var och en som kommer till vårt land, som knackar på vår dörr, ska få sin rätt till skydd prövad. Det är en grundläggande mänsklig rättighet som Sverige förbundit sig till. Solidaritet är inte att fråga: Vad kan du göra för oss? Solidaritet är att ställa frågan: Vad behöver du, och vad kan jag hjälpa dig med? Vad kan vi som land göra för dig, du som inte hade förmånen att födas här? Det innebär inte att Sverige inte har mycket att vinna på att vara ett öppet land. Vi som samhälle tjänar på att få tillströmning från andra länder, att få ta del av andra människors kultur, andra människors vilja att bidra till vårt samhälle och bygga det. Det är av solidaritet vi har ett ansvar att erbjuda en fristad för några av de människor som söker skydd i vårt land. Vi har också ett ansvar att hjälpa människor i krigssituationer, i akuta nödsituationer på andra håll i världen. När Sverigedemokraterna säger att de inte vill att de ska komma hit, att vi i stället kan hjälpa dem på plats, rimmar det illa med det som är konsekvensen av deras samlade budgetalternativ. Inte nog med att de i det närmaste halverar det som ryms inom detta budgetområde, de skär dessutom ned det internationella biståndet med en fjärdedel för att de inte ser vad vi i vårt land, på den här platsen på jorden, har att vinna på det. Kristdemokraterna står för en human, rättssäker och generös migrationspolitik. Vi inser att vi har ett ansvar, och vi inser också att vi har glädje av de människor som kommer hit och berikar vårt land. Fru talman! Det finns många delar i betänkandet som redan varit föremål för debatt i dag, och jag ska därför inte gå in på dem alla. Jag skulle i stället vilja koncentrera mig på den del som handlar om anhöriginvandring. De senaste dagarna har anhöriginvandringen varit en fråga som det finns anledning att fördjupa sig i. Av dem som kommer till vårt land som anhöriga tillhör många den kategori där adoptivbarn och det man brukar kalla kärleksinvandring inryms. De siffror som kom den 1 december i år visar att 6 809 personer beviljats asyl som anhörig till en person som kommit som flykting, alltså hörande till kategorin asylsökande. Det är inte speciellt många människor. Ändå förs det en diskussion om att den rätten ska begränsas. Jag vill vända mig till dem som vill begränsa rätten att få hit sin anhörig, en rätt som för övrigt redan är begränsad. Det förutsätter nämligen att det är fråga om make, maka eller barn som är beroende av sina föräldrar, i praktiken minderåriga barn. Den som vill begränsa den rätten vill jag fråga: Vems dotter och vems son är det som inte ska få komma hit? Vems äkta make är det som ska få vänta på grund av att vi ska införa strängare regler? Familjen är oerhört viktig för oss alla oavsett varifrån vi kommer och oavsett vilken fas i livet vi befinner oss i. Att begränsa rätten att få vara med sina allra närmaste anhöriga är inte förenligt med vare sig goda förutsättningar för att integreras i vårt land eller för att upprätthålla de grundläggande mänskliga rättigheterna. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

anf.21 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! Utvecklingen i Syrien är mycket oroande. Tusentals syrier lämnar landet varje dag. Merparten tar sig till grannländerna Jordanien, Turkiet, Libanon och Irak. UNHCR uppskattar att det i slutet av året kan finnas fler än 700 000 flyktingar i behov av hjälp och stöd. Det humanitära trycket i regionen är mycket stort, och situationen ställer höga krav på ländernas kapacitet och förmåga att erbjuda skydd. 6 696 människor från Syrien har i år, fram till den 2 december, sökt asyl i Sverige. I Somalia har våldet och oron mattats en aning, och Migrationsverket bedömer att det inte längre råder inre väpnad konflikt. Även om detta pekar på en utveckling i rätt riktning är det bara första steget på en mycket, mycket lång färd. 5 076 människor från Somalia har i år sökt asyl i Sverige. På västra Balkan finns lyckligtvis inga krigshärdar. Krypskyttarnas och den politiska förföljelsens dagar är ett fall för nutidshistorien, och de bekymmer som finns är ekonomiska snarare än krigiska. Minoriteters situation lämnar en hel del övrigt att önska, men det är ekonomisk utsatthet som är bekymret, inte krig eller förföljelse. Ändå har 6 950 människor från västra Balkan sökt asyl i år. Människor som flyr undan krig och förföljelse ska få skydd i Sverige. Är behovet temporärt ska de få skydd under en begränsad tid, är behovet bestående ska de välkomnas fullt ut och beviljas permanent uppehållstillstånd. För de som söker sig till vårt land av andra skäl, på grund av arbetslöshet eller att Sverige upplevs generellt som ett bättre land, är asylvägen inte rätt. Då blir det avslag och återvändande. Under tiden de finns i asylprocessen, eller i mottagandet innan återvändandet är ett faktum, tar de upp plats som bättre behövs till dem som flyr konflikthärdar och faktiskt söker skydd. Sverige har under många decennier haft en stor invandring och är i mångt och mycket ett invandrarland. 1 procent av vår befolkning har rötter i Iran, 1 procent i Irak och ½ procent i Syrien. När människor drivs på flykt är det naturligt att många därifrån söker sig till Sverige. Det gör att det inte bara är vilka lagar vi har, eller vilken tillämpning av dessa lagar som görs, som påverkar hur många som kommer hit och söker asyl. Fru talman! Det är viktigt att samtliga EU:s medlemsstater tillämpar det gemensamma regelverket och att de personer som kommer till EU och är i behov av internationellt skydd bereds detta. Solidaritet måste visas länder som ligger nära oroshärdar. Det är därför angeläget att EU och medlemsstaterna fortsätter att stödja UNHCR, IOM och andra organisationer som är involverade i det humanitära arbetet. Sverige en av de största humanitära givarna till regionen kring Syrien, och vårt totala humanitära stöd till insatser i Syrien och för syriska flyktingar i regionen under 2012 uppgår till närmare 250 miljoner kronor, alltså en kvarts miljard. Men i EU ser vi hur den ekonomiska krisen är inne på ytterligare ett varv, och grupper som tidigare varit förskonade känner nu av krisen. Beredvilligheten att vara solidarisk och leva upp till de mål som slogs fast i Stockholmsprogrammet är dämpad. Tvärtom är det tyvärr många som väljer att se om sitt eget hus och avstår från att infria ens de löften och uppfylla de regelverk som redan ställts upp. Det gemensamma europeiska asylsystemet må vara inom räckhåll på pappret, men det är långt ifrån verklighet i praktiken. Fru talman! Inte heller Sverige är opåverkat av vad som händer och sker. Efter många år av mycket hög inströmning har det kommit en viss trötthet ute i landets kommuner. De flesta kommuner tar nu emot ensamkommande asylsökande barn i högre eller lägre grad, men trots en kraftfull utökning av verksamheterna räcker inte platserna till. När kommunala företrädare under Irakinströmningen talade mycket om EBO, det egna boendet, och vilka konsekvenser det kunde få hör vi nu mycket om ABO, anläggningsboendet, och vilka effekter det får i en kommun. Sverige har tagit ett stort ansvar under lång tid, och behoven motsvaras inte av utbudet ute i den primärkommunala verkligheten. I denna tid av ökat inflöde och ökat behov ser vi många kommuner som nekar att göra ett ökat ansvarstagande, och i vissa fall sådana som säger upp de insatser de redan tidigare erbjudit. Bara att hitta tak över huvudet och processa alla ärenden är en grannlaga uppgift för Migrationsverket, som parallellt med detta bedriver ett generellt utvecklingsarbete. Det är nödvändigt att det ute i kommunerna finns ett mottagande av nyanlända som fått uppehållstillstånd, dels för att integrationen och etableringsprocessen måste komma i gång så snart som möjligt, dels - och ur ett migrationspolitiskt perspektiv nog så viktigt - för att människor med uppehållstillstånd inte ska ta upp de platser som så väl behövs för dem som precis kommit in i asylprocessen. Etableringsprocessen försenas och försvåras av att det saknas bostäder. Den underlättas inte heller av att Migrationsverket förhyr många av de bostäder som kunde kommit ifråga till ABO, anläggningsboenden. En annan grupp som belägger platser på Migrationsverkets anläggningsboenden är de tidigare asylsökande som efter avslutad rättsprocess fått ett lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut. För närvarande återfinns inte mindre än 5 056 personer ur denna kategori i ABO. Detta är ytterligare ett skäl till att återvändandearbetet måste fortgå med förnyad energi. Den budget som vi diskuterar i dag i riksdagens kammare ger Migrationsverket fullt ut vad de äskat. Samtidigt handlar de migrationspolitiska utmaningarna inte bara om kronor och ören. De handlar även om möjligheter till mottagande, om kommunernas och medborgarnas förmåga att ta till sig och möta behov som uppstår och om att det inte i alla lägen är så att Sverige ska göra mer utan att också andra länder ska kliva fram och göra sitt. (Applåder)

anf.22 David Lång (SD):

Fru talman! Jag noterade att statsrådet Billström i sitt anförande sade att Migrationsverket fått fullt ut vad de äskat. Ni har kanske lagt märke till att Sverigedemokraterna har föreslagit aningen reducerade anslag. Tobias Billström pratade inledningsvis om hur läget är i Syrien och Somalia och om att det kommer flyktingar därifrån. Den fråga som jag ställer mig är varför Sverige ska ta emot flest flyktingar från till exempel Syrien. Vi tog emot flest irakier också. Är detta förenligt med den så kallade arbetslinjen? Det är huvudsakligen lågkvalificerad arbetskraft som kommer därifrån, och det är inte precis den typen av arbetskraft som vi är i behov av i första hand. När folk flyr från platser med temporära problem ska även uppehållstillstånden i Sverige vara temporära, sade Tobias Billström. Menar då Tobias Billström att regeringen är villig att börja införa tillfälliga uppehållstillstånd i större utsträckning och permanenta sådana i mindre utsträckning än tidigare? Jag kan heller inte låta bli att ställa en fråga angående Tobias Billströms utspel häromveckan om skärpta försörjningskrav vid anhöriginvandring. Jag ställde en fråga till Tobias Billströms regeringskollega minister Erlandsson i går. Billström har fått uppbackning från självaste statsministern, som sagt att frågan ska diskuteras inom regeringen. Tobias Billström menade tydligen att det går att skärpa reglerna, medan minister Erlandsson menade att det inte pågår några sådana diskussioner över huvud taget. Vem har rätt och vem har fel i den frågan?

anf.23 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! David Lång gjorde sig väl skyldig till åtminstone den här mandatperiodens största understatement när han sade att Sverigedemokraterna i sitt budgetförslag har "aningen reducerade anslag" till Migrationsverket. Med de reduceringar som ni gör skulle Migrationsverket knappast kunna fullfölja sitt uppdrag enligt de instruktioner som regeringen har gett. Det skulle få till konsekvens att vi skulle få kraftigt förlängda handläggningstider, vilket i sin tur skulle leda till ökade kostnader för statskassan. Det är precis detta som är problemet med Sverigedemokraternas budgetförslag. Det hänger inte ihop. Det är underdimensionerat. Det hjälper inte att stå här och säga att ni har låtit riksdagens utredningstjänst eller någon annan räkna på det. Verkligheten är den att om man underdimensionerar Migrationsverkets anslag får det ekonomiska konsekvenser. Man måste kunna handlägga de ärenden som kommer in. Det kan man däremot med de anslag som vi ger. Varför ska vi ta emot flest från Syrien? Varför vi ska ta emot flest och varför vi ska bevilja flest ansökningar är två helt skilda frågor. Ta emot och pröva de asylansökningar som kommer in måste man alltid göra. Det är vi förpliktade att göra enligt internationell lagstiftning, liksom alla andra stater i världen. En annan sak är hur man ser på beviljandefrekvensen. Det blir problem om de europeiska staterna börjar tillämpa regelverket på olika sätt. Detta hyser jag en viss oro för. Vad gäller försörjningskravet har jag gett mycket tydliga besked om var mitt parti står. Det kan inte vara någon hemlighet att vi tycker att vi ska ha ett försörjningskrav och att det ska vara bredare än vad som är fallet i dag, när bara 1 procent omfattas av detta. Däremot tycker jag kanske att det är lite lågt att hoppa på min regeringskollega Eskil Erlandsson. Jag har själv varit ansvarig för allmänpolitiska frågor vid frågestunder, och jag får väl lov att säga att mina svar inte alltid har varit av någon högre kvalitet när jag besvarat frågor om jordbrukspolitik och annat jämfört med mina svar om migrationspolitik. Det kanske inte är så konstigt.

anf.24 David Lång (SD):

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag tolkar det som att det var minister Erlandsson som var lite fel ute. Våra siffror blev vi kritiserade för av både Tobias Billström och Mikael Cederbratt. Sverigedemokraterna kritiseras ofta för att ha fel siffror, trots att vi ofta hänvisar till expertis. Men det skulle vara intressant att höra av regeringen vilka siffror som är de rätta. Hur mycket skulle man kunna spara? Regeringen är väldigt kreativ när det gäller att hitta på en massa konstlad sysselsättning, som instegsjobb, nystartsjobb och jobbcoacher, som kostar massor med pengar men ger väldigt litet resultat. Om man vore lika kreativ i att försöka spara på massinvandring, mångkultur och integration skulle man säkert kunna ordna ganska rejäla besparingar där. Jag skrev själv en motion förra året om att regeringen ska ta fram underlag för hur mycket man skulle kunna spara på en minskad invandring, och jag har lämnat in samma motion i år. Men alla de övriga sju partierna har valt att rösta nej. Regeringen verkar inte vara särskilt tillmötesgående på den punkten heller och vill inte göra några beräkningar. Det verkar som att man inte vill veta hur mycket det går att spara. Det skulle vara intressant om Tobias Billström och alla andra som kritiserar Sverigedemokraterna för felaktiga beräkningar kunde lägga fram någon egen beräkning. Det skulle göra det hela lite mer seriöst i denna typ av debatter. Sverigedemokraterna vill försöka stoppa slöseriet, vilket det inte verkar som att något annat parti vill. Regeringen vill som sagt bevilja precis allt vad Migrationsverket och andra myndigheter ber om när det gäller just invandring och mottagning av flyktingar. Sverigedemokraterna vill också göra någonting åt utanförskapet. Sverigedemokraterna tror på ett sammanhållet samhälle med en återgång till assimilationstanken. Det är det tyvärr inget annat parti som gör.

anf.25 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! Det är inte regeringens uppgift att skriva oppositionens förslag. Det får oppositionen göra själv. Däremot har regeringen lagt fram en budget som är väldigt tydlig. Går man däremot in och analyserar oppositionens förslag, vilket man naturligtvis ska göra, kan man konstatera att Sverigedemokraterna inte tar hänsyn till ett antal väldigt viktiga parametrar när de gör budgeten för utgiftsområde 8. De lagändringar som krävs för att genomföra de skärpningar som Sverigedemokraterna föreslår kan troligen träda i kraft tidigast 2014-2015. Därmed får de ingen effekt för 2013, vilket är viktigt att komma ihåg. Man måste också fatta beslut angående öppna ansökningar som är inlämnade 2012 och 2013. Människor som vistas i mottagandet belastar anslaget 1:2, det vill säga ersättningar för bostadskostnader, tills de återvänder och bosätter sig. Det tar ni inte heller någon hänsyn till. Får en högre andel avslag i första instans kommer de att överklaga i större omfattning. Det medför ökande vistelsetider. Ni vill avveckla migrationsdomstolarnas personal. Det kan man inte göra så snabbt som Sverigedemokraterna utgår från i sitt förslag, av arbetsrättsliga skäl - ni är ju starka förespråkare av arbetsrätten i övrigt i denna kammare. Det går inte heller att säga upp personal på Migrationsverket och i domstolarna, precis som jag sade, så snabbt som Sverigedemokraterna utgår från. Dessutom finns det kostnader för förvaltningsanslaget, till exempel för lokaler, både Migrationsverkets egna lokaler och andra lokaler, som inte heller kan minskas så snabbt som Sverigedemokraterna föreslår på grund av olika avtal. Summa summarum: Sverigedemokraternas bedömningar av möjliga kostnadsminskningar för utgiftsområde 8 är kraftigt överdrivna de första två åren och mycket överdrivna för resterade period som ni tar upp. Därför skulle verksamheten bli mycket underdimensionerad med Sverigedemokraternas förslag. Det är inte jag som migrationsminister beredd att ta ansvar för. Jag tycker att vi ska handlägga ärenden effektivt och i enlighet med förvaltningslagen, och vi dimensionerar också verksamheten utifrån detta.

anf.26 Fredrik Lundh Sammeli (S):

Fru talman! Med jämna mellanrum och i nästan varje debatt under de senaste åren på det migrationspolitiska området har vi kommit till begreppet "synnerligen ömmande omständigheter", och så även i dag. Vi kan konstatera att det inte blev vad lagstiftaren hade tänkt. Det har kommit att tolkas för restriktivt. Här ligger ansvaret på oss politiker. Vi är helt övertygade om att begreppet måste förändras till "särskilt ömmande omständigheter", som då också skulle vidga möjligheten lite för Migrationsverket att ge uppehållstillstånd i speciella fall. Min fråga till statsrådet är om statsrådet delar den här bilden och när vi kan få se ett sådant förslag på riksdagens bord.

anf.27 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! Jag delar inte bedömningen, och jag har inte för avsikt att lägga fram något förslag på riksdagens bord. Det var en enig riksdag som 2006 låg bakom det årets reformering av utlänningslagstiftningen där man utmönstrade begreppet "humanitära skäl" och ersatte det med "synnerligen ömmande omständigheter", och ett utvidgat skyddsbegrepp som ersatte "politiskt humanitära skäl". Syftet var att få en lydelse som bättre skulle svara mot karaktären av en undantagsbestämmelse och markera att bestämmelserna avser att användas för de situationer som inte omfattas av någon av huvudgrunderna för uppehållstillstånd. Detta har utretts av den så kallade Utvärderingsutredningen. Den hade i uppdrag att analysera hur bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter tillämpades. Utredningen kom i sitt slutbetänkande fram till att praxis beträffande barn inte var så rikhaltig att det säkert gick att säga om barns bästa beaktats på det sätt som avsetts av lagstiftaren. Därefter har vi gått vidare med detta. Vi har i fortsättningen kunnat konstatera att om ingen av skyddsgrunderna är tillämplig på uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter kan man bevilja detta till en person som har mycket starka skäl att få stanna i landet, och då ska man göra en samlad bedömning. Det gäller särskilt den sökandes hälsotillstånd, anpassning till Sverige, situationen i hemlandet och så vidare. Bedömningarna görs alltid utifrån de individuella förutsättningarna i varje enskilt fall. Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas uppgift är att göra den här prövningen. Jag anser att den nuvarande instans- och processordningen fungerar väl. Jag har inga avsikter att göra några förändringar i de här delarna.

anf.28 Fredrik Lundh Sammeli (S):

Fru talman! Vi hör ofta i många andra sammanhang, på möten och i medier, och så sent som i onsdags här i riksdagen av en majoritet av riksdagens migrationspolitiska talespersoner, att det pratas varmt om att detta begrepp behöver förändras. Min fråga till statsrådet är ändå: När räknar statsrådet med att förlora den interna dragkampen och lägga fram ett förslag som vi kan rösta igenom? Inte menar väl statsrådet att Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet talar med kluven tunga, att de pratar sig varma för en lagändring men inte bjuder statsrådet på en rejäl match?

anf.29 Statsrådet Tobias Billström (M):

Fru talman! Det var intressant. Jag skulle kunna vända på det och säga: När kommer vi att lägga fram ett förslag om utökade försörjningskrav på anhöriginvandring till riksdagen? Det handlar också om diskussioner. Fredrik Lundh Sammeli har ännu inte ingått i någon koalitionsregering, och kommer kanske aldrig att göra det heller. Men om han gör det kommer han ganska snabbt att upptäcka att diskussionerna alltid pågår och äger rum, i samband med varje budget och också däremellan. Min åsikt är tydligt deklarerad: Jag anser att det här är fel. Jag anser också att det är fel därför att genomförandet av en sådan här förändring där man går från "synnerligen" till "särskilda" skulle leda till att fler människor beviljades uppehållstillstånd. Det skulle få som konsekvens mycket stora kostnadsökningar, särskilt med beaktande av den följdeffekt som det skulle få när människor upptäcker att de kan ta sig till Sverige, lägga fram sin sak, få stöd av en sådan här paragraf och då få lov att stanna. Det är jag inte beredd att medverka till. Jag har precis redogjort för de inströmningstal vi har. Vi har enorma utmaningar på detta område. Då står Socialdemokraterna här i kammaren och säger till sina kommunpolitiker att man i princip är beredd att utöka mängden människor som de kommer att få ta om hand, utan en tanke på den diskussion som äger rum ute i Kommunsverige. Det hör till historien att jag under mina resor under detta år inte har mött en enda socialdemokratisk kommunpolitiker som har sagt att "synnerligen ömmande omständigheter" är precis den sak som vi måste ta oss an och ändra. Det kanske finns skäl till att det inte är det som engagerar landets kommunpolitiker, de som faktiskt är ute i den primärkommunala vardagen och har att hantera konsekvenserna av besluten i denna kammare. Det kanske Fredrik Lundh Sammeli borde ta med sig tillbaka till sin egen partiorganisation - vad vet jag?

anf.30 Carina Herrstedt (SD):

Fru talman! Jag ska uppehålla mig vid det vi kallar lagen om eget boende, EBO. Enligt EBO får asylsökande bosätta sig precis var de vill. Det är säkert behjärtansvärt tänkt från första början, men i kombination med bostadsbrist, arbetsbrist och problemtyngda förorter fungerar det inte riktigt i dag. EBO verkar många gånger i stället göra vägen till arbete och egen försörjning mycket längre än vad det från början var tänkt. Därför anser vi att det vore rimligt att avskaffa EBO, eller i varje fall se över EBO-lagen och göra det rimligt med undantag. Vi menar att en översyn av lagen ska leda till att asylsökande måste bosätta sig där det finns lediga lägenheter, där skolorna inte är överfulla och där det eventuellt är lättare att få jobb eller åtminstone praktik - "måste" i den bemärkelsen att göra det möjligt för kommuner att undantas från regeln. Fru talman! I vissa kommuner är de negativa effekterna av lagen så stora att lagstiftningen borde kompletteras med möjligheter till undantag. En majoritet av de asylsökande som söker sig till kommuner på egen hand handlar just om EBO. Ett av de allra starkaste argumenten för att avskaffa EBO är just att folk hamnar hos släktingar i överfyllda lägenheter med dålig standard. Det är i sig inget konstigt att personer som känner sig otrygga och har släkt och vänner på ett visst ställe söker sig dit. Det är tvärtom, i mina ögon, fullt naturligt. Men de riskerar då att hamna i ett område där bostadsförhållandena inte är bra, där barngrupperna är stora, där arbetslösheten är stor och där möjligheten till egen försörjning minskar drastiskt. De väljer helt omedvetet att riskera att hamna direkt i ett utanförskap i en redan segregerad stad. Sveriges kommuner avtalar om antalet anläggningsboenden men inte när det gäller eget boende. Därmed får kommunerna inte heller någon möjlighet att förbereda sig eller planera för ett mottagande av handläggare, sfi, plats i skolan eller övriga arbetsmarknadsåtgärder. För oss handlar det inte om att tvinga folk till någon form av kommunarrest utan om att ge dem de bästa möjligheterna, de bästa verktygen och förutsättningarna för att så snabbt som möjligt bli en del av samhället. Vi vill helt enkelt förhindra att de hamnar i en kommun som inte kan ge dem rätt förutsättningar och som inte har möjlighet att planera för ett värdigt mottagande och boende. Vi gör verkligen inte de nyanlända en tjänst genom att låta dem bo i kommuner där det råder bostadsbrist, arbetsbrist och total segregation. I slutändan är det de asylsökande som får betala priset genom ett sämre mottagande, och i förlängningen drabbas hela samhället negativt. Vi kan inte längre blunda för den massiva kritik som finns mot EBO, en lagstiftning som låter bra men som i själva verket riskerar att skapa mer elände för dem som den från början var tänkt att hjälpa. Utredningarna har under lång tid avlöst varandra utan att några för mig märkbara förändringar har kommit till stånd. Lösningarna har stavats "incitament" och varit näst intill verkningslösa. För att ge redan hårt ansatta och segregerade kommuner en rejäl chans att återhämta sig efter tidigare års förda politik och för att över huvud taget kunna leva upp till ett integrationsprogram värt namnet vill vi helt enkelt att lagen ska ses över.

anf.31 Mikael Cederbratt (M):

Herr talman! Jag använde tre o:n i mitt anförande: omänskligt, orealistiskt och ohederligt. Jag tänkte återvända till "orealistiskt". Det är naturligtvis viktigt att vi diskuterar detta med eget boende kontra anläggningsboende. Men jag skulle ändå vilja ha en bra och gärna pedagogisk förklaring, om man tittar på anslag 1:2, som innehåller ersättningar till kommuner, landsting och motsvarande. Jag förstår att Carina Herrstedt egentligen vill att man ska ha så lite av eget boende som möjligt, men rent ekonomiskt är det faktiskt mycket billigare. I dag bor 62 procent i anläggningsboende. Skulle man ta bort eget boende blir det 100 procent och en kostnadsökning med 60 procent, 460 miljoner kronor mer. Hur går det ihop med att man minskar budgeten på samma budgetpost med 44 procent?

anf.32 Carina Herrstedt (SD):

Herr talman! Först och främst står jag här för att diskutera en enskild motion och egentligen inte budgeten i sig, även om jag har full förståelse för att detta är en budgetdebatt. Utifrån din fråga är egentligen det enda jag kan säga att denna sänkning är fullt möjlig utifrån en sverigedemokratisk budget. Om man minskar invandringen blir naturligtvis trycket på kommunerna mycket lägre, och därmed blir det minskade kostnader. Något ohederligt vet jag inte riktigt om jag kan hålla med om finns. Tvärtom tycker jag att det är hederligt och humant att man vill kunna ge de asylsökande ett värdigt boende, så att de kommer till en kommun som verkligen har förutsättningar för att ta emot dem. Med sverigedemokratisk politik går det.

anf.33 Mikael Cederbratt (M):

Herr talman! Jag tackar för svaret, även om det inte direkt var något uttömmande svar. Effekten av den motion som du talar för är ändå att det med stor sannolikhet blir kostnadsökningar, och du tillhör ett parti som har väckt en motion där man föreslår kraftigt reducerade kostnader. Det går helt enkelt inte ihop. Det är orealistiskt och inte hederligt på något sätt. Jag fick inte svar på frågorna i mitt anförande. Men Carina Herrstedt kan väl inte fullständigt avsvära sig det faktum att hon tillhör Sverigedemokraterna, och då måste hon väl också stå bakom den budget som de har föreslagit. Ni säger där att ni inte vill avträda några internationella konventioner, som Genèvekonventionen. Men skulle vi gå med på det ni säger om att vi ska minska anhörig- och asylinvandringen med 90 procent kommer vi ned på ungefär 2 600 personer per år, och innevarande år har vi haft fler konventionsflyktingar som har fått ja än vad ni tillåter. Jag frågar: Är ni beredda att avträda de konventioner som ger skydd åt människor som är i behov av skydd?

anf.34 Carina Herrstedt (SD):

Herr talman! Vi har inte alls för avsikt att frånträda någonting. Som min partikollega sade: Det vi har skrivit under kommer vi naturligtvis att stå för. Man kan gå till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 13. Där står det att var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser. Men om kommuner undantas från EBO-lagen, som jag säger, förhindrar det trots allt inte folk att röra sig. Om jag till exempel säger till Mikael Cederbratt att du inte får sätta dig på stol 272 när du går tillbaka från ditt anförande innebär det inte att du inte har resten av stolarna att sätta dig på och fortfarande kan välja fritt. Naturligtvis står vi fortfarande bakom att man ska kunna göra detta. Men vi vill också ge kommuner och personer som väljer att bosätta sig i kommunerna en rejäl chans att bli en del av samhället och också kunna bidra till den samhällsutveckling som vi vill ha. Jag kan inte se att det skulle bli en kostnadsökning genom att det finns kommuner som bör undantas detta. Vi har till exempel identifierat 15 olika områden där man vill ha nystartszoner. Då har vi identifierat att kommuner har problem. Vad är då problemet med att säga att dessa bör undantas just EBO-lagen, så att de sedan kan återhämta sig och på nytt börja ta emot ännu fler som de kan hjälpa in i samhället? Jag förstår inte den problematiken.

anf.35 Statsrådet Tobias Billström (M):

Herr talman! Det är en intressant och viktig fråga som Carina Herrstedt tar upp. Det finns många myter kring den så kallade EBO-principen. Någon EBO-lag existerar ju inte, utan det finns en princip i lagen om mottagande av asylsökande - det kan vara viktigt att reda ut. Detta var tidigare ett mycket större problem än vad som är fallet i dag. När jag tillträdde som statsråd var det ungefär 60 procent av de asylsökande som bodde i EBO och 40 procent i ABO. I dag är proportionerna de omvända. Det finns flera förklaringar till att det ser ut på det viset. Om det är lång handläggningstid på grund av överklagande kan det ändå upplevas tungt för en del kommuner som har många människor i EBO. Men jag tyckte inte att Carina Herrstedt lämnade något bra svar till min kollega Mikael Cederbratt på den här punkten. Vi har den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Den förhindrar mycket effektivt att personer som har rätt att vistas i landet inte ska kunna röra sig fritt. Vad Carina Herrstedt föreslår i sin motion är i praktiken en kommunarrest för människor, och det är inte genomförbart. I min värld har polisen väsentligt mycket viktigare saker att ägna sig åt än att kontrollera om människor har bosatt sig på den ena eller den andra sidan av kommungränsen. Att ta bort möjligheten att bo i eget boende skulle utöver dessa problem medföra ökade kostnader för bostäder för asylsökande. Men det finns inte täckt i den budget som Sverigedemokraterna har lagt för utgiftsområde 8. Dessutom råder det redan nu brist på lägenheter för Migrationsverket att hyra. Att göra EBO till en stor fråga, som väldigt många - inte minst en antal kommunpolitiker runt om i landet - tyvärr har gjort beklagar jag. Jag tror inte att detta är den stora frågan, och det har aldrig varit det heller, i varje fall inte under den senare delen av den tid som jag har varit migrationsminister. Det är andra frågor som vi måste fokusera på. Att människor väljer att bosätta sig tillsammans med sina vänner, släktingar och bekanta är dessutom notoriskt svårt att rå på med andra metoder än upplysning och information.

anf.36 Carina Herrstedt (SD):

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Tobias Billström för förtydligandet om att EBO-lagen inte är en lag. Just av den anledningen började jag mitt anförande med att säga "det vi kallar lagen om eget boende, EBO". Jag är alltså fullt medveten om den problematiken. Precis som du säger har EBO-lagen gjorts till en stor fråga, inte bara av oss sverigedemokrater utan egentligen av alla partiföreträdare ute i kommunerna, för det är där problemen uppstår. Det är ett stort problem att vi inte kan ge asylsökande rätt verktyg. Blir de inte en del av samhället kan vi inte heller få dem att fungera. Det är inte humant att bara sätta folk på ett ställe och säga "Det är helt okej. Bo här! Ni får klara er bäst ni vill." Sedan, när man märker att det inte fungerar, hitta på särlösningar till dem som i sin tur leder till splittringar och motsättningar i samhället. Jag tycker inte att det är humant. Jag vidhåller fortfarande att vi inte vill frångå några konventioner över huvud taget utan helt enkelt vill se över lagen. Det är jag inte ensam om att tycka. Se över lagen, så att vi kan komma till rätta med det som trots allt många ser som ett problem men som uppenbarligen inte Tobias Billström ser som ett problem! Jag menar inte att detta ensamt är lösningen på problemet. Som du säger har vi bostadsbrist. Det gäller inte bara asylsökande utan i princip i hela Sverige. Att då säga till asylsökande att de gärna får flytta dit fastän det inte finns bostäder men att de väl kan packa ihop sig sju eller tolv stycken i en tvåa är knappast det humanaste. Här krävs en översyn inte bara av EBO-lagen utan av hela integrationspolitiken.

anf.37 Statsrådet Tobias Billström (M):

Herr talman! Det var just detta som var problemet: att göra EBO till en symbolfråga löser inget. Det blir bara varmluft när man säger att man vill se över EBO-principen, eller EBO-lagen, om man väljer att kalla den så. Jag tycker att det är viktigt att man fokuserar på det som är grundproblemet. Från regeringens sida accepterar vi inte när en hög koncentration av människor med utländsk bakgrund i vissa kommuner leder till segregation och utanförskap. Det har vi, till skillnad från er, en politik för att försöka lösa, och den bygger på arbetslinjen. Jag skulle önska, och det är också detta som är den moderata utgångspunkten, att man kunde komplettera den nuvarande politiken med ett försörjningskrav för anhöriginvandring. Det är oftast där problemen ligger och inte i EBO, som ju handlar om asylsökande. Problemet är alltså den anhöriginvandring som sker senare och som leder till att människor som har bosatt sig som asylsökande i vissa kommuner sedan får ta emot sina anhöriga under förhållanden som är dåliga. Hade vi utökat försörjningskravet till att omfatta fler och också fördjupat omfattningen för att se till att människor som kommer får ett ordnat boende med en tryggad försörjning som inte innebär att man lever på försörjningsstöd i kommunerna hade vi förmodligen fått bättre integrationsverktyg. Jag konstaterar att Moderaterna än så länge är ganska ensamma om att tycka detta, men jag skulle naturligtvis önska att vi fick en diskussion om detta i förhållande till kommunpolitiker. Jag vet att många fler bland dem, oavsett om de tillhör Alliansen eller oppositionspartierna, faktiskt delar den här uppfattningen. Jag tror att vi är på väg mot en sådan utveckling i Kommunsverige, och det välkomnar jag. Försörjningskravet skulle dessutom kunna innebära ett bibehållande av alla de förpliktelser vi har enligt internationella konventioner. Utan att bryta mot den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna skulle vi kunna skapa bättre förutsättningar för integration. Det är inte bara smakligare utan dessutom väsentligt mycket mer genomtänkt och lagligt än det som Carina Herrstedt tar upp i sin motion, och detta är min politik som moderat och som minister.

anf.38 Carina Herrstedt (SD):

Herr talman! Tobias Billström säger att Sverigedemokraterna inte fokuserar på grundproblematiken. Jag skulle tvärtom vilja säga att det är precis det vi gör. Vi lyfter gång på gång fram problematiken med att alltför många får permanenta uppehållstillstånd i stället för tillfälliga. Den arbetsmarknadslinje som Tobias Billström pratar om är absolut bra, men den fungerar tyvärr inte. På de platser som Arbetsförmedlingen hänvisar folk att flytta till för att det finns arbete finns det naturligtvis inga bostäder, vilket gör att folk får sitta kvar i de kommuner de har kommit till och uppbära försörjningsstöd. Detta om något handlar om kommunerna, alltså att vi inte kan hänvisa folk dit där arbetena finns. Jag menar att man från första början måste komma runt problemet. De kommuner där det inte finns bostäder eller arbetstillfällen kan man låta undantas från detta, så att de kan komma på fötter igen. Det är utgångspunkten för min motion. Flera kommuner skriker stopp och att de inte klarar av mer. Det är inte humant att fortsätta fylla på där det inte får plats fler.

anf.39 Emma Henriksson (KD):

Herr talman! Det är intressant att höra Carina Herrstedt tala om vikten av ett värdigt boende. Jag tror att du nämnde barnens möjlighet att få gå i skola och möjligheten att slippa trångboddhet, sanitära olägenheter med mera. Min fråga till Carina Herrstedt är då: Givet att de människor ni inte tycker ska erbjudas att få sin asylrätt prövad här i Sverige ska bo kvar i ett flyktingläger i närområdet till det land de flyr ifrån, är det Sverigedemokraternas och Carina Herrstedts bedömning att de sanitära förhållandena är bättre i flyktinglägren? Är det Carina Herrstedts bedömning att möjligheten till skolgång för barnen är bättre i flyktinglägren? Är det Carina Herrstedts bedömning att trångboddheten i tälten i flyktinglägren är mindre än i bostadsområden i vårt land? Är det Carina Herrstedts bedömning att förutsättningarna att få sina behov tillgodosedda är större om man bor hos en släkting eller nära vän i en svensk kommun än om man tränger in sig i en minimal bostad i ett fattigt grannland?

anf.40 Carina Herrstedt (SD):

Herr talman! Jag tackar Emma Henriksson för frågorna. Svaret borde naturligtvis bli nej på alla frågor. Min bedömning är dock att ett flyktingläger inte på långt när går att jämföra med ett boende i en kommun. Det tror jag att vi är överens om. I ett flyktingläger är det i min värld inte tänkt att man ska vara så länge som man kan vara asylsökande i Sverige. Ett flyktingläger är, som jag ser det, en plats där man kan vara till den största faran är över eller tills man kan anvisas en tryggare plats. Det innebär ju inte att man fritt måste kunna välja när man väl kommer hit. Även om vi har ett femtontal kommuner som vi anser vara så hårt drabbade att de inte kan erbjuda ett värdigt boende och ett värdigt mottagande finns alla de andra kommunerna kvar och har ett solidariskt ansvar att ta i frågan. Jag menar naturligtvis inte att man bor bättre i tält. Det är inte detta jag menar. Men de kommuner som inte kan erbjuda ett värdigt mottagande kan undantas, och man kan låta övriga kommuner ta ansvar för ett värdigt mottagande.

anf.41 Emma Henriksson (KD):

Herr talman! I din värld, Carina Herrstedt, bor man kanske inte speciellt länge i flyktingläger. Jag önskar att den världen var verklighet för dem som bor i flyktingläger år ut och år in. Det är också i dessa flyktingläger som man med en skärpt anhöriginvandring skulle låta många av barnen till dem som har lyckats ta sig hit vara kvar som gisslan tills föräldrarna har fått ett jobb och en tillräckligt stor egen bostad. Det är anledningen till att vi kristdemokrater vänder oss emot en skärpning på det viset. Jag har fler frågor till Carina Herrstedt. Ni säger ju att vi kan göra mycket bättre om vi låter människor bli omhändertagna i sitt närområde. Samtidigt säger ni i debatten om det budgetområde vi tog beslut om i går - bistånd - att vi ska sluta att ge bistånd till vårt närområde eller åtminstone ta bort omkring 90 procent av medlen till de länder runt omkring oss där människor inte fullt ut kommer i åtnjutande av sina mänskliga rättigheter. Ni skär ned anslagen både för bistånd och för migration, och det kommer inte att innebära annat än att människor kommer att fortsätta att fara illa men att vi kommer att slippa se dem. Är det detta som är Sverigedemokraternas ambition - inte att människor ska få tillräckligt med hjälp, för det räcker inte era budgetmedel till, utan att vi ska slippa se när människor lider?

anf.42 Carina Herrstedt (SD):

Herr talman! Jag förstod egentligen inte hur denna fråga kom att handla om flyktingläger. Oavsett om min värld stämmer eller inte är det väl klart att vi önskar att flyktingläger bara ska vara en tillfällig lösning. Jag kan inte riktigt förstå parallellerna. Om det i dag är ett problem att folk bor flera år i ett flyktingläger skulle väl inte vår motion om EBO-lagen förändra detta nämnvärt? De som får möjlighet att komma hit till Sverige som asylsökande skulle tvärtom få ett bättre mottagande. Jag förstår inte parallellen. Naturligtvis är det problematiskt att människor bor i flyktingläger, men min motion handlar knappast om det. Jag kan inte förstå om Emma Henriksson på fullt allvar menar att om vi skulle undanta kommuner från EBO-lagen skulle det påverka hur det ser ut i flyktingförläggningar. Jag har svårt att förstå det. Däremot har jag väldigt lätt att förstå att det är enklare att begära repliker på mig. Jag förstår inte varför folk inte har begärt repliker på vår talesperson David Lång som pratar om de här frågorna. Jag har varit väldigt tydlig med att det var just min motion jag gick upp och pratade för. Jag vill fortfarande hävda att de nedskärningar ni menar att vi gör är fullt möjliga med en sverigedemokratisk budget.