anf.157 Börje Vestlund (S):
Herr talman! Vi ska nu behandla näringsutskottets betänkande NU8 med rubriken
Riksrevisionens rapport om regelförenkling för företag
. Med anledning av denna rapport har regeringen i en skrivelse svarat på de synpunkter Riksrevisionen har lämnat. I betänkandet behandlas också en följdmotion samt sammanlagt 25 motioner från allmänna motionstiden 2011 och 2012. I betänkandet finns tre reservationer.
Herr talman! När den moderatledda regeringen tillträdde år 2006 var ett av huvudnumren att minska den administrativa regelbördan med 25 procent fram till 2010. Då år 2010 började närma sig sitt slut meddelade regeringen att man ville förlänga den tiden till 2012. Vid slutet av 2010 hade man minskat den administrativa regelbördan med dryga 10 procent, det vill säga inte ens hälften av ambitionen hade uppnåtts. Hur långt man nu har kommit har inte redovisats av regeringen.
Den årliga skrivelsen som riksdagen beslutade om under mandatperioden 2002-2006 har inte redovisats av regeringen de två senaste åren. Det är enligt vårt förmenande allvarligt i sig att regeringen struntar i ett tillkännagivande från riksdagen. Värre är det att företag som trodde att regelbördan skulle minska med en borgerlig regering blev totalt lurade.
Herr talman! Riksrevisionen har i sin granskning tillfrågat 4 000 företagare om de tycker att regelbördan blivit mindre efter 2006. Resultatet visar att 14 procent tycker att reglerna har blivit enklare eller mycket enklare. 36 procent upplever att reglerna har blivit svårare eller mycket svårare. Men hela 37 procent ansåg att de inte hade märkt någon skillnad alls. Det betyder att 73 procent inte upplever någon skillnad alls eller att regelbördan har blivit större.
Riksrevisionen drar av detta några slutsatser.
För det första är inte de administrativa kostnaderna det optimala för att mäta kostnader till följd av de regelverk som staten och statens myndigheter skapar. Företagen upplever att de har kostnader till exempel för att anpassa produkter, för att hålla sig uppdaterade om gällande regelverk samt investeringskostnader. Riksrevisionen menar därför att den mätmetod som regeringen valt inte fångar den kostnad som företagen har till följd av regelverk.
För det andra har tyngdpunkten legat för långt ut i regelgivningskedjan. Flera av de myndigheter som Riksrevisionen intervjuat menar att tyngdpunkten i regelbördan ligger i lagar och förordningar och inte på myndigheternas föreskrifter.
För det tredje menar Riksrevisionen att det finns en rad målkonflikter i att minska regelbördan. Som exempel nämns att arbetet för att stärka konkurrensen för små och medelstora företag bland annat genom en effektivare skattekontroll för att minska svartarbete och skattefusk ökar regelbördan för företagen. Ett annat exempel är införandet av det obligatoriska kassaregistret, som ansågs mer betungande för företagen än till exempel införandet av personalliggare, då kostnaden för kassaregistren ansågs mer betungande att betala för än arbetet med kassaregistren.
För det fjärde konstaterar Riksrevisionen, liksom även tidigare Regelrådet, att konsekvensutredningarna ofta är bristfälliga. Riksrevisionen menar att ett tungt ansvar vilar på dem som bereder dessa utredningar.
Slutligen konstaterar Riksrevisionen att Regelrådets mandat är för begränsat. Man menar att rådet borde ha mandat att granska hela kostnaden för företagen och inte inskränka sig till de administrativa regelbördorna.
Herr talman! Riksrevisionen ger sedan fyra rekommendationer till regeringen.
Man ska utveckla och införa delmål och indikatorer för att följa upp regelförenklingsarbetet mot det övergripande målet, utöver mätningar av de administrativa kostnaderna.
Man ska prioritera tunga regelområden och fokusera mer på regelbördan i lagar och förordningar.
Man ska skärpa tillämpningen av konsekvensutredningarna och motsvarande regler för att dessa utredningar ska uppfylla kraven och redovisa effekterna för företagen samt se till att uppföljning av befintliga regelverk stärks.
Slutligen ska man överväga att bredda Regelrådets mandat så att rådet i sina yttranden beaktar samtliga konsekvenser av regelgivning för företag.
Herr talman! Regeringen har i sin skrivelse beskrivit hur man arbetat med regelförenkling och tillstått att administrativa regler kanske är ett för smalt angreppssätt att angripa de kostnader företagen har med utgångspunkt från de regelverk som staten utfärdar och överväger därför att bredda detta. Vidare hänvisas till det arbete som finns inom EU vad gäller att minska regelbördan för företagen. I det sammanhanget avvisar regeringen det förslag som innebär att man har andra regelverk för småföretag än vad man har för medelstora och stora företag. Det skulle skapa alltför stora tröskeleffekter.
Vad gäller frågan om konsekvensutredningarnas kvalitet delar regeringen Riksrevisionens uppfattning och har inlett ett arbete för att ta fram metoder för att Regelrådet ska få bättre underlag för sina bedömningar.
I och med att regeringen överväger att ta med även andra kostnader än de administrativa menar regeringen att man är positiv till rekommendationen att Regelrådets mandat breddas.
Herr talman! Vi socialdemokrater har under den tid som den moderatledda borgerliga regeringen verkat varit väldigt bekymrade över regeringens politik när det gäller regelförenklingsarbetet. Det har hela tiden handlat om att ta fram nya metoder. Det tog till exempel två år efter det att man fattade beslutet att ta fram metoder. Det fanns ett arbete sedan tidigare. Man kan ha mycket synpunkter på det, men det fanns där. Man kunde ha fortsatt med det arbetet i stället för att slösa bort två år utan att göra någonting.
Det andra var att i de områden som hade de tyngsta administrativa bördorna, till exempel skattesidan, associationsrätt, finans och socialförsäkring, ökade tvärtom de administrativa bördorna under hela mandatperioden 2006-2010. När väl regeringen väl kom i gång med sitt arbete var det på områden med ett begränsat antal företagare, till exempel livsmedel och jordbruk, som fick en minskad regelbörda. Där kunde man verkligen se att det var en minskad regelbörda, i vissa sammanhang en stor minskning av regelbördan. Det är beklämmande. Vi kan hålla med om att mycket av den lagstiftning som sker på de breda områdena ofta är regler som har sitt ursprung i EU:s olika rättsakter.
Herr talman! Det är glädjande att Riksrevisionen nu har granskat regeringens arbete med regelförenklingar. Det är enligt vår mening en skarp kritik mot det sätt regeringen valt att angripa problemet på och inte alls olik den kritik tidigare socialdemokratiska regeringar fått. Den huvudsakliga sentensen är att man har valt fel metod, inte minst att tyngdpunkten legat på myndigheter och inte på Regeringskansliet. Mätmetoderna får en rejäl dask på fingrarna. Det är inte enbart administrativa bördor som företagen upplever som betungande utan även direkta och indirekta kostnader. I detta sammanhang kan inköpen av kassaregister vara ett bra exempel. Samtidigt lyfter Riksrevisionen fram det exempel som vi ofta påpekat, att det ofta finns målkonflikter i regelgivningen.
När regeringen ska besvara skrivelsen säger man ungefär så här: Jo, lite rätt har Riksrevisionen, och sedan beskriver man sida upp och sida ned hur fantasiskt framgångsrikt regeringens arbete med att minska regelkrånglet har varit. Det är inte en regering som sitter med framtidens lösningar utan en tondöv regering som blint famlar i mörkret efter nya idéer. Det tål att sägas igen: För att få en verklig näringspolitik som syftar framåt och vill möta framtidens utmaningar behöver vi en ny näringspolitik och en ny regering.
Herr talman! Slutligen vill jag yrka bifall till reservation 3.
anf.158 Rebwar Hassan (MP):
Herr talman! Jag står förstås bakom alla mina reservationer, men jag yrkar bifall bara till reservation 3.
Sveriges företag och företagare förtjänar en enklare vardag. Minskat regelkrångel och minskad administrativ börda är av stor vikt för småföretagens möjligheter att överleva, blomstra och växa. Det ska vara enkelt att starta och driva företag. Det är det inte i dag. För några år sedan beräknade Nutek att regelkrånglet kostade svenska företag 100 miljarder kronor om året.
För att ta krafttag träffade Miljöpartiet redan 2006 en överenskommelse med de borgerliga partierna om att minska företagens regelbörda med 25 procent till 2010. Tyvärr har regeringen misslyckats, och år 2010 hade regelkrånglet minskat med bara 7 procent. Enligt en kartläggning av Riksrevisionen anser hela 73 procent av Sveriges företagare att det fortfarande är lika krångligt eller till och med krångligare. Regeringen har misslyckats med att minska den tunga byråkrati som utgör ett stort hinder för många företag, speciellt småföretagen, som ofta saknar de resurser och den affärsjuridiska expertis som krävs för att hantera omfattande regelverk.
Herr talman! Miljöpartiet vill genomföra en rad konkreta förslag som leder till minskat regelkrångel. Jag nämner några här.
För det första vill vi att man ska slopa sjuklöneansvaret helt för företag med upp till tio anställda, till att börja med. Speciellt för småföretagen innebär sjuklöneansvaret ett byråkratiskt och krångligt system som drabbar den enskilda företagaren. Med vårt förslag minskar företagens administrativa börda då uppgiften flyttas över till Försäkringskassan, som redan har rutinerna. Vårt förslag är därför ett viktigt steg i strävan att minska regelkrånglet för företagen. Reformen innebär förbättrade ekonomiska marginaler och ökade möjligheter för företagen att utvecklas och nyanställa. Dessutom gynnas även en av de grupper som står längst från arbetsmarknaden: arbetssökande med lång sjukdomshistoria.
För det andra vill vi öka myndigheternas fokus på en minskad regelbörda. Tillväxtverket, Arbetsmiljöverket, Skatteverket och Naturvårdsverket bör tillföras pengar för att påskynda arbetet med att ta fram konkreta förslag på hur regelbördan för företag kan minskas inom deras ansvarsområden.
För det tredje vill vi permanenta Regelrådet. Rådets uppgift är att värna företagen mot onödiga administrativa kostnader och ökad byråkrati genom att bland annat granska nya lagförslag. Rådet ska upphöra 2014, men Miljöpartiet anser att dess arbete är så viktigt att rådet bör permanentas. Om man enbart fortsätter som tillfällig myndighet finns en risk att man tappar kompetenta medarbetare, och de är redan så få.
För det fjärde vill vi samordna inhämtningen av information från företagen. I dag tvingas företagen ofta rapportera in samma uppgifter till en rad olika myndigheter. Vi vill införa ett register dit företag kan leverera uppgifter en enda gång, och där de olika myndigheterna sedan hämtar uppgifter i stället för att företagen ska tvingas lämna uppgifter flera gånger. Regeringen har vid flera tillfällen gett uttryck för att den vill förenkla och minska företagarnas uppgiftslämning till statliga myndigheter, men man tycks aldrig komma längre än till att man tillsätter utredningar.
För det femte vill vi sprida regelförenklingsarbetet till kommuner och landsting. Vi vill förenkla regelverk och inspektioner avseende miljökrav på läns- och kommunnivå genom att stärka rådgivningen och standardisera de olika kraven avseende olika tillsynsfunktioner inom en och samma kommun och inom ett och samma län men även mellan olika kommuner och län.
För det sjätte vill vi förenkla skattesystemet och underlätta för företagen. Regeringens nya förenklingsutredning ska analysera förenklingsförslag som inkommit från näringslivets aktörer. Dock undantas Finansdepartementet, vars myndigheter står för en tredjedel av dagens regelkrångel. För Miljöpartiet är det självklart att även skattefrågorna ska ingå i förenklingsarbetet. Inom skatteområdet finns mycket kvar att göra, och Miljöpartiet vill se en omfattande och bred skatteöversyn med fokus på att förenkla skattesystemet och underlätta för företagarna.
För det sjunde vill vi ge företagarna ökad trygghet. Trygghetssystemet för småföretagare och egenföretagare är bristfälligt och behöver stärkas. Miljöpartiet förordar ett robustare trygghetssystem och en allmän a-kassa, och i denna reform är det centralt att förbättra situationen för företagarna.
När det gäller regeringens arbete med regelförenkling tycker Miljöpartiet att det är bra att frågan om företagares regelbörda har medvetandegjorts, och som vi kan se av motionsfloden i frågan har man också lyckats med detta. Men företagarna och vi folkliga företrädare hade väntat oss betydligt mer av en regering som haft så hög svansföring i frågan och gett så stora löften om att minska regelkrånglet för företagen.
Regeringens förenklingsarbete har inte bedrivits strategiskt. Regeringen har långsiktiga mål men saknar konkreta delmål och indikatorer. Det är också stora brister i tillämpningen av förordningen om konsekvensutredningar vid regelgivning. Detta är kritik som också riktas mot regeringen av Riksrevisionen.
För att nå regeringens övergripande mål om en märkbar, positiv förändring i företagens vardag är det viktigt att arbetet med att förenkla för företagen prioriteras på tunga regelområden och får ökat genomslag även på lokal och regional nivå. Våra förslag är konkreta, och om de genomfördes skulle de ge en betydande regellättnad.
Herr talman! Nästan hälften av företagens administrativa kostnader kommer från EU-rättsliga krav. Det måste därför vara en prioriterad fråga för Sverige att driva på regelförenklingsarbetet inom EU.
Frågans komplexitet, behovet av skyndsamma åtgärder och att det finns en politisk vilja till förbättringar är bra, men regeringen tycks sakna verktygen för att åstadkomma reella förändringar. Under en period av stora ekonomiska utmaningar i Europa med krascher, företagsnedläggningar och indragna krediter har företagandet naturligtvis kommit i kläm, och kampen för överlevnad har självklart varit prioritet nummer ett för alla företag. Kan vi hjälpa företagarna att använda 25 av 100 miljarder till att växa i stället för att förse byråkratin med uppgifter och statistik har vi gjort något bra för hela landet. Vi kan förbättra förutsättningarna för företagande. Att jobba hårdare med att förenkla för företagare är viktigt.
Herr talman! Att sänka kostnaderna för att hålla anställda är ett annat förslag som vi bedömer angeläget.
Jag har i dag presenterat sju av Miljöpartiets förslag som skulle underlätta för företagen och minska deras regelkrångel.
I detta anförande instämde Jonas Eriksson (MP).
anf.159 Erik A Eriksson (C):
Herr talman! Ärade ledamöter! Åhörare! Betänkandet handlar om Riksrevisionens rapport om regelförenkling för företag, men det berör också ett antal motioner. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.
Jag tänker prata om Riksrevisionens rapport till att börja med, men sedan tänker jag komma fram till lite självrannsakan i slutet av mitt anförande, om det tillåts i kammaren.
Vi har diskuterat regelförenkling tidigare. Inte minst för ett år sedan, och där uttalade jag, vilket jag kan göra igen, att det inte är så alldeles enkelt att sätta upp en procentsats som mål när man har ambitionen att minska regelkrångel. Det är också mycket komplicerat att sätta upp en procentsats som målsättning på många andra områden. Därför är det bra att Riksrevisionen har tittat på det här arbetet, vilket man har gjort sedan 2006.
Efter att ha lyssnat på oppositionspartierna vill jag säga: Tro det eller ej, men vissa saker har faktiskt varit bra, fungerat bra och varit väl genomförda. Även om alliansregeringen inte har nått upp till 25 procent, som var målsättningen, har man ändå lyckats få till förändringar. Jag vill prata lite grann om dem också.
Perioden 2010-2014 berörs inte i den här rapporten, men jag vill ändå nämna att arbetet där har fokuserats på de fem områden som bedöms ge störst effekt i företagens vardag. De fem områdena är sänkta kostnader för företagen, minskat och förenklat uppgiftslämnade, förenklade myndighetskontakter på läns- och kommunnivå, uppföljning av förenklingsförslagen från näringslivet och bättre konsekvensutredningar. För det arbetet har det också tagits fram förslag på mål och indikatorer för att kunna följa upp det övergripande målet att skapa en märkbart positiv förändring i företagens vardag.
Herr talman! Vi politiker är duktiga på att prata, och det är vi också arvoderade för att göra, men ibland tycker jag att vi borde lyssna ännu mer. Låt mig ta ett exempel ur min vardag. Alla vi ledamöter är aktiva, och vi befinner oss ute i det som en del kallar för verkligheten. Vi möter företagare och vi möter andra som inte är företagare. Många har synpunkter på hur företagandet fungerar i Sverige. Många har för all del också synpunkter på hur arbetstagarna har det.
Jag märker att alla inte alltid har tid med oss förtroendevalda. Det tar jag som intäkt för att regelkrånglet är betydande och att vi är duktiga på byråkrati. Jag dök upp spontant - jag gör oftast spontanbesök; det tror jag att ni andra också gör - och då kan man förstås inte förvänta sig att alltid bli väl mottagen med orden: Kom in och sätt dig, jag har all tid i världen. Men när man får svaret att nej, jag är ledsen, jag har inte tid, jag har så mycket annat just nu, jag har inte tid på hela veckan, då tar jag det som intäkt för att det inom vissa branscher mer än i andra är hårt och pressande att vara företagare i dag. Sedan finns det undantag. Det finns de som har all tid i världen. Det kan alltså se olika ut när vi talar om alla branscher generellt. Att göra dessa besök och få oss till livs vad som är våra utmaningar är viktigt.
Riksrevisionen, som ställt frågan till 4 000 företag inom branscherna bygg, handel, restaurang och hårvård har fått en del svar. Men det finns många fler branscher än de som Riksrevisionen fokuserat på. Jag vill gärna göra ett nedslag i den undersökning där 19 000 företag finns med. Den undersökningen visar att man nu är mer nöjd med företagspolitiken och politiken kring regelkrånglet. De 19 000 företagarna är fler än de 4 000. Så kan man också mäta, men det räcker inte för oss, herr talman. Vi måste se till att få fler nya företag och att företag som i dag är verksamma kan tjäna pengar och anställa människor eftersom vi fortfarande har en hög arbetslöshet i landet, särskilt bland unga människor.
När företagen inte anställer är det en indikator, och regelkrånglet kan vara en del av hämskon. Men också kostnaderna är en orsak, vilket Riksrevisionen pekar på. Det kanske är lite för brett att enbart titta på kostnaderna, men kostnaderna är ett problem och gör att företagen inte kan anställa. Vi måste komma dithän att företagen anställer fler, och vi behöver fler nya företag.
Det beslut som fattats är att samtliga departement ska ta hänsyn till konsekvenserna för företagen när de fattar beslut. Där har vi inte varit tillräckligt bra. Låt mig säga att före 2006, innan alliansregeringen kom till makten, var det heller inte perfekt på något vis. Vi ska ta ansvar för den politik som vi för, och vi tar till oss den kritik som man kan utläsa av Riksrevisionens rapport. Man kan dock av den andra undersökningen, den med ett större underlag, se att det trots allt är fler företag som är nöjda.
Vi har ett antal myndigheter till vår hjälp, såsom Tillväxtanalys. Vi har även webbsidor med en samlad möjlighet för företagare med endast en port, det som tidigare talare efterfrågade. Det tycker jag är viktigt och rätt. Men det finns mycket kvar att göra. Det finns ett land på andra sidan jordklotet som på sin regerings hemsida bara hade en enda klickbar yta. Där stod: Vill du driva företag? Och det var den enda knapp du kunde klicka på. Det, herr talman, tyckte jag var trevligt. Det anslaget skulle vi också kunna ha, men nu har vi så mycket annat i vår samhällsservice som vi måste kunna erbjuda på regeringens hemsida. Jag gillar det anslaget, men där är vi inte än. Det kanske vi inte heller ska vara. Vi är duktiga på myndighetsutövning i Sverige.
Nåväl, vi behöver återkommande utvärdera våra arbetsprocesser så att resurser läggs på det som ger störst effekt. Därför är det positivt att Riksrevisionen som oberoende aktör valt att granska just regelförenklingsarbetet. Under perioden 2006-2010 har regeringen sänkt de administrativa kostnaderna för företagen med 7 miljarder, och närmare 500 förenklingsförslag har genomförts av departement och myndigheter i syfte att förenkla vardagen för företagen. Arbetet med att sänka kostnaderna är ett pågående arbete. Alliansregeringen har även sänkt bolagsskatten. Då kan någon kanske tycka att det väl inte spelar någon roll, men det spelar faktiskt roll för både små och stora företag. Här finns en symbios som är viktig att ta hänsyn till.
Tidigare talare har anfört att 50 procent av de administrativa kostnaderna kommer från EU:s rättsliga krav. Därför är jag nöjd med att alliansregeringen när man kommer till ministerrådsmötena utgår från att tänka småskaligt först. Det har varit Sveriges hållning, och det tycker jag att vi ska fortsätta med, att tänka småskaligt först.
Herr talman! Sedan var det självrannsakan. Jag har kanske redan något varit inne på det. Är jag helt nöjd? Jag började som ledamot i riksdagen 2006, och en av de frågor som jag tyckte var allra viktigast var en förenkling för företagande och småföretagande. Det var en av de frågor som jag gick till val på, som vi lite enkelt säger ibland. Jag är naturligtvis inte helt nöjd. Det finns mycket kvar att göra. Jag är nöjd den dag Förenklingsutredningen visar att alliansregeringen på två år, eller snart tre, har tagit ett rejält skutt framåt. Det visar att mycket har hänt de senaste två åren. Då är jag mycket nöjd.
Man ska akta sig för att tala för sin sjuka mor. Varför det? undrar jag. Herr talman, om Moder Svea är krasslig eller rent av mår väldigt dåligt ska vi väl absolut tala för vår sjuka mor. Låt mig säga att om det nu har varit så illa - och Centerpartiet har fått kritik, ibland befogad och ibland undrar jag om det inte varit lite väl rejäla brösttoner - då är jag glad när Förenklingsutredningen visar att det går åt rätt håll. Det finns dock inte med i vårt betänkande. Vi kan väl alla beklaga att vi inte fått med allt under samma kappa.
Jag har varit vredgad över de hinder som finns och är vredgad över de hinder som fortfarande finns kvar. Där har vi ett gemensamt ansvar allesammans, inte bara regeringspartierna. Vi kan titta på de departement som Centerpartiet haft ansvar för. Börje Vestlund berättade om Landsbygdsdepartementet, vilket han även gjort tidigare i kammaren, som ett exempel där man lyckats väl med att minska regelkrånglet. Det kan bero på att den departementschefen haft en enormt stor koffert med krångel som varit enklare att städa ur än andras. Så kan det för all del vara.
Vi har kanske varit lite både och, men vi har alla ett ansvar. Därför skulle jag vilja vända mig till oppositionspartierna, för här har alla partier möjlighet att berätta om sådant som trycker dem. Det är några stycken på läktaren som lyssnar, vilket vi tycker är trevligt, men det går också att se debatten på webben. Jag skulle önska att de andra partierna uttalade sig, eftersom de lägger fram en del egna förslag i dag. Det tycker jag är klädsamt. Miljöpartiet hade en hel räcka med förslag. Det är bra att man tydligt lägger fram dem.
En diskussion som funnits de senaste dagarna gäller månadsuppgifter. Jag är ersättare i skatteutskottet, så jag får de handlingarna. Om vi ska ta ansvar enbart för den verksamhet som gäller näringsutskottet räcker det inte, herr talman, om våra företag ska vara konkurrenskraftiga vare sig det är fråga om exportföretag eller företag som verkar på vår inhemska marknad. Därför undrar jag om det verkligen är bra att lägga fram förslag om månadsuppgifter. Det vill jag fråga oppositionspartierna. Rör det samtliga branscher, eller rör det bara byggbranschen? Nu har ni möjlighet att svara på det. Det vore klädsamt. Det är bra att Miljöpartiet lägger fram förslag om hur vi ska kunna förenkla, men i skatteutskottet lägger Miljöpartiet fram ett annat förslag som fördyrar och försvårar för företagare. Det vore därför roligt att se även den nettolistan.
Jag vet att man inte ska vara alltför kaxig när man tillhör ett regeringsparti. Jag kanske har gått över gränsen i dag och varit lite för kaxig. Jag ska be att få avsluta, herr talman, till, misstänker jag, allas stora glädje. Jag hade nämligen anmält åtta minuters taletid. Frågorna är viktiga, och nu har jag också fått lufta att jag varit vredgad. Mitt i all denna diskussion finns det sedan företagare av kött och blod som sliter sitt hår och undrar varför det går så sakta. Det får vi ta på oss och därför arbeta ännu hårdare.
(Applåder)
anf.160 Börje Vestlund (S):
Herr talman! Jag tänkte vara sparsam med replikerna i denna sena timme, men Erik A Eriksson höll ett så engagerat anförande att han måste få en replik.
Det är en bra ton som Erik A Eriksson håller i denna debatt genom att också idka lite självkritik i stället för att bara säga att vi är bäst och ni är sämst. En sådan debatt skulle bli lite av pajkastning. Alla har någonting att lära i det här sammanhanget. Vi har som bekant suttit i regeringsställning i många år. Vi har inlett ett ambitiöst arbete, och sedan har det blivit fel.
Jag vill först och främst ta upp detta med månadsuppgifterna. Detta är återigen ett fall. Mitt exempel var kassaregistren och en ökad skattekontroll. De har ett gott syfte. Men det finns en målkonflikt. Det är mer som en kommentar. Det är trots allt den regering som Erik A Eriksson stöder som lägger fram förslaget. Jag vet inte riktigt var vi står. Jag får kolla med våra företrädare i skatteutskottet.
Jag har två konkreta frågor. Den ena gäller EU. Det är helt riktigt att när man kommer till konkurrenskraftsrådet eller där näringslivsfrågor tas upp är regeringen noga med att tala om småskaligt först, att regelkrångel ska bort, och så vidare. Men vi som sitter i EU-nämnden vet att det kommer hundratals förslag på andra ställen. Jag har aldrig sett en sådan kommentar i något annat råd över huvud taget. Jag skulle gärna vilja få en kommentar på det.
Det andra jag skulle vilja ha kommentar på är följande. Jag fastnade väldigt mycket på att Riksrevisionen hade reagerat på att man förväntat sig de stora resultaten långt ut i regelgivningskedjan och inte lagt tonvikten på där regelbördan låg, nämligen lagar och förordningar. Vad är Centerpartiets reaktion på det?
anf.161 Erik A Eriksson (C):
Herr talman! Jag ska försöka att svara på frågorna. Jag tror att jag skönjer en politisk åsikt i Börje Vestlunds inlägg. Om det är så får du gärna styrka det igen. Jag tror att vi är överens om att det småskaliga behöver stödjas än mer. Det är vad jag tror att jag kan tolka in i Börje Vestlunds inlägg. Det är i så fall önskvärt att fler tar ton i den frågan och talar om småskalighet.
Alla företag har varit små från början, eller nästan alla har varit det. Vi kan nog allihop bli mycket bättre på att tala om det. Låt mig referera vad en socialdemokratisk statssekreterare sade efter det att han hade slutat som statssekreterare, jag tror att det hade gått tre fyra år. Han sade: Jag hade aldrig kunnat tro att det var så här krångligt, komplicerat och ibland dyrt att vara företagare.
Jag säger inte det för att raljera, tro mig. Jag säger det för att det är ett bra exempel. Den som inte har varit företagare eller befunnit sig i närheten av en företagarmiljö har ganska svårt att förstå de utmaningar som företagare står inför.
När jag skulle starta ett företag var jag uppskrämd bland annat av politiker med argumentet att det är så förtvivlat svårt att få en F-skattsedel. Det var väl det minsta bekymret jag hade. Det var inte problemet. Problemet var att starta min småskaliga verksamhet och klara år ett och två.
Jag ska inte djuploda i sakfrågorna exakt. Vi i politiken har ett gemensamt ansvar att inte skrämma upp människor. I den här debatten riskerar vi att göra det genom att tala om: Regelbördan är så stor att det inte är någon idé för dig att starta företag. Nu bryr sig lyckligtvis inte entreprenörer om det. De kör på ändå.
anf.162 Börje Vestlund (S):
Herr talman! Jag tror att Erik A Eriksson har helt rätt i den analysen. Det är nog mycket skrämsel. Inte minst näringslivets organisationer har i så fall bidragit till den skrämseln.
Jag vill återgå till detta med att det ska ske långt ut i regelgivningskedjan. Jag tror att den frågan är ganska viktig. När man väl kom igång med sitt arbete sade man att man skulle vända på alla stenar.
Om man ska titta tillbaka har det inte varit fråga om så mycket lagstiftning där man har sagt: Nu ska vi minska eller förändra lagstiftningen så att regelbördan för företagen ska minska. Det har heller inte varit fråga om särskilt många förordningar.
Man har förlitat sig ganska mycket på att detta ska ske ute på myndighetsnivå. Vi har fått exempel på det i EU-nämnden men framför allt i näringsutskottet. Där har vi fått ganska goda exempel på hur myndigheter har arbetat. Men det har uppenbarligen inte räckt.
Min fråga till Erik A Eriksson är: På vilket sätt kommer regeringen framdeles att arbeta för att fokus flyttas på de tunga områdena med lagar och förordningar som regeringen själv beslutar om så att det inte förväntas att myndigheter ska sitta och rucka på varenda liten föreskrift som de ger ut? Det är ett av de stora problemen, i varje fall enligt Riksrevisionen.
anf.163 Erik A Eriksson (C):
Herr talman! Vi kan säkert fundera över vad som är det tyngsta. Riksrevisionen pekar på att det är en tung del för företagen.
Eftersom du frågar om konkreta åtgärder tror jag helt säkert att det spelar roll hur myndighetsutövningen fungerar. Det är en sak vad vi fattar för beslut om lagar. Men det är viktigt hur det genomförs.
Landshövdingen i Kronobergs län har fått ett uppdrag att se till att landshövdingarna i samtliga 21 län, de övriga 20, verkar för att länen ska vara mer tillgängliga för företagande och bevakar eventuellt krångel. Det tror jag är en viktig del.
En annan del är att kunna ha en hemsida så att du kan lämna uppgifter en gång, vilket näringsminister Annie Lööf presenterade häromdagen. Det tycker jag är bra och vettigt. Där tror jag att man kan komma åt mycket av det som tar tid för företagare i dag. Vi i det öppna samhället måste titta på vilka kostnader som vi får med beslut.
Jag kanske inte var helt tydligt mot Börje Vestlund. Nu har du inte möjlighet att svara. Det gällde trots allt månadsuppgifterna. Det är ett tillkännagivande från oppositionspartierna i skatteutskottet. Det gäller inte allianspartierna, utan det är ett tillkännagivande.
Det skulle vara intressant att veta om det endast är byggsektorn det handlar om. Det kan vi förstå. Byggbranschen har bett om det. Det kan vi ha viss förståelse för. Jag säger detta med tanke på tidigare inlägg från Miljöpartiet i första hand men även från Socialdemokraterna.
Det kan vara intressant att veta hur man har tänkt här. Gäller det för samtliga branscher bör vi också utvärdera det kostnader som det för med sig att ha månadsuppgifter. Det finns inte många som är positiva till utredningen i den frågan. I övrigt får jag tacka för replikskiftet.
anf.164 Olof Lavesson (M):
Herr talman! Det ska vara enklare, det ska vara roligare och det ska vara lönsammare att vara företagare i Sverige! Det var under den parollen som alliansregeringen rivstartade för lite mer än sex år sedan. Det är också under den parollen vi fortsätter vårt arbete.
Målet är ett näringslivsklimat i världsklass där fler företag bildas, fler företag växer och fler företag anställer. En fundamental del av detta är regelförenklingsarbetet. Det har också varit ett av alliansregeringens mest prioriterade områden.
Herr talman! Timmen är sen, och man börjar känna att luften så smått börjar gå ur ledamöterna i kammaren. När jag lyssnar på inläggen från våra oppositionspolitiker kan jag konstatera att det uppenbarligen har gått dem helt förbi att väldigt mycket har hänt på området.
Som ett axplock kan nämnas avskaffad revisionsplikt för vissa bolag och enklare redovisningsregler, kvartalsredovisning av mervärdesskatt, förenklingar av arbetsmiljölagstiftningen, förbättrade 3:12-regler, förenklingar när det gäller tidsbegränsade anställningar, enklare regler för bokföring och arkivering och en enklare redovisning vad gäller jämställdhetsplaner och lönekartläggningar. Till detta kan läggas många fler exempel.
När man ska granska huruvida detta varit lyckosamt eller inte kan man välja lite olika angreppssätt. Man kan göra som oppositionen och välja linjen att ingenting uppenbarligen har hänt här. Man kan tycka att regeringens politik är ett kapitalt misslyckande, att området är bortprioriterat, att det inte går att tala om något trendbrott eller att företagen blivit totalt grundlurade. Detta, herr talman, är varken trovärdigt eller seriöst.
Mer intressant är det då att läsa Riksrevisionens granskning. Riksrevisionen anför i sin rapport en rad områden där man inte anser att regeringen har nått ända fram.
De rekommendationer Riksrevisionen lämnar till regeringen rör mål och indikatorer för uppföljning, prioriteringar av tunga regelområden, tillämpning av konsekvensutredningar och ett bredare mandat för Regelrådet.
Ska man göra någon form av sammanfattning av den tyngsta kritiken så menar Riksrevisionen att regelförenklingsarbetet haft en alltför stor tyngdpunkt vid att jaga administrativa kostnader och att alltför få förenklingar har genomförts som verkligen gjort skillnad i företagens vardag.
Liknande kritik har också förts fram av Företagarna, Svenskt Näringsliv och Näringslivets regelnämnd.
Har då regeringen slagit dövörat till för den kritik som Riksrevisionen har riktat och de förslag som våra företagarorganisationer har fört fram? Nej, herr talman, självklart inte! I själva verket har regeringen redan agerat på ett sätt som bemöter en väldigt stor del av den kritik som framförs.
Under förra mandatperioden genomfördes som nämnts nästan 500 förenklingsförslag, vilket sänkte de administrativa kostnaderna med ca 7 miljarder kronor. Detta är första gången vi har kunnat se hur de administrativa kostnaderna i Sverige de facto har minskat. Vi visade att det går att vända utvecklingen.
Arbetet med att sänka kostnaderna har varit ambitiöst och viktigt, men man får för den sakens skull inte vara rädd för att konstatera att det troligen har tagit en hel del energi från andra åtgärder som möjligen hade gjort större skillnad i företagens vardag.
Man ska dock vara medveten om att det är oerhört svårt att mäta vad som verkligen uppfattas som förenklingar. Det rör nämligen då inte bara lagar och regler som behöver ändras, utan det handlar också om hur man upplever kontakterna med statliga myndigheter, landsting, regioner och kommuner. Det handlar om vilket bemötande man får, hur långa handläggningstiderna är, vilken service som är tillgänglig och hur många gånger man måste lämna in en viss uppgift.
Herr talman! Riksrevisionens granskning rör perioden 2006-2010. I oktober 2011 presenterade regeringen inriktningen för det fortsatta arbetet med att förenkla för företagen. Det är bara att konstatera att denna inriktning ligger väl i linje med vad Riksrevisionen lyfter fram.
För det första ska företagens kostnader fortsatt minska, och vi ser nu över möjligheterna att bredda detta till att omfatta även andra kostnader än de rent administrativa. Man ska dessutom känna en märkbart positiv förändring i företagens vardag.
För det andra ska det bli enklare att ha kontakt med sin kommun och sin länsstyrelse. Här pågår nu ett intensivt arbete i samtliga 290 kommuner och 21 länsstyrelser.
För det tredje ska förslag på minskat krångel följas upp. Här är det glädjande att konstatera att av de nästan 500 förslag som har inkommit från näringslivet har 62 procent nu genomförts, antingen helt eller delvis. Men mer finns att göra.
För det fjärde ska konsekvenserna vara bättre utredda när nya lagar och regler införs.
För det femte ska det vara lätt att lämna nödvändiga uppgifter om företaget till statliga myndigheter. Helst ska man bara behöva lämna uppgifterna en gång och till ett ställe. Jag hoppas att oppositionen här uppmärksammade den debattartikel som näringsministern skrev i Svenska Dagbladet i måndags.
Herr talman! Jag vill betona att jag välkomnar Riksrevisionens rapport. Den är värdefull, den är tydlig och den lägger en god grund för hur vi ytterligare ska kunna skruva upp tempot i regelförenklingsarbetet och hur vi ska kunna fortsätta den goda utveckling som vi har sett sedan 2006.
Men med detta sagt vill jag också peka på att det finns fler granskningar, fler mätningar och fler röster i debatten. Min allianskollega Erik A Eriksson nämnde Tillväxtverkets undersökning, deras enkät
Företagens villkor och verklighet
. Det är en av Europas största, med 19 000 företag som svarat. Den visar att den andel företag som upplever lagar och regler som ett tillväxthinder har minskat från 30 till 22 procent mellan 2008 och 2011. Detta är ett tecken på att det förenklingsarbete som bedrivits har haft effekt.
Jag vill också peka på en annan studie,
Regelbörda och växande företag
, som presenterades av Tillväxtanalys i september förra året. Där konstaterar man att vid en internationell jämförelse av regelbördan och de institutionella ramvillkoren ligger Sverige mycket bra till i många avseenden, särskilt vad avser rättsstatens principer, öppna marknader, liten reglering av tjänstesektorerna och låga inträdesbarriärer.
Dock pekar man på tre viktiga områden där Sverige avviker på ett sätt som försvårar för entreprenörer och växande företag. Det handlar om ett omfattande offentligt ägande av företag på konkurrensmarknader, om höga skatter och om en strikt arbetsmarknadslagstiftning för tillsvidareanställningar.
Man drar slutsatsen att Sverige ur ett ekonomiskt perspektiv bör fortsätta i en riktning med ytterligare konkurrensutsättning och avyttring av offentligt ägande i företag som verkar på konkurrensmarknader och där skäl för ägarmässig inblandning saknas.
Herr talman! Efter att ha lyssnat på föregående debatt förstår jag att detta är en analys som fullständigt har gått oppositionen förbi.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)
anf.165 Eva Flyborg (FP):
Herr talman! Att minska regelbördan för företag är en mycket viktig men samtidigt grannlaga uppgift. Regeringen har bedrivit ett målmedvetet arbete för att minska regelkrånglet för företagen genom en hel rad olika åtgärder. Samtidigt står det klart att betydligt mer behöver göras framöver för att ytterligare förbättra villkoren för Sveriges företag - därom kan vi nog vara helt överens. Det behöver ske medvetna satsningar på en rad områden för att förenkla livet för Sveriges företag och företagare. Kort sagt: Vi ska låta företagare vara företagare och inte byråkrater.
Att det ännu behöver göras mycket på regelförenklingsområdet visar Riksrevisionens rapport med all önskvärd tydlighet. Riksrevisionens övergripande slutsats är att regeringen ännu är långt från målet att skapa en märkbar positiv förändring i företagens vardag. Resultatet från en enkät som det här tidigare har redovisats till och som Riksrevisionen har genomfört visar att vi har långt kvar innan vi alls kan vara nöjda.
Herr talman! Regeringen instämmer delvis i Riksrevisionens övergripande slutsats - just detta som jag angav tidigare. De skäl som anges till att regeringen inte helt instämmer med Riksrevisionens är bland annat Tillväxtverkets enkätundersökning
Företagens villkor och verklighet
, som vi också har hört talas om tidigare i debatten. Den visar att den andel företag som upplever lagar och regler som ett tillväxthinder har minskat från 30 till 22 procent mellan 2008 och 2011.
Herr talman! Det är bra. Är vi nöjda? Är vi klara? Nej, men det är bättre. Enkätundersökningen är en av Europas största, med 19 000 företag som har svarat. Det förenklingsarbete som har bedrivits mellan 2006 och 2010 har gett effekt. Men som oppositionen vet tar det tid att ändra regelverk och attityder om det ska ge bestående effekter.
Till detta ska också läggas det faktum att jag är helt övertygad om att det är en hel del av de regler och krångel som förekommer på lokal och regional nivå som företagarna ser i sin vardag som står för många, kanske de flesta, irritationsmomenten. Men företagen ser inte vem som står bakom vilken regel i floran, och därför är det fortsatta arbetet fortsatt mycket viktigt.
Därför är det bra att regeringen har inrättat ett så kallat regelråd, vilket också får beröm av Riksrevisionen i den rapport vi talar om. Likaså får inrättandet av delmål och indikatorer ett gott betyg. Men det kanske framför allt är detta att regeringen har identifierat denna sektor som ett av de fem prioriterade huvudområdena för det fortsatta arbetet som ger anledning att hoppas på ännu snabbare resultat.
Regeringen har också betonat vikten av samråd med näringslivet. Detta samråd har bedömts som viktigt för att prioritera och inrikta arbetet på det som företagen bedömer som mest angeläget för att skapa en faktisk förändring i vardagen. Tiden är nu mogen för en delvis annan process, vilket framgår av redovisningen av det fortsatta förenklingsarbetet.
Herr talman! En märkbar positiv förändring i företagens vardag uppnås på olika sätt, inte bara genom förändringar av lagar och regler. Väntetider och handläggningstider liksom service och bemötande hos myndigheter är också viktiga beståndsdelar i arbetet. Regeringen tar nu därför steget fullt ut och utgår från företagens vardag när åtgärder tas fram. Under hösten gav regeringen Tillväxtverket i uppdrag att genomföra projektet Förenklingsjakten. Projektet kommer att fokusera på de faktorer som företagare upplever som mest betungande och på branscher med stor tillväxtpotential.
När det gäller uppgiftsinlämnande till myndigheter har regeringen i sin vishet tillsatt en utredning som tar sikte på just detta. Syftet är att minska och förenkla uppgiftslämnande för företagen, och målet är "en gång till ett ställe", som vi har hört tidigare.
En kartläggning ska göras över vilka krav på uppgiftsinlämnande som finns i dag. Bolagsverket samordnar allt detta, och det ska vara klart i november i år.
När jag liksom ni träffar företagare ute i landet kommer alltid frågan om regelkrånglet upp. I princip tycker företagaren alltid att regelbördan är ett större bekymmer än skatterna, även om dessa också är viktiga. Därför måste regelbördan minskas, och vi får helt enkelt inte införa nya bestämmelser som krånglar till det. Jag är därför angelägen om att det förslag om månadsuppgifter som ska komma så småningom inte lägger sten på bördan för redan tyngda företagare.
Herr talman! Regeringen har ändå ett mycket ambitiöst program när det gäller förenklingsarbetet. Under tidigare år har regeringen sänkt de administrativa kostnaderna för företagen med 7 miljarder. Närmare 500 förenklingsförslag har genomförts av departementet och av myndigheter för att förenkla för företagen.
Arbetet med att sänka kostnaderna är ett pågående arbete. För att nämna ett exempel föreslås ett stort antal myndigheter hantera beställningar av varor och tjänster elektroniskt. Förslaget uppskattas sänka de administrativa kostnaderna för företagen med 500 miljoner kronor. Detta löser inte allt; det är bara en liten del av helhetslösningen. Men det är ändå 500 miljoner kronor.
Jag vill dock lyfta fram Riksrevisionens tankar om att en tydligare strategi borde ha getts och att man ska prioritera de verkligt tunga regelförenklingarna. Tio små förenklingar kanske ser bra ut på papperet, men våra företag och företagare kan vara mer betjänta av några få rejäla förenklingar i regelverket.
För perioden 2010-2014 har regeringen redan innan Riksrevisionens granskning valt att bredda förenklingsarbetet. Arbetet fokuserar nu på fem områden som bedöms ge den största effekten. De fem områdena är sänkta kostnader för företagen, minskat och förenklat uppgiftslämnande, förenklade myndighetskontakter på läns- och kommunnivå, uppföljning av förenklingsförslagen från näringslivet och bättre konsekvensutredningar. Nu ska man också ha i minnet att Riksrevisionens rapport inte tar upp det som hänt under innevarande mandatperiod.
Sverige tillhör de länder inom EU som har drivit förenklingsarbetet med hög intensitet under en längre tid. Det har gett resultat. Man kan notera att väntetider och handläggningstider, service och bemötande som sagt är en del av ett bra företagsklimat som också har blivit mycket bättre.
Internationellt sett och med tanke på Sveriges utgångsläge är målet att minska företagens administrativa kostnader med 25 procent till 2012 ett mycket ambitiöst åtagande. Vi har lyckats med ett trendbrott, men trots det omfattande arbete som har lagts ned behövs det mer tid för att nå detta mål.
Avslutningsvis, herr talman, har vi lyckats åstadkomma en betydande nivåhöjning i arbetet med att förenkla för företagen på departements- och myndighetsnivå. Förenklingsarbetet har blivit en naturlig och integrerad del av regelgivarnas vardag. Bland tjänstemännen på departement och myndigheter finns i dag en större medvetenhet om att regler faktiskt kostar pengar någon annanstans.
Detta bådar gott för framtiden. Men vi får aldrig släppa greppet om att hela tiden ifrågasätta hela regelbördan!
Herr talman! Företagare ska vara företagare och inte byråkrater.
anf.166 Mats Odell (KD):
Herr talman! Jag tycker att det har varit en fin, engagerad och intressant debatt som vittnar om att ledamöterna över blockgränserna har insikt om att ett väl fungerande och växande näringsliv är själva grunden för vår välfärd.
Det är klart att enkla regler är något av det allra viktigaste för att näringslivet ska kunna utvecklas. Jag ska bidra till förenklingen genom att fatta mig väldigt kort. Jag lovar att inte upprepa det som mina allianskamrater har sagt. Det är en viktig del av förenklingsarbetet att vi inte ser upprepning som kunskapens moder.
Jag tror att det har gått fram ganska väl att vi välkomnar Riksrevisionens rapport. Vi tycker att regeringen har gjort stora saker på det här området. Mer kommer att göras. I Riksrevisionens rapport konstateras att företagarnas upplevelse av regelbördan inte har påverkats i den utsträckning som verkligheten visar. Och det är väldigt svårt att sätta upp mål för hur folk ska uppleva saker och ting. Därför måste man ha en bred ansats, och jag är glad att regeringen har breddat sin ansats i regelförändringsarbetet på det konkreta sätt som har lyfts fram här i debatten.
Jag vill lyfta fram det som flera andra talare har varit inne på, nämligen det som hotar denna goda utveckling vad gäller regelförenklingsgarbete. Det är det som skulle hända om månadsuppgiftsutredningens förslag skulle genomföras rakt av, som förslaget ligger.
Nu vet jag att förslaget i huvudsak går ut på att arbetsgivare som måste lämna uppgifter om inkomst av tjänst en gång om året nu ska göra det tolv gånger om året. Vi kan alla multiplikationstabellen och kan räkna ut vad det innebär.
När man sedan tar del av vad det i själva verket handlar om visar det sig att man utöver uppgift om inkomst av tjänst ska redovisa alla ersättningar i samband med sjukdom, ledighet, föräldraledighet, traktamenten och säljprovisioner. Hundratals lokalt kollektivavtalade ersättningar och tillägg ska konkretiseras, periodiseras och härledas till rätt intjänandemånad. Även om de har betalats ut under en annan period ska småföretagaren sitta och kolla vad det var för intjänandemånad som varje ersättning handlade om. Jag kan bara säga att detta inte blir lätt. Vi kommer att vara häpna nästa debatt här om det tillkännagivande som oppositionen drev igenom, och som samtliga allianspartier reserverade sig mot, blir verklighet.
Jag är glad över att näringsministern i dag i en debattartikel har sagt att hon inte tycker att det här ska genomföras på det sätt som föreslås i utredningen. Jag menar att utredningen i princip bör kastas i papperskorgen, där den hör hemma, och att man ska ta fram det som är det väsentliga här.
Vad säger tillkännagivandet? Det är ett väldigt smalt tillkännagivande. Jag hoppas att oppositionen ger klara besked på den här punkten: Är det så att vartenda litet företag ska in i detta, eller är det byggbranschen och kanske tvätteribranschen? Det är väsentligt att vi får reda på det, för det är faktiskt ni som bestämmer hur det ska bli. Regeringen har att effektuera de beslut som fattas i form av tillkännagivanden här i kammaren.
Nu väntar vi på besked från oppositionen. Hur blir det med detta?