anf.42 Ingemar Nilsson (S):
Herr talman! Den debatt vi nu ska inleda är om näringsutskottets betänkande nr 6. Det handlar om forskning och innovation för ett långsiktigt hållbart energisystem. Den utgör en naturlig förlängning av den föregående debatt vi just har lyssnat på här i kammaren i dag om forsknings- och innovationspropositionen.
Låt mig också inledningsvis från Socialdemokraternas sida yrka bifall till propositionen men också yrka bifall till reservationerna 2 och 3 i betänkandet.
Herr talman! Vårt mål för den svenska energipolitiken är att trygga tillgången på el och annan energi med en produktion som har låg inverkan på hälsa, miljö och klimat och att göra det på internationellt konkurrenskraftiga villkor.
Precis så inledde jag debatten om näringsutskottets betänkande om program för energieffektivisering som vi hade här i kammaren för lite drygt tre månader sedan. Det kändes som att det fungerade då, och det känns som att det gör det i dag också som inledning till den här debatten, för precis så är det.
Vi socialdemokrater vill arbeta för en energipolitik som bidrar till omställningen av dagens energisystem till ett långsiktigt hållbart energisystem. Det ska vara tryggt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart.
Herr talman! Utgångspunkterna för detta kunde ha varit sämre. Sverige har bra och i många avseenden naturliga förutsättningar för förnybar energi med god tillgång på vind, vatten, sol och skog. Den förnybara energin har en mycket stor potential att byggas ut under lång tid framöver.
All svensk energi kan på sikt komma från förnybara källor. Det är snarast en fråga om vilja, politisk vilja, om så blir fallet. Att ställa om samhället och energisystemet i en mer hållbar riktning är en utmaning men också en möjlighet. Genom investeringar i infrastruktur, bostäder och förnybar energi möjliggör och underlättar vi för människor och företag att göra klimatsmarta val samtidigt som nya jobb skapas.
Vi kan välja att göra det nu och vara med och driva på utvecklingen, eller så kan vi välja att skjuta på problemet, förvärra situationen och hamna på efterkälken. Vi kan välja den fega varianten att skicka notan till kommande generationer, barn och barnbarn. Klimatproblemen finns här och nu, och de är allvarliga. Men genom en offensiv politik kan vi göra skillnad.
Egentligen har kanske möjligheterna aldrig varit större än vad de är just nu att lösa de utmaningar och svårigheter som ligger framför oss. En mycket stor del av de kunskaper, den teknik och de resurser som krävs finns. Det är bevisligen dyrare att inte göra klimatomställningen än att göra den. Men det är bråttom, och det kräver politiskt mod.
Vi vill att Sverige återigen ska visa vägen i energipolitiken, och då är forsknings- och innovationspolitik på detta område i det närmaste helt avgörande.
Herr talman! Vi socialdemokrater har, trots den kritik vi riktar mot regeringens energipolitik, beslutat oss för att i det här fallet tillstyrka den proposition som nu ligger om forskning och innovation för ett långsiktigt hållbart energisystem.
Frågan man kan ställa sig blir naturligtvis: Varför då? Precis som vi gett uttryck för i andra sammanhang har vi mer ambitiösa mål och visioner för klimat- och energipolitiken än den nuvarande regeringen har. Det är därför vår uppfattning att de energi- och klimatmål som riksdagen har beslutat om är för lågt satta och att regeringens långsiktiga prioriteringar och visioner bör ändras.
Låt mig ta några exempel. Vi socialdemokrater vill ha 25 procent effektivare energianvändning till 2020, och vi vill minska energianvändningen i bostäder med 30 procent till 2020. Vi vill höja målet till 30 terawattimmar ny förnybar el till 2020 och till minst 55 terawattimmar till 2030. Vi vill också öka utbyggnaden av både biokraftvärme och vindkraft.
Formuleringen i propositionen är att förslaget till mål för forskning och innovation på energiområdet ska bidra till att de uppställda målen för klimat- och energipolitiken nås. Vi kan ställa upp på den formuleringen.
Målet för forskning och innovation på energiområdet behöver därför inte ändras om och när riksdagen beslutar om mer ambitiösa mål för energi- och klimatpolitiken, i linje med vad vi förordar, men inriktningen för forskningen kommer då att förändras.
Herr talman! Statens engagemang i den tillämpade energiforskningen har av många upplevts som osäkert på senare tid. Vi välkomnar i sig att man nu ger besked om energiforskningen de kommande åren. Problemet är som sagt att ambitionsnivån är för låg.
En mer offensiv klimat- och energipolitik innebär som nämnts utmaningar men också stora möjligheter. Möjligheten att skapa nya jobb finns bland annat där. Men vi möter också många företag inom miljöteknikbranschen som vittnar om att det är svårt att i dag finansiera alla idéer och det sista steget, som det talades om tidigare, från idén till produktion i full skala.
Genom ett statligt investeringsprogram ökar chanserna för att flera viktiga innovationer realiseras som i sig leder till fler företag och fler nya jobb.
Därför har vi bland annat i vår budgetmotion föreslagit ett nytt stöd för klimatinnovationer på 250 miljoner kronor för innevarande år, där förutom kommuner även företag och ideella organisationer eller alla tillsammans kan få stöd för bland annat forskningsprojekt. Huvudinriktningen ska vara effektiva åtgärder för att långsiktigt minska utsläppen av växthusgaser. På så sätt ges också svenska företag möjlighet att pröva ny teknik i full skala, vilket stimulerar bland annat framtida svensk export.
Herr talman! Energisystemets framtida utformning är en nyckelfråga för ett hållbart och resurseffektivt samhälle. Man kan nog utan överdrift påstå att energipolitiken är ett strategiskt politikområde för samhällsutvecklingen. Från vår sida har vi tydligt pekat på vikten av att satsa på strategisk samverkan och också avsatt resurser för detta. Här på energipolitikens område ser vi socialdemokrater stora utvecklingsmöjligheter och önskar att regeringen gjorde samma sak.
anf.43 Lise Nordin (MP):
Herr talman! Energiforskningen är en grundbult för att lösa de samhällsutmaningar vi står inför. Miljöpartiet tycker att forskningen ska styras med tydligare visioner men färre detaljer.
Alliansen föreslår att det övergripande målet för forskning och innovation på energiområdet ska vara att insatserna inriktas så att de kan bidra till energi- och klimatmålen. Det är bra. Problemet är att regeringens mål är för lågt ställda och otydliga om i vilken riktning vi ska gå. Det saknas mål för hur vi ska klara en hållbar energiomställning.
Allianspartierna skriver i det betänkande vi i dag diskuterar: "Sverige kan omöjligen fokusera på allt och behöver . göra strategiska val och prioriteringar som tar till vara Sveriges förutsättningar." Men man misslyckas att göra de strategiska val som behövs därför att allianspartierna är oeniga om målet för den svenska energipolitiken.
Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet föreslår i dag i en gemensam reservation att utgångspunkten för energiforskningen ska vara att nå målet om ett helt förnybart energisystem. Vi tror på ett fossilfritt samhälle och att 100 procent förnybar energi är vägen dit.
Det är glädjande att Energimyndigheten på eget initiativ nu har beslutat att utreda hur Sverige kan nå ett hållbart och därmed helt förnybart energisystem. När varken energiminister Anna-Karin Hatt eller näringsminister Annie Lööf har gett några besked om att utreda 100 procent förnybart är det tur att vi har en myndighet som tar det ansvaret. Det bästa hade varit om regeringen gett ett uppdrag om att utreda 100 procent förnybart, men tack vare att myndigheten har resurser att besluta om utredningar som är viktiga för den egna verksamheten får vi nu till stånd den utredning som Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet krävde före jul.
För att skattebetalarnas pengar ska komma till bästa nytta i forskningen är det viktigt att politiken fattar beslut om i vilken riktning vi ska gå. När Internationella energibyrån, IEA, nyligen presenterade sin utvärdering av svensk energipolitik stod det klart att Sverige saknar en plan för den långsiktiga energipolitiken.
Chefen för IEA sade att det är hög tid för en tydlig politik mot bakgrund av att den första svenska reaktorn av åldersskäl behöver avvecklas 2022 och den sista 2030. En skarp fråga från IEA riktades mot den svenska regeringen: What are you going to do? Vad ska ni göra?
Tre oppositionspartier har presenterat ett tydligt mål för energipolitiken och därmed för forskningen. Den sittande regeringen har ännu inte gett något svar.
Genom att ge forskningsresurser till osäker kärnkraftsteknik försenas förstås utvecklingen av teknik för energieffektivisering och förnybara energikällor.
Sverige ligger ganska långt fram vad gäller forskning och utveckling av förnybar energiteknik trots att anslagen är ganska låga jämfört med i många andra länder. Vi har duktiga forskare och innovatörer, men deras förutsättningar behöver förbättras. Förutom en tydlig inriktning saknas test- och demonstrationsanläggningar för att goda idéer ska kunna utvecklas och börja användas.
I stället för att ge en tydlig inriktning för energiforskningen har allianspartierna fokuserat på att tricksa med anslagsnivåerna. I budgeten för 2012 lade regeringen drygt 1,3 miljarder kronor på energiforskning. Men för 2013 planerade regeringen först att bara satsa drygt en miljard, alltså en rejäl sänkning. Men en vecka innan budgeten presenterades i höstas meddelades en höjning i nivå med det tidigare anslaget till 1,3 miljarder. Slutsatsen av allt tricksande var alltså att anslagsnivån för energiforskning är densamma som tidigare år.
Detta är inte första gången som regeringen föreslår en sänkning av en budgetpost och sedan låtsas höja när man återgår till den tidigare nivån. Detta tycks ha satts i system på miljö- och energiområdet. Förutom att det är ohederligt skapar det en ryckighet och en osäkerhet hos forskningen och inom energibranschen.
Forskning och innovation för ett långsiktigt hållbart energisystem behöver tydliga spelregler och ett tydligt mål om 100 procent förnybar energi.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.
anf.44 Josef Fransson (SD):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nr 4.
Inledningsvis vill jag också säga att mitt inledningsanförande kan komma att ta något längre än sex minuter.
Jag brukar benämna mig själv teknikoptimist. Både i mitt yrkesverksamma liv och genom studier har jag sysslat med teknik i olika former, och man upphör aldrig av att imponeras över människans förmåga att uppfinna och utveckla produkter och arbetsmetoder. Teknik och utveckling kan lösa mängder av problem, förbättra vardagen för människor, skapa välstånd och förbättra för natur och miljö. Möjligheterna tycks många gånger vara gränslösa.
När det gäller energipolitiken är det många som önskar ett 100 procent förnybart energisystem - det har vi hört inte minst i det tidigare anförandet - vilket inbegriper att man ska avveckla kärnkraften. Detta ingår också som en vision i den gemensamma reservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag har vid flera tillfällen varit uppe i denna talarstol och diskuterat kärnkraft kontra förnybart. Men för att angripa frågan ur ett något nytt perspektiv från min sida skulle jag vilja börja med att säga att 100 procent förnybart är teoretiskt möjligt. Tekniken sätter egentligen inte några gränser för detta.
Det är naturligtvis fullt möjligt, rent tekniskt, att fylla hela Sverige med vindsnurror och solpaneler för att motsvara vårt lands energibehov, även om dessa energislag inte nödvändigtvis levererar vid de tillfällen då strömmen behövs.
Det är naturligtvis möjligt att integrera vårt elnät med både Europa och andra världsdelar för att på marginalen dämpa de svängningar som uppstår av dessa väder- och årstidsberoende energislag.
Det är naturligtvis också - rent tekniskt - fullt möjligt att lagra den ström vi inte för ögonblicket gör av med till senare tillfälle med hjälp av till exempel pumpkraftverk eller andra uppfinningar.
Tekniken finns redan i dag, och den är fullt tillämpbar. Men frågan man måste ställa sig är: Vad kostar det? Vad kostar det i pengar, och vad kostar det i miljö?
Ska man någorlunda begripa energipolitiken är det fundamentalt att man förstår att kärnkraften inte är direkt utbytbar mot vind- och solkraft, eftersom dessa energislag inte fungerar som baskraft, utan att komplettera med en rad andra investeringar. De enda energislag som rakt av kan ersätta kärnkraften är vatten, gas, olja och kol. Det är vad vi har att tillgå. Ska man däremot ersätta baskraften med så kallad förnybar energi måste det bland annat investeras enormt i elnäten för att förbättra överföringskapaciteten, både inom Sverige och ut till omvärlden. Vidare måste man ofrånkomligen bygga upp en gigantisk industriell förmåga att lagra energin för senare användning.
Herr talman! Överföring av elektricitet över långa sträckor ger energiförluster. Det gäller alla typer av överföringstekniker, även om förlusterna naturligtvis varierar med olika tekniker. Lagring av energi ger också upphov till förluster, och de ska nog räknas i tiotals procent. Ska vi ersätta 65 terawattimmar kärnkraftsel måste vi kanske bygga uppåt 75-80 terawattimmar förnybart. Ska man räkna i vindkraft handlar det sannolikt om tiotusentals ytterligare vindsnurror jämfört med i dag.
Solkraften väljer jag att fortsättningsvis räkna bort ur ekvationen. De vansinnesförslag som finns gällande storskalig satsning på solkraft har jag redan kritiserat här i kammaren, så det får räcka tills vidare.
I detta betänkande föreslår - inte helt förvånande - en koalition av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet mer forskning på lagring av energi. Det är begripligt med tanke på att lagringsförmåga är en absolut nödvändighet om man ska realisera ett avvecklande av kärnkraften och ersätta densamma med så kallat förnybart.
Dagens kärnkraft levererar vid ett maxuttag runt 9 000 megawatt. Dagar då det inte blåser kan vi med dagens överföringskapacitet åtminstone i teorin importera en bit över hälften av den förlust som ett avvecklande av kärnkraften skulle innebära. Men det bygger på att kringliggande länder har ett överskott som de kan och vill sälja till Sverige, för satsar även de storskaligt på vindkraft kommer de oftast att ha elunderskott samtidigt som Sverige. I realiteten kommer vi i huvudsak att importera kraft från gas och kol.
Jag har försökt fördjupa mig när det gäller lagring av energi och ska försöka föra ett principiellt resonemang för att försöka avtäcka vilka utmaningar vi står inför vid 100 procent förnybart.
Situationen stipulerar att jag tvingas höfta lite grann. Men enligt de beräkningar och bedömningar som jag har gjort kommer vi att behöva investera i en generatorkapacitet på ungefär 4,5 gigawatt i anslutning till de lagringsmedier vi väljer att lagra energin i. Denna generatoreffekt motsvarar då hälften av dagens kärnkraftverk och skulle ha som syfte att generera el dagar då det inte blåser tillräckligt, givetvis kompletterad med den import som jag pratade om tidigare, som också är nödvändig.
Dagar då vindkraften står stilla utgår jag alltså från att vi importerar 4,5 gigawatt och använder lagrad energi med 4,5 gigawatt. Denna kapacitet bedömer jag vara ett minimum om inte Sverige ska stanna under årets kallaste månader.
När vi väl har de här generatorerna på plats, med den installerade effekten på 4,5 gigawatt, måste de drivas av något: energi som vi på något vis har lagrat. Nu är vi här i dag för att diskutera forskning, så givetvis förstår jag att den forskning som föreslås av vänsteroppositionen gäller något annat än denna lägesenergi, när man ska pumpa upp vatten och använda gravitationen för att utvinna energin igen. Problemet är dock att vi oavsett vilken teknikform vi använder har fysikens lagar att förhålla oss till. Därför vill jag hålla mig kvar lite grann vid pumpkraftverk, för att sätta de här utmaningarna i perspektiv.
Dessa installerade 4,5 gigawatt i effekt måste, som alla förstår, kunna leverera el under ett antal dagar när vinden blåser snålt. Det är faktiskt inte ovanligt att landets alla vindkraftverk levererar nära noll under tre fyra dagars tid. Därför måste vi sannolikt kunna lagra energi motsvarande en halv terawattimme.
De flesta känner nog till vattentornet i Örebro som har fått smeknamnet Svampen. Det är ett ganska imponerande bygge och lite av en turistattraktion. Det tornet är 50 meter högt och rymmer 9 000 kubikmeter vatten. För att lagra energi motsvarande en halv terawattimme i torn av Svampenmodell måste vi pumpa upp ca 4 miljarder kubikmeter vatten. Det motsvarar ungefär 450 000 vattentorn. Det är en siffra att suga lite grann på. Skulle man ställa 450 000 Örebrosvampar packade på en rad skulle sträckan bli 2 300 mil. Man skulle också kunna jämföra vattenvolymen med 7 000 Globen eller varför inte en fjärdedel av allt vatten i Mälaren.
Nu tänker nog några av er att ingen föreslår att vi ska bygga 450 000 vattentorn i Sverige. Men låt detta vara en illustration till vilka utmaningar det innebär att ställa om till 100 procent förnybart. Ingen kan ju ändra fysikens lagar - inte ens Miljöpartiet. Oavsett vilken lagringsteknik forskningen kommer fram till kommer det att gå åt enorma summor pengar, ofantliga mängder stål och vidunderliga mängder cement för ett genomförande. Lika enorma kommer påfrestningarna att bli på miljön.
Den fullkomligt brutala miljöförstöring som det skulle innebära att ställa om till 100 procent förnybart i energisektorn kommer jag och Sverigedemokraterna aldrig att ställa oss bakom - aldrig någonsin. Jag hoppas också att miljömedvetna väljare straffar ut de miljövandaler som förespråkar sådant ofog från Sveriges riksdag.
Herr talman! Efter denna lilla räkneövning skulle jag vilja avsluta med att tala om vad Sverigedemokraterna faktiskt vill, även om jag tycker att det är av yttersta vikt i sammanhanget är att kritisera den intellektuella härdsmälta som är bärande i svensk energipolitik.
Till skillnad från många partiföreträdare här i kammaren tycker jag och Sverigedemokraterna att det är en dålig idé att förespråka förändringar i energisystemet som innebär en näst intill oöverskådlig miljöförstöring och dessutom höjda elpriser med flera hundra procent. Jag och Sverigedemokraterna tycker i stället att man ska föra en politik som tar ansvar för landet och dess befolkning. Då är det mer rimligt att föra en politik för att sänka elpriserna och värna miljön.
Vill man människor väl ska man inte strypa tillgången på el. Visionen måste handla om att ge landets medborgare ett överflöd av ren, billig och leveranssäker el.
Därför ligger vårt fokus på att skapa förutsättningar för att göra kärnkraften ännu renare, ännu mer säker och ännu mer effektiv. Alla möjligheter finns. Här är utvecklingspotentialen enorm för att skapa tillväxt och välstånd. Inte minst skulle vi kunna bli en storexportör av kärnkraftsteknik. Många pratar om generation 4-kärnkraftverk, men varför begränsa sig till det? Jag hoppas att under min livstid få uppleva både generation 5 och generation 6, gärna utvecklade av svenska ingenjörer.
anf.45 Lise Nordin (MP):
Herr talman! Jag kan konstatera att Josef Fransson från Sverigedemokraterna inte saknar fantasi i energidebatten. Men jag tycker att det saknas en hel del relevanta fakta.
För inte så länge sedan lyfte Josef Fransson upp ungefär samma skräckscenario om förnybar energi. Jag noterar att han sedan dess inte har läst de forskningsrapporter som jag hänvisade till som svar på hans frågor.
Professor Lennart Söder på KTH har nyligen utrett hur Sverige skulle kunna nå ett elsystem helt baserat på förnybara energikällor. Den utredningen heter - jag hoppas att Josef Fransson noterar det nu:
På väg mot en elförsörjning baserad på enbart förnybar el i Sverige
.
Där fastslår Lennart Söder att Sverige kan nå 100 procent förnybart elsystem med dagens reglerkraft och med dagens infrastruktur samt att kostnaden om någon blir enstaka ören per kilowattimme. Han räknar på att Sverige kan nå ett mål om 100 procent förnybart genom vind och sol med dagens system och dagens teknik.
Josef Fransson ägnar sig också åt en egen kalkyl av vad det skulle innebära för Sverige om vi skulle ersätta kärnkraften. Frågan var: Hur kan vi ersätta 65 terawattimmar kärnkraft?
Jo, det skulle faktiskt räcka med att Sverige når det nationella vindkraftsmål på 30 terawattimmar som den här riksdagen står bakom och når den lönsamma besparingspotential som den statliga Energieffektiviseringsutredningen fastslog redan 2008. Det räcker alltså med att nå det nationella målet för vindkraft och den lönsamma besparingen för energieffektivisering för att nå 100 procent förnybar energi. Det är ingen rocket science.
Vi ser att det runt om i världen är den förnybara energin som växer snabbast eftersom den är mest konkurrenskraftig. Det är en väldigt tydlig signal som den här riksdagen och även Sverigedemokraterna behöver ta del av.
anf.46 Josef Fransson (SD):
Herr talman! Tack, Lise Nordin, för frågorna!
När det kommer till reglerkraften säger man att vi med dagens reglerförmåga klarar att ersätta kärnkraften med vindkraft. Jag håller inte med. Jag tycker att det är ett absurt påstående. Jag menar att det inte räcker ens för 30 terawattimmar vindkraft.
Sedan ska man inte glömma att reglerkraften i Sverige inte används bara av konsumenter och producenter i Sverige, utan den är också eftertraktad i utlandet. Vi bär till exempel upp delar av Danmarks reglerförmåga för danskarnas extrema vindkraftssatsning.
Sedan frågar jag mig varför vi ska begränsa människors möjligheter att använda elström. Vill vi inte utveckla svensk industri och välfärd? Energitillgången är så pass hårt knuten till välfärden. Ska vi då inte försöka göra energin billigare och ge mer ren energi till folket? Jag tycker att ni blir lite grann svaret skyldiga när det gäller hur ni har tänkt lagra energin. Ni föreslår själva i betänkandet att den ska lagras, och då antar jag att ni har tänkt åtminstone något på hur mycket som ska lagras och hur det ska gå till. Några tankar kring detta måste ni ändå ha. Det kunde du gärna få resonera lite grann om.
anf.47 Lise Nordin (MP):
Herr talman! Jag hoppas att Josef Fransson bokar en tid med någon av de professorer som jobbar med just frågan hur Sverige kan ställa om till ett helt förnybart energisystem.
Jag noterar att Josef Fransson tycks ha missat det faktum att vindkraften levererar som allra mest när vi behöver den som mest. Det är kalla vinterdagar som vindkraften ger allra mest el. Vindkraften har de senaste åren levererat mer stabilt än vad kärnkraften i Sverige har gjort. Har Sverigedemokraterna noterat att Ringhals 2 häromdagen snabbstoppades för att man upptäckte ett läckage som man inte visste var det var. Det är kärnkraften som gör det svårt för den svenska reglerkraften att ge en leverans som är tillförlitlig och stabil.
I Finland försöker man nu bygga ny kärnkraft. I Europa är det bara på två platser det byggs ny kärnkraft, och det är Frankrike och Finland. Bygget i Finland är nu sex år försenat. Prislappen är ungefär tre gånger så dyr som man beräknade när man startade bygget. När kärnkraftverket Olkiluoto 3 är klart kommer det att leverera el som är dyrare än dagens vindkraftsel.
Påståendet att kärnkraftsel är billig är absurt. Det visar alla de försök runt om i världen där man nu bygger ny kärnkraft. Vi nåddes nyligen av nyheten att för att det ska byggas ny kärnkraft i England kräver det bolag som ska bygga enorma statliga subventioner för att över huvud taget få lönsamhet i försöket.
Vad gäller energieffektivisering säger det sig väl självt att det är mer konkurrenskraftigt om Sverige kan framställa en produkt med mindre energi. Ett tydligt exempel i den svenska debatten är Volvo, som upptäckte att deras konkurrenter i Belgien tillverkade en bil med hälften så mycket el. Det är klart att det är en konkurrensnackdel för Sverige om vi fortsätter att slösa energi. Miljöpartiet tycker att det behövs tydligare politiska styrmedel för att använda energin mer effektivt.
anf.48 Josef Fransson (SD):
Herr talman! Det är intressant att Miljöpartiet börjar tala om nationalekonomi och företagsekonomi och konstaterar att det är billigare att använda lite energi. Det är klart att det är, men låt därför marknadskrafterna avgöra hur mycket energi de behöver använda för att göra en produkt på det mest energieffektiva och ekonomiska sättet. Ge dem den energi de behöver, så får de avgöra det själva.
Anledningen till att svensk kärnkraft har varit väldigt otillförlitlig - vi ligger långt efter Finland när det gäller tillförlitlighetsgraden och tillgänglighetsgraden på vår kärnkraft - är naturligtvis den mycket tragiska politik som länge har förts här i landet, där kärnkraften har levat under ett nedläggningshot. Då har man inte velat intressera sig för att investera i moderniseringar, underhåll och så vidare. Det är väl en ganska naturlig följd av det.
Sedan har jag ett påpekande som är ganska viktigt och som Lise Nordin faktiskt behöver ta med sig hem. Det är en stor missuppfattning från Lise Nordins sida när hon säger att de absolut kallaste dagarna levererar vindkraften som bäst. Det är helt fel. Jag sitter och gör diagram - det är bara att gå in på Svenska kraftnäts statistik och titta hur det ser ut. Man kan göra egna diagram i Excel. Det är mycket enkelt.
Sanningen är förvisso den att vindkraften levererar mer vintertid, när det är kall luft ute med högre luftdensitet. Så är det absolut. Men titta hur det ser ut de dagar då vi gör av med allra mest energi, när vi har de riktiga topparna och har kallt ute. Då ligger vindkraften nära noll. Gå in och titta, ska du få se!
anf.49 Kent Persson (V):
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 3. Jag tänker inte hålla något långt anförande. I stort delar jag det Lise sade i sitt anförande.
Det finns mycket i propositionen som egentligen är bra. Vänsterpartiet har motionerat för att vi har en annan målsättning med energipolitiken. Vi vill se en energipolitik som baseras på 100 procent förnybart. Det är därför vi har motionerat.
Vi pratade också om vikten av samarbete mellan de olika forskningsfinansiärer som finns. Det räcker inte med bara ett informationsutbyte, som regeringen föreslår i propositionen, utan här behövs ett tydligt ansvar. Vi anser att det är energimyndigheterna som behöver ha ansvaret för att starta samverkansprogram. Vi lyfter också fram vikten av att det finns resurser avsatta för test- och demonstrationsanläggningar, för att man ska kunna förverkliga de forskningsresultat som förhoppningsvis kommer fram.
Jag nöjer mig med detta. Jag har varit här i kammaren i flera timmar nu och känner mig lite mör.
anf.50 Mats Odell (KD):
Herr talman! I näringsutskottets betänkande NU6 behandlar vi propositionen
Forskning och innovation för ett långsiktigt hållbart energisystem
och ett antal motioner som väcktes med anledning av denna proposition samt två motioner från den allmänna motionstiden.
Tanken med energipolitiken är att skapa villkor för en effektiv och hållbar energianvändning och en kostnadseffektiv energiförsörjning. Målet är att energiförsörjningen ska ha så låg inverkan på hälsa, miljö och klimat som möjligt och samtidigt bidra till omställningen till ett mer hållbart samhälle. Det är på så sätt som energipolitiken också främjar en god ekonomisk och social utveckling i hela Sverige.
I dag debatterar vi emellertid den svenska energiforskningen. Denna forskning bör riktas in mot ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet. Energiforskningen är en viktig integrerad del av den svenska energipolitiken. Det är avgörande för om vi kommer att nå den utveckling på energiområdet som vi önskar. Därför är det också angeläget att energiforskningens mål knyts till de uppsatta målen för klimat- och energipolitiken.
Målet för forskning och innovation på energiområdet är att de insatser som vi gör ska bidra till att uppnå regeringens energi- och klimatmål och de energirelaterade miljöpolitiska målen.
Forskning, utveckling, demonstration, innovation och kommersialisering på energiområdet är några av de allra viktigaste instrumenten för att de uppsatta målen ska kunna uppnås.
Utskottets majoritet - det finns andra här, som vi redan har hört - står bakom den förda energipolitikens mål om att Sverige år 2050 ska ha en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning utan nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären. De energi- och klimatmål som riksdagen har lagt fast visar, tillsammans med regeringens ambitioner för en god ekonomisk och social utveckling i hela landet, på den helhetssyn som måste prägla energipolitiken.
Nu föreslår regeringen tre konkretiseringar av de övergripande målen i propositionen. Där ska forskning och innovation på energiområdet för det första bidra till att bygga upp vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens som behövs för att göra själva omställningen till ett långsiktigt hållbart energisystem möjlig i Sverige, men den ska också, för det andra, utveckla teknik och tjänster som kan kommersialiseras genom svenskt näringsliv och därmed också bidra till tillväxt genom energisystemets omställning och utveckling i Sverige och på andra marknader.
Slutligen: Det tredje konkretiserade målet är att forskning och innovation på energiområdet ska bidra till internationellt samarbete på energiområdet.
Herr talman! Det är omöjligt för Sverige som står för en begränsad del av de globala insatserna för forskning och innovation på energiområdet att fokusera på alla angelägna områden inom det här mångfasetterade politikområdet. Därför måste vi göra strategiska val och prioriteringar som tar till vara Sveriges speciella förutsättningar och samtidigt skapar synergieffekter.
Då ska vi alltså ta hänsyn till den svenska industristrukturen, som är väldigt lämplig för just detta, men också Sveriges naturresurser. Vi måste även väga in våra svenska högskolors och universitets styrkor inom energiforskningen.
För att vi ska bli effektiva bör de insatser som vi gör genomföras i nära samarbete med näringslivet, universitet och högskolor, institut och samhället, i samverkan med andra forskningsfinansiärer.
Mot bakgrund av det synsättet har vi identifierat fem prioriterade områden.
Det första är en fossiloberoende fordonsflotta. Det är ett ganska mäktigt uppdrag att klara detta till 2030. Det vill jag verkligen understryka, herr talman. Här behövs kraftfulla insatser för att öka användningen av förnybara drivmedel och elfordon. Vi behöver också systemförändringar för att gå från fossilberoende till fossiloberoende transportslag.
Det andra handlar om ett kraftsystem som klarar förnybar energiproduktion. Vi har hört en diskussion om just detta. Det är ingen trivial fråga att se till att systemen klarar det här.
De ska vara effektiva. De ska ge god försörjningstrygghet och samtidigt ge möjligheter för svenskt näringsliv att utvecklas. Framtidens elnät måste också klara förnybar elproduktion som vind-, våg- och solkraft.
Med andra ord: När det inte blåser och när det inte blåser tillräckligt för att det ska bli vågor och när det inte är solsken - det räcker inte ens med att det är fullmåne - måste energisystemen klara detta.
Det tredje är energieffektivisering i bebyggelsen. Det handlar om kraftfull och långsiktig energiforskning och innovation när det gäller ny och befintlig bebyggelse och om forskning om beteenden och om stadsplanering.
Det fjärde fokusområdet handlar om ökad användning av bioenergi. En långsiktigt hållbar försörjning av biobränsle är helt avgörande för att man ska uppnå Sveriges energi- och klimatpolitiska mål.
Där vill jag göra en liten utvikning. Jag besökte i veckan ett av Sveriges större sågverk uppe i Dalarna, i Insjön. Jag såg själv den här produktionen. Ungefär hälften av det som kommer ut ur ett träd går på export. I det här fallet gick det mesta till Japan. Men vi måste vara konkurrenskraftiga för att kunna få iväg detta. Det är ungefär halva stocken som sedan går till inte minst biobränslen. Det handlar om att vara konkurrenskraftig.
Här vill jag säga att det är bekymmer i dag inom den svenska skogsnäringen, bland annat beroende på den starka svenska kronan. Det är en ganska mångfasetterad process som ska se till att vi faktiskt har biobränslen som levereras i mycket stora mängder dygnet runt och året runt till de allt fler kraftvärmeverk som vi har i vårt vackra land.
Biomassa behövs som drivmedel till fordon, bränsle för el- och värmeproduktion och andra energiprodukter.
Det femte området handlar om energieffektivisering inom industrin. Industrin har gjort stora insatser för att se över sin energianvändning och har lyckats effektivisera väldigt mycket. Men det behövs en fortsatt effektivisering, och detta, herr talman, är en stor utmaning.
Det krävs fortsatta insatser på det här området. Men det goda med det här är att det samtidigt stärker svensk industris konkurrenskraft att arbeta med den energieffektiviseringen.
Jag vill påminna om den ökning av anslagen till energiforskning som riksdagen beslutade om 2012. Det har bagatelliserats här i debatten. Jag vill påminna om att det är en mycket stor satsning som nu görs jämfört med hur det har sett ut under tidigare regeringar och bakåt i tiden.
Beslutet innebär en förlängning och en successiv förstärkning av insatserna för energiforskning med totalt 1 240 miljoner kronor för åren 2013-2016. Detta är ett betydande tillskott, och det innebär en ökad förutsägbarhet och långsiktighet i finansieringen av framför allt stora forskningsprojekt. Den gångna höstens budgetarbete var alltså en stor framgång för svensk energiforskning.
Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga motioner.
(Applåder)
anf.51 Cecilie Tenfjord-Toftby (M):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
Vi rör oss ständigt. Vad som är sanning i dag är morgondagens historia. Forskning är nyckeln till framtiden.
Vi har under förmiddagen lyssnat till en engagerad debatt som tydligt visar att Sverige både vill och ska vara med och forma framtiden inom en mängd olika områden.
Jag är mycket glad över att just energiforskningen har fått en speciell ställning i dagens forskningsdebatt med en helt egen proposition.
Utvecklingen sker ibland i små steg. Ibland kommer det revolutionerande upptäckter som ändrar vår världsbild totalt. Vi politiker är inte de bästa på att förutspå teknikutvecklingen, men vi har ett stort ansvar för att se till att den kommer till stånd.
Den globala utmaningen på energiområdet är kanske den viktigaste vi har framför oss just nu. Vi ser en värld med ständigt ökande CO2-utsläpp. Kina är till 80 procent av sin elproduktion beroende av kolkraft. Tysklands elproduktion är i dag fast i ett enormt fossilberoende. Och i USA planeras en stor ökning av gasproduktion.
Det finns länder i dag vars utveckling går i en rasande fart. Med den utvecklingen följer självklart också ett behov av energi. Vi har i dag lösningar som kan ersätta kol, olja och gas men inget enskilt kraftslag som i sig självt är tillräckligt för att fasa ut den CO2-tunga energiproduktion som i dag förgiftar vår atmosfär.
I den globala bilden är Sverige en liten aktör. Men det betyder inte att vi inte kan vara ledande i utvecklingen av ny och ren energiproduktion som både ger en säker energiförsörjning och ger världen den tillväxt som speciellt de växande länderna efterfrågar.
Herr talman! Sverige kan inte satsa på alla områden. Oavsett vad några här i kammaren har sagt måste vi faktiskt prioritera. Vi måste prioritera de områden där vi har bäst förutsättningar för att vara bland de ledande aktörerna. Det handlar också om att vi i Sverige måste satsa på de områden där vi ser att vi själva har de stora utmaningarna.
I energiforskningspropositionen finns därför några prioriterade områden. Det är en fossiloberoende fordonsflotta, ett kraftsystem som klarar förnybar elproduktion, energieffektivisering i bebyggelse, ökad användning av bioenergi och energieffektivisering i industrin.
Sverige vill och kan vara en del av lösningen. Med dagens proposition visar vi i vilken riktning vi vill se energiforskningen i Sverige utvecklas.
Herr talman! Forskning sker inom många delar i samhället. Självklart är våra universitet och högskolor viktiga, men vi ska inte glömma bort den forskning och utveckling som sker ute i våra företag och även bland enskilda kreativa kloka män och kvinnor i vårt land.
Förra veckan fick jag en utredning mejlad till mig om vätgasens potential i det svenska energisystemet. Det var 22 sidor, mycket gediget, och det var intressant läsning. Vid avsändarens namn stod det: Hälsningar från en intresserad privatperson.
Dagen efter fick jag ett telefonsamtal från en pensionerad ingenjör från Finspång. Han och två kompisar, också de pensionerade ingenjörer, har kommit på en ny metod som gör gasmotorer mycket mer effektiva när det gäller förgasning av biomassa.
Det är tydligt att det är mycket som pågår inom forskning och utveckling i vårt långsträckta land, och vi måste från politikens sida se till att dessa goda idéer får en möjlighet att växa, både för att vi ska kunna nå våra energi- och klimatmål och för att säkra tillväxt och utveckling bland våra företag och i vårt samhälle.
Herr talman! Regeringen avser att satsa 1,3 miljarder kronor varje år de närmaste tio åren på energiforskning. Dessa medel ska användas för att nå våra energimål. Det är också viktigt att komma ihåg att utöver det som finns i regeringens budget görs stora insatser från branschorganisationer och enskilda företag. Det finns också flera andra myndigheter som engagerar sig i detta viktiga forskningsområde, till exempel Verket för innovationssystem, Vinnova, vars satsning på grön tillväxt tangerar energiforskning. Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggnad har kopplingar till energiområdet. Vetenskapsrådet är med och finansierar excellent, nyfikenhetsstyrd forskning.
För att undvika att angelägna projekt och värdefulla idéer hamnar mellan stolarna och för att undvika onödiga överlappningar kommer Energimyndigheten, som redan i dag administrerar huvuddelen av energibudgeten, att få ett utökat ansvar för informationsutbyte.
Herr talman! Nöd lär naken kvinna spinna. Det säger ett norskt uttryck. Detta gäller även för många av de uppfinningar som vi ser ute i samhället, men då kallar vi det för behovsmotiverad forskning. Principen är dock densamma.
Vinnova är den myndighet som fångar upp forskningen inom detta område och som främjar samarbete mellan politik, näringsliv och forskning. Detta är ett viktigt samarbete som bör utvecklas, och även här bör Energimyndigheten vara delaktig i urvalsprocess och uppföljning när det gäller energirelaterad forskning.
Vinnova och Energimyndigheten är viktiga aktörer, och tillsammans kan de lyfta energiforskningen från teori till verklighet. Just detta lyft är något som regeringen vill se prioriterat. Kommersialisering av energiforskning är en nyckel till framgång, men vägen från ritbord till verklighet kan ibland vara ödesdiger, både för den enskilda ingenjören men även för större privata eller kommunala bolag. Att hitta möjligheter att testa sina uppfinningar kräver kapital och långsiktiga satsningar.
Det är därför viktigt att det skapas miljöer där lovande idéer kan testas i stor skala. Pilot- och demonstrationsanläggningar krävs för att ta nya tekniker närmare marknaden. Vilka långsiktiga finansieringsformer som behövs vill regeringen nu att Energimyndigheten ska ta fram.
Kommersialisering av idéer som växer fram måste till för att inte det nästa tekniksprånget ska hamna i en skrivbordslåda i stället för i vår vardag. Genom att lyfta uppfinningar från ritbord till verklighet nås våra övergripande mål om ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet.
Herr talman! Sverige är ett litet land men med många utmaningar gemensamma med övriga världen. Vi har naturliga förutsättningar som gynnar utvecklingen mot ett hållbart energisystem. Inom vissa områden är vi ledande, inom andra områden går andra länder före. Ett internationellt samarbete inom energiforskning är därför både positivt och helt nödvändigt.
Sverige är i dag involverat i ett antal internationella forskningsprojekt, bland annat inom det nordiska samarbetet, inom EU och inom OECD genom Internationella energibyrån. EU:s nyligen beslutade energieffektiviseringsdirektiv kommer också det att styra mycket av den forskning som pågår i Sverige nu och den forskning som kommer att startas upp under den kommande tiden.
Det internationella samarbetet är avgörande och kommer därför självklart att ha en viktig del i de kommande årens energiforskningssatsningar.
Herr talman! Forskning, utveckling och innovationer är nyckeln till att klara av dagens och framtidens energiutmaningar. Vi ska ha en energiproduktion som är ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar. Hela Sverige ska leva, och vi ska klara av den globala klimatutmaningen. Vi har ett 2020-mål, vi har ett 2030-mål och vi har ett 2050-mål. Det finns därför självklart inom vissa områden en uppenbar fara för målkonflikter, bland annat inom den lokala miljön och de globala klimatmålen.
För att hitta den bästa vägen fram mot dessa mål är dagens forskningsbeslut viktiga steg på vägen.
(Applåder)
I detta anförande instämde Jonas Jacobsson Gjörtler, Johan Johansson, Hans Rothenberg och Boriana Åberg (alla M) samt Mats Odell (KD).
anf.52 Eva Flyborg (FP):
Herr talman! Energiforskning är av grundläggande betydelse för vårt välfärdssamhälle. Utan el och energi stannar samhället. Varje elavbrott påminner oss om detta.
Vi lär oss också av historien att välfärdsutveckling går hand i hand med energiförbrukning. Det är mot den bakgrunden som man ska se regeringens satsningar och ökade ambitioner när det gäller just energiforskning. De närmaste åren, 2013-2016, satsas 1 240 miljoner kronor mer på energiforskning, vilket vi även har hört här tidigare. Det här är mycket bra. Det står även i stark kontrast till hur det ser ut i de flesta andra länder runt om i Europa där nedskärningar, besparingar och uteblivna satsningar dominerar. EU självt ska dock ha en ökad fokusering på forskning och utveckling i framtiden, vilket jag tycker är mycket glädjande.
Insatserna för forskning och innovation på energiområdet är som sagt en central och en integrerad del av energipolitiken i stort, och tillsammans med styrmedel ger detta synergieffekter som är viktiga för möjligheterna att nå energi- och klimatmålen för 2020.
Energipolitiken skapar villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat. På så sätt främjar energipolitiken en god ekonomisk och social utveckling i hela Sverige. Den svenska energiforskningen bör därför inriktas mot att främja konkurrenskraft, försörjningstrygghet och en god miljö.
Vi står självfallet också bakom de mål som regeringen ställt upp som särskilt viktiga inom energiforskningen. Om dessa mål har andra talat tillräckligt i dag, herr talman, så jag ska inte upprepa dem.
Herr talman! Det finns också i betänkandet flera motioner som rör en ökad satsning på kärnkraft, både vad avser etablerandet av skolreaktorer och testreaktorer och en ökad och prioriterad satsning på forskningen inom det stora kärntekniska området.
Kärnkraften är viktig för Sveriges konkurrenskraft och fortsatta välfärd. Vår uppfattning är också att kärnkraften kommer att vara en viktig del av elproduktionen även i framtiden. Det är därför av stor vikt att landet lärosäten, industrin och självständiga think tanks sätter högsta fart.
Ett land som har kärnkraftsreaktorer är beroende av en blomstrande och stark forskning för att hantera utveckling, säkerhet och framtid. Inget, herr talman, skulle glädja mig mer än om vi fick ett svenskt Nobelpris inom just den här delen av forskningen. Det skulle innebära att vi är på väg att återta många förlorade år och stå starkt rustade inför framtiden.
De statliga anslagen till forskning inom just det kärntekniska området behandlas dock inte av budgetområde 21 Energi och vidare av Energimyndigheten, vilket gäller för andra satsningar. De här pengarna hanteras bland annat genom direkta anslag till lärosäten eller via andra forskningsfinansierade myndigheter, till exempel Vetenskapsrådet och SSM.
Anslagen till forskningen om kärnkraft har ökat under de senaste åren, vilket är mycket glädjande. För perioden 2006-2013 har det satsats och kommer det att satsas drygt 700 miljoner kronor på forskning kring kärnkraften. Dessa medel har både gått till forskning för att få fram ny teknik, vilket är mycket bra då vi med nya generationers kärnkraftsteknik kan få fram ännu effektivare och säkrare reaktorer, och till säkerhetsfrågor och andra närliggande frågor. Dessutom ska vi inte glömma den forskning som pågår inom industrin varje dag för att förbättra och göra våra befintliga kärnkraftverk ännu säkrare.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.
(Applåder)
I detta anförande instämde Mats Odell (KD).
anf.53 Helena Lindahl (C):
Herr talman och alla som tittar och lyssnar! Sverige och världen står inför en enorm klimatutmaning. Här spelar energin en avgörande roll. Vi måste lämna de fossila bränslena och ställa om vårt energisystem till just ett energisystem som är mer långsiktigt och hållbart.
Visste ni att nära 80 procent av världens energibehov kommer från fossil energi? Visste ni att kol fortfarande är världens största energikälla och att en fjärdedel av alla utsläpp kommer från transporter? Om vi fortsätter i den här takten kommer jordens medeltemperatur att öka med mer än två grader. Det ger också katastrofala konsekvenser.
För att nå långsiktig ekologisk hållbarhet inom energiområdet har vi EU:s så kallade 2020-mål om bland annat förnybar energi och energieffektivisering. Vi har även visionen om en fossiloberoende fordonsflotta 2030. Vi har dessutom den långsiktiga visionen att vi 2050 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser.
Flera av de här målen är vi på god väg att uppfylla, andra behövs det ytterligare och kraftfulla insatser för att vi ska kunna nå. Mer kunskap, ny teknik och nya tjänster är nödvändiga för att det här ska kunna ske.
Herr talman! Genom budgetpropositionen och energiforskningspropositionen gör regeringen nu en mycket stor satsning på svensk energiforskning. Mellan 2013 och 2016 satsar regeringen 1 240 miljoner kronor. Förutom den satsningen kommer anslagen att permanentas därefter. Från och med 2016 kommer 1,4 miljarder per år att satsas på energiforskningen. Det innebär att de närmaste tio åren kommer ungefär 14 miljarder kronor att satsas just på forskning om hållbar energi.
Vi får nu kritik från oppositionen som säger att vi satsar för lite på energiforskningen. Men om man tittar på vad alliansregeringen har gjort sedan 2006 och jämför med motsvarande period under socialdemokratiskt styre ser man att era samlade insatser knappt kommer upp till hälften av våra. Med vår permanenta satsning kommer vi upp till 1,4 miljarder per år, vilket är 70 procent högre än det Socialdemokraterna kom upp i som mest. Deras högsta satsning var 826 miljoner kronor, och det var år 2002.
Sedan kan jag inte låta bli att förvånas över att Miljöpartiet och Vänsterpartiet i mångt och mycket säger nej till regeringens satsningar på energiforskning med motiveringen att de övergripande klimat- och energimålen är för lågt ställda. Av den anledningen sätter man sig nu på läktaren med armarna i kors. Men klimatet har inte råd att vänta. Klimatet har inte tid att vänta tills Vänsterpartiet och Miljöpartiet är nöjda.
Eftersom Sverige inte kan ta sig an alla områden inom energiforskningen har regeringen också beslutat sig för att vi ska fokusera på fem områden där vi har goda förutsättningar att gå i bräschen och som går hand i hand med energi- och klimatmålen.
Kraftfulla insatser behövs till exempel för den fossiloberoende fordonsflottan. Vi behöver också kraftsystem som klarar förnybar elproduktion. I dag finns det exempelvis ansökningar om vindkraft som överstiger 20 000 megawatt, det vill säga dubbelt så mycket som all kärnkraft. Framtidens elnät måste också klara mer förnybar elproduktion som vind-, våg- och solkraft. Här behövs mer forskning.
Regeringen vill också satsa på energieffektivisering i bebyggelsen, ökad användning av bioenergi och energieffektivisering i industrin.
Men energiforskningspropositionen handlar inte bara om fokusering på de fem områden jag nämnde, utan även om bedömningar av vilka typer av insatser som bör få ökade resurser. Två av flera insatser är ökade satsningar på just demonstrationsprojekt, som också några har efterlyst här i dag, och mer EU-gemensamma projekt.
Herr talman! Slutligen kan jag bara konstatera att framtidens utmaningar kräver nya sätt att tänka, nya idéer och sätt att använda idéerna. Här kommer energiforskningen även att vara en möjlighet för svenska företag att sälja sina produkter och innovationer på en världsmarknad. Men framför allt kommer energiforskningen att vara en stor pusselbit i den globala klimatutmaningen.
(Applåder)
I detta anförande instämde Mats Odell (KD).