Utgiftsområde 21 Energi

anf.49 Ann-Kristine Johansson (S):

Fru talman! Nu är det dags för den så viktiga energipolitiken att få strålkastarljuset på sig. Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1 och 5. Det är väldigt trevligt att se statsrådet Hatt i kammaren. Det uppskattar vi mycket. Låt mig så här i början slå fast att vi socialdemokrater anser att all svensk energi på sikt kan komma från förnybara källor. Det är en fråga om vilja och politiskt mod. Jag kan bli avundsjuk på till exempel Danmark, som har en bred enighet bakom sin energipolitik, och Tyskland, där det finns ett politiskt mod och en bred enighet över blockgränserna om en rejäl samhällsomställning efter deras beslut om att avveckla all kärnkraft. I dessa länder vågar politiken peka ut vägen och ta ansvar tillsammans för ett hållbart energisystem och ett hållbart samhälle. Var är modet hos den borgerliga regeringen? Var är viljan att klara ett långsiktigt stabilt och hållbart energisystem? Den finns inte, tyvärr inte! Vi är öppna för en invit men energiministern svarar: Ni är välkomna att ställa upp på vår energiöverenskommelse. Men visst är det märkligt att bjuda in med armbågen på detta sätt. Vi vill sitta ned och över blockgränserna på riktigt och tillsammans reda ut hur vi tror att framtidens hållbara energisystem ska se ut och därefter fatta beslut som löper över flera mandatperioder. Det är hållbart, stabilt och långsiktigt och klarar både industrins konkurrenskraft och en omställning av samhället. Tyvärr innebär regeringens inställning att för industrin, konsumenten, forskningen med flera kommer osäkerheten att vara betydande. Men jag kan lova att vi fortsätter att ta upp frågan om en bred blocköverskridande överenskommelse för att just klara långsiktigheten och tryggheten och ge politiska signaler som går att lita på. Vårt socialdemokratiska energipolitiska mål, som alla borde kunna ställa upp på, är att trygga tillgången på energi med en energiproduktion som har låg inverkan på hälsa, miljö och klimat, och inte minst att göra det med internationellt konkurrenskraftiga villkor. Med en sådan inriktning skapas nya arbetstillfällen och stärks industrins konkurrenskraft. Här i Sverige har vi goda förutsättningar med vår tillgång till såväl vatten- som vind-, sol- och bioenergi. Jag vill i det här sammanhanget även lyfta fram alla duktiga forskare och forskningsinstitut. Jag träffade ett antal på Elforsks energiforskningsseminarium förra veckan, och de kommer att göra sin del av läxan, bara de vet färdriktningen. När det gäller energiforskningen blir det en egen debatt i februari, men jag vill i dag trycka på vikten av samverkan. Det är A och O. Och vi måste ge tydliga signaler från politiken om vikten av nära samverkan. Till exempel är Elforsk, Värmeforsk med flera väldigt bra exempel där pengar växlas upp och ger mer resultat till tydlig nytta. Allt detta behövs i symbios om Sverige ska kunna fortsätta utvecklas som välfärdsstat och ligga i framkant med både utbildningsnivå och "heta" företag som exporterar och stärker Sverige. Fru talman! En grundbult i vår politik är, som jag inledde med att säga, att all svensk energi på sikt ska kunna komma från förnybara energikällor. Men detta kräver kraftfulla satsningar på att använda energi på bästa sätt, alltså att energieffektivisera och att ta vara på våra goda förutsättningar att producera förnybar energi. Därför vill vi socialdemokrater, Vänstern och Miljöpartiet ge Energimyndigheten uppdraget att ta fram ett scenario med 100 procent förnybart på lång sikt. Riksdagen har beslutat att andelen förnybart ska vara minst 50 procent 2020, men enligt vår uppfattning är det för lite höjd i det målet. Vi når ju dit nu. Vi behöver höja ambitionen och ha en långsiktig inriktning på arbetet med omställning av både energisystem och samhälle. Åtgärder för förnybar energiproduktion måste utformas så att de når största möjliga effekt på både kort och lång sikt. Vindkraften står snart på egna ben, men vi väntar fortfarande på en lösning för andelsägd vindkraft. Havsbaserad vindkraft har en enorm potential men behöver stöd för att utvecklas, och inte minst måste frågan om landanslutning lösas. När det gäller solenergi behövs en översyn av nuvarande insatser och regelverk för att underlätta och skapa goda förutsättningar för svensk solenergimarknad. Vågkraft är en spännande teknik som är under uppstart. Hur kan politiken vara med och stötta denna utveckling? När det gäller biogas vill vi införa ett biogasstöd till lantbrukare och en strategi för utveckling. Som sagt: Det finns många förnybara energislag som behöver olika åtgärder, och jag skulle önska att vi hittade en samsyn i detta. Likaså måste vi ta fram fler verktyg för att snabba upp energieffektiviseringen för hushållen men även för industri, bostäder och inte minst offentliga byggnader. Ta hela miljonprogrammet - vilken otrolig utmaning men så nödvändig! Här finns stora potentialer och det brådskar enormt. Vi behöver ett nytt energieffektiviseringsprogram för hela industrin och nya regler för bostäder, både befintliga och nybyggnationer. Vi socialdemokrater har högre ambitioner för energieffektiviseringen. Men visst borde vi klara av att bli överens om kraftfulla mål och på vilket sätt vi når dit. Jag tror på många verktyg i verktygslådan där vita certifikat är ett. Att energieffektivisering är viktigt råder det inget tvivel om. För regering och riksdag är det högprioriterat. Men allvarliga problem uppstår när de politiska målen och de praktiska styrmedlen inte hänger ihop. Jag anser att vi behöver reda ut och bli tydliga med vad vi menar med energieffektivisering, energiintensitet, energibesparing med mera. Fru talman! Vi anser också att Vattenfall ska vara ledande i energiomställningen på alla de marknader där företaget är verksamt och ta ett större ansvar för investeringar i förnybart. En del är på gång med vindkraftssatsningar, vågsatsningar med mera, men mycket mer går att göra. Samtidigt vill jag passa på att ge dem beröm för deras satsning på deras kontorskomplex där de vågar ställa krav på material, energiåtgång och ny teknik. Det är bra, och deras nya kontor är väl värt ett besök. I dag är ansvaret för frågorna inom energipolitiken fördelat på många aktörer, vilket skapar stuprörsproblem för både konsumenter och producenter. Det gör det svårt att se helheten, och det är ingen som direkt tar ansvaret för att hålla ihop energieffektiviseringsarbetet och utvecklingen av det förnybara kopplat till klimat och miljö, som också måste hänga ihop med hållbara och robusta nät. Fru talman! En oro jag känner är inför de målkonflikter som vi ser, och jag är rädd att de kommer att öka. Inom politiken behöver vi hantera och klara av dessa, för annars är risken att utbyggnadstakten av förnybar energi kan komma att stanna upp. Jag tänker på vattenkraften, ramvattendirektivet, miljöbalken, vattendomarna, vindkraften, landskapsbilden, miljöaspekten och den sociala aspekten, skogen - konkurrens om råvaran - skyddet av skogen, den biologiska mångfalden, jordbruket, livsmedelsproduktionen och bioenergin och till vad marken ska användas. Därför är det viktigt med en helhetssyn. Därför är det nödvändigt med en ansvarig myndighet som kan väva ihop, hålla ihop, tillsammans med flera berörda myndigheter. Vi har alldeles för mycket stuprör i stället för hängränna för att nå våra högt uppsatta mål. Vi politiker har ett stort ansvar för att få ihop energi och klimat på ett tydligt sätt, och här borde till exempel Färdplan 2050 vara ett tydligt redskap. Till slut några ord om Norden. Som engagerad i Nordiska rådet kan jag bara konstatera att det krävs mer av oss i Norden för att klara att ställa om vårt energisystem till ett långsiktigt hållbart. Jag vill se mer av gemensamma tag i arbetet inom våra nordiska länder. Till slut kan jag konstatera att energipolitikens historia ger spännande inspel till framtiden. I början av 1900-talet utvecklades vattenkraften, 70- och 80-talen var kärnkraftens årtionden och 2000 började det förnybara att öka. Och vad innebär nästa årtionde? Jag tror på förnybart både storskaligt och småskaligt, mer av egen produktionsmix, smarta hem och företag, nya transportlösningar som elvägar med mera. Det kan drivas fram av en politikens vilja, en vision och enighet. Därför tjatar jag än en gång om en bred samsyn över blockgränserna. Med detta, fru talman, vill jag passa på att önska både ledamöter och personal en god jul och ett gott nytt år med mycket god mat och samvaro med nära och kära. (Applåder) I detta anförande instämde Carina Adolfsson Elgestam, Ingemar Nilsson, Jennie Nilsson, Ingela Nylund Watz, Börje Vestlund, Karin Åström och Krister Örnfjäder (alla S).

anf.50 Lise Nordin (MP):

Fru talman! Jag börjar med att rikta ett tack till statsrådet Anna-Karin Hatt för att hon deltar i debatten. Larmrapporterna om klimatförändringar duggar tätt. Temperaturen beräknas stiga snabbare än tidigare beräknat. Om utsläppen fortsätter växa går vi, enligt Världsbanken, mot en fyragradig temperaturökning inom 50 år. Det är långt mer än vad jorden klarar. År 2012 kommer, enligt metrologerna, att bli ett av de varmaste år som någonsin uppmätts i världen. I takt med det växande klimathotet ökar den globala efterfrågan på förnybar energi. Hur snabbt man än försöker bygga nya kärnreaktorer kommer de aldrig mer än marginellt att kunna bidra till framtidens energisystem. I världen avvecklas det fler kärnkraftverk än det byggs nya. Det är bara de förnybara energikällorna som kan möta efterfrågan när olja, kol och gas behöver fasas ut. Det är därför mycket förvånande att regeringen inte vågar utreda möjligheten till ett helt förnybart energisystem. När Naturvårdsverket nyligen presenterade Färdplan 2050 - en strategi för klimat- och energipolitiken saknades ett scenario för 100 procent förnybar energi. Genom sitt direktiv till myndigheten har regeringen styrt utredningen så att de tvingats förutsätta ny kärnkraft. Att förutsätta kärnkraft år 2050 betyder utan tvekan att det ska byggas ny kärnkraft. Detta är en ny politisk inriktning från regeringen och som saknar stöd hos svenska folket. Enligt den senaste mätningen från SOM-institutet är det fler svenskar som vill avveckla kärnkraften än bygga ny. Det är 44 procent som vill avveckla och 35 procent som vill bygga ny. Stödet för den förnybara energin fortsätter i stället växa. Sverige har fantastiska möjligheter till förnybar energi. Men frågan om ett helt förnybart energisystem har märkligt nog aldrig utretts av svenska myndigheter. Riksdagen kommer i dag att rösta om förslaget från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att låta Energimyndigheten utreda när och hur Sverige kan nå 100 procent förnybar energi. Det svar regeringspartierna ger på vårt förslag är mycket nonchalant och förvånande. De skriver: "Utskottet anser inte att det är givet eller ens möjligt att skapa ett energisystem som helt bygger på förnybara energikällor." Fru talman! Det är förvånande att regeringspartierna kan vara så säkra på att ett förnybart energisystem inte är möjligt, när det aldrig utretts. I stället tycks regeringspartierna ge kärnkraften företräde framför ett hållbart och förnybart energisystem. Är de rädda att kärnkraften inte tål en jämförelse med ett förnybart alternativ? Fastän det saknas en statlig utredning finns det många oberoende rapporter som visar att Sveriges el- och värmeproduktion kan bli helt förnybar redan år 2030. Det finns många olika vägar Sverige skulle kunna gå för att nå ett helt förnybart energisystem. Låt mig, fru talman, ge ett exempel för att visa att det inte vore så svårt att avveckla kärnkraften. Förra året levererade kärnkraften 58 terawattimmar. Det finns ett planeringsmål för vindkraft om 30 terawattimmar. Energieffektiviseringsutredningen pekade på en lönsam potential att spara 35 terawattimmar. Detta ger totalt 65 terawattimmar jämfört med kärnkraftens 58. Det innebär att det räcker att nå målet för vindkraft och att använda energi på ett smartare sätt, som utredningen föreslår, för att kunna ersätta kärnkraften. Det här var bara ett exempel på hur man skulle kunna göra, men regeringen vågar inte titta på vilka möjligheter som finns att ersätta kärnkraften. Det snabbaste, billigaste och miljöbästa sättet att fasa ut fossil energi är att använda energin smartare och därmed kunna minska energianvändningen. Internationella energibyrån, IEA, skriver i sin årliga rapport World Energy Outlook att energieffektivisering är avgörande för att klara klimatmålen. Vidare fastslås att effektivisering redan är lönsam med dagens teknik men att det behövs politiska beslut för att sätta i gång. Sverige har en ovanligt hög energianvändning per person. En del kan förklaras av vår elintensiva industri och en del av att det är kallare. Men framför allt är skillnaden att Sverige har en regering som saknar politik för effektivare energianvändning. Att regeringen sedan den tillträdde har halverat stödet till energieffektivisering gör att hushåll och företag hålls kvar i onödigt hög energianvändning med dyra räkningar som följd. Nyligen beslutade regeringen att inte förlänga programmet för energieffektivisering inom industrin, det så kallade PFE-programmet. Regeringen skyller på EU:s regler om statsstöd men Danmark lyckas fortsätta med ett liknande program. PFE-programmet har varit ett av de mest framgångsrika verktygen för att använda energi smartare. Miljöpartiet vill ha kvar programmet och utvidga det till att omfatta fler företag. Inte nog med att regeringen under året misslyckats med att sätta byggregler för att använda energin smartare, förra veckan föreslog regeringen i en utredning att de kommuner som går före med klimatsmarta byggkrav ska hindras att göra det. Regeringens kamp för energislöseri är olycklig och gynnar varken miljö eller Sveriges konkurrenskraft. Medan regeringen vägrar se fördelarna med 100 procent förnybar energi blir det allt fler som ser just dessa fördelar. Under året har ett flertal organisationer och företag anslutit sig till ett sådant mål. Under hösten har en utredning från KTH presenterats som visar hur ett elsystem med enbart förnybara energikällor är möjligt. Författaren, professor Lennart Söder, skriver att dagens vattenkraft räcker gott för att täcka vindkraftens och solenergins variationer. Att som regeringen påstå att ett helt förnybart energisystem inte är möjligt blir ännu mer oförståeligt när Danmark över blockgränserna nyligen enats om just ett sådant mål. En global utblick visar att det är förnybar energi och energieffektivisering som är i fokus i energiomställningen. Försöken att bygga ny kärnkraft blir tvärtom alltmer avskräckande. Sedan 2005 pågår försöket att bygga kärnkraftverket Olkiluoto 3 i Finland. Kostnaden har stigit konstant och det senaste beskedet är att bygget beräknas kosta minst 8 miljarder euro. Kärnkraftverket kommer därmed att bli mer än dubbelt så dyrt som beräknat vid byggstart. Det innebär också att elen från detta kärnkraftverk kommer att vara långt dyrare än elen från dagens vindkraft. De länder som lyckas väl med förnybar energi och effektivisering är de som har breda politiska överenskommelser där politiken visar vägen. Sverige har legat långt fram i den utvecklingen men halkar nu efter när regeringen håller fast vid omoderna energilösningar. Branschföreningen för förnybar energi i Sverige menar att Sverige tappar industriinvesteringar. Fabriker för förnybar energiteknik flyttar utomlands eftersom den svenska marknaden är så svag. Energibranschens önskan om tydliga besked i energipolitiken är förståelig. Företrädare för regeringspartierna ger väldigt olika besked. Den 8 december i år skrev Centerpartiets partiledare Annie Lööf i en artikel: "Det bästa sättet att globalt minska världens beroende av uran är att minska vårt beroende av kärnkraften och att bygga ut den förnybara energin. Det är också inriktningen på Alliansens energipolitik." Alliansens energipolitik är alltså att minska kärnkraften och att bygga ut den förnybara energin, enligt Annie Lööf. Folkpartiet uttrycker en helt motsatt åsikt. Den 9 november i år sade Folkpartiets energitalesperson Eva Flyborg i en intervju: "Det är kärnkraft och vattenkraft som är det bästa sättet att producera el på. Jag är övertygad om att det kommer att byggas nya kärnkraftverk i Sverige." Att regeringspartierna har så olika uppfattningar förklarar varför deras energiöverenskommelse ger så lite guidning till marknadens alla aktörer. Kanske förklarar denna oenighet också varför den svenska utbyggnaden av förnybar energi nu går långsammare per år än den har gjort på 30 år. I stället för denna oklarhet behövs ett tydligt mål om framtidens energisystem. I Sveriges riksdag är det målet om 100 procent förnybar energi som faktiskt har stöd av en majoritet av ledamöterna. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet har alla uttryckt detta som mål. Men i dagsläget är det Folkpartiets politik för mer kärnkraft som har fått forma regeringens energipolitik i strid med väljarnas åsikt. Sverige förtjänar bättre än en energipolitik baserad på ideologiska låsningar. I dag har riksdagen chansen att besluta om en utredning av hur Sverige kan nå 100 procent förnybar energi. Vårt energisystem är i dag förnybart till hälften. Internationellt sett är det en hög siffra, men det betyder fortfarande att hälften är ohållbart. Samtidigt har Sverige bättre förutsättningar än de flesta länder. I underlaget till Färdplan 2050 poängterar Naturvårdsverket att det behövs breda energiuppgörelser i den framtida energipolitiken. En sådan utveckling skulle gynnas av en gemensam syn på att målet är ett energisystem baserat på förnybara energikällor. Första steget på den vägen vore att i dag rösta för en utredning av hur det är möjligt. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 och 5.

anf.51 Josef Fransson (SD):

Fru talman! Jag inleder med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer nr 3 och nr 7. Jag har inte deltagit i utskottets arbete tidigare, men jag har i alla fall noggrant gått igenom betänkande NU3. Jag kan konstatera att det i mångt och mycket är dyster läsning. Huvudförslaget lämnar mycket att önska. Om man ser till vänsterkantens motförslag blir man genuint rädd för ett regeringsskifte. Betänkandet är fullt av bombastiska siffror som saknar återkoppling till den verklighet som jag tycker att vi alla borde vara tvungna att förhålla oss till. Miljöpartiet talar, även i sitt anförande här, om 100 procent förnybart. De har satt detta mål till 2030 i sina förslag. Det är inte hemmahörande i verkligheten över huvud taget, som jag ser det. Jag skulle vara intresserad av att höra hur Miljöpartiet tänker sig att detta ska gå till, för det tycker jag inte att de har specificerat fullt ut såvida de inte tänker sig att tvångsstänga merparten av svensk elintensiv industri vintertid eller något liknande. Om man börjar titta på Miljöpartiets anslag för ändamålet ser man att de skjuter till 300 miljoner mer än regeringen trots att detta är förslag som man snarare borde tala om i termer av tiotals miljarder per år fram till 2030. Jag tycker inte att det är riktigt seriöst. Jag går nu över till att tala om allianspartierna. Det är förvisso inte speciellt mycket nytt för i år, utan det är sådant man har läst förr. Det är i stora delar samma ogenomtänkta politik som upprepas och som också bär djupa ärr av oförståndiga kompromisser. Det är givetvis glädjande att Alliansen på senare tid har kunnat enas om att man ska tillåtas ersätta gamla kärnkraftreaktorer med nya, men det återstår fortfarande svåra praktiska låsningar. Centerpartiet, som väl får anses vara Alliansens stora bromskloss för en sund utveckling inom energipolitiken bör förvisso ges viss kredd för förhandlingarna. Där har man i praktiken nästan omöjliggjort ny kärnkraft i och med kraven på att en reaktor ska stängas av för att en ny ska få startas samt att man måste bygga eventuella nya reaktorer på samma geografiska plats som dagens reaktorer. På så sätt utesluter man inte bara nya aktörer, utan man förhindrar också byggnation i de regioner, eller kanske den region, av Sverige där elunderskott råder. Detta är saker som måste få en lösning, som jag ser det, och troligtvis måste då en uppgörelse sökas där man lämnar Centerpartiet därhän. Min uppfattning är att kärnkraftens era bara har börjat. Nu har vi tränat oss i några årtionden, och snart är det dags att skapa nästa generations reaktorer som är långt säkrare och mer effektiva och vars avfall är långt mycket enklare att hantera. Fusionskraft kan än så länge vara lite av science fiction, men fjärde generationens kärnkraft verkar rimligen vara inom räckhåll inom några årtionden. Jag hoppas såklart att vi framgent kan få en bred parlamentarisk majoritet för en verklighetsförankrad energipolitik som innefattar ett reellt möjliggörande av ny kärnkraft, och såvida inte Socialdemokraterna har tillsatt en alldeles särdeles svag ledare är det rimligt att tro att han tids nog kommer att få med sitt parti på tåget. Fru talman! Jag tänker nämna några ord om vindkraft. Det finns mycket att säga om vindkraften och dess tillkortakommanden, inte minst vad gäller förvanskande av kulturvärden och landskapsmässiga värden och påverkan på boendemiljön för dem som råkar få ett verk uppsatt nära bostadsfastigheten. Men detta är bara en del av problemet. Man måste också ha klart för sig ett antal andra saker, nämligen att satsningarna på vindkraft har kostat och kommer att kosta Sveriges medborgare åtskilliga miljarder i olika former av subventioner och skattelättnader. Något annat som är helt centralt, men som många verkar missa, är att vindkraften levererar el oregelbundet och utan mänsklig kontroll. Detta innebär att vindkraften kanske inte alls levererar när efterfrågan på energi finns. När man planerar sin energiförsörjning måste man åtminstone vägledningsvis utgå från spetslasten de få timmar på året när elbehovet är som allra störst. Dessa toppbehov infaller vanligtvis vid köldknäppar på vintern, och då är produktionen från vindkraft påtagligt ofta obefintligt. Jag har gjort ganska noggranna studier av hur vindkraften producerar el i förhållande till vårt energibehov. Det är förvisso så att vindkraften generellt levererar mer ström på vinterhalvåret, men man måste ändå våga konstatera att man inte kan förlita sig på vindkraftsel när vårt energibehov är som störst. Just dessa dagar levererar vindkraften närmast ingenting. Ni får gärna komma förbi mitt kontor någon gång så ska jag visa lite diagram på detta. Jag avslutar med att konstatera att vindkraften kostar betydligt mer än den smakar, och den kan inte ersätta kärnkraften. Planeringsmålet om 30 terawattimmar vindkraftsel per år bör därför snarast avskaffas. Fru talman! Från vänster till höger talar man sig i betänkandet varm för solkraft, om än i väldigt olika utsträckning. Det är märkligt, för det tyder någonstans på att man helt har missat det faktum att Sveriges elbehov är störst just på vintern. Då är solceller i praktiken helt värdelösa i vårt mörka land. Ta bara de senaste veckorna och hur det har varit när man tittar ut. Det har gått dagar sedan jag senast såg solen, och det har också varit en del kalla dagar. Solceller kan alltså inte ersätta någonting, såsom vissa vill göra gällande. I stället tvingas man installera parallella system - ett som ska leverera på vintern när vi behöver kraften och ett annat som levererar ett ökat överskott på sommaren samtidigt som vi stänger av andra produktionsslag för att vi inte behöver speciellt mycket energi. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har svävat i väg rejält när det kommer till solenergi. De vill båda ha fyra terawattimmar solvärme och fyra respektive fem terawattimmar solel. Vänsterpartiet har dessutom specificerat en tidsram när man vill ha sin solkraft på plats, nämligen år 2020. Det är fem terawattimmar solel till 2020, med andra ord. Detta har möjliggjort att man kan räkna på vad kalaset skulle kosta. Solvärmen har jag lämnat därhän, men som alla förstår är det en mångmiljardsatsning. Här kommer dock några siffror när det gäller för fem terawattimmar solel. Vi börjar med investeringsstödet. Försiktigt räknat kan man konstatera att fem terawattimmar solel skulle kosta ungefär 120 miljarder kronor i investeringskostnader. Om man likt i dag skulle skjuta till 45 procent av investeringskostnaden i statligt stöd skulle staten få en utgift på 54 miljarder kronor, vilket blir nästan 8 miljarder per år fram till 2020. Sedan har vi ett skattebortfall. Hela Vänsterpartiets modell bygger nämligen på att medborgarna med solceller ska tillverka sin egen el med så kallad nettodebitering. Då förlorar staten, modest räknat, 54 öre per kilowattimme med dagens siffror. Det kan summeras till ungefär 2,7 miljarder årligen i uteblivna skatteintäkter. Det tycker jag är rimligt att man tar med i sina beräkningar. Elcertifikaten handlar om ytterligare någon miljard per år som faller på våra medborgares elräkningar. Sedan kommer det stora problemet med solkraft. Eftersom solkraften levererar elström nästan uteslutande på sommarhalvåret får vi problem. Fem terawattimmar solel skulle motsvara en genomsnittlig effekt på ungefär 570 megawatt. Men solcellerna producerar oregelbundet. När solen tittar fram någon dag - jag har jämfört med siffror i Tyskland som har goda studier på detta i och med att de har mycket solel - kan solelen leverera ungefär tio gånger så mycket som dessa genomsnittliga 570 megawatt. Det innebär att man ska mata in 5 000-6 000 megawatt solel en solig sommardag när industrijobbarna kanske ligger på stranden och inte alls är på jobbet och förbrukar strömmen. På sommaren kan energibehovet vara så lågt som 11 000 megawatt vissa dagar. Att då mata in 5 000-6 0000 megawatt på detta nät blir enormt problematiskt. Det måste vara uppenbart för var och en. Man kan titta på vad som har hänt i Tyskland med deras enorma satsningar på solkraft. Man tvingas dumpa överskottsel till sina grannländer när man får dessa effektspikar. Det har naturligtvis gjort grannländerna upprörda. Till exempel Tjeckien har ilsknat till och överväger att installera brytare vid gränsen till Tyskland för att slippa överbelastningar i det egna nätet. Nu har jag tagit upp några kostnader förknippade med Vänsterpartiets solcellsambitioner. Vänsterpartiet ska inte ensamt bära hundhuvudet för detta. Det är i princip lika illa, om inte än värre, från Miljöpartiets sida. Jag ska hålla mig kvar vid de 8 miljarder per år bara i investeringsstöd fram till 2020. Det skulle då vara intressant att titta på vad Vänsterpartiet i realiteten har avsatt i sin budget. Svaret är då 250 miljoner kronor. Det saknas alltså 7,75 miljarder kronor i budgeten för solcellsplanerna. Vänsterpartiet har därmed lyckats med bedriften att underfinansiera sin politik på detta område med ungefär 97 procent. Då kan man undra om detta är seriös politik. Fru talman! En stor andel sol- och vindkraft skapar, som jag tidigare sagt, kostsamma utmaningar när det kommer till att reglera och hantera toppar och dalar. På grund av vår välutbyggda vattenkraft har vi relativt gott om reglerkraft i Sverige, men möjligheterna är långt ifrån obegränsade. Kungliga Vetenskapsakademien rekommenderar att man på grund av den ändliga reglerförmågan begränsar vindkraftsutbyggnaden till maximalt tio terawattimmar årlig energitillförsel. Sedan måste man konstatera att vår reglerförmåga efterfrågas också av våra grannländer, inte minst Danmark, som under åratal har fört en högst bristfällig energipolitik. Att storskaligt lagra energi är inte att tänka på med dagens teknik. Rent tekniskt är det såklart möjligt. Men detta skulle vara förknippat med enorma investeringar, stora energiförluster och sannolikt också stor exploatering av naturvärden, beroende på vilken teknik man väljer att använda. Tills vidare är vi alltså bundna till energiproduktion som levererar samtidigt som effektbehoven finns. På grund av detta kan man alltså inte byta ut kärnkraften mot sol- och vindkraft som vissa vill göra gällande. Alternativen till kärnkraft heter kol och gas. Det ser vi nu inte minst i Tyskland där man bygger ut fossilbränsleverk som aldrig förr på grund av vansinnesbeslutet att stänga all kärnkraft. I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).

anf.52 Lise Nordin (MP):

Fru talman! Jag begärde ordet för att det kan vara intressant att få lite klarhet i Sverigedemokraternas energipolitik eftersom det är med deras stöd som regeringen driver sin energipolitik. Josef Fransson hade många invändningar mot förslaget att ha ett helt förnybart energisystem, men han hade inte några konkreta invändningar mot de utredningar som har gjorts. Det finns flera oberoende studier som visar att Sverige kan ha ett 100 procents förnybart elsystem till 2030. Jag kan bara utgå från att Sverigedemokraterna inte har läst någon av de studier som har gjorts. Påståendet att vindkraften skulle vara kostsam för Sverige vill jag bemöta med att Energimyndigheten har räknat på vad det har inneburit för svenska hushåll och företag att Sverige har byggt ut förnybar energi, framför allt vindkraft. Energimyndighetens slutsats är att trots att det ges ett visst ekonomiskt stöd via gröna elcertifikat har det med råge kompenserats av att priserna på el har sänkts på grund av att när man skjuter in mer el i systemet sjunker priserna. Vår statliga myndighet som jobbar med energifrågor har alltså landat i slutsatsen att den förnybara energiproduktionen i Sverige som har byggts ut har lett till sänkta elkostnader. Det vore intressant att höra hur Sverigedemokraterna kan göra en helt annan bedömning. Beträffande påståendet att kärnkraften skulle vara stabil och billig kan jag säga att det räcker med att titta på vad som har hänt under de senaste vintrarna. Vindkraften i Sverige har levererat mer stabilt än kärnkraften under de senaste åren. Kärnkraftsprojektet i Finland har visat hur dyrt det är att bygga nya kärnkraftverk. Kärnkraftverket kommer att bli mer än dubbelt så dyrt som man beräknade vid byggstart. Det kommer att innebära att kärnkraftselen blir dyrare än vindkraftselen. Jag har en sista fråga till Sverigedemokraterna. Om de är så säkra på sin sak, varför vill de då inte rösta för att låta Energimyndigheten göra en utredning om 100 procent förnybar energi, så att vi kan få ett sådant diskussionsunderlag?

anf.53 Josef Fransson (SD):

Fru talman! På sätt och vis skulle jag faktiskt välkomna en utredning om 100 procent förnybar energi. Men det är inte jag som har varit med och tagit beslut om detta, utan det är näringsutskottet. Just med tanke på den bild som Miljöpartiet, Vänsterpartiet och i viss mån också Socialdemokraterna målar upp om att detta på något sätt skulle vara möjligt att genomföra utan att föra Sverige in i en allvarlig ekonomisk kris skulle det vara intressant om en sådan utredning gjordes. När man tittar på Miljöpartiets svar på hur man ska göra detta har man tillfört några hundra miljoner helt eller dit för utgifter som troligtvis landar på tiotals miljarder per år. Det skulle därför vara mycket intressant att få dessa siffror på pränt. Jag vet inte om ni i Miljöpartiet själva har gjort någon ekonomisk analys av de föreslagna fyra terawattimmarna solel. Mig veterligen har det inte satts något årtal på när detta ska vara på plats. Om man inte vet om det handlar om hundra år eller om tio år blir det svårt att räkna på det. Men det skulle vara mycket intressant att höra om Miljöpartiet har gjort någon sådan beräkning och vilka siffror man i så fall har kommit fram till. Jag kan lova att jag har räknat försiktigt. Jag har förutsatt att det inte försvinner en massa pengar i administration eller liknande. Lise Nordin tar även upp projektet i Finland. Om det har kostat lite mer än beräknat må så vara. Det är ett testprojekt och en reaktortyp som aldrig någonsin har byggts någonstans i världen tidigare och som ska uppfylla en rad nya tekniska krav, såvitt jag har förstått i alla fall. Då är det inte så konstigt att det kan dra ut på tiden. Men det hävdas att vindkraftsel skulle bli billigare. Det kan den kanske bli per kilowattimme i något extremfall. Men hela vindkraftsbranschen är uppbyggd av subventioner. Det kan knappast ens Lise Nordin förneka.

anf.54 Lise Nordin (MP):

Fru talman! Att det skulle vara något extremfall att kärnkraft kan bli dyr som i Finland - ja, det finns bara försök att bygga ny kärnkraft på två platser i Europa, och båda dessa har blivit mycket dyrare än planerat. Det som nu snarare rapporteras när det gäller energinyheter är alla de företag som drar sig ur planerade försök att bygga ny kärnkraft. Nu senast är det Eon som drar sig ur att bygga ny kärnkraft i Finland därför att det är så dyrt. Jag är väldigt tacksam att vi i Sverige ändå har haft tydlighet i att det inte kommer att kunna byggas någon ny kärnkraft utan statliga subventioner. Är det ett statligt stöd till att bygga ny kärnkraft som är Sverigedemokraternas politik för hur vi ska ersätta dagens gamla och skruttiga kärnkraftsreaktorer? Kostnaden för att bygga ut ett helt förnybart energisystem bör bli mycket lägre än för att bygga ny kärnkraft. Runt om i världen är det den förnybara energin som växer snabbast, därför att den är mest konkurrenskraftig. Försöket i Finland visade att den förnybara energin via vindkraften redan är billigare än dagens kärnkraft. Det jag ser som en viss ljuspunkt är när Josef Fransson säger att Sverigedemokraternas ståndpunkt att inte låta utreda detta kanske inte var så genomtänkt. Det är fortfarande inte för sent att ändra sig; klockan halv fyra i dag kommer alla ledamöter i Sveriges riksdag att kunna rösta för en utredning om 100 procent förnybar energi så att den svenska energidebatten kan komma ett steg framåt. Att det är möjligt att genomföra en omställning till 100 procent förnybar energi stöds av att Danmark nyligen, över partigränserna, har fattat beslut om ett sådant mål. Vårt grannland har äntligen gett energibranschen den tydlighet som även den svenska marknaden efterfrågar.

anf.55 Josef Fransson (SD):

Fru talman! Efter att jag har stått i talarstolen och någorlunda detaljerat redogjort för vad det kostar att installera fem terawattimmar solkraft tar Lise Nordin upp hur dyr kärnkraften ska bli i Finland. Här bygger man alltså för 8 miljarder euro, vilket väl blir ungefär 60-70 miljarder kronor - jag ska inte räkna spontant här och nu. Då får man enligt den uträkning jag gjorde tre gånger så mycket effekt jämfört med Vänsterpartiets solkraftsambitioner. Det är dessutom energi som producerar baskraft som fungerar även på vintern, och det är ju då vi behöver kraften. Jag vet inte vad Miljöpartiet och Vänsterpartiet har tänkt att vi ska ersätta solkraften med på vintern. Som jag också sade i mitt anförande har vindkraften precis samma problem. Vattenkraften kan inte hantera hur mycket förnybart som helst. Vattenkraften efterfrågas dessutom av våra grannländer, som kanske har fört just den politik Miljöpartiet vill föra lite längre. Det finns en efterfrågan på svensk reglerkraft även utomlands. Jag tycker nog alltså att det är mer ekonomiskt försvarbart att investera i kärnkraftverk som blir lite för dyra än att investera i solkraftsanläggningar som dessutom inte fungerar när vi behöver energin och till råga på allt antagligen är ungefär tre gånger så dyra per kilowattimme.

anf.56 Kent Persson (V):

Fru talman! Jag vill hälsa statsrådet välkommen till debatten. Det var intressant att lyssna till Josef Fransson och hans hemmasnickrade utredningar av ekonomisk art. Jag får se om jag hinner kommentera dem någonstans, men vi kan i alla fall konstatera att det inte var en siffra rätt. Fru talman! Vi räknar med att världen har en befolkning på ungefär nio miljarder 2050. Det är alltså ytterligare två eller tre miljarder människor som ska dela på jordens resurser och tillgångar av billig energi. Det är klart att detta kommer att skapa utmaningar för världen på många olika sätt. Vi vet att tillväxtländerna - Indien, Kina, Brasilien, länderna i Afrika - kommer att kräva sin beskärda del av jordens resurser i form av naturtillgångar och energi. Det är klart att det blir utmaningar för oss i västvärlden, inte minst för Sveriges del. Vi kan dessutom lägga till den klimatutmaning hela världen står inför. Om vi tittar på Världsbankens senaste rapport, där man beräknar att medeltemperaturen med fortsatt business as usual kommer att ligga fyra grader celsius högre, förstår vi att detta inte är hållbart. Denna bild bekräftas också av flera olika rapporter. IEA, alltså OECD:s energibyrå, visar på samma utveckling - om vi fortsätter som vi gör i dag har vi egentligen redan 2017 intecknat det miljöutrymme vi skulle ha fram till 2035. Det kommer att bli enorma utmaningar om vi inte gör någonting. Sverige har väldigt bra förutsättningar att klara av att hantera utmaningarna, och i likhet med Socialdemokraterna och Miljöpartiet tycker vi att det är rimligt att vi tar fram en strategi för hur Sverige skulle kunna se ut med 100 procent förnybar energi. Hur skulle det kunna se ut? Jag förstår inte att vi inte skulle kunna ha en sådan utredning till grund för fortsatt diskussion här i Sverige. Den andra del som gör mig bekymrad när man ser till vilka möjligheter vi egentligen har är energieffektiviseringen. Energibyrån, IEA, visar på att det genom energieffektivisering med redan befintlig, lönsam teknik går att spara ungefär hälften av energin. Det är alltså utan att göra något ytterligare. På det sättet skulle vi kunna nå klimatmålen och ha större möjligheter att nå tvågradersmålet. Det är den acceptabla nivån för medeltemperaturen att öka, där effekterna är hanterbara. Detta vet givetvis regeringen sedan tidigare, och trots det händer det ingenting. För att bekräfta bilden att det går att spara - att energieffektivisera - har Iva, Ingenjörsvetenskapsakademien, för ett par veckor sedan presenterat sin analys av energieffektivisering. Man pekar där på att det går att halvera energikonsumtionen inom byggnaderna. Då ska vi veta att byggnationen står för ungefär 40 procent av vår energiförbrukning. Det vi talar om är alltså nivåer som skulle kunna spara bort hela kärnkraften i Sverige. Energieffektiviseringen skulle enligt Iva gå att genomföra i Sverige genom skärpta byggkrav. Dessa skärpta byggkrav bygger egentligen på ett EU-direktiv som säger att vi ska ha skärpta byggkrav för att klara av energieffektiviseringen. När vi behandlade propositionen om nära-nollenergibyggnader i våras hände ingenting. Trots att det fanns utredningar som visade på att vi skulle kunna gå fram mycket snabbare i Sverige med energieffektivisering inom byggnationer lägger sig regeringen på en nivå som ligger långt över vad branschen vill och vad en stor del av Kommunsverige vill. Jag förstår inte alls varför man från regeringens sida visar denna nära-nollenergiaktivitet. Det bekräftas också nu när programmet för energieffektivisering, PFE, upphör. Det är ingen ersättning och inget nytt, utan vi ska vänta och se och jobba på frågan, som ministern har skrivit som svar på denna proposition. Det är klart att detta blir utmanande, och det blir svårt för oss att nå de uppsatta målen om ett helt förnybart energisystem. Energieffektivisering är nämligen grunden för att klara de mål vi har. Det är också grunden som gör att vi kan göra vår industri mer konkurrenskraftig. Det skrev faktiskt regeringen i budgetpropositionen för 2012: Energieffektivisering utgör grunden för ett hållbart samhälle och en konkurrenskraftig industri. Nästan ordagrant står det så i propositionen, och jag kan inte se att regeringen har sagt något annat inför 2013 och framåt. Så lite mer aktivitet när det gäller energieffektivisering skulle vara på sin plats för att vi ska nå målen. Den andra delen gäller vindkraften och certifikatsystemen. Vi kan se att det behöver göras en översyn betydligt snabbare än vad regeringen har sagt tidigare när det gäller certifikaten. Det finns en kontrollstation 2015, men en sådan borde finnas redan nu för att se en förändring av kvoten och även höja ambitionerna. Annars slår vindkraften i taket. Då, Josef Fransson, ska vi veta när det gäller certifikaten att vindkraften står för 30 procent; resten, 70 procent, gäller för bioenergi och vattenkraft. Vad kostar det per kilowattimme per hushåll, ett hushåll som förbrukar 5 000 kilowattimmar per år? Det är 3 öre per kilowattimme som jag subventionerar vindkraften med, 3 öre. Jag har råd med det. Det andra är att vi måste sätta fart på utbyggnaden av det förnybara som en strategi om vi ska nå målen. Vi har tagit med solelen som en del, och vi föreslår ett planeringsmål, Josef Fransson. Ett planeringsmål är inte detsamma som ett mål att det ska byggas ut 5 terawattimmar, utan man sätter upp ramen. Man tittar på vad det finns för förutsättningar. Går det eller går det inte? Man gör alldeles som man har gjort i fråga om vindkraft. Därför kan du inte räkna på det. Det är två viktiga delar till som vi föreslår i våra motioner om energi. Det gäller forskning, och den frågan ska vi behandla senare, men det finns anledning att ta upp den även nu. Det gäller forskning om smarta nät. Jag vet att man driver det från regeringens sida, och det är bra. Men det gäller också forskning om lagring. Det är det som är grejen med det hela. När vi har löst lagringsfrågan - ta vindkraft eller solenergi - då har vi löst hela energiproblematiken. Jag tycker att det faktiskt är en lättare väg att gå än genom att forska på fusionskraft eller fjärde, femte eller sjätte generationens kärnkraft, som ligger oerhört långt fram i tiden. Löser vi lagringsfrågan - det kan vara med vätgas, det kan vara med annat - har vi löst väldigt mycket av våra energipolitikfrågor. Det är den väg som vi borde gå. Jag yrkar bifall till reservationerna 4 och 6, och jag står givetvis bakom mina övriga reservationer.

anf.57 Josef Fransson (SD):

Fru talman! Det var betryggande att få veta att Vänsterpartiets förslag på en ram på fem terawattimmar solkraft till 2020 inte betyder att man ska bygga fem terawattimmar solkraft till 2020. Det är som sagt betryggande, för det hade varit väldigt dåligt för Sverige. Frågan är väl hur mycket man har tänkt sig att den här ramen ska utmynna i. Det hade varit intressant att veta ifall Vänsterpartiet över huvud taget har funderat över kostnaderna för det, vem som ska betala och vilka samhällskostnader som uppstår i samband med det. Jag sade att fem terawattimmar solel skulle kosta ungefär 120 miljarder bara i investeringskostnader. Om man hade systemet med 45 procents investeringsstöd skulle det kosta ungefär 8 miljarder per år. Oavsett om man nu ska ha dessa fem terawattimmar solkraft eller inte fram till 2020 blir det ändå intressant vad det görs för beräkningar. Hur får man ihop det att man endast utökar regeringens budget något lite men ändå landar på en totalsumma på 250 miljoner kronor för utbyggnad av solkraft? Den siffran är inte i närheten av det förslag som man faktiskt lägger fram. Det kan vi resonera lite kring.

anf.58 Kent Persson (V):

Fru talman! Den kostnad som vi har tagit upp är investeringskostnaden, det som enskilda personer har möjlighet att få stöd med för installation av solvärme eller solel helt enkelt. Hur mycket det räcker till, ja, där har regeringen föreslagit ett stöd, och vi har lagt på ytterligare lite grann. Planeringsstöd är till för att man ska planera. Var finns de bästa förutsättningarna? Man gör alldeles som man har gjort när det gäller vindenergi. Man ska inte bygga vindkraft där det inte finns goda förutsättningar. Det är både dumt och kostnadsineffektivt. Samma sak är det med solenergi. Vi har likartade förutsättningar som i Tyskland, där man har lyckats utveckla det här väldigt bra med sitt fastprissystem. Det är det som har dragit i väg kostnaderna, men det föreslår inte vi utan ett nettodebiteringssystem kopplat till det. Det viktiga är - och det gäller all energiproduktion, oavsett om det är vindkraft, solenergi eller ny kärnkraft - behöver nätet byggas ut. Nätet ska ha den kvaliteten att man kan klara av fluktuationerna i systemet. Gör man inte det håller ingen energibyggnad, för det är det som är grunden. Beträffande solenergins potential - beräkningarna är i och för sig ett par år gamla - beräknades kostnaden till 1,50 per kilowattimme. I dag vet vi att det är betydligt billigare att producera solenergi än tidigare.

anf.59 Josef Fransson (SD):

Fru talman! Kent Persson tar upp Tyskland som ett föregångsland. Han är väl inte först att göra det. Jag har hört många gånger förr att Tyskland är ett gott föredöme. Det är inte min uppfattning att Tyskland är ett föredöme att ta efter, inte minst på grund av deras solenergipolitik. Som jag sade i mitt anförande har det fått effektspikar som gör att man tvingas dumpa energi till kringliggande länder som inte vill ta emot det därför att de får överbelastning på nätet. Dessutom har det kostat den tyska befolkningen enorma pengar. Man pratar om i runda slängar 700 miljarder kronor. Så mycket har det kostat i olika former av subventioner och investeringar. Resultatet av tysk energipolitik där man väljer att stänga ned kärnkraften ser vi. Som jag sade i mitt anförande går det inte att ersätta kärnkraften med vindkraft och solkraft, för vi har inte tekniska möjligheter att göra det. Därför bygger man kolkraft- och gaskraftverk i sällan skådat tempo i Tyskland i dag. Jag vet att Vänsterpartiet talar i ett väldigt högt tonläge i klimatfrågan. Är det modellen man vill ha, att ersätta kärnkraften med andra fossila bränslen? Den sista frågan, som är ganska central, är: Vad ska vi ersätta solkraften med på vintern? Titta ut nu - jag tror inte att solcellerna ger speciellt mycket. Vad ska vi ha på vintern? Varför ska vi egentligen ha solkraft på sommaren när vi inte behöver mer energi?

anf.60 Kent Persson (V):

Fru talman! Josef Fransson talade om den misslyckade politiken i Tyskland när det gäller solenergi. Jag vet att en väldigt stor del av den tyska befolkningen inte delar den uppfattningen utan anser den vara väldigt bra. En majoritet av tyskarna är fortfarande kritiska till kärnkraften. Det byggs inga nya kolkraftverk i Tyskland som inte är beslutade innan avvecklingsplanerna togs fram. Det är viktigt att hålla reda på vad som är rätt och fel i detta. Josef Fransson tycks inte ha lyssnat speciellt noga på mitt anförande när jag pratade om den energipolitik som Vänsterpartiet står för. Den viktiga delen i energipolitiken är energieffektivisering. Vi måste hushålla med energi. Vi måste använda den så effektivt som möjligt. Det är framför allt en fråga om att hushålla med våra resurser på ett sådant sätt att våra barn och barnbarn har tillgång till energi på ett billigt och för industrin konkurrenskraftigt sätt i framtiden. Det är grunden. Sedan ska det kompletteras med utbyggnad av förnybar energi, vilket vi har mycket gott om och bra förutsättningar för här i Sverige. Det gäller bioenergi, effektivare vattenkraft och vindkraft. Solkraften kommer att vara en liten del. Det kommer inte att vara så mycket solkraft, men den kommer att finnas där. Kompletterar vi detta med nettodebitering ger vi ett incitament för vanliga människor och vanliga hushåll att bli mer effektiva och mer känsliga för vad som händer i samhället och kunna ta aktiv del i energipolitiken.

anf.61 Cecilie Tenfjord-Toftby (M):

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna. Energi är en förutsättning för allt liv. Under en IVA-debatt för ett tag sedan kom en äldre herre fram till mig och påpekade att man inte kan prata om energiproduktion. Energi bara är, sade han, fast den kan anta olika former. Som han helt korrekt påpekade är inte energi något vi kan producera eller konsumera, men för enkelhetens skull kommer jag ändå att använda av orden "energiproduktion" och "konsumtion", och hoppas att min vän från IVA kan ha överseende med det. År 2009 fick Sverige en historisk energi- och klimatöverenskommelse som det beslutades om här i denna kammare. Den slog fast att vår energiproduktion ska bestå av vattenkraft, kärnkraft och nya förnybara energikällor. Vi ska ha en energiproduktion som är klimatvänlig, och vi ska producera el till konkurrenskraftiga priser. Alliansens överenskommelse är stark och tydlig. Fru talman! I dessa Dohatider med Kyotoavtal blir vi påminda om de stora utmaningar som världen står inför med ett växande klimathot. Användandet av fossila bränslen, och då speciellt kol, är ökande. Naturgasens andel växer, och oljeberoendet ser inte ut att släppa sitt hårda grepp om världen under de kommande generationerna. Utmaningarna kräver att samtliga länder anstränger sig. Sverige har antagit EU:s 2020-mål och kommer med all sannolikhet att uppfylla dem med råge. Vi måste nu börja planera inför det som kommer efter 2020. Det är därför positivt att regeringen i denna budget så tydligt markerar vikten av satsningar på forskning, utveckling och innovationer. Även energiforskningspropositionen, som kommer att behandlas här i kammaren på andra sidan årsskiftet, visar tydligt i vilken riktning som Alliansen vill se Sverige gå. Fem viktiga, vägledande punkter i energiforskningspropositionen är att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta, att forma ett kraftsystem som klarar av att ta emot alltmer förnybar energi, att öka energieffektivisering i bebyggelse, att öka användningen av bioenergi och att energieffektivisera industrin. Tillsammans med satsningarna i dagens budget kommer energiforskningspropositionen att leda Sverige mot ett hållbart, klimatsmart och konkurrenskraftigt energisystem. Fru talman! Vi har i Sverige mycket bra förutsättningar för att klara omställningen till ett klimatsmart energisystem. Vår elproduktion är näst intill utsläppsfri. Vi kommer att nå 50-procentsmålet för andelen förnybar energi 2020. Vi har vattenkraften att tacka för att Sverige aldrig har behövt hamna i kolkraftsberoende. Kärnkraften, som står för 40 procent av vår elproduktion, är med och säkrar låga CO2-utsläpp. Vi har en ständigt ökande andel förnybara elproducenter, biobränslen, vind och sol. Inte alla länder, inte ens i vårt närområde, har samma förutsättningar som Sverige. I Tyskland blir fossilberoendet mycket tydligt med kärnkraftsbeslutet. Den billiga brunkolen vinner i konkurrensen mot den något renare naturgasen. Den storskaliga elproduktionen i landet blir ständigt mer fossil- och utsläppstung. Småskalig solel klarar inte av att balansera det tyska elbehovet. Nu står Tyskland snart inför en märklig situation där ägarna av gammal, smutsig kolkraft kanske inte ens får tillstånd att stänga ned sin produktion. Det är ingen bra situation för vare sig den tyska konsumenten eller den tyska konkurrenskraften och i alla fall inte för det globala klimatet. Fru talman! Sverige ska ha ett hållbart energisystem. Det ska vara hållbart för miljö, klimat och konsument. Om vi gör felaktiga avvägningar och resultatet blir ohållbart för den ena delen förlorar vi. En utveckling som driver upp energikostnaderna driver även företag och arbetstillfällen ut ur landet. En utveckling som inte tar hänsyn till den lokala miljön, och det inkluderar även de människor som bor där, hotar levnadsdugliga miljöer och målet om att hela Sverige ska leva. En utveckling som äventyrar vårt globala klimat hotar alla övriga områden inom samtliga politikområden. Det är mot bakgrund av detta som Alliansen lägger fram dagens budgetförslag. Det är ett förslag som är hållbart för hela kedjan och inte bara för enstaka mål. Fru talman! Klok produktion och smart konsumtion ska främjas och belönas. I budgeten finns satsningar på forskning och utveckling. De närmaste tio åren kommer Sverige att lägga 13 miljarder kronor på energiforskning. Energieffektivisering kommer tillsammans med EU:s energieffektiviseringsdirektiv att bli en av de största satsningarna på energiområdet de närmaste åren. Kommunernas energirådgivare spelar givetvis en viktig roll här, då kunskap hos den enskilde är avgörande för hur väl vi kommer att lyckas. PFE-programmet har, som tidigare talare har påpekat, varit mycket lyckosamt och pågår fram till 2017. Då det strider mot EU:s statsstödsregler måste regeringen nu skyndsamt ta fram ett nytt program med samma måluppfyllelse men som håller sig inom EU:s regelverk. Det bästa vore självfallet om EU kunde ta PFE-programmet och göra det till sitt, då detta är ett program som bara skapar vinnare. Det handlar om ökad konkurrenskraft, bättre energieffektivitet och lägre utsläpp. Energikartläggningscheckar, CO2-beskattning och de internationella utsläppsrätterna påverkar även energianvändandet. Beslutet om timvis mätning, som vi fattade tidigare, kommer att bli ett viktigt incitament och verktyg för den enskilde att få kontroll över, och därmed få ned, sin elförbrukning. Just nu pågår flera utredningar om hur effektiva de befintliga åtgärderna har varit. Riksrevisionen utför en granskning som ska presenteras i maj 2013. Efter ett tillkännagivande från riksdagen pågår även ett arbete inom Regeringskansliet för att bedöma styrmedlens effektivitet. Det är speciellt riktat mot den internationellt konkurrensutsatta industrin. Från vissa delar av oppositionen hörs i dag röster som vill se större och mer omfattande satsningar på energieffektiviseringsområdet. Med tanke på de utredningar som pågår och speciellt med tanke på att det var oppositionen som tog initiativ till tillkännagivandet hade jag kanske förväntat mig att de i alla fall ville invänta Riksrevisionens bedömning. Vi hanterar trots allt skattebetalarnas pengar, och då ska vi använda dem klokt där de ger mest effekt och bäst måluppfyllelse. Jag är 100 procent säker på att vi kommer att ha anledning att återkomma med fler förslag inom energieffektiviseringsområdet i denna kammare. Fru talman! Även om vi kan effektivisera bort den onödiga delen av vår elförbrukning kommer det alltid att finnas kvar en nödvändig del. Den är nödvändig för den enskilda individen, för industrin, för jobben och för välfärden. Vi måste ha ett säkert och hållbart elsystem. Tidningarnas rubriker visar hur låg acceptansen är i samhället för såväl strömavbrott som för höga elpriser. Vi måste säkra elleveranserna, och vi måste leverera till rimliga priser. För att öka utbudet och variationen i den svenska elproduktionen har Sverige valt de gröna elcertifikaten. Vårt certifikatsystem får fram den mest kostnadseffektiva förnybara elproduktionen. Det gynnar klimatet och det gynnar ekonomin. Andelen vindkraft i systemet växer till nya rekordnivåer. Biobränslen är en viktig del av vår elproduktion, och solel är på väg in i systemet. Elcertifikaten är robusta och förutsägbara, och i år ansluter sig även Norge. År 2015 planeras en kontrollstation för att se över om systemet uppfyller våra mål och ambitioner. Vissa riktade åtgärder kan ändå behövas, och därför förlängs stödet för installation av solceller till och med 2016. Vi har sett en ständig minskning av priset på solpaneler, mycket på grund av en ökad import från Kina. Från branschens sida säger man sig ha sett en nedgång på mellan 50 och 70 procent på priset det senaste året. Detta gynnar självklart den enskilda konsumenten. Arbetet med att få fram en modell för nettodebitering kommer ytterligare att stärka lönsamheten med att installera och producera sin egen solel eller annan småskalig förnybar el. Fru talman! Även om det småskaliga växer kommer vi ändå under överskådlig framtid vara beroende av en solid basproduktion som kan garantera en säker tillgång på el även när det inte blåser eller när solen inte skiner. I Sverige är det vattenkraft och kärnkraft som historiskt har säkrat den svenska elproduktionen. Vattenkraftens roll borde vara oomtvistlig. Den är förnybar, stabil, rimlig och kan användas som reglerkraft. Det är då oroväckande när det från vissa håll inom den rödgröna oppositionen sägs att vattenkraften är överskattad som reglerkraft och man ifrågasätter vattenkraftens framtid i det svenska elsystemet. Kärnkraften har under flera år varit en het fråga i debatten. Vi levde länge med ett avvecklingsbeslut, men ju närmare vi kom tiden då kärnkraften skulle vara utfasad, desto tydligare blev det att så inte skulle bli fallet. Under tiden gjordes bara de nödvändigaste investeringarna. När riksdagen 2010 uttalade att kärnkraften har en viktig plats i den svenska elproduktionen och öppnade för att ersätta de tio befintliga reaktorerna med tio nya startade ett gediget upprustnings- och moderniseringsarbete. Detta arbete borde ur produktionssynpunkt ha varit genomfört tidigare, men de ekonomiska incitamenten fanns inte. De senaste åren har nödvändiga uppgraderingar och moderniseringar gjorts. Kärnkraften kommer under överskådlig tid att vara en viktig del av den svenska elproduktionen, och vi välkomnar dem som vill byta ut omoderna reaktorer mot nya, effektivare reaktorer som även har en betydligt högre säkerhet inbyggd från grunden. Fru talman! Sveriges elproduktion utvecklas, och då måste även näten följa med. Vi behöver ett modernt nät för att klara av bland annat timmätning och den framtida nettodebiteringen. Anslutningen av ny, förnybar el kräver utbyggnader, och förutsättningen för en europeisk elmarknad är ett väl utbyggt stamnät inom Sverige och ökad överföringskapacitet till våra grannländer. Obalansen mellan norra och södra Sverige med hög elproduktion i norr och hög konsumtion i söder kan rättas till bland annat med den nya Sydvästlänken som ska stå klar under det första kvartalet 2015. Fru talman! Energi är. Den kan inte produceras och den kan inte försvinna. Den kan bara ändra form. Debatten om hur framtidens energisystem i Sverige ska se ut kommer att stanna kvar hos oss under överskådlig framtid. Det är en av våra viktigaste frågor som påverkar hela samhället. Vi i Alliansen har en samlad och tydlig energipolitik. Men även energipolitiken måste ta hänsyn till ändringar i samhället. Vi har målen, vi har inriktningen, och vi kommer ständigt att återkomma till denna kammare med konkreta besked om hur riktningen ska bibehållas och målen nås. (Applåder) I detta anförande instämde Jonas Jacobsson Gjörtler, Olof Lavesson, Jessica Polfjärd, Hans Rothenberg och Boriana Åberg (alla M) samt Maria Fälth (KD).

anf.62 Ann-Kristine Johansson (S):

Fru talman! Det är intressant att lyssna till Cecilie Tenfjord-Toftby. Jag misstror inte ditt engagemang och din äkta känsla för energipolitiken. Du och jag möts ju många gånger i energidebatter utanför det här huset, och vi har ofta hört varandras ställningstaganden. Men jag saknar mer av det visionära som jag anser är vårt politiska ansvar att fundera och resonera kring. Jag vill fråga Cecilie Tenfjord-Toftby: Tror du på er överenskommelse som du berättade så tydligt om och som du sade är unik? Vi hade under vår tid i regeringen en uppgörelse över blockgränserna. Vänstern, Socialdemokraterna och Centerpartiet hade en energipolitik tillsammans, så det är inte så unikt som Cecilie Tenfjord-Toftby vill få det att verka som - jo, inom borgerligheten kanske det är det. När det gäller överenskommelser utan den här breda enigheten som många efterfrågar och som jag efterlyste i mitt anförande undrar jag vilket ansvar Moderaterna, som är det klart största partiet inom borgerligheten, tar för att trygga konkurrensen och utvecklingen för den svenska industrin. Många efterfrågar stabilitet och långsiktighet, och du och jag möter ständigt den efterfrågan utanför det här huset. Vad svarar Cecilie Tenfjord-Toftby på det? Vi har ett val 2014. Kanske vore den en idé att se om man inte kunde sätta sig ned tillsammans över blockgränserna och fundera på: Hur ska det framtida energisystemet se ut? Hur får vi det stabilt och långsiktigt? Vi är med om ni bara vill ha en diskussion med oss.

anf.63 Cecilie Tenfjord-Toftby (M):

Fru talman! Svaret på den första frågan är ja. Kommentaren till det du berättade om er energiöverenskommelse är att skillnaden är att vår energiöverenskommelse faktiskt är beslutad i denna kammare. Löst samarbete mellan politiska partier kan ändras från dag till dag. Beslut som fattas i denna kammare står fast fram till den dag då ett annat beslut fattas i denna kammare. Det är viktigt att få fram. Det är viktigt för oss, för det visar hur stabil vår energiöverenskommelse inom Alliansen är. Det här är inte lösa överenskommelser. Det är inte resultatet av samtal på partikontor. Det här är ett beslut som är fattat av Sveriges riksdag, det högsta beslutande organet i Sverige. När det gäller en blocköverskridande energiöverenskommelse skulle en sådan såklart kunna vara bra. Men frågan är vem man ska prata med på andra sidan blockgränsen. Vi har i dagens energidebatt hört att oppositionen inte precis är samlad. Miljöpartiet tar upp feed in-systemet som de gärna vill ha. Vänstern säger i dag nej till det, fast Jonas Sjöstedt sade för ett tag sedan i en debattartikel att man skulle kunna tänka sig det. När det gäller vattenkraften menar Miljöpartiet att vattenkraften bör minskas, i alla fall från elcertifikatssystemet. Socialdemokraterna har i sin motion sagt att man inte får röra elproduktionen från vattenkraften. Vänsterpartiet säger att vattenkraften är oerhört viktig. Och hur det ser ut inom oppositionen vad gäller kärnkraftsfrågan ska vi inte snacka om.

anf.64 Ann-Kristine Johansson (S):

Fru talman! Cecilie Tenfjord-Toftby skryter över eller berömmer denna överenskommelse som är beslutad i kammaren. Ja, med några få rösters övervikt. Hur stabilt är det egentligen? Hur långsiktigt är det? 2014 är det val. Då kan det bli en helt annan regering, kanske utan ett antal partier som i dag finns i riksdagen. Vi vet inte, och det är bekymret för energibranschen, för industrin, för konsumenterna. När man inte vet hur energipolitiken ska se ut mer än fyra år i taget är det ett bekymmer. Det är rätt som Cecilie Tenfjord-Toftby säger att vi behöver ha beslut fattade i Sveriges riksdag, vårt högsta beslutande organ. Jag håller med fullständigt. Det är jätteviktigt. Tänk om vi kunde få en bred överenskommelse, som håller ett antal år, på samma sätt som man gjort i Tyskland och i Danmark. Det skulle ge stabilitet - också när regeringen åker till Bryssel för att förhandla om frågor gällande energipolitiken. Det finns underlag. Nyligen kom Naturvårdsverket med Färdplan 2050, ett underlag som vi kan börja diskutera. Vi vill ha en utredning när det gäller förnybart på lång sikt, 100 procent förnybart. Det kan finnas ytterligare annat. Vi behöver ett antal underlag för att kunna sätta oss ned och diskutera. Sedan finns det knäckfrågor, vilket Cecilie Tenfjord-Toftby tog upp. Vattenkraften är en sådan. Där vill jag gärna höra Cecilie Tenfjord-Toftbys syn på det som jag tog upp om vattenkraften och mina bekymmer gällande målkonflikten. Jag tror att vi är helt överens om att vattenkraften är basen framöver. Den är oerhört viktig. Ett bekymmer är om produktionskapaciteten minskar på grund av lagstiftning och ett antal direktiv.

anf.65 Cecilie Tenfjord-Toftby (M):

Fru talman! Ja, när det gäller vattenkraften tror jag att Socialdemokraterna och Alliansen är väldigt överens. Jag blir glad för den skrivning som fanns i Socialdemokraternas motion, som inte gick till oss utan till civilutskottet. Samtidigt visar det på splittringen inom den rödgröna oppositionen. Miljöpartiet har en helt annan syn på vattenkraften än Socialdemokraterna. När ni, Ann-Kristine Johansson, säger att ni vill bli inbjudna till samtal för en blocköverskridande energiöverenskommelse undrar jag - det är en retorisk fråga eftersom Ann-Kristine inte har möjlighet till ytterligare replik - vem man ska bjuda in från den rödgröna oppositionen. Den rödgröna oppositionen skiljer sig åt på många områden när det gäller energipolitiken. Vattenkraften är en stor och viktig del. Kärnkraften är en annan stor och viktig del. I betänkandet står att läsa att Miljöpartiet och Vänstern vill snabbavveckla. De vill att regeringen snarast ska ta fram en avvecklingsplan. Socialdemokraterna säger att till skillnad från regeringens och vissa motionärers utbyggnadsiver och den avvecklingshets som präglar många aktörers retorik - och så vidare. Därför undrar jag vilka aktörer det är Socialdemokraterna hänvisar till när man talar om avvecklingshets, om det inte är Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Från den kanten hör vi ju ständiga krav på att kärnkraften snarast måste avvecklas. Det talas om blocköverskridande energiöverenskommelser och att oppositionen vill bli inbjuden till sådana samtal. Det är dock i dag svårt att se vem man i så fall skulle rikta en sådan inbjudan till. Det finns ingen gemensam energipolitik från oppositionens sida. Det visar dagens debatt mycket tydligt.

anf.66 Josef Fransson (SD):

Fru talman! Jag tänkte ta upp en lite annorlunda fråga och hoppas att jag kan få svar på den. I lagen om skatt på energi, 11 kap. Energiskatt på elektrisk kraft, står att läsa: Elektrisk kraft är inte skattepliktig om den framställs i Sverige i ett vindkraftverk av en producent som inte yrkesmässigt levererar elektrisk kraft. Som jag ser det har detta gett upphov till ett hål i lagstiftningen, vilket innebär att exempelvis kommuner och landsting kan investera i vindkraft och därmed inte bara får elcertifikat utan dessutom undviker energiskatt för den del man konsumerar i den kommunala verksamheten. Det leder till ett skattebortfall för staten, och vill man ha skatteintäkter för sina verksamheter måste dessa intäkter hämtas in någon annanstans. Det blir således en kostnad för våra medborgare. Finns det några planer från regeringens sida på att titta på detta? Cecilie Tenfjord-Toftby kanske inte kan ge ett svar på frågan i dag, men jag gör ett försök i alla fall.

anf.67 Cecilie Tenfjord-Toftby (M):

Fru talman! Jag är medveten om att det finns ett hål i lagstiftningen, och det är även Finansen medveten om. I dag handlar det om att få fram så mycket förnybar energi som möjligt och så kostnadseffektivt som möjligt i det svenska systemet. Just nu arbetar finanssidan med nettodebiteringssystemet. I samband med nettodebiteringssystemet ses även lagstiftningen på skatteområdet över. Vi vill absolut inte hamna i en situation där vi får en sådan diskussion som vi haft om de kooperativa vindkraftverken. När vi inför nettodebitering ska vi veta att det är ett långsiktigt hållbart system som gynnar småskalig förnybar elproduktion. Jag vet att man i samband med att man tittar på nettodebiteringen även tittar på den övriga energilagstiftningen.

anf.68 Josef Fransson (SD):

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag kan passa på att ställa en helt annan fråga. Det gäller lite av det som jag tog upp i mitt anförande tidigare. Jag vet att Alliansen består av fyra olika partier med delvis olika uppfattning om saker och ting. I energiöverenskommelsen, och även i betänkandet, står att om det ska tillkomma ny kärnkraft i Sverige borde vi vara överens om att det är ett hinder på vägen att ett kärnkraftverk måste stängas av för att man ska få trycka på startknappen för nästa. Det blir problematiskt för investerare och andra. Dessutom får man bara bygga på de platser där det redan i dag finns kärnkraftverk. Det skulle vara intressant att lite grann få utrett vem som tycker vad. Tycker Moderaterna att det är en rimlig ordning eller är det ett rent centerpåhitt, som jag genom att göra en kvalificerad gissning tror att det faktiskt är?

anf.69 Cecilie Tenfjord-Toftby (M):

Fru talman! Moderaterna står till 100 procent bakom energiöverenskommelsen. Den är bra, den är förutsägbar och den är solid. Den överenskommelse som gäller kärnkraften är också bra. Vi vill gärna se ny kärnkraftsproduktion i det svenska elsystemet, men den ska bära sig själv på marknadsmässiga villkor. Det stämmer mycket väl överens med den övriga energipolitiken. Vi ska ha säker elleverans som är kostnadseffektiv både när det gäller driften och det som konsumenterna i slutändan får betala. Därför ska vi inte subventionera ny kärnkraft, utan den ska bära sig på marknadsmässiga grunder. Om kärnkraften inte bär sig ekonomiskt betyder det att det finns andra, mer kostnadseffektiva elproduktionssätt som slår ut kärnkraften. Det är marknadsekonomi, och den tror jag på.

anf.70 Lise Nordin (MP):

Fru talman! Jag vill börja med att slå hål på den osanning som jag nu har hört Cecilie säga två gånger, nämligen att Miljöpartiet skulle räkna med minskad vattenkraft. Om Cecilie hade läst vårt scenario eller de scenarier som tagits fram av oberoende aktörer om hur man kan nå ett helt förnybart elsystem till 2030 hade hon sett att ingen av dem räknar med minskad vattenkraft. Det Cecilie kanske hänvisar till är att när vi i Sverige fattade beslutet att slå samman vårt elcertifikatssystem med Norges föreslog vi att vattenkraften inte skulle vara med i det systemet eftersom den redan bedöms vara lönsam. Vi tyckte att de pengarna skulle göra större nytta i annan förnybar energiteknik. Det har hänvisats till Tyskland flera gånger i dag. Jag tror att debatten skulle gynnas av några fakta om vad som faktiskt händer i Tyskland. Det är intressant för oss alla. Tyskland minskar sina klimatutsläpp snabbare än Sverige. Elproduktionen från förnybara energikällor ökade förra året i Tyskland med 17,6 terawattimmar jämfört med Sveriges 2 terawattimmar. Kolkraften minskar. Fram till 2020 kommer ett antal nya kolkraftverk att byggas i Tyskland, men man avvecklar desto fler. Jag uppskattar att regeringen tycks känna oro över den kolkraft som byggs i Tyskland. Därför vore det passande att ta ansvar för de kolkraftverk som det statliga svenska Vattenfall nu planerar att bygga. Miljöpartiets förslag är att Vattenfall får ett direktiv om 100 procent förnybar energi, så att Sverige tar sitt ansvar för att minska den kolkraft som nu byggs ut i Europa, bland annat i Tyskland. Jag skulle vilja fråga Cecilie Tenfjord-Toftby varför Moderaterna inte vågar låta utreda ett scenario med 100 procent förnybar energi. Vilka är grunderna? Är man rädd att kärnkraften inte tål en jämförelse med vad ett system med förnybar energi skulle innebära?

anf.71 Cecilie Tenfjord-Toftby (M):

Fru talman! Miljöpartiet och vattenkraften är ingen enkel ekvation. Lise Nordin har under debatten i dag hänvisat till en mängd rapporter som säger att 100 procent förnybart är möjligt, utan att nämna vilka rapporter det gäller. I somras presenterade Greenpeace en rapport om 100 procent förnybart som Miljöpartiet då sade sig stödja. Den placerar vattenkraften i samma ställning som vindkraft och solkraft. Innebörden var att man inte behöver vattenkraftens ställning för basproduktion av el; de andra reglerar sig självmant. Vi har hört Miljöpartiet argumentera väldigt hårt för den biologiska mångfalden och för att man måste reglera vattenkraften mycket starkare - inte i det här utskottet kanske, men i miljö- och jordbruksutskottet. Beräkningar från Svensk Energi, som visserligen är en branschorganisation, visar att det skulle kunna äventyra mellan 10 och 20 procent av vattenkraften. Det kommer att få betydelse för den svenska elproduktionen. Jag undrar hur Miljöpartiet ställer sig till Greenpeace rapport. Miljöpartiet vill väldigt gärna lyfta fram Tyskland som en skinande stjärna. Men det är en väldigt smutsig stjärna i så fall. I dag är det brunkolen som är det mest kostnadseffektiva i Tyskland. Det är den som växer. Det är den som går in och tar över när kärnkraften ska läggas ned. Vi har sett en massiv utbyggnad av småskalig solel i Tyskland. Men man klarar inte att balansera eleffekten i det tyska nätet med småskalig solel. Det lönar sig inte i dag att satsa på ny basproduktion i Tyskland. Därför kommer tyska myndigheter nu troligtvis att införa ett förbud mot att lägga ned gammal smutsig kolkraft.

anf.72 Lise Nordin (MP):

Fru talman! Miljöpartiet ser med stort intresse på alla förslag som läggs fram i energidebatten kring 100 procent förnybar energi och andra mål. Vi har inte uttalat officiellt stöd för någon enskild rapport. Vårt förslag i Sveriges riksdag i dag är att det ska göras en statlig utredning om hur Sverige skulle kunna nå 100 procent förnybar energi. Det är först när det finns en statlig utredning som det börjar bli riktigt intressant i den här kammaren att diskutera de framtida energipolitiska målen. Cecilie efterfrågar vilka rapporter det kan handla om. Jag kan visa den senaste, som KTH publicerade för en månad sedan. Professor Lennart Söder har skrivit rapporten På väg mot en elförsörjning baserad på enbart förnybar el i Sverige . Han räknar bland annat med att dagens vattenkraft räcker gott och väl för att nå 100 procent förnybar energi. Han räknar med en kraftig ökning av vindkraft och solkraft och skriver att dagens vattenkraft räcker med råge. Han skriver också att kostnaden, om det blir någon, skulle vara enstaka öre per kilowattimme. Men troligtvis klarar Sveriges vattenkraft redan i dag att försörja oss med 100 procent förnybar energi om vi bygger ut vindkraften och solkraften. Vad gäller vattenkraften och miljökraven trodde jag att regeringen stod bakom att vi ska uppfylla EU:s direktiv om moderna miljökrav och biologisk mångfald för den vattenkraft vi har. Det trodde jag inte att vi behövde diskutera i denna kammare. I sitt anförande sade Cecilie att nödvändiga reparationer har gjorts av de svenska kärnkraftverken. Det tycks inte som att bland annat EU instämmer. När EU nyligen gjorde en säkerhetsgenomgång av alla Europas kärnkraftverk pekades Forsmark i Sverige ut som ett av de absolut farligaste. Forsmark skulle inte klara ett elbortfall på en timme utan risk för härdsmälta. För två veckor sedan snabbstoppades reaktor O2 av ansvarig myndighet för att reaktorägaren inte klarar att nå upp till säkerhetskraven. Vad vi ser är att den svenska kärnkraften börjar bli gammal. Vad jag inte kan förstå är varför regeringen säger nej till att låta utreda 100 procent förnybar energi.

anf.73 Cecilie Tenfjord-Toftby (M):

Fru talman! Det är intressant att höra att Miljöpartiet inte ställer sig bakom någon enskild rapport men ser med intresse på alla. I sitt anförande hänvisar de till ett antal rapporter som de anser stöder deras sak. Det är bra, för då kan man vara selektiv och välja ut delar av rapporter som stöder ens egen politik, utan att själv behöva ta aktiv ställning till någonting. Jag är glad för att Miljöpartiet har vänt när det gäller vattenkraften. Vi har under flera debatter i denna kammare, speciellt när det gällt de gröna elcertifikaten, hört Miljöpartiet uttala att speciellt den småskaliga vattenkraften bör undantas från miljöcertifikatssystemet. Detta skulle äventyra nyinvesteringar i den befintliga vattenkraften. Jag tror till exempel inte att vi i Sverige kommer att bygga ut våra nationalälvar. Där tycker jag att vi bör kunna klara att effektivisera den befintliga vattenkraften. När det gäller Lise Nordins verklighetsbeskrivning vill jag säga att Miljöpartiet ibland kan bli det godas fiende. I en värld där klimathotet blir allt tydligare försöker Miljöpartiet ständigt måla upp Sverige som boven i dramat. Den verklighetsbeskrivningen ställer jag mig inte bakom. Sverige är ett föregångsland. Det beror mycket på naturliga förutsättningar. Vi har naturresurser som redan i dag gett oss en näst intill hundraprocentigt klimatsmart elproduktion. Vattenkraften har vi väldigt mycket att tacka för. Vi har kärnkraften, som i dag utgör 40 procent av vår elproduktion. Vi har väldigt låga CO2-utsläpp. Vi når redan EU:s 2020-mål. Vi har en stark energipolitik, och den leder oss åt rätt håll. Sverige är inte boven i dramat. Sverige är ett föregångsland när det gäller klimatsmart elproduktion.

anf.74 Kent Persson (V):

Fru talman! Jag tackar Cecilie Tenfjord-Toftby för hennes anförande och de påståenden hon har. Jag börjar med påståendet att Alliansens energipolitik är stabil och solid. Jag tror att det var de orden Cecilie Tenfjord-Toftby använde sig av. Överenskommelsen mellan Centerpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet var dock lös i formerna och inte så stabil, anser hon. Man må titta lite närmare på den överenskommelsen, som ingicks 1997 och sträckte sig ända fram till 2008, då den nya energipolitiska överenskommelsen ingicks. Under elva år fanns det en stabil blocköverskridande energipolitik här i riksdagen som innebar stängning av kärnkraftverket i Barsebäck, en satsning på det förnybara och en utveckling av de gröna certifikaten, som i dag ligger till grund för den framgångsrika satsningen. Det är det som är sanningen. Kom inte och prata om den här sexåriga överenskommelsen, som verkligen spretar när det gäller kärnkraften och tolkningen av den! Den andra delen som Cecilie Tenfjord-Toftby tog upp var att man ska vara varsam med pengarna och invänta Riksrevisionens rapport innan man diskuterar vad man ska satsa på när det gäller energieffektivisering. Jag trodde faktiskt att den här debatten handlade om anslagen inom detta utgiftsområde - om inriktningen och hur medlen ska användas.

anf.75 Cecilie Tenfjord-Toftby (M):

Fru talman! Den tidigare energiöverenskommelsen höll i elva år. Det var väldigt bra att den gjorde det, för stabilitetens skull. Men den stora skillnaden mellan den överenskommelsen och den som finns inom Alliansen i dag är att Sveriges riksdag står bakom den nuvarande energiöverenskommelsen. Det fanns en majoritet i Sveriges riksdag för Alliansens energiöverenskommelse. Det har fattats ett demokratiskt beslut om att det är den här inriktningen som Sveriges energipolitik ska ha. Det finns ingenting som är starkare än ett beslut fattat i Sveriges riksdag. Oavsett hur starka partiledarna är i de enskilda partierna kan de aldrig ersätta Sveriges riksdag. Det trodde jag att Kent Persson var medveten om. Det är i varje fall jag medveten om. Jag ska vara ödmjuk nog att säga att det inom Alliansen finns fyra partier. Det finns olika partikongress- och partistämmobeslut även inom energiområdet. Det är där styrkan i vår energiöverenskommelse ligger. Vi har utrymme att diskutera internt i våra partier. Men samhället utanför vet att det är först när ett annat beslut föreligger i riksdagens kammare som man ser en ändring av energipolitiken. Det är starkt det, Kent Persson!

anf.76 Kent Persson (V):

Fru talman! Den stora skillnaden är att ni har öppnat för utbyggnad av kärnkraft, Cecilie Tenfjord-Toftby. Den förra överenskommelsen uteslöt den delen. Det är den stora skillnaden i den energipolitik som ni för just nu. Dessutom är det inte sant att den förra politiken inte var förankrad i riksdagen. Varje enskilt beslut om inriktningen fattades här i riksdagen och hade också stöd av en stor del av befolkningen. Vi går tillbaka till energieffektiviseringen. Den är grunden för att vi ska kunna få ett hållbart energisystem i framtiden. Varför avvakta Riksrevisionens rapport när det finns så många andra sakkunniga inom området som talar om vikten av energieffektivisering? Det har företrädare för Alliansen gjort under dessa sex år. Den billigaste och mest miljövänliga kilowattimmen är den som aldrig behöver produceras. Det trodde jag att vi var ganska överens om utan att vi ska behöva blanda in Riksrevisionen i det. Det handlar mer om på vilka områden man gör det. Om vi nu kan minska energiförbrukningen i byggnationerna, varför ska vi då inte gå fram snabbare än vad regeringen har föreslagit? För mig är det ofattbart. En enig bransch säger: Gör det! Ha tuffare krav! Vi kan det här, och vi har möjligheter att göra det. Kommunerna vill det, och IVA tycker det. Då blir vi trovärdiga.

anf.77 Cecilie Tenfjord-Toftby (M):

Fru talman! Det vi debatterar i kammaren i dag är inte bostadsbranschen, fastighetsbranschen och energieffektiviseringsregelverk. Det hör tyvärr till ett annat utskott. Jag skulle gärna ha tagit över även civilutskottets ansvar på just det området. Det hade inte varit mig emot. Energieffektiviseringsåtgärder är viktiga. Vi har energirådgivarna ute i kommunerna, som jag anser gör ett väldigt stort arbete och får på tok för lite beröm för det de gör. PFE-systemet som tidigare har nämnts här kommer att fortsätta till 2017. Jag vill påpeka att oppositionen inte är samlad i förslagen. Det spretar mycket inom oppositionen. Men delar av den rödgröna oppositionen säger sig vilja fortsätta med PFE-programmet trots att regeringen anser att det strider mot EU:s statsstödsregler. Det man oavsett bransch alltid frågar efter är förutsägbarhet. Jag ska ställa en retorisk fråga igen. Hur skulle vi kunna lansera ett PFE-system genom att säga: Vi chansar på att EU godkänner och låter oss fortsätta? Det finns inga garantier, men vi testar och ser om det bär. Det är inget bra försäljningsargument. Vi vill ha bra system som är kostnadseffektiva och leder fram till målet. Jag tycker att PFE-systemet har varit väldigt bra. Men när jag går ut och marknadsför det vill jag marknadsföra systemet som ett hållbart system som är förutsägbart. När en elintensiv industri går med ska vi garantera den att den också kommer att få fullfölja programmet. Det är vad jag utgår från görs på Regeringskansliet just nu. Detta är ett system som jag väldigt gärna vill se ska fortsätta. (Applåder)

anf.117 Eva Flyborg (FP):

Herr talman! Många gånger förr har vi stått i denna kammare och debatterat och ibland småkivats om energipolitiken. Det är föga nytt i debatten i dag heller. Ni vet ju så väl vad jag normalt brukar säga och vad Folkpartiet tycker att jag kanske inte behöver upprepa allt i dag också. Jag tillåter mig att fundera lite fritt i stället och titta såväl tillbaka i historien som framåt. Vad är egentligen energi? Ja, herr talman, jag vill inleda med följande citat: "Och Gud sade: 'Varde ljus'; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott." Ja, längre tillbaka än så här kommer man inte om man vill använda sig av mer samtida underlag. Oavsett om man tror på Bibelns ord eller inte är det en fin historia om att vi människor behöver ljuset, värmen och tryggheten. Utan detta blir det kallt och mörkt. Man får förmoda att det var solen Gud tände när han talade om ljuset. Vår sol är ungefär 4,5 miljarder år gammal, och det är en naturlig fusionsreaktor där en förbränning av väte till helium ger ljus och värme, ja, faktiskt allt liv på jorden. Nästan varje grundämne vi känner till är faktiskt skapat ur en process av fusion och transmutation. Utan fusion stannar alltså Sverige, ja, hela världen. Fusionskraft i stället för fissionskraft i våra egna kärnkraftverk är i utvecklingsstadiet, men försök vid världens största fusionsreaktor, JET i Oxford, ger lovande resultat. Den nya, stora forskningsanläggningen ITER är under byggnation i Frankrike. Fördelarna med fusionskraft, herr talman, är många, men främst den ringa mängden avfall, nästan inget alls, och att risken för olyckor är i stort sett noll. Processen ger inte heller upphov till något radioaktivt avfall annat än i nästan obefintliga mängder och dessutom mycket kortlivat. Herr talman! I stjärnorna sker även en annan naturlig process: transmutation, den naturliga transmutationen. Artificiell transmutation används här på jorden för att ta fram radioaktiva isotoper och för direkt neutronbestrålning för medicinska ändamål, till exempel att bekämpa cancerangrepp. Ett forskningsprojekt om transmutation finns på hemmaplan med svenska forskare. Det handlar om den fjärde generationens kärnkraftverk. Det så kallade Geniusprojektet, ett samarbete mellan Chalmers, Uppsala universitet och KTH, är enligt min mening en intressant och klok satsning som kan ge Sverige den säkraste och mest resurssnåla kärnkraften i världen. I Generation 4 kommer bränslet att räcka 100 gånger längre än i dag, avfallet kortas med en faktor 100, och de gamla soporna, det vill säga avfallet i dag, blir i stället nytt bränsle. Herr talman! Forskning är onekligen otroligt spännande! En annan väldigt spännande teknik rör saltkraften. Här utnyttjar man fenomenet osmos. Det innebär att då salt och sött vatten skiljs åt av ett membran, kommer det söta vattnet att dras genom membranet över till saltvattensidan. Därmed uppstår ett tryck på saltvattensidan som kan användas för att driva en turbin. Saltkraften är en förnybar, miljövänlig energikälla och skulle kunna byggas överallt där man har både salt och sött vatten, det vill säga i de flesta större befolkningscentrum. Produktionen kan ske oberoende av om det blåser eller ej och har stor potential. I Sverige skulle saltkraften vara lämpligast på västkusten, eftersom havsvattnet där är saltare än här på östkusten. Det ytvatten med relativt låg salthalt som rinner ut från Östersjön i Kattegatt är den största potentiella saltkraftsresursen i Norden. Detta befinner sig för närvarande på provstadiet av Statkraft i Norge, men goda resultat finns, och man beräknar att vara i mindre kommersiell drift 2015, om bara tre år. Men, herr talman, vattnet är ju mer än bara salt. Det rör sig också. Vågornas energitäthet är ungefär tio gånger högre än vindens och hundra gånger högre än det ursprungliga solljusets. En annan fördel med vågkraften är att den inte syns eller förstör landskapet. Den stör inte de närboende och använder sig inte av något miljöfarligt ämne. Vågkraften som vi känner den mest är de bojar som finns utanför Lysekil, där företaget Seabased nu har en stor provanläggning med lovande resultat. Minesto är ett Göteborgsföretag som går i spetsen för att utvinna vattenkraft ur tidvatten och havsströmmar. Dessa havets motorvägar är enorma energidepåer av kraft som hitintills varit obrukade som energikällor. Väldigt kortfattat kan man säga att kalla djuphavsströmmar med hög salthalt rör sig åt öster och ytliga havsströmmar med lägre salthalt åt väster. Skillnaden mellan ebb och flod är som störst i Irländska sjön och utmed USA:s östkust. Just nu har Minesto ett stort försöksprojekt i gång utanför Nordirlands kust med stöd från bland annat Sverige och Storbritannien med sina undervattensdrakar. En lovande försöksverksamhet gör att vågkraft, tidvatten och strömmar kan bli riktigt intressant i framtiden. Herr talman! Det finns så klart också intressanta saker ovan jord. Jag började med att tala om solen och dess livgivande effekt på hela jordklotet. Fotosyntesen är en av de mer ursprungliga krafterna vi känner till. Den omvandlar solljus till kemisk energi, det vill säga koldioxid, syre och upplagrad energi och senare i processen också kolhydrater. Upptäckten och definitionen av fotosyntesen belönades med Nobelpriset 1961. Arbetet med artificiell fotosyntes handlar om att bygga små bioreaktorer med levande bakterier som producerar vätgas och att skapa helt konstgjorda molekyler som gör jobbet ännu bättre. Att på det här sättet tillvarata solens energi i en minireaktor är väldigt spännande och har givit ett nytt Nobelpris i kemi för två år sedan, 2010. I den artificiella fotosyntesen är koldioxid en tillgång eftersom detta ämne och vatten blir till kolhydrater. Kolhydrater är både mat och bränsle, och här skulle man få dem rena och i riklig mängd. Att på detta sätt tämja fotosyntesen vore värt minst ett Nobelpris till. Herr talman! Jag har gjort ett försök att visa på olika typer av energiforskning där förhoppningarna är stora och potentialen naturligtvis enorm, för produktion av el och energi är avgörande för vårt moderna välfärdssamhälle. Utan god tillgång till el och annan energi skulle det svenska samhället stå sig slätt. Man skulle kunna säga att elektriciteten är mänsklighetens bästa vän. Jag, Folkpartiet och Alliansen är teknikoptimister, och vi arbetar hårt varje dag för att stärka forskning och utveckling på energiområdet och inom många olika discipliner. Elektriciteten har byggt Sveriges välstånd. Steg för steg sker detta också runt om i världen. Sverige hade inte varit detsamma om inte tillgången till elektricitet hade varit så god. Många framhåller också basindustrins betydelse och behov av elektricitet, och jag vill göra detsamma, för industrins roll, de välståndsbildande krafterna, behöver belysas om och om igen. Vi behöver se till att tillgången till elektricitet inte äventyras, samtidigt som vi minskar de negativa effekterna av energiproduktion. Herr talman! Klimathotet är vår generations största globala utmaning. Detta måste vi ha i åtanke när vi utformar vår energipolitik, inte minst när det gäller energiproduktionen. Vår energimix ska vara koldioxidfri, säker, effektiv och så billig som möjligt. Vår stora basproduktion av vatten- och kärnkraft uppfyller samtliga dessa krav. Det kompletterar vi med bioenergi och annan förnybar kraftproduktion, och vi forskar för framtiden. Energiforskningen når all time high med Alliansregeringen med 1,3 miljarder per år fram till 2016 och därefter permanent 1,4 miljarder per år. Det här ger kraft för framtiden. Vi i Folkpartiet vill satsa på kärnkraft. Om ett antal år kommer stora delar av den svenska kärnkraften att stängas av åldersskäl. Om vi vill skapa förutsättningar för vår elintensiva basindustri att fortsätta utvecklas och konkurrera på den internationella marknaden behövs hållbara spelregler för utbyggnaden av ny elproduktion. Allianspartiernas historiska energiöverenskommelse har lagt grunden för en sådan långsiktighet. Tankeförbudslagen är borttagen, och vi har gjort det möjligt för det nödvändiga generationsskiftet av svensk kärnkraft. Vi tillåter byggandet av nya reaktorer för att ersätta de gamla. Vi värnar därmed jobb och trygghet i Sverige. Att Miljöpartiet har som affärsidé att vara emot är ingen överraskning, men det har varit oklart ganska länge var Socialdemokraterna står i frågan. Löfven har svävat och svävat på målet - jo, nja, va? Med stort intresse, herr talman, tog jag därför del av Socialdemokraternas ekonomiska talesperson Magdalena Anderssons lördagsintervju i Ekot för någon helg sedan. Hon fick där svara på frågor om bland annat energipolitiken. Hon svarade där att det nu borttagna förbudet att bygga ny kärnkraft ska återinföras. Det är en stor liten nyhet. Socialdemokraterna har nu positionerat sig som kärnkraftsmotståndare och riskerar därmed hela det svenska välfärdssamhället på sikt. Vet den svenska basindustrin om detta, fackföreningarna, kommunalråden som har stora industrier på sina orter? Det är bra att svenska folket nu får klarhet i frågan om de höga elpriserna; med socialdemokraterna blir de ännu högre - ja, skyhöga. Kärnkraften står i dag för ca 45 procent av elproduktionen, och tillsammans med vattenkraften är den en avgörande tillgång och framgångsfaktor för Sverige. Detta vill nu Socialdemokraterna långsamt förstöra. Herr talman! Valet 2014 lär bli ett val där svenska folket kan säga sitt om den politiken. Det gick en svensk film på bio för ett tag sedan. Fyra år till , heter den. Jag tror att det är dags att se den igen. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. I detta anförande instämde Boriana Åberg (M).

anf.118 Kent Persson (V):

Herr talman! Jag hade inte tänkt ta replik, men när Eva Flyborg började tala om behovet av att ersätta vår befintliga kärnkraft med nya reaktorer blev jag lite fundersam över hur tidsplanen ser ut enligt Folkpartiet. När anser du att de kärnkraftverk som är i drift i dag ska ersättas? Det är ganska intressant. Det var också intressant att lyssna till exposén över den forskning som pågår runt om i världen. Jag lyfte extra mycket på ögonbrynen, för jag kunde höra en nyansskillnad när Eva Flyborg började tala om fjärde generationens kärnkraft, att här var nog forskningen någonting på spåret. Bland annat skulle avfallsmängden reduceras ganska rejält. Om det i stället för 100 000 år handlar om 500 år med radioaktivt avfall tycker jag att 500 år är en väldigt lång tid, framför allt med beaktande av att vi inte har en säker avfallshantering i dag. Men detta kanske Eva Flyborg kan kommentera lite grann. Senast i maj månad var Citigroup, den stora finansgruppen i England, ute och gjorde en bedömning av kärnkraftsplanerna i England. Man sade: Oj, det här kommer att bli väldigt dyrt, så pass dyrt att det inte går att genomföra utan stora statliga subventioner. Är det också med i beräkningen när Eva Flyborg och Folkpartiet talar om utvecklingen av den svenska kärnkraften? Kostnadsmässigt kommer det ju att hamna på ungefär samma nivåer. Är det med hjälp av stora statliga subventioner?

anf.119 Eva Flyborg (FP):

Herr talman! Nej, det är inte med några som helst statliga subventioner, som Kent Persson mycket väl vet. Det har vi enats om bland annat i den här kammaren. Vi har också i tidigare debatter klargjort att den svenska kärnkraften inte får några subventioner över huvud taget. Och det är inte heller aktuellt för framtiden. När det gäller andra länder och byggnation av kärnkraft ska jag bara be att få påminna Kent Persson och kammaren om att det byggs 62 reaktorer runt om i världen just nu. Allt tal om att kärnkraften skulle ha gjort halt, avstannat eller vara på nedåtgående är alltså helt fel. Man skulle kunna beteckna det som att kärnkraften går en ny ljus framtid till mötes. Det går en vind av kärnkraftsinvesteringar över hela världen. Händelserna efter en naturkatastrof som den i Japan i Fukushima får alla, inklusive EU och alla andra stater, att tänka till om man har gjort allt man kan, om man kan göra någonting mer. Det är fullständigt naturligt, och det vore konstigt om man inte gjorde det. Däremot finns det en stabil opinion när det gäller kärnkraften i Sverige som är fortsatt bra. Sedan har vi SOM-undersökningen - jag tror att det var Miljöpartiet som nämnde den i sitt anförande - som jämfört nya frågor med gamla frågor, vilket ger ett helt missvisande resultat. Det kan vi gärna ta en enskild debatt om. Det är en stabil opinion för kärnkraft i Sverige. 62 reaktorer byggs just nu runt om i världen. Man sänker kostnaderna hela tiden. Exemplet Finland är inte längre relevant, eftersom det är en helt ny teknik som grundar sig på andra premisser än de som vi ser i byggnationer i resten av världen där det sker på tid, utan statliga bidrag och med mycket gott resultat. Kent Persson tog också upp den fjärde generationens kärnkraft. Ju snarare vi kan få den, desto bättre med tanke på säkerhet, effektivitet och modernitet.

anf.120 Kent Persson (V):

Herr talman! Om den fjärde generationen säger forskarna att de inte har en susning om det kommer att vara ekonomiskt gångbart. Det vet Eva Flyborg likaväl som jag. När det gäller byggnationerna är det ingen nybyggnation utan ersättning av nedlagda verk som sker runt om i världen. Det intressanta här är om de byggs med subventioner eller inte. Hur ser Folkpartiet på byggande av kärnkraft i Iran och Nordkorea? Ser ni också det som något positivt? När kärnkraften utvecklades i USA på 30-talet sade en forskare: Kärnkraft och atomvapen hör ihop som siamesiska tvillingar. Det går inte att komma undan. Inga statliga subventioner, sade Eva Flyborg. Det var tydligt och bra. Jag antar att det också gäller försäkringen om något skulle hända. Vad gäller då försäkringsmässigt? Jo, ansvaret ligger på den som har drifttillståndet. I Sverige är det ordnat via dotterbolag. Moderbolaget klarar sig helt utan skadestånd. Det innebär att vid katastrofer i Sverige som överstiger ca 11 miljarder kronor får svenska folket stå för notan. Det är faktiskt en subvention. Vi subventionerar säkerheten där drifttillståndsinnehavaren inte klarar av det. I och med det faller hela resonemanget från Folkpartiet att det ska stå på egna ben och vara marknadsmässigt gångbart.

anf.121 Eva Flyborg (FP):

Herr talman! Oppositionen och Alliansen har lite olika uppfattningar här. Vi har konstaterat att den svenska kärnkraften inte på något sätt är subventionerad av det offentliga. Det har vi utrett och fattat beslut om i riksdagen. Det är alltså sakernas tillstånd. Projekt Genius är väldigt intressant. Jag vill inte skjuta något forskningsprojekt i sank innan vi kan se resultatet av det. Jag kan inte uttala mig om när det kommer att bli verklighet, men det forskas och det finns goda resultat från detta. Möjligtvis sällar sig Kent Persson till dem som menar att det inte byggs några nya kärnkraftverk i världen. Åtminstone riktar han stark kritik mot att antalet skulle vara 62. Det är inte mina egna siffror utan internationellt erkända siffror som avser både de helt nya kärnkraftverk som byggs i dag och de som har så omfattande moderniseringar och uppgraderingar att de i princip är nya även om skalet är detsamma som förr. I allt väsentligt är det alltså 62 nya kärnkraftverk som byggs runt om i världen. Jag är inte säker på varför oppositionen hela tiden för fram kostnadsaspekten. Om kärnkraft är så dyrt, vilket det inte är, faller det på sin egen orimlighet att någon skulle vilja investera i det i Sverige. Det borde därför inte vara något bekymmer utan snarare bra ur oppositionens synvinkel om det var dyrt. Så är dock inte fallet, utan det byggs nu på ett helt annat sätt. Man kan också bygga fler kärnkraftverk samtidigt, vilket gör att kostnaden reduceras. Jag är övertygad om att vi inom ett antal år ser kompletta ansökningar och får till stånd ett generationsskifte i svensk kärnkraft som kommer att vara bra för de svenska skattebetalarna, för miljön och för Sverige över huvud taget.

anf.122 Helena Lindahl (C):

Herr talman! Klimatfrågan, att den moderna världens utsläpp, främst av koldioxid, leder till att jordens värms upp, har alltmer blivit accepterat som det stora miljöhotet. FN:s stora klimatmöte i Köpenhamn 2009 slog efter många om och men fast det så kallade tvågradersmålet. Det anger att motåtgärder ska planeras så att jordens temperatur stiger med max två grader, vilket anses leda till hanterliga konsekvenser. Många har ifrågasatt om de åtgärder som världens ledare har kunnat komma överens om räcker, och nu pekar en ansedd utredning från Världsbanken på att det snarare handlar om fyra grader än två. Fyra grader innebär närmast oöverskådliga konsekvenser på jorden, med ökenliknande klimat i Sydeuropa, en snabb avsmältning av inlandsisar och en kraftig höjning av havsnivån med åtföljande översvämningar. Verkligheten tränger sig på. Vad gör du? Vad gör jag? Vad gör världens ledande länder och deras regimer? Hur förhåller man sig till dessa tydliga tecken på att det håller på att gå riktigt snett med vårt globala klimat? Vi får ofta kritik från oppositionspartierna att vi gör alldeles för lite från politiskt håll i Sverige när det gäller klimatfrågan och den förnybara energin. Även om jag tycker att det finns många goda förslag från andra partier kan jag inte hålla med om att regeringen skulle vara passiv när det gäller energipolitiken. När Lena Ek nyligen deltog i klimatförhandlingarna i Doha fick hon mycket beröm från andra länders representanter för Sveriges och regeringens arbete med klimatet, energin och miljön. Ur global aspekt ligger vi i framkant, och det är viktigt att komma ihåg. Med Alliansens klimat- och energiöverenskommelse formade vi en långsiktig energipolitik som förenar ökad ekologisk hållbarhet med ett minskat beroende av storskaliga energikällor som vattenkraft och kärnkraft - och detta med bättre konkurrenskraft. Vi har tydligt pekat ut att för Sverige är det viktigt att steg för steg bygga ut det förnybara. Herr talman! År 2006 var andelen förnybar energi i Sverige 42,7 procent. Då hade Miljöpartiet varit stödparti åt Socialdemokraterna i åtta år. Fyra år senare, 2010, var andelen förnybar energi 47,9 procent. I dag är denna andel ännu närmare hälften. Delar av vår energi kommer, liksom jag, från Norrland med dess fantastiska älvar och skogar. Vi har även utmärkta vindlägen i Sverige, och vi får också energi från jordens inre i form av bergvärme. När vi använder el i Sverige kommer mer än varannan kilowattimme från förnybara energikällor. Sedan 2006 har el från vindkraften ökat sex gånger om. På samma tid har elproduktionen från biobränslen ökat med hela 50 procent. Dessutom är nästan hälften av Sveriges samlade energiproduktion förnybar. Vi är bäst i EU och bland de bästa i världen. Vi har en elproduktion som är i det närmaste fri från utsläpp av växthusgaser. Det måste väl ändå de flesta här inne och de som lyssnar och tittar tycka är en fantastisk utveckling. Herr talman! En viktig del av energipolitiken är att stegvis minska vårt beroende av kärnkraft och storskalig vattenkraft. Kärnkraften står dock fortfarande för en stor del av den svenska energimixen. Då måste vi också kunna lita på att den kan leverera när behoven är som störst. Ni minns kanske när det var vansinnigt kallt för två år sedan och kärnkraften delvis stod still. Priserna höjdes, och allmänheten var allt annat än nöjd. Regeringen har ingen politik för att vare sig bygga nya rektorer eller för att stänga dem som redan finns. Regeringens politik går ut på att förse alla inblandade med de långsiktiga förutsättningar som krävs för att vår energi- och miljöpolitik ska nå sina mål. Vi har hela tiden varit tydliga på den punkten. Kärnkraften kommer inte subventioneras, och reaktorerna kommer inte att bli fler. Skulle marknaden anse att det finns ekonomi i att byta ut en äldre reaktor mot en ny måste det ske på någon av de platser där de redan finns. Herr talman! Energiöverenskommelsen har i grunden ändrat förutsättningarna för den svenska energipolitiken. Vi har gått från politisk centralplanering till hållbara spelregler där marknaden tar investeringsbesluten. Med denna förändring ser vi vad som händer när marknadens aktörer fattar besluten. Då skjuter investeringarna i den förnybara energin i höjden. I ett klimatsmart samhälle är det också viktigt att den producerade energin används så effektivt som möjligt, och då är energieffektivisering viktigt. Ökad energieffektivitet behövs, och det är nödvändigt för att nå klimat- och miljömålen. Dessutom kommer den ökade energieffektiviteten att betala tillbaka sig i reda pengar, inte minst på sikt. Den svenska industrin är elberoende, men har samtidigt en hög energieffektivitet. Från politiken har vi bidragit till utvecklingen genom till exempel PFE, programmet för energieffektivisering i industrin. Programmet innebär att industrin i utbyte mot energibesparingar har fått lägre energiskatt. Under den första programperioden har vi sparat nästan 1 ½ terawattimme el, vilket motsvarar elförbrukningen i ungefär 60 000 villor. Men nu har EU bestämt att PFE inte kan användas längre då det räknas som ett slag statsstöd och därför sätter marknaden ur spel. Personligen tycker jag att det är fel då vi har sett och ser hur effektiv och framgångsrik satsningen har varit när det gäller energieffektivisering inom industrin. Däremot är jag övertygad om att regeringen inte kommer att lämna projektet därhän, utan den kommer att se över någon motsvarande möjlighet när man nu utarbetar en plan för EU:s energieffektiviseringsdirektiv. Herr talman! För den enskilda elkonsumenten krävs dock andra metoder. En av Centerpartiets och Alliansens viktigaste prioriteringar är att stärka den enskilda kundens ställning på energimarknaden så att han eller hon kan bidra till en effektivare elanvändning. Regeringen har därför infört en reglering av elnätsavgifter och lagt fram ett förslag om timvis mätning av el och ett slopande av de dyrare tillsvidareavtalen på el. Och nu väntar vi på nettodebitering. Herr talman! Nettodebitering är en viktig pusselbit för att få fart på utbyggnaden av förnybar el i Sverige. För att konsumenterna ska vilja använda all den nya teknik som nu växer fram måste det också gå att få en ekonomisk vinst av att leva klimatvänligt. Vad är då nettodebitering? Det betyder att alla som är små elproducenter - det kan vara privatpersoner, byalag etcetera - ska kunna kvitta den el som de själva producerar och matar ut på nätet mot den el som de köper från elbolaget och bara betala för mellanskillnaden. Detta har redan utretts i Sverige två gånger, men inte fullt ut. Senast utreddes det av Energimarknadsinspektionen, som kom fram till att skattefrågorna måste utredas vidare. I somras tog energiminister Anna-Karin Hatt på nytt tag i frågan och tillsatte en tredje utredning som ska vara klar till sommaren. De tidigare utredningarna har bara varit inne och berört frågan. Om man ska sätta ett system i sjön som riktar sig till enskilda som investerar i en sol- eller vindanläggning måste man veta att det håller i förhållande till både skattelagstiftning och EU-rätt. Detta är en del i en komplicerad skattelagstiftning som vi ska ta oss igenom, men jag är övertygad om att vi kommer att få nettodebitering i Sverige. Herr talman! Jag måste naturligtvis också beröra årets budget och satsningar även på kommande år när det gäller det förnybara. Regeringen satsar rejält på det förnybara nu. Jag kommer att nämna några av satsningarna som jag tycker är speciellt viktiga att lyfta fram. Eva Flyborg nämnde alldeles nyss att regeringen gör en stor och permanent förstärkning på energiforskningen. Mellan 2013 och 2015 satsas årligen ungefär 1,3 miljarder kronor på energiforskning. Summan kommer sedan att öka till 1,4 miljarder och permanentas från och med 2016. Det betyder att alliansregeringen kommer att satsa närmare 14 miljarder kronor på energiforskning de kommande tio åren. Om man jämför det med vad Socialdemokraterna, med Miljöpartiet som stödparti, satsade på när det gäller energiforskning under sina senaste tio år i regeringen kan jag bara konstatera att den satsning som Centerpartiet och Alliansen nu gör är mer än dubbelt så stor. Herr talman! Regeringen satsar ytterligare 280 miljoner kronor på att utveckla biogasen. För att kunna ställa om den svenska fordonsflottan så att den kan vara oberoende av fossila bränslen från 2030 behöver vi både behålla och utveckla de fungerande styrmedel som vi redan har, men vi måste också skapa nya. Biogasen är ett av de mest resurseffektiva och miljövänliga fordonsbränslen som vi har, och nu förlänger och förstärker vi den satsning som redan pågår och som syftar till att öka produktionen, förbättra distributionen och öka användningen av biogas. Tillsammans med de medel som redan finns innebär det 340 miljoner kronor för att utveckla och producera framtidens klimatsmarta biogas. Vi fortsätter vår satsning på solel. Dessutom kommer vi att satsa på ett program för att utveckla energieffektiva byggnader. Vi har en moralisk skyldighet till oss själva, vår omvärld och framtiden att bromsa upp den negativa utveckling som påverkar vår miljö. Att endast anpassa sig till förändringar är orealistiskt eftersom de kommer att bli för stora. De fattigaste på vår jord, och många djur, klarar inte ens de förändringar som vi ser i dag. Det är vi som bor i den rikare delen av världen som först och främst måste ta vårt ansvar. Om inte vi kan ställa upp och minska våra utsläpp - hur ska då den fattigare delen av världen kunna göra det? Därför är jag glad över att de flesta partier är överens om att det måste till kraftfulla förändringar inom energiområdet där det förnybara får en viktig roll. Sedan kan vi ha olika åsikter om hur mycket som ska satsas och på vad. Vi i Sverige i dag kan alltså konstatera att vi har ett energisystem där nästan hälften av all vår energi är förnybar. Det är inte direkt något som bara har skett av sig självt eller bara genom någon liten slump. Vi är här därför att vi har arbetat väldigt hårt och väldigt länge för att nå just hit. Sverige är ett föregångsland när det gäller energifrågorna. Med våra kraftfulla satsningar på energiforskning är jag övertygad om att vi även kommer att kunna vara viktiga exportörer till andra länder som är i akut behov av mer hållbara lösningar. I detta anförande instämde Anders Ahlgren och Erik A Eriksson (båda C).

anf.123 Lise Nordin (MP):

Herr talman! Varje gång riksdagen har denna energipolitiska debatt brukar Helena Lindahl säga att Miljöpartiet har bedrivit stödpolitik till Socialdemokraterna i energipolitiken. Det är lika fel nu som varje gång. Det är Centerpartiet som har varit i en överenskommelse med Socialdemokraterna om energipolitiken. Jag har svårt att förstå på vilket sätt Sverige ligger i framkant vad gäller klimat när våra utsläpp per person är tio gånger större än vad som är globalt hållbart. Vi vet att det snabbaste sättet att fasa ut den fossila energin är att bygga ut den förnybara. Jag beklagar att Centerpartiet nu har ställt upp på att bygga ny kärnkraft till 2050. I den färdplan som miljöminister Lena Ek har presenterat är det en förutsättning att det i Sverige ska byggas nu kärnkraft. Det är en helt ny ingång. Centerpartiet har upprepade gånger sagt att ny kärnkraft inte kan byggas utan statliga subventioner. När man nu räknar med ny kärnkraft till år 2050 i Färdplan 2050 är min fråga till Centerpartiet och Helena Lindahl: Hur ska den finansieras? Vad är planen för hur Sverige ska kunna finansiera den nya kärnkraft som man nu förutsätter till 2050?

anf.124 Helena Lindahl (C):

Herr talman! Jag var övertygad om att ingen hade begärt replik på mitt anförande, men ack vad jag bedrog mig! Lise Nordin har rätt; Centerpartiet har haft en överenskommelse om energipolitiken med både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet när det gäller de gröna elcertifikaten. Det är jag stolt över, för det har varit en rejäl "åstadkommare". Det vill jag gärna betona. Miljöpartiet säger att Centerpartiet vill bygga ny kärnkraft. I vår energiöverenskommelse storsatsar vi på förnybar energi, och vi öppnar upp för byggande av ny kärnkraft på de platser där det redan finns gamla kärnkraftverk. Jag kan bara konstatera att 2006 - tror jag att det var - var kärnkraftens del av energimixen drygt 47 procent. I dag ligger den på drygt 39 procent. Det betyder att kärnkraften har minskat. Jag kan också konstatera att det byggs en del kärnkraftverk runt om i världen. Såvitt jag vet - om de uppgifter som jag har fått stämmer - finns det statliga subventioner av denna kärnkraft. I energiöverenskommelsen är vi tydliga med att det inte ska förekomma statliga subventioner vid byggande av ny kärnkraft. Jag kan också konstatera att det inte heller byggs ny kärnkraft i Sverige just nu.

anf.125 Lise Nordin (MP):

Herr talman! Jag blir inte mer klar över detta. Delar inte Centerpartiet och Helena Lindahl den bild som nu debatteras, nämligen att Färdplan 2050 förutsätter ny kärnkraft? Dagens kärnkraftverk kan aldrig leva så länge som till 2050, och en förutsättning för att nå klimatmålen enligt regeringens klimatplan 2050 är ny kärnkraft. Det räknar man med. Delar inte Helena Lindahl den bilden? Det är min första fråga. Min andra fråga kvarstår. Regeringen räknar nu med ny kärnkraft till 2050, och Centerpartiet säger att man är övertygad om att ny kärnkraft aldrig kan byggas utan statliga subventioner. Hur ska då dessa nya kärnkraftverk som Centerpartiet och regeringen räknar med finansieras?

anf.126 Helena Lindahl (C):

Herr talman! Först och främst är det inte Centerpartiet som ska bestämma om det blir ny kärnkraft. Det är marknaden som ska bestämma om det blir ny kärnkraft. Hitintills har vi sett att det inte byggs någon ny kärnkraft. Jag tyckte ändå att det var anmärkningsvärt att Lise Nordin i sitt anförande inte ens nämnde den kraftfulla utbyggnaden av det förnybara som nu sker. Det är uppenbart att Lise Nordin och Miljöpartiet inte vill inse det. Jag har också förståelse för att det måste vara mycket jobbigt för Miljöpartiet att stå bredvid och titta på när Centerpartiet är det parti som i praktiken får vara med och bidra till det förnybara. På ett medmänskligt plan kan jag, som jag sade, har förståelse för det. Men det vore hedervärt av Miljöpartiet om de kunde framhäva den kraftfulla satsning på det förnybara som nu faktiskt sker.

anf.127 Ann-Kristine Johansson (S):

Herr talman! Jag hade inte tänkt ta replik på Helena Lindahl. Men när hon kritiserade den politik som fördes när vi satt vid regeringsmakten var jag tvungen att begära replik. Centerpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna hade en långsiktig och blocköverskridande energiuppgörelse 1997-2008, och vi fattade 2002 beslut om till exempel de gröna elcertifikaten. Därför faller din kritik av det som vi var dåliga på tidigare tillbaka på ditt eget parti. Men var stolt över att vi lyckades göra en massa bra saker tillsammans över blockgränsen. Det som jag vill se när jag talar om en långsiktig och stabil energipolitik är breda överenskommelser över blockgränsen som håller över mandatperioderna. Det var det ena som jag ville ta upp. Det andra som jag vill ta upp gäller kärnkraften. Det är intressant att höra att du, Helena Lindahl, vill lägga över hela energipolitiken på marknaden. Det är marknaden som ska styra om det ska byggas nya kärnkraftverk eller vad det kan vara. Samtidigt hörde vid din allianskollega Eva Flyborg nyss säga att hon ser framför sig att det tillkommer ett antal nya reaktorer när de gamla är slut. Vad har du för synpunkter på det? När riksdagen 2011 efter debatt tog beslut om kärnkraften var det med anledning av ett yrkande från din partikollega Sven Bergström om att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag om lagstiftning eller andra åtgärder med innebörden att direkta eller indirekta statliga subventioner till kärnkraft inte kan påräknas. Jag saknar det.

anf.128 Helena Lindahl (C):

Herr talman! Det var många frågor på en gång. Jag tycker att det var en mycket bra blocköverskridande energiöverenskommelse som Centerpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna hade när vi tillsammans tog fram de gröna elcertifikaten. Men jag måste bolla tillbaka detta till Ann-Kristine Johansson när hon frågar mig om jag tycker att marknaden har hela lösningen och att det är marknaden som ska styra. Det ligger egentligen i de gröna elcertifikatens natur att vi satte upp sådana spelregler. Det betyder att de som producerar förnybar energi ska tjäna på det och att de som producerar fulel ska få betala för det. Jag tror att det var detta som vi kom överens om tillsammans. Jag vet inte om Ann-Kristine Johansson har missuppfattat det. Men det tror jag egentligen inte. När det gäller en framtida blocköverskridande energiöverenskommelse vill jag naturligtvis inte ge goda råd till Socialdemokraterna. Jag tror att ni socialdemokrater själva kan besluta om er energipolitik. Men i dagens läge har vi en energiöverenskommelse, och ni är välkomna att ansluta er till den. Jag vet att ni då säger: Ni bjuder in med armbågen. Men det känns i dagsläget som om ni socialdemokrater själva är ganska osäkra på var ni står. Jag har sagt det förut här i kammaren, och jag säger det igen, nämligen att Stefan Löfven snarare verkar vara den som proklamerar att kärnkraften ska fortsätta finnas. Sedan finns det andra företrädare, bland annat här i kammaren, som säger annorlunda. Jag skulle hellre vilja se ett tydligt ställningstagande från Socialdemokraterna innan ni själva bjuder in er till en diskussion.

anf.129 Ann-Kristine Johansson (S):

Herr talman! Först och främst: Jag är riksdagsledamot och socialdemokrat för att jag tror på politikens betydelse. Politiken ska staka ut färdriktningen och tala om visioner för att aktörerna sedan ska se till att vi går i denna riktning. Jag vill inte överlåta allting till marknaden. Gröna elcertifikat är en bra lösning för att få i gång förnybar energiproduktion. Men det behövs stöd och åtgärder för solel. Vi har tidigare också talat om vågkraft. Vissa saker måste politiken vara med och stötta för att det ska bli en mogen och bra teknik. Politiken har en otroligt stor betydelse. Det är intressant att från Centerpartiet få höra att Socialdemokraterna är otydliga. Vi har varit tydliga sedan ett antal år tillbaka i kongressbeslut efter kongressbeslut. Vi har stått här i kammaren och talat om var Socialdemokraterna står i energipolitiken. Och jag förstår att det är kärnkraften som Helena Lindahl talar om. Jag kan läsa upp följande ännu en gång: Vi socialdemokrater anser att kärnkraften ska fasas ut successivt med hänsyn till sysselsättning och välfärd och i den takt som kärnkraftsel kan ersättas med el från förnybara källor samt energieffektivisering. Detta har vi stått för tidigare, och vi står fortfarande för det. Problemet för Centerpartiet är att ni har skiftat väg helt och hållet. I dag säger utskottet att kärnkraftselen kommer att vara en viktig del av den svenska elproduktionen inom överskådlig tid. Vad innebär överskådlig tid, Helena Lindahl? Hur många nya reaktorer ser du framför dig till 2050?

anf.130 Helena Lindahl (C):

Herr talman! Jag tror också på politikens kraft. Det är därför som vi var med och skapade de gröna elcertifikaten tillsammans med er. Det tål att upprepas att de gröna elcertifikaten verkligen har satt fart på det förnybara. Precis som jag sade i mitt anförande kommer hälften av all den energiproduktion som finns i Sverige i dag från bioenergi. Vindkraften har under de senaste åren sex- eller sjudubblats. Dessutom håller jag med Ann-Kristine Johansson om att vi självklart även måste introducera nya färdvägar för marknaden. Du har helt rätt i att när det gäller till exempel biogasen eller solelen behövs det naturligtvis en introduktion för att marknaden ska tycka att det är intressant att satsa på dem. Det håller jag fullständigt med om. Men när det gäller Centerpartiet och kärnkraften kan jag säga att vi känner oss trygga med den energiöverenskommelse som vi har tillsammans med våra allianskamrater. Jag har så många gånger upprepat här i talarstolen att det förnybara byggs ut kraftfullt. Det görs inte i fråga om kärnkraften. Som jag sade till Lise Nordin tidigare bestod 47 procent av energimixen 2006 av kärnkraft. I dag är det drygt 39 procent. Ingen ska därför komma och påstå att kärnkraften ökar.

anf.131 Josef Fransson (SD):

Herr talman! Helena Lindahl tog i sitt anförande upp detta med nettodebitering. Jag måste erkänna att jag inte har tagit del av några utredningar eller rapporter gällande nettodebitering, men jag tror att jag förstår åtminstone grundprinciperna. Man vill alltså ha ett system där man kvittar ett överskott från till exempel solceller eller egenproducerad vindkraft och sedan får tillbaka el vid ett annat tillfälle när den egna produktionsanläggningen inte producerar någonting. Jag talade i mitt anförande lite grann om situationen i Tyskland. Där uppstår effektspikar. Vi har en spotmarknad där energipriset naturligtvis blir lägre när man har dessa toppar eftersom man då vill att folk ska använda ström. Man kanske till och med måste dumpa den till andra länder. Detta skapar som jag förstår det situationen att priset är väldigt lågt när man har chansen att leverera ut på nätet. Men när man sedan ska ha tillbaka strömmen är det ganska stor sannolikhet att priset på spotmarknaden är betydligt högre. I somras låg priset på spotmarknaden ibland så lågt som ungefär 30 öre. Jag tittade på datorn nu, och priset ligger i dag på ungefär 61 öre. Då saknas det ca 30 öre, och det blir en mellanskillnad som någon ska betala. Vem ska betala den mellanskillnaden, är det tänkt?

anf.132 Helena Lindahl (C):

Fru talman! Först vill jag välkomna Josef Fransson till utskottsdebatten. Om jag inte tar fel är det din första debatt i näringsutskottet. Nettodebiteringen håller man på att utreda nu. Det finns de som är betydligt klokare än jag och som sitter och gör detta. Jag kan inte exakt svara på hur det ska vara med spotpriset och mellanskillnaden. Då skulle jag ta mig vatten över huvudet, tror jag. Varför är det då bra med nettodebitering? I dag är vi beroende av några få stora elleverantörer. Kan människor vara med och bidra till att skapa egen förnybar energi och dessutom tjäna en liten slant på det tror jag att vi blir mindre beroende av större aktörer. Dessutom ger det incitament till att skapa mer förnybart. Det ger en större medvetenhet och kanske också ett större utrymme i plånboken för människor. Det är egentligen huvudtanken med nettodebitering. Jag tror att de flesta i det här rummet ser fram emot den möjligheten. Den finns vad jag förstår på en del andra ställen i världen och fungerar rätt bra. Jag tror säkert att vi kan känna oss trygga med att man kommer att ha tittat på detta både en, två och tre gånger när utredningen är klar. Sedan får vi helt enkelt testa. Jag är inte orolig för detta.

anf.133 Josef Fransson (SD):

Fru talman! Personligen tycker jag att det är en ganska konstig ordning när man delar upp energiproduktionen i förnybart och icke förnybart. Det icke förnybara är vanligtvis per definition någonting dåligt när man pratar om detta, medan det förnybara är någonting bra. Jag håller inte riktigt med. Jag är själv en varm förespråkare för att fortsätta att utveckla kärnkraften till någonting som är både leveranssäkert och tryggt på många sätt och vis. Alla dessa stora satsningar på förnybart innebär väldigt stora samhällskostnader som jag har lite svårt att förlika mig med. Jag förstår att man som kärnkraftsmotståndare vill föra den typen av resonemang och den typen av politik, men när det kommer till nettodebiteringen har jag lite svårt att förlika mig med det. Jag erkänner att jag måste sätta mig bättre in i hur man har tänkt sig systemet, men dessa 30 öre måste någon betala. Det är helt uppenbart. Skillnaden kan nog vara ännu större än så till och med. Gissningsvis blir det alla övriga elkonsumenter som får ytterligare en pålaga på elräkningen. Annars begriper jag inte riktigt vem det är som ska betala. Det är ofta nedsatt skatt på det förnybara. Till exempel är det nedsatt fastighetsskatt för vindkraften. Det blir en väldigt hög samhällskostnad, i stället för att vi satsar på det som har fungerat i årtionden, nämligen kärnkraft och vindkraft. Jag ser små skäl till att försöka laga någonting som inte är trasigt.

anf.134 Helena Lindahl (C):

Fru talman! Josef Fransson oroar sig för betalningen när det gäller nettodebiteringen, som ännu inte är utredd. Om jag vore Josef Fransson tror jag att jag snarare skulle oroa mig för vad den globala uppvärmningen kommer att kosta Sverige och andra länder på sikt. Vi ska inte tro att Sverige är en isolerad ö där vi bara ska satsa på vårt och inte bry oss om vad som händer i omvärlden. Om temperaturökningarna fortsätter kommer Sverige att drabbas av detta mer eller mindre, och då kommer vi att få se än större kostnadsökningar. Jag sade det i talet, och jag säger det igen: Vi har ett globalt ansvar. De rika länderna måste gå före när det gäller forskning på det förnybara. Andra länder kanske kan ta efter sedan. Jag är väldigt glad och stolt över att de flesta partier i Sveriges riksdag är beredda att ta detta globala ansvar.

anf.135 Penilla Gunther (KD):

Fru talman! Nu känns det som att vi har hållit på så länge att vi skulle behöva lite energitillskott i debatten. Trots att det handlar om energi känns det lite som att luften har gått ur oss efter denna långa dag. Den svenska energipolitiken bygger naturligtvis på samma grundpelare som det europeiska energisamarbetet. Energipolitiken syftar till att förena ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och energiförsörjningstrygghet. Energipolitiken ska skapa villkor för en effektiv och hållbar energianvändning med liten inverkan på hälsan, miljön och klimatet samt underlätta omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. På så sätt främjas också en god ekonomisk och social utveckling i hela Sverige. Det är utgångspunkten. Ska jag ta till en kristdemokratisk term kan jag använda det fina ordet "förvaltarskapstanken" för detta. Energipolitiken ska även bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Flera av oss i utskottet är engagerade även i Nordiska rådet. Inom det nordiska samarbetet finns en mängd olika frågor som hanteras i olika institut och center. Bland annat finns det nordiska energiforskningscentret i Oslo, vars vision är en nordisk region som ska konsolidera och utveckla sin position som ledande region för nya hållbara energilösningar och effektiva och välfungerande energimarknader. Frågan huruvida det sker i avsedd måtto kanske jag får vidarebefordra till statsrådet att svara på, eftersom jag inte vet det. Vad jag kan läsa mig till är att ett antal forskningsprojekt som sker i samarbete mellan de nordiska länderna har fått medel anslagna för att utveckla gemensamma energilösningar, vilket jag tycker är väldigt bra. Norden består av flera länder som har en gemensam historia, liknande samhällen och liknande tankar kring den miljömässiga utvecklingen. Även om vi samarbetar är det klart att målen och visionerna måste uppnås genom klokt agerande, så att man inte äventyrar den svenska industrins konkurrenskraft. Så är det naturligtvis. Alla är sig själva närmast. Det finns tre långsiktiga prioriteringar. Användningen av fossila bränslen för uppvärmning ska avvecklas till 2020. Sveriges fordonsflotta bör vara oberoende av fossila bränslen år 2030. Inom elförsörjningen ska man minska beroendet av kärnkraft och vattenkraft och öka försörjningstryggheten. Då måste en ny förnybar kraftproduktion svara för en betydande del av elproduktionen. Det vet vi. Hur detta ska gå till är det intressanta. Vi kan välja att göra på olika sätt. Det är säkert flera av oss som kommer ihåg den stora satsningen på Agenda 21 ute i kommunerna för ett antal år sedan. Jag kommer själv från en miljökommun, Trollhättan, som har fått flera utmärkelser och priser. Trollhättans kommun har tagit ansvar och utbildat medborgarna på olika sätt, inte minst i avfallshantering, för att få biogas för att driva stadsbussar och så vidare. Jag som kristdemokrat vill att det ska fungera nedifrån och upp i samhället och att subsidiaritetsprincipen ska förverkligas. Den stora utmaningen ligger i att få våra medborgare att ta ansvar för sin egen energiförbrukning - som privatperson, i sitt arbete eller som företagare. Det handlar om vilken mat man väljer, hur transporterna för maten har gått till, vilken resa man väljer, vilket boende man väljer, uppvärmning, aktiviteter man gör och vad det nu kan vara. Det är ditt och mitt val. Vi påverkar mer än vad vi ibland kan tro. Som någon tidigare talare nämnde utgörs nästan 40 procent av Sveriges totala energianvändning av uppvärmning, kylning, drift och belysning i våra byggnader. Det kostar för användarna 150-200 miljarder per år, vilket motsvarar ungefär 15 000-20 000 kronor per invånare. Det är ganska mycket pengar. Att svensk basindustri är den som har störst energibehov är ingen nyhet. Men hur ska vi kunna nyttja alla typer av tillgängliga energislag på ett bättre och mer effektivt sätt så att totalt mer energi kan utvinnas? Där har flera aktörer som har kontaktat mig om energifrågor sagt att det behövs en ännu bättre helhetssyn på energisystemet i Sverige, tillsammans med nordiska och europeiska samarbetspartner, där nyttjandet av till exempel den svenska kärnkraften skulle gå att förbättra. Man menar att det finns en större kapacitet än vad som hittills nyttjats i de kärnkraftverk vi ändå har. Personligen kan jag säga att jag hade önskat att vi hade kommit så långt att vi hade utvecklat hållbara, förnybara energislag så att vi hade kunnat använda dem mer än kärnkraften. Samtidigt får vi konstatera att när vi har kärnkraftverken måste vi kunna nyttja dem efter den kapacitet som ändå finns. Jag är en gammal linje 3:are. Jag gick i högstadiet när folkkampanjen mot kärnkraft var. Det var linje 2 som vann, och det sades att man naturligtvis skulle forska och utveckla alla de hållbara energislagen. Men vi kan konstatera att med det styre som Sverige då hade skedde ingen utveckling av de hållbara energislagen. Inte förrän på 90-talet kom man i gång med detta. Vi kan säga att vi ligger kraftigt efter i det avseendet; sedan kan vi prata hur mycket som helst om vind, våg, vatten, sol, kärnkraft, biogas, bergvärme och vad det nu mer kan heta. Vi behöver alla energislag, och vi måste se att det finns en fungerande forskning och utveckling som är kontinuerlig och som inte sätts efter igen, som under det socialdemokratiska styret. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

anf.136 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C):

Fru talman! Det brådskar för världen att ställa om till ett hållbart energisystem. Så sent som för någon månad sedan presenterade Världsbanken sin nya rapport, som visar att om vi i världen inte gör mer än vi redan gör, och om vi inte höjer våra åtaganden för framtiden kommer jordens medeltemperatur att stiga med hela fyra grader. Internationella energiorganisationen, IEA, presenterade årets World Energy Outlook och landade i ungefär samma slutsats. Återigen har vi fått två tunga vetenskapliga internationella rapporter som bekräftar att vi måste anstränga oss mer och att vi måste göra det nu. Vi i Sverige är, jämfört med många andra delar av världen, väldigt lyckligt lottade. Vi har några av de allra bästa förutsättningarna för hållbar energiproduktion. Vårt land formligen sjuder av rik energi - från våra forsande älvar i norr, från våra djupa rika skogar över hela landet, från värmen i jordens inre och från våra fantastiska vindlägen. Sådana fina förutsättningar förpliktigar. Sverige både kan och ska vara ett gott exempel på att det är möjligt att kombinera en stark konkurrenskraft och god tillväxt med ökad hållbarhet genom att dra nytta av naturens rika förnybara resurser. Det är precis på den insikten som vi har byggt Alliansens energi- och klimatpolitik. Med energiöverenskommelsen från 2009 har Sverige för första gången fått en riktigt långsiktig energipolitik, som förenar ekologisk hållbarhet med ett minskande beroende av storskaliga energikällor och en allt bättre konkurrenskraft. Den svenska energipolitiken skapar den långsiktighet som är helt nödvändig för att de som ska investera i svensk energimarknad ska våga göra det. De måste kunna lita på att de villkor vi sätter upp inte bara gäller i dag, utan att de också gäller nästa år och många år framöver. Var och en som är mån om att de starka investeringar vi nu ser, inte minst i den förnybara energin, ska fortsätta behöver värna de tydliga och långsiktiga spelregler som Alliansen lagt fast i energiöverenskommelsen. Nu kan vi, snart fyra år efter att överenskommelsen slöts, se de tydliga resultaten och vad det leder till. Sedan 2006 har den svenska elproduktionen från biobränslen ökat med hela 50 procent. På samma tid har elen från vindkraften ökat sju gånger om. Totalt sett är nästan hälften av Sveriges energiproduktion i dag förnybar. Det är den högsta andelen i hela EU, bland de bästa i världen. Jag är mycket stolt över att få vara energiminister i en alliansregering som står samlad bakom en framåtsyftande och ansvarsfull energipolitik, en politik som förmår kombinera högt ställda klimat-, miljö- och energiambitioner med en väldigt god tillväxt. Lika stolt är jag över att vara minister i en alliansregering som i dessa tider av stark ekonomisk oro världen över kunnat lägga fram ännu en handlingskraftig budget för riksdagen, för även på energiområdet är budgeten för 2013 en stark budget. Bara nästa år, 2013, föreslår regeringen att Sverige ska satsa 2,8 miljarder kronor på energiforskning, på en utbyggnad av den förnybara energin, på ökad energieffektivisering och på att ge stöd till gryende energitekniker. De tydliga satsningarna märks inte minst på våra satsningar på energiforskning. Ny kunskap och ny teknik är viktiga för att vi ska kunna ställa om vårt energisystem. Från 2013 satsar Alliansen därför 1,3 miljarder kronor varje år på att forska kring framtidens klimatsmarta och energieffektiva teknik. Från 2016 ökar den satsningen till den nya permanenta nivån på 1,4 miljarder kronor. Fru talman! Det är en höjning av den permanenta energiforskningsnivån med 51 procent. Ökade resurser till forskning är en förutsättning för att vi ska kunna lyckas med helheten, för att nå ett hållbart energisystem och ett klimatneutralt samhälle. Samtidigt som vi det gör vi andra tydliga riktade insatser för att stimulera klimatsmart teknik, som ännu inte riktigt klarar sig på egen hand. En sådan viktig insats är vår satsning på biogasen. Biogasen är ett av de kanske allra mest resurseffektiva och miljövänliga fordonsbränslen vi har i dag, men det är en underutnyttjad resurs. Just därför förlänger och förstärker Centerpartiet och alliansregeringen satsningen på den innovativa biogasen. Fram till 2016 kommer vi totalt sett att satsa 340 miljoner kronor på att öka produktionen, förbättra distributionen och öka användningen av biogas. Den satsningen ska ses som en väldigt tydlig vilja från regeringens sida om att vi vill skapa goda och långsiktiga förutsättningar för biogasen. Och det är en tydlig signal till alla nuvarande och alla potentiella biogaskonsumenter om att biogasen i framtiden kommer att bli ett allt viktigare bränsle för Sverige. På samma sätt uppmuntrar och stöder vi från Alliansen den småskaliga solelsproduktionen. År 2009 inrättade vi det väldigt framgångsrika investeringsstödet till den som sätter upp solceller i liten skala. Så många konsumenter har tack vare det stödet kunnat investera i en småskalig solelsanläggning, för eget bruk eller för att vara med och bidra till det gemensamma. I dag gör solcellstekniken det möjligt att utvinna alltmer energi till en allt lägre kostnad, vilket gör att solelen i dag är ett mycket intressant alternativ också på våra nordliga breddgrader. För att den fina utveckling som vi ser när det gäller solelen i Sverige ska fortsätta och för att andelen solel i Sverige ska fortsätta växa förlänger vi nu investeringsstödet för solceller. Fram till 2016 kommer vi sammanlagt att satsa 210 nya miljoner på investeringsstöd till solceller. Med en stark forskning och effektiva riktade stöd utvecklar och stimulerar Alliansen steg för steg det förnybara. Samtidigt gör vi tydliga insatser för att använda energin alltmer effektivt. Potentialen för oss i Sverige att öka energieffektiviteten är stor, inte minst i vår bebyggelse. Hela en tredjedel av vår samlade slutanvändning av energi används i våra bostäder och i olika lokaler. Det är just därför som Alliansen nu satsar 120 miljoner kronor på att utveckla riktigt energieffektiva byggnader för framtiden. Denna nya satsning sker i ett program som ska ta fram ett bra kunskapsunderlag för att vi ska kunna bygga framtidens riktigt energisnåla hus. De erfarenheterna kommer att ligga till grund för de nya nära-nollenergikrav som ska gälla för alla nya byggnader från och med 2021. Fru talman! Alliansen har höga ambitioner för Sverige och för svensk energipolitik. Vi ska minska koldioxidutsläppen med 40 procent, vi ska öka energieffektiviteten med 20 procent och vi ska bygga ut det förnybara i rejäla mått. Vi har höga mål därför att det är bra för Sverige. Men vi har också höga mål därför att det är vårt sätt att ta ansvar för att minska vårt lands klimatpåverkan. Med årets budget fortsätter alliansregeringen tydligt och stadigt resan till ett alltmer hållbart samhälle och till ett klimatneutralt Sverige år 2050. I detta anförande instämde Jonas Jacobsson Gjörtler, Jessica Polfjärd, Hans Rothenberg och Boriana Åberg (alla M).

anf.137 Ann-Kristine Johansson (S):

Fru talman! Det är svårt att komma i gång igen. Det här var det andra avbrottet i vår energidebatt, så det gäller att starta om med ny energi. Jag kan hålla med om mycket av det statsrådet säger angående de rapporter som hela tiden kommer. Världsbanken pratar om fyra graders uppvärmning, och vi måste, precis som statsrådet säger, ta tag i de här frågorna och jobba intensivt med dem. Klimatfrågan och energipolitiken hänger väldigt nära ihop, så jag ser fram emot Färdplan 2050 och arbetet med den. Vi får se hur vi kan hitta varandra och vad det är för åsikter och synpunkter som vi kan lägga fram när det gäller det arbetet. Jag skulle också önska att statsrådet var positiv till vårt förslag om att utreda 100 procent förnybart för att även titta på hur det skulle kunna se ut. När man lyssnar på statsrådet och alla företrädare för borgerligheten som står här och pratar om, för första gången tror jag statsrådet sade, en riktigt långsiktig överenskommelse, ställer man sig frågan hur långsiktig den är. Vi har val 2014. Vad kan hända efter valet? Säg att det blir en socialdemokratisk regering - då gäller ju inte er energiöverenskommelse. Det går inte att säga att den är långsiktig i och med att det inte är över blockgränserna. Vi hade en blocköverskridande överenskommelse 1997-2008 som var stabil och bra där mycket hände, inte minst elcertifikaten. Jag skulle vilja höra statsrådets åsikter om det här. Hur stabil och långsiktig är energiöverenskommelsen, och vilka signaler ger den till investerare, branscher, företag med mera?

anf.138 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C):

Fru talman! Låt mig börja med Färdplan 2050. Det har påståtts i den här debatten att regeringen i förra veckan skulle ha presenterat Färdplan 2050. Det har ingenting med verkligheten att göra. Det som har hänt är att Lena Ek har tagit emot ett förslag från Naturvårdsverket när det gäller Färdplan 2050. Den handlar om utsläppen. Den handlar inte om att ta fram en ny energipolitik. Den handlar inte om energiförsörjningen. Den handlar inte om framtidens energimix. Tittar man på underlaget till färdplanen ser man att den ansvariga myndigheten, Energimyndigheten, har tagit fram två olika scenarier - ett scenario som bygger på att det kommer att byggas ny kärnkraft i Sverige och ett annat scenario som bygger på att det inte kommer att byggas ny kärnkraft i Sverige. Hur det kommer sig att Naturvårdsverket inte har valt att ta med båda dessa scenarier i sin slutrapport är en fråga som man bör ställa direkt till myndigheten. Jag är den första att understryka - jag gör det ofta och väldigt gärna - att det är bra att Sverige nu har en väldigt långsiktig energipolitik. Vad som är unikt med den klimat- och energipolitik som riksdagen har antagit är att den är bred och täcker alla samhällssektorer. Den är också unik genom att det är högt ställda ambitioner och målsättningar, att vi täcker in allt från klimatfrågan till det förnybara till energieffektivisering men också anger tydliga spelregler och villkor gentemot dem som eventuellt skulle vilja investera i ny kärnkraft i Sverige. Den bredden i energipolitiken har vi faktiskt inte haft i Sverige förut. Jag är väldigt glad och stolt över att Centerpartiet genom åren har medverkat i varje energiöverenskommelse som Sverige har haft. Vi har tidigare medverkat tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, och sedan 2006 har vi samarbetat med Alliansen om energipolitiken. Det vore väldigt bra om Socialdemokraterna kunde tänka sig att ställa sig bakom den inriktning som vi har i energipolitiken. Det skulle ge ännu mer stabilitet.

anf.139 Ann-Kristine Johansson (S):

Fru talman! Det var miljöministern som gav ett uppdrag till Naturvårdsverket att ta fram ett förslag till Färdplan 2050. Jag har inte sett detta uppdrag, men jag skulle kunna tänka mig att miljöministern hade kunnat säga att man kunde utreda 100 procent förnybart kopplat till klimat- och energipolitiken. Det är ju en brist om det är som statsrådet säger, att det inte finns så mycket av energipolitik i färdplanen. Nu ska jag ärligt säga att jag inte har hunnit läsa så mycket av den, men jag tänker göra det framöver så att vi har något att utgå ifrån. Just att koppla ihop klimatarbetet och energipolitiken är A och O för att få den långsiktigt hållbara energimixen framöver för att klara klimatfrågan. Det var det ena. Jag vill ge en eloge till Centerpartiet som har tagit ansvar för energipolitiken under många år. Ni har varit beredda att diskutera inte minst över blockgränserna, och det tycker jag är bra. Det är ju så vi skulle vilja ha det framöver också. Att vi bara skulle sätta oss och säga att vi ska ansluta oss till er energiuppgörelse är däremot inte trovärdigt. Vi måste ju få diskutera den inriktning vi står för och sedan bryta tankar med varandra för att se hur vi kan baka ihop det hela för att komma framåt med en stabil, långsiktig energipolitik som gynnar investering, industrin, energibranschen, forskningen med mera. En konkurrenskraftig industri är, tror jag, vad både Anna-Karin Hatt och jag vill ha, för det gynnar också jobben och jobbskapandet i Sverige.

anf.140 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C):

Fru talman! Jag lyssnade väldigt noga när Ann-Kristine Johansson höll sitt anförande för några timmar sedan och hörde att hon på område efter område hävdade att Sverige borde vara vassare och att vi borde ha mer av politik. Problemet är att går man till Socialdemokraternas budgetmotion och tittar på ert energiavsnitt så är det enda som skiljer ert förslag från regeringens förslag 50 miljoner extra till solceller. Det är lite märkligt att å ena sidan lyssna på Ann-Kristine Johansson i den här debatten och å andra sidan konstatera att Socialdemokraterna i alla fall inte i sin budgetmotion lägger fram de förslag vi får höra från talarstolen. Det gör också att Ann-Kristine Johansson inte blir riktigt trovärdig när hon ber om blocköverskridande samtal. Ska man kunna ha sådana samtal måste Socialdemokraterna ge besked i energipolitiken. Ibland får jag känslan av att det nästan beror på dagsformen och att det nästan tycks bero på vilken person som uttalar sig för Socialdemokraterna vilka besked vi får. Nu senast var det Magdalena Andersson som i Ekots lördagsintervju gav besked i slumpmässigt valda delar av energiöverenskommelsen, får man ju säga, där hon bland annat nämnde att hon ville återinföra avvecklingslagen för kärnkraft. Det är klart att det med de spretiga beskeden från Socialdemokraterna vore direkt oansvarigt av mig som energiminister att bjuda in till blocköverskridande samtal. Det vi har givit marknaden är långsiktiga, tydliga spelregler som de nu förhåller sig till och som de gör miljardinvesteringar utifrån. Om man skulle kasta ut det genom bakdörren och sätta sig med ett vitt papper skulle också energiinvesteringarna, som förra året var all time high i Sverige, faktiskt avta. Det vore inte bra för Sverige, inte bra för svensk konkurrenskraft och inte bra för den utbyggnad av den förnybara energin som vi nu ser. (Applåder)

anf.141 Lise Nordin (MP):

Fru talman! I dagens debatt har vi fått höra att allianspartierna är väldigt överens om att de är överens, men om vad man är överens tycker jag det fortfarande är lika oklart som när den här debatten startade. I stället för att ge besked till marknaden om vilken elproduktion som ska ta vid när dagens gamla skruttiga kärnkraftverk behöver avvecklas av åldersskäl verkar man mer intresserad av att diskutera oppositionspartiernas politik. Det är regeringen som har ansvaret att tala om för branschen vilken elproduktion som nu ska börja byggas för att kunna ersätta kärnkraften. Vi har kunnat läsa i medierna om Färdplan 2050 som räknar med ny kärnkraft i Sverige. Vi läser bland annat att projektledaren för Färdplan 2050, Tom Hedlund, säger att "det har varit mycket tydligt i uppdraget att vi skulle räkna på bibehållen kärnkraft". Det står också att "i direktivet från Miljödepartementet från juli 2011 slås fast att kärnkraften är en viktig del av elproduktionen under överskådlig tid". På Naturvårdsverket säger de själva att de inte har fått fria händer att titta på olika former av elsystem, utan regeringen har pekat mot att det är ny kärnkraft som gäller. I dag har Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lagt fram ett förslag om att Energimyndigheten ska få utreda ett scenario för 100 procent förnybar energi. Jag har i dagens debatt inte hört ett enda motargument från regeringspartierna om varför man inte vill ha en sådan utredning. Kanske kan energiminister Anna-Karin Hatt svara på varför man inte vill låta Energimyndigheten utreda vad hundra procent förnybar energi skulle innebära för Sverige.

anf.142 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C):

Fru talman! Jag måste börja med att säga att jag många gånger kan ha stor respekt för det engagemang som Miljöpartiet och Lise Nordin visar i de här frågorna, men i dagens debatt har jag blivit väldigt besviken. Det har haglat av nästan osanningar just från Lise Nordin. I ditt anförande sade du: Förra veckan föreslog regeringen i en utredning - det syftade på Bygglovsutredningen. Vidare sade du att Sverige halkar nu efter när det gäller det förnybara, när vi tvärtemot ligger längst fram i hela EU, och att energiöverenskommelsen ger lite guidning. Sedan har du sagt att regeringen i Färdplan 2050 har föreslagit att . Ingenting av detta har med sanningen att göra. Tar man bara Färdplan 2050 är det så, jag upprepar gärna det, att Naturvårdsverket har lämnat ett underlag till Miljödepartementet inför att regeringen ska utarbeta ett förslag till Färdplan 2050 som i vederbörlig ordning kommer att överlämnas till riksdagen och behandlas här. I underlaget för Naturvårdsverkets rapport ligger också ett underlag från Energimyndigheten, som är ansvarig för energipolitiken, som pekar på två scenarier, ett scenario om vad vi behöver göra om det byggs ny kärnkraft i Sverige, om det finns aktörer som kan finansiera det och leva upp till lagens stränga krav, och ett annat scenario som handlar om vad vi behöver göra om det inte byggs någon kärnkraft i Sverige. Hur det kommer sig att Naturvårdsverket inte i slutrapporten har valt att lyfta upp båda dessa scenarier måste man fråga Naturvårdsverket om, men jag tycker att Lise Nordin faktiskt borde hålla sig lite för god för att i den här debatten, som är en väldigt viktig debatt, krydda med insinuationer och faktiskt halvsanningar om hur utvecklingen ser ut i Sverige och vilka förslag som regeringen har lagt fram och lägger fram.

anf.143 Lise Nordin (MP):

Fru talman! Jag kan konstatera att energiminister Anna-Karin Hatt tycks pressad i den här frågan. Stämmer det inte att det står i direktivet från regeringen till Naturvårdsverket att man ska förutsätta fortsatt kärnkraft? Det är det som vi nås av i medierna, och projektledare Tom Hedlund säger att "det har varit mycket tydligt i uppdraget att vi skulle räkna på bibehållen kärnkraft". Jag blir väldigt glad om det stämmer att det fortfarande finns en öppning från energiministern och från regeringen att titta närmare på förnybar energi. Vad gäller Anna-Karin Hatts bild av utbyggnaden av förnybar energi i Sverige tycker jag att det mest relevanta måttet är vilken utbyggnadstakt per procent vi har i Sverige per år jämfört med andra länder. Sverige har en stor andel förnybar energi, men det har vi haft länge. Det är ingenting som har hänt med den här regeringen. Tvärtemot visar de rapporter som alla medlemsländer har lämnat in till EU att Sverige beräknas ha den näst långsammaste utbyggnadstakten av förnybar el inom EU. Endast Lettland har en prognos om en långsammare utbyggnadstakt än Sverige. Det tycker jag inte är något att vara stolt över när jag ser vilken stor potential Sverige har att fortsätta att utvecklas. Energibranschen säger i alla de sammanhang jag hör att man behöver tydliga spelregler om vad som ska ta vid. Vi ser att flera företag som jobbar med förnybar energi i Sverige flyttar till andra länder som har en tydligare politisk inriktning, där politiken ger besked om vad som ska byggas ut. Efter att ha lyssnat på Anna-Karin Hatt blir jag än mer osäker på om regeringen räknar med ny kärnkraft till 2050 eller inte. Den viktigaste frågan i den här debatten tycker jag är det förslag som har lagts fram av tre oppositionspartier om att låta utreda hundra procent förnybar energi. Vårt grannland har nyligen antagit ett sådant mål över partigränserna. De tror att det går. Vad är det som gör att Anna-Karin Hatt tror att det för Sveriges del inte skulle vara intressant, inte ens relevant att låta utreda hundra procent förnybar energi.

anf.144 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C):

Fru talman! Jag tycker att det vore bra om Lise Nordin i stället för att hämta argumenten till den här debatten från medieuppgifter går till källorna och läser Energimyndighetens underlagsrapport till Naturvårdsverket. Där kan du klart se att det finns två scenarier som de väldigt tydligt har beskrivit, ett som bygger på att det inte blir någon ny kärnkraft i Sverige och ett som bygger på att det kan finnas kärnkraft kvar framöver. Nu kommer regeringen att gå in och titta på de här underlagen och besluta hur förslaget från regeringen till Färdplan 2050 ska se ut innan vi kommer till riksdagen. Sedan påstår Lise Nordin att ingenting har hänt under den här regeringen när det gäller det förnybara. Man får nästan blunda för verkligheten för att komma fram till ett sådant påstående. Faktum är att du höll nästan hela ditt huvudanförande utan att en enda gång nämna ett enda ord om det fantastiska som nu händer i Sverige. Det är att prata ned utvecklingen. Sanningen är att 2005, innan Alliansen tillträdde, hade vi 40,6 procent förnybar energi i Sverige. År 2010, fem år senare, hade vi nästan 48 procent förnybar energi i Sverige, och det klättrar fortsatt. 56 procent av all el i Sverige är i dag förnybar. Vi har kommit längst i Europa. Det säger sig självt att när man har plockat de lägst hängande frukterna går det lite långsammare, då blir det lite svårare att ta nästa steg. De som inte över huvud taget har påbörjat resan kommer att kunna göra en del snabba vinster. Det är det vi ser nu. Men Sverige ligger längst fram i Europa. På det temat, apropå svensk energiteknik och svensk energiindustri, måste jag säga att just i dag har EU-kommissionen fattat beslut om att av 10 tillgängliga miljarder satsa 1 miljard kronor i tre viktiga energiforskningsprojekt i Sverige. Det handlar om Gobigas i Göteborg, om Pyrogrot och om Vindpark Blaiken. Det här är tydliga exempel på att svensk energiteknik och svensk energiteknisk industri ligger väldigt långt fram i utvecklingen också internationellt.

anf.145 Kent Persson (V):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för hennes anförande. Det var kanske inte så mycket nytt egentligen, men det finns många delar som är bra. Förutsägbar, långsiktig energipolitik är någon form av ledord för alliansregeringen. Ett exempel tog också Anna-Karin Hatt upp, satsningen på solenergi som ni påbörjade 2009 och som ska avslutas 2016. Men för den perioden har ni dragit ned anslaget för solenergi för att sedan höja det. Det är lite mer av jojopolitik än förutsägbar och långsiktig politik. Men nu är det bra. Nu är det på gång igen. Men det var inte så mycket detta jag funderade över. Jag skulle vilja ha klargjort hur ni egentligen ser på kärnkraft. När jag läser propositionen är det klart och tydligt att kärnkraften ska finnas kvar över överskådlig tid. Förutsättningen är att den ska ersätta befintliga system. Samtidigt säger ni att ett tredje ben bör utvecklas för elförsörjningen för att minska beroendet av kärnkraft och vattenkraft. Ni ska göra både och, dels minska beroendet av kärnkraften, dels öppna för att ersätta befintlig kärnkraft. När vi ersätter kärnkraften blir vi mer beroende av kärnkraften eftersom de nya kärnkraftverken är mer effektiva och har större effekt än de gamla. Resultatet är att vi blir mer beroende av kärnkraft. Hur tänker ni egentligen i fråga om kärnkraft? Ska den avvecklas eller vara kvar?

anf.146 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C):

Fru talman! Låt oss börja med solcellerna. Stödet till solcellerna är ett tidsbegränsat stöd till en teknik som ännu inte bär sig på egna ben. Den typen av stöd ska vara tidsbegränsad. Kammaren fattade beslut om att stödet till solceller skulle avvecklas i och med det här årets utgång. Nu kan vi se att fastän världsmarknadspriserna har fallit, fastän det blir mer ekonomiskt lönsamt att investera i solceller i Sverige, bär sig tekniken ännu inte på egna ben. Det är därför som regeringen föreslår att vi nu förlänger solcellsstödet ända till 2016. Det är en ovanligt lång tidsperiod för den typen av tidsbegränsade teknikneutrala stöd, men det är en bra ordning att vi ser till att vid olika tillfällen värdera om tekniken klarar sig på egna ben. Om den gör det ska den typen av skattesubventionering tas bort. När det gäller kärnkraften är energiöverenskommelsen tydlig. Sveriges beroende av storskaliga energikällor, som den storskaliga vattenkraften och kärnkraften, ska minska. Det är dåligt för vår försörjningstrygghet och det är dåligt för vår konkurrenskraft att vara beroende av ett fåtal storskaliga produktionsanläggningar. När det de senaste åren har varit störningar har de tydligt påverkat inte minst elpriset. Sedan var det frågan om överskådlig tid. Vi måste se att i ett läge där kärnkraften står för 39 procent av svensk elförsörjning är det inte realistiskt att påstå något annat än att kärnkraften under överskådlig tid, under den tid vi kan överblicka, faktiskt kommer att vara viktig för Sverige. Steg för steg ser vi att det som nu byggs ut i Sverige är den förnybara energin. Den växer så det knakar. Den har vuxit så pass mycket att 56 procent av all elproduktion i Sverige i dag är förnybar.

anf.147 Kent Persson (V):

Fru talman! Först tar jag frågan om solenergi. Det är bra att ni gör satsningen, men vi har satsat lite mer än regeringen. Vid debatten för två år sedan sade ni att kärnkraften ska fasas ut, och då sade ni att solenergin och solceller står på egna ben och att det därför inte behövs någon satsning. Nu är det i och för sig bra att Anna-Karin Hatt återkommer till frågan. Låt mig återgå till frågan om vad som händer eller inte händer i framtiden med kärnkraften. Vad vi behöver göra nu är att fasa ut befintlig kärnkraft. Alliansförespråkare har stått här och sagt att ni ska bygga ut kärnkraften. Då bygger ni under överskådlig tid. Vi pratar då om hela det här århundradet. Då har vi bitit oss fast i kärnkraften för all framtid - åtminstone så länge jag och mina barn kan överblicka tiden framåt. Det är allvarligt. Det blir extra intressant att Anna-Karin Hatts partiledare Annie Lööf nyligen uttalade sig tillsammans med Per Åsling i en debattartikel i Länstidningen Östersund att uranbrytning inte ska ske i Sverige, att lagstiftningen mot det hela ska utredas och att de ska jobba för ett förbud i alliansregeringen. Samtidigt öppnar ni för kärnkraft. Det är en märklig syn på det hela. Det är helt okej att importera uran från andra länder - om jag fick svära nu skulle jag göra det, det får jag inte göra ser jag! - men det där hmhm ska vi inte bryta i Sverige utan det ska någon annan göra. Det är dubbelmoral.

anf.148 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C):

Fru talman! Kent Persson resonerar lite som om vi vore tillbaka i den gamla ordningen där kammaren planekonomiskt ska bestämma exakt hur energimixen i Sverige ska se ut. En ofta förbisedd men mycket viktig innebörd i energiöverenskommelsen är att vi har förändrat rollen för politiken. Vi har gått från en ordning där vi har suttit i kammaren och fattat beslut om vi ska sätta på eller stänga av reaktorer och exakt hur mixen ska se ut till en ordning där politiken anger tydliga mål och tydliga styrmedel. Vi pekar ut en tydlig färdriktning. Sedan får marknaden fatta beslut och investera i det man tycker är rationellt och leva upp till de stränga krav vi ställer. Man fattar nu beslut att bygga ut förnybara energikällor så att det knakar. När det gäller kärnkraften är det tydligt i energiöverenskommelsen att det är viktigt för Sverige att gradvis minska vårt beroende av de storskaliga energikällorna. Det är precis vad vi nu ser ske. När Alliansen tillträdde 2006 kom 46,7 procent av den svenska elen från kärnkraften. I dagsläget är vi under 40 procent. Kent Persson gör antaganden om framtiden som om han vet vad som ska hända. Jag har inte fått svar från marknadsaktörerna om de över huvud taget är beredda att investera i kärnkraft i Sverige med de villkor vi har ställt upp. Vi har varit tydliga; det blir inga subventioner, de får bära sina egna kostnader, det är fråga om maximalt tio reaktorer och det blir inget nytt jämfört med det vi redan har satt upp. Hittills har jag inte hört någon som har varit beredd att gå in i en sådan investering. Vi får se framtiden an. Det som är viktigt att konstatera är att vi har angivit tydliga mål och långsiktiga spelregler. Marknadsaktörerna ska kunna lita på att reglerna gäller i dag, i morgon och framöver. (Applåder)

anf.149 Ingemar Nilsson (S):

Fru talman! För oss socialdemokrater är målet för den svenska energipolitiken att trygga tillgången på energi, inte minst el, med en produktion som har låg inverkan på hälsa, miljö och klimat och att göra det på internationellt konkurrenskraftiga villkor. Utöver att det är bra för klimat och miljö ser vi här också stora möjligheter att utveckla fler och nya arbetstillfällen i Sverige. Det är bland annat därför - vilket har upprepats flera gånger i dag - vi socialdemokrater i vår kommittémotion har föreslagit att Energimyndigheten ska ges i uppdrag att ta fram en strategi för hur det svenska energisystemet, inklusive elproduktionen på lång sikt, ska kunna bli helt förnybart. Vi är övertygade om att just det faktum att ingen i dag har ett övergripande helhetsansvar för utvecklingen på energiområdet både försvårar och försenar en nödvändig utveckling när det gäller utvecklingen av såväl förnybar produktion som energieffektivisering. En viktig komponent för att möjliggöra detta, det vill säga ett helt förnybart energisystem och elproduktion, är att vi har den nätkapacitet som krävs. Det handlar om behovet av tillräcklig överföringskapacitet, utbyggda förstärkta och leveranssäkra regionnät och inte minst det som vi ofta kallar smarta elnät. Den tekniska utvecklingen inom energisektorn går snabbt, och smarta elnät kommer att bli nödvändiga i takt med att den förnybara, ofta småskaliga, produktionen byggs ut och fossila produktionskällor fasas ut. Tillförseln av förnybar el kräver ny och större funktionalitet, inte minst i det svenska stamnätet. För att klara nettodebitering, som i princip alla talar sig varma för, och för att klara de mål vi har för energieffektivisering krävs både ökad kapacitet och teknikutveckling av elnätet. Herr talman! Stamnätets kapacitet är avgörande för att klara en bra och balanserad försörjning av el inom Sverige. Ansvaret för detta ligger hos Svenska kraftnät. Vi måste dock konstatera att det finns betydande flaskhalsar i dagens stamnät. Det optimala, om än oönskade, beviset för detta heter elområden. Både företag och konsumenter i södra delen av Sverige, eller rättare uttryckt i det här sammanhanget i elområde 4, kan vittna om konsekvenserna av otillräcklig överföringskapacitet av el från norr till söder inom landet. Därför är det glädjande att se att investeringsramen för Svenska kraftnät nu är ordentligt tilltagen, även om man med fog kan säga att det tyvärr är lite sent. Om man tittar i och läser Svenska kraftnäts Perspektivplan 2025 inser man att det är stora utmaningar vi står inför de närmaste 10-15 åren på det här området. Vi vet också att den här typen av investeringar tar lång tid och att processerna tar tid, och därför är det viktigt att komma i gång med det nu. Vår inställning från Socialdemokraternas sida när det gäller Svenska kraftnäts utbyggnad av stamnätet är klar. Först ska vi se till att det finns tillräcklig överföringskapacitet inom Sverige och därefter inom Norden inklusive Baltikum, och sedan kan och ska vi investera i mer och bättre kapacitet för överföringar till och från kontinenten. Till sist, herr talman, står vi, som jag har försökt belysa, inför stora utmaningar när det gäller utbyggnaden av nätkapacitet såväl i Sverige som inom EU, inte minst på tekniksidan. Därför är det viktigt att inte glömma bort forskning och utveckling på det här området. Till det får vi anledning att återkomma här i kammaren om ett par månader. Jag vill bara redan nu understryka vikten och behovet av resurser för utveckling av ny teknik inom nätområdet. Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservationerna 1 och 5. I detta anförande instämde Carina Adolfsson Elgestam, Ann-Kristine Johansson och Karin Åström (alla S).

anf.150 Jonas Jacobsson Gjörtler (M):

Herr talman! Jag ska göra några korta kommentarer kring delar av innehållet och framför allt kring reservationerna. Det har varit en lång dag och en lång debatt, och jag kan ibland i de här energipolitiska diskussionerna känna att vi nästan tappar bort vad elen ska vara bra till. Fokus i diskussionerna kommer lätt att hamna mycket på de problem vi ser med elproduktionen. Vi diskuterar utsläpp och kostnader, och det är lätt att nästan av slentrian utgå från att el, elanvändning och energiförbrukning i sig är någonting som är dåligt, när det är precis tvärtom. Jag vågar påstå att det knappast finns någon annan enskild uppfinning som har betytt mer positivt för mänskligheten än elektriciteten - eller kanske i vidare bemärkelse vår förmåga att nyttiggöra energi. Så har det varit när vårt land utvecklades. Så är det än i dag när andra fattiga länder utvecklas och vill resa sig ur fattigdomen. Men det är också så för Sverige även i dag, när vi vill fortsätta att utveckla och förvalta vårt välstånd här i Sverige. Den svenska industrin utgör fortfarande basen för vår välfärd. Genom att tillvarata våra naturresurser och råvaror och förädla dem har vi skapat vårt välstånd. Än i dag, flera decennier efter att tjänstesektorn på allvar gjort sitt intåg, står basindustrin för ungefär hälften av vår nettoexport och sysselsätter ungefär 400 000 personer. En viktig förutsättning för att industrin ska kunna fungera är att det finns tillgång till el till konkurrenskraftiga priser. Partier som värnar om industri, jobb och välstånd måste därför också engagera sig i energifrågorna. Alliansens energiöverenskommelse betonar vid sidan om energiomställningen och övergången till en hållbar och effektiv energiförsörjning just försörjningstrygghet och konkurrenskraft. Utmaningen är naturligtvis att klara detta med så låga utsläpp som möjligt. I vår energiöverenskommelse slås fast att energipolitiken här i Sverige ska bygga på samma grundpelare som energisamarbetet i EU: ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet. Energiöverenskommelsen säkerställer stora satsningar på förnybart genom de gröna elcertifikaten samtidigt som den öppnar för en förnyelse av kärnkraften. Historiskt sett har även Socialdemokraterna månat om industrins villkor. Men man blir lite fundersam när man tar del av energidebatten på senare tid. När energipolitiken debatteras och diskuteras här lämnas oppositionens ledartröja allt som oftast över till ett annat parti, nämligen Miljöpartiet. Problemet är att Miljöpartiet har helt andra utgångspunkter. I stället för att fokusera på en konkurrenskraftig energipolitik med låga utsläpp fokuserar Miljöpartiet på motstånd mot ett enskilt energislag, mot kärnkraften. I stället för att eftersträva låga elpriser är målet att energi ska vara dyrt. I stället för att locka elintensiva företag till Sverige, där utsläppen är låga, eftersträvas ett nationellt tak för energiförbrukningen som motverkar svenska arbetstillfällen och skapar högre utsläpp globalt. Miljöpartiet vill, förutom att avveckla kärnkraften, begränsa både vattenkraften och skogsbruket, det vill säga tillgången till förnybar el och biobränslen. Det går inte att göra dessa tre saker samtidigt utan att välfärden tar allvarlig skada. En hastig avveckling av kärnkraften skulle medföra en rad negativa konsekvenser: stigande elpriser, minskad konkurrenskraft och färre arbetstillfällen. Vi ser redan de effekterna i Tyskland, som nyligen beslutat att avveckla sin kärnkraft. Där ersätts den bland annat med fossilkraft, samtidigt som stålverk läggs ned till följd av beslutet. Miljöpartiet brukar hylla det tyska avvecklingsbeslutet, men tycker verkligen Socialdemokraterna att industriavveckling till följd av höga elpriser är bra? Apropå elpriser är det svenska elpriset normalt lågt jämfört med övriga Europa. Elintensiv industri betalar exempelvis bara en tredjedel av det elpris man betalar i Danmark, och övrig industri betalar ungefär hälften. När Miljöpartiet lyfter fram Danmark som ett föredöme ska man därför komma ihåg att landet i princip helt saknar elintensiv industri. Där svensk export domineras av basindustri och verkstadsindustri domineras den danska av livsmedel. Danmarks förutsättningar går inte att tillämpa på Sverige. Sveriges rena energimix innebär att vi har goda chanser att nå våra klimatmål. Den bidrar dessutom till att locka hit nya investeringar i elintensiv verksamhet. Ett tydligt exempel på detta är den serverhall som nu byggs av Facebook utanför Luleå. Anläggningen kommer att konsumera nära 1,5 terawattimmar, och det motsvarar ungefär 1 procent av den svenska elanvändningen och ger ungefär 70 jobb när den är klar. Om samma anläggning hade byggts i ett land med den genomsnittliga EU-energimixen skulle det betyda ökade globala koldioxidutsläpp på 675 000 ton. Om anläggningen i stället hade placerats i ett land med el enbart från kolkraft skulle utsläppen bli dubbelt så höga, 1 350 000 ton. Det motsvarar utsläppen från 625 000 bilar i Sverige. Samtal pågår nu med flera aktörer som vill bygga liknande serverhallar i Sverige. Vår uppfattning inom Alliansen är att det är mycket bättre att de anläggningarna placeras här än att de byggs i länder där de bidrar till höga utsläpp. Miljöpartiet vill däremot sätta ett tak för den svenska energianvändningen. Med ett sådant tak skulle etableringar likt Facebook bli omöjliga i Sverige. Tycker ni verkligen att det är bättre att etableringarna sker i andra länder, vilket ger färre jobb här och högre utsläpp globalt? Sverige är i dag ett av de länder som har renast elproduktion, och vi placerar oss i EU-toppen vad gäller andelen förnybart. Nära hälften av all el som produceras är förnybar, och Alliansens energiöverenskommelse innebär att vi stärker och fortsätter den utvecklingen. Kärnkraft och vattenkraft, som helt dominerar svensk elproduktion, är bland de energislag som genererar allra lägst utsläpp av koldioxid. Det betyder att vi i Sverige producerar el med mycket låga utsläpp jämfört med de flesta andra länder. Vår elproduktion är till hela 95 procent klimatneutral. Genom Alliansens energipolitik ökar dessutom det förnybara inslaget. Slutligen vill jag göra en liten kommentar till det som Lise Nordin tog upp i sitt anförande tidigare. Hon sade att stödet till det förnybara fortsätter att öka i Sverige. Det är ju väldigt positivt att det är så. Jag tror att man kan konstatera en sak till, och det är att skälet till att stödet för det förnybara ökar i Sverige är att vi i stor utsträckning inte har ett sådant system som Lise Nordin och Miljöpartiet förordar, med feed-in-tariffer som i Tyskland. Då skulle det nämligen bli väldigt dyrt för konsumenterna. I Tyskland har tarifferna fyrdubblats sedan 2009 och ligger nu på uppemot 2:50 kronor, omräknat, per kilowattimme, och det blir ännu högre nästa år. Ett skäl till att det förnybara har starkt stöd i Sverige är att man ser att det finns en rimlighet i kostnaderna. Lise Nordin tar upp att regeringspartierna tycker väldigt olika, vilket skulle betyda att det är bristande vägledning för de olika aktörerna på marknaden. Men hela poängen med energiöverenskommelsen är just att vi tycker att marknaden ska fälla avgörandet och att vi inte politiskt ska peka ut vilka energislag som ska få finnas eller inte. Givet att de kan bära sig på marknaden ska olika energislag vara tillåtna. Herr talman! Det finns all anledning för hushåll och företag att vara oroade över den hållning som finns hos oppositionspartierna. Ofta är de splittrade i viktiga och avgörande frågor. Men när de står enade är det tyvärr ofta bakom Miljöpartiets ganska extrema uppfattningar. Detta står i stark kontrast till Alliansen, som står för en ansvarsfull energipolitik med ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet som ledstjärnor. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. (Applåder) I detta anförande instämde Johan Johansson, Hans Rothenberg, Cecilie Tenfjord-Toftby och Boriana Åberg (alla M) samt Maria Fälth (KD).

anf.151 Lise Nordin (MP):

Herr talman! Vi var nog många som trodde att debatten gick mot sitt slut. Jag finner det mycket intressant att en moderat riksdagsledamot ägnar i princip hela sitt anförande åt att opponera på Miljöpartiets energipolitik. Det är väldigt smickrande, men jag tycker att det rimliga när det gäller den svenska energibranschen är att diskutera vad den politik som regeringen driver innebär för branschen. Men för att ge svar på några av Jonas frågor tror jag att den här replikväxlingen kan vara till lite nytta. Först och främst undrar jag varifrån Moderaterna har bilden av att förnybar energi skulle vara dyr. Jag nämnde i mitt anförande vad som just nu händer i Finland. Där försöker man bygga ny kärnkraft, och kostnaden tycks landa på 8 miljarder euro. Det är mer än dubbelt så dyrt som man trodde när man började bygga. Slutsatsen är att kärnkraftselen kommer att vara dyrare än dagens vindkraftsel. Vi vet också att Energimyndigheten har tittat på vad det har inneburit för svenska hushåll och företag att vi bygger ut förnybar energi. Energimyndighetens slutsats är att det är vinstaffär. Att Sverige bygger ut förnybar energi är alltså en vinstaffär, eftersom elpriserna sjunker med mer el in i systemet. Har Jonas Jacobsson Gjörtler missat den utredningen från Energimyndigheten? På vilka grunder intar man ståndpunkten att förnybar energi skulle vara dyr? Jag undrar också om Jonas Jacobsson Gjörtler har missat alla de gröna jobb som skapas av förnybar energi. I Tyskland är det fler människor som arbetar inom förnybar energi än inom bilindustrin. Den europeiska vindkraftsorganisationen räknar med att det inom vindkraften kan skapas mer än en halv miljon arbetstillfällen. Om man är seriös när man som Jonas Jacobsson Gjörtler säger att man är intresserad av industrin och företagens villkor, varför misslyckas man då så grovt med att se att det är den förnybara energin som är en av de viktigaste motorerna i Europa just nu för att skapa nya, framtidsinriktade arbetstillfällen?

anf.152 Jonas Jacobsson Gjörtler (M):

Herr talman! Lise Nordin får gärna känna sig smickrad över att jag recenserar och debatterar Miljöpartiets förslag. Det finns ju reservationer och motioner, och dem tycker jag att vi bör kunna debattera här i kammaren. Det ska ju ändå formulera någon form av alternativ till den politik som regeringen står för. Då är det rimligt att man kan skärskåda den lite grann och visa vad den egentligen står för, särskilt eftersom andra delar av oppositionen tenderar att ansluta sig till era förslag. Du påstår att jag har hävdat att förnybart måste vara dyrt. Det har jag inte alls sagt. Det jag konstaterar är snarast att det som är dyrt är att stänga fungerande energikällor. Att till exempel stänga välfungerande kärnkraft och ersätta den med något annat är dyrare än att fortsätta använda den energi som finns. Det är väl egentligen svaret på den frågan. När det gäller elpriserna skulle jag gärna vilja ha en kommentar från Lise Nordin om de svenska elpriserna i jämförelse med övriga Europa. Vi har som sagt låga elpriser i normalfallet. Den elintensiva industrin betalar en tredjedel av elpriserna i Danmark, och övrig industri betalar ungefär hälften jämfört med Danmark. Ni använder ofta Danmark som ett exempel. Du har nämnt flera gånger i dag att Danmark skulle vara ett föredöme. Men förutsättningarna är väl lite olika, eftersom Danmark inte har någon elintensiv industri. På vilket sätt menar du att det är relevant att jämföra den danska situationen med den svenska?

anf.153 Lise Nordin (MP):

Herr talman! Det faktum att två av världens största industrinationer nyligen har beslutat att ställa siktet mot helt förnybara energisystem tycker jag säger något om vart den globala utvecklingen är på väg, vad som är konkurrenskraftigt. Jonas Jacobsson Gjörtler pratade om energieffektivisering i sitt inlägg. På vilket sätt skulle det gynna den svenska industrin att vi har energislukande processer? Det var inte länge sedan som Volvo upptäckte att deras kolleger i Belgien producerade exakt samma bil med häften så mycket el. På vilket sätt är det bra och positivt för konkurrenskraften att Sverige har en hög elanvändning? Om man har ett intresse av att svenska hushåll och företag ska kunna hålla nere sina elkostnader är det just energieffektiviseringsverktygen som behövs. Men vad gäller dem har regeringen halverat stödet till energieffektivisering sedan man ställde om energipolitiken. Hur skulle ny kärnkraft kunna leverera billig el till svenska hushåll? Vi ser runt om i världen att det, ursäkta uttrycket, är svindyrt att bygga ny kärnkraft jämfört med att bygga de förnybara alternativen. Jonas Jacobsson Gjörtler säger att det vore olyckligt att stänga fungerande reaktorer. Här har vi kanske en av de stora skiljelinjerna. Jag anser inte att de svenska kärnkraftverken fungerar särskilt bra. Det gör exempelvis inte heller EU, som nyligen gjorde stresstester av alla Europas kärnkraftverk, med slutsatsen att Sverige har en av de två farligaste reaktorerna inom EU, nämligen Forsmark, som inte ens skulle klara en timmes elbortfall. Jag anser inte att våra reaktorer är fungerande, och jag och Miljöpartiet tycker att det är klokare att avveckla ansvarsfullt i stället för att vänta tills det sker en olycka. Vårt förslag är att Sverige ställer om fram till år 2030. Det är ungefär så långt som livslängden för dagens reaktorer. Med Miljöpartiets politik skulle vi successivt och ansvarsfullt avveckla en reaktor i taget i takt med att det finns alternativ, tills vi kan ha ett säkert energisystem. Med regeringens politik vet vi inte vad som händer. Jonas Jacobsson Gjörtler säger att det är snabbavveckling till 2030. Vad skulle en ansvarsfull avveckling av de gamla reaktorerna vara?

anf.154 Jonas Jacobsson Gjörtler (M):

Herr talman! Om det finns förutsättningar att bygga ny kärnkraft eller ej menar vi inte är ett politiskt beslut, utan den kalkylen får göras av energibolagen. Men man kan konstatera att det byggs en rad kärnkraftverk runt om i världen. Då får man kanske ta de kalkylerna och applicera dem på Sverige. Det är svårt att jämföra, eftersom det ser så olika ut med hur elmarknaderna fungerar och annat. Men det byggs kärnkraftverk som levererar el för ungefär 50 öre. Det är det man får jämföra med, men den kalkylen får göras av energibolagen och inte av oss - det är lite grann det som är min poäng. Jag tycker också att talet om EU:s tester blir lite av skrämselpropaganda, som väl Miljöpartiet gärna använder sig av när det gäller just kärnkraft. Hela uppgiften med de här testerna var att man skulle köra dem så hårt och så länge att anläggningen till slut havererade. Hela poängen med testerna var att köra det så långt. Om man inte hade kommit fram till det hade det varit mycket märkligt, för då hade man inte gjort det man skulle. Jag tycker att Miljöpartiets politik generellt tenderar att gå i fällan att det goda blir det bästas fiende. Det är ingen här som är emot energieffektivisering. Det är ingen som tror att det är dåligt. Jag är tvärtom övertygad om att det är helt avgörande för svensk industri att man kan genomföra bra energieffektivisering även i fortsättningen. Men det står inte i motsats till att vi har gott om välfungerande, utsläppsfri el och kan producera den här samtidigt. Frågan är alltid vad alternativet är till den el som produceras av till exempel fungerande kärnkraftverk. Om vi har ett överskott kan vi leverera det på nätet till andra länder. Stänger vi ned den kommer den att ersättas av något annat. På marginalen vet vi att det är kolkraftsel som den ersätts av, och det är alltid ett sämre alternativ. Det exempel som jag tog med elintensiva anläggningar, de serverhallar som Facebook bygger, är ett talande sådant exempel. Om anläggningen byggs här jämfört med i ett kolkraftsland sparar vi 1 350 000 ton. Det trodde jag att Miljöpartiet skulle tycka var bra.