Handelspolitiska frågor

anf.76 Börje Vestlund (S):

Herr talman! Vi ska nu behandla näringsutskottets årliga betänkande om handelspolitik. I betänkandet behandlas motioner från allmänna motionstiden 2012, sammanlagt 39 motionsyrkanden behandlas, och i betänkandet finns elva reservationer. Herr talman! Sverige är en liten exportberoende nation. Exporten är navet för vårt välstånd och vår välfärd. Den svenska industrin utgör ryggraden för den svenska exporten. Det bör dock i detta sammanhang understrykas att små och medelstora företag också är viktiga, och blir allt viktigare, för exporten. Särskilt gäller det de kreativa näringarna. Ett bra exempel på det är det svenska musikundret, men det finns naturligtvis fler. Trots att Sverige är ett litet land är vi världsledande inom några områden, inte minst gäller det den så kallade cleantechbranschen. Men man får aldrig glömma när man talar om handelspolitik att den även omfattar import och investeringsfrämjande. Det bör noteras att exempelvis en Volvobil som går på export oftast består av delar som tidigare importerats, och naturligtvis också av svensktillverkade delar. Vidare måste tjänsteexporten nämnas. Huvuddelen av tjänsteexporten, närmare 70 procent, är direkt beroende av varuexporten. Det innebär att när man exporterar den Volvo jag nyss nämnde är den kanske förknippad med ett antal tjänster, till exempel försäkringar, uppdatering av datasystem, service med mera. Sedan finns givetvis också ren tjänsteexport, även om den inte är så välutvecklad ännu. Det kan således finnas anledning att se över hur vi ska utveckla tjänsteexporten. Investeringsfrämjandet handlar om att utländska företag kommer till Sverige och etablerar sig här. Ett bra exempel på det är Facebooks etablering i Luleå, alltså placeringen av deras serverhallar där. Det innebär stora fördelar för Sverige. Det ger dels arbetstillfällen, dels en del skatteintäkter. Herr talman! Sverige är en frihandelsnation, vilket vi stolt brukar nämna i olika sammanhang. De flesta aktörer i Sverige är överens om det. De politiska partierna, näringslivet, fackföreningsrörelsen med flera slår vakt om frihandeln. Detta är relativt ovanligt i världen. Det kan råda stora motsättningar mellan industrin och staten för att man till exempel vill behålla olika typer av skyddstullar, men också fackföreningsrörelsen motsätter sig frihandel eftersom man inte vill riskera arbetstillfällen när andra länder vill komma och göra affärer på just deras område. I Sverige har vi löst detta genom den svenska modellen. Den kritik som ibland riktas mot frihandeln är att handelsavtalen inte tar upp sådana frågor som mänskliga rättigheter, miljöfrågor, rätt att bilda fackföreningar med mera. Där anför man att man vill ha skärpta regler för svensk handel och att det ska ställas större krav på olika handelsavtal. Vi socialdemokrater menar att det finns reglerat i en rad regelverk, bland annat hos FN, ILO och OECD. Det innebär dock inte att allt är frid och fröjd, utan alla regelverk kan naturligtvis göras bättre. De ska därför ständigt ses över. Herr talman! Enligt Lissabonfördraget ska EU driva alla 27 länders talan vid internationella förhandlingar. Den just nu viktigaste internationella handelsförhandlingen är den inom WTO. Syftet med WTO är att skapa ett globalt frihandelsavtal. Förhandlingarna har gått trögt de senaste åren. Inte minst gäller det kontroversiella frågor som skyddstullar för jordbruksprodukter; den rika världen ger omfattande exportstöd till jordbruksprodukter. För närvarande diskuteras ett så kallat minipaket där frågor om förenkling av handelsprocesser och tullkvoter för jordbruksprodukter samt utvecklingsfrågor ingår. Socialdemokraternas uppfattning i denna fråga är att exportstödet till framför allt jordbruket måste avskaffas. Där har vi en gemensam uppfattning i Sveriges riksdag. Dessutom måste krav ställas på att WTO-förhandlingarna får största möjliga transparens. Herr talman! Riksdagens roll i handelspolitiken är ganska begränsad. Regeringen behöver inte inhämta riksdagens godkännande för att underteckna olika typer av handelsavtal. Detta åligger regeringen helt enligt vår konstitution och grundlag. Det är sällan debatter om handelspolitiken förekommer, förutom denna årliga debatt och eventuella interpellationsdebatter. Skrivelser som Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen , och den typen av andra skrivelser från regeringen, har inte någon motsvarighet när det gäller handelspolitiken. Vi har därför i en gemensam reservation från S, V och MP begärt en sådan redovisning, vilket den moderatledda majoriteten samt Sverigedemokraterna dock avstyrkt. För oss framstår det som förvånande att partier som i vanliga fall kräver att det finns stor transparens i politiska processer inte vill ha detta när det gäller handelspolitiken. Det är ytterst beklagligt. Herr talman! De aktiva insatser som man på politisk väg kan göra är sådana som främjar exporten. I Sverige sker detta genom myndigheten Sveriges export- och investeringsråd. Vidare finns stödorgan för export i form av Exportkreditnämnden, som försäkrar företag och banker mot risken att inte få betalt i exportaffärer, samt Svensk Exportkredit, som har till uppgift att hitta finansieringslösningar främst för stora företag vid exportaffärer. Vi ser i dag en allt tuffare global konkurrens där det gäller att ligga i framkant och blicka ut över nationsgränserna. Det blir allt viktigare att navigera i komplex samverkan såväl inom som mellan branscher. I dag möter alltför många små och medelstora företag hinder när de försöker ta sig utanför Sveriges gränser. Därför menar vi socialdemokrater att det behövs ytterligare åtgärder så att små och medelstora företag ska kunna ta sig ut på en internationell marknad. Vi menar att det bör utvecklas strategiska exportutvecklingsprogram mellan politik, näringsliv, akademi och fackföreningar. Det ger styrka, inriktning och konkurrensfördelar och gynnar främst små och medelstora företag som vill ut på den internationella marknaden. För att göra svenska företag ännu mer konkurrenskraftiga som exportföretag behöver en översyn göras av de olika stödsystem som staten har för företag och organisationer. Denna översyn behöver göras för att främja handeln så att den inte halkar efter. Herr talman! Ett särskilt stöd som vi socialdemokrater vill lyfta fram är de regionala exportrådgivarna. Vi menar att det är viktigt att ytterligare förstärka denna verksamhet som verkar nära småföretagare i samtliga län med gratis exportrådgivning. Jag vill påminna om den extra insats vi föreslagit i årets budget. Vi vill förstärka rådgivningen speciellt för små och medelstora företag, så att fler företag börjar exportera. Det är viktigt att inte bara de stora företagen finns på den globala marknaden. Sverige har allt att vinna på att fler konkurrenskraftiga företag finns på exportmarknaden. Herr talman! Vi socialdemokrater står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande vill jag yrka bifall till reservation 3 och 8.

anf.77 Jonas Eriksson (MP):

Herr talman! Jag står förstås bakom samtliga reservationer som Miljöpartiet ställt sig bakom i näringsutskottets betänkande 13, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 3. Handeln är en viktig och självklar del av en modern ekonomi. Vi skulle ha svårt att klara oss utan att handla med andra länder, och vi är beroende av varandra. Den internationella handeln styrs av gemensamma multilaterala handelsavtal och en rad regionala och bilaterala avtal. Genom vårt medlemskap i EU har stora delar av vår handelspolitik överförts till EU. Inom EU förs en gemensam sådan som medlemsstaterna är bundna till. Det förtar dock inte vårt ansvar för svensk handel med andra länder eller vårt ansvar att vara en stark röst internationellt i handelspolitiska frågor. Den internationella handeln påverkar den globala fördelningen av resurser och länders olika förutsättningar att utvecklas. Jag menar att vi har mycket att bidra med från Sveriges sida till en positiv utveckling i form av en genomtänkt handelspolitik. Utskottets majoritet påpekar i det handelspolitiska betänkandet att frihandeln kan vara en starkt värdeskapande kraft. Jag kan inte annat än hålla med men vill betona ordet kan. En handel där de handlande parterna har olika förutsättningar kan också vara förödande för ett lands utveckling. En positivt utvecklande fri handel förutsätter att inblandade parter har reella möjligheter att välja och att de är jämbördiga parter. I dag är tillgången till resurser vad gäller demokratiska, ekonomiska, kunskapsmässiga och tekniska förutsättningar samt råvaror ojämnt fördelad över världen. En handel och en handelspolitik där man inte tar ansvar även för dem man handlar med utan enbart fokuserar på hur man själv ska kunna göra den bästa affären för egen del ger den som redan har övertaget än mer övertag och befäster och ökar klyftorna i världen. För mig och Miljöpartiet är det viktigt att handeln inte bara kan vara värdeskapande utan att den verkligen blir det och på ett sätt som minskar de globala orättvisorna. Jag vill se en handelspolitik och handelsavtal som minskar klyftorna inom och mellan länder och som bidrar till ökad jämställdhet och en hållbar utveckling. Jag vill se en handel som stärker respekten för mänskliga rättigheter och inte dränerar andra länder på resurser och ekosystemstjänster eller undergräver deras möjligheter att själva utvecklas på ett långsiktigt ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart sätt. Där är vi inte i dag. En sådan handel kommer inte av sig själv eller genom frivilliga ansvarstaganden hos de enskilda företagen. Det kräver politiskt engagemang och politiska beslut. I december 2003 beslutade riksdagen i politisk enighet om en ny svensk utvecklingspolitik, PGU, politik för global utveckling, med målet att alla politikområden, inklusive handelspolitiken, ska främja mänskliga rättigheter och utgå från fattiga människors behov och perspektiv. Det är dags för PGU att bli tydlig i den svenska handelspolitiken och för Sveriges röst att bli starkare och tydligare både i EU och på den globala arenan i dessa frågor. Herr talman! I det här betänkandet behandlas ett flertal motioner som pekar på brister i regleringen av den internationella handeln. Dessa motioner pekar också ut en färdriktning och innehåller konkreta förslag på hur handeln ska kunna bli ett redskap för en mer rättvis global utveckling. En förutsättning för att på ett bra sätt kunna diskutera handelsfrågor är att handeln och dess villkor blir transparent. WTO har sedan det grundades varit hårt kritiserat för sina demokratiska brister. Sverige måste verka för att WTO demokratiseras och att fattiga länder får en reell möjlighet att påverka utformningen av handelspolitiken. Av samma anledning är det viktigt att regeringen årligen rapporterar till riksdagen om utvecklingen inom den internationella handeln och Sveriges ställningstaganden i frågor som rör WTO och andra internationella handelsfrågor. Herr talman! Klimatförändringarna och hotet mot den biologiska mångfalden är vår tids största utmaning. Internationella handelsfrågor måste därför alltid genomsyras av ett ekologiskt perspektiv. Även om internationella handelsavtal sällan uttryckligen tar upp frågor som rör miljön påverkar de indirekt möjligheterna att främja en god utveckling. Sveriges hållning bör vara att agera i EU och WTO för att klimat- och miljöperspektiv alltid ska inkluderas i handelsavtal och att det skapas en mekanism för tvistlösning i frågor om handelsavtal och miljökonventioner. Handeln har också stor betydelse för utvecklingen av jämställdhet. Trots detta saknas nästan alltid en analys av hur olika avtal påverkar maktfördelningen mellan män och kvinnor. Sverige behöver därför verka för att alla förhandlingar om nya handelsavtal ska innehålla en analys av hur avtalen förhåller sig till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. EU har under senare år avskaffat många av sina handelshinder mot utvecklingsländerna. Regelverk på många andra områden fungerar dock i praktiken så att utvecklingsländernas möjligheter att få tillträde till EU:s inre marknad är begränsade. Sverige bör förstås verka för, och det är vi eniga om i riksdagen, att EU avskaffar kvarvarande tullmurar, importrestriktioner och övriga handelshinder gentemot utvecklingsländerna. Det stora problemet för utvecklingsländerna är dock inte bristen på tillgång till EU:s inre marknad utan rika länders olika export- och jordbruksstöd, inte minst EU:s, som leder till dumpning av jordbruksprodukter och som slår ut småskalig och lokal produktion i fattiga länder. En rättvis handel måste ge de fattiga länderna fördelar och större handlingsutrymme att själva utforma sin handelspolitik. En av de enskilt viktigaste åtgärderna i EU för att minska fattigdomen är att EU avskaffar sitt exportstöd för jordbruksprodukter och stöd till inhemska jordbrukare. Herr talman! Jag vill nu gå tillbaka till de händelser som diskuterats i Sverige om företagens ansvar. Förra året i samband med handelspolitisk debatt i kammaren var fokus på vapenexport till Saudiarabien, övervakningsutrustning till Syrien och senare under året korruption. Nya avslöjanden om tvivelaktiga affärer eller affärsmetoder kommer regelbundet. Det finns en tydligt uttryckt ambition från flertalet företag som agerar på internationella marknader att ta ansvar för miljö, mänskliga rättigheter och kampen mot korruption. Det har dock visat sig att svenska företag inte alltid tar med sig svenska värderingar utomlands. De frivilliga åtagandena räcker inte till. I en internationell konkurrens skulle det vara bra om alla spelare på den globala arenan hade en gemensam bindande regelbok att följa. Sveriges regering har en uppgift att stärka de svenska företagens konkurrenskraft samtidigt som vi ställer höga krav på engagemang för både miljö och mänskliga rättigheter. Som jag ser det ligger det i de svenska företagens intresse att den svenska regeringen arbetar för att skapa ett gemensamt, bindande globalt regelverk så att de svenska företagen inte ska behöva sänka sina ambitioner till lägre krav och ambitioner när de är verksamma i andra länder. Jag vill att Sveriges regering verkar för att FN:s vägledande principer, det så kallade Ruggieregelverket, ska införas både i Sverige och i andra länder. Sveriges export och investeringsfrämjande verksamhet har en viktig roll i att främja en rättvis handel och främja mänskliga rättigheter, utgå från fattiga människors behov och perspektiv liksom ansvar för klimat och miljö. Regeringen behöver vidta en översyn av hur vårt stöd till export och investeringar i Sverige gynnar detta och om Business Swedens, Exportkreditnämndens och Svensk Exportkredits verksamhet sker i överensstämmelse med den beslutade politiken för global utveckling.

anf.78 Anna Hagwall (SD):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 2 och 5. Handelns historia är lika lång som mänsklighetens. Primitiva samhällen hade ofta specialiserat sig på någon sorts produktion som man handlade med. Sidenvägen och Bärnstensvägen kan nämnas som den begynnande internationella handeln över nationsgränser. I forntida högkulturer handlades det med prestigefyllda varor som användes av härskare för att markera sin status. Redan på 800-talet fraktades varor mellan Nordeuropa och Bysans. Hansan kom senare och blev betydelsefull för utbyte av varor kring Östersjön. Betydelsen och omfattningen av handel har med seklerna förändrats i och med industrialiseringen, ökade transportmöjligheter, globalisering och multinationella företag. Vi ser en ökad global handel där stora intressen står på spel. Olika nationers bakgrund, geologiska och klimatmässiga förutsättningar, utvecklingsnivå och kulturella skillnader mellan länder komplicerar handeln. Behovet av gemensamma spelregler, lagar och globala avtal är av största vikt för att säkerställa en sund konkurrens gällande bland annat arbetsvillkor, miljö och kvalitet. Vi alla har ansvar, och det ska inte löna sig att bedriva handel med undermåliga avtal. Vi ser positivt på flera viktiga aspekter som Sverige jobbar för, till exempel ansvarsfullt företagande, socialt ansvar med mera. För oss självklara saker som mänskliga rättigheter, goda arbetsförhållanden, jämställdhet, miljöhänsyn och resurseffektivitet är något vi ska fortsätta att arbeta med. Herr talman! Frihandel är en viktig princip att slå vakt om. Multilaterala överenskommelser bidrar till ett rättvist, stabilt och förutsebart handelssystem. Sverigedemokraterna vill verka för en fri och öppen handel där de generella reglerna omfattar alla. Preferenssystemet inom handelspolitiken ska vara likvärdigt och baserat på objektiva kriterier. Sverige har en förhållandevis stor export, och vårt ansvarstagande ska inte missgynnas av mindre nogräknade partner som åsidosätter högt ställda spelregler. Här bör nämnas att vi vill utöka våra importkrav på djuretik och på animaliska produkter. Det finns anledning att även se över COO-reglerna för ursprungsmärkning. Gällande import av mat bör Sverige även tänka på att landet ska utöka självförsörjningsgraden. Ett verktyg för att åstadkomma detta kan vara kvoter och tariffer. Detta utesluter dock inte handel med livsmedel med andra länder. Vi anser även att subventioner, såsom exportbidrag, är skadliga för utvecklingsländernas självförsörjning och därmed bör avskaffas. Sverigedemokraterna vill medverka till en rättvis handel som integrerar de fattiga länderna, att de ska kunna sälja sina produkter, få skäligt betalt för det de säljer och på sikt kunna bygga upp sina samhällen utan bistånd. Integrering av de fattiga länderna i det internationella handelssystemet är viktig för att bekämpa fattigdom. Jämställdhet är för oss självklart även gällande handelsavtal. Vi vill medverka till avskaffande av all diskriminering av kvinnor. Riktlinjer för export och investeringsfrämjande åtgärder måste ständigt diskuteras. Idéer ska beaktas och provas för att Sverige inte ska förlora sin höga ställning bland exportnationer i den hårda konkurrensen. Vi ser ett behov av att vidareutveckla stödet till små och medelstora företag. Dessa företag har inte samma resurser som stora, globala företag att se avsättning för sina varor i andra länder och att hitta handelspartner där betalningen säkras. Herr talman! När man reser utomlands och råkar gå på sidan av de stora turistattraktionerna upptäcker man hur eftersatt hanteringen är av sopor, avloppssystem, retur av glas och papper samt hur andra värdefulla råvaror hanteras, för att inte tala om miljöfarligt skräp som ofta kan ligga mitt i bostadsområden där barn leker. I dessa avseenden är vi ett föregångsland, och vår industri har utvecklat tekniker som kan göra vår gemensamma miljö mycket bättre. Vi sverigedemokrater ser och hoppas på stora utvecklingsmöjligheter för export på detta område. I arbetet inom miljöteknikstrategin har ett tiotal aktörer fått 18 olika uppdrag som syftar till att främja export. Det uppskattas av oss. Allt som människor vill köpa och som har tillverkats i Sverige är intressant ur handelspolitisk synvinkel. Det kommer uppfinningar som vi i dag inte ens kan föreställa oss och som kan bli föremål för handel. Våra ungdomar är upplysta och vana vid den senaste tekniken gällande it, underhållning och spelindustrin. Uppfinningsrikedomen blomstrar och har inga gränser. Herr talman! Kreativa näringar har stor betydelse för dagens ekonomiska utveckling. Vi ska självklart stödja all form av utveckling - man vet aldrig vad som kommer att bli nästa exportframgång.

anf.79 Kent Persson (V):

Herr talman! Dagens debatt handlar om det handelspolitiska betänkande som bygger på motioner från allmänna motionstiden. Det kan tyckas som att handel är något naturligt, och det har det varit genom århundradena. Det är väldigt viktigt inte bara inom länderna utan även mellan länderna. Det kan skapa förutsättningar för utveckling och för demokratisering, och det är någonting som jag tror att vi samtliga här i kammaren strävar efter. I det sammanhanget brukar vi här i talarstolen prata mycket om vikten av frihandel och frihandelsprincipen och om att värna det. Men en frihandel utan innehåll är inget annat än ett mål i sig, och det är någonting som är viktigt att diskutera: Är frihandel mål eller ett medel för att uppnå det vi så gärna pratar om i andra sammanhang, nämligen frihet, rättvisa och jämställdhet? Det är just den delen som Vänsterpartiet har motionerat om och som en stor del av betänkandet bygger på. I motionen tar vi upp just förhållandena och diskussionerna inom Världshandelsorganisationen, WTO, efterlevnaden av FN:s millenniemål och graden av efterföljande av PGU, politik för global utveckling, som vi har tagit här i Sverige. Vi har i vår motion tagit upp en rad olika exempel där vi tycker att det finns anledning att kritisera den svenska regeringen för passivitet och där vi i vissa delar tycker att regeringen skulle vara betydligt tuffare i förhandlingarna inom WTO, inom EU och i de bilaterala samtalen. Då finns det anledning att prata just om frihet och rättvisa, att handeln ska gagna de mål som vi slog fast här i riksdagen 2003, nämligen politik för global utveckling. Samtliga politikområden ska genomsyras av det, även handelspolitiken. Då finns det också anledning att se: Vad har hänt under dessa år? När regeringen i den skrivelse som kom 2008 tittar på just politik för global utveckling och vad det har betytt säger man att det är oerhört viktigt att handelspolitiken också främjar fred, utveckling och jämställdhet runt om i världen. Herr talman! Det finns anledning att i detta sammanhang ta upp svenska vapenexportaffärer. Vapenexporten är undantagen från EU:s handelspolitik och hanteras på nationell nivå. Svenska staten via EKN, Exportkreditnämnden, ger svenska företag exportgarantier för affärer med andra företag och med andra länder. Problemet uppstår när företag gör affärer med andra länder, för då är det inte bara vanliga, affärsmässiga affärer, utan då handlar det många gånger om politik. Då blir det också intressant att se: Vad har hänt under tiden? EKN har i dag utlovat garantier för över 300 miljarder kronor till svenska företag. En stor del handlar om exportgarantier för vapenexport, där en stor del går till utvecklingsländer. De största bidragsgivarna eller de största affärerna när det gäller vapenexporten är Saudiarabien och Pakistan - två diktaturer och två tveksamheter. Min fråga till utskottets ledamöter är: Är detta rimligt? Om vi vill främja frihet och utveckling och stödja demokratiseringsprocessen, ska vi då också ge stöd till vapenexport med statliga garantier till Pakistan och Saudiarabien? Vänsterpartiet tycker att det är väldigt tveksamt, och vi tycker också att regeringen ska ha betydligt tuffare krav på EKN när det gäller efterlevnaden av PGU, alltså politik för global utveckling. En aspekt som ofta tas upp och som handelsministern har uttalat sig om vid flera tillfällen är att frihandel och handel gagnar utveckling, jämställdhet, frihet och fred. Vi kan se rent historiskt hur vi har levat upp till de vackra orden. EKN har i dag ett krav på Nordkorea på 2 ½ miljard, tror jag. På vilket sätt har de här affärerna gagnat frihet och utveckling för människorna i Nordkorea? Det är tveksamt. På vilket sätt har vapenaffärerna med Pakistan gagnat kvinnornas frigörelse där eller freden i området? De vapenaffärerna fick vår handelsminister alldeles nyligen en fråga om, enligt en av våra tidningar: Avsåg hon att stoppa dem, eller skulle de kunna fortsätta ytterligare trots de affärer som nu har uppdagats? Det svar hon gav var att hon inte hade någon anledning att ändra perspektiv eller inställning till affärerna mellan ett av våra större vapenföretag och Pakistan, utan de kan fortgå. Vi lever alltså inte upp till de åtaganden vi slagit fast här i riksdagen om en politik för global utveckling. Vi lever inte upp till FN:s millenniemål om halverad fattigdom och när det gäller fred och frihet. Där finns fredstanken med. Våra vapen, som svenska skattebetalare garanterar, går till krigförande länder. De går till länder som förtrycker folk. De går till länder där jämställdheten är satt på undantag. En enig riksdag borde faktiskt kunna säga att detta inte är rimligt. Jag yrkar bifall till reservation 4 och reservation 7, som behandlar just de här frågorna. Något annat som rör våra handelsåtaganden är EU:s förhållanden när det gäller framför allt jordbrukspolitiken. Här finns det en enig riksdag. Vi är väldigt överens om att EU:s jordbruksstöd ska avskaffas. Det är inte rimligt. Det slår väldigt hårt mot utvecklingsländerna. Ändå går svenska regeringen i de pågående förhandlingarna med på fortsatta subventioner till jordbrukspolitiken. Vi gick senast för ett par veckor sedan med på förlängt stöd till EU:s sockerproduktion, trots att man har sagt att de subventionerna ska avskaffas. Vi lyckas inte speciellt väl i våra förhandlingar i EU. Det sätt som jordbrukspolitiken inom EU bedrivs på gör att vi subventionerar våra jordbruksprodukter och slår ut utvecklingsländernas egen jordbruksproduktion. Detta är ännu ett exempel på att vi inte lever upp till de konventioner och internationella överenskommelser som vi har tecknat. Då kan man säga att vi är ett litet, exportberoende land. Ja, det är sant att vi är det, men resonemangen i vår motion tar upp att regeringen måste vara betydligt tydligare och tuffare i de här förhandlingarna, framför allt gentemot de länder där det finns frågetecken och synpunkter på demokrati, på jämställdhetsarbete och på arbetstagarnas rättigheter. Där måste man vara mycket tuffare. Då räcker det inte att utskottets majoritet säger: Ja, vi tycker ungefär som ni, men vi fortsätter jobba ungefär som vi har gjort.

anf.80 Hans Rothenberg (M):

Herr talman! Det är som att slå in en öppen dörr när man säger att Sverige är ett exportberoende land. Det har vi redan hört ganska många kommentera. Fakta talar sitt tydliga språk. Låt oss lägga lite grund för det här påståendet. År 2011, för två år sedan, uppgick Sveriges export till 1 750 miljarder kronor, alltså nästan 2 biljoner kronor. Det är bland de största belopp vi över huvud taget rör oss med i den ekonomiska diskussionen. Det motsvarar 50 procent av Sveriges bnp. Ända sedan 1980-talet har Sverige haft överskott i utrikeshandeln. 1975 motsvarade exporten 27 procent av bnp, att jämföra med 35 år senare, då siffran var uppe kring 50 procent. År 2010 arbetade 1,3 miljoner människor i exporterande företag. Många av dessa finns i företag där merparten av försäljningen fortfarande sker inom landet, men faktum är att närmare en kvarts miljon människor arbetar i företag som har merparten av sin försäljning i utlandet. Men även om exporten har blivit allt viktigare för oss har svensk export tappat marknadsandelar internationellt. Sveriges andel av världsexporten har fallit från omkring 2 till 1 procent. Hur kan då det komma sig? Jo, det beror dels på ökad internationell konkurrens, dels på en varierande befolkningstillväxt i världen, framför allt i de delar av världen där Sverige inte har haft särskilt hög närvaro. Det här visar hur den internationella konkurrensen hela tiden skärps samtidigt som exporten i sig blir allt viktigare för vårt land. Därför är det viktigt att Sverige ligger i framkant där den kommande efterfrågan kan visa sig som mest attraktiv. Herr talman! I det handelsbetänkande vi i dag debatterar sjunger de flesta partier frihandelns lov, om än i olika tonarter och kanske inte alltid i samma takt. I ambitionen att utveckla exporten dyker det också upp en del förslag som snarare förordar att införa begränsningar och inskränkningar när det gäller med vilka och med vad det ska få handlas. Att göra det bästa till det godas fiende kan motverka målen när man inte fullt ut litar på handeln som verktyg. Handel kan vara ett av de kraftfullaste redskapen för att också åstadkomma andra förändringar i omvärlden, som att sprida demokratiska värderingar och öppna för yttrandefrihet i länder där dessa än så länge är okända begrepp. Att handla är så gott som alltid bättre än dess motsats - att begränsa eller bojkotta. Det finns dock andra hot mot den för Sveriges del så viktiga exporten. Ett hot uttalas protektionism. Att stänga sitt lands gränser för att förhindra andra människor tillträde har slående likheter med att stänga sina gränser också för handel. Båda är utslag av ett mänskligt behov av att skydda sig mot ett upplevt hot, och båda är utslag av ett kortsiktigt sätt att resonera. Det är ett resonemang som inte bidrar till att öka länders välstånd utan snarare håller dem kvar i stagnation och isolering. Tyvärr är både främlingsfientlighet och protektionism vanliga reaktioner inför en orolig omvärld, vilket vi dess värre ser tecken på i den ekonomiska krisens Europa. Om handel kan vara världens universella språk är protektionismen närmast att likna vid dess munkavle. Inte mycket blir sagt, och inga affärer blir gjorda. I ett exportberoende land som Sverige hotas den inhemska tillväxten om marknaderna sluts och etablerade handelspartner alltmer drar sig undan från yttre konkurrens. Det Sverige kan erbjuda omvärlden är inte enbart frukterna från de klassiska basnäringarna utan också i allt högre grad utvecklade tjänster och högteknologiska produkter. Varuexporten är i dag dubbelt så stor som tjänsteexporten. Men exporten av tjänster växer allt snabbare. Om svenska företag ytterligare kan stärka sina positioner inom exempelvis miljöteknik och inte minst inom välfärdstjänster bidrar de inte bara till att utveckla vår egen tillväxt. De bidrar också till att sprida nyttiga lösningar på framtidens utmaningar och behov till fler länder. Ett tydligt exempel på detta är efterfrågan på förskoletjänster i Tyskland, ett land som tar stora kliv framåt när det gäller utbyggnad av barnomsorg och förskola. Även välfärdstjänster måste ses som lika självklara handelsvaror som järnmalm och bilar. Herr talman! Den globala konkurrensens mekanismer är desamma, oavsett vad vi handlar med. De största utmaningarna ligger i att få med så många andra länder som möjligt på samma linje, mot protektionism och för ökad frihandel. Den för dagen aktuella tidigare brittiska premiärministern Margaret Thatcher beskrev för 20 år sedan en nyss genomliden handelssamtalsrunda med orden: Det är klart att handelssamtalen var tuffa, då var och en av oss har ett visst mått av protektionism. Och var och en som är beredd att tumma på det måste försäkra sig om att de andra gör likadant. Någon måste kasta första stenen, och, framför allt, någon måste avstå från att kasta stenen tillbaka. Det måste mycket riktigt ske ett brett arbete internationellt för att så många som möjligt ska våga gå i en mer öppen riktning. Herr talman! Sveriges handelspolitik är som sagt till stor del integrerad med Europeiska unionens. Där har Sverige en viktig röst när det gäller att driva på EU i en mer liberal och en än mer frihandelsvänlig riktning, bort från tullar och begränsningar till förmån för ökad öppenhet och transparens, i en riktning där handel bygger på ansvar och respekt för mjuka värden, som mänskliga rättigheter, demokrati och uthålligt resursutnyttjande, även i de lägen där det kanske inte är som allra mest bekvämt. EU, Sverige och inte minst enskilda företag spelar alla en viktig roll för att främja goda normer inom världshandeln. Herr talman! Även om svensk handelspolitik är starkt sammankopplad med EU är det vårt självklara ansvar att sörja för vår egen internationella konkurrenskraft. Regeringen har en exportvision. Den innehåller 40 åtgärder som bland annat har fokus på global frihandel, betonar insatser på strategiska marknader, verkar för en öppnare EU-marknad, ska främja en tydligare Sverigebild och också ta vara på exportresurser hemmavid. Ett av de viktiga redskapen för att infria målen är det nya Business Sweden. Business Sweden är en logisk utveckling av det gamla Exportrådet och Invest Sweden, som nu samlar kunskaper under en och samma hatt, kunskaper som tidigare var skilda åt. Nu kan man lära av och tillsammans med varandra. Exportvisionen, eller 40 nyanser av export, som någon sade, tar ett ambitiöst grepp. Man kommer i en del fall att infria målen. I andra fall kommer det att vara svårare att nå dem. Och i ytterligare fall kommer man nog att överträffa målen. Det är ungefär som livet i mångt och mycket är, även utanför politiken och handeln. Herr talman! Den internationella handeln är ur många perspektiv viktig. Den kan som sagt vara ett kraftfullt redskap för att sprida demokratiska värderingar. Den kan öppna för marknadsekonomi som bygger på yttrandefrihet och ömsesidig respekt. En ansvarsfull och medveten handel kan för miljontals människor vara nyckeln till marknadsdemokrati. Där kan Sverige spela en viktig roll. Med det önskar jag yrka bifall till utskottets förslag. I detta anförande instämde Johan Johansson, Olof Lavesson, Cecilie Tenfjord-Toftby och Boriana Åberg (alla M).

anf.81 Kent Persson (V):

Herr talman! Jag tackar Hans Rothenberg. Jag kan väl säga att mycket av det som du tog upp i ditt anförande var av mer allmänt hållen karaktär, som jag kan stå bakom, givetvis. Vi har i ett av våra yrkanden i vår motion som har behandlats i utskottet tagit upp den så kallade Cedawkonventionen, som säger att all diskriminering av kvinnor ska avskaffas. Det är någonting som vi har ställt oss bakom. Jag har också tagit upp det i mitt anförande. Men i betänkandet har ni i utskottsmajoriteten sagt så här: Nja, det ska vi inte göra. Eller så har ni inte sagt, utan jag ska citera: "att bristande jämställdhet i första hand bör angripas med andra åtgärder närmare orsaken till problemet än genom handelsåtgärder". Då undrar jag givetvis: Vilka andra åtgärder är det som ska vidtas? Samtidigt har vi i riksdagen faktiskt fattat beslut om PGU, politik för global utveckling, som tar upp just de här aspekterna och att handelspolitiken också ska inkluderas i just jämställdhetsaspekterna. Min fråga är: Vad är det för andra åtgärder? Och är det inte lite märkligt att utskottets majoritet här har en annan uppfattning än vad riksdagen tidigare har fattat beslut om?

anf.82 Hans Rothenberg (M):

Herr talman! Ja, mitt anförande var allmänt hållet. Jag tycker faktiskt att vi någon gång ska unna oss att resonera kring handel inte bara utifrån de motioner som vi väcker och de avslagsyrkanden som vi lägger fram. Det här är faktiskt ett tillfälle att ge vingar åt handelns fördelar och ge ord åt det som spelar roll och som har byggt Sveriges välstånd och välfärd. Det är intressant att Kent Persson tar upp just reservationen om jämställdhet. Det är en av de få gånger som man ser att Vänsterpartiet faktiskt har skrivit ihop sig med Sverigedemokraterna i riksdagen. Hur det gick till kanske vi kan ta i ett annat sammanhang. Handeln spelar en viktig roll. Handeln kan påverka mycket. Men handeln kan inte göra allt. Om handeln var det universella verktyget för att genomföra allting skulle vi inte behöva särskilt mycket lagstiftning i övrigt. Det skulle inte behövas regleringar eller normer eller konventioner i något sammanhang. Handeln är ett redskap för att nå fram och för att också tillgodose inte minst millenniemålen, där jämställdhet och avskaffandet av diskriminering är ett par punkter. När det gäller att påverka andra länder att gå mot en mer jämställd hållning har vi många andra internationella sammanhang där vi kan spela en stor roll. Men framför allt skulle jag vilja säga att handeln är dörröppnaren i många stycken. Med handeln visar man faktiskt på ett civiliserat umgänge. När det gäller länder som kanske inte vanligtvis visar så stor respekt i fråga om att umgås med kvinnor kan vi komma från Sverige och från andra länder och representera med kvinnor i relation med män, som annars inte är särskilt vanligt. Där har handeln ett stort signalspråk.

anf.83 Kent Persson (V):

Herr talman! Vilka yrkanden som Sverigedemokraterna väljer att stödja har jag inga åsikter om över huvud taget. De gör sina val. Men oppositionens uppgift är givetvis att presentera sin politik och granska regeringens politik. Det vet givetvis Hans Rothenberg. Jag noterar att det blev lite känsligt när jag tog upp konventionen om jämställdhet och kvinnors rättigheter. Gäller inte PGU längre? Det finns andra sätt, sade Hans Rothenberg. Då ska jag läsa upp vad vår handelsminister Ewa Björling sade när hon presenterade regeringens senaste handelspolitiska deklaration. Det är möjligt att det kommer något nytt. Hans Rothenberg antyder det. Hon sade så här: Frihandel leder till större rörlighet och öppenhet och gör det enklare för alla som vill investera. Det leder till fred och frihet. Fred och frihet. Det var det jag tog upp. Leder det verkligen till fred och frihet? På vilket sätt har vi medverkat till ökad frihet och ökad jämställdhet med våra vapenexportsatsningar i Pakistan och Saudiarabien? Är det ändå inte så, när vi inte har några andra instrument, att handelspolitiken blir väldigt viktig? Vi har ju sagt i riksdagen att PGU ska genomsyra samtliga politikområden, även handelspolitiken? Är det inte dags att vi lever upp till det, Hans?

anf.84 Hans Rothenberg (M):

Herr talman! Ökad rörlighet, ökat umgänge och ökad handel öppnar en av många dörrar för att umgås med andra länder. När det gäller handel med länder som inte är fullt utvecklade demokratier och som inte har den kultur som vi själva här hemma är så stolta över att vi har finns det många sätt att förhålla sig. Ett sätt är att man sluter sig, att man inte bara slutar handla med vapen utan att man även slutar handla med andra saker. Det var precis detta jag tog upp i mitt anförande kring protektionismen och om att tala med munkavle i stället för att tala med ett språk. Vad gäller svensk vapenexport och handel med vapen är den reglerad enligt särskild ordning. Då skulle jag snarare vilja föra resonemanget att okej, vi ska icke handla med vapen, men vad är då nästa steg? Ska vi tillhandahålla fordon och andra livsnödvändiga material och produkter, eller ska man på något vis också begränsa detta för att sätta press? Det är någonstans där jag tycker att kärnan i resonemanget finns. Ska man använda handel som ett positivt redskap, eller ska man använda det som ett redskap som bara kan nyttjas till restriktioner? I det sammanhanget är jag mer för frihandeln och för att använda det som ett positivt redskap. Vad gäller vapenexporten hanteras den i särskild ordning, och vi har en vapenexportutredning som arbetar där alla partier dessutom ingår och kan göra sina stämmor hörda.

anf.85 Börje Vestlund (S):

Herr talman! Hans Rothenberg sade i sin replik till Kent Persson att det här är ett bra tillfälle att få resonera om handel generellt och att kunna utveckla de ståndpunkter som i varje fall Socialdemokraterna och regeringen är ganska överens om. Då återstår en av de reservationer som vi har och som handlar just om ett tillfälle för regeringen att redovisa handelspolitiken i riksdagen, ungefär på samma sätt som man gör när det gäller EU-frågor och till exempel den strategiska exportkontrollen som man just nu behandlar i utrikesutskottet. Det finns fler exempel på sådant här som man gör årligen. Jag håller med Hans Rothenberg om att det inte är så ofta vi här i kammaren har tillfälle att diskutera handelsfrågor. Oftast när vi har våra budgetbetänkanden hamnar den större delen av budgetbetänkandet på andra områden, eftersom det ligger i ett område som har lika viktiga områden, nämligen näringsliv. Det brukar vara så att näringslivsdebatten blir väldigt dominerande och handeln kommer i bakvattnet. Min fråga är: Varför kan man inte gå oss till mötes på den punkten? Det vore ju ett bra sätt för oss att kunna få diskutera handeln ur ett annat perspektiv. Trots att vi har ett alldeles utmärkt betänkande just det här året är vi begränsade till de motioner vi har. Med anledning av EU:s inre marknad måste jag ändå ställa en fråga. Vi kommer så småningom att behandla ett betänkande om detaljhandeln. Regeringen har framfört att man vill diskutera öppettiderna i detaljhandeln i hela Europa. Min fråga till Hans Rothenberg är på vilket sätt detta är en fråga som EU över huvud taget har kompetens för.

anf.86 Hans Rothenberg (M):

Herr talman! Jag förstår att man kan vilja ha en redovisning av handeln. Man kan vilja ha en redovisning av det mesta regeringen gör. Det är också ett av de instrument som oppositionen har, nämligen att hålla regeringen borta från det dagliga arbetet och vara väldigt närvarande i kammaren här. Det kan vi om inte annat se på intensiteten i interpellationsdebatterna. Vi gör den bedömningen att det finns ganska gott om tillfällen att resonera om handelspolitiken i riksdagen. Inte minst med tanke på att handeln är så förknippat och så länkat med vårt engagemang i Europeiska unionen är ju det här en fråga som behandlas i utskotten och kommer upp i EU-nämnden. Det finns en väldigt tydlig transparens. Vi ska också vara klara över - det vet Börje Vestlund synnerligen väl - att när det är handelsdelegationer och möten till exempel med WTO så brukar också handelsministern vara noga med att ha ledamöter från riksdagen med sig på resorna. Vi kan redovisa väldigt mycket, och vi kan redovisa väldigt mycket mer. Frågan är hur mycket som ska redovisas mycket mer. Där kan vi ha olika synpunkter. Som opposition är man alltid underinformerad, och skulle man inte vara det får man åtminstone spela rollen av att vara det. Vad gäller detaljhandeln och öppettiderna är det en fråga i den grönbok som skulle komma upp i nästa vecka där vi inte skulle ha någon debatt om det ärendet. Det hade kanske varit lämpligt att den socialdemokratiska gruppen hade lytt några av sina interna röster och faktiskt flaggat upp till att ta den debatten. Jag skulle gärna ta den, men då vill jag gärna läsa på lite extra. Därför ber jag att få passa till den eventuella debatten nästa vecka.

anf.87 Börje Vestlund (S):

Herr talman! Jag noterar att Hans Rothenbergs svar på varför vi inte ska ha någon redovisning av handeln var att regeringen skulle slippa komma till riksdagen så ofta. Det var en väldigt underlig inställning till demokratin i Sverige. Hans Rothenberg kan lugna ned sig, för jag kommer att anmäla mig till den debatten. Det kommer att bli debatt - jag lovar! Jag kan släppa den frågan för tillfället och i stället prata lite grann om exportvisionen. Vi har vid flera tillfällen undrat över målen. En del mål är väldigt långsiktiga. Många av de långsiktiga målen, till exempel att få ett WTO-avtal, vilket just nu ter sig som tämligen avlägset, är vi överens om. Ett sådant vill vi väldigt gärna ha. Men det är många mål av den typen i exportvisionen. Emellertid är exportvisionen ett par år gammal nu. Den är bra. Den har ett mycket bra innehåll, men min fråga gäller på vilket sätt man kommer att fylla på den. Vilka nya åtgärder är man beredd att lägga in, till exempel frågan om mer stöd till små och medelstora företag så att också de kommer ut på en exportmarknad? Vi har lämnat ett exempel, och det finns säkert fler kreativa exempel på hur vi skulle kunna stötta exporten ytterligare. Det skulle jag vilja veta.

anf.88 Hans Rothenberg (M):

Herr talman! Som jag sade tidigare i mitt anförande är det många av de här målen som man kommer att missa. En del kommer man att träffa, och en del kommer man att överträffa. Exportvisionen har inte särskilt många år på nacken, och det vet ju alla som ägnat sig åt den här formen av politik att här är det en långsiktighet som heter duga. Vad jag vet finns det inte just nu några planer på att revidera den totalt, och jag ser inte heller någon anledning till att man skulle göra det. Den omfattar väldigt många intressanta punkter, och jag tror att de flesta inte känner till mer än att det ska handla om att riva tullar och andra handelshinder. Här är det ju ett arbete där man till exempel jobbar med strategiska tillväxtmarknader. Det är ingenting man fräser i väg på tre kvartal. Det är någonting som faktiskt kommer att ta både ett antal decennier och kanske rentav lite olika regeringar under resans gång. En av de viktiga punkterna i det här sammanhanget är faktiskt protektionism och ekonomisk nationalism. Det är punkt 5 i exportvisionen. Den punkten tror jag inte heller att man städar undan i en handvändning. Här handlar det om ett arbete med att systematiskt identifiera svenska intressen i tvister som pågår. Här har Kommerskollegium fått i uppdrag att undersöka WTO-förenligheten i vissa regler kring e-handel. Det här är ju saker och ting som tar ganska lång tid, och det är det som präglar hela den här exportvisionen. Jag tycker att det är trevligt att höra, Börje Vestlund, att du tycker att vi i stort sett är överens. Det kommer alltid att finnas detaljer i våra synpunkter kring öppettider och kring hur man ska redovisa för riksdagen och på vilka grunder. Men den transparens som vi har i Sverige är det många länder som skulle vara väldigt glada över att vara i närheten av.

anf.89 Anna Steele (FP):

Herr talman! En rättvis, hållbar och icke protektionistisk handelspolitik världen över gynnar alla länder. Frihandel utgör en viktig bas i liberalismen och det är självklart att Folkpartiet värnar den. Frihandel och globalisering är positiva för utvecklingen av fattiga länder, där sysselsättningen blir högre och tillväxten kan öka. Frihandeln är grunden för Sveriges och alla länders välstånd. Frihandel minskar motsättningar när gamla fiender blir handelspartner. När vi talar oss varma för EU gör vi det mycket med utgångsläget att vi ska påverka, reformera och förbättra jordbrukspolitiken. De pågående förhandlingarna inom World Trade Organization, Världshandelsorganisationen, WTO, den så kallade Doharundan, strävar i nuläget efter att hålla fast vid de handelsförhandlingar vilka påbörjades 2001 för att öka delaktigheten från fattigare länder, vilka representerar majoriteten av världens befolkning. Förhandlingarna har dock haft problem med att få deltagarna att enas om just jordbruksfrågor. Det bör vara EU:s högsta prioritet i handelspolitiken där EU har åtagit sig att avveckla exportsubventionerna. Det sägs finnas risk för att Doharundan bryter samman, och då bör EU inleda en ensidig handelsliberalisering. Fram till 2020 bör EU:s mål vara att helt avskaffa alla tullar och andra handelshinder på industrivaror och jordbruksvaror. EU måste också avskaffa alla typer av export- och marknadsstöd inom jordbruksområdet. Inför nästa förhandlingsomgång vill regeringen lyfta fram frågan om en revidering av WTO:s informationsteknikavtal som är från 1997. Man vill ta bort tullar för miljövänliga varor och tjänster. Corporate Social Responsibilty, CSR, företagens sociala ansvar, inbegriper mänskliga rättigheter och arbets- och anställningsförhållanden, som i sig innehåller exempelvis utbildning, jämställdhet och arbetsmiljö, miljöfrågor, som i sig innehåller exempelvis klimatförändringar, resurseffektivitet och förebyggande av föroreningar, samt åtgärder mot mutor och korruption. Mer som räknas in i detta är delaktighet och samhällsutveckling, integration av människor med funktionsnedsättning och konsumenternas intressen. Bolagens ansvar för hållbarhetsfrågor definieras som bland annat ansvarsfullt nyttjande av resurser, hantering av mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, antikorruption och affärsetik. Sverige är med och följer OECD:s riktlinjer. Är man med i OECD, eller Organisation for Economic Co-operation and Development, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling - jag tycker att det är viktigt att vi nämner vad de här förkortningarna står för så att alla förstår vad vi säger i talarstolen - förbinder man sig att upprätthålla viss standard som bland annat handlar om mänskliga rättigheter, miljö, arbetsförhållanden, antikorruption, konsumentintressen, konkurrens, vetenskap, teknik, skatt och nu senast tillkommet, frihet på nätet. Utrikesdepartementet har en enhet för internationell handelspolitik, och där finns Sveriges CSR-ambassadör. Enheten leder en samverkan mellan staten, näringslivet och arbetstagarnas organisationer. Det finns fler aktörer som syftar till att skydda mänskliga rättigheter och socialt ansvarstagande. Ansvarsskyldighet, etiskt uppträdande, respekt för lagen och respekt för mänskliga rättigheter är några av intressenternas uppgifter att upprätthålla. Lägger man till efterlevnad av internationella uppförandenormer är det mesta av innehållet i ISO-standardiseringen och för certifiering uppräknat. FN:s Global Compact har tio principer som baseras på konventionen om mänskliga rättigheter i arbetslivet. ILO-deklarationen, International Labour Organization, innehåller konventioner, rekommendationer och bestämmelser som täcker det mesta om arbetsrättslagstiftning för att säkerställa löntagarnas trygghet. ILO har en deklaration som täcker fyra områden: icke-diskriminering och förbud mot barnarbete, eliminering av slavarbete och fackföreningsfrihet. Även vad gäller klimat- och miljöhänsyn finns olika konventioner och bestämmelser gällande ett hållbart företagande. Multilateral Environmental Agreements, MEA, syftande på specifika handelsåtaganden, var tänkt att ingå i den så kallade Doharundan. Utrikesdepartementet menar att Sverige och EU drivit på så att miljöfrågorna skulle inkluderas i Doharundan, men förhandlingarna i dessa frågor har inte kommit så långt. Dock har flera MEA-sekretariat beviljats observatörsstatus till förhandlingskommittén inför varje förhandling. När det gäller internationell handel och jämställdhet finns även här en kvinnokonvention, Convention on the Elimination of all Forms of Discrimination against Women, Cedaw, som ni har talat om förut här, som 90 procent av FN:s medlemsstater har förbundit sig att följa. När EU förhandlar handelsavtal i olika sammanhang för medlemsstaterna beställs hållbarhetsmässiga konsekvensanalyser, Sustainability Impact Assessments, SIA. Dessa omfattande analyser innehåller även handelsavtalens effekter på kvinnors villkor och jämställdhet. Det är naturligtvis oerhört viktigt att så görs. Handelshinder mot nationer på den afrikanska kontinenten arbetas successivt bort. Det ska eftersträvas friare handel och integrering av de fattiga länderna i handelssystemet, inte minst för att bekämpa världsfattigdomen. Ökande handel och minskade handelshinder kan lyfta en nation som är biståndsmottagare till intressanta handels- och exportmarknader. E-handeln kan bli en viktig del av den totala handeln för den afrikanska kontinenten. E-handeln i sig skulle kunna öka över lag men behöver hjälp på vägen med olika åtgärder som kan handla om försäljningsvillkor, immaterialrättsliga hinder eller hinder kopplade till betalningar. Kommissionen har sedan En digital agenda för Europa KOM2010 genomfört många förändringar för att underlätta för digital handel men har identifierat ytterligare ett antal nya förslag som behöver genomföras. Det handlar om enorma summor i ökad handel över gränserna om man kan lyckas säkra upp och förenkla handeln på nätet. Där finns en marknad som når varje del av världen med ett knapptryck, och det skulle gynna inte minst fattiga länder. För Sveriges del borde turist- och besöksnäringen kunna bli en mycket större handelsvara på den internationella marknaden. Möjligheten för olika regioner att marknadsföra sig för att dra till sig fler besökare borde vara gränslös. Fler besökare betyder fler människor som konsumerar det självklara som hotellnätter och mat, men också besök till allehanda turistmål och inköp av lokala produkter. Att turister kommer till landet Sverige ger möjligheter för företag och bolag här att marknadsföra sig till nya handelsländer. Varje individ som kommer hit har sina kontakter och kanske själv är företagare. Fria och öppna kontakter är det som är frihandel, där ska inte gränser och regler försvåra. De lokala näringarna kan blomstra med fler investeringsmöjligheter och behov av att anställa fler. Så kan hela Sverige leva. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.

anf.90 Kent Persson (V):

Herr talman! Jag tackar Anna Steele för anförandet. Det finns ett par saker som jag behöver reda ut i majoritetens texter i det här betänkandet, några alternativ. Jag har tagit upp ett i föregående replikskifte med Hans Rothenberg där jag lyfte fram jämställdhetsaspekterna. Där framhöll Hans, och majoriteten skriver också så, att de ska åtgärdas med andra insatser än genom handelspolitik. På ett annat ställe i betänkandet skriver ni som motivering när vi pratar om Exportkreditnämnden att de har fastställt en policy för ansvarsfullt företagande enligt vilken man ska ta hänsyn till miljö, mänskliga rättigheter och arbetsförhållanden inför garantigivning. Vidare skriver ni lite längre fram att utskottet vill framhålla betydelsen av att verksamheten bedrivs i enlighet med en politik för global utveckling, det vill säga att handelspolitiken gör det. Vad gäller egentligen? Vad är den borgerliga majoritetens uppfattning? Ska handelspolitiken inbegripa mänskliga rättigheter och jämställdhet eller inte?

anf.91 Anna Steele (FP):

Herr talman! Självklart!

anf.92 Kent Persson (V):

Herr talman! Det var bra att få det svaret. Jag hörde tidigare klart och tydligt att Hans Rothenberg hade en helt annan uppfattning. Ni har tydligt och klart skrivit här att handelspolitiken inte ska omgärdas av dessa punkter utan att det finns andra verktyg.

anf.93 Anna Steele (FP):

Herr talman! Jag vet inte vad jag ska säga. Jag tycker att det är tydligt att det är sådana villkor som ska finnas med i alla avtal. Jag har inte uppfattat något annat.

anf.94 Börje Vestlund (S):

Herr talman! Vi tycker alla att WTO är viktigt. Det är viktigt att vi fortsätter WTO-förhandlingarna. Vi vill gärna ha ett frihandelsavtal över hela världen. De två besvärligaste frågorna har gällt exportstöd för industriprodukter och jordbruksprodukter. De har varit i fokus inte bara under den här regeringen utan också i tidigare regeringar. De har varit en röd tråd. Har regeringen bytt fokus med tanke på att Anna Steele säger att avtalet vad gäller miljöteknik ska vara huvudfokus vid nästa WTO-möte? Jag förstår inte riktigt. Jag har inte fått intrycket att regeringen anser att detta är den prioriterade frågan. Det intryck jag har fått är att den hållning som Sverige har om WTO är den hållning vi har haft hela tiden, nämligen att frågorna om stöden till industri- och jordbruksexport är viktigast att lösa även den här gången. Man har faktiskt nått lite längre fram. Man går framåt med ministeg i WTO.

anf.95 Anna Steele (FP):

Herr talman! Jag lyfte fram att frågorna om klimat- och miljöhänsyn var viktiga att få med. Jag förstod inte riktigt Börje Vestlunds fråga. Har jag missuppfattat något?

anf.96 Börje Vestlund (S):

Herr talman! Ja, det måste Anna Steele ha gjort. Jag tyckte att jag var tydlig. Ska regeringen överge den linje man alltid har hållit i WTO-förhandlingarna, nämligen att lösa frågan om exportstöden till industriprodukter och jordbruksprodukter? Det är den övergripande frågan. Den har i ärlighetens namn gjort att förhandlingarna har stoppats upp vid flera tillfällen, inte minst när det gäller Doha. Delar Anna Steele Hans Rothenbergs uppfattning att vi ska akta oss för att besvära regeringen att redovisa saker och ting för riksdagen? Det är väl det sjunde sammanträdet i näringsutskottet som ställs in i morgon. Är det verkligen Alliansens uppfattning att vi ska akta oss för att besvära regeringen? Vi har inga ärenden att behandla i näringsutskottet - och inte i många andra utskott heller. Delar Anna Steele uppfattningen att vi inte ska besvära regeringen att komma till riksdagen?

anf.97 Anna Steele (FP):

Herr talman! Det är absolut inte så, Börje Vestlund, att man ska frångå några linjer. De olika frågor som har tagits upp tidigare ska naturligtvis drivas vidare. Jag tycker naturligtvis inte heller att man inte ska störa regeringen. Tvärtom är det bra om vi hela tiden kan ställa frågor till regeringen och hålla regeringen på tå. Uppriktigt sagt var det inte en så bra fråga.

anf.98 Mats Odell (KD):

Herr talman! Var och en som har följt debatten har kunnat konstatera att den går i enighetens tecken när det gäller själva grundfrågan, nämligen frihandelns princip. Så har det inte alltid varit. Det sena 1800-talets uppslitande debatter om frihandelsfrågorna ligger långt bakom oss. Frihandel, demokrati och marknadsekonomi kan sägas ha gått segrande ur 1800- och 1900-talets stora ideologiska strider. Här i riksdagen finns en allmän övertygelse om att frihandel är en viktig princip att försvara, som vi har hört i dag. Det kan finnas lite nyansskillnader, men på det stora hela finns en glädjande enighet om detta. Vi har i näringsutskottet besökt ett antal andra länder - snabbväxande länder, andra som växer mindre snabbt - och konstaterat att det finns någon sorts nyprotektionism. Jag ska inte nämna vilka länder det handlar om, men uppenbarligen finns bland ledande företrädare protektionistiska strömningar och debattnivån befinner sig där på den nivå vi hade för länge sedan. Vi har också sett hur nyprotektionismen breder ut sig på närmare håll. Rättare sagt är det nog fel att säga nyprotektionism. Det är gammal protektionism. Det är sådant som finns kvar, även i länder som tillhör EU:s grundare. Vi hade en utfrågning i riksdagen för några månader sedan om funktionen för EU:s inre marknad. Vi diskuterade ett av våra stora möbelföretag. I ett av våra grannländer där det finns potential att öppna tio nya varuhus sker en prövning av om det behövs nya varuhus eller inte: Nej, det behövs inte. Så har man räknat ut hur många arbetstillfällen som har gått förlorade och hur mycket dyrare möblerna blir för människorna, och så vidare. Det här är mekanismer som finns kvar och som det finns all anledning för oss att vara uppmärksamma på. Man tycker sig se kortsiktiga vinster med den typen av protektionism. Men långsiktigt generar fri handel bättre ekonomiska förutsättningar för länder och medborgare än varje protektionistisk handelspolitik. Vi har tidigare hört - jag tyckte att Hans Rothenberg beskrev det väl - att Sverige är ett synnerligen exportberoende land. Sverige är helt avhängigt exporten för att ha en hygglig levnadsstandard i vår höga och kalla nord. Det talas ibland om elöverskott. Ja, vi exporterar el, ungefär 30 terawattimmar. Vi har ett lastbilsöverskott. De exporteras också. Vi har lyckats i den utsträckning som Hans Rothenberg väl beskrev. Vi har all anledning att peka på att det naturligtvis finns speciella behov i utvecklingsländerna som måste beaktas när man diskuterar handelspolitik. Även bland världens fattigaste länder är frihandel en stark välståndsskapande kraft. Vi ser nu glädjande exempel på det runt om i världen, även på den afrikanska kontinenten. Många blir förvånade över den enorma tillväxten i Afrika. Det är en kombination av demokrati, marknadshushållning och frihandel som åstadkommer att miljoner människor lyfts ur fattigdom med hjälp av dessa viktiga principer. Sverige ska vara en tydlig röst i både EU och andra forum för en öppen och fri handel och för att motverka protektionistiska krafter, inte minst i tider av osäkerhet om den ekonomiska utvecklingen. Det verkar ha en effekt att skapa protektionistiska strömningar när det blir problem i ekonomin. Det är lika viktigt att de pågående förhandlingarna inom världshandelsorganisationen WTO, den så kallade Doharundan, kan föras framåt, som de andra förhandlingarna vi har talat om här. Utsikterna ser tyvärr inte särskilt ljusa ut för att Doharundan ska kunna slutföras i närtid utan är snarare ganska dystra. Detta innebär att Sverige måste fortsätta att vara en pådrivande kraft i förhandlingarna. Högst på agendan står nu att väcka Doharundan som närmast har slumrat in efter hinder från främst Kina och också EU, Indien och USA. Börje Vestlund var inne på de mekanismer som bidrar till att det inte kommer till en lösning i närtid. Många oroas över att rundan håller på att ersättas alltmer av bilaterala och plurilaterala frihandelsavtal. De avtalen utesluter alldeles för ofta också fattigare länder. Ökningen av de bilaterala avtalen är resultatet av bristen på framsteg inom WTO. Doharundans blockering paralyserar nu hela systemet. Det finns till och med de som menar att WTO:s relevans över huvud taget är i gungning på grund av detta. Därför krävs nu ledarskap och handling. Det handlar ytterst om alla de resurser och miljarder - om det nu är kronor, dollar eller euro spelar ingen roll - som skulle kunna frigöras om förhandlingarna kunde föras till ett lyckat slut. I det betänkande vi diskuterar i dag behandlas ett antal olika handelspolitiska områden som handel och arbetsvillkor, miljöteknik till utvecklingsländer, miljö- och djurskyddskrav, exportförbud av snus, exportfrämjande, digitala handelshinder, handel med sjukvårdstjänster, miljöteknikexport, export av svenska bär och exportfrämjande och politik för en global utveckling. Jag kan bara säga att i majoriteten avstyrker vi antingen motionerna för att vi tycker att motionärerna har fel eller för att kraven redan är tillgodosedda. Det är de två parametrarna som ligger bakom att vi yrkar avslag på samtliga förslag. Med tanke på att mina allianskamrater redan har debatterat en del av detta är det inte rimligt att jag nu ännu en gång upprepar den debatten.