Prövning av nätkoncession - Debatt och beslut onsdag 24 april 2013

Reglerna om tillstånd för starkströmsledningar förenklas (NU12)

Behandlingen av ansökningar om tillstånd att bygga och använda starkströmsledningar, så kallad nätkoncession, ska bli enklare. Samtidigt blir processen mindre resurskrävande både för elnätsföretagen och för myndigheterna. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2012 om elmarknadspolitiska frågor. Motionerna handlar bland annat om elområden, mätning och debitering av el, utbyggnad av elnäten och kommunala energibolag.

anf.5 Ingemar Nilsson (S):

Herr talman! Vi ska nu debattera näringsutskottets betänkande nr 12 från 2013, som handlar dels om regeringens proposition Prövning av nätkoncession , dels om 17 motioner från den allmänna motionstiden om en rad olika elmarknadsrelaterade frågor. Låt mig inledningsvis konstatera att jag självfallet står bakom samtliga socialdemokratiska reservationer i betänkandet, men för tids vinnande väljer att yrka bifall bara till reservationerna 1, 7 och 9. Herr talman! Att energifrågorna är en central del av den svenska politiken i allmänhet och näringspolitiken i synnerhet märks inte minst i näringsutskottets arbete. Det är ingen överdrift att påstå att energifrågorna är det klart dominerande ämnet på utskottets dagordning. Och det är inget konstigt med det. Energi- och inte minst el- och elmarknadsfrågor är viktiga. De är viktiga såväl för näringslivet och jobben som för oss alla som konsumenter och privatpersoner. Vi märker det även i ett EU-perspektiv. En mängd initiativ på det här området kommer från EU-kommissionen och visar på att energi- och elmarknadsfrågor är centrala också inom Europeiska unionen. Utskottet tillstyrker enhälligt regeringens proposition Prövning av nätkoncession . Propositionens syfte, att förenkla prövningen i ärenden om tillstånd att bygga starkströmsledningar, måste i allra högsta grad anses både vällovligt och välkommet. I en tid när behovet av kraftig utbyggnad av nätkapaciteten i Sverige framstår som en nyckelfråga kan väl ingen annat än välkomna en lagstiftning som förenklar den processen. Herr talman! Den 1 november 2011 indelades Sverige i fyra elområden. Från vår sida har vi i åtskilliga debatter här i kammaren kritiserat regeringen för sättet som de infördes på. Bland annat har handläggningen KU-anmälts. Frågan kommer dessutom att bli föremål för prövning i förvaltningsrätten inom en inte alltför avlägsen framtid efter ett överklagande från Värnamo Elnät AB. Men utöver kritiken mot införandet har vi än mer kritiserat konsekvensen av införandet: högre elpris i främst elområde 4 för såväl företag som privatpersoner. I en tuff och utsatt marknadssituation kan en prisskillnad på några ören per kilowattimme vara avgörande för ett företag i detta geografiska område. Vilken är då lösningen på problemet? Sverige har i dagsläget ett överskott på elproduktion. 2012 exporterade Sverige drygt 20 terawattimmar. Problemet och obalansen består i att elen i dagsläget i huvudsak produceras i de norra delarna av Sverige och att differensen mellan produktion och konsumtion främst finns i södra Sverige, i den del som nu kallas elområde 4. Vad krävs då? Jo, i första hand två saker: en ordentligt utbyggd överföringskapacitet, i huvudsak via stamnätet, och en ökad produktionskapacitet i den del av Sverige där efterfrågan och konsumtion överstiger produktionen. Vad har då regeringen gjort mot bakgrund av och med anledning av den kritik som införandet av elområdena medfört? Kritiken har ju kommit från betydligt fler håll är från oppositionen här i riksdagen. Inte minst har den kommit från näringslivet och dess organisationer. Jo, man har bland annat givit Energimarknadsinspektionen två utredningsuppdrag: att utreda dels vilka prisskillnader som införandet medfört, dels eventuella effekter på konkurrenssituationen. Vad har då utredningarna kommit fram till? frågar sig vän av ordning. Jo, exempelvis att det uppstått tydliga strukturella prisskillnader mellan södra och norra Sverige, att priserna på slutkundsmarknaden varit klart högre för alla avtalsformer i elområde 4, att konkurrensen på slutkundsmarknaden är oförändrad och att det är troligt att södra Sverige får ett permanent högre elpris jämfört med innan elområdena tillkom. Det är tur att man kan utreda viktiga frågor och få klargörande svar om orsak och verkan. Dessutom har en konsult, Björn Hagman, på regeringens uppdrag utrett möjliga åtgärder för att minska skillnaderna i elpris mellan elområdena. Vad regeringen avser att göra med anledning av de förslag som utredaren pekar på återstår att se. Sammanfattningsvis kan man konstatera att regeringens agerande när det gäller införandet av elområden måste betraktas som aktivt, men att regeringens agerande när det gäller konsekvenserna av införandet närmast präglas av ett kraftfullt avvaktande. Herr talman! En kraftig utbyggnad av den infrastruktur som elnäten utgör är nödvändig mot bakgrund av vad jag redan nämnt: behovet av kraftigt ökad överföringskapacitet från norr till söder för att motverka orimliga prisskillnader inom landet. Men en utbyggnad är nödvändig också för att klara den ökande produktionen av förnybar el. Utbyggnaden innebär att vi ska förverkliga det som går under beteckningen smarta nät. Det handlar kort sagt om att klara större flexibilitet på såväl produktions- som konsumtionssidan. Av alla aktörer på nätsidan är naturligtvis ägaren av stamnätet, Affärsverket svenska kraftnät, den viktigaste vad gäller både att skapa överföringskapacitet och att möjliggöra en ökad andel förnybar el i systemet. Att investeringarna i stamnätet har varit otillräckliga sedan lång tid tillbaka vet vi alla. Låt mig därför redan nu säga att ansvaret här faller på den tidigare socialdemokratiska regeringen, så slipper majoritetsföreträdarna säga det i sina anföranden senare. Men ansvaret och kritiken faller också mycket tydligt på den nuvarande regeringen. Det är utmärkt att den nuvarande regeringen har utökat Svenska kraftnäts investeringsram rejält. Frågan är bara: Vad får vi ut av det? Vi vet att vissa år har bara 50 procent av investeringsramen utnyttjats. Den rapport från Riksrevisionen som kom förra veckan och som innebär en svidande kritik mot regeringens sätt att styra, eller rättare sagt att inte styra, Svenska kraftnät får vi säkert anledning att återkomma till här i kammaren i särskild ordning. Men sammanfattningen som gjorts av rapporten har landat i att regeringens passivitet har lett till högre elpriser. Rapporten sammanfattar kritiken i ett antal punkter på ungefär följande sätt: Regeringen har varit passiv i sin styrning av Svenska kraftnät och de insatser som skulle kunna ha gjorts inom området överföring av el. Regeringen bör överväga begreppet affärsmässighet för Svenska kraftnäts uppdrag. Tillståndsprocessen för stamnätskoncessioner är för långsam. Regeringen har inte via sin myndighet, Energimarknadsinspektionen i det här fallet, i tillräcklig omfattning utfört en förebyggande och nationellt täckande tillsyn av leveranskvaliteten. Regeringens information till riksdagen om Svenska kraftnäts investeringar har brustit, vilket har gjort det inte är möjligt för riksdagen att följa upp effekten av de beslut som har fattats. Med detta i åtanke, herr talman, behövs tydligt politiskt fokus på nätutbyggnad för att klara de energipolitiska utmaningar som vi står inför. Då duger det inte med en regering som passivt sitter på läktaren. Det krävs aktivitet och handling för att skapa förutsättningar för en elproduktion i Sverige som upprätthåller möjligheterna för svensk industri att hävda sig i en tuff konkurrens och producera mer el från förnybara källor. Jag avslutar, herr talman, med att än en gång yrka bifall till reservationerna 1, 7 och 9.

anf.6 Lise Nordin (MP):

Herr talman! För att klara klimat- och energiutmaningen behöver vi fler som deltar, inte färre. Flera av de motioner vi debatterar i dag handlar om att ta bort hinder för fler att delta. Vi politiker har ett ansvar att ta till vara det engagemang som finns, vare sig det är hos hushåll, företag eller hos kommunala energibolag. Låt mig börja med frågan om hushållens rätt att sälja sitt elöverskott ut på nätet och kvitta perioder av överskott av el mot perioder av underskott i den egna produktionen. Nettodebitering kan liknas vid att hushållen får dra av den el de säljer på sin egen elräkning. I dag när hushåll med mikroproduktion av el producerar mer el än de själva använder behöver energibolagen inte ge någon ersättning utan kan så att säga ta emot elen gratis på sitt nät. Det finns runt om i landet ett flertal energibolag som har insett det tokiga i detta och på eget initiativ infört en ersättning liknande nettodebitering. Miljöpartiet tycker alla hushåll oavsett var man bor i landet ska ha rätten att kvitta sin elproduktion mot nettodebitering. Gemensamt för länder som lyckats väl med att engagera människor i energiomställningen tycks vara att de infört nettodebitering. Men i Sverige dras frågan i långbänk. I stället för att ta ett beslut om att nettodebitering ska införas har regeringen tillsatt en tredje utredning. Vi väntar spänt på utredningens svar, som ska komma i juni. Förutom ett tydligt besked om att nettodebitering ska införas hoppas jag att utredningen föreslår kvittning på årsbasis för att ge solenergin en rimlig chans. För att alla människor, inte bara de som bor i villa, ska få möjlighet till nettodebitering bör den även inkludera dem som bor i flerbostadshus och väljer att bli delägare exempelvis i ett vindkraftverk. Herr talman! Jag flyttade nyligen och blev glatt överraskad när jag hittade en elleverantör som kunde erbjuda mig ett avtal helt utan fasta kostnader. Min elleverantör fakturerar mig alltså bara för den el jag använder. Det är ett väldigt viktigt incitament för att använda energin smartare och därmed spara el. I dag gör det inte så stor skillnad för många hushåll om man energieffektiviserar hemma, för en stor del av elräkningen är fasta kostnader. Miljöpartiet föreslår i en motion att fasta kostnader ska läggas in i det rörliga priset för att ge hushållen större makt över sin elräkning. Vi föreslår också att alla hushåll ges timmätning. Om elkunderna kunde läsa av sin elmätare och elpriset kontinuerligt skulle många anpassa sin användning av el till tider då elen är som billigast. Det skulle få positiva effekter både för konsumenten via lägre energianvändning och kostnad och för samhället, som inte behöver använda lika mycket dyr och smutsig reservkraft eller importerad el vid toppar. Att aktiva elkonsumenter nu ges möjligheten att ansöka om timmätning är ett första steg. Men regeringens egen bedömning är att detta bara kommer att omfatta ett begränsat antal elkonsumenter. Det som saknas är en plan för hur alla hushåll ska kunna få timmätning och debitering. Herr talman! En annan viktig aktör i energiomställningen är de kommunala energibolagen. Dem har vi att tacka för en stor del av teknikutvecklingen kring förnybar energi. Utan kommunala energibolag som tidigt satsat på biogas skulle vi troligen inte ha haft den positiva utveckling av biogas som vi ser i dag. Förklaringen till att de kommunala energibolagen är viktiga och har varit ledande på flera områden i att utveckla och pröva ny teknik är att de har en längre planeringshorisont. Satsningar på ny miljöteknik är ofta en kostsam investering som kan ta tid att skriva av. När de kommunala energibolagen inte är bundna av nästa kvartalsrapport utan har förutsättningar att tänka på samhällsnyttan i ett längre perspektiv har de möjlighet att gå före och pröva ny teknik som ännu inte är kommersiellt redo. Med tanke på de kommunala energibolagens viktiga roll är det olyckligt att de i dag begränsas i lagstiftningen. Statliga eller privata energibolag får verka inom hela Sverige. Det får även utländska kommunala energibolag göra. Men ett bolag som ägs av en svensk kommun lyder under kommunallagens lokaliseringsprincip och får därför i princip bara ha verksamhet i den egna kommunen. Det finns en god tanke bakom att en kommun ska fokusera på verksamhet inom det egna territoriet, men när vi nu ser att denna princip begränsar samhällsnyttan finns det goda skäl att ompröva den. Exempelvis får en kommun inte hämta råvaror för biogasproduktion utanför kommunens gräns, även om detta hade varit det miljömässigt och ekonomiskt klokaste. Att de kommunala energibolagen diskrimineras jämfört med andra energibolag gör att vi riskerar att gå miste om viktiga satsningar på ny miljöteknik. Miljöpartiet, tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, föreslår att lagstiftningen ändras så att de kommunala energibolagen får verka på likvärdiga villkor med statliga och privata bolag. Representanter för allianspartierna har den senaste tiden varit oklara med var de står angående elcertifikatssystemet, det produktionsstöd som ges till producenter av förnybar energi. Senast förra veckan när riksdagen debatterade energipolitik uttryckte Mats Odell från Kristdemokraterna och Eva Flyborg från Folkpartiet invändningar mot det stöd vindkraften ges. Om det är så att dessa partier inte står bakom elcertifikatssystemet vore det bra om det klargjordes i dagens debatt där vi behandlar elcertifikatssystemet. Miljöpartiet tycker att det är klokt att ge ett ekonomiskt stöd till utveckling av förnybara energikällor. All teknik behöver komma över en tekniktröskel, och elcertifikaten är avgörande för en fortsatt utveckling och utbyggnad av förnybar energi, som kommer att behövas när dagens gamla kärnkraftsreaktorer av åldersskäl successivt behöver fasas ut. Men framtiden för elcertifikaten är oviss med alliansregeringens politik. Det behövs en ambitionshöjning och en förlängning. Den förnybara energin har så att säga slagit i taket, och om inte målet höjs snart riskerar Sverige att förlora viktiga investeringar i förnybar energi. Jag tycker att det är orimligt att ett politiskt mål blir en bromskloss för en bransch som är redo att växa snabbare. Miljöpartiet föreslår tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i dag att målet höjs till minst 30 terawattimmar ny el till år 2020 och till minst 55 terawattimmar till år 2030. Egentligen kan man säga att vi står inför ett angenämt problem. Den förnybara energin har vuxit ur sitt mål, och logiskt vore att ge ett högre mål. Energimyndigheten bedömer i sin senaste långsiktsprognos att med nuvarande ambitionsnivå kommer bara 11,3 terawattimmar att byggas fram till år 2020, och i dag har vi nått 8 terawattimmar. Det innebär att det bara skulle byggas drygt 3 terawattimmar under certifikatsystemets sista sju år. Det är ett tydligt tecken på att ambitionsnivån i dag är för låg om vi inte vill ha en långsammare utbyggnadstakt av den förnybara energin - något Miljöpartiet inte vill. En ökad ambitionsnivå i elcertifikatssystemet skulle höja priset på elcertifikat från dagens låga nivåer, men den samlade elkostnaden för svenska konsumenter skulle minska. Enligt en rapport från Energimyndigheten kommer den ökade elproduktionen "att pressa ner priserna på el och totalt sett kommer genomsnittskostnaden för elkunden att vara lägre än i basfallet". Energimyndigheten rekommenderar alltså en höjning av ambitionsnivån, och det skulle ge lägre elpriser för Sveriges konsumenter. För den elintensiva industrin, som har fått ett lägre pris men inte betalar för elcertifikat, skulle vinsten bli ännu större. En höjning av ambitionsnivån i elcertifikatssystemet är det enda rimliga för att låta den förnybara energin växa till sin potential. Herr talman! Jag står bakom alla Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnandes skull yrkar jag bifall bara till reservation 4 och 11.

anf.7 Anna Hagwall (SD):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 12. Det är många viktiga områden som behandlas i detta betänkande, men jag väljer att rikta in mig på några få som bidrar med konsekvenser för företagen i södra Sverige eller för våra konsumenter som helhet. Mitt fokus ligger bland annat på den nationella ryggrad som förser våra konsumenter, de små företagen och den stora basindustrin med el. Vikten av detta kan inte nog poängteras, och vi ser konsekvenserna efter indelningen i elområdena. Oavsett åsikterna om själva införandet av dessa är vi nog alla ense om att överföringskapaciteten från norr till söder ligger högt på prioriteringslistan. Vi behöver sätta fokus på prisfrågan i de södra delarna av landet och värna om en jämlik konkurrens. Dessutom måste vi se problematiken med ett högre elpris nere på kontinenten, hur det drabbar kunderna i södra Sverige och vad det får för konsekvenser för till exempel företagen. Med detta sagt vill vi poängtera vikten av att Sydvästlänkens olika delar kommer i drift. Herr talman! Ord som transparens, utredning och utmaningar duggar tätt och används frekvent i alla debatter. Men när det gäller just vindkraften är det praxis att gå på visionen om ett folkligt stöd och om vindkraftens frälsning för klimatmålen i stället för en transparens gällande ekonomiska konsekvenser, stabilitet i elnäten eller industrins synpunkter i dessa frågor. Visst finns det en nytta och fördelar med alla energimixer, och det ska vi ta vara på. Men att endast se ur ett perspektiv utan att väga in långsiktiga konsekvenser kan bli oerhört kostsamt. Vi menar att vindkraftens inverkan behöver utredas och ses över på alla områden och sättas under lupp som övriga energislag.

anf.8 Kent Persson (V):

Herr talman! Dagens debatt handlar om näringsutskottets betänkande Prövning av nätkoncession . I samband med betänkandet tar man upp en rad motioner och yrkanden från den allmänna motionstiden som berör elmarknadsområdet. Vänsterpartiet poängterar att vi ställer oss bakom regeringens proposition och utskottets betänkande. Syftet med förslaget är att förenkla prövning i ärenden om tillstånd att bygga och använda starkströmsledningar och att göra det mindre resurskrävande för såväl elnätsföretag som de berörda myndigheterna. Det här är givetvis bra. Jag tror också att det på sikt kommer att underlätta den utbyggnad och upprustning av elnäten som är nödvändig för att möta både dagens behov av förnybar energi och de brister som finns sedan lång tid tillbaka. Just dessa brister, som för övrigt Riksrevisionen tar upp i sin kritik av utbyggnad och underhåll av våra kraftledningar, är en av orsakerna till att vi har indelningen i fyra elprisområden. Detta är brister som har sin bakgrund så långt tillbaka som 1995. Det går inte att enbart beskylla nuvarande regering för dessa brister, utan jag tycker nog att samtliga partier här har ett ansvar för den uppkomna situationen. Vi har inte på tillräckligt allvar tagit upp frågan och diskuterat nödvändigheterna av ett fungerande elnät och av att se till att överföringskapaciteterna fungerar mellan norra och södra Sverige. Man måste också se till att underhållen av näten gör att de är i ett sådant skick att de håller för den förnybara produktionen. Jag menar att detta är ett delat ansvar. Däremot kan man fundera lite grann över elområdesindelningen. Var det nödvändigt att göra den eller inte? Vi måste komma ihåg att grundorsaken var att Danmark klagade hos EU-kommissionen över bristerna på tillgänglighet och på en fungerande europeisk energimarknad. Det var Svenska kraftnät som utifrån denna kritik lade fram förslaget på indelning i fyra prisområden. Man kan fundera över om det var klokt eller inte, men jag har inte sett något alternativ. Det som är bra med indelningen är att den så tydligt visar på de brister som finns i det svenska energisystemet. Nu måste vi göra någonting åt det här. Vi måste snabba på. Då menar jag att förändringarna i ellagen är ett steg i rätt riktning. Sedan får vi se om det räcker till. Jag tror inte det, för vi behöver göra betydligt mycket mer. Vänsterpartiet har i ett av sina yrkanden tagit upp just behovet av att snabba på tillståndsprocesserna och att bygga bort flaskhalsarna mellan norr och söder. Jag anser att vi i samband med de nya förändringarna i ellagen tillgodoser yrkandet på ett ganska bra sätt, även om vi har lite mer att säga. Herr talman! Det finns två reservationer från den allmänna motionstiden som jag vill lyfta upp. Den ena är reservation 11 som handlar om elcertifikat. Det är en fråga som vi har diskuterat vid flera tillfällen här i riksdagen. I likhet med Socialdemokraterna och Miljöpartiet anser Vänsterpartiet att vi behöver höja nivån i elcertifikaten redan nu till 30 terawattimmar år 2020 och 55 terawattimmar år 2030. Man kan fråga sig: Varför då? Det finns en stor potential att bygga ut den förnybara energin i Sverige, och den behöver vi ta till vara. Vi gör det utifrån nödvändigheten av att ställa om hela energisystemet. Vårt mål är 100 procent förnybar energi. Vi har de möjligheterna, och vi behöver ta fasta på det. Vi ska veta att all ny teknik behöver ha stimulanser för att bli kommersiellt gångbar gentemot gamla tekniker som har avskrivna investeringar. Därför finns det behov av att höja elcertifikatssystemet. Den andra reservation jag vill ta upp är reservation 13, om vikten av att de kommunala energibolagen ges samma förutsättningar som andra energibolag i energiomställningen. Det går inte att nog poängtera vikten av de insatser som de kommunala energibolagen har gjort historiskt i arbetet för att ställa om energisystemet. Jag tänker då bland annat på biogasutvecklingen, som de kommunala energibolagen har stått för, mycket med hjälp av de klimat- och investeringsprogram som har funnits tidigare och som har varit ett viktigt stöd för att få de kommunala beslutsfattarna att satsa på detta. I arbetet med att ställa om och ytterligare förstärka energibolagens möjligheter att agera behövs även förändringar i kommunallagen eller undantag i ellagen. Det handlar om att ge kommunala energibolag samma möjligheter som statliga bolag eller andra länders kommunala energibolag att agera i arbetet med att erbjuda energitjänster till allmänheten. Ett av de viktiga inslagen i energieffektiviseringsdirektivet är att energileverantören också ska erbjuda energitjänster. Här finns det en begränsning i kommunallagen som har att göra med lokaliseringsprincipen, alltså att en kommun inte ska agera utanför kommunens gränser. Det finns dock ett undantag när det gäller för kommunala energibolag att kunna sälja el utanför kommungränsen. Det undantaget bör utökas till att också gälla energitjänster, så att kommunala energibolag ska kunna agera och konkurrera på samma villkor som andra energibolag runt om här i Sverige. Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 11 och 13. I övrigt står jag bakom samtliga Vänsterpartiets reservationer.

anf.9 Helena Lindahl (C):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna. I söndags såg jag ett nyhetsinslag på tv om utbyggnaden av det förnybara i Tyskland. Bara investeringarna i havsbaserad vindkraft kommer att kosta hundratals miljarder euro, men omställningen är möjlig, och på sikt kommer investeringarna, som också ska säkra den elintensiva industrin i Tyskland, att vara en god investering för framtiden - inte minst för klimatet. Det var några av kommentarerna. Som jag sade i förra veckans energidebatt har det hänt väldigt mycket i Sverige de senaste 40 åren. I början av 70-talet stod det fossila för över 80 procent av Sveriges energiförbrukning. Det är mycket. I dag står det fossila för mindre än 35 procent, och nästan all elproduktion är koldioxidfri. Mer än halva vår elproduktion är dessutom förnybar, och vi är bland de bästa i världen på förnybar energi, men trots detta har vi bara kommit halvvägs. I dag ska vi tala om bland annat infrastruktur för el, och här finns också en del utmaningar om vi ska fortsätta att utveckla det förnybara samtidigt som vi ska säkra konkurrenskraftiga elpriser för både privata konsumenter och industrin. Regeringen föreslår nu ändringar i ellagen, och de är nödvändiga. I propositionen föreslås att man ska förenkla tillståndsprövningen av ansökningar för att bygga och använda starkströmsledningar, så kallad nätkoncession. Syftet är, precis som Kent Persson med flera har sagt, att prövningen ska bli enklare och mindre resurskrävande. De förändringar som regeringen nu föreslår innebär att färre koncessioner än i dag kommer att behöva omprövas, och de kommer att gälla tills vidare. Det är en regelförenkling som kommer att spara tid och arbete för både företag och myndigheter. I slutändan kommer det också att leda till lägre kostnader för elkonsumenterna genom just lägre kostnader för elnäten. Förhoppningsvis kommer lagändringarna att träda i kraft den 1 juni i år, om det är så att de nu beslutas av riksdagen, vilket jag hoppas. Herr talman! Infrastrukturen för elnät behöver byggas ut i Sverige. Det ser vi inte minst av effekterna i södra Sverige i elområde 3 och 4, där efterfrågan på el periodvis är större än tillgången på el. Inte minst påtalades detta av Riksrevisionen häromveckan. Det tror jag att en hel del av er har läst om. Man har genomfört en granskning om hur det står till med elöverföringen i Sverige och om vilka förutsättningar den ges. Riksrevisionen säger bland annat att sena investeringar har påverkat elpriserna och kapaciteten för överföring av el i Sverige. Man menar att elöverföringen är otillräcklig och att priserna i södra delen av landet skulle ha varit lägre om överföringskapaciteten hade byggts ut snabbare. Varför har då detta inte gjorts i den takt som hade varit nödvändig? Riksrevisionens granskning är också ett slags historieskrivning, och den går tillbaka till 1996. Det gör att man kan titta tillbaka på de investeringar som olika regeringar har gjort sedan dess. Precis som Kent Persson var inne på är det flera som bär ansvaret för det här. I början av 2000-talet, när Socialdemokraterna satt i regeringsställning, kan jag konstatera att investeringsnivån i stamnätet låg på runt en halv miljard om året. Sedan Alliansregeringen tillträdde har investeringarna gradvis ökat. 2012 var de på 3 miljarder, och de kommande fem åren satsar vi nu fem miljarder årligen. Det är tio gånger mer än den förra socialdemokratiska regeringen. Ändå är behovet av att bygga ut stamnätet är stort, och det behövs stora investeringar. Problemet är att det varit en lång period av låga investeringar, och därför finns i dag stora behov som vi bara måste klara av. Riksrevisionen efterlyser också snabbare tillståndshantering, vilket jag också tror är viktigt. Ett förslag har vi på vårt bord i riksdagen i dag gäller just reglerna om tillståndsprövningar för starkströmsledningar. Men det är inte nog med det; dessutom håller Miljödepartementet på med ett arbete för att snabba upp tillståndsprocesserna och göra dem mindre administrativt betungande, och det görs utifrån miljöbalken. Regeringen och Anna-Karin Hatt kommer att kommentera rapporten till riksdagen i oktober och mer utförligt tala om hur de ser på den och hur de tänker hantera rekommendationerna från Riksrevisionen. Jag tänker också ta upp elområdena. Det tycker jag är viktigt att göra en dag som denna. Sedan den 1 november 2011 är den svenska elmarknaden indelad i fyra elområden. Uppdelningen tydliggör var i Sverige det finns behov av att bygga ut stamnätet för el. Gränserna mellan elområdena går där det finns överföringsbegränsningar i stamnätet, så kallade flaskhalsar. I norra Sverige, där jag bor, finns ett överskott av elproduktion i förhållande till efterfrågan på el, men i södra Sverige råder det motsatta förhållandet. Det gör att överföringskapaciteten inte alltid räcker till när det råder stora elflöden genom landet. Elområdena infördes på grund av EU-regler och har blivit starkt kritiserade av främst företag i södra delen av Sverige. Enligt Konkurrensverket är det dock inte elområdena i sig som orsakar att det periodvis det blir prisskillnader i de olika elområdena, utan det beror på att överföringskapaciteten från norr till söder är bristfällig. Precis som jag nämnde är överföringskapaciteten inte utbyggd som den borde vara. En utredare har tittat på vad man kan göra för att minska prisskillnaderna till dess att kapaciteten är utbyggd. Detta ses nu över av Näringsdepartementet, som kommer att återkomma med förslag. Samtidigt arbetar Svenska kraftnät aktivt med utbyggnaden av det svenska stamnätet för att bygga bort flaskhalsarna. Ni har hört talas om Sydvästlänken. Svenska kraftnät planerar nu att bygga och ta i drift just denna. Det kommer att leda till att prisskillnaderna mellan södra och övriga Sverige utjämnas. Planen är att delsträckan mellan södra delen och norra delen av landet kommer att driftsättas vid årsskiftet 2014/15. Den västra delen mot Norge driftsätts under 2018. Precis som förra veckan tänkte jag nämna lite grann om Svenska kraftnät och tröskeleffekter. Det tål att upprepas. Svenska kraftnät har lämnat in ett förslag till regeringen om hur de kan bidra med att överbrygga så kallade tröskeleffekter vid stora landbaserade vindkraftssatsningar. I dag är det så att den som först investerar i en vindkraftspark får stå för alla kostnader för anslutning. Sedan kan andra ansluta sig till den befintliga ledningen utan att ha betalat för den. Av den anledningen väntar olika aktörer ut varandra, och etableringar försenas. Svenska kraftnät föreslår nu att de initialt skulle kunna ta den ekonomiska risken för anslutning och sedan fördela kostnaden på alla aktörer som ansluter sig. Jag vet att det nu bereds på Näringsdepartementet, och jag utesluter inte att det kan omfatta havsbaserad vindkraft i framtiden. Sedan gäller det timdebitering av el. Lise Nordin nämnde lite grann om det. Det innebär att elbolagen ska erbjuda konsumenterna mätning av el timme för timme. Det gör att enskilda kan spara pengar och el. Genom timmätning kan hushållen påverka hur stor elräkningen blir. Man kan också få större kontroll på förbrukningen och använda mindre el. Dessutom kan man jämna ut de här topparna av energianvändning. Det gör också att det blir lättare att jämna ut utnyttjandet. Därmed kan man hålla priserna lägre. I dag är timmätningen frivillig. Det är bra att det är så. Det gör att man kan dra lärdomar och göra förbättringar i takt med att fler väljer timmätning. Jag hoppas att fler ska göra det så småningom. Jag väntar också på nettodebitering, herr talman, för det kommer att göra att jag, du och alla här inne och privatpersoner och andra kan producera egen elektricitet. Genom nettodebitering tillåts mikroproducenten sedan att kvitta den el som man levererar in på nätet mot den el som man använder. Det här systemet kommer att uppmuntra fler att producera sin egen el, då skatt och moms försvinner på den el som man producerar för eget bruk. Jag hoppas också att det kommer att bli en kvittning på årsbasis, för det kommer att uppmuntra solenergi. Vi får väl se vad utredningen kommer fram till. Den ska vara färdig i juni. Jag är spänd över vad den kommer att presentera. Avslutningsvis vill jag bara säga att en väl fungerande elmarknad är viktig för Sverige, för svenska företag och för alla elkonsumenter. Vi behöver en säker tillgång på el till internationellt konkurrenskraftiga priser. Och vi behöver öka elnätets förmåga att ta till vara alltmer förnybar elproduktion. Just därför är utbyggnaden av stamnätet en prioriterad fråga för regeringen också framöver. I detta anförande instämde Anders Ahlgren (C).

anf.10 Jonas Jacobsson Gjörtler (M):

Herr talman! När man träffar företag, organisationer och andra och frågar dem vad de upplever som mest problematiskt i kontakten med Myndighetssverige är väl ett av de vanligaste svaren, som jag upplever det i alla fall, att det är problem med tillståndsprocesser av olika slag. Den som till exempel vill bygga någonting, tillverka någonting eller använda mark till någonting råkar ut för att det krävs tillstånd av olika slag. Inte sällan upplever man att det både kan vara krångligt och ta tid. Alliansregeringen arbetar aktivt med att lösa eller åtminstone kraftigt förbättra den här situationen inom en rad områden. I dag behandlar vi ett måhända litet men icke desto mindre viktigt sådant område, nämligen regeringens förslag om att förenkla prövningen och hanteringen av ärenden som gäller tillstånd att bygga och använda starkströmsledningar, så kallad nätkoncession. Med de föreslagna förändringarna i regeringens proposition blir prövningen enklare och mindre resurskrävande för både företag och myndigheter. Ordningen för överklagande förändras också så att ärenden ska behöva avgöras av regeringen i betydligt färre fall. Som huvudregel föreslås att en nätkoncession ska gälla tills vidare i stället för som i dag under en begränsad tid, vilket också minskar antalet processer. Sammantaget kommer allt detta att underlätta möjligheten att bygga ut starkströmsledningar till en rimlig kostnad och i rimlig tid, och det gläder mig mycket att det är ett enigt utskott som står bakom bifall till propositionen. När det gäller den andra delen av betänkandet och motionerna är det en blandning av en mängd olika frågor som rör elmarknaden i olika delar. Många av frågorna har behandlats här tidigare, och jag tänkte inte gå igenom precis alla. Jag tänkte börja med att säga några ord om elmarknaden och dess funktionssätt generellt. I det sammanhanget vill jag gärna påminna om den analys av elmarknaden och av elprisets utveckling före och efter avregleringen som presenterades av de två professorerna Brännlund och Söderholm under förra året. De har alltså tittat på vad som hänt efter avregleringen 1996 och försökt se vilka effekter den har haft på priset. I rapporten slår de fast att "den nordiska elmarknaden fungerar i stort som vi skulle förvänta oss av en effektiv marknad. Priset signalerar på ett tydligt sätt viktiga förändringar i efterfrågan och utbud, och utvecklingen i Sverige utgör inget undantag. De ökade konsumentpriserna kan till stor del förklaras av ett dyrare utbud i kombination med högre skatter." Sanningen är den, vilket också konstateras i den här rapporten, att variationerna i elpriset beror på helt andra faktorer än på avregleringen. Det beror på hur mycket vatten det finns i vattenmagasinen, hur kallt det är, råvarupriset på i första hand kol, driftsläget i kärnkraften, det allmänna konjunkturläget, nivån på skatter, elcertifikat och utsläppsrätter - för att nämna de viktigaste. Låt oss då komma ihåg, här inne i kammaren, att det faktiskt är politiska beslut som är fattade just här som ligger bakom ungefär hälften av det som utgör elpriset mot konsument i dag. Avregleringen 1996 genomfördes i syfte att få en bättre fungerande elmarknad, och så verkar också ha blivit fallet. Sedan tänkte jag säga någonting om elområden, som redan har varit uppe här och som har varit en återkommande fråga under ett par år. Herr talman! Sverige delades in i de här fyra elområdena av Svenska kraftnät den 1 november 2011. Indelningen är gjord för att man ska hantera de begränsningar i kraftöverföringen som finns mellan landets norra och södra delar. Grundproblemet är att det produceras för lite el i södra Sverige, där många människor bor, medan det finns gott om el i de norra delarna, där behovet inte är lika stort. Det här problemet förvärrades radikalt genom den stängning av Barsebäcks två reaktorer som den dåvarande socialdemokratiska regeringen genomdrev 1999 och 2005. I ett slag försvann i södra Sverige produktion som motsvarar ungefär hälften av elbehovet i Skåne. Man kan tycka vad man vill om kärnkraftsavveckling. Jag tyckte inte att detta var ett bra beslut, men jag har ändå respekt för att det genomfördes. Men det som är anmärkningsvärt i sammanhanget är att den dåvarande regeringen inte tog ansvar för det beslut man fattade. Man skulle ha tagit ansvar för sitt avvecklingsbeslut. Det hade man kunnat göra genom att då sätta fart på utbyggnaden av kraftöverföringskapaciteten mellan norra och södra Sverige. De här bristerna i överföringskapacitet var nämligen kända sedan länge. Hade det gjorts i samband med, eller helst före, avvecklingen av Barsebäck hade den förstärkta ledningskapaciteten kunnat vara på plats nu. Detta har också konstaterats av Riksrevisionen i den granskningsrapport på området som presenterades i förra veckan. Även om Riksrevisionen kanske uttrycker sig lite slarvigt eller oprecist, i alla fall, när de riktar kritiken mot regeringen , i singular, gäller granskningen hela perioden 1996-2012. Och kritiken i just det här avseendet riktas faktiskt huvudsakligen mot de regeringar som satt innan Alliansen tillträdde 2006. Trots att behovet av ökade investeringar varit känt sedan länge dröjde det till slutet av 2000-talet innan investeringarna tog fart, konstaterar Riksrevisionen. Det är precis så det är. Alliansregeringen har fått hantera de problem som skapades på grund av bristen på handlingskraft hos tidigare regeringar. Alliansregeringen har därför föreslagit - och riksdagen har godkänt det - rejält ökade investeringsbudgetar till kraftnätsutbyggnaden de senaste åren. Det betyder till exempel mer än tio gånger mer pengar 2013 än 2005. Regeringen behandlade dessutom skyndsamt den ansökan om nätkoncession som Svenska kraftnät lämnade in strax före jul 2011 avseende byggande av den så kallade Sydvästlänken, och efter regeringens snabba hantering är bygget sedan i somras i full gång. Allt detta betyder att den tidsplan som Svenska kraftnät har angett ser ut att hålla och att den i detta sammanhang avgörande delen av Sydvästlänken som går från Hallsberg till Hörby kan vara i drift i början av 2015. Det innebär att elöverföringskapaciteten till elområde 4 ökar med 25 procent, vilket motsvarar mer än Barsebäcks maxeffekt. Det är väldigt bra att detta nu görs, och vi som bor i Sydsverige kan bara beklaga att det inte gjorts långt, långt tidigare. Indelningen i elområden innebär en risk för att elpriserna stundtals kan vara högre i söder än i norr. I praktiken, ska man säga ärligt, har farhågorna som väl är, åtminstone hittills, kommit på skam. Låt oss därför titta på hur ofta priserna skiljer sig mellan områdena. Det har nu gått sjutton månader sedan elområdena infördes. Under tre av dessa sjutton månader har priset varit samma 100 procent av tiden, alltså under samtliga timmar. Under ytterligare åtta månader har priset varit samma under mer än 90 procent av tiden. I genomsnitt har elområde 4 under 88 procent av tiden haft samma pris som elområde 3. Hur stora är då prisskillnaderna? Av de sjutton månader som har gått är det faktiskt bara under tre månader som den genomsnittliga prisskillnaden varit mer än 5 öre. De tre månaderna sticker ut just för att skillnaden då är relativt stor, alltså mer än 5 öre. För resterande fjorton månader är prisskillnaden mindre än 2 öre. Och för hela tio av de totalt sjutton månaderna är prisskillnaden mindre än 1 öre. Den genomsnittliga prisskillnaden för hela perioden är 1,6 öre. Elpriserna har både den gångna och den föregående vintern varit låga i hela landet. Att hävda att en massa jobb skulle gå förlorade på grund av höga elpriser är därför ett påstående som åtminstone inte hittills har stöd i hur de faktiska elpriserna sett ut. Eftersom risken för större prisskillnader ändå finns och vi inte vet vad som kan hända framöver är det dock angeläget att se vad som kan göras även i det korta perspektivet, innan Sydvästlänken är klar. Regeringen beställde i höstas en snabbutredning, där en konsult fick i uppgift att utreda möjliga åtgärder för att minska prisskillnaderna. Förslagen presenterades i januari, och efter en remissrunda pågår nu beredning i Regeringskansliet. När det i övrigt gäller Riksrevisionens rapport, som jag nämnde tidigare, ska den väl behandlas i särskild ordning senare. Men i anslutning till de frågor som behandlas i dag och som gäller elnät vill jag helt kort nämna tre andra områden som berörs utöver de nämnda investeringsproblemen För det första: När det gäller rapporteringen till riksdagen har det blivit bättre. Även Riksrevisionen konstaterar att sedan några år lämnas en fylligare information än tidigare från Svenska kraftnät i samband med budgetpropositionerna, vilket är bra. För det andra: Svenska kraftnät har fått i uppdrag av regeringen att ta fram en mer utvecklad investerings- och finansieringsplan som ska gälla på längre sikt. Ett förslag till sådant dokument presenterades i höstas och har därefter varit ute på bred remiss. För det tredje: När det gäller tillståndsprocesser och koncessioner är det ett problem som alla regeringar har brottats med. Där kan vi konstatera att den nuvarande i alla fall gör ett försök att lösa det här och göra någonting åt problemen, bland annat genom den proposition om nätkoncession som vi behandlar och debatterar här i dag. Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna. Jag lämnar nu platsen som ledamot i näringsutskottet, åtminstone för den här gången, så jag vill också passa på att tacka övriga ledamöter i utskottet för den här tiden.

anf.11 Lise Nordin (MP):

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Jonas Jacobsson Gjörtler för de många debatter vi har haft i energifrågorna medan han har varit ledamot i näringsutskottet. Frågan om elprisområden tycker jag är alldeles för viktig för att förminskas till något som nuvarande regering beskyller den förra regeringen för. Miljöpartiet är tveksamt till hanteringen av hur beslutet togs, nämligen att Sveriges riksdag aldrig fick debattera frågan utan att vi folkvalda ställdes inför fullbordat faktum. Jag tycker att det viktigaste är att diskutera lösningen på hur vi ska se till att Sverige kan bygga ut mer elproduktion för att minska skillnaderna i elpris mellan södra och norra Sverige. En konsekvens av införandet av elprisområden är att intresset för att bygga ut förnybar energi har ökat i södra Sverige. I södra Sverige finns planer på och goda förutsättningar för att bygga ut den havsbaserade vindkraften. I Blekinge finns ett stort projekt om havsbaserad vindkraft som skulle kunna leverera 8 terawattimmar el. Det är lika mycket som hela Barsebäck levererade före stängning - i en havsbaserad vindkraftspark. Detta bygge stoppas dock av Försvarsmakten som utan rimliga motiveringar och argument har sagt stopp till att bygga den här parken. Frågan ligger nu hos regeringen. Min fråga till Moderaterna och regeringen blir: Varför låter regeringen elpriserna fortsätta vara högre i södra Sverige i stället för att tillåta byggandet av den havsbaserade vindkraftsparken Blekinge Offshore?

anf.12 Jonas Jacobsson Gjörtler (M):

Herr talman! Låt oss börja med att vara ärliga, Lise Nordin, och konstatera att skälet till de högre elpriserna ju är att ett kärnkraftverk har stängts av och att man inte klarar av att få dit mer elproduktion. Jag tror att beslutet att stänga kärnkraften inte är någonting som Lise Nordin har motsatt sig. Jag har som sagt respekt för det beslutet, men jag tycker att man får ta ansvar för det genom att säkerställa elöverföring. Nuvarande regering gör just detta. Man har satt fart på utbyggnaden av elnäten generellt genom kraftigt höjda investeringsbudgetar för Svenska kraftnät. Snabbehandlingen av koncessionen när det gäller Sydvästlänken är ett annat sådant exempel. Som jag nämnde i mitt anförande kommer överföringskapaciteten då att öka så mycket att det faktiskt motsvarar mer än vad Barsebäck kunde leverera. Det är bara att beklaga att detta inte har genomförts tidigare. Det är bra om det byggs ut ny produktion i elområde 4, och det görs också. Det är mycket förnybart i form av vindkraft men även annat. Jag ser också problemen, och det är inte första och enda gången som vi ser motsättningarna mellan försvar och vindkraften. Det är väl som i många andra sammanhang att här är det olika intressen som måste balanseras. Jag kan inte bedöma försvarets skäl, utan det görs i en rimlig laga ordning i en process, och nu ligger den frågan hos regeringen.

anf.13 Lise Nordin (MP):

Herr talman! Jonas Jacobsson Gjörtler faller än en gång tillbaka i att skylla på den förra regeringen fast man nu har regerat i sju år. Jag hade tyckt att det hade varit mer seriöst att i den här debatten få höra hur regeringen ska se till att vi får mer elproduktion i södra Sverige. Vad gäller den konflikt som finns mellan vindkraftsutbyggnad och försvarets intressen var Jonas Jacobsson Gjörtler med när näringsutskottet gjorde en studieresa till Brasilien. Där fick utskottet information från deras försvarsdepartement som på en direkt fråga om hur det skulle påverka Brasilien om man väljer att köpa JAS Gripen-plan eftersom JAS Gripen i Sverige inte kan hantera vindkraftverk svarade att i Brasilien är det inget problem. Det är löjeväckande när man ser att andra länder i världen klarar att använda JAS Gripen-flygplan samtidigt som man bygger ut vindkraftverk. Det tycks vara ett rent svenskt fenomen att de här två intressena inte kan mötas, och det är till syvende och sist regeringens ansvar vilket direktiv man ska ge till Försvarsmakten som i dag är ett av de största hoten mot att bygga ut vindkraften. Frågan om den stora havsbaserade vindkraftsparken som kan ge lika mycket el som hela Barsebäck ligger just på regeringens bord. Min fråga blir därför än en gång: Kommer regeringen att säga ja eller nej till att låta bygga Blekinge Offshore som skulle kunna jämna ut elpriserna i södra Sverige?

anf.14 Jonas Jacobsson Gjörtler (M):

Herr talman! Nej, Lise Nordin, jag skyller inte ifrån mig och nöjer mig med att konstatera de brister som har funnits i vad tidigare regeringar har gjort eller inte gjort. Jag var ganska tydlig med att berätta vad den här regeringen faktiskt gör, vilket är ganska mycket. Det handlar till exempel om en kraftigt ökad investeringsbudget och en snabbare hantering av nätkoncessionen i Sydvästlänkenfallet. Det är två väldigt tydliga exempel. Ett tredje är den snabbutredning som konsulten Björn Hagman fick göra och som lämnades i en rapport i början av januari, där man tittar på olika metoder att på kort sikt lösa eller dämpa problemen med prisskillnader mellan elområdena. Jag tror att det är väldigt bra att detta görs och att man tittar ordentligt på det. När det gäller vindkraften är det naturligtvis helt omöjligt för mig att stå här och spå vad utfallet kommer att bli i den processen. Konflikten mellan olika intressen finns som sagt på flera håll. Ibland kommer vindkraften att vinna och ibland kommer den inte att göra det. Det finns ju andra utmaningar för vindkraften och för den havsbaserade kraften. Det gäller framför allt kostnaderna för nätanslutning. Dem tror jag också att man behöver titta på i särskild ordning. Jag är ändå övertygad om att det kommer att byggas vindkraft på ett antal ställen i det här landet. Om det blir just som i det exempel Lise Nordin nämner återstår att se.

anf.15 Ingemar Nilsson (S):

Herr talman! Jag kan inleda på samma sätt som Lise och tacka Jonas för de diskussioner och samtal som vi har haft om bland annat energipolitiken och önska lycka till också i fortsättningen. Samtidigt måste jag säga att det är fascinerande att lyssna på Jonas, för på något sätt framstår det som att marknaden löser i stort sett alla problem på det här området. Finns det några kvarstående problem beror de i så fall på tidigare socialdemokratiska regeringar. I min värld är det lite konstigt, ungefär som Lise Nordin säger att ni inte tar ansvar för de snart sju år som faktiskt har gått med den nuvarande regeringen. Det man med visst fog påstår, att man har ökat investeringsramen och anslagen för att satsa på utökad nätbyggnad, är sant. Samtidigt kan vi konstatera att det har varit si och så med användningen av de medlen. Nyttjandegraden av anslagsramen har varit 50 procent. Det kan inte jag se som ett sätt att ta ansvar. Sedan lyssnade jag också på Jonas när han beskrev de bakomliggande orsakerna till införandet av elområden och vilka problem de har medfört och innebär. När han samtidigt ska beskriva konsekvenserna av detta i närtid har det faktiskt i praktiken inte inneburit några problem. Sanningen är ju den, Jonas, att problemet för de företag som på en finansiell marknad tvingas köpa försäkringsliknande lösningar, där man får betala ett kraftigt överpris därför att den marknaden har tagit ut ett förväntat högre pris än vad verkligheten har givit, har inneburit kraftiga kostnadsnackdelar för industrin i södra Sverige. Antingen är det ett problem eller också är det inte ett problem. Då blir min fråga till Jonas: Är elområdena i sin konstruktion ett problem eller är de inte ett problem?

anf.16 Jonas Jacobsson Gjörtler (M):

Herr talman! Om vi börjar i den första änden, Ingemar Nilsson, uppfattade jag att det du angriper lite grann är det jag sade i mitt anförande om den utredning eller analys som de två professorerna hade gjort, där slutsatsen var att marknaden löser alla problem. Då menar du att det är mitt besked. Det var inte så jag menade, så det är möjligt att jag har varit otydlig. Man får skilja på de olika delarna av elmarknaden. En sak är elproduktionen och elhandelssidan. Där har vi en fungerande marknad. Det är det den här analysen handlar om. Men det vi diskuterar nu, som är problematiskt, gäller ju elnätssidan, och elnätssidan är ett monopol. Det är självklart att ett monopol kräver styrning och reglering på olika sätt. Det är möjligt att jag var otydlig där. När det gäller problem eller inte problem med elområden tror jag att jag har varit ganska tydlig här i kammaren tidigare. Jag tycker att det är ett problem med elområdesindelning. Jag tycker inte att det är ett bra sätt att lösa problemen. Men sedan kan man ju ändå bara få acceptera att nu är det på det viset. Om man tittar på de prisskillnader som har varit tycker jag att man kan se att de inte har varit så stora, delvis beroende på att andra saker har fungerat väl. Men det är helt sant som Ingemar Nilsson säger, att för ett antal företag som handlar på längre sikt har prisskillnaderna varit större, och där är problemet därmed också större. Nu tenderar väl, eftersom prisskillnaderna har varit låga, priserna på de här kontrakten att gå ned. Problemet är kanske något mindre nu än vad det var vid införandet, men det är fortfarande problem.

anf.17 Ingemar Nilsson (S):

Herr talman! Det kan vi kanske vara överens om, Jonas, att skillnaderna är små. Sannolikt till stor del beroende på att elpriserna över huvud taget är låga för närvarande. Då kommer också sannolikt skillnaderna i det här avseendet att vara mindre. Men grundproblemet är, för att försöka citera det du sade, Jonas, att man får "acceptera att nu är det på det viset". Det är det som är problemet. Det är det som jag tycker är problemet med den här regeringens politik på det här området, att man har accepterat att nu är det så och så gör man väldigt lite. Sedan lyssnade jag på det Jonas sade i sitt anförande om den kritik som nu finns, enligt min uppfattning en svidande kritik från Riksrevisionen. Huruvida skuld ska fördelas i det här sammanhanget kan vi ju diskutera, men i slutsatserna riktas väldigt mycket av den kritiken mot den nuvarande regeringen. Man talar om den passivitet som regeringen har i sin styrning av Svenska kraftnät. Den har sannolikt förorsakat högre elpriser i det som i dag är elområde 4. Det är inte den historiska förklaringen, utan det är nuläget som beskrivs i den rapporten. Att det har blivit bättre med återrapporteringen stämmer inte med det jag har läst i den här rapporten, där man är väldigt tydlig med att säga att regeringens information till riksdagen om Svenska kraftnäts investeringar har brustit, vilket har gjort att riksdagen inte har haft möjlighet att följa upp de beslut man själv har fattat. Är det enligt Jonas Jacobsson Gjörtler ett bra sätt för framför allt regeringen att förhålla sig till riksdagen när det gäller en sådan viktig verksamhet som den Svenska kraftnät är satt att hantera, nämligen det naturliga monopolet stamnätet i Sverige och, inte att förglömma, utlandsförbindelserna?

anf.18 Jonas Jacobsson Gjörtler (M):

Herr talman! Nej, Ingemar Nilsson, när jag säger att man får acceptera indelningen i elområden handlar det om precis det. Det är alltså indelningen som sådan. Vi kan i och för sig fortsätta att slåss mot den, men det jag tror är det viktiga att bekämpa och göra någonting åt är effekterna av indelningen. Det beror i sin tur på att det är brist på el i söder. Det är de problemen vi måste lösa i första hand, inte indelningen som sådan, även om jag inte gillar indelningen. Regeringen gör som sagt ganska mycket för att lösa de här bristerna genom utbyggnaden av sydvästlänken, de stora satsningar som Svenska kraftnät gör med en större investeringsbudget och den utredning som har gjorts för att titta på kortsiktiga möjligheter att lösa problemen. Riksrevisionens kritik kommer väl att behandlas i ett senare skede. Vi ska också få en skrivelse från regeringen om hur man ser på det här. Jag menar ju att det säkert är så att Riksrevisionen har kritik som är rimlig och att det finns saker som kan göras ännu bättre, men mycket har faktiskt redan gjorts. Sedan fem eller sex år tillbaka, tror jag att det är, lämnas en rapport till riksdagen som åtminstone är utförligare än som var fallet tidigare. Det är möjligt att den kan göras ännu bättre, men den har blivit bättre, åtminstone jämfört med hur det var ännu längre tillbaka. Sedan tror jag också att det uppdrag som Svenska kraftnät har fått, att ta fram en mer långsiktig planering där man tittar på 15 års sikt, är väldigt viktigt och bra för möjligheterna inte minst för oss här att kunna bedöma vad som sker framöver på längre sikt.

anf.19 Eva Flyborg (FP):

Herr talman! När det gäller själva innehållet i den proposition om prövning av nätkoncession, som ligger till grund för betänkandet i dag råder det enighet i utskottet, så jag tänker i stället uppehålla mig något kring några andra frågor där oppositionen har en annan mening än majoriteten. Jag börjar med elområdena. Herr talman! Lyssnar man på oppositionen, i alla fall delar av den, kan man lätt få intrycket att det är regeringen som bär huvudansvaret för att elområdena har införts. Man kan väl säga att det är det, men då handlar det faktiskt mest om den gamla socialdemokratiska regeringen och inte den nuvarande alliansregeringen. Det kan tyckas att man träter om olika saker och att det är någon sorts blame game, som det heter nu för tiden, men det här, herr talman, är faktiskt ganska viktigt för hur historien sedan utspelar sig och vem som bär vilket ansvar. Det är kanske framför allt det som Riksrevisionens rapport pekar på, nämligen vad vi kan lära oss inför framtiden och hur man inte ska göra när man gör saker och ting. Den energimässiga orsaken till dagens elområden och en obalans mellan produktion och konsumtion av el i norra respektive södra Sverige är ju att Barsebäck, som vi hörde här tidigare, av enbart politiska skäl stängdes för drygt tio år sedan av den dåvarande regeringen. 1 200 megawatt ren elproduktion stängdes av utan någon som helst saklig anledning och ersattes med kraft från norra Sverige till de södra delarna och import av smutsig dansk kolkraft. Svenska skattebetalare fick betala runt 30 miljarder kronor för själva nöjet att stänga Barsebäck 1 och 2, och betalar än i dag med de ersättningsavtal som fortfarande löper. Vad vi har fått betala i ökade utsläpp och nedsmutsning har jag tagit upp i tidigare debatter här i kammaren, senast i förra veckan, men även det priset var högt för människor, djur och natur. Det andra stora misstaget man begick var att inte se till att ny elproduktion etablerades i södra Sverige, och inte heller nya överföringsledningar var på plats eller ens påbörjade. Här, eller rättare sagt då, föds dagens elområden. Det är den läxa vi gemensamt får lära oss av hela det här spektaklet. Herr talman! Elområdena är något som ingen egentligen vill ha, varken vi politiker eller de olika aktörerna på elmarknaden. Att områdena infördes har sin bakgrund i att Dansk Energi 2006 anmälde Svenska kraftnät, som driver det svenska stamnätet, till EU-kommissionen. I sin anmälan protesterade Dansk Energi mot att Svenska kraftnät periodvis prioriterat elförsörjningen till de svenska kunderna inom Sveriges gränser och därmed begränsat exporten av el till Danmark, som behövde el. Det var ett brott mot den fria marknaden av el. Därför gjordes denna områdesindelning, vilket andra länder då redan hade genomfört. Alternativet hade varit att vi fått betala höga böter till EU och samtidigt öppnat för stora skadeståndskrav från bland annat Danmark och flera andra länder i mångmiljardklassen. Dessutom hade en fällning av Sverige resulterat i att EU fått bestämma över de svenska elnäten, vilket hade varit helt oacceptabelt. Att komma fram till en lösning som tillfredsställde EU:s krav skedde alltså inte frivilligt utan gjordes under galgen. Alliansregeringen satsar nu, som ni har hört tidigare, genom Svenska kraftnät ca 40 miljarder kronor framöver för att bygga bort flaskhalsarna i elnäten, bland annat genom Sydvästlänken som när den står klar kommer att öka överföringskapaciteten med hela 25 procent. När det är gjort är förmodligen elprisområdena överflödiga med lägre elpriser i Skåne och hela södra Sverige. Även mindre skillnader i elpriset kan ha stor betydelse för många företag som är direkt beroende av el. Vi i majoriteten förstår detta och beklagar hela händelseförloppet, som hade kunnat undvikas med kloka beslut av tidigare regeringar. Nu visar utvärderingen att elpriset har varit detsamma över hela landet under 88 procent av tiden, vilket är bra. Det finns flera anledningar till att skillnaderna blev mindre än befarat, men i allt väsentligt är det tack vare god tillgång till vattenkraft och numera hög tillgänglighet i den svenska kärnkraften. Herr talman! Låt oss ta upp en annan fråga som oppositionen håller kär, nämligen de så kallade smarta elnäten. Låt mig resonera lite om dem. Jag delar den åsikt som har anförts av utskottsmajoriteten att man inte, som oppositionen vill, ska rusa i väg och snabbt bygga ut de smarta näten. Vi vet alldeles för lite om vad de kan ge, vilka tekniska begränsningar som finns, hur de fungerar och vad de kostar. Man ska vara försiktig med modeord och quick-fix-lösningar. Bara för att något är nytt behöver det inte alltid innebära att det är rätt. Det finns ingen som i dag vet vad dessa smarta nät kan, skall eller bör göra. De nät som vi har i dag klarar redan de flesta av de funktioner som man säger sig vilja få med i smarta elnät. Dyrt kommer de också att bli - vansinnigt dyrt. Ingen vill riktigt tala om det, men vi kan se vissa uppskattningar. Då talar vi om hundratals miljarder i slutändan. Jag upprepar inte siffrorna från förra veckans debatt, men jag hänvisar till dem. Dessa nät är till för att klara av att föra på intermittent kraft, det vill säga det förnybara i form av till exempel vindkraft och solkraft. Dagens stamnät är inte byggda för detta och klarar inte av att flöda kraft åt båda hållen eller av den typ av el som vindkraften producerar. En stor ökning av intermittent kraft kommer att skapa stora obalanser i energisystemet och leda till att vi kommer att få ett ökat behov av reglerkraft med befarade ökade utsläpp av fossilgaser. Detta samband blir tydligt i till exempel Tyskland. Jag ska inte här igen upprepa siffror från förra veckans energidebatt, men jag hänvisar till dem. Herr talman! De rödgrönas reservationer tar upp frågan om att målet för förnybar el måste höjas till 30 terawattimmar år 2020. Detta kan låta rätt oförargligt vid en första anblick, men om detta ska bli allvar krävs det att den gigantiska subventioneringen med hjälp av främst elcertifikat får fortsätta och dessutom öka. Vad det här innebär vet vi redan alltför väl. Jag har i flera debatter i riksdagen visat på att elcertifikaten kostar de svenska skattebetalarna mycket pengar. På sju år, mellan 2003 och 2010, har det förnybara, vindkraften, enbart genom elcertifikaten fått en subvention som kostar drygt 30 miljarder kronor, det vill säga en extra kostnad för alla oss elkonsumenter på den redan alldeles för höga elräkningen. Då har jag inte räknat in alla andra stödsystem som finns för att bygga ut vindkraften med mera runt om i Sverige. Om detta kan man dock inte läsa något i reservationstexterna från de rödgröna. Målet för förnybart kommer att nås, och vi kommer vid den kontrollstation som infaller 2015 att ha olika alternativ för den fortsatta utvecklingen när det gäller det förnybara. Det finns i dagsläget inga skäl att föregripa denna kontrollstation. Det viktigaste för min del är att en ren energiproduktion finns, inte hur den produceras. Herr talman! Den idé som finns med i motionen om att särredovisa elcertifikatskostnaden på elräkningarna tycker jag är sympatisk. Regeringen har givit Energimyndigheten i uppdrag att utreda förutsättningarna för detta. Rapporten har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Jag hoppas på en positiv behandling. För min del handlar det om att vara tydlig mot konsumenterna och väljarna. Vad är det som kostar, och är det rimligt? Herr talman! Med detta sagt kan jag inte annat än yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.

anf.20 Kent Persson (V):

Herr talman! Jag tackar Eva Flyborg för inlägget. Jag har två saker jag vill ta upp, bland annat konsekvenserna av elområdesindelningen. Att enbart skylla - vilket jag tycker att Eva Flyborg gör - på den gamla regeringen för bristerna på grund av elprisområdena är helt fel. De brister som finns i vår kraftöverföring från norr till söder, som också Riksrevisionen har uppmärksammat, härrör sig ända tillbaka till 1995 och har ingenting med avvecklingen av kärnkraftverket Barsebäck att göra. Jag har inte sett att Folkpartiet har anslagit mer pengar till Svenska kraftnät för att bygga ut. Jag menar att vi måste ta ett gemensamt ansvar för situationen som har uppkommit. Det går inte att bara skylla på andra för att ingenting har hänt med kraftöverföringen om man ska vara trovärdig. Jag är beredd att ta mitt, och Vänsterpartiet är berett att ta sitt, ansvar. Vi har inte uppmärksammat behovet förrän de senaste åren. Vidare har vi frågan om certifikaten. All introduktion av ny teknik kräver subventioner. Det var så när vattenkraften byggdes och när kärnkraften byggdes ut. Så är det även nu när det gäller vindkraften - förnybar energi. Merparten av elcertifikaten, ungefär 70 procent, har gått till biobränsle, det vill säga bioenergi. Sedan är det småskalig vattenkraft och vindkraft som har fått resten.

anf.21 Eva Flyborg (FP):

Herr talman! Jag tycker att Kent Persson började sitt anförande bra. Det var en resonabel och försonlig ton när han påtalade den tidigare regeringens ansvar. Det är bra. Jag talade i mitt anförande om huvudansvaret. Det implicerar att även andra regeringar kan ha en del av ansvaret, och investeringstakten kunde ha ökats av också denna regering. Min poäng var, vilket jag försökte vara noga med, att ett tankefel begicks när Barsebäck lades ned. Först och främst var det fel i sak. Bara för att man vill eller tycker något om ett enskilt energislag har man inte rätt att påverka hela energibalansen och energiproduktionen i ett helt land. Det är närmast oansvarigt att göra så, oavsett vilket energislag det hade gällt. Nu var det kärnkraften. Det kunde lika gärna ha varit vattenkraft eller något annat. Tankefelet var att det inte fanns någon annan produktion att ta till. Man hade inte ens påbörjat, och det fanns inget färdigt, en möjlighet att överföra energi, el, från norra Sverige till södra Sverige. Det är där hela misstaget begicks. Jag försökte säga det tydligt i mitt anförande. Det här är roten till det onda som sedan händer. Sedan måste regeringen hantera frågan eftersom Sverige blev anmält inför EU-kommissionen. Det var inte något skämt utan blodigt allvar. Det hade fått de stora och allvarliga konsekvenserna som jag försökte tala om i mitt anförande, inte bara stämningar - som hade kunnat bli hur dyra som helst. Det var tur att det gjordes någonting. Sedan är det ingen som tycker om lösningen, men det var i grunden det enda som gick att göra.

anf.22 Kent Persson (V):

Herr talman! Det finns anledning att ta upp just stängningen av Barsebäck och när riksdagen fattade beslut om det. Det tillsattes nämligen en kommission som skulle ta fram förslag på åtgärder för att säkerställa energitillgången så att miljön inte försämrades och priset inte höjdes. Det var grundförutsättningen för att stänga Barsebäck. Därför sköt man fram beslutet ett år. Att det inte har gjorts är beklagligt, men det var beslutet i alla fall. Därför går det inte att säga något annat. Dessutom bygger hela energipolitiken, och även det som var energipolitiken ända fram till 2008, på den uppgörelse som fanns mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet som grundade sig på 1997 års beslut och sträckte sig ända fram till 2008, alltså två år med borgerlig regering. Därefter har ni förändrat den energipolitiken. Det var grunden. I den ingick bland annat att ta ansvar för folkomröstningsresultatet som innebar att vi skulle avveckla kärnkraften om vi tog beslut med de förutsättningar som var. Riksrevisionen tar i sin kritik upp att det är en misshushållning som sträcker sig ända tillbaka till 1995. Men det riktas också allvarlig kritik mot nuvarande regering för att man inte vidtar åtgärder med uppföljning och så vidare.

anf.23 Eva Flyborg (FP):

Herr talman! Det som Kent Persson säger är sant. Jag läste i betänkandet, återigen, och eftersom jag var med i näringsutskottet redan när vi behandlade de frågorna påminde jag mig hur det hade gått till. Det är ingen rolig läsning, men i alla fall. Man tillsatte en grupp, men då var det alldeles för sent. Vi vet mycket väl att så här stora investeringar, infrastruktur över huvud taget och elinfrastruktur ännu mer, tar väldigt lång tid på grund av överklaganden, tillståndsprocesser, planeringsfrågor och många andra saker. Det är inga små saker. Det kräver ett långsiktigt planerande. Det var precis det som jag angav i mitt anförande. Där uppstod felet. Där var själva tankefelet. Senare går det fel rakt över. Det var problemet. Man ville lägga ned, och man tog ett politiskt beslut, inte av några sakskäl över huvud taget utan som en rent ideologisk fråga: Vi vill lägga ned kärnkraften. Vi ska lägga ned kärnkraften. Vi tycker inte om kärnkraften. Då gör man på detta sätt. Problemet är att svenska folket får betala med höga elräkningar, och med den områdesindelning som vi ser i dag. Kent Persson hänvisade till 1997 års beslut om energin. Det är sant att det har legat till grund för mycket. Det beslutet var lika felaktigt, enligt mitt sätt att se det, som försvarsbeslutet 2004. Båda två har raserat väldigt mycket i sina respektive verksamheter. Kent Persson hänvisade också, nästan lite skojigt, till folkomröstningen. Det är bara det att det i folkomröstningen aldrig sades att man skulle höja elpriserna. Det är just det som Kent Persson försöker försvara beslutet med: Jo, men vi följde ju folkomröstningens resultat. Nej, det gjorde man inte alls, för där står det att man ska ta hänsyn just till industrin, konkurrenskraft, levnadsstandard och så vidare. Där håller jag inte alls med.

anf.24 Lise Nordin (MP):

Herr talman! Jag vill börja med att uttrycka min förvåning över att Folkpartiets energipolitik och Sverigedemokraternas energipolitik tycks komma allt närmare varandra, vad gäller både vurmandet för kärnkraften och kritiken av vindkraften och att Eva Flyborg nu uttrycker sympati för en motion från Sverigedemokraterna här i dag. Än en gång har vi i dag hört Eva Flyborg kritisera det ekonomiska stöd som ges till vindkraften. Jag kan bara utgå från att hon menar just elcertifikatssystemet. Som jag sade i mitt anförande tror jag att energidebatten skulle behöva ett förtydligande om var Folkpartiet står, om man står bakom elcertifikatssystemet som ger ett ekonomiskt stöd till förnybar energi. Till debatten vill jag tillföra att elcertifikatssystemet framför allt har gett ett ekonomiskt stöd till bioenergi och vattenkraft. Vindkraften är det tredje energislaget som har fått stöd. Men jag har inte hört Eva Flyborg rikta samma kritik mot att bioenergi och vattenkraft får ett ekonomiskt stöd. Hon har bara kritiserat att vindkraften ges ett stöd. Eva Flyborg säger att vindkraften har kostat 30 miljarder kronor. Det är en siffra som cirkulerar ganska mycket i debatten och som är så tveksamt framräknad att Energimyndigheten har känt sig tvungen att gå ut och kommentera att det är felaktigheter. Som jag sade i mitt anförande har Energimyndigheten räknat på vad införandet av elcertifikatssystemet har inneburit för hushåll och företag. Jag ber att än en gång få läsa upp citatet: "Att pressa ner priserna på el och totalt sett kommer genomsnittskostnaden för elkunden att vara lägre än i basfallet." Det är Energimyndighetens bedömning av vad elcertifikatet innebär, alltså ett lägre pris för både hushåll och företag. Min fråga blir: Var står Folkpartiet vad gäller frågan om elcertifikatssystem? Har Folkpartiet en annan linje än regeringen och vill ta bort det stödsystemet för förnybar energi?

anf.25 Eva Flyborg (FP):

Herr talman! Angående den motion som jag uttryckte mig positivt om använde jag ordet sympatisk, vilket jag tycker att den är. Tidigare hade vi den ordningen i Sverige att vi påförde kostnaderna för elcertifikat och annat på elräkningarna. Det har tagits bort, och jag beklagar det. Därför är det inte så konstigt att jag tycker att detta kan komma att bli verklighet igen. Vi får se. Det bereds nu inom Regeringskansliet. Jag tycker att det är ett renlighetskrav, som så mycket annat, att man talar om för konsumenterna vad det är som kostar när elräkningarna blir höga. Det är en hel del som vi har beslutat om här, som skatter, moms och så vidare. Men det är också kostnader för det förnybara till exempel. Jag har stor sympati för att man i en introduktionsfas kan behöva stärka sådant som är nytt på en marknad. Men det är just när det är nytt. Jag tycker väl inte att vindkraften är något nytt fenomen, utan den har funnits väldigt länge. Det handlar i stället, om jag ska vara ärlig, bara om bidrag och subventioner i dagsläget och inte någonting för ny teknik. Energimyndigheten, som är grundad i och med beslutet 1997, är ju till för att pressa ut vindkraft och det förnybara i Sverige. Jag har inte sett deras beräkning. Det påstående som Lise Nordin anför är nytt för mig. Jag har använt mig av riksdagens utredningstjänst och känner mig säker på att de har räknat rätt och inte är partiska på något sätt. Ett problem är däremot när man låter, som Miljöpartiet gör, ideologin styra hur man ska styra ett land, och över ett stort politikområde som energipolitiken till exempel, och inte tar ansvar för verkligheten. Politik föds i skärningspunkten mellan ideologi och verklighet, och det är där det uppstår ett utrymme för vad man kan göra. Tyvärr går Miljöpartiet bara på ideologin.

anf.26 Lise Nordin (MP):

Herr talman! Verkligheten är att det i dag är billigare att bygga ny vindkraft än att bygga ny kärnkraft. Det ser vi bland annat i försöket i Finland, där kärnkraftselen kommer att bli dyrare än vindkraftselen. Verkligheten är också den att införandet av elcertifikat i Sverige har lett till lägre elpriser. Det rimliga när man gör en bedömning av konsekvenserna av elcertifikatet är att se både hur mycket som har betalats ut i ekonomiskt stöd och hur mycket priserna har sänkts i och med den ökade elproduktionen. Jag skickar gärna över Energimyndighetens beräkning till Eva Flyborg. Vi har debatterat den förut, så jag är förvånad om hon tolkar den som en nyhet. Jag hör Eva Flyborg säga att det är rimligt att ny energiteknik i en introduktionsfas kan få ett ekonomiskt stöd. Jag och Eva Flyborg satt i måndags i en gemensam debatt om miljö- och energifrågor, och där uttryckte Eva Flyborg att hennes personliga åsikt är att kärnkraften kan behöva ett ekonomiskt stöd, nämligen en subvention. Då är frågan om Eva Flyborg anser att kärnkraften är en ny teknik. Jag tycker att det är rimligt att konsumenterna vet vilka ekonomiska stöd som ges till olika energislag. Där är elcertifikatssystemet väldigt lätt att räkna på vad gäller den förnybara energin. Men kärnkraftens subventioner är mycket större även om de är svårare att räkna på. Sveriges Radio har nyligen gjort en stor granskning av på vilket sätt skattebetalarna får vara med och betala för kärnkraftens kostnader. Det handlar till stor del om det begränsade skadeståndsansvaret, att försäkringen i dag bara räcker till en bråkdel av vad en olycka skulle kosta och att det är svenska folket som får betala om en olycka skulle ske. Den andra stora subventionen till kärnkraft är att industrin själv inte betalar för sitt avfall. En utredning nyligen visar att man skulle behöva femfaldiga kärnavfallsavgiften som industrin betalar för att inte vi, det svenska folket, ska få betala för slutförvar. Om vi ska granska vilket energislag som är billigast är det tydligt att en sådan granskning kommer att visa att det är förnybar energi som är klokast att ge ekonomiskt stöd.

anf.27 Eva Flyborg (FP):

Herr talman! Lise Nordin fortsätter att förhärliga vindkraften, och det är hennes alternativ, så det förstår jag att hon gör. Hon säger också att det är billigare att bygga vindkraft. Ja, det är det om man subventionerar ett kraftslag så mycket med medborgarnas skattepengar, för det är inte Lise Nordins pengar utan skattebetalarnas pengar. Var och en som jobbar hela dagar, är ute och anstränger sig och betalar in skatt till staten offrar sedan Lise Nordin för att göda en vindkraftsindustri som inte behöver dessa subventioner. Vi skulle inte behöva betala ut alla dessa stora subventioner. Det är klart att det blir billigare att bygga ändå. Men det är lite kalle anka-ekonomi när man säger: Vi jämför två energislag. Det ena ger vi massor av skattesubventioner, bidrag och subventioner över huvud taget. Det andra får stå på egna ben. Men se så mycket billigare det ena blir! Ja, självklart, men det ingår ju inte i en verklig ekonomisk beräkning att göra så, utan det är ett politiskt val. Det har ingenting med verkligheten att göra, och det är det som skrämmer mig med Miljöpartiets energipolitik. Det är det som skrämmer mig med oppositionens energipolitik. Den har väldigt lite med verkligheten att göra. Lise Nordin brukar hävda att det inte byggs någon kärnkraft i världen och att om det görs är den jättedyr, så det går inte. 62 reaktorer byggs när vi här och nu står och debatterar i kammaren. Hur kan Lise Nordin bara bortse från detta? Dessutom är det inte mitt problem, eller Lise Nordins problem, hur dyrt det än blir i Finland, därför att det är marknaden som får avgöra. Är det inte ett konkurrenskraftigt alternativ kommer det inte heller att byggas. Jag tror att det kommer att byggas. Den fråga som vi besvarade i måndagens energidebatt i Göteborg som vi hade mellan riksdagspartierna var: Kan du tänka dig att subventionera kärnkraften? Jag tror att frågan ställdes så. Då svarade jag i alla fall både ja och nej, det vill säga att jag inte tror att det behövs. Men min grundläggande fråga är: Varför ska man bara subventionera det ena och inte det andra? Jag tycker inte att någon ska ha subventioner, men någon jäkla ordning får det väl ändå vara.

anf.28 Mats Odell (KD):

Herr talman! Det är en intressant och intensiv debatt som vi för om energipolitiken. Sverige upplever just nu en era av väldigt stora investeringar i elnäten. Det finns många orsaker till det, och det har diskuterats här. Men det är inte minst också en följd av, och det har inte tagits fram så mycket i dagens debatt, den snabba utbyggnaden av vindkraften. Det kräver också väldigt stora investeringar i elnäten. Men det handlar också, som vi har hört, om att ta hand om effekterna av den förtida stängningen av Barsebäcksverket. Jag ska inte gå in på den debatt i vilken mina allianskamrater på ett bra sätt har rett ut både ansvaret för och orsaken till att vi fick elprisområden och de prisskillnader som har funnits och som håller på att byggas bort. Jag ska i stället tala om att det som pågår, och som framgår av betänkandet, är en mängd olika projekt som handlar om att Sverige ska ha bland annat en integrerad och väl fungerande elmarknad där prissignalerna får genomslag. Det tror jag i grunden är positivt, för det ger förutsättningar för mer kostnadseffektiva och samhällsnyttiga investeringar samtidigt som det stärker Sveriges försörjningsfrihet. Det är naturligt att människor och företag i område 4 har känt en oro för den här utvecklingen. Det är också därför, som vi har hört, som det pågår ett arbete med att utreda vilka åtgärder som kan vidtas för att minska de omotiverade elprisskillnaderna mellan de två sydligaste elområdena. Men det finns ingen anledning att bifalla de motioner som finns och därmed föregripa det arbete som nu pågår i Regeringskansliet. Vi behandlar också ett antal motionsyrkanden om bland annat nettodebitering av el, timmätning, smarta elnät, elcertifikat och kommunala energibolags konkurrenssituation. När det gäller motionerna om nettodebitering av el måste man komma ihåg att utskottet redan har ställt sig bakom en sådan debitering, men att det pågår en utredning om hur nettodebitering på bästa sätt ska kunna införas. Därför är det, herr talman, helt logiskt att utskottet nu avslår motionerna om att riksdagen ska börja agera innan regeringen ens har hunnit ta ställning till utredningens förslag. Vad gäller motionerna om timmätning avslås också de, helt enkelt därför att en timmätningsreform för närvarande genomförs på bred front i landet. Utskottet har också vid flera tillfällen ställt sig bakom reformarbetet. Det är ett viktigt steg för att skapa bättre förutsättningar för en större förbrukningsflexibilitet hos små elkunder. Timvis mätning är också nödvändigt för att på sikt och i takt med utvecklingen av smarta mätare och smarta nät göra det möjligt för små elkunder att exempelvis producera förnybar sol- och vindel. Herr talman! Det förtjänar också att nämnas att i regleringsbrevet för 2013 har Energimarknadsinspektionen fått i uppdrag att kontinuerligt följa upp hur olika aktörer på elmarknaden har reagerat på den här reformen. Det handlar bland annat om att se vilka avtal på marknaden som förutsätter timmätning, vilken tid som elnätsföretaget behöver för att utföra bytet och hur många elkonsumenter som har gått över till timmätning. Arbetet ska delredovisas till Regeringskansliet senast den 30 april, alltså på tisdag i nästa vecka. Jag hoppas att motionärerna kan tåla sig till dess. Arbetet ska slutredovisas den 1 mars 2014. Slutligen, herr talman, avslår utskottet motioner om smarta elnät eftersom det även där pågår ett ambitiöst arbete, ett arbete inom det samordningsråd för smarta elnät som regeringen tillsatte i maj förra året. Rådets uppgift är att ta fram en nationell kunskapsplattform och att lägga fram förslag till en nationell handlingsplan för hur smarta elnät ska kunna utvecklas i Sverige. Handlingsplanen ska innehålla framtidsscenarier för hur smarta elnät kan och bör utvecklas. Den ska också beskriva hur ansvarsfördelningen mellan olika aktörer - det är ju många aktörer inblandade här - ska se ut, hur affärsmodeller kan se ut och vilka nya tjänster som kommer att krävas. Rådet ska också identifiera vilka behov som finns av ytterligare forskning kring smarta elnät. Med hjälp av, tycker jag, spännande och nydanande former som dialogforum ska fler kunna delta i det här arbetet och fler aspekter kunna belysas. De ska också slutredovisa sitt arbete under 2014. Det här är ett ambitiöst projekt och också en viktig del i arbetet med att skapa ett hållbart energisystem. Men att ganska oreflekterat, som nu ett antal motionärer gör, kräva stora investeringar på ett så här brett och oprövat teknikområde är knappast en ansvarsfull hushållning med våra gemensamma resurser. Här behövs först en nationell kunskapsplattform som grund för en nationell handlingsplan för hur smarta elnät ska kunna utvecklas i Sverige. Herr talman! Jag yrkar avslag på motionerna och bifall till utskottets förslag. Jag vill samtidigt passa på att tacka Jonas Jacobsson Gjörtler för en väldigt trevlig tid av samarbete och ett föredömligt arbete i näringsutskottet. Jag önskar dig lycka till i ditt nya utskott. (Applåder)

anf.29 Lise Nordin (MP):

Herr talman! Det här är den tredje debatten den här mandatperioden då vi behandlar motioner som handlar om egen el och hur hushållen ska kunna bli mer delaktiga. Varje år som vi har haft den här debatten har regeringen hänvisat till att det finns en pågående utredning om de här frågorna, nu om timmätning och nettodebitering. Efter att man har styrt i sju år är jag förvånad över att man inte har kommit till skott. Sverige är, om jag får använda uttrycket, ett u-land vad gäller hushållens möjligheter att vara delaktiga i omställningen. I de länder som har lyckats väl med att bygga ut förnybar energi är det ett mönster att man har en politik där människor är delaktiga och hushållen är aktiva. De kanske är delägare i en vindkraftspark eller har solpaneler på sitt tak. Men i Sverige går det väldigt trögt, och jag kan inte förstå varför det går så långsamt i Sverige. Den utredning om nettodebitering som vi väntar på, den tredje utredningen i frågan, ska komma i juni. Jag förstår inte varför denna utredning behövde tas ett varv till. Det enda motiv jag minns till att utredningen tillsattes var att man skulle studera hur lagstiftningen kunde harmoniseras med EU-regler. Det är dock många andra länder inom EU som redan har infört nettodebitering. Det borde därför inte vara så svårt. Man kan till exempel titta på hur Danmark gjorde när man införde nettodebitering för flera år sedan. När det gäller timmätning säger Mats Odell att timmätning införs på bred front. Jag önskar att det vore så, men enligt regeringens egen bedömning och beräkning är det ett fåtal hushåll som har fått timmätning, alltså ett sätt för hushållen att kunna styra sin elräkning på ett bättre sätt. Regeringen har än så länge inte presenterat någon plan för när alla hushåll kommer att kunna få timmätning. Jag önskar att vi kunde komma till skott med en sådan plan och utredning.

anf.30 Mats Odell (KD):

Herr talman! Det känns som att jag måste påminna Lise Nordin om att Sverige ända sedan Axel Oxenstiernas dagar har ett system där vi noggrant utreder reformer innan de genomförs. Vi ska bli överens i regeringen mellan de olika departementen, och alla aspekter och motstående intressen ska utredas. Man kan vara otålig, men faktum är att man får ge sig till tåls tills utredningarna är klara. Jag har angett datum som ligger nära i tiden när flera av dem kommer att vara klara. Jag förstår Lise Nordins frustande frustration över att inte allt redan är på plats. Det är dock bakgrunden till detta.

anf.31 Lise Nordin (MP):

Herr talman! Det är självklart att reformer ska vara noggrant utredda innan de införs. Min bedömning är dock att det skiljer lite mellan olika frågor och att en del saker har införts utan noggrann utredning. Vi diskuterade nyss subventioner till olika energislag, och här finns ett exempel. När regeringen lämnade sin skrivelse om kärnkraftssubventioner brydde sig regeringen inte ens om att definiera vad man ansåg vara en kärnkraftssubvention. Det är ett tydligt exempel där man inte var så noggrann utan lät politiken styra i frågan. Efter sju år med alliansregeringen är det i Sverige ungefär ett tusental personer som äger sin egen el. I Danmark är det två och en halv miljon. Varför ska det ta så mycket längre tid i Sverige att ge människor makt över sin elräkning och möjlighet att vara med i energiomställningen? Här är nettodebitering och timmätning två avgörande frågor, och jag kan konstatera att regeringen dröjer och uppenbarligen inte tycker att det är särskilt viktigt att göra hushållen delaktiga i energiomställningen.

anf.32 Mats Odell (KD):

Herr talman! Jag tror att man begår ett stort misstag om man jämför svensk och dansk energiproduktion. Varför är inte allt lika i Sverige och Danmark? Jo, det är helt enkelt för att Sverige redan i dag har en i stort sett koldioxidfri elproduktion. De flesta svenska hushåll är glada över att få en miljövänlig och billig el levererad i stället för att behöva göra egna investeringar. Det är en viktig bakgrund. Trots att Danmark har en stor belastning av koldioxidutsläpp från sin elproduktion talar Lise Nordin med avund om hur det är i Danmark. Det är ganska anmärkningsvärt. Sverige är unikt i detta avseende. Behoven av att göra detta är betydligt mindre än vad de är i Danmark. Själv har jag inte samma behov av att låsa upp mig vid olika produktionssystem eller subventionssystem utan tittar mer på slutresultatet. Vi har som sagt en i stort sett koldioxidfri elproduktion. Vi kan tala om olika målsättningar. Lise Nordin har talat mycket om vindkraft i dag. Jag har inget emot vindkraft, men den är inget självändamål. I min värld kan inte förnybart och vindkraft vara någon sorts heliga sakrament som inte får ifrågasättas. Vi måste titta på slutresultatet. Gärna förnybart, men ju mer förnybart vi bygger in, desto större kostnader blir det för att producera el när det inte blåser. Det har hittills inte vägts in i debatten när Lise Nordin har talat om detta. Jag är medveten om att Lise Nordin inte har möjlighet att svara, men vi har haft ett antal debatter om detta. Gärna förnybart och elcertifikat, och självklart står Kristdemokraterna bakom överenskommelsen om elcertifikat som regeringen har. Det kan dock inte vara förbjudet att diskutera vad som ska hända efter kontrollstationen.

Onsdagen den 24 april 2013

Kl.	09.00		Arbetsplenum
	16.00		Votering

________________________________________________________

Nr			Anmäld tid (min.)	Ackumulerad tid
18	Utbildningsutskottets betänkande UbU16
	Utökad undervisningstid i matematik
	1	Jabar Amin (MP)	10
	2	Rossana Dinamarca (V)	8
	3	Yvonne Andersson (KD)	12
			____	____
			0.30	0.30

19	Näringsutskottets betänkande NU12
	Prövning av nätkoncession
	1	Ingemar Nilsson (S)	8
	2	Lise Nordin (MP)	8
	3	Anna Hagwall (SD)	8
	4	Kent Persson (V)	10
	5	Helena Lindahl (C)	8
	6	Jonas Jacobsson Gjörtler (M)	10
	7	Eva Flyborg (FP)	10
	8	Mats Odell (KD)	8
			____	____
			1.10	1.40

20	Näringsutskottets betänkande NU16
	Naturgasfrågor
		____	____
		0.00	1.40

21	Näringsutskottets utlåtande NU20
	Granskning av handlingsplan för detaljhandeln och grönbok om otillbörliga affärsmetoder
	1	Börje Vestlund (S)	7
			____	____
			0.07	1.47

22	Utrikesutskottets betänkande UU15
	Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik
	1	Carin Runeson (S)	10
	2	Bodil Ceballos (MP)	10
	3	Björn Söder (SD)	6
	4	Hans Linde (V)	10
	5	Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)	10
	6	Ismail Kamil (FP)	10
	7	Abir Al-Sahlani (C)	10
	8	Désirée Pethrus (KD)	12
	9	Olle Thorell (S)	8
	10	Christian Holm (M)	6
	11	Robert Halef (KD)	6
	12	Désirée Liljevall (S)	8
	13	Ulrik Nilsson (M)	6
			____	____
			1.52	3.39

23	Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU8
	Arbetsrätt
	1	Johan Andersson (S)	12
	2	Mehmet Kaplan (MP)	10
	3	Mattias Karlsson (SD)	10
	4	Ali Esbati (V)	12
	5	Katarina Brännström (M)	10
	6	Christer Nylander (FP)	8
	7	Göran Lindell (C)	8
	8	Andreas Carlson (KD)	8
	9	Patrik Björck (S)	8
			____	____
			1.26	5.05

24	Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU7
	Migration och asylpolitik
	1	Fredrik Lundh Sammeli (S)	12
	2	David Lång (SD)	12
	3	Christina Höj Larsen (V)	12
	4	Eva Lohman (M)	10
	5	Maria Ferm (MP)	10
	6	Hans Backman (FP)	10
	7	Johan Hedin (C)	10
	8	Emma Henriksson (KD)	10
	9	Eva-Lena Jansson (S)	5
	10	Ann-Britt Åsebol (M)	6
	11	Karin Granbom Ellison (FP)	5
			____	____
			1.42	6.47

25	Konstitutionsutskottets betänkande KU17
	Riksdagens arbetsformer m.m.
	1	Peter Eriksson (MP)	4
	2	Jonas Åkerlund (SD)	4
	3	Marianne Berg (V)	5
	4	Lars Elinderson (M)	4
	5	Karin Granbom Ellison (FP)	4
	6	Per-Ingvar Johnsson (C)	4
	7	Tuve Skånberg (KD)	4
			____	____
			0.29	7.16

Totalt anmäld tid

7 tim. 16 min.

_____________________________

2012/13:97

Onsdagen den 24 april 2013

Kl.	09.00		Arbetsplenum
	16.00		Votering

________________________________________________________

	Justering av protokoll
1	Protokollet från sammanträdet torsdagen den 18 april

	Anmälan om kompletteringsval
2	Daniel Bäckström (C) som suppleant i skatteutskottet och näringsutskottet fr.o.m. i dag t.o.m. den 31 maj under Erik A Erikssons (C) ledighet

Anmälan om fördröjt svar på interpellation

3

2012/13:377 av Peter Persson (S)

Arbetslösheten från ett europeiskt perspektiv

	Anmälan om inkommen faktapromemoria om förslag från Europeiska kommissionen, m.m.	Ansvarigt utskott
4	2012/13:FPM88 Ändring av direktiv för anpassning till förordning om klassificering och märkning av ämnen och blandningar KOM(2013) 102	AU

	Ärenden för hänvisning till utskott	Förslag
	Propositioner
5	2012/13:144 Sjöfartsstödets inriktning	TU
6	2012/13:147 Ny bibliotekslag	KrU
7	2012/13:151 Överflyttning av vissa utlänningsärenden till den ordinarie migrationsprocessen m.m.	SfU
	Motioner
	med anledning av prop. 2012/13:136 Karriärvägar för lärare i skolväsendet m.m.
8	2012/13:Ub15 av Rossana Dinamarca m.fl. (V)	UbU
9	2012/13:Ub16 av Carina Herrstedt (SD)	UbU
10	2012/13:Ub17 av Ibrahim Baylan m.fl. (S)	UbU
11	2012/13:Ub18 av Jabar Amin m.fl. (MP)	UbU
	med anledning av skr. 2012/13:112 Nordiskt utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete inklusive krisberedskap
12	2012/13:U21 av Urban Ahlin m.fl. (S)	UU
13	2012/13:U22 av Mikael Jansson och Björn Söder (SD)	UU

	Ärenden för bordläggning	Reservationer
	Näringsutskottets betänkande
14	2012/13:NU11 Näringspolitiska frågor	11 res. (S,MP,V)
	Trafikutskottets betänkande
15	2012/13:TU10 Bevakning ombord på svenska fartyg	1 res. (MP)
	Miljö- och jordbruksutskottets betänkanden
16	2012/13:MJU16 Skogspolitik	11 res. (S,MP,V)
17	2012/13:MJU17 Jakt och viltvård	6 res. (S,MP,V)

	Ärenden för debatt och avgörande
	Utbildningsutskottets betänkande
18	2012/13:UbU16 Utökad undervisningstid i matematik	4 res. (MP,V)
	Näringsutskottets betänkanden och utlåtande
19	2012/13:NU12 Prövning av nätkoncession	13 res. (S,MP,SD,V)
20	2012/13:NU16 Naturgasfrågor	1 res. (SD)
21	2012/13:NU20 Granskning av handlingsplan för detaljhandeln och grönbok om otillbörliga affärsmetoder	3 res. (S,MP,SD,V)
	Utrikesutskottets betänkande
22	2012/13:UU15 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik	11 res. (S,MP,SD,V)
	Arbetsmarknadsutskottets betänkande
23	2012/13:AU8 Arbetsrätt	17 res. (S,MP,SD,V)
	Socialförsäkringsutskottets betänkande
24	2012/13:SfU7 Migration och asylpolitik	43 res. (S,SD,V)
	Konstitutionsutskottets betänkande
25	2012/13:KU17 Riksdagens arbetsformer m.m.	5 res. (MP,SD,V)

______________________________