Ny lag om kontroll av ekologisk produktion m.m.

anf.41 Johan Löfstrand (S):

Herr talman! Vi ska debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 14 Ny lag om kontroll av ekologisk produktion m.m . Förutom propositionen med samma namn behandlar betänkandet ett antal motioner från allmänna motionstiden som rör produktion och mål för ekologisk odling. För oss socialdemokrater är ekologisk produktion en viktig del av det svenska jordbruket. Det är av två skäl. För det första är det miljö- och klimatsmart. Den ekologiska odlingen minskar jordbrukets miljö- och klimatpåverkan. Det handlar om att minska användandet av kemikalier, både för vår hälsas skull och för att förbättra den biologiska mångfalden. För det andra tror vi socialdemokrater att en ekologisk produktion kan leda till den typ av specialisering som gör det svenska jordbruket ännu mer konkurrenskraftigt. En stabil och ökad efterfrågan från den offentliga sektorn gör också att den ekologiska odlingen kan utvecklas. Vi menar att ekologisk odling ger ett mervärde, men tyvärr har den borgerliga regeringen totalt tappat bort detta. Den svenska efterfrågan av ekologiska produkter har ökat, men det har inte kunnat följas upp av svensk produktion. Vi tror att den ekologiska odlingen har en oerhörd potential men behöver hjälp och stöd för att växa. Vi har därför föreslagit ytterligare anslag via EU:s landsbygdsprogram för att främja produktion, handel och konsumtion av ekologiska produkter. Herr talman! I fokus i betänkandet står den proposition som ska behandlas i riksdagen. Propositionen föreslår en ny lag om kontroll av ekologiska produkter. Syftet med förslaget är att anpassa nationell lagstiftning om ekologisk produktion till en ny förordning på detta område, vilket i sig är bra. Tyvärr är propositionen kraftigt försenad och bygger på en Ds som presenterades redan 2009. Kritiken var omfattande och kom från många. De ekologiska odlarna, de som sköter certifieringen, Krav, LRF och andra organisationer var alla kritiska till det förslag som skulle behandlas. Kritiken handlade om ökat krångel, onödiga nya regler och ökade administrativa kostnader. Centerpartiet och regeringen talar ofta om att minska krångel och byråkrati för att skapa ett slagkraftigt näringsliv, men inget händer. På område efter område får vi snarare se fler regler och mer administration. Denna proposition var inget undantag. Varken ministern eller regeringen verkar ha lyssnat på den kritik som under ett par års tid fördes fram mot detta förslag, utan man körde bara på. När vi socialdemokrater tog oss an frågan lyssnade vi på kritiken och insåg att något måste göras. Om vi vill ha ett fungerande ekologiskt jordbruk i framtiden måste vi förbättra och förenkla. När förslaget lades på riksdagens bord sade vi därför nej. När miljö- och jordbruksutskottet började behandla förslaget stod det klart att det saknades majoritet i riksdagen för att driva igenom förslaget då vissa delar av förslaget krävde kvalificerad majoritet. Då tog vi socialdemokrater vårt ansvar och satte upp ett antal krav på förändringar som skulle minimera krånglet och förbättra förslaget i sin helhet. Det var förslag för att minska administrationen för företag som sköter kontroll av ekologisk odling, för att minska inblandningen av myndigheter, för att se till att det blir en tillståndsprocess i stället för de fem som fanns i det ursprungliga förslaget och för att se till att de som sköter kontrollen i större utsträckning får en självständighet när det gäller att bedriva sin verksamhet. Med tydliga krav lyckades vi få en lösning som i mångt och mycket är bra. Vi fick en lösning tack vare att vi vågade kräva förändring och förenkling, och detta behöver göras på fler områden. Herr talman! Med dessa förändringar menar jag att förslaget i mångt och mycket är bra. Det finns säkert ytterligare saker som skulle kunna göras och som säkert kan göras i framtiden. Jag tror dock att detta förslag kommer att leda till en prispress på svensk ekomat och ökad konkurrenskraft för den svenska ekobonden. En satsning på mer produktion av ekologiska livsmedel är viktig för framtiden. Det är en reform som kommer att leda till att det svenska jordbruket minskar sin klimatpåverkan. Det kommer också att leda till ökad stimulans och förbättrad konkurrenskraft för svenska bönder. Sverige behöver en levande landsbygd och en fungerande livsmedelsproduktion, både för företagandet och för sysselsättningen i vårt land. Bra mat är en viktig del av vår välfärd, och då krävs det en svensk livsmedelsproduktion. Denna livsmedelsproduktion måste ha tillgång till varor av god kvalitet. Som socialdemokrat anser jag att det är samhällets skyldighet att bidra till att vi har god kvalitet och att de i samhället som serverar mat kan servera mat av god kvalitet och i viss mån svenska produkter. Det ligger ett stort ansvar på oss politiker att arbeta med de offentliga upphandlingarna så att vi får upphandlingar som ger mat av god kvalitet. I förlängningen ska upphandlingarna också innehålla bestämmelser som gör att vi får en del produkter som åtminstone håller samma standard som det svenska regelverket för till exempel djurhållning. Offentlig upphandling är ett viktigt instrument för att förbättra kvaliteten i det svenska samhället. Den debatten får vi ta en annan gång, men jag vill tydliggöra att detta är viktigt. Herr talman! Förutom propositionen behandlar betänkandet som sagt ett antal motioner. Vi socialdemokrater vill öka produktionen av ekologiska produkter. Vi ser att det behövs stimulanser och styrmedel för att uppnå detta. Vi tror att vi kan uppnå stora mervärden genom att stimulera denna del av jordbrukssektorn. Därför har vi lagt fram en rad förslag om hur vi kan stödja och utveckla ekologisk produktion för att på så sätt utveckla näringen och den svenska landsbygden. Jag står självklart bakom samtliga socialdemokratiska reservationer men yrkar bifall bara till reservation nr 4. (Applåder)

anf.42 Kew Nordqvist (MP):

Herr talman! Vi debatterar i dag miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 14 Ny lag om kontroll av ekologisk produktion m.m. Jag stöder givetvis Miljöpartiets samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 1 och 3. I början av 1980-talet såldes det vi i dag kallar ekologiskt helt oreglerat. Den seriösa odlaren hade svårt att hävda sig i konkurrensen samtidigt som konsumenten blev lurad. Behovet av kontroll blev alltmer uppenbart. Därför bildades 1985 Krav, Kontrollföreningen för Alternativ Odling, som det hette då. Sedan dess har som bekant Krav vuxit, men det är fortfarande en organisation där man frivilligt ber om kontroll och certifiering. Fortfarande har odlarorganisationer stort inflytande, bland annat på regelutvecklingen. I det skenet känns regeringens förslag till lag om kontroll av ekologisk produktion fel och onödigt. Risken är uppenbar att det frivilliga kontrollsystemet kommer att försvagas. Det administrativa krånglet kommer att öka. Och vad har lagförslagets möjlighet att ta hjälp av polismyndighet att göra med en frivillig kontroll? Dessutom går förslaget långt utöver vad EU-reglerna kräver. Vi menar att förslaget bottnar i ett myndighetsperspektiv i stället för i ett bonde- och konsumentperspektiv, som ju var drivkraften bakom bildandet av Krav. Det går inte att undvika att reflektera och förvånas över den borgerliga regeringens vilja att förstatliga privat verksamhet. Jag rekommenderar regeringen att lägga lagförslaget i pappersåtervinningen. När det gäller den andra motionen för dagen, Strategi för ett ekologiskt jordbruk , vill jag gärna börja med en beskrivning av vad som menas med ekologiskt jordbruk. Ekologiskt jordbruk innebär odling och djurhållning där man strävar efter miljöhänsyn, resurshushållning och en hög självförsörjningsgrad. Både vad gäller växtnäring och foder utnyttjar man främst på platsen givna och förnybara resurser. Kemiska bekämpningsmedel och lättlöslig handelsgödsel används inte i ekologisk odling. Arbetssättet är helt inriktat på att arbeta förebyggande i stället för att tvingas hantera problem, eftersom det ekologiska jordbruket inte har kemin att ta till och korrigera med. Rutinmässig avmaskning är till exempel inte tillåten, utan de unga djuren ska ha parasitfria beten. Däremot ska naturligtvis sjuka djur behandlas. Växtskydd baseras på en varierad växtföljd. Växtföljdens avgörande betydelse kan inte nog understrykas där begrepp som närande och tärande grödor är centrala. Vallen med sin blandning av gräs- och kvävefixerande baljväxter spelar en avgörande roll för växtnäringsförsörjningen. Man brukar säga att klövern är den ekologiska odlingens motor. Tillsammans med en anpassad jordbearbetning och mekanisk ogräsbekämpning är växtföljden viktig för att hålla ogräs och skadegörare på en hanterbar nivå, men ger även strukturförbättrande, näringsberikande och mullhaltshöjande effekter. Inom den ekologiska djurhållningen anpassas djurtätheten till gårdens förmåga att producera foder. En djurtäthet som är anpassad till den tillgängliga spridningsarealen för stallgödseln ger möjlighet till ett effektivt utnyttjande av dess växtnäringsinnehåll och innebär minskad risk för växtnäringsförluster ut till bland annat vatten. Eftersom en ekologisk bonde inte enkelt kan köpa in näring till gården är hushållning extra viktigt. Ekologisk produktion är ett medel i arbetet med att nå de miljökvalitetsmål som riksdagen beslutat, såsom Ett rikt odlingslandskap, Giftfri miljö, Ett rikt växt- och djurliv, Grundvatten av god kvalitet, Ingen övergödning och Begränsad klimatpåverkan. Regeringens mål för ekologisk produktion och konsumtion till 2010 nåddes som bekant aldrig. Målet för offentlig konsumtion var 25 procent och målet för den ekologiska odlingen sattes till 20 procent av landets åkerareal. Ofta hänvisas till att konsumenten bestämmer genom sitt val, men det menar jag leder fel så länge som den konventionella produktionen inte betalar sina miljökostnader. I andra sammanhang är principen att förorenaren betalar accepterad men inte när det gäller vår mat. Att vältra över kostnader på kollektivet är inte okej. Därför behöver samhället gå in och korrigera dessa felaktigheter. För närvarande saknas politisk vilja att föra en sammanhållen strategi. Den strategin skulle exempelvis kunna innebära att produktion och konsumtion måste stödjas samtidigt och på bred front. Att återinföra beskattning av handelsgödsel är exempel på sådan åtgärd. Skatten på bekämpningsmedel behöver skärpas. Att inte göra det sänder fel signaler och gör genomförandet av strategin för att uppnå satta mål mycket svårare. Statens insatser för jordbruksnäringen, till exempel i form av ersättningar och bidrag från landsbygdsprogrammet, forskning, utbildning, slopande på avgiftsfinansiering av tillsyn, marknadsföringsinsatser med mera, bör inriktas på att främja en omställning till ekologisk produktion. Vidare saknas, i alla fall så här långt, signaler om hur det kommer att bli med finansieringen av det kommande Landsbygdsprogrammet. Också det är en källa till oro hos näringen. Ersättningsnivåer till ekologiskt certifierade producenter bör ses över. Ett särskilt omställningsstöd och investeringsstöd kan behövas. Det finns en brist på forskning och utveckling i syfte att utveckla den ekologiska produktionen. SLU eller någon annan institution behöver utveckla utbildning för ekologisk produktion. Det behövs ett kunskapsstöd för kommunernas kostansvariga och inköpare beträffande hur de kan köpa in mer ekologiskt och säsongsanpassat på ett bra och billigt sätt. För att få fart på försäljningen av ekologiska livsmedel i detaljhandeln kan det behövas säljfrämjande åtgärder även i butik. Listan kan göras lång, herr talman. Jag anser alltså att regeringen bör ta fram en sammanhållen strategi för att stödja den ekologiska jordbruksproduktionen och sätta upp nya mål för ekologisk konsumtion och produktion. Jag yrkar bifall till reservation 1 och 3.

anf.43 Olle Larsson (SD):

Herr talman! Förra veckan var jag på ett seminarium i Järvsö som handlade om fäbodar kontra rovdjur. Fäbodbruk och skogsbete är ekologisk produktion och många gånger förutsättningen för många av de rödlistade arterna - källväxter, svampar och även insekter. Fäbodbrukarna styrs av ett hårt regelverk som gör det besvärligt att hålla på med mjölkproduktion ute på fäbodarna. Vi har ett regelverk som är alltför krångligt. Låt mig ge ett exempel. Det gäller en kravbonde i Härjedalen som håller på med köttdjursproduktion. För att slakta sina djur måste han köra dem 20 mil till Delsbo. Han kör dem till Delsbo, får dem slaktade, tar hem dem och styckar och paketerar dem på det lokala slakteriet i Hede. Det finns många veterinärer i Hedeområdet som borde kunna göra de besiktningar som krävs för att denne bonde ska kunna slakta på gården. Sverige måste underlätta och styra upp regelverket för att anpassa det till verkligheten. Det måste skapas förutsättningar så att vi kan nyttja fäbodbetet, skogsbetet. Det är den överlägset bästa ekologiska produktionen med tanke på att det bidrar till den biologiska mångfalden och är förutsättningen för många av de rödlistade arternas överlevnad. Under de senaste 80 åren har jordbruksmarken bara i Värmland minskat med 43 procent. Mer än 600 000 hektar använder vi utomlands för matproduktion. Det är en lika stor areal som den vi inte nyttjar inom landet. 1994 fastställde riksdagen ett mål om att minst 20 procent av landets jordbruksmark ska drivas ekologiskt. Om vi börjar bruka de marker vi historiskt har brukat uppnår vi de 20 procenten. Sverige behöver även det konventionella jordbruket för att minska beroendet av importen.

anf.44 Jens Holm (V):

Herr talman! Det hållbara jordbruket har drivits fram av engagerade bönder, konsumenter och miljövänner. En och annan politiker kanske också har varit med och stiftat lagar för att underlätta för det ekologiska. Men i allt väsentligt har detta varit ett arbete som kommit underifrån, och så har det fortsatt att vara. Organisationen Krav, som certifierar och kontrollerar ekologisk produktion i Sverige, är kanske det främsta exemplet. Den absolut största andelen av den ekologiska produktionen är certifierad av Krav. Krav har byggt upp ett otroligt starkt varumärke och över lag en stor tilltro till att det som är certifierat av Krav är ekologiskt och är att lita på. Med det här förslaget tar staten över vissa delar av det ansvaret. Även om det slutförslag som vi ska rösta om nu inte blev så illa som vi från Vänsterpartiet och en del remissinstanser hade befarat tycker vi att förslaget är olyckligt. Vi har i dag ett mycket framgångsrikt frivilligt kontrollsystem för den ekologiska produktionen. Varför förstöra någonting som fungerar? Eller som man säger utomlands: If it ain't broken - don't fix it. Därför yrkar vi i Vänsterpartiet och Miljöpartiet på att detta förslag ska avslås. Vi i Vänsterpartiet har lagt fram ytterligare några reservationer för att öka den ekologiska produktionen. Varför vill vi då göra det? Jo, inom ekologisk produktion används inte vare sig handelsgödsel eller bekämpningsmedel. Det är förstås positivt för våra jordar och för den biologiska mångfalden. Inom det ekologiska jordbruket finns också en större artrikedom. I det jordbruk som är certifierat av Krav ställs högre krav på god behandling av djuren, bland annat med större möjligheter att vistas utomhus. Enligt relativt ny forskning från Sveriges lantbruksuniversitet medför ekologisk odling mindre avgångar av kväve och fosfor. Med ekologisk odling kan vi alltså minska övergödningen. Det finns därför många skäl att främja den ekologiska odlingen. Även om man kan se att den ekologiska produktionen växer i Sverige ligger vi en bra bit efter andra jämförbara länder. Vi i Vänsterpartiet är synnerligen besvikna över att regeringen har missat målet om 20 procent certifierad ekologisk jordbruksmark till 2010. Regeringen missar också målet om att öka den offentliga konsumtionen av ekologisk mat. Vad har då regeringen dragit för slutsatser av dessa tillkortakommanden? Läser man detta betänkande ser man att slutsatserna tyvärr är ytterst få. Det konkreta jag hittar om vad regeringen gör för att stimulera den ekologiska produktionen är 1. att man hoppas på ett nytt EU-direktiv för ett miljövänligare jordbruk 2. att man använder en del pengar från EU:s subventioner till det svenska jordbruket för ekologisk produktion, närmare bestämt 125 miljoner kronor av de många miljarder som läggs på jordbrukssubventioner till Sverige 3. att man, hör och häpna, har tillsatt en utredning, som denna gång ska handla om "möjligheter för en framtida livskraftig jordbruks- och trädgårdsproduktion". Nej, moderater, folkpartister, kristdemokrater och centerpartister, jag tror att ni kan bättre. Ni kan göra mer för att stimulera den ekologiska produktionen i Sverige. Eller kan ni verkligen det? Ni brukar ge uttryck för den politiska ståndpunkten att livsmedel är som vilken vara som helst på en marknad. Då är ingrepp på den marknaden inte direkt önskvärda. Det säger läran om den fria marknaden. Marknaden ska få agera fritt. Då fungerar det som bäst. Vi i Vänsterpartiet tror däremot att det behövs politiska beslut för att underlätta omställningen till ett hållbart lantbruk och en hållbar livsmedelsproduktion. Vi har lagt fram flera konkreta förslag som ska stimulera den ekologiska produktionen. Ett av dessa förslag kallar vi Det hållbara matlandet Sverige. Detta innebär riktade stöd till hållbar och nyttig livsmedelsproduktion. Vi vill ha mer av närproducerade, ekologiska och vegetariska livsmedel. Det är de bärande delarna i Det hållbara matlandet Sverige. Vi vill också ha mer av rådgivning och direkta ekonomiska stöd till de lantbrukare som vill ställa om sin produktion till ekologisk sådan. Vi vill använda den offentliga upphandlingen till att se till att man köper mer ekologisk mat, inte minst till våra skolor och äldreboenden. Vi låter dem som smutsar ned ta ett större miljöansvar genom till exempel en höjd koldioxidskatt och ett återinförande av handelsgödselskatten. Detta gynnar förstås den ekologiska produktionen, som inte använder sig av handelsgödsel. Vi vill att alla intäkter från dessa skatter ska gå till att finansiera miljöarbete - vad gäller handelsgödselskatten omställningen från det konventionella jordbruket till ett ekologiskt jordbruk. På så sätt får man en dubbel effekt. Det går inte att bara förlita sig på marknaden eller på förvisso välvilliga konsumenter. Vi politiker måste också ta vårt ansvar för att stödja den ekologiska produktionen. Det är precis sådana konkreta förslag som vi har lagt fram i betänkandet.

anf.45 Åsa Coenraads (M):

Herr talman, mina kolleger och läktaren! Skolklasserna från Västerås är extra välkomna i dag. Vi ska debattera betänkande nr 14 från miljö- och jordbruksutskottet, Ny lag om kontroll av ekologisk produktion m.m. Betänkandet rör regeringens förslag på en ny lag om kontroll av ekologisk produktion. Låt mig börja med att säga att Moderaterna och Alliansen ställer sig bakom utskottets betänkande i dess helhet. För oss är det viktigt med ett gemensamt europeiskt ramverk för att underlätta handel och kontakter inom EU och kvalitetssäkra jordbruket. Den ekologiska produktionen finns reglerad i både den gemensamma EU-lagstiftningen och den svenska lagstiftningen, men eftersom jordbruket är en del av den gemensamma marknaden är EU:s lagstiftning överordnad den svenska. EU-förordningen är bindande för medlemsstaterna och ska tillämpas direkt i varje medlemsstat. Samtidigt ger EU oss möjligheter att i stor utsträckning själva avgöra hur jordbruket ska se ut i framtiden. Av den anledningen är det viktigt att EU-förordningarna kompletteras med nationella bestämmelser. För att underlätta tillämpningen och förenkla regelverket vill regeringen därför anpassa den nationella lagstiftningen om ekologisk produktion till den nya EU-förordningen på området. Den nya lagstiftningen ska dessutom harmoniseras med övrig lagstiftning inom närliggande områden, så att utformningen av lagarna blir så likartad som möjligt. Under 2006 genomfördes flera ändringar för att anpassa svensk lagstiftning till nya EU-bestämmelser på områden som rör livsmedel, foder, djurhälsa, djurskydd och andra saker, bland annat avseende offentlig kontroll. Detta skapade ordning och reda i lagstiftningen och gjorde lagtexterna mer överskådliga och enhetliga. För att underlätta tillämpningen av den nya EU-förordningen måste även lagstiftningen utformas på ett enhetligt sätt. Herr talman! Kontrollsystemet för ekologisk produktion har byggts upp under lång tid. Vi ser att efterfrågan på ekologiska livsmedel ökat starkt under de senaste åren, och i samband med detta har andelen ekologiska jordbruk och djurhållare i Sverige ökat stadigt. Sverige är ett av de länder i världen som har störst andel ekologiska jordbruk. Detta är i allra högsta grad positivt. Ekologiska jordbruk kan bidra till resurshushållning, miljöhänsyn och hållbarhet. Den ekologiska produktionen skapar dessutom förutsättningar för nya företag på landsbygden. Där efterfrågan finns, där finns också en marknad. Vi ser detta som en positiv utveckling. Vi vill att konsumenterna ska kunna välja ekologiska livsmedel om de vill. Det är efterfrågan som ska driva utvecklingen. Ekologisk matproduktion ska inte ske på grund av subventioner utan styras av efterfrågan från privatpersoner och andra aktörer på marknaden. Den offentliga sektorn är såklart en stor aktör på marknaden. Men frågan om vad som ska upphandlas är inte en fråga som ska avgöras i den här kammaren. Det är en fråga som ska avgöras i våra kommuner och landsting runt om i Sverige. Frågan om hur det ska upphandlas är en fråga som hör hemma i denna kammare. Herr talman! För att konsumenterna ska känna tillit till de ekologiska produkterna och välja dem framför de konventionellt odlade produkterna måste det finnas ett fungerande och effektivt kontrollsystem. Det kontrollsystemet som kan garantera att de ekologiska livsmedel som konsumenterna köper faktiskt är ekologiska. Konsumenterna måste kunna lita på innehållsförteckningen. Ingen vill betala mer pengar för något som inte är garanterat äkta. För mig är det självklart att arbeta för en ökad medvetenhet bland konsumenterna. Medvetna konsumenter gör medvetna val. Lagstiftningen måste i det här fallet anpassas efter rådande efterfrågan och produktion så att konsumenterna kan våga lita på märkningen och innehållsförteckningen på produkterna som marknadsförs som ekologiska. Sverige är ett av de länder i världen som har högst andel ekologiskt jordbruk. Det ekologiska jordbruket bidrar med ett stort mervärde i form av landsbygdsutveckling, djurvälfärd och miljömål. Regeringen har därför valt att göra omfattande satsningar på den inhemska ekologiska produktionen. Inom ramen för Landsbygdsprogrammet har regeringen betalat ut ca 500 miljoner kronor per år till jordbrukare som bedriver ekologisk produktion. Tillsammans med miljöersättningen ger den en ekologisk jordbrukare ersättning för det inkomstbortfall och de merkostnader som den ekologiska produktionen innebär. År 2010 höjdes dessutom ersättningen för ekologisk spannmål och ekologiska proteingrödor som oljeväxter, och en ersättning för ekologisk vall infördes. Regeringen har även gjort riktade satsningar på forskning och utveckling av ekologiska produkter genom till exempel tydliga direktiv till Sveriges lantbruksuniversitet. Även Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Formas, har fått anslag för forskningsinsatser om ekologisk produktion. Med tanke på hur mycket pengar regeringen har satsat i frågan slår oppositionen in öppna dörrar när den reserverar sig för saker som redan är genomförda. På sikt måste marknaden se till att efterfråga ekologiska produkter. Ekologiska produkter måste precis som andra produkter kunna bära sina egna kostnader. Endast genom ökad konsumentmedvetenhet och kvalitetssäkring genom ett tydligt och funktionellt kontrollsystem kan ekologiska livsmedel konkurrera med konventionella. Ska den ekologiska matproduktionen vara hållbar i samhället på längre sikt kan den inte bekostas genom subventioner. På så sätt skiljer sig inte vår syn gällande ekologiska livsmedel från vår syn på andra varor. Det är konsumenternas efterfrågan som ska driva utvecklingen av ekologiska livsmedel. Glädjande nog kan vi i dag se en trend i samhället där konsumenterna efterfrågar mer ekologiskt. Antalet företag med småskalig, ekologisk produktion ökar. Efterfrågan på ekologiska och lokala råvaror ökar för varje år som går. Det tycker vi är bra. Herr talman! Slutligen vill jag säga följande. Oppositionens förslag att genom lagstiftning detaljreglera, subventionera och tvinga fram en ökad ekologisk produktion som inte kan stå på egna ben utan statligt stöd är inte hållbar för ett samhälle. Vi lurar oss själva om vi tror att det är hållbart att underminera en bransch med skattepengar i all oändlighet. Om marknaden inte kan lösa tillgång och efterfrågan på ekologisk mat på ett sätt som bär sina egna kostnader är vi väldigt fel ute. Oavsett vilka goda intentioner man än har kommer man att få svårt att förklara för skattebetalarna varför ekologisk matproduktion aldrig kan stå på egna ben. Vi hamnar i en situation där vi politiskt måste avgöra från vara till vara vad vi ska subventionera och vad vi inte ska subventionera. Frihandel och en livsmedelproduktion fri från subventioner är det vi moderater eftersträvar både i EU och här i riksdagen. Samtidigt ser vi moderater positivt på framtiden. Vi tror på konsumenternas makt. Vi tror på konsumenternas medvetenhet och vilja att betala för den kvalitet och de råvaror som de vill ha. Som politiker ska vi bidra till en fortsatt positiv utveckling genom att anpassa lagstiftningen för framtiden. Vi har ett ansvar att värna och uppmuntra den ekologiska produktionen. Genom begränsad men riktad lagstiftning kan vi skapa förutsättningarna för ett sunt och hållbart samhälle. (Applåder)

anf.46 Kew Nordqvist (MP):

Herr talman! Jag kan inte låta bli att reagera när jag får höra att Åsa Coenraads säger att subventionerna och bidragen skulle underminera marknaden och att produkterna ska stå på egna ben. Det jag försökte säga i mitt anförande var att de konventionella produkterna inte betalar sina miljökostnader. Det är samhällets skyldighet att gå in och korrigera den skillnaden. Det var så jag menade. Jag har lite svårt att förstå resonemanget att det ekologiska skulle subventioneras på ett otillbörligt sätt. Jag ser det snarare som en korrigering. Du sade att den borgerliga regeringen har ökat bidragen bland annat till forskning. Jag tror inte att du får medhåll om det om du till exempel vänder dig till de ekologiska forskarna på Ultuna. När det gäller frihandel är mat inte vilken vara som helst. Speciellt i skenet av den globala livsmedelsförsörjningen har vi skyldighet att odla det vi kan här i Sverige.

anf.47 Åsa Coenraads (M):

Herr talman! Kew Nordqvist tar upp ett antal frågor som är viktiga att belysa. Framför allt är det viktigt att säga att Sverige inte är en öde ö på en planet långt utanför vårt solsystem. Vi är en del av den globala marknaden. Ska man vara en del av den globala marknaden finns det olika principer att gå efter. Det vi bygger vår politik på och det jag som moderat bygger min politik på är att marknadens krafter får avgöra vad det är man vill ha och inte ha. Politikens spelregler är att bygga lagar och förordningar om hur det ska gå till men inte vad som ska ske däromkring. Gör man dåliga saker för miljön ska man också betala för det. Men det är viktigt att man spelar med samma spelregler. Vi spelar inte med samma spelregler om vi ökar subventioner inom vissa områden. Man kan ge vissa typer av subventioner för att starta och få i gång system. Det är vad regeringen har gjort när det gäller den ekologiska livsmedelsproduktionen. Men att fortsätta att pumpa in skattepengar i ett system när man har en ambition att det ska stå på egna ben är inte hållbart i längden.

anf.48 Kew Nordqvist (MP):

Herr talman! Det samhället gör är att betala för de ekosystemtjänster som det ekologiska jordbruket gör. Jag ser inget konstigt i att samhället går in och betalar för det. Det är väldigt viktigt att vi underlättar för till exempel den offentliga upphandlingen så att det blir lättare för kommunerna att göra de valen. Jag kan inte undgå att kommentera detta med den globala marknaden. Det är inte rimligt att vi har så pass stor skuggareal utomlands. Vi låter andra bönder producera mat åt oss när vi behöver den här hemma. Det finns likaså en stor foderproduktion. Vi behöver ta hem den. Vi i den rika världen ska inte plocka undan maten. Det finns också en etisk dimension i detta.

anf.49 Åsa Coenraads (M):

Herr talman! Kew Nordqvist drar en parallell mellan ekologisk livsmedelsproduktion och svensk mat. Det är en felaktig liknelse, för ekologiskt är på inget sätt detsamma som svensk mat. Ekologiskt kan komma från hela världen. Att transportera varor kors och tvärs över hela världen är inte alltid det mest ekologiska, miljövänliga eller hållbara sättet att producera. Man kan producera på mycket närmare håll på ett bättre och mer miljösmart sätt också. Det är felaktigt att säga att ekologisk livsmedelsproduktion är det enda som kan göra världens livsmedelsproduktion bättre. Kew Nordqvist tar upp delen kring den offentliga upphandlingen. Jag tycker att Kew har en poäng där. Den offentliga upphandlingen är viktig. Det är någonting som vi måste jobba vidare med. Men vår roll som riksdagsledamöter i den här kammaren är att skapa regelverket för hur upphandlingen ska ske. Vi har ett kommunalt självbestämmande i det här landet som vi är ganska stolta och glada över. Det gör att våra kommuner och landsting kan upphandla lokalt om de vill. Fördelen med offentlig upphandling är att man upphandlar med lika spelregler och att man kan upphandla i stort sett vad man vill bara man vågar ställa kraven. Jag tycker att Miljöpartiet ska gå tillbaka till sina kompisar ute i kommuner och landsting och ställa krav precis som jag ska göra det med mina partikolleger runt om i Sverige. I den delen kan vi öka den procentandel livsmedel som vi upphandlar på det vis som vi själva vill.

anf.50 Jens Holm (V):

Herr talman! Jag har några frågor till Åsa Coenraads. Vi kan börja med den offentliga upphandlingen. Jag håller med Åsa Coenraads om att det är våra lokalpolitiker som gör upphandlingarna, och det är de som har hela rätten att specificera vad det är de vill upphandla. Men precis som Åsa säger är det vi i den här församlingen som ska se till att sätta ramarna så att det finns en lag om offentlig upphandling som de har att rätta sig efter. Alla våra lokalpolitiker berättar för oss - samstämmigt, skulle jag nog vilja säga - att det är svårt att ställa krav på ekologiska produkter. Jag vill veta om Åsa Coenraads inte tycker att vi behöver ändra lagen om upphandling, både här i Sverige och i EU-förordningen, så att det blir lättare att ställa krav för att gynna det ekologiska. Det är det ena. Det andra är att enligt klassisk marknadsteori ska någonting som förorenar också få betala. Vi har handelsgödsel, som vi vet leder till exempelvis övergödning om det används mycket. Om vi skulle få en skatt på handelsgödsel skulle det också gynna den ekologiska produktionen. Varför vill inte Moderaterna ha en skatt på handelsgödsel? Åsa talar om att det inte ska vara några subventioner eftersom det är dåligt. I betänkandet talar man om att staten subventionerar ekologisk produktion med motsvarande 125 miljoner kronor och att det är EU-medel som används. Vi har också Matlandet Sverige, som är en statlig subventionsapparat för svensk livsmedelsexport och annat. Är detta saker som Moderaterna vill avskaffa?

anf.51 Åsa Coenraads (M):

Herr talman! Låt oss börja med den offentliga upphandlingen, som jag vet att både Jens Holm och jag tycker är viktig. Jag kan titta på lagstiftningen i dag och säga att lagen om offentlig upphandling i sig egentligen är ganska bra. Problemet är att den kanske är lite otydlig när man ska tolka den. Där behöver vi absolut göra någonting. Det finns nu en utredning som har tittat just på offentlig upphandling och hur vi ska kunna göra den mycket enklare. Våra kommun- och landstingspolitiker runt om i Sverige måste ta till sig kunskapen om att upphandla på ett bra sätt. Men de måste också våga upphandla på rätt sätt. Jag tror att många av våra kolleger tyvärr sitter lite grann i knät på tjänstemän som gör alltför stora upphandlingar. Man behöver ha kunskap om och veta hur man bryter ned upphandlingarna i mindre delar. Om man nu vill upphandla ekologiska livsmedel ska man kunna titta på just den delen och kunna upphandla det på ett bra sätt. Jag tror som sagt inte att det är fel på lagen i sig, men vi tittar på hur man ska kunna tydliggöra den och göra det hela enklare. Om det är någonting som regeringen har satsat mycket på är det just regelförenklingar över lag. Det är viktigt. Det ska vara enkelt att göra rätt. När det gäller marknadsekonomins principer och de ställningstaganden som man gör politiskt är det inte alltid helt lätt; det är jag den första att erkänna. Men vi är en alliansfamilj, och i alliansfamiljen får man ge och ta. Vi vill allihop lite olika saker, men vi har i alla fall ett gemensamt alternativ, till skillnad från Jens Holm och hans kolleger. När det handlar om vissa riktade satsningar har vi gjort subventioner för att få i gång vissa branscher och vissa näringar, till exempel den ekologiska livsmedelsproduktionen. Men det är inte hållbart att bygga in sig i ett system där en näring ska leva på subventioner resten av livet.

anf.52 Jens Holm (V):

Herr talman! Jag tror inte, Åsa Coenraads, att det är någon här som vill att vi ska bygga in oss i ett system där man ska vara beroende av subventioner. Det är dock ett faktum att om vi ska stimulera den ekologiska produktionen underlättar det väldigt mycket ifall vi ekonomiskt kan hjälpa lantbrukare att gå över till exempelvis ekologisk produktion. Det handlar också, som Kew Nordqvist från Miljöpartiet sade, om att den ekologiska produktionen förser oss med tjänster. Den hjälper oss att uppnå våra miljömål om biologisk mångfald, minskad övergödning och andra viktiga saker. Ska de ekologiska producenterna inte få betalt för det? Jag tycker att det är fullt rimligt att de ska få det. När det gäller lagen om offentlig upphandling tolkar jag det som att Moderaterna inte har några konkreta förslag för att man genom den offentliga upphandlingen ska kunna stimulera ekologiska produkter, alltså upphandla ekologiskt. Ni tycker att det är bra som det är. Det tycker inte vi i Vänsterpartiet. Vi har ett helt batteri med konkreta förslag där vi vill göra det lättare för våra lokalpolitiker att upphandla ekologiskt. Jag tycker också att Moderaterna borde oroa sig mer för det faktum att vi inte uppnådde det fastslagna målet om att 20 procent av jordbruksproduktionen skulle vara ekologisk till 2010. Vi uppnådde inte det målet. Och då vill man ju ha en regering som agerar och som presenterar konkreta förslag för hur vi ska öka den ekologiska produktionen. Jag hittar inte det hos den här regeringen. Det tycker jag är oroväckande. Men Åsa Coenraads har chansen här att berätta för mig och alla andra vilka konkreta förslag som regeringen avser att lägga fram för att öka den ekologiska produktionen.

anf.53 Åsa Coenraads (M):

Herr talman! Precis som Kew Nordqvist sade tidigare är det otroligt viktigt att kunna stå på egna ben och att känna att man driver en verksamhet som faktiskt betalar sig. Men här måste vi också tänka på konsumenternas makt att styra marknaden - det glömmer gärna Vänsterpartiet när de talar i debatterna. Om man som konsument vill ha ekologiska produkter är man nog villig att betala lite mer för det. Vi vet alla att matpriserna är lägre i dag än vad de någonsin har varit. Man kan alltså köpa ekologiskt om man vill. Man kan också efterfråga mer ekologiskt i sina matvarubutiker om man vill. Man kan naturligtvis efterfråga ekologiskt även av sina kommun- och landstingspolitiker så att man ställer krav på dem inför framtida upphandlingar. Konsumenternas makt är bland det allra viktigaste vi har. Att konsumenterna är marknaden och att det är marknaden som får styra är en princip som vi bygger mycket av vår politik på. På så vis får bönderna också betalt för sina produkter, och man klarar systemen utan subventioner. Om vi nu ska ha subventioner kan vi använda dem till andra saker där de gör mer nytta, till exempel inom vård, skola och omsorg. Vad utredningens förslag kommer att landa i vet vi när vi har en proposition på bordet här i kammaren, och vi kommer nog också att ha ett batteri av förslag. Jag tror att vi får återkomma i debatten om just upphandlingen när propositionen kommer in till riksdagen, Jens Holm. Som jag nämnde i mitt anförande har regeringen vidtagit ett antal åtgärder för att nå målet 20 procent ekologisk produktion i Sverige. Vi har som sagt inte uppnått det till 2010, men vi hoppas fortfarande att de insatser som vi har gjort kommer att göra att vi når nivån på 20 procent ekologiskt i framtiden.

anf.54 Johan Löfstrand (S):

Herr talman! I sitt anförande pratar Åsa Coenraads om att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet står för subventioner och förmyndarpolitik, och hon säger att marknadskrafterna ska lösa allt. Jag tycker att det är en lustig ingång. Jag tror att det är mycket få länder i världen som har en avreglerad jordbrukssektor. Det finns nog subventioner och förmyndarpolitik i i stort sett vartenda land när det handlar om livsmedelssektorn. Det kanske beror på att livsmedelssektorn är lite annorlunda. Det mantra som Moderaterna och Åsa Coenraads hela tiden upprepar är att marknaden löser allt. Ja, men då kanske vi politiker inte behöver finnas. Skälet till att jag är politiker är att jag vill förändra samhället. Vi socialdemokrater vill ha mer ekologisk produktion eftersom det förbättrar miljön och klimatet. Det är en viktig nisch för att stärka det svenska jordbruket. Man kan fundera på vad den frihandelshysteri som jag tycker att man ibland känner av innebär. Tycker Åsa Coenraads och Moderaterna att det är alldeles utmärkt att vi i dag importerar ungefär 50 procent av maten i det här landet? Ni vill kanske inte ens göra någonting åt det. Är det någonting som det inte ens är viktigt att försöka förändra? Man kan tycka att det är okej att vi har frihandel, och vi befinner oss de facto här. Men tycker Moderaterna och Åsa Coenraads att vi inte ska göra någonting åt det och att det är marknaden som ska lösa detta? Eller finns det en politisk vilja att öka den svenska livsmedelsproduktionen?

anf.55 Åsa Coenraads (M):

Herr talman! Här ser vi att protektionisterna Socialdemokraterna är i gång och pratar. Det är ett problem att vi importerar så mycket livsmedel i Sverige. Men om man vänder på kuttingen lite grann kan man säga att det är en fördel om vi kan exportera en hel del av våra livsmedel också. Det här är en tvåvägskommunikation. Om vi låser oss vid olika typer av mål för hur mycket som ska produceras i ett land är vi mycket farligt ute. Jag tror inte att Socialdemokraterna menar det i grund och botten. Problemet är att deras politik leder till detta. Socialdemokraterna gärna pratar om protektionism, och det låter lite grann som om de har samma tänk som Miljöpartiet. De lever på en liten isolerad ö i ett annat universum än vi andra. Så fungerar inte världen. Johan Löfstrand pratar väldigt mycket om förmynderipolitik. Det är ganska klassiskt om man tittar på Socialdemokraternas politik generellt. Han pratar om att den reglerade jordbrukssektorn måste vara reglerad för tid och evighet, annars skulle den inte fungera. Man kan fundera lite på vilka andra sektorer som vi också måste reglera. Jag vet att Socialdemokraterna nyligen har haft en kongress där de diskuterade om man skulle förbjuda vinster i välfärden och om man skulle förbjuda privata bolag i den näringen också. Då börjar vi mer och mer komma in på något som jag tycker liknar politisk kommunism. Det är inte någonting som alliansregeringen förespråkar. Jag tror inte heller att det är en väg som de svenska medborgarna vill att vi ska gå, varken när det gäller ekologiska livsmedel eller andra sektorer.

anf.56 Johan Löfstrand (S):

Herr talman! Det socialdemokratiska partiet har styrt Sverige under nästan ett halvt sekel. Framgångssagan för Sverige har varit frihandel. Vi har haft starka exportföretag som har byggt det här landet. Socialdemokratin och jag är för frihandel. Men min fråga handlade inte om huruvida man är för eller emot frihandel utan om huruvida Moderaterna anser att det är ett problem att Sverige importerar hälften av all mat. Jag tycker att den fria marknaden ska råda. Utbud och efterfrågan är i grunden bra faktorer, men man kan en diskussion om huruvida de faktorerna fungerar på livsmedelssidan. Min fråga handlade inte om det. Min fråga var: Vill Moderaterna göra någonting åt att mindre än hälften av den mat som konsumeras kommer från Sverige? Vill ni göra någonting åt det? Har ni en politisk vilja att göra någonting åt det? Det var den ena frågan. Den andra frågan är: Vill Moderaterna avveckla det stöd till ekologisk produktion som finns i dag? Jag tror inte att Jens Holm fick svar på sin fråga om detta. Det är ju i grunden en subvention och någonting som är av ondo, enligt den retorik Åsa Coenraads använder nu.

anf.57 Åsa Coenraads (M):

Herr talman! Jag tycker att det känns skönt att höra att Johan Löfstrand och hans parti står för frihandel. Jag hoppas att vi kan diskutera det mer i kommande debatter med miljö- och jordbruksutskottet här i kammaren. Johan Löfstrand hejar på att vi importerar 50 procent av våra livsmedel. Då kan man undra vad det är vi inte får importera. Ska vi sätta upp mål för hur mycket som ska exporteras och hur mycket som ska importeras måste vi kanske politiskt gå in och titta lite på vad vi får importera och exportera också. Vi kanske ska säga att kaffe är någonting som Sverige inte får importera mera av. Kaffe odlas inte i Sverige utan är något vi faktiskt måste importera. Det kanske Johan Löfstrand och Socialdemokraterna vill förbjuda eftersom vi inte ska importera saker och ting. Som jag sade tidigare är detta en tvåvägskommunikation. Det är klart att Moderaterna och alliansregeringen gärna ser att vi kan exportera mer svenska produkter. En del i detta är satsningen på Matlandet, som har nämnts tidigare i debatten. Det är ett sätt för oss att driva saker vidare för att Sverige ska kunna stå på starkare på den globala livsmedelsarenan. Vi pratade stödsystem tidigare. Jag tycker att stödsystemen ska vara så få som möjligt, men ibland är det nödvändigt med små, tidsbaserade stödsystem. Satsningen på Matlandet är ett sådant system, men alla stödsystem har en sluttid. Det är en debatt och en diskussion som vi måste föra när det gäller varje enskilt stödsystem. Vi kan inte stå här och generalisera om alla typer av system.

anf.58 Anita Brodén (FP):

Herr talman! Jag vill gärna ta tillfället i akt och lyfta fram de stimulanser som vi nu har diskuterat och debatterat och som regeringen har vidtagit för en positiv utveckling av ekoodling. Folkpartiets och regeringens utgångspunkt är konsumentperspektivet. Det vill jag slå fast. En konsumentefterfrågan ska mötas av en produktion, men vi räknar också med att den ska mötas av en betalningsvilja hos konsumenterna där man premierar mervärden. Anders Wijkman har gjort en utredning om lagen om offentlig upphandling. Den remissbehandlas nu. Sedan kommer vi att återkomma med en proposition med en mängd konkreta förslag. Jag hoppas och tror att vi också ska ta till oss många av de konkreta förslag som finns i det batteri av förslag som bland annat Jens Holm har talat om. Vi tittar självfallet på allt. Vi känner till att ekoodling kräver större arbetsinsatser och många gånger ger lägre skördar, men den bidrar samtidigt till den biologiska mångfalden. Den minskar belastningen på mark och vatten, bland annat genom att man inte använder bekämpningsmedel eller handelsgödsel. Därför är det befogat med samhällsstimulanser för att ekoproduktionen ska utvecklas. Det är en produktion som varit och är en spjutspets också för den konventionella odlingen. Jag vill återigen lyfta fram Odling i balans. Där har bönderna som odlar konventionellt visat att de tar till sig den här kunskapen och kan fortsätta att bedriva en hållbar konventionell odling. Det handlar inte om antingen eller, utan det handlar om både och. Det är viktigt att vi tar miljöhänsyn, att vi ser till att det inte blir läckage till vattendrag och att vi använder oss av kunskapen om det värdefulla med en lämplig växtföljd. Jag ska inte upprepa allt som Åsa Coenraads tog upp när det gäller detaljfrågorna om de satsningar som regeringen har gjort, men jag vill upprepa något. Det handlar bland annat om 500 miljoner från landsbygdsutvecklingsprogrammet. Det handlar också om en höjning av ersättningen för ekologisk spannmål och ekologiska proteingrödor som oljeväxter och om vallersättningen. Sedan är det riktade insatser till SLU, lantbruksuniversitetet, för fältforskningsverksamhet, liksom speciellt riktade medel till Centrum för ekologisk produktion och konsumtion. Formas, vårt forskningscentrum, får 12 miljoner kronor för att finansiera forskningsinsatser speciellt riktade till ekologisk produktion. Det har många gånger raljerats kring "Sverige - det nya matlandet". Här handlar det om specialdestinerade medel för ekologisk produktion, men "Sverige - det nya matlandet" har också gett möjligheten för ett antal småföretag inom livsmedelssektorn på lokal nivå att starta och växa. Det tycker jag är värt att lyfta fram. Herr talman! Jag kan alltså konstatera att mycket har gjorts i den här riktningen men att det framöver är oerhört angeläget att det kommande landsbygdsprogrammet också beaktar alla de här viktiga aspekterna. Det är viktigt med utveckling i rätt riktning och en hållbar utveckling som inkluderar den ekologiska produktionen. I just det här betänkandet handlar det nu mycket om en lag om kontroll av ekologisk produktion. Det är en anpassning till en EU-förordning där vi också inkluderar nationella bestämmelser. Vi anser att det här regelverket skapar en bättre struktur. Tidigare har det varit ganska svåröverskådligt, och vi underlättar för kontrollmyndigheten att kunna utöva sin kontroll. Men det ska sägas att det är viktigt att vi hela tiden har tummen i ögat så att inte krånglet eller administrationen ökar. Jag tycker att vi ska ge kredd till oppositionen i det här stycket, för här har vi haft en bra dialog i utskottet. Vi har bejakat flera av de motioner som har skrivits av framför allt Socialdemokraterna, och jag kan konstatera att den produkt som vi nu har och det betänkande som nu ligger har blivit bättre. Bland annat har det handlat om delegation till kontrollorganen så att de får ta ett större ansvar i processen, vilket vi öppnade för. Vi öppnade också för offentlighetsprincipen. Det är alltså två viktiga punkter där vi har tagit till oss och bejakat innehållet i motionerna. I utskottet sker det oerhört mycket positivt. Den utredning eller uppföljning som utskottet har gjort, bland annat vad gäller ekologisk odling, är mycket intressant läsning. Kortfattat kan man av uppföljningen konstatera att efterfrågan på de ekologiska livsmedlen har ökat starkt under senare år men också behovet av att formulera ett framtida mål för ekologisk produktion. Regeringen har gett Jordbruksverket i uppdrag att titta på utformningen av nya mål inom ramen för landsbygdsutvecklingsprogrammet som kommer att gälla 2014-2020. Där har Jordbruksverket redan kommit med en rapport med synpunkter, och det är sådant som vi nu har att ta ställning till framgent. Det har talats mycket här om lagen om offentlig upphandling. Detta är viktigt. Här har inte enbart politikerna ute i kommuner och landsting möjlighet att påverka och ställa krav, utan här är det ju enskilda - de som bor i kommunerna och föräldrarna till skolornas elever - som har möjlighet att ställa krav på vad de anser vara rätt och hälsosamma livsmedel. Då har vi många möjligheter inom ramen för den kommande lagen om offentlig upphandling. Jag är övertygad om att det kommer att ske en del förtydliganden här. Det är helt korrekt som Åsa Coenraads har sagt att lagen i sig har gett utrymme, men det har funnits stora brister i kunskapen och frimodigheten när det gäller att utveckla och ta vara på detta. Regeringen har avsatt pengar för att utbilda uppköpare, och det har betytt mycket. I Fyrbodal har kommuner slagit sig samman och ställt såväl djurskyddskrav som etiska krav och miljökrav i sina gemensamma upphandlingar. Det har visat sig vara framgångsrikt. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga yrkanden. (Applåder)

anf.59 Jens Holm (V):

Herr talman! Anita Brodén räknade upp en del satsningar som görs i ekologisk riktning. Sveriges lantbruksuniversitet nämndes bland annat. Men det stora problemet med de där pengarna är att de inte finns kvar längre, eftersom vi inte längre har någon handelsgödselskatt. Syftet med handelsgödselskatten var att alla pengar som man drog in från den skulle gå tillbaka till jordbruket, bland annat till Sveriges lantbruksuniversitet. Jag vill fråga Folkpartiet om ni har någon separat finansiering av det här undandragandet av finansiering till SLU. Hur går det med samtalen inom regeringen för att införa en handelsgödselskatt? Jag har förstått att Folkpartiet för sådana samtal med regeringen. Sedan nämnde Anita Brodén Matlandet Sverige och ekologisk produktion. Men Matlandet Sverige har väl inte direkt utmärkt sig för att ha ekologisk produktion som ett av sina huvudsyften, eller har jag missat någonting? Anita Brodén får gärna berätta exakt vilka satsningar på ekologisk produktion som hon menar finns inom ramen för Matlandet Sverige. Sedan skulle jag också vilja veta om Folkpartiet har några konkreta förslag för att ändra lagen om offentlig upphandling så att det ska bli lättare att upphandla ekologiskt. Vi i Vänsterpartiet vill tydligt skriva in i lagen att man kan ha ekologiska produkter som ett krav. Vi vill också höja beloppet över lag för när man ska behöva göra en offentlig upphandling så att det ska bli lättare för de lokala upphandlarna att själva bestämma direkt vilka produkter de ska köpa från de bönder som finns närmast i kommunen och inte behöva göra någon upphandling av uppköpet över huvud taget. Kan det vara någonting för Folkpartiet?

anf.60 Anita Brodén (FP):

Herr talman! Vad gäller budgeten och ekonomin kan jag konstatera att SLU får 7 miljoner för fältforskningsverksamhet gällande ekologisk produktion. De får ytterligare 5 miljoner till Centrum för ekologisk produktion och konsumtion. Där handlar det om arbete för samordning, samverkan och information om ekologiskt lantbruk i ett svenskt, nordiskt och internationellt perspektiv. Dessutom erhåller Formas 12 miljoner kronor årligen. Då handlar det om att finansiera forskningsinsatser om ekologisk produktion. Vad gäller Matlandet Sverige är 3 miljoner kronor årligen specialdestinerade för satsningen på ekologisk produktion. När det gäller handelsgödsel är det ingen hemlighet att Folkpartiet har gått ut och sagt tydligt att vi anser att kadmiumdelen är det mest akuta, och där vi vill att man ska ha en beskattning. Sedan vill vi fortsätta att ha resonemang om detta. Det viktigaste är att vi hela tiden fortsätter att ha principen att förorenaren ska betala. Det är grundprincipen som vi har, men vi måste också se till att inte vika från löftet som gavs, utan bönderna behöver kompenseras på ett annat sätt. Det har varit vår grundinställning. I Anders Wijkmans utredning om lagen om offentlig upphandling finns det en mängd konkreta förslag. Vårt parti har redan påbörjat en granskning, och jag utgår från att vi sedan gemensamt i Alliansen kommer att ha en ordentlig granskning. Herr talman! Min talartid är slut, så jag ber att få återkomma i nästa replik.

anf.61 Jens Holm (V):

Herr talman! Anita Brodén får gärna berätta mer om lagen om offentlig upphandling. Jag tycker också att Anders Wijkmans utredning är intressant. Men det jag vänder mig emot lite grann är att både du och tidigare Åsa Coenraads rullar ned ansvaret på våra lokalpolitiker. Man säger att om vi bara utbildar dem rätt, om de bara är modiga och ställer krav är det inga problem att ställa krav på ekologiska produkter. Vi vet ju att det inte är så enkelt. Det gäller även allt närproducerat. Det kan handla om att handla upp livsmedel som har hög djurskyddsstandard och så vidare. Man hamnar i domstol. De flesta censurerar sig redan från början. De törs inte ställa de där kraven därför att de inte vill betala höga advokatkostnader. Det är det stora problemet. Vi ska inte hålla på och skönmåla det här, vi ska inte förenkla det och vi ska inte rulla ned ansvaret till de lokala politikerna, utan det är vi som bestämmer ramarna för lagen om offentlig upphandling. Den måste göras enklare, och den måste göras generösare, för miljöns och djurskyddets räkning. Kan vi, Anita, vara överens om det kan vi verkligen samarbeta. Det gäller också handelsgödselskatten. Vi kan plocka ut kadmium om du vill det. Den dagen Folkpartiet vill gå från principen till reell handling och ha en verklig handelsgödselskatt eller kadmiumskatt, kom till oss, så klubbar vi igenom det i den här församlingen! Sedan vill jag också kommentera Matlandet Sverige. 3 miljoner kronor till ekologiska satsningar inom ramen för Matlandet Sverige är faktiskt lite beklämmande när det är en satsning som omfattar över 1 miljard kronor om vi räknar in EU-pengarna, i synnerhet i ljuset av att målsättningen var att 20 procent av produktionen i Sverige skulle vara ekologisk 2010. Regeringen uppnådde inte den målsättningen. Då borde man ta fram "hållbara matlandet Sverige" i stället och säga att när vi går in med pengar ska det just vara mat som producerar ett mervärde, och det kan vara ekologisk mat.

anf.62 Anita Brodén (FP):

Herr talman! Det som först och främst är viktigt att påpeka vad gäller lagen om offentlig upphandling är att väldigt många som hade en god kunskap om själva lagen såg att det fanns möjligheter att redan i dag skriva in olika kriterier och krav, fast man har inte utnyttjat den möjligheten. Därför krävs det ett förtydligande. Det krävs också att vi på vissa punkter, där vi precis som Anders Wijkman skriver nästan har övertolkat en del av en EU-lagstiftning, kan förenkla. Vi behöver inte göra på det sättet, utan vi kan göra det mycket enklare. Det som är viktigt för väldigt många ute i bygderna är att man upphandlar i mindre kvantiteter. Då får väldigt många lokala producenter möjlighet att sälja till bland annat skolor och kanske äldreboenden. Att precis som man har gjort i Fyrbodal kunna skriva tydliga kriterier, kunna utnyttja dem och skriva in vad man önskar, är en möjlighet som finns, men den måste vi se till att alla kan utnyttja och att alla kan få den möjligheten. Jag ser fram emot det arbete som jag hoppas ska utföras under hösten med lagen om offentlig upphandling. Det kommer att lösa upp väldigt många knutar, inte enbart på livsmedelsområdet utan inom en rad områden. Vad gäller Matlandet Sverige talar jag om den summa som liksom är konkret destinerad till ekologisk produktion. Självklart är det i praktiken så mycket mer, för väldigt mycket av hanteringen, den förädling som görs och de livsmedel som används har en ekologisk grund. Produktionen sker på ett ekologiskt och ett klimatmässigt smart och hållbart sätt. Här ser jag ingen konflikt, utan det är med.

anf.63 Inger Fredriksson (C):

Herr talman! Ska vi ställa mer krav på krav? Ja, de senaste månadernas larm och debatt om fusket med våra matvaror visar att det tyvärr är nödvändigt med mer kontroll. Betänkandet handlar om kontrollen av den ekologiska produktionen, och det är både nödvändigt och rimligt att den utsätts för kontroll för att behålla trovärdigheten hos konsumenterna. Visa av den senaste tidens erfarenheter har vi sett att det inte räcker med en etikett, det måste också finnas äkta vara bakom den. Centerpartiet ser alltså nödvändigheten av att genomföra förändringarna som föreslås. Nu tydliggörs ansvaret för kontrollerna, besluten blir möjliga att överklaga och underlagen till besluten blir allmänna handlingar hos myndigheten . På vägen till att avgifta kretsloppet är ekologisk produktion en mycket viktig del. Många vill köpa ekologiska produkter och på så vis bidra till en bättre miljö. Det är en sund utveckling. I betänkandet pekas på möjligheter att få den här produktionen att växa ytterligare, och det är Centerpartiet självklart positivt till, liksom till att nya mål för den ekologiska produktionen sätts upp. Men det måste vara rimliga mål, mål som är möjliga att uppnå därför att marknaden för ekologiskt finns. I Centerpartiet tror vi mer på morötter än på piskor, och vi ser att konsumenterna är de främsta pådrivarna av en ökad ekologisk produktion genom att efterfråga varor och vara beredda att betala för den önskade kvaliteten. Naturligtvis har även det offentliga samhället, som är en betydande konsument, en viktig roll att spela för att skynda på utvecklingen så att det blir mer ekologiskt på våra fat. Men vi måste också komma ihåg, vilket vi talade om på ett seminarium nu på morgonen, att jordbruket i stort också svarar för en stor miljönytta genom att bevara det öppna landskapet. Båda produktionssätten är viktiga. Härmed yrkar jag, herr talman, bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

anf.64 Irene Oskarsson (KD):

Herr talman! Fri dans, sade jag till en kollega i bänken. Det känns som om det betänkande vi nu debatterar, Ny lag om kontroll av ekologisk produktion , ger oss möjlighet att prata om det hjärtat är fullt av. Så tänker även jag göra, även om det till dels hanterar det här ämnet. Jag kan inte låta bli, herr talman, att också konstatera att Åsa Coenraads med flera har gått igenom vad som är grunden för det här betänkandet. Vi är faktiskt i stort överens med i alla fall Socialdemokraterna om vikten av att vi har ett fungerande kontrollsystem, vikten av att vi implementerar de EU-gemensamma reglerna på ett sätt som är funktionellt och riktigt. Jag blir dock lite full i skratt när Kew Nordqvist från Miljöpartiet konstaterar att det är för mycket märkning, att det är fel märkning, att det inte ska märkas så mycket och att det inte ska kontrolleras så mycket. Annars brukar det, herr talman, låta precis tvärtom i den här talarstolen. Det ska kontrolleras. Det ska märkas. Det ska etiketteras både upp och ned och fram och bak. Jag tror att en balans i det här är viktig. Det är viktigt att vi ser vilken kvalitet som en vara och en produkt har. Och det är viktigt att vi kan jämföra. Vi lever i en värld med en fri marknad. Vi lever i Europeiska unionen. Vi ska alltså kunna se att de produkter som levereras, som vi kan köpa i våra livsmedelsbutiker och som kan köpas överallt i Europa, har en trygg och säker märkning när det gäller ekologisk produktion, för dem som vill handla sådan vara. Det är också viktigt att vi satsar resurser på att utveckla jordbruket i Sverige. Tidigare talare hänvisade till seminariet i morse, och jag tycker att det var oerhört spännande att få lyssna till att konklusionen från en av föredragshållarna var att utan det svenska jordbruket kommer vi inte att klara miljömålen. Det är inte heller, herr talman, det som vi brukar höra, och företrädaren var från Naturvårdsverket. Utan det svenska jordbruket kommer vi inte att klara miljömålen. Jag tror att vi behöver säga den meningen lite oftare i den här kammaren. Ett sätt att klara miljömålen är också att se till att den produktion av livsmedel som vi har i Sverige sker på ett tryggt, säkert och effektivt sätt. Mycket har hänt i den verksamheten, och mycket kommer att hända. Dock tror jag inte, herr talman, att det vi i dag benämner ekologisk produktion eller Kravmärkt produktion, som inte är identiskt detsamma, är det som blir det allena saliggörande för framtiden. Jag tror att vi behöver ett hållbart jordbruk som har betydligt mer vidare aspekter än så framgent men där det naturligtvis blir mer ekologiskt hållbart i den vidare bemärkelse som vi i dag använder. Jag brukar säga att jag vill se ett hållbart jordbruk. Jag tror dock att vi inom överskådlig tid kommer att behöva använda ett visst mått av bekämpningsmedel och ett visst mått av specialiserad produktion, som gör att vi inte med det som bland annat Kew Nordqvist lägger in i ekologisk produktion kan bedriva den överallt. Herr talman! Det är också viktigt att konstatera att vi behöver ha en gemensam europeisk jordbrukspolitik. Vi behöver ha en politik som tydliggör vikten av att satsa resurser på ett hållbart jordbruk och att vi betalar för den gemensamma nyttan. Också seminarier är nyttiga att bevista. I dag har det här i huset varit en otrolig mängd seminarier. Jag återkommer till Naturvårdsverkets rapport vi hörde om i morse. Det som har gjorts i pelare 2 i landsbygdsprogrammet är viktigt och väsentligt, och det behöver vi fortsätta med. Vi fick höra exempel från en lantbrukare i Värmland, som beskrev vad som kommer att hända om hans gård slutar att ha djur på markerna. Den biologiska mångfalden minskar. Det kommer att bli färre öppna landskap, vilket i sin tur leder till färre turistattraktioner och så vidare. Så går spiralen åt fel håll, kontra att vi är beredda att betala för de nyttigheter som finns och betala för de produkter han producerar. Herr talman! Vi behöver ett helt kretslopp, och vi behöver ett kretslopp som också tänker in att människor ska bo, leva och verka i hela vårt land. Annars fungerar inte systemet. Tidigare talare har nämnt att här behöver satsas resurser på forskning och utveckling. Jag som kristdemokrat är glad över att det är precis det regeringen har gjort. Vi avsätter resurser till Formas med flera för att se hur vi ska bedriva ett hållbart jordbruk framöver. Herr talman! Vi kommer att ha långa diskussioner i kammaren om framtidens jordbrukspolitik och det framtida landsbygdsprogrammet. Jag är en stor tillskyndare av att programmet ska bli hållbart, effektivt och tydligt så att vi fortsättningsvis kan använda det som ett viktigt redskap i vårt arbete. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

anf.65 Kew Nordqvist (MP):

Herr talman! Eftersom jag blev nämnd vid namn kände jag att jag behövde säga några ord. Sade jag verkligen att det var fel att det var för mycket märkning? Kan Irene Oskarsson hjälpa mig att minnas? Det minns inte jag. Jag tycker att konsumenter naturligtvis ska ha rätt att välja. Då måste de självklart ha adekvat information. Det konventionella jordbruket klarar inte miljömålen. Jag kan säga det en gång till: Det konventionella jordbruket klarar inte miljömålen. På vilket sätt skulle det konventionella jordbruket klara miljömålen med användande av kemiska bekämpningsmedel, till exempel miljömålet om rent grundvatten? Jag kan inte låta bli att kommentera uttalandet om att spruta eller gödsla lite. Då faller hela idén med den ekologiska odlingen. Den bygger på en konsekvent genomförd växtföljd, och då kan man inte använda besprutning eller gödsel när det passar. Det är välkänt inom den ekologiska odlingen. I det här fallet är jag fundamentalist.

anf.66 Irene Oskarsson (KD):

Herr talman! Jag brukar inte uppskatta fundamentalister, men Kew Nordqvist är väl ett undantag. Det finns ju undantag som ska bekräfta regler; så även i det här sammanhanget. Jag sade att miljömålen är beroende av ett jordbruk för att uppfyllas, och vi behöver ett jordbruk för att de ska fungera. Jag sade inte att jordbruket skulle vara konventionellt, ekologiskt eller något annat etiketterat, utan jag sade att ett jordbruk behövs för att vi ska klara miljömålen. Vi måste se att vi går igenom olika faser i produktionscykeln, och det kan du bättre än någon annan eftersom du har levt rent praktiskt med verksamheten under många år. Du kan konstatera att mängden bekämpningsmedel och processen för att odla och utsädeskvalitet har förändrats över tid, vilket gör att vi får ett mindre behov samtidigt som vi står inför en klimatomställning med problem som vi inte kan hantera fullt ut och som gör att vi kommer att ha behov av precis det jag sade, nämligen en liten mängd. Den ska naturligtvis vara så liten som möjligt, och vi ska hitta så bra andra verktyg som möjligt. Jag skulle bland annat önska - vilket du ger mig möjlighet att säga nu - att vi fick en större debatt om vad vi använder för utsäde och vad vi har för förädling för att klara de framtida miljöutmaningarna, och för den delen de miljöutmaningar som redan finns, inom jordbrukssektorn.

anf.67 Kew Nordqvist (MP):

Herr talman! Det är jätteintressant att Irene Oskarsson tar upp utsädesfrågan. Jag tror att vi skulle behöva en särskild debatt för den. Jag tänker inte glömma att du har nämnt den - var så säker! Sedan kan vi hålla på och käbbla om att vi ska bara ska spruta lite - jag delar naturligtvis inte din uppfattning om det. När det gäller att det konventionella jordbruket inte klarar miljömålen sade du att jordbruket hjälper till att klara miljömålen. Det gör mig väldigt glad eftersom det bara är det ekologiska jordbruket som gör det.

anf.68 Irene Oskarsson (KD):

Herr talman! Jag säger det återigen: Jag satte ingen etikett framför, och jag kan konstatera att utan det som Kew Nordqvist beskriver som konventionellt skulle landsbygden i vår hemtrakt växa igen, den biologiska mångfalden skulle minska och vi skulle inte ha möjlighet att ha extensiv djurproduktion som gör att vi till exempel kan äta det som mularna har betat och få ett kött som är bra och väl användbart. Jag kan läsa innantill ur betänkandet. Tyvärr, herr talman, har jag fel glasögon. Vi blir skumögda ibland, men det kan vara bra att läsa innantill: "När det gäller klimatpåverkan, växtnäringsförluster och människors hälsa är situationen mer osäker och inga klara slutsatser kan dras, enligt Jordbruksverket." Detta är från vårt betänkande och det arbete som bland annat jag har fått följa i miljö- och jordbruksutskottets uppföljningsgrupp, som under många år har ägnat ett antal timmar åt de här frågorna. Kew Nordqvist! Vi kan nog båda två konstatera att vi förhoppningsvis kan driva in utsädesfrågan i den här kammaren men att vi kanske kommer att ha lite olika perspektiv även där.