Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel

anf.166 Staffan Danielsson (C):

Herr talman! Kära åhörare! Jag kommer nog att rikta mig mycket till herr talmannen i den här debatten. Det är sent på kvällen, och så är det ibland i politiken. Frågorna vi debatterar är dock oförändrat viktiga för Sveriges medborgare, för bönder och företagare, för industrier och konsumenter och för miljön. Min debattlusta lever även i denna sena timme. Jag brinner verkligen för ett livskraftigt svenskt jordbruk och en livskraftig svensk landsbygd. Så, herr talman, hade jag tänkt inleda mitt anförande torsdag kväll när miljö- och jordbruksutskottet debatterade dessa frågor, men tiden rann i väg och jag gör i stället inlägget i dag. Det går lika bra. Det är viktigt att ha rejäla debatter. Näringen är hårt pressad. Många företagare sliter med sina gårdar och överväger om de ska lägga av eller fortsätta. Det gäller exempelvis mjölkbönder. Då har politiken relevans. Det vi diskuterar och beslutar är viktigt, och därför, herr talman, vill jag säga några ord i denna inte lika sena timme. Det kommer att ta cirka åtta minuter. Landsbygds- och jordbruksfrågorna är viktiga frågor med bäring på global och svensk livsmedelsförsörjning och på miljö, kretslopp och biologisk mångfald. Frågorna har också stor betydelse för vårt öppna landskap och för Sveriges fjärde största industribransch, livsmedelsindustrin. Diskussionen sker i ett allvarsamt läge, herr talman. Samtidigt som FN och FAO slår larm om att världens matproduktion behöver öka med 60-70 procent på några få decennier har Sveriges matproduktion minskat med flera tiotals procent de senaste decennierna. Sverige är i dag ett av Europas mest importberoende länder vad gäller mat. Nära hälften av vad vi äter kommer nu från länder långt bort där miljö- och djurskyddet ligger efter det svenska. Särskilt allvarligt är läget för den dominerande svenska animalieproduktionen, det vill säga för mjölk, nötkött och griskött. Ändå handlar en hel del av förslagen från oppositionen om än högre krav på det svenska jordbruket i olika avseenden, om fler regler och kontroller, om nya djurskyddsombudsmän och djuretiska ombudsmän av skilda slag och om än högre skatter, på många hundra miljoner, för det redan hårt pressade jordbruket. Totaleffekten av de rödgrönas förslag är faktiskt uppåt 1 miljard, en kostnadschock som skulle drabba det svenska jordbruket. De rödgröna vill att Sveriges riksdag ska fastslå att jordbruket i allt högre grad ska bedrivas utan mineralgödsel genom så kallad ekologisk produktion. Jag har stor respekt för det ekologiska jordbruket som en viktig nisch och spjutspets, men för att mätta världen krävs modern teknik. Oppositionens recept för att öka den svenska livsmedelsproduktionen är alltså ökade kostnader och lägre avkastning. Det är kontraproduktivt, vilket är lätt att inse. Resultatet skulle bli att jordbruk och livsmedelsindustri fortsätter att minska, herr talman, och att maten från länder med sämre miljö- och djurskyddsregler skulle välla in i ännu högre grad än vad som redan sker. Centerpartiet och landsbygdsminister Eskil Erlandsson driver på för att förbättra förutsättningarna för vårt jordbruk att konkurrera, och många bra åtgärder har genomförts och genomförs, till exempel stora kostnadsavlastningar för jordbruket genom borttagen mineralgödselskatt, världens enda, på 300 miljoner kronor och genom att slakteriernas kontrollavgifter på över 100 miljoner kronor lyfts av, liksom djurskyddsavgifterna för lantbrukarna. Satsningen på Matlandet Sverige stöttar omfattande utvecklingsprojekt av skilda slag, och en djurvälfärdsersättning ska införas för grisar och förhoppningsvis också för mjölkkor framgent. För att ge hela bilden ska jag vara rak och medge att på en viktig punkt lyckades inte Centerpartiet för några år sedan förhindra en stor kostnadsökning för det svenska lantbruket. Den kraftiga höjning av mineralgödselskatten med över ½ miljard kronor som dåvarande S-regeringen införde i samband med Sveriges EU-inträde ska, tyvärr tycker jag, återinföras 2013 och 2015. Det är inte någon bra signal alls, tvärtom, till de hårt pressade mjölk- och nötköttsbönderna där många nu överväger om de ska fortsätta med produktionen eller sluta. En del kanske funderar på att investera, och då är det inte heller någon bra signal. Voteringen om detta, där jag lojalt stödde min regerings gemensamma förslag, var mycket smärtsam. Dock har, som jag sade, regeringen drivit igenom en lång rad positiva åtgärder för jordbruket, vilket är utmärkt. Det behövs ytterligare sådana. Här behövs dialog och diskussion, och jag ska visa på några tänkbara vägar att gå. Utmaningen för det svenska jordbruket, det mest moderna och miljövänliga i världen, för att vända utvecklingen och inte längre krympa utan i stället växa och stå emot importkonkurrensen är så stor att jag inte tror att näringen klarar det på egen hand. Det behövs en bred kraftsamling. Gemensamma insatser är nödvändiga från det svenska jordbrukets alla vänner. Det är min övertygelse att de vännerna finns i de olika politiska partierna, i handeln, bland konsumenterna och miljöorganisationerna, och det gäller att kanalisera den kraften. Till socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister, var ni än håller till, vill jag säga att ni tyvärr är inne på fel spår när ni föreslår kraftiga kostnadsökningar för jordbruket genom återinförande av mineralgödselskatt och slakteriernas kontrollavgifter och genom att ni lägger något av ett huvudfokus på att just den ekologiska produktionen ska öka till hela 30 procent och mer i olika avseenden, trots att Sverige redan ligger i den absoluta världstoppen. Ekojordbruket är förvisso, som jag sade, ett bra miljöalternativ, men det är enligt min mening det världsledande moderna miljövänliga svenska jordbruket också. Ekoproduktionen är en viktig nisch och spjutspets, men avkastningen är oftast betydligt lägre och kostnaden i handeln är för konsumenterna 30-60 procent högre. En rödgrön politik skulle tyvärr kunna medföra att vårt jordbruk och vår livsmedelsindustri fortsatte att minska, och importandelen av vad vi äter skulle riskera att öka till kanske 60-70 procent, vilket vore Europarekord. Livsmedelsindustriarbetarna, de som jobbar med denna viktiga näring, inser vad som skulle vänta och är starkt kritiska till delar av förslagen. Herr talman! Vad behövs det då för åtgärder som skulle leda rätt? Det är alldeles utmärkt att landsbygdsministern och regeringen i budgetpropositionen påvisar den allvarliga utvecklingen i livsmedelsproduktionen och avser att utreda vilka hinder för tillväxt som kan tas bort och vilka möjligheter som i stället kan öppnas för livsmedelsproduktionen. Som jag tidigare sagt vore det, tror jag, en fördel om utredningen kunde bedrivas i eller kopplas ihop med en parlamentarisk grupp på lämpligt sätt. Det skulle understryka lägets allvar och öka möjligheterna till den breda kraftsamling som jag tror är en förutsättning för att näringen ska kunna vända utvecklingen. De förslag som både näringen och de rödgröna har om detta tycker jag är intressanta. Jag noterade att även Josef Fransson var inne på det i debatten i torsdags. Varför är de intressanta? Är inte jordbruket en liten näring bland andra? Nej, det är det inte. När vi i Sveriges riksdag samlas kring angelägna saker som vårt försvar och vår miljö tillsätter vi en försvarsberedning och en miljömålsberedning. Livsmedelsförsörjningen, globalt och i Sverige, är en produktion med bäring på mycket - vår föda, vår miljö och hur vi utnyttjar våra produktionsresurser. Därför tycker jag att det, när vi ser att det går åt fel håll, är relevant att tillsammans diskutera frågan. Jag tror att det också är dags att se över riksdagens mål för jordbruket och för livsmedelsproduktionen. De nuvarande målen är i betydande grad inriktade på nischer av olika slag. Dessa är självfallet mycket viktiga och ska ges fortsatt betydande uppmärksamhet, men huvudinriktningen måste vara hur livsmedelsproduktionen i dess helhet ska kunna vässas så att våra åker- och betesmarksresurser kan utnyttjas till produktion, till gagn för miljö, kretslopp och biologisk mångfald. Läser man utskottets betänkande är det anmärkningsvärt, kan jag tycka, hur stor del som upptas av utvecklingen av de viktiga nischerna ekoproduktion, småskalig livsmedelsförädling, gårdsbutiker och så vidare och hur liten del som diskuterar utvecklingen i jordbruket i dess helhet. Här tror jag att vi måste rikta om vårt huvudfokus. Riksdagens mål för upphandling av ekologisk mat, varifrån i världen den än kommer, är hos kommuner, landsting och myndigheter mycket precisa. Däremot anges inga mål för att den offentliga sektorn ska kräva ett högt djurskydd vid sin upphandling så att inte kommunerna, såsom fallet är i dag, i dominerande grad fortsätter att köpa in mat som är olaglig att producera i Sverige. Jag anser att riksdagen borde överväga också ett sådant mål, och jag rekommenderar alla att hålla mat producerad i Sverige - närproducerad mat - högt, gärna även ekologisk sådan. Däremot är jag starkt kritisk till när man väljer ekokyckling och ekokött från andra länder och kontinenter före svensk salmonellafri kyckling och före kött från kor som betat svenska åkrar och hagar. Jag förstår ärligt talat inte Göteborgs kommun, som agerar precis så i sin upphandling. Jag uppfattar ändå att partierna här i dag, handel och industri, konsument- och miljöorganisationer med flera alla är positiva till att Sverige, inom ramen för de regelverk som gäller i WTO och EU, ska göra vad som är möjligt för att visa på den svenska livsmedelsproduktionens fördelar och lyfta fram dess värden. Så sker samordnat i många andra länder, och jag är övertygad om att vi kan bli mycket bättre här i Sverige på detta. En sådan bred kraftsamling kunde åstadkommas till exempel i samband med den utredning som landsbygdsministern initierat, och kanske skulle exempelvis den offentliga sektorn kunna åta sig att prioritera ett bra djurskydd vid sin upphandling mycket bättre än i dag. Det behövs fler åtgärder, herr talman: regelförenklingar, ökad konkurrenskraft, en översyn av våra skatter i förhållande till EU och så vidare. Men jag nöjer mig med detta vid det här tillfället. Slutligen yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande. I detta anförande instämde Otto von Arnold (KD).

anf.270 Johan Löfstrand (S):

Fru talman! Vi ska nu debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 2, utgiftsområde 23. Detta är ett viktigt område som påverkar stora delar av vårt land och ger ett tydligt avtryck både i vår natur och i landskapsbilden. Det svenska jordbruket och den svenska landsbygden är något vi måste värna och utveckla. Samtidigt har landsbygden stor potential. Den kan generera nya företag och nya arbetstillfällen. Svenska livsmedel skapas, och där finns rika naturvärden som vi måste förvalta. Samtidigt står vi inför tuffa utmaningar som vi måste ta tag i. Det svenska jordbruket är i dag världsledande när det gäller miljöhänsyn, men vi måste bli ännu bättre och klimatpåverkan måste minska. Läckagen av kväve och fosfor måste bli mindre. Därför måste vi ställa om till ett mer hållbart brukande. Det ska bygga på ny kunskap. Med nya idéer kan vi uppnå det. Vi måste tillsammans rusta och utveckla det svenska jordbruket för att klara den internationella konkurrensen. Sveriges arbetslöshet är i dag 8 procent och den fortsätter att stiga. Vi socialdemokrater vill bryta den trenden genom investeringar i innovationer och nya företag. De gröna näringarna har potential, och med en politik med fokus på jobb och tillväxt kan även landsbygden och dess företag vara med i utvecklingen av Sverige. För att klara sysselsättningen krävs det att hela Sverige lever och utvecklas. Den svenska landsbygden behöver en övergripande och långsiktig utvecklingsstrategi. Det handlar om att våga driva fram och utveckla styrmedel för miljöanpassning och för att förbättra konkurrenskraften och stärka företagandet. Ett sådant exempel är Socialdemokraternas satsning på ett metanreduceringsstöd. Vi vill ge 20 öre per producerad kilowattimme från stallgödsel. Biogasstödet innebär att en lantbrukare kan producera biogas och återvinna energin från företagets naturgödsel och får då en ersättning för den metangasavgång som förhindrats. Vi menar att förslaget skulle vara en kraftfull åtgärd för att öka biogasproduktionen i Sverige och minska jordbrukets klimatpåverkan och övergödningen; det skulle också ge lantbruket en ökad intäkt. Samtidigt kommer den restprodukt som blir, naturgödseln, att bli ett bra bidrag för att vi ska få ett mer hållbart brukande inom jordbruket. Genom en liten stimulans åstadkommer vi mycket. Det ger fördelar för miljön och för det svenska lantbruket. Det är bara ett exempel på hur man med små styrmedel och med politisk vilja kan uppnå stor nytta. Fru talman! Det är några saker som måste förbättras när det gäller svensk konkurrenskraft inom jordbruks- och livsmedelssektorn. Liksom i andra branscher måste det pågå en ständig effektivisering, teknologiskt och genom olika typer av rationaliseringar. Vi socialdemokrater menar att vi i Sverige har mycket kvar att göra på detta område och att det är viktigt att vi jobbar med produktionsutveckling och effektiviseringar så att de svenska bönderna och den svenska landsbygden är konkurrenskraftig i framtiden. Det behöver inte betyda att vi får fler större jordbruk, att färre människor arbetar inom jordbrukssektorn eller att djurbesättningarna blir större. I stället handlar det om att vi måste jobba smart. Det handlar om att investera i ny teknik. Det handlar om att flera lantbruksföretag måste samarbeta och dela på investeringskostnaderna. Vi måste effektivisera, och vi måste vara smartare för miljöns skull och för att klara konkurrenskraften. Självklart ska en ökad effektivisering inte försämra djurskyddet. Det vore helt fel väg att gå. Det svenska mervärde som vi har genom ett starkt djurskydd är en konkurrensfördel som vi inte utnyttjar tillräckligt i dag. Den ska vi ha kvar och vara stolta över. Forskning och innovation är viktigt för att klara framtidens utmaningar. Vi menar att forskning och utbildning på detta område är det viktigaste bidrag som samhället kan ge för att säkra och utveckla jordbrukens konkurrenskraft i framtiden. Det handlar om forskning som kan var direkt tillämpbar för att utveckla det svenska jordbruket. Vi behöver förstärka den svenska forskningen, och forskningen måste ske tillsammans med branschföreträdare i de gröna näringarna för att hitta de smarta lösningarna. Vi ser det som väsentligt att satsa till exempel på forskning om hur vi kan utvinna fosfor ur avloppsslam, eller forskning om hur vi kan avvattna rötad gödsel för att få ett mer attraktivt gödningsmedel. Vi vill förstärka den statliga medfinansieringen till forskning i de gröna näringarna med mer än 100 miljoner. Vi vill samla alla forskningsinsatser under forskningsmedel i utgiftsområde 16; därför återfinns dessa förstärkningar i det utgiftsområdet. Fru talman! Vi tror att det är viktigt att det offentliga i större utsträckning än i dag handlar hållbart och etiskt korrekt. I Sverige har vi höga ambitioner när det gäller både miljökrav och djurskydd. Det är då rimligt att detta återspeglas i den mat och de livsmedel som serveras inom det offentliga. Om vi ställer krav på ett strängt djurskydd bör även det kött som serveras i våra skolor hålla samma höga kvalitet. Det är en tuff utmaning men det är samtidigt en viktig signal om att vi som politiska företrädare tar de lagar och de krav som vi ställer i beaktande även när vi agerar beställare. Det svenska jordbruket är som jag tidigare sagt världsledande på många sätt men vi kan bli ännu bättre. Målet att den ekologiska odlingen ska stå för 20 procent av arealen 2010 nådde vi inte. Enligt riksdagens utredningstjänst har antalet lantbrukare anslutna till miljöersättningen för ekologisk produktion minskat. En anledning är de förändrade miljöersättningarna för ekologisk produktion. Därför ser vi i dag en minskning. Vi tror att den ekologiska odlingen behöver fortsatt hjälp och stöd för att växa. Det är en viktig del av det svenska jordbruket. Därför vill vi öka anslaget med 25 miljoner för att främja produktion och konsumtion av och handel med ekologiska produkter. Fru talman! Det svenska jordbruket står inför stora utmaningar. Vi ska vara stolta över det jordbruk vi har, men vi måste våga satsa på innovationer för en stark konkurrenskraft och en bra miljö inom det svenska jordbruket. (Applåder)

anf.271 Kew Nordqvist (MP):

Fru talman! Till regeringens budgetproposition för utgiftsområde 23 har Miljöpartiet ett antal avvikelser, av vilka jag vill kommentera några. Jag börjar med viltskadeersättningen. Ett av motiven för samhället att ge ersättning för skador på grund av rovdjur är att förbättra förutsättningarna för jordbrukare, fiskare och renägare att samexistera med de stora rovdjuren och sälarna. I regeringens budgetproposition för 2013 drar man ned på ersättningen för viltskador med 10 miljoner, en sänkning med 20 procent. Regeringen hänvisar till Rovdjursutredningen. Utredningen gör bedömningen att rennäringen är den näring som har drabbats hårdast av rovdjuren. Samtidigt konstaterar man att Sverige har förpliktelser mot samerna som urfolk och att rennäringen är av central betydelse för den samiska kulturens fortlevnad. Med viss logik nämner inte regeringen att samma rovdjursutredning föreslår kraftigt ökade anslag till ersättning för viltskador och åtgärder för att förebygga viltskador. När man nu drar ned på ersättningarna står det i budgetpropositionen att jakt, både skyddsjakt och annan jakt, behövs "för att hantera denna problematik". I klartext är det rovdjuren som får plikta för regeringens minskade ambitioner på området. Regeringen har valt väg. Miljöpartiet anser i stället att man måste ha en generös inställning till frågan om viltskadeersättning och den ska prägla samhällets handhavande. Frågan berör människor över hela landet, från Östersjöns fiskare, som får redskap förstörda av sälar, till renskötare i fjällvärlden, men även exempelvis fårägare i södra Sveriges skogsbygder. Därför föreslår vi i vår budget en höjning av anslaget till viltskadeersättningar med 20 miljoner kronor. En generös ersättning ger möjlighet att ha en ur flera aspekter acceptabel rovdjurspolitik, samtidigt som den möjliggör för jordbrukare, fiskare och renägare att utöva sina respektive yrken Fru talman! Jag tänkte nu göra ett kast och tala om farliga ämnen i vår omgivning, närmare bestämt om kadmium. Kadmium är en tungmetall som anrikas i jorden men även i våra kroppar. Den förekommer naturligt i varierande halter i jorden. Men det är framför allt genom luftföroreningar som kadmium tillförs jordarna. Sedan tillkommer det också genom användning av konstgödsel. Slam är en annan källa. Nyligen kom en rapport från Kemikalieinspektionen om att höga halter kadmium i maten ökar risken för benbrott. Merkostnaden, förutom lidandet, beräknas till mer än 4 miljarder kronor årligen. Rapporten visar också att kvinnor är särskilt utsatta. I vår föda finns mest kadmium i vegetabilier, såsom bröd och potatis. Bland animalier utmärker sig lever och njure, det vill säga kroppens reningsorgan. Man kan fråga sig om regeringen tänker göra något konkret för att minska kadmiuminnehållet i konstgödsel. Enligt Jordbruksverkets statistik sprids varje år mer än 10 000 ton fosfor via konstgödsel på svenska åkrar. Med fosforn tillfördes till exempel för 2010-2011 ca 59 kilo kadmium den vägen. Då ska vi veta att varje milligram kadmium har betydelse. Regeringen har därför ett odiskutabelt ansvar för att kadmiumhalten inte ska öka i vår åkerjord. Kommande generationer måste få överta en så giftfri jord som möjligt. När vi vet att huvuddelen av kadmiumtillförseln sker via luftnedfall måste naturligtvis varje annan källa för tillförsel elimineras. Jag menar att det är dags att införa en nollvision. En annan fråga är innehållet av kadmium i importerat foder och mat, eftersom en så stor andel av vår konsumtion odlas på åkrar utomlands. Soja innehåller relativt höga halter av kadmium, och via stallgödseln tillförs våra åkrar kadmium. Här borde ambitionen naturligtvis vara att vi odlar proteinfodret själva i vårt land och på så sätt minimerar kadmiumtillförseln. Men hur är det med kontrollen av den importerade matens innehåll av kadmium? Forskaren Kersti Linderholm vid SLU i Alnarp har publicerat en vetenskaplig artikel där hon hävdar att nästan inga kadmiumanalyser sker på importerad mat. Därför är den totala importen av kadmium okänd. Dessutom sprids, som jag nämnde, avloppsslam med skiftande halt av kadmium på svenska åkrar. Jag är baske mig inte nöjd med detta. Det borde inte regeringen heller vara. Det är svårt att dra andra slutsatser än att förgiftningen av våra åkrar, och därmed vår mat, inte engagerar regeringen tillräckligt. Min uppmaning blir då: Ta frågan på allvar! Ta fram en aktionsplan mot kadmium! Jag tycker inte att ni ska förgifta Matlandet Sverige med kadmium. Titta närmare på vårt förslag. Fru talman! Varje år lägger svenskt lantbruk ut ungefär 200 000 ton industriellt framställt kväve på våra åkrar. Slår vi ut det per hektar, hamnar vi på en hektargiva på ungefär 80 kilo. Varje kilo kväve kräver i tillverkningen fossil energi i storleksordningen 1-1,5 liter olja, beroende på process. Man kan alltså säga att det läggs ut 100 liter olja på varje hektar varje år. Om vi översätter det nationellt lägger svenskt lantbruk en supertanker olja på våra åkrar, varje år. Konstgödseln ska dessutom distribueras ut till varje enskild gård och spridas på varje hektar. Till det går det som bekant också åt olja. Så här kan vi naturligtvis inte hålla på. Det vet vi. Den fossila energin är ändlig. Vid såväl spridning som tillverkning släpps stora mängder växthusgaser ut till atmosfären. Det gäller både koldioxid och den betydligt mer potenta växthusgasen lustgas. Växtnäringsläckage och övergödning är två andra ord som jag vill lyfta fram när vi debatterar konstgödsel och vårt förslag att införa en skatt på konstgödsel. När det tillförs så stora mängder växtnäring vet vi att det läcker ut och så småningom når både Västerhavet och Östersjön. Observera, fru talman, att jag inte räknat in vare sig den växtnäring som sker via foderimport eller atmosfäriskt nedfall. Ett annat växtnäringsämne i konstgödseln är fosfor. Som det nu är har vi ett linjärt tänkande med brytning av ändlig fosfor ur jordskorpan, som för övrigt är ett brott mot Det naturliga stegets systemvillkor. Via åkern hamnar den i ett förorenat rötslam, eller så småningom som sediment i någon recipient. Många menar att vi inom kort står inför peak fosfor, alltså att tillgången sinar och priset rusar. Som jag nämnde tidigare är ett problem fosforns förorening av kadmium. Spridningen av kadmium står alltså i direkt strid med dem av oss här i riksdagen fattade miljömålen. Jag tycker att konstgödsel ska beskattas för att minska användningen, men också för att skydda miljö och klimat och även vår folkhälsa. Vägledande har också varit, i min värld, att den som förorenar ska betala. Det hörde vi en talare nämna i en annan debatt. I Naturvårdsverkets Färdplan för ett Sverige utan klimatutsläpp 2050 föreslås, i likhet med en motion jag har väckt, att man ska utreda prissättningen av utsläppsintensiva produkter. Man tänker då naturligtvis på konstgödseln. Varför ska vi inte beskatta det som är farligt? Varför vill regeringen göra det billigare att sprida kadmium? Ett annat skäl till att föreslå skatt på konstgödsel är att det gör övergången till ekologiskt lantbruk relativt sett lönsammare, vilket skulle kunna gynna en övergång till ekologisk produktion. På så vis skulle man snabbare nå riksdagens uppsatta mål. Den ekologiske bonde som i sitt lantbruk drar nytta av det faktum att luften består av 80 procent kväve genom att dra nytta av kvävefixerande växter såsom klöver och ärter kan få kväveförsörjningen tryggad. Fru talman! Vi föreslår inte att konstgödselskatten ska försvinna in i statsbudgetens svarta hål, utan den ska återgå till lantbruksnäringen för att finansiera miljöåtgärder. Skatten får då dubbel miljönytta. (Applåder)

anf.272 Josef Fransson (SD):

Fru talman! Nu har ett år gått sedan vi stod här senast och debatterade budgeten för de areella näringarna och landsbygdspolitiken. För ett år sedan kunde vi konstatera hur svensk grisnäring upplevde en akut kris med mängder av grisgårdar som hade fått läggas ned. Just nu råder ytterligare en kris. Den här gången är det våra mjölkbönder som inte får ihop plus och minus utan många gånger tvingas sälja av skog eller andra tillgångar för att kunna betala den växande räkningshögen. Det borde vara uppenbart för var och en att vi gör någonting väldigt fel i det här landet när vi år efter år importerar alltmer av vår mat och när lönsamheten att producera livsmedel i Sverige är så dålig att gård efter gård tvingas stänga igen. Detta tror jag inte beror på att våra bönder skulle vara lata, okunniga eller ovilliga att ta till sig ny teknik - snarare tvärtom. Min uppfattning är att vi har mycket kompetenta och flitiga jordbrukare i det här landet. Fru talman! När man diskuterar jordbruk kommer man förr eller senare ofrånkomligen in på EU. En av de absolut största utgiftsposterna i EU:s budget är som bekant subventionerna till jordbruket. Sverige är ett av de länder som ger absolut mest i EU-avgift i förhållande till vad vi får tillbaka. År 2012 betalade vi 31,3 miljarder i medlemsavgift, men vi får tillbaka endast 13 miljarder i form av olika stöd och bidrag. Med andra ord går vi back på de här transaktionerna med 18,3 miljarder i år. Om man bortser från att det svenska parlamentet knappast hade satsat de 13 miljarder vi faktiskt får tillbaka på det sätt som EU har bestämt, kan man ändå konstatera att man för 18,3 miljarder hade kunnat göra ganska mycket i den svenska statsbudgeten. I stället för att betala ut pengar för att stärka våra konkurrenters konkurrenskraft hade man bland annat kunnat se till att våra lantbrukare får en skälig ersättning för upprätthållandet av världens kanske bästa och mest ambitiösa djurvälfärd. Som en inte helt obetydlig parentes i sammanhanget kan vi dessutom se fram emot en kraftig höjning av medlemsavgiften på kanske uppemot 10 miljarder. Vår statsminister vill som bekant undvika "v-ordet" när han frotterar sig med sina kamrater i Bryssel. Ett annat land som riskerar kraftigt höjd medlemsavgift är Storbritannien. Vi får väl hoppas att vi kan åka snålskjuts på deras högljudda protester, då de inte är lika rädda för att använda ordet "veto". Fru talman! Vad är det då vi gör för fel i Sverige när vi ser hur svenska bönder blir utkonkurrerade av europeiska dito? Mycket står naturligtvis utanför svenska beslutsfattares kontroll, då vi av någon anledning har lämnat ifrån oss huvuddelen av beslutandemakten till andra länders politiker. I Sveriges parlament har vi dock en stor politisk möjlighet kvar, och det är faktiskt att stjälpa förutsättningarna ytterligare, till exempel genom att införa miljö- eller djurskyddskrav som våra konkurrenter saknar - utan att ge skälig kompensation för detta. Från Sverigedemokraternas sida har vi som en viktig post i vår skuggbudget avsatt pengar just till djurvälfärdsersättning, vilket vi ser som en rimlig åtgärd och ett stöd för att kunna upprätthålla vår höga djurvälfärd. För det ändamålet har vi allokerat 150 miljoner kronor för 2013, med avsikten att successivt höja detta anslag under mandatperioden till 350 miljoner kronor för 2016. Fru talman! Sveriges gå-före-politik på klimatområdet, som vi pratade om när det gällde förra utgiftsområdet, kommer på sikt att få en rad allvarliga konsekvenser då denna politik långsamt kväver många svenska näringsverksamheter och tvingar produktion utomlands. Ett direkt resultat av Sveriges bäst-i-klassen-ambitioner är att Europas kanske redan högsta dieselkostnader nu kraftigt höjs ytterligare just för våra lantbrukare. Dessa pålagor kommer för några att bli skillnaden mellan att vara eller inte vara. Sverigedemokraterna har i sin budget därför allokerat medel för att sänka hela regeringens höjning samt göra ytterligare en sänkning med 50 öre per liter dieselolja. Totalt under budgetperioden avsätter vi nästan 2 miljarder kronor för att höja återbetalningen av koldioxidskatt för jord- och skogsbruksmaskiner. Vill man ha kvar jordbruk i det här landet, då gör man inte så som regeringen just nu gör med dieselskatten. De globala koldioxidutsläppen blir knappast lägre därför att vi tvingar den svenska produktionen ut ur landet. Som jag sade i min inledning genomlider många av landets mjölkbönder just nu en stor lönsamhetskris. Detta beror självfallet på flera olika faktorer, men delvis kan det kopplas till överproduktion av ekologisk mjölk. Eftersom mängden ekologisk mjölk överstiger efterfrågan häller man denna mjölk i den konventionellt producerade mjölken och säljer denna till normalpris. Givetvis uppstår då en kostnad som någon måste betala. Man behöver väl knappast vara raketforskare för att kunna räkna ut vem det blir, nämligen mjölkbönderna i form av ett lägre kilopris för mjölken. Ytterligare en sak att ta upp är hur man från regeringens sida ser på livsmedelsproduktionen i allmänhet. Det var ganska intressant hur landsbygdsminister Eskil Erlandsson under året valde att via Matlandet Sverige prisbelöna ett företag vars huvudsakliga verksamhet baseras på importerat kött. Matlandet Sverige har enligt egen utsago en vision om bland annat att främja landsbygden, sysselsättningen och nya företag. Men också en fördubbling av livsmedelsexporten är ett uttalat mål. Med de stadgarna blir det såklart bakvänt att prisa ett importföretag. Ilskan över beslutet från svenska jordbrukare och branschorganisationer tycker jag är förståelig. Med anledning av detta passade jag på att ställa en interpellation till ministern om riktigheten i valet av pristagare, inte minst med tanke på att de importerade lågprisprodukterna kan produceras på ett sätt som inte är möjligt inom Sverige, till exempel i fråga om djurskyddsregler och antibiotikaanvändning. Det blev en nästan komisk föreställning, där landsbygdsministern tog på sig att försvara tysk kycklingproduktion och tyska djurskyddslagstiftningar. Man skulle nästan kunna tro att landsbygdsministern ville skicka en utmärkelse även till tyskarna. Men skrattet fastnar lite grann i halsgropen när man krasst tvingas konstatera att landsbygdsministern och regeringen i stort tycks vara ganska likgiltiga inför storleken på svensk livsmedelsproduktion. Man säger förvisso att man vill värna jordbruket, men i praktiken tar man mer med den andra handen än vad man ger med den första. I grund och botten tycks regeringen se på livsmedel som vilken vara som helst. Den ska produceras där det kan ske billigast i världen. Jag håller inte med. Fru talman! En liten strimma hopp kan man dock skönja, då regeringen i budgeten faktiskt har deklarerat att man ska "utreda möjligheter och hinder, dock ej primärt i form av ekonomiska stöd, för en framtida livskraftig primärproduktion". Det finns en och annan här i riksdagen som faktiskt har velat gå längre än så och tillsätta en parlamentarisk utredning om framtidens livsmedelsförsörjning. Jag kan bara instämma. Jag tror att det skulle vara ett bra sätt att få ett helhetsgrepp om situationen. På så vis skulle man kunna belysa olika problemområden i relation till den faktiska självförsörjningsgraden. I nuläget upplever jag att den ena handen inte riktigt vet vad den andra handen gör, då olika målsättningar står i konflikt med varandra, med en ständigt krympande råvaruframställning som följd. Här finns mycket att göra. Jag skulle önska att vi kunde komma i gång med en sådan parlamentarisk utredning så snart som möjligt.

anf.273 Jens Holm (V):

Fru talman! Totalt sett anslår Vänsterpartiet 415 miljoner kronor mer än regeringen för detta utgiftsområde. Det räcker till en hel del, exempelvis till skydd av skog och bättre skötsel av skogen. Vi i Vänsterpartiet är nämligen oroade över tillståndet i våra skogar. Skog ska inte vara en virkesåker eller en plantage där råvaran till direktreklamen produceras. Skog ska vara en plats där den biologiska mångfalden är stor. Skogen ska vara ett hem för djuren. Skogen ska vara en plats för rekreation lika gärna som en plats för stillhet. Skogsvårdsstyrelsens inventeringar brukar visa att en stor del av de svenska avverkningarna inte ens lever upp till lagens krav. Miljökvalitetsmålet Levande skogar kommer inte att nås till 2020. Ett av skälen är att stora arealer värdefull skog fortfarande avverkas i Sverige. Det är oacceptabelt. Men det går att göra något åt detta. Vänsterpartiet ökar satsningarna på skogen i vårt budgetförslag. Vi avsätter 200 miljoner kronor extra för att skydda mer skog. Vi ser också till att det finns mer resurser för att utbilda människor i hur man bedriver ett hållbart skogsbruk. Vi avsätter därför särskilda pengar för att skogsägare ska kunna ställa om till en hyggesfri skogsskötsel. Det är hög tid för respekt för djuren. Därför vill vi i Vänsterpartiet inrätta en djurombudsman. Ombudsmannens uppgift ska vara att verka för god etisk grund inom all verksamhet som inbegriper djur. Vi vill också utforma en handlingsplan för att minimera antalet djur i djurförsök samt inrätta ett 3R-center, alltså ett center för att ersätta, minska och förfina djurförsök. Vi vill också att djurtransporterna ska minimeras. Vi vill därför ha en avgift på djurtransporter, precis som föreslogs i utredningen Kännande varelser eller okänsliga varor , som kom för nästan tio år sedan. Det finns ett stort intresse för mat i Sverige. Många vill producera mer mat för lokalsamhället. Oftast vill man göra det på ett ekologiskt och klimatsmart sätt, men det är svårt att få det att gå runt. Alltmer mat importeras till Sverige. 25 procent av svenskarnas utsläpp kommer från det vi äter, den största delen från kött. Det är viktigt att minska utsläppen från denna sektor. Det är också viktigt att slå vakt om det stora engagemang och intresse som finns kring mat. Rätt formulerade kan matsatsningar leda till stora mervärden för jobb och företag, inte minst på landsbygden. Det kan också leda till stora minskningar av utsläppen från den här sektorn. Vi i Vänsterpartiet har studerat regeringens kampanj "Sverige - det nya matlandet". Vi tycker att den är intressant, men vi saknar konkreta miljö- och klimatambitioner i det som regeringen gör. Det känns som att det är viktigare att arrangera matgalor och dela ut priser än att göra en gedigen satsning på mat som är god och bra för miljön. Därför föreslår vi i Vänsterpartiet här och nu den nya matsatsningen "Sverige - det hållbara matlandet". Vi satsar 80 miljoner kronor mer än regeringen, alltså dubbelt så mycket som regeringens anslag på det här budgetområdet. Med det hållbara matlandet vill vi öka intresset för god, näringsrik och hållbar mat. Vi vill att konsumtionen och produktionen av ekologisk och vegetarisk mat ska öka med den här satsningen. Med det hållbara matlandet kommer också tusentals nya jobb att skapas. Med "Sverige - det hållbara matlandet" kommer småproducenter på landsbygden att särskilt gynnas, exempelvis ekobönder, restauranger och vissa livsmedelsförädlare. Vegetarisk mat kommer att ha en särställning i satsningen. Den belastar klimatet och miljön mycket mindre än köttet. Vi vänder oss särskilt till offentlig sektor, exempelvis skolor, förskolor, sjukhus och äldreboenden. Inom ramen för "Sverige - det hållbara matlandet" kommer dessa sektorer att kunna söka stöd för att skicka bespisningspersonal på utbildning om hur man lagar bättre, hälsosam och klimatsmart mat. När vi föreslår vegetariska måndagar på skolor och sjukhus ska det också finnas pengar för att utbilda personalen, och det finansierar vi med vår satsning "Sverige - det hållbara matlandet". Vi i Vänsterpartiet vill hjälpa jordbruket att ställa om att det blir miljövänligare. Ett av våra förslag är en skatt på handelsgödsel, så att övergödningen kan minska och utsläppen av kadmium gå ned. Alla intäkter kommer att gå tillbaka till jordbruket. På så sätt får vi dubbel nytta. Vi vill fördubbla den ekologiska produktionen genom direkta stöd till ekologisk produktion och ett helt nytt stöd med så kallade ekorådgivare, som ska kunna underlätta och stimulera nyetableringen av ekologisk produktion. Vi höjer också anslaget till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket med 100 miljoner kronor. Vi tillför också extra pengar till det svenska artprojektet och för att rädda folkbildningsprojektet Nationalnyckeln. Kära åhörare! Skydd av skogen, respekt för djuren, hållbar mat och miljöomställning av jordbruket är ledorden för oss vänsterpartister på detta utgiftsområde.

anf.274 Bengt-Anders Johansson (M):

Fru talman! Först av allt vill jag yrka bifall till utskottets förslag. Vi kan inte separera de övriga politikdelarna från miljö- och jordbruksutskottets verksamhet, för då blir det här en väldigt märklig debatt. Låt mig därför bara påpeka att detta är den sjunde raka budgeten från en enad allians. Mot detta står fyra splittrade oppositionspartier. Sedan 2006 har bnp i Sverige vuxit fem gånger mer än genomsnittet för eurozonen. Hade vi haft samma tillväxt som eurozonen hade vi haft 100 miljarder mindre till välfärd. Sverige är alltså bland de bästa i EU. Alliansen har gjort det billigare att anställa unga och äldre. Vi har infört RUT och ROT. Vi har skapat regelförenklingar och sänkt restaurangmomsen. Det var över en miljon människor som stod utan jobb eller arbetade mindre än de ville 2006. Utanförskapet har minskat med 227 000, och sysselsättningen har ökat med 213 000. Andelen långtidsarbetslösa andra kvartalet i år är det lägsta i hela EU. Allt detta har gjorts med historiskt stora skattesänkningar som har givit våra medborgare ett ökat utrymme och en ökad valfrihet. Det har också skapat en ekonomi som beundras i omvärlden. Det innebär att vi kan satsa när andra sparar. Låt mig nu gå in på det specifika område vi debatterar i kväll. Jordbruk är grunden för livsmedel och maten på bordet. Vi är medvetna om att konkurrenssituationen ser allvarlig ut för svenska bönder. Därför tillsätter vi nu en utredning för att utröna vad det beror på och vad vi kan göra för att förändra detta. Vi ökar också bekämpningen av smittsamma sjukdomar som en följd av den ökade rörligheten, inte minst på djursidan. Vi försöker förbättra de administrativa systemen för Jordbruksverket, så att bönderna får en snabbare och effektivare hantering. Vi öppnar också för integration inom de areella näringarna, som vi tycker är viktigt. Många av våra nysvenskar har en agrar bakgrund, och därför finns det skäl att se till att de också kan komma in. När det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken på Europanivå är det väldigt viktigt att våra produktionsjordbruk ges så bra konkurrensförutsättningar som möjligt och en minskad regelbörda, och att de också får en likvärdig konkurrensmöjlighet. Fru talman! Skogen är väldigt välståndsskapande och ger ungefär 100 000 arbetstillfällen. Den är också världens lunga. Den ger energi, byggmaterial, kläder, böcker, tidningar, hygienprodukter och dessutom ro i själen. Därför har vi också satsat på Skogsriket, som ska skapa fler jobb på landsbygden. Det är intressant att notera att Vänstern nämnde mycket om skogen men inget om att man ska använda skogen för att producera skog, vilket också visar var Vänsterpartiet står i den frågan. Fisk är ett centralt livsmedel för oss. Därför är det viktigt att tidigare hårt överfiskade bestånd nu utvecklas på rätt väg. Vi har mycket kvar, men vi är på rätt väg. Sverige har varit och är en stark röst för fisken i EU, speciellt sedan alliansregeringen tillträdde. Vi arbetar mycket hårt för att minska utkasten, och därför ökar vi också fiskekontrollen, vilket är viktigt. Landsbygden är grunden för de areella näringarna. Där är basservicen viktig. Det är därför som vi också satsar på bredbandsutbyggnad med 600 miljoner kronor. Vi har hört om infrastrukturpropositionen i dag, som också har stark betydelse för de areella näringarna. På livsmedelssidan fortsätter satsningen på Matlandet Sverige. Nu är inriktningen att försöka minska matsvinnet. Det är alltför många miljarder som bara slängs utan att komma till någon nytta. Vi ska notera att 62 procent av matsvinnet är knutet till hushållen. Det är stor anledning för många att tänka efter. Fru talman! Jag ska då gå över till rovdjursförvaltningen. Den är alltmer angelägen med hänsyn till de ökande rovdjursstammarna, som vi har i Sverige. Därför ökar vi nu stödet till länsstyrelserna för att de ska kunna hjälpa människor vid rovdjursangrepp. Alliansen har pekat ut att inriktningen ska vara att försöka nå den lägre nivå som Naturvårdsverket har pekat ut, nämligen 180 vargar. Nu påstår jag att Sverige har uppfyllt de krav som kommissionen har ställt. Därför är det min absoluta uppfattning att kommissionen måste släppa det här överträdelseärendet, om man inte har andra bakomliggande orsaker som inte jag kan se. Jag utgår från att det nu blir en strikt urvalsbaserad och genetikförstärkande jakt på vargarna 2013. Sedan gäller det oppositionens förslag på det här området, fru talman. Jag kan konstatera att det är en budgetbeloppsmässig överensstämmelse till 96,9 procent med det oppositionsparti som ligger längst från regeringen. Så pass mycket i pengar är vi överens om. Och det är Miljöpartiet som ligger längst från regeringen. Det saknas en samlad opposition, som vi har sett. Det finns inte ett enda belopp i detta budgetområde som är gemensamt för oppositionspartierna. Jag kan då titta på de andra förslag som finns inom det totala området som påverkar just de areella näringarna och landsbygden. Jag kan bara nämna att det är höjd bolagsskatt. Det är lastbilsskatt, fördubblad restaurangmoms, fördubblade socialavgifter för unga, höjd inkomstskatt och minskat ROT- och RUT-avdrag. Sammantaget ger detta en lägre tillväxt av bnp. Socialdemokraternas förslag ger en minskad bnp-tillväxt med 0,9 procent. För Miljöpartiet är det 1,0 och för Vänstern är det 2,8. Detta ska vi notera, för det tar pengar från de möjligheter som de här företagen kan skapa. Areella näringar är nämligen företagare och företag. Och allt som jag har räknat upp slår mot företagandet och också direkt mot landsbygden. Lägger man ihop oppositionspartiernas olika förslag påstår jag att det är ett veritabelt dråpslag för landsbygden. Fru talman! Mot detta värjer vi oss å det bestämdaste. (Applåder)

anf.275 Anita Brodén (FP):

Fru talman! Ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv, en nyckelroll i Sveriges energiproduktion, hög etik, omtanke och ansvarstagande samt ett bidrag till en global hållbar utveckling - det är kortfattat de mål som regeringen har satt upp för utgiftsområde 23. Folkpartiet menar att en framgångsrik företagar- och utbildningspolitik är en förutsättning för att man ska nå dessa mål. Därför har det varit viktigt att medverka till ett förenklingsarbete, lägre skatter men också införandet av entreprenörsutbildning, lärlings- och yrkesutbildningar och förändringar av exempelvis 3:12-reglerna. Men det handlar också om det gemensamma EU-arbetet för att uppnå den gemensamma fiskeri- och jordbruksreformen. Jag har ett antal gånger, fru talman, tagit upp Miljömålsberedningens arbete. Det nuvarande uppdraget handlar om att föreslå etappmål - det betyder vägar till en samhällsomvandling och vad som krävs - för att uppnå en hållbar mark- och vattenpolitik. Att skogen hamnat i fokus är därför inte konstigt. Det finns frågor som vi nu behöver lösa tillsammans i Miljömålsberedningen. Det handlar om skyddsområden, hur mycket det ska vara, vad som kommer att krävas, hur lagen ska kunna förtydligas och hur en uthållig produktion ska ske. Folkpartiet anser att det krävs en bättre balans mellan miljö och produktion. Många familjeskogsbrukares insatser sedan generationer tillbaka har haft stor betydelse för den biologiska mångfald som vi i dag har. Men dialogen mellan brukare och myndigheter måste förbättras. Att skogen ur många perspektiv är oerhört värdefull råder det ingen tvekan om. Den ger en stor intäkt till statens finanser. Den ger en mängd arbetstillfällen. Den ger plats för 70 procent av den biologiska mångfalden. Den är en kolsänka och syresättare. Den ger njutning. Den är ett skafferi. Och den är en plats för rekreation. Därför är det angeläget att vi inför en framtida markanvändning och uppfyllandet av Nagoyaprotokollet verkligen hamnar rätt. Folkpartiet var oerhört tillfreds när överenskommelsen med Sveaskog gjordes - den har redan varit uppe i debatten. Vi använder nu delar av innehavet som utbytesskog vid reservatsbildningar. Detta är, fru talman, ett oerhört smart grepp där vi kombinerar ekonomisk, ekologisk och social effektivitet. Regeringens förstärkning av skyddsinsatser är förstås oerhört värdefull. Det gäller också de medel som i forskningspropositionen gavs den skogliga delen med särskilt forskningsuppdrag på bioenergi. Fru talman! Det är mycket intressant i årets budgetbehandling att det inte har väckts några motioner från oppositionen rörande återinförande av djurskyddsmyndigheten. Jag tolkar det som att Jordbruksverkets målmedvetna arbete för att främja en god djurhälsa verkligen har vunnit respekt och att det har varit framgångsrikt. Man har bland annat inrättat ett djurskyddsråd och tillsammans med länsstyrelsen genomfört särskilda insatser för att uppnå en effektiv och likvärdig djurskyddskontroll. Den av oppositionen hårt kritiserade överflyttningen av djurskyddskontrollerna från kommunerna till länsstyrelserna har också visat sig vara framgångsrik, trots vissa inkörningsproblem. Det ska villigt erkännas. Statskontoret har konstaterat att djurskyddskontrollerna har utvecklats och nu håller en högre kvalitet än innan förändringarna av kontrollansvaret gjordes. Riskvärderingarna har utvecklats. Djurskydd, som har tagits upp i dagens debatt, har under en längre tid varit en prioriterad fråga som Sverige drivit såväl nationellt som inom EU. I dagarna klubbas ett djurtransportdirektiv, om max 8 timmar, i Bryssel. Det direktivet har för övrigt folkpartisten Marit Paulsen varit rapportör för. Jag skulle vilja säga något till Jens Holm. Kompetenscentrum för 3R togs upp. En utredare har föreslagit detta, och nu bereds frågan i Regeringskansliet. Vi bör få tillfälle att återkomma till detta. Sedan gäller det husdjursgenetiska resurser. Nu ser jag att Helena Leander inte är här, men jag vill ändå informera om att Sverige har utarbetat en handlingsplan för en långsiktigt uthållig förvaltning av svenska husdjursgenetiska resurser under perioden 2010-2020. Det ska användas i det praktiska arbetet men också som underlag för forskningsinsatser. Här beskrivs också de medel som kan komma att behövas såväl ekonomiskt som kompetensmässigt. Det är angeläget att försök, utveckling och insatser görs för att minska växtnäringsläckaget, fru talman. Det handlar om minskad ammoniakavgång, säkrare och minskad användning av växtskyddsmedel, bevarande av den biologiska mångfalden liksom kulturvärden, klimat och energiinsatser. Det arbete som bland annat bedrivs inom Odling i Balans visar hur ett konventionellt brukande kan ske på ett hållbart sätt. Men också ekologisk odling har stor betydelse som en spjutspets och för att tillmötesgå människors efterfrågan. Regeringens satsningar på ekologisk produktion omfattar i dag 500 miljoner för miljöersättningar och 125 miljoner för kompetensutveckling. Dessutom ligger under SLU:s forskningsanslag 7 miljoner kronor, Matlandet Sverige får 6 miljoner och Ekologiskt Forum 550 000 kronor. Formas får 12 miljoner, varav 500 000 går till biodynamiska forskningsinsatser. Detta, fru talman, var en liten exposé över insatser - ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv, en nyckelroll i Sveriges energiproduktion, hög etik, omtanke och ansvarstagande samt ett bidrag till global utveckling. De mål som jag inledningsvis läste upp får också avsluta det här inlägget då de insatser jag beskrivit bidrar till att uppfylla dessa mål. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och önskar god jul till alla som sitter i kammaren och till dem som sedan läser protokollet. (Applåder)

anf.276 Roger Tiefensee (C):

Fru talman! Ledamöter! Protokollsläsare! Vi debatterar utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel. Redan av namnet framgår att det är ett brett område. Ändå omfattar det inte allt som har betydelse för just areella näringars, landsbygdens och livsmedelsproduktionens utveckling. Låt oss ta infrastrukturens betydelse för en levande landsbygd. Möjligheten att transportera personer och varor över hela vårt land är helt avgörande för livskraft i hela landet. Det måste göras på ett hållbart och klimatsmart sätt. När det gäller möjligheten till digitala kommunikationer även på landsbygden är jag som centerpartist glad och stolt över den satsning som görs på bredband till byn, vilket regeringen gör i denna budget. 600 miljoner extra anslås till bredband för 2013-2014, varav 120 miljoner är medfinansiering via PTS och resten fördelas via landsbygdsprogrammet, som hanteras av det här utskottet. Snabba och tillförlitliga datakommunikationer är viktigt för människor och företag på landsbygden. Det är viktigt för att man ska kunna jobba på distans. Det blir klimatsmart och bidrar till färre transporter. Fru talman! Hela samhället och inte minst de areella näringarna står inför stora utmaningar. Vi har en växande befolkning i världen. År 2050 prognostiseras befolkningen uppgå till 9 miljarder. Det innebär att vi får större efterfrågan på såväl livsmedel som råvaror. De gröna näringarna har uppdraget att producera livsmedel, drivmedel och råvaror som är biobaserade. Därmed blir ett av de viktigaste förslagen i budgeten en utredning om de gröna näringarnas konkurrenskraft, hinder och möjligheter för en framtida livskraftig primärproduktion. Det har under lång tid talats om och funnits önskemål om en livsmedelsstrategi. Nu får vi en utredning om det. Jag skulle gärna se att vi hade en parlamentarisk referensgrupp eller något liknande för att kunna koppla det framtida utredningsarbetet till riksdagen. Man kunde gärna ha en konkurrenskraftsutredning och då sätta livsmedelproduktionen in i dess samhälleliga perspektiv. Som jag sade ökar världens befolkning. Livsmedelsproduktionen behöver öka. Vi är långt ifrån självförsörjande på livsmedel i Sverige. Vi ska förstås vara en del av en öppen ekonomi, men vi är sårbara om vi i stor utsträckning är beroende av import i en värld som går mot en ökande befolkning och en ökande efterfrågan på livsmedel. Vi behöver göra livsmedelsproduktionen fossiloberoende som en del i visionen att vi 2050 ska vara nettoneutrala när det gäller utsläpp av växthusgaser. Vi behöver öka livsmedelproduktionen utan att det sker på bekostnad av de mark- och vattensystem som produktionen är beroende av. Därför är det intressant att se vad som redan har gjorts. Det finns olika initiativ som Greppa Näringen och annat som gjorts och görs på frivillig väg och med rådgivning av både staten och egna organisationer inom de gröna näringarna. De har betytt oerhört mycket. Vi har nu näringsläckage som ligger på 1950-talsnivån. Problemet är att det inte minst i Östersjön finns en mycket hög bakgrundsbelastning, alltså de gamla synderna, vilket bidrar till att vi under varma somrar fortfarande har algblomning och annat. Icke desto mindre behöver vi sluta kretsloppen av näringsämnen eftersom det handlar om behovet av fossila bränslen. Förhoppningsvis kan vi gå över till att använda biodrivmedel för att binda luftens kväve, men fosfor är en ändlig resurs. Det har talats om peak oil. Lika relevant är att tala om "peak fosfor". I det perspektivet, fru talman, blir det höjda anslaget till Livsmedelsverket för att minska matsvinnet inte bara en fråga om att minska matsvinnet utan lika mycket en fråga om att sluta kretsloppen. Det handlar inte bara om att få ökad klimatnytta i livsmedelskedjan. Sluter man kretsloppen, får man fokus på matsvinnet till exempel genom att sortera ut matavfall, blir det tydligt för hushållen att man kanske hanterar maten på ett felaktigt sätt. Man minskar matsvinnet, och vi kan göra både biogas och biogödsel av det matavfall som ändå uppstår. På samma sätt ger det ökade anslaget på 280 miljoner för biogasproduktion, innovativ biogasproduktion, som regeringen har i sin budget, möjlighet både att sluta kretsloppen och skapa förnybara drivmedel. Samtidigt skapar det nya affärsmöjligheter för de gröna näringarna. Fru talman! Vi har en oroväckande trend att svensk livsmedelsproduktion minskar. Det beror till stor del på minskande lönsamhet. Här har tidigare nämnts att det förra året var mycket fokus på grisnäringen. Nu gäller det mjölknäringen. Mjölkbönderna har en svår situation. Vi behöver därför vända trenden och använda de resurser som står oss till buds. Jag ser utredningen om hinder och möjligheter för primärproduktionen som ett sådant verktyg som är väldigt, väldigt viktigt att använda. Ett annat verktyg är EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Vi går nu in i en ny budgetperiod, och vi vet att vi kommer att få en reformering. Då är det viktigt att den formas så att det blir enklare regler och likvärdiga konkurrensvillkor samt att vi gynnar aktiva brukare. Passivt brukande gynnar inte vare sig livsmedelsproduktionen eller livskraftiga företag. Därutöver behöver vi kunna ge ersättning för miljönyttor som marknaden inte betalar för. Det tror jag är ett av de viktigaste argumenten för medborgare. Om man som lantbrukare vet att man binder kol i marken eller skapar biologisk mångfald men inte får betalt för det via marknaden då är det relevant och riktigt att man kan få betalt via EU:s miljöstödsprogram. En annan viktig sak är att skapa förutsättningar för att den offentliga upphandlingen ska kunna ställa miljö- och djurskyddskrav, vilket också kan bidra till svensk livsmedelsproduktion. Där ser vi tydligt att de pengar som regeringen avsatt till Miljöstyrningsrådet nu börjar ge effekt i så måtto att kommuner kan ställa kloka, icke-diskriminerande miljö- och djurskyddskrav och på det sättet både få bättre kvalitet och gynna svensk produktion. Man får inte säga att det ska vara svenska regler, men man kan ställa kraven på ett sådant icke-diskriminerande sätt att det ändå blir utfallet. Här är det viktigt att understryka att den offentliga maten är ett av de prioriterade områdena i Matlandet Sverige. Det har vi stött, och fortsätter att stödja, inte minst genom att ge resurser till Miljöstyrningsrådet. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. Avslutningsvis vill jag önska talmannen och kammarens ledamöter god jul och gott nytt år. (Applåder)

anf.277 Irene Oskarsson (KD):

Fru talman! Vi rusar igenom betänkandena i kväll. Jag vill uppehålla mig vid ett par punkter. Värden för världen, det är inte så enkelt att säga. Ett l kan göra stor skillnad. Det är så att man får ta av sig och putsa glasögonen för att se skillnaden. Det kan vara en bra beskrivning på att det faktiskt är så att vi måste se att vi gör skillnad. Svensk landsbygd och svenskt jordbruk gör skillnad, som förebild och som föregångare med oerhörd kompetens och hög kunskapsnivå, med en hållbar produktion och en samverkan på olika sätt. Det är oerhört glädjande att se att den budget som nu ligger som förslag tar fasta på detta. Vi har tidigare från sverigedemokratiskt håll hört om en syn på den gemensamma EU-politiken som jag blir smått chockerad över. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi jobbar i ett större perspektiv med de här frågorna. Det är viktigt att Sverige driver på att villkor för produktion ska vara likartade, åtminstone i Europa, för att vi ska kunna vara med på lika villkor. Vi har dock med rätta ställt krav på djurskydd här hemma till exempel. Det ska vi fortsätta att göra, men vi ska också se till att höja nivån internationellt. Vi ska se till att fortsätta på det goda spår som vi har följt när det gäller att få djurtransporter att förändras. Jag förstår inte oppositionens borttagande av det som är ett stöd för att bedriva småskalig slakt. Det här är en av de få noll-komma-någonting eller vad det nu är som skiljer i våra budgetförslag. Det är faktiskt en linje i ett djurskyddsarbete att se till att kunna ha små slakterier som är nära djurproducenternas gårdar, där det här kan ske på ett bra sätt. Jag förstår inte riktigt att man plockar bort den delen när näringen själv säger att det här är någonting som man är glad åt, och man är positiv till att det också kan bedrivas i småskalig verksamhet. Fru talman! Lite rapsodiskt, men det är någonting som det är centralt att vi jobbar med, vill jag beröra matsvinnet. Vi slänger någonstans mellan 45 och 60 kilo om året per person i det här landet. Det är inte klokt. Det är saker som kan användas. Här behöver vi fortsätta med tydliga mål. Miljömålsberedningen har lagt fram förslag. Regeringen har antagit några av dem som sina. Jag tror att vi ska fortsätta med den inriktningen och med att bli tydliga med att det här ska ned. Matsvinnet ska minska. Det är inte bara så att det svinn som görs ska användas på ett bra sätt. Som jag har sagt förut någon gång, fru talman, ska vi lära oss använda näsan och ögonen igen, det vill säga putsa glasögonen så att vi ser vad det är som går att bruka ett tag till. Roger Tiefensee var inne på ett område som också är viktigt, nämligen att se att vi i den gemensamma jordbrukspolitiken har satsat resurser på att göra miljöinvesteringar, miljösatsningar. Där är lantbrukarna i Sverige de företagare som möjliggör ett gott ansvarstagande när det gäller miljöarbetet. Det är oerhört centralt att vi fortsätter på det inslagna spåret. Det är oerhört viktigt att vi också ser att det finns andra områden som tangerar detta. Många har kommit fram i den budgetdebatt som var före vår, men inte så många har berört det som jag tror är minst lika väsentligt för landsbygdens företagare - jordbrukare eller inte - och det är bredbandssatsningar. Det är oerhört glädjande att se att de resurser som föreligger med budgeten för året ger ytterligare investeringsmöjligheter som kan växlas upp med resurser från EU och på andra sätt, inte minst med eget ideellt arbete från landsbygdens boende som är vana att göra saker själva och som har fått vara vana att klara sig själva. I det här arbetet visar de återigen på den energi och kreativitet som finns. Nästa steg som behöver tas är att vi blir tydliga i hur de här näten framgent ska skötas, underhållas och driftas så att vi ger stöd till de projekt som finns för att ge föreningarna ett gemensamt nationellt agerande för att det ska vara hållbart ur ett framtidsperspektiv. Fru talman! Det finns ett område som jag med glädje leder i utskottet. Det sade jag vid förra debatten. Jag säger det med ännu mer glädje nu, nämligen uppföljning och utvärdering. Vi har tillsammans med näringsutskottet gjort en uppföljning av två delar av landsbygdsprogrammet. Vi tyckte gemensamt i utskotten att den uppföljning på tusen sidor som gjordes utifrån halvtidsvärderingen inte räckte, som någon sade. Nej, den gjorde nog inte riktigt det, därför att vi ser att det finns andra parametrar som också är viktiga. Att stärka självkänsla och självförtroende kan ge mycket mer ringar på vattnet än man tror, liksom att titta på vad det är som är viktigt för företagare, för mikroföretag som vi säger. Det mikroföretaget kanske är embryot till ett nytt Ikea, vem vet. Därför är det oerhört centralt att titta på detta och oerhört glädjande att denna rapport har kommit till. Utskotten ska gemensamt fortsätta lite grann in på det nya året med en uppföljning på detta. Jag rekommenderar den rapporten som god och nyttig helgläsning. Med det, fru talman, vill jag önska alla en god jul och ett gott nytt år. Och som sagt rapporten om landsbygdens frågor kan ligga på nattduksbordet under julhelgen. (Applåder)