anf.1 Helena Leander (MP):
Fru talman! Om man som politiker vill vinna röster kan det vara en smart strategi att prioritera grupper som har rösträtt. Djuren är tyvärr inte en sådan grupp, vilket innebär att de, tråkigt nog för dem, ofta blir bortprioriterade. Det märker man inte minst med den här regeringen.
Det första den här regeringen gjorde när man kom till makten var att lägga ned Djurskyddsmyndigheten i stället för att lägga ned minkfarmerna, som det fanns ett förslag om. Det var en dubbel förlust för djuren, helt enkelt. Sedan hände det inte så mycket mer.
När det blev lite tröttsamt att gång på gång säga nej till alla förslag som kom om att stärka djurens välfärd, då kom regeringen på idén att tillsätta en utredning om djurskyddslagen. Det är väl i sig en bra idé, men det innebar också att man under flera års tid kunde vifta bort alla krav på stärkt djurvälfärd genom att hänvisa först till att utredningen pågick och sedan till att den skulle behandlas i Regeringskansliet.
Men till slut kommer man till en punkt då det blir lite konstigt att fortsätta att hänvisa till utredningen för att slippa agera. Nu har det gått ett och ett halvt år sedan utredningen kom, och nu har den här punkten faktiskt kommit. Nu vill vi se handling för djuren.
Jag ska inte sticka under stol med att vissa av förslagen från utredningen kräver väldigt noggranna överväganden innan man går vidare, om man alls går vidare med dem. Jag tänker särskilt på förslaget om att ändra djurskyddslagstiftningens struktur så att politikerna slår fast målen i lite mer allmänna ordalag och mer av de mer detaljerade kraven flyttas ned till Jordbruksverket, så att de avgör vad det innebär i praktiken.
Så är det till stor del redan i dag. Vi politiker har slagit fast att djur ska ha rätt att bete sig naturligt och skyddas mot onödigt lidande. Men när Jordbruksverket sedan ska tolka vad det konkret betyder för olika former av djurhållning, då tittar man också på sitt andra uppdrag, att främja näringen, och plötsligt kan man tillåta djurhållning där djuren inte alls har förutsättningar att bete sig naturligt.
Det gäller till exempel minkfarmning, där minkar, som i det fria rör sig över stora ytor både i vatten och på land, ska hållas i små gallerburar inte mycket större än en uppslagen kvällstidning. I den torftiga miljön utvecklar många minkar - i vissa studier så många som 70 procent - olika former av beteendestörningar som ett tecken på hur dåligt de mår. Trots det säger Jordbruksverkets tjänstemän att de inte kan ta fram regler som innebär att näringen måste lägga ned, utan det är i så fall en politisk fråga.
Att lägga ned ännu mer av den makten på myndighetsnivå skulle förstärka den här situationen ytterligare, där tjänstemännen inte känner att de har sin ministers stöd för att genomföra beslut som på allvar skulle ge djuren den välfärd som de har rätt till enligt djurskyddslagen, samtidigt som landsbygdsministern kan stå och vara nöjd och säga "Jodå, djur ska behandlas väl. Så står det i djurskyddslagen, och så är det" trots att det inte alls ser ut så.
För den som vill slippa undan ansvar för hur djuren behandlas är detta ett utmärkt förslag. Men för oss som vill något annat, som vill att djurskyddslagens fina ord ska märkas också ute i djurens verklighet, är det inte ett bra förslag. Jag vill snarare se ett större politiskt ansvar där vi tar fram de lagändringar som krävs för att djurhållningen ska leva upp till djurskyddslagens krav, och då får de verksamheter som inte kan anpassa sig lägga ned, typ minknäringen.
Med det sagt vill jag också säga att det finns en massa bra saker i förslagen från Djurskyddslagsutredningen. Det är en massa förslag som inte innebär att man måste göra om djurskyddslagens struktur, utan som går att genomföra bara genom att ändra i den lag som vi har i dag. Det finns ingen anledning att dra de förslagen i långbänk.
Det handlar till exempel om hur man komma till rätta med problemet med hemlösa katter genom krav på märkning och registrering. Det handlar om att fasa ut uppbindning av kor till förmån för lösdrift, att sjölejon och elefanter ska slippa kuska runt på cirkus i en djurmiljö som aldrig kan bli bra för dem eller att förbjuda spödrivning av hästar, bara för att ta några exempel i en tjock utredning.
Ingenting av detta har regeringen lyckats komma till skott med, trots att förslagen alltså kom 2011 och trots att man inte behöver göra någon stor förändring av hela djurskyddslagen för att kunna genomföra dessa konkreta åtgärder för att förbättra för djuren. Det går inte att förklara på något annat sätt än att den här regeringen inte prioriterar djurens välfärd. När det gällde att försämra för djuren, som när man lade ned Djurskyddsmyndigheten, var man supersnabb. Men nu, när det handlar om att förbättra för djuren, händer ingenting.
Från Miljöpartiets sida lade vi en stor djurskyddsmotion i början av mandatperioden. Men det här riksdagsåret var vi helt förvissade om att det skulle komma en djurskyddsproposition som vi kunde svara på sedan, så nu har vi bara plockat upp några småsaker som - handen på hjärtat - inte är de stora, centrala frågorna i djurskyddsdebatten, som delfinarier. Men eftersom de ändå finns med ska de få en seriös behandling.
Ett delfinarium har dåliga förutsättningar för att erbjuda en god djurvälfärd. Den begränsade ytan ger delfinerna små möjligheter att uttrycka sitt naturliga beteende. I det fria brukar delfiner dyka hundratals meter och röra sig över stora områden varje dag. Det kan de såklart inte göra i en bassäng. Den kala och sterila bassängmiljön leder till understimulans som orsakar stor stress. Den stressen kan dessutom förstärkas av störande ljud från publik och musik. Dessutom har vi den störning som det medför för djurens ekolokalisering att de lever i en bassäng.
Ett antal länder, som Chile, Costa Rica, Storbritannien och Brasilien, har dragit slutsatsen att delfinarier inte är förenliga med en god djurvälfärd och helt enkelt förbjudit dem och i vissa fall rent av all djurhållning som innebär att man håller valdjur i fångenskap. Om Sverige menar allvar med djurskyddslagens ord om att djur ska skyddas mot onödigt lidande och ges rätt att bete sig naturligt bör vi ta konsekvenserna av det, oavsett om det handlar om minkfarmer, delfinarier eller någon annan verksamhet.
Därför yrkar jag bifall till reservation 3.
Just att se till att djurskyddslagens krav får genomslag ute i djurens verklighet ser jag som en av de absolut största utmaningarna på djurskyddsområdet i dag. De förslag som vi har fått från Djurskyddslagsutredningen skulle inte innebära någon total revolution av djurhållningen. Men de skulle åtminstone innebära många viktiga steg i rätt riktning för att de fina orden ska bli något mer än just fina ord. Hur länge ska vi behöva vänta innan regeringen kommer till skott? Eller rättare sagt: Hur länge ska djuren behöva vänta?
(Applåder)
anf.2 Jens Holm (V):
Fru talman! Inom den svenska livsmedelsindustrin är det ungefär 78 miljoner kycklingar som föds upp och slaktas varje år bara i Sverige. Även 7 miljoner hönor, 2,6 miljoner grisar, 500 000 kalkoner och ungefär 450 000 nötkreatur slaktas varje år inom den svenska livsmedelsindustrin. Summerar vi alla dessa siffror får vi ett antal som är ungefär tio gånger så stort som antalet människor i Sverige. Det är helt enkelt otroligt många djur som föds upp och slaktas i Sverige varje år.
I vår djurskyddslag står det att djur ska hållas väl och ges möjlighet till ett naturligt beteende. Men efterlever vi djurskyddslagen? Stämmer det här verkligen i praktiken? Jag tycker att det är högst relevanta frågor att ställa sig.
2,6 miljoner grisar slaktas som sagt i Sverige varje år. Ungefär 99 procent av grisarna står inomhus på ett betonggolv. De rör sig i stimulansfattiga miljöer. De får ibland magsår. De biter på varandras svansar. Detta är helt enkelt beteenden som djur utövar när de är uttråkade. De får så kallade stereotypa beteenden. Griskultingarna kastreras. Man skär upp deras testiklar om det är hanar, helt utan bedövning. Efter ett halvår skickas grisarna till slakt.
De 78 miljoner kycklingarna föds visserligen upp i stora hangarer, skulle man kunna kalla det, men det är tiotusentals kycklingar inom samma yta. Det är ungefär 25 kycklingar per kvadratmeter inom uppfödningen i Sverige. Man föder upp djuren så fort att många av kycklingarna får benbrott. De bryter benen därför att de växer så fort. De ska uppnå slaktvikt inom ungefär fyra fem veckor. Sedan skickas de till slakt.
Vad gäller nötkreaturen kan vi ta de svenska mjölkkorna, som är några hundra tusen. Jag tror att vi alla ser dem på sommaren, och vi tycker att det ser idylliskt ut när de går utomhus och betar under två, tre eller kanske till och med fyra månader om året. Men under resten av tiden står mjölkkorna inomhus, och då står de ofta fastbundna vid en båspall och kan enligt mig inte bete sig särskilt naturligt.
Nu har jag inte ens nämnt den största skandalen inom den svenska djuruppfödningen, nämligen pälsindustrin. Drygt en miljon minkar står inklämda i minimala nätburar och kan inte utöva det beteende som borde vara naturligt för en mink, nämligen att röra sig över stora ytor, dyka ned i vatten, simma lite grann, söka föda och så vidare.
Hur kommer det sig då att vi har den här storskaliga industriella uppfödningen av djur i Sverige? Jo, vi äter mer kött än någonsin i Sverige. Köttkonsumtionen har ökat med nästan 50 procent sedan 1990. Nu äter vi ungefär 85 kilo kött per person och år i Sverige. Ska vi ha så här stora volymer blir det väldigt många djur, och då kan man bara föda upp djuren på ett sätt, nämligen i fabriker.
Jag hade stora förhoppningar på utredningen om en ny djurskyddslag, och det förslag som kom var också väldigt intressant. Det var ungefär 1 000 sidor text med analyser, beskrivningar och konkreta förslag på hur vi ska kunna göra det bättre för djuren i Sverige. De här konkreta förslagen kom från utredaren i november 2011, för drygt ett och ett halvt år sedan. Gången är sådan att det är ministern och regeringen som får förslagen; regeringen får i uppdrag att göra någonting av dem. Ansvarig minister, landsbygdsminister Eskil Erlandsson, har alltså haft förslagen i över ett och ett halvt år, och han har inte gjort någonting.
Vänsterpartiet har många konkreta förslag på hur vi kan göra det bättre för djuren. En del av de förslagen togs upp i utredningen om en ny djurskyddslag. En del andra saker hade vi tänkt lyfta fram då regeringen skulle lägga fram ett förslag till ny djurskyddslag. Några konkreta saker är att verkligen säkerställa att det naturliga beteendet gäller för alla djur, att förbjuda pälsindustrin, att få en handlingsplan för att minimera antalet djur i djurförsök, att minska köttkonsumtionen, att kraftigt öka djurskyddskontrollerna, att införa en djuretisk ombudsman och att se till att även de vilda djuren omfattas av djurskyddslagen. Allt detta är konkreta saker som vi hade hoppats på att vi skulle kunna diskutera och debattera med ansvarig minister i samband med ett förslag till en ny djurskyddslag. Men nu har vi gått och väntat i över ett och ett halvt år, och vi kan konstatera att det är ett och ett halvt år då djuren varit de stora förlorarna. Regeringen agerar inte för djuren.
Som Helena Leander sade kan man konstatera att det inte finns särskilt många reservationer i detta betänkande, inte särskilt många alternativa förslag, just för att vi inte har fått något förslag till ny djurskyddslag, som vi gått och väntat på. Men jag vill här och nu passa på att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nr 1 om att inkludera de vilda djuren i djurskyddslagen.
Jag skulle vilja kommentera Miljöpartiets reservation nr 3 om att förbjuda delfinarier. Vi i Vänsterpartiet har stor sympati för detta förslag och delar mycket av Miljöpartiets kritik mot hur det ser ut på delfinarier. Men vi ser den här frågan som en del av en större fråga, nämligen hur vi ser på djurparker och hur vi över lag ser på djur i fångenskap. Då kommer jag åter tillbaka till översynen av den nya djurskyddslagen. Vi hoppas kunna återkomma till frågan om delfinarier då vi tar ett stort omtag om hela djurskyddslagen.
(Applåder)
anf.3 Sara Karlsson (S):
Fru talman! Vi debatterar nu politikområdet djurskydd. Det är med ett visst vemod jag gör det i dag. Detta är viktiga frågor. Man brukar ibland säga ungefär att man kan mäta ett samhälles anständighet i hur väl de svaga i samhället behandlas. Även om det inte är samma sak med djur tycker jag att också djurskyddet kan utgöra ett bra riktmärke för ett samhälles anständighet.
Jag hade hoppats och faktiskt trott att vi under detta riksdagsår skulle ta viktiga steg för ett förbättrat djurskydd. Detta är mitt tredje år i miljö- och jordbruksutskottet och tredje årets djurskyddsdebatt. Och allt står frustrerande stilla. Det saknas inte behov, och det saknas inte förslag. Ändå händer i princip ingenting.
Under de här tre åren har jag och mina kolleger i utskottsgruppen lagt fram förslag, liksom andra partikamrater. Kolleger från andra partier har också lagt fram förslag, en del som vi har ställt oss bakom, andra inte. Alla har de besvarats på i princip samma sätt: Vi ska inte föregripa Djurskyddslagsutredningen. Motion efter motion har avslagits med hänvisning till denna utredning. Och visst kan det finnas en viss rimlighet i det, åtminstone vad gäller de frågor som utredningen tittade särskilt på. Men då måste det också hända något.
Fru talman! Låt mig göra en kort resumé över den borgerliga regeringens djurskyddspolitik hittills.
En av de första saker som den borgerliga regeringen gjorde när den kom till makten 2006 var att lägga ned den unika svenska Djurskyddsmyndigheten. Den var visserligen inget under av perfektion, men detta var ändå en tydlig signal om regeringens ambition i djurskyddsarbetet.
Man drog också tillbaka den proposition om förbättrade levnadsförhållanden för minkar som den socialdemokratiska regeringen tidigare hade lagt fram.
Man har omorganiserat djurskyddstillsynen, vilket gjorde att antalet kontroller störtdök. Det håller nu på att återhämta sig.
På plussidan kan sägas att man har tillfört resurser för att grisbönder ska kunna utbilda sig för att kunna utföra bedövning innan kastrering. Men ärligt talat är det inte så mycket mer än det som kan tillföras plussidan. Det skulle vara utredningen som jag nämnde nyss och som har nämnts av kolleger tidigare. Den har varit central för hela djurskyddsdebatten de senaste åren. Direktiven slog fast att förslaget skulle syfta till att minst bibehålla dagens nivå på det svenska djurskyddet. Det är positivt även om ribban skulle kunna läggas högre än så. Och, som sagt, det måste också hända något.
Utredningen blev klar i november 2011. Det är en omfattande utredning som handlar både om djurskyddslagens struktur och utformning och om enskilda delar som behöver förändras och förstärkas. Vi har väntat. När riksdagen öppnade i höstas var vi säkra på att det skulle komma en proposition om förändringar i djurskyddslagen. Som tidigare sagts av kolleger är det också därför som det här betänkandet är så magert som det är i dag. Det beskriver vi också i det särskilda yttrande som vi har lämnat tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Vi väntar fortfarande.
Ingen proposition har lagts fram trots att det var aviserat i propositionslistan. Det har inte kommit något besked om när vi kan vänta oss en proposition. Skälet är, enligt regeringen, att utredningen och förslagen är så omfattande att de tar lång tid att bereda. Det kan jag förstå och respektera, men det är ett argument mot att hänvisa alla frågor som lyfts upp under de här åren till det pågående utrednings- och beredningsarbetet.
Jag tycker också att man kan göra en jämförelse med förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen. Den 20 december samma år som regeringen tillträdde klubbades beslutet i kammaren. Där tog regeringspartierna inte ens tre månader på sig för det beslut som har gett dramatiska konsekvenser för många människor. Det visar att förändringar inte alls behöver ta så lång tid. Det visar också att det här inte är en prioriterad fråga för regeringen.
Samtidigt har regeringen också sagt att det finns saker i utredningen som inte rör de stora strukturella bitarna och som kan lyftas ut och fattas beslut om. Det hade varit bra eftersom flera av de sakerna är angelägna, och jag är inte övertygad om att de strukturella förändringar som föreslås är den väg vi borde gå, av samma skäl som Helena Leander angav tidigare. Men inte heller något sådant förslag har lagts på riksdagens bord. Det är svagt.
Fru talman! Jag vill ta upp några saker som vi ser som exempel på konkreta förslag som skulle kunna lyftas fram och beslutas om.
Till att börja med föreslås en definition av begreppet naturligt beteende i 4 § i den nuvarande djurskyddslagen, vilket är en mycket viktig princip för den svenska djurskyddslagen som ger uttryck för de värderingar som vi menar ska styra. Paragrafen slår fast att djur har rätt till sitt naturliga beteende, men det är omdiskuterat vad det egentligen innebär.
I utredningens förslag finns ett förtydligande om att det ska tolkas så att djuren ska kunna utföra handlingar som de är starkt motiverade till. Ett sådant förtydligande skulle ge en tydlig signal om vad det är vi som lagstiftare menar och i praktiken göra stor skillnad för många djur. Ett viktigt exempel, som också nämnts i debatten, är de minkar som föds upp för sin päls. Det är rovdjur som hålls på ett sätt som förhindrar dem att utföra beteenden som de är starkt motiverade till, som att jaga och simma.
Ett annat exempel är förslaget om märkning och registrering av katter. Det ligger i linje med utredningens uttalade syfte att stärka ägaransvaret. I dag rymmer många katter, och många katter överges. De blir förvildade. Många katter fryser ihjäl och svälter ihjäl om vintern. Det innebär ett stort lidande för många djur. Det kan också utgöra en sanitär olägenhet och innebära stora kostnader för samhället. Vi har diskuterat den här frågan i flera år, och utredningen har lämnat ett förslag. Det är bara att agera.
Utredningen föreslår också att en plan tas fram för att komma bort ifrån att mjölkkor hålls uppbundna. Många kor i Sverige lever fortfarande så bortsett från de veckor de är ute på bete. Jag hoppas att vi alla här är överens om att det är viktigt att komma bort från det och att en plan för det tas fram. Låt oss då göra det.
Ytterligare ett exempel är utredningens förslag på förbud att ha elefanter och sjölejon på cirkus. Vi socialdemokrater vill i och för sig gå längre än så och införa ett generellt förbud mot djur på cirkusar eftersom vi menar att det står i strid med djurskyddslagens krav på rätt till naturligt beteende, men allt som går i rätt riktning uppmuntras.
Vidare finns också förslag på förbud mot tidelag, som riksdagen sedan tidigare är överens om, regler kring avel och förslag på en sekretessbrytande regel i hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen.
Alla de här sakerna behöver inte vara så svåra och ta så lång tid, och de skulle göra skillnad för djuren. Jag hoppas att vi så snart som möjligt kommer att ta de här stegen, och förhoppningsvis ännu större steg. Vad är det vi väntar på? Låt oss inte göra det här till åtta förlorade år för djurskyddsarbetet.
(Applåder)
anf.4 Åsa Coenraads (M):
Fru talman! I dag ska vi debattera betänkande 19 från miljö- och jordbruksutskottet. Det behandlar 41 motionsyrkanden från den allmänna motionsperioden 2012 som rör djurskyddsfrågor med mera.
Jag tänker hålla mig ganska kort i dag av den anledningen att det här betänkandet är ganska kort. Det innehåller inte så många nyheter. Det är samma ärenden som vi har behandlat under tidigare år här i kammaren. Det var min och mina kollegers förhoppning att vi skulle debattera den nya djurskyddslagen under våren, men av olika anledningar gör vi inte det i dag. Vi har ingen proposition på bordet, och vi väntar alla på den med spänning.
Det har skett ett gediget utredningsarbete. Det har kommit in fantastiskt många bra remissvar på utredningen, och det tar tid att behandla dem.
Det finns inte heller någon anledning att skynda fram en proposition bara för sakens skull. Regeringen tar ansvar för de propositioner som läggs på riksdagens bord, och det är bättre med ett genomarbetat och brett förankrat lagförslag än ett förslag som måste omarbetas om några år.
Djurskydd är en viktig fråga, och den är prioriterad både för Moderaterna och för Alliansen. Vår utgångspunkt är att alla djur ska må bra, och möjligheterna för djuren att bete sig naturligt är viktiga. För att djur ska kunna bete sig naturligt och leva utifrån sina egna förutsättningar krävs det att den miljö som djuren vistas i är reglerad på bästa möjliga sätt.
Sedan 2009 är det länsstyrelsernas ansvar att upprätthålla det regelverk som finns kring djurskydd och kontrollera att det efterlevs. Regeringen valde att lägga ned Djurskyddsmyndigheten och i stället lägga över ansvaret på länsstyrelserna och kompetensen på Jordbruksverket för att öka rättssäkerheten och kontinuiteten i kontrollerna. Vi anser att fler ska ta ansvar för djurskyddet.
I dag är djurskyddskontrollerna mer träffsäkra och dessutom likvärdiga över hela landet. För att ytterligare förstärka djurskyddsarbetet ökade regeringen anslagen till länsstyrelserna med 225 miljoner kronor. Tanken är att den här satsningen ska fortsätta fram till 2015. Även Jordbruksverkets tillskott på 5 miljoner kronor för samordning och effektivisering av djurskyddet fortsätter under samma period.
Fru talman! Den svenska viltrikedomen är en ovärderlig tillgång för vårt land. Vi moderater tycker att det är viktigt med en balanserad och ansvarsfull jakt som en del av vår viltförvaltning och för att upprätthålla den biologiska mångfalden och ett fungerande och stabilt ekosystem.
I Sverige har jakten en lång tradition som vi moderater gärna vill värna om. Den är en viktig fritidssysselsättning för stora delar av vår befolkning, och den bidrar till både friluftsupplevelser och friskvård för många människor. Den skapar dessutom en ökad förståelse för det biologiska samspelet i ett ekosystem som vi delar med andra arter i naturen. Den ger oss också möjligheten att äta ekologiskt, djurvänligt och klimatsmart.
Självklart måste all jakt ske under noggrant kontrollerade former. Med rätten att jaga följer även skyldigheten att bedriva viltvård och respektera viltet. I Sverige ställer vi stora krav på eget ansvar, men vi har även ett välutvecklat system av regler och lagar som ska se till att jakten bedrivs etiskt och korrekt och anpassas efter tillgången på vilt. Att regeringens jaktpolitik fungerar syns tydligt på det viltbestånd som Sverige har. Vi har en positiv utveckling som fortsätter.
Samtidigt måste vi vårda den svenska skogen. Den är en ovärderlig och unik tillgång för vårt land, och vi motverkar skador på skogen och växande grödor genom en ansvarsfull viltförvaltning. En hållbar, ansvarsfull och etisk jakt handlar om att skapa en balans mellan viltstammarnas storlek och den påverkan de har på miljön och de människor som lever där.
Fru talman! För Moderaterna är djurskyddet en prioriterad fråga även utanför Sverige. Vår ståndpunkt är att djurskyddsnivån inom EU måste höjas. Vi tycker att Sverige aktivt ska arbeta för att EU:s djurskyddslagstiftning höjs och att övriga länder höjer sina nivåer för djurskydd till att ligga lika högt som vår.
Vi tycker att ett förenklat EU-regelverk för djurskydd skulle kunna påverka djurskyddet i positiv riktning, men bara förutsatt att lägstanivån för djurskyddet inom EU höjs. Det är dessutom viktigt att lagstiftningen utgör en miniminivå så att de medlemsstater som vill göra mer ska kunna göra det.
För att uppnå en sund och värdig djurhållning inom EU måste vi arbeta gränsöverskridande. Vi moderater ser därför gärna ett ökat samarbete mellan länderna. Hittills har det gjorts flera viktiga framsteg för djurskyddet inom EU. Kommissionen antog till exempel en EU-strategi för djurskydd och djurs välbefinnande. Strategin tar bland annat upp inrättandet av ett europeiskt centrum för djurskydd. Sverige gjorde stora ansträngningar i arbetet med rådets slutsatser om djurskydd och djurs välbefinnande för att betona vikten av ett fortsatt djurskyddsarbete inom unionen. Nu arbetar regeringen aktivt för att detta centrum ska förläggas till Sverige.
Att vi inte har en ny djurskyddsproposition på bordet att diskutera är synd. Men att oppositionen ser detta som en ursäkt för att kritisera regeringen för att ingenting görs är också synd, och beskrivningen är felaktig. Man anklagar regeringen för att inte göra detta tillräckligt fort. Men lagstiftningsprocesser ska få ta tid och vara noggrant övervägda. Det finns ingenting att vinna på att skynda fram en lagstiftning som inte är tillräckligt genomarbetad för att sedan finna att det saknas aspekter eller att arbetet behöver göras om.
Oppositionen menar att det finns många delar i djurskyddsutredningen som är fullt genomförbara i dag. Vi anser att det finns skäl att inte hasta fram beslut som senare kan behöva ändras och revideras. Tanken med den nya djurskyddslagstiftningen är att den ska ta ett helhetsgrepp om frågan för att anpassa, modernisera och effektivisera regelverket.
Vi ser djurskyddet som en oerhört viktig och prioriterad fråga, och vi delar därför regeringens inställning att översynen av djurskyddslagstiftningen borde göras grundligt och med eftertanke. Genom att noggrant gå igenom alla remissvar från de instanser som har svarat på utredningen och arbeta in dessa i den nya lagstiftningen kan vi göra en genomtänkt satsning för att förbättra skyddet och tillvaron för våra djur på längre sikt.
Med detta vill jag säga att vi ställer oss bakom utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.
(Applåder)
anf.5 Jens Holm (V):
Fru talman! Åsa Coenraads sade att djurskyddspolitiken är en prioriterad fråga för regeringen och för Moderaterna. Då undrar jag: Hur då? Är det någonting som ni har gjort, Åsa Coenraads, under de nu nästan sju år som ni har styrt är det att ni har försämrat för djuren hela tiden. Ni har dragit ned på resurserna för att hitta alternativ till djurförsök, ni lade ned Djurskyddsmyndigheten, ni håller pälsindustrin under armarna, ni skapade stort kaos när ni omorganiserade djurskyddskontrollerna så att det i dag bara görs hälften så många djurskyddskontroller som det gjordes tidigare och ni föreslår inga konkreta åtgärder när det gäller uppbindning av djur. Det här är bara några exempel från den ganska digra lista som man tyvärr kan göra när det gäller sveket från den här regeringen mot djuren.
Nu har vi väntat i ungefär ett och ett halvt år på att det ska komma ett förslag på en ny djurskyddslag. Jag vill fråga Åsa Coenraads: När kommer ett förslag? Det är era partier som sitter i regering. Jag vill inte att det ska bli så som Sara Karlsson från Socialdemokraterna sade här tidigare, att det ska bli åtta förlorade år för djuren på grund av ert styre.
Åsa Coenraads nämnde också det internationella djurskyddet och att det tydligen också är prioriterat. Reservation nr 2 i det här betänkandet - jag kan hålla med om att det är en begränsad fråga - handlar om att vi måste säkerställa att EU:s center för alternativa metoder för djurförsök, Ecvam, ska få mer resurser. Varför röstar ni i så fall inte för den reservationen, Åsa Coenraads?
anf.6 Åsa Coenraads (M):
Fru talman! Återigen säger Jens Holm att Alliansen inte prioriterar djuren. Jag tycker att det är en felaktig beskrivning av de år som alliansregeringen har haft makten i Sverige. Vi har gjort oerhört mycket för djuren. Ett steg var att flytta över djurskyddskontrollerna till länsstyrelserna från kommunerna. Vi såg att det var dåliga kontroller runt om i Sverige. Det fanns inte tillräcklig kompetens i många kommuner. Vi såg också att väldigt många kommuner runt om i Sverige över huvud taget inte hade några kontroller. Nu har vi kontroller över hela Sverige. Vi ser att den puckel av ärenden som fanns från början har börjat betas av. Kontrollerna är bättre och effektivare, och de flesta djurhållare är ganska positiva till den nya kontrollen. Vi får också signaler från länsstyrelserna om att reformen har varit bra.
Jag funderar på hur Vänsterpartiet ser på det hela. Tänker man ta bort länsstyrelsernas ansvar och de förbättringar som vi faktiskt har gjort för djuren och gå tillbaka till det system som vi alla såg inte var bra? Jag vill minnas att när vi debatterade det här för ett år sedan tyckte Jens Holm och hans kolleger att det faktiskt hade börjat bli lite bättre.
En prioriterad fråga för oss i Alliansen är ordning och reda och stabilitet i systemen. Djurskyddskontrollen är bara en av de saker som faktiskt har blivit mycket bättre för djuren.
Sedan har vi hela frågan om varför vi inte har en proposition på bordet. Jag tycker också att det är jättetråkigt att vi inte har det, och jag hade hoppats att vi skulle ha det. Propositionen som vi hoppas ska komma snart kommer att bli jättestor, och då är det viktigt att den är bra. Vi vill inte lägga fram förhastade förslag med dåliga alternativ.
anf.7 Jens Holm (V):
Fru talman! Låt oss börja med djurskyddskontrollerna. Vänsterpartiet tycker att det är bra att djurskyddskontrollansvaret ligger på länsstyrelserna, men vi motsätter oss några saker. En är att det i dag endast görs hälften så många djurskyddskontroller som innan ni gjorde er omorganisering. Under det senaste året tror jag att det har gjorts ungefär 14 000 djurskyddskontroller mot tidigare ungefär 24 000 kontroller om året. Det är alltså nästan bara hälften så många i dag som tidigare. Varför är det så? Jo, därför att det inte finns tillräckligt med resurser. Tidigare kunde man ta ut en kontrollavgift. Vid alla andra offentliga kontroller är det standard att man tar ut en avgift för den service man ger som myndighet när man kontrollerar. Men er regering, Åsa Coenraads, tog bort möjligheten att ta ut en sådan avgift, vilket underminerar djurskyddskontrollanternas möjlighet att åtminstone delvis få in resurser för sin viktiga verksamhet. Det är våra konkreta invändningar mot den stora omorganisering som ni gjorde, inte det faktum att ansvaret ligger på länsstyrelserna.
Sedan säger Åsa Coenraads att hon hoppas att det kommer en proposition om en ny djurskyddslag snart. Ja, det gör jag också, men skillnaden mellan mig och Åsa Coenraads är att Åsa Coenraads företräder regeringens största parti, som därmed också bör ha det största ansvaret för att vi inte får se ett förslag till en ny djurskyddslag. Då, Åsa Coenraads, tycker jag inte riktigt att det håller att säga att man hoppas att det snart kommer en proposition.
Vi vill ha konkreta förslag. Vi har väntat i över ett och ett halvt år. Vi vill inte vänta längre, och framför allt tror jag inte att djuren vill vänta längre på att få det åtminstone lite bättre.
anf.8 Åsa Coenraads (M):
Fru talman! Vänsterpartiets förslag till det mesta är fort och fel. Alliansregeringen arbetar inte utifrån det som sin grundtes, utan vi vill göra rätt, och vi vill göra bra saker.
När det gäller den nya djurskyddspropositionen har både Jens Holm och jag läst utredningen. Det är en jättestor utredning. Den är på över tusen sidor. Till skillnad från många andra utredningar som läggs fram har det dessutom varit en utredning där man gett de olika remissinstanserna tid att verkligen djupdyka i den för att kunna lämna så bra remissvar som möjligt. Till vår glädje har det kommit in oerhört många remissvar, fler än på kanske någon annan utredning som legat till grund för propositioner som departementet lagt fram.
Det är viktigt att vi nu försöker genomarbeta remissvaren så att vi får en så bra proposition som möjligt, en som vi alla kan känna oss trygga med. Vi vill ha det bästa för djuren på så lång sikt som möjligt. Vi ska bygga en stabilitet i det vi lagstiftar om i denna kammare. Då är principen fort och fel inte rätt metod.
Vad beträffar andelen djurskyddskontroller som görs har regeringen satsat på att få kvalitet i kontrollerna. Jag tycker att det är lite tråkigt att Vänsterpartiet hela tiden låter kvantiteten gå före kvaliteten. Hellre att vi har hälften så många djurskyddskontroller som är bra och att vi kan komma till rätta med de problem som finns än att ha det som tidigare där det gick fort och fel.
Det kommer att bli intressant att se om Vänsterpartiet kan landa i samma slutsatser som de andra oppositionspartierna, om de fyra har ett gemensamt förslag till hur det skulle kunna bli bättre för djuren. Just nu känns det som att det spretar lite grann inom oppositionen. Därför är Alliansen ett tryggt alternativ.
anf.9 Helena Leander (MP):
Fru talman! Vi hade en jaktdebatt för någon månad sedan, så de frågorna tänkte jag helt brutalt lämna därhän och i stället koncentrera mig på de djur som det här betänkandet handlar om - djuren i lantbruket, sällskapsdjuren, försöksdjuren, djurparksdjuren, alla de djur som omfattas av djurskyddslagen. Det är dem vi nu talar om.
Jens Holm hade en liten genomgång av hur det faktiskt ser ut i djurens verklighet. Han talade om djur som är så sönderavlade att de har ständig värk, djur som föds upp i karga och sterila miljöer som inte alls ger den stimulans som de behöver för att kunna bete sig naturligt utan tvärtom gör dem stressade, djur som inte har det skydd mot onödigt lidande som de enligt djurskyddslagen ska ha, djur som inte har den möjlighet att bete sig naturligt som de ska ha.
Jag talade i mitt anförande om minknäringen, men också inom livsmedelsproduktionen kan man se stora problem med hur djuren verkligen har det.
När Åsa Coenraads i allmänna ordalag talar om att djur ska ha det bra vill jag veta om Åsa Coenraads tycker att djuren har det bra i alla lägen i Sverige i dag eller om det finns problem som vi behöver göra någonting åt. Behöver vi göra mer för att de fina orden i djurskyddslagen ska bli verklighet? Jag tror att vi behöver göra en hel del, inte bara det som föreslås i Djurskyddslagsutredningen. Det kunde dock vara en början eftersom det finns en färdig utredning.
Jag har stor respekt för att saker och ting måste behandlas ordentligt. Jag deltog i går i en diskussion med företrädare från kommunernas avfallsbolag som undrade: Kommer aldrig avfallspropositionen? Utredningen kom i höstas. Nu får ni faktiskt skynda er på. Jag försökte då vara lite ödmjuk och säga att okej, det var i höstas, att det inte är så jättelänge sedan.
Djurskyddslagsutredningen kom förra hösten. Ni har haft ett och ett halvt år på er, Åsa Coenraads. Och som jag sade tidigare, när ni skulle lägga ned Djurskyddsmyndigheten, då gick det minsann undan. Ni var klara före årsskiftet, direkt efter att ni hade tagit över regeringsmakten. Varför går det så långsamt den här gången?
anf.10 Åsa Coenraads (M):
Fru talman! Den verklighetsbild som Helena Leander målar upp, och som tidigare talare också målat upp, om hur Djursverige ser ut och hur våra djur runt om i landet mår är en bild som jag inte riktigt delar. Jag upplever att vi har ett mycket gott djurskydd i Sverige, ett djurskydd som jag är stolt över att representera när jag reser runt i världen och talar om svensk politik, svenskt djurskydd och vad Alliansen gör.
Kontrollerna är den viktiga delen. Vi kan se att det finns brister på vissa ställen, men det beror ofta inte på djurhållningslagstiftningen utan på hur kontrollerna och uppföljningen går till. Där kan vi bli bättre. En del i det har varit att flytta obefintliga kontroller från kommunerna till länsstyrelserna. Vi har kommit till rätta med en hel del problem.
Som jag sade tidigare i debatten: Behandlar man djur dåligt och bryter mot den djurskyddslagstiftning som finns ska man inte ha några djur. Det är väldigt enkelt. Vi kan aldrig skylla en hel lagstiftning på att det finns några som bryter mot den.
För några veckor sedan hade vi en diskussion om svensk livsmedelsproduktion. Det är viktigt att man, när man diskuterar djurskydd, också har det i åtanke. Vi vill ha animalieproduktion i Sverige, och vi vill att den ska vara så bra som möjligt, men vi vill också ha svensk livsmedelsproduktion. Att höja djurskyddskraven så mycket att den svenska produktionen flyttar utomlands tror jag bara blir till det sämre vad gäller djuren.
anf.11 Helena Leander (MP):
Fru talman! Som Åsa Coenraads var inne på tror jag att det är riktigt att jobba inom EU för att gemensamt höja minimistandarden. Då kan vi även höja djurskyddsstandarden i Sverige. Men jag tycker inte att vi ska låta det bli en ursäkt för att inte göra någonting åt de djurskyddsproblem som finns hos oss. Jag ser djurskyddsproblem i Sverige. Självklart varierar det mycket. Det finns bra och dåliga uppfödare. Det finns de som helt uppenbart bryter mot de regler som finns. Det finns de som går långt utöver reglerna. Det varierar, men det finns djur som far illa, och det kan vi inte blunda för.
Att det skulle vara slapphet och djurskyddslagstiftningen som ska rädda svensk livsmedelsproduktion, det tror inte jag. Jag tror att många köper svenska produkter för att de tror att de är bättre. När sedan Djurrättsalliansen visar bilder på plågade kalkoner undrar man varför man ska köpa svenskt, om det är så det ser ut. Om man ska kunna säga att svenska produkter är bättre för djurens välfärd måste man verkligen också leva upp till det.
Vi har i dag lite av ett systemfel, skulle jag vilja säga. Den som bryter mot de uppenbara reglerna, såsom måtten för burar, stallar och bås, kan åka fast för det. Men om reglerna och måtten stämmer med djurskyddslagens krav, och man har en djurskyddslag som säger att djuren ska bete sig naturligt och samtidigt tillåter burhållning av minkar där djuren inte har en chans att bete sig naturligt, ja då kan man inte gå på de stackars minkfarmarna och säga att de bryter mot måttkraven, för det gör de inte.
Vi har alltså ett systemfel där de konkreta reglerna inte stämmer med de krav som vi från politiskt håll har satt upp när det gäller djurskyddet. Det behöver vi göra någonting åt. Där behöver vi från politiskt håll vara tydliga med att orden inte bara är en vacker täckmantel utan att vi menar allvar med dem och att de konkreta råden med mått och allt sådant som påverkar hur djuren har det ska följas. Vad tänker Åsa Coenraads göra åt det?
anf.12 Åsa Coenraads (M):
Fru talman! Jag håller med Helena om att EU-standarden är viktig. Vi behöver jobba gemensamt. Sverige är inte en liten isolerad ö på en annan planet, utan vi måste hitta gemensamma förhållningssätt och höja standarden runt om. Det är jätteviktigt, och det är bra att Miljöpartiet har den insikten.
När Helena Leander och Miljöpartiet diskuterar djurskyddsfrågor kommer de tillbaka till problemet med att enskilda djurhållare eller företagare bryter mot våra uppsatta lagar och regler. Det ska vara ordning och reda inom animalieproduktionen, bland djurhållarna, och bryter man mot reglerna ska man straffas för det. Bryter man mot regler som har med djur att göra, då ska man inte ha djur.
Helena Leander tar upp situationen med svenska livsmedel och de bilder vi har sett från kalkonuppfödning i södra Sverige. Där vet vi att det inte var lagstiftningen som var problemet utan att man har brutit mot lagstiftningen. Då är det där vi måste sätta in våra åtgärder.
Vi tar djurskyddsproblemen på största allvar. Ett av de största problemen har varit att man inte följt lagstiftningen. Det har vi försökt upprätthålla. Vi har flyttat kontrollerna från kommunerna till länsstyrelserna för att få tag i dem som bryter mot regelverket. Alliansen är en garant för ett gott djurskydd.
anf.13 Anita Brodén (FP):
Fru talman! Jag vill börja med att framföra att jag verkligen hade hoppats att den här debatten varit en propositionsdebatt, att vi haft regeringens djurskyddsproposition på bordet. Det är olyckligt att propositionen senarelagts.
Eva Erikssons utredning har på många sätt krattat manegen för en ny djurskyddslagstiftning. Det handlar om en ny djurskyddslag som ska vila på en tydlig etisk grund där en god djurvälfärd ska vara förhärskande. Den kan sammanfattningsvis beskrivas som att djuren såväl fysiskt som psykiskt ska må bra.
I förslaget ligger också en definition av naturligt beteende, och det är värdefullt att vi alla får ställa oss bakom det.
Fru talman! Vi kommer förhoppningsvis i närtid att få återkomma till denna debatt om den nya djurskyddslagen. Då kommer strukturfrågor, sekretessfrågor, frågor om tidelag, katter med mera att kunna behandlas.
Fru talman! Det råder ingen tvekan om att Sverige går i bräschen för en sund djurhållning och friska djur nationellt och inom EU. Sverige har internationellt sett ett mycket omfattande djurskydd.
Vi är positiva till ett övergripande EU-regelverk för djurskydd under förutsättning att djurskyddsnivån inom EU höjs. Men det är också viktigt att man nationellt kan gå före, så att vi inte begränsas.
Folkpartiets Marit Paulsen är synnerligen aktiv i dessa frågor. Frågan kring djurens FBI är fortfarande högst aktuell.
Vi i Sverige fortsätter att driva att ett EU-center för djurskydd ska placeras i vårt land.
Sverige har också varit mycket aktivt inom Europarådets omfattande djurskyddsarbete.
Vi arbetar nationellt, inom EU och på global nivå. På global nivå är vi delaktiga i en arbetsgrupp som arbetar med att ta fram en ISO-standard som bygger på rekommendationerna för djurskydd från Världsorganisationen för djurhälsa.
Under hösten 2009 stod Sverige värd för ett möte som syftade till att ta fram och främja FN:s djurskyddsdeklaration. Där var djurägaransvaret en viktig del.
Förordningen är ett steg i rätt riktning, med ökat fokus på övervakning, smittförebyggande åtgärder och djurägaransvar.
EU-kommissionen har alldeles nyligen lagt fram ett förslag till en europeisk djurskyddslag, en så kallad djurhälsolag, där man särskilt betonar sambandet mellan djuromsorg, djurhälsa och folkhälsa.
Kommissionen inledde arbetet med en översyn av EU:s djurhälsolagstiftning 2004. Detta arbete har fortsatt. År 2007 lade man fram en strategi. Det var en strategi som skulle gälla från 2007 till 2013. Då var temat att det är bättre att förebygga än att behandla.
Nu har kommissionen också lagt fram en handlingsplan för genomförandet av en djurhälsostrategi. Enligt denna handlingsplan ska en ny ramlag om djurhälsa tas fram, och befintlig lagstiftning ska ses över och anpassas till den nya ramlagen.
Det händer alltså mycket på många områden.
Vi vet också att ett första utkast till denna djurhälsolag i form av en förordning presenterades i december 2010. Nu har förslaget diskuterats, och samtliga medlemsländer har varit med i dessa dialoger.
Den 6 maj, för bara några veckor sedan, antog kommissionen förslag till en förordning som en del i ett större paket. Nu har man också vägt in växtskadegörare och några andra delar i detta paket.
Fru talman! Det händer alltså mycket, och vi hoppas givetvis att vi ska se ett kraftfullt och bra resultat inom EU eftersom vi är en viktig part i EU.
Ett av de största hoten mot människors och djurs hälsa i framtiden är antibiotikaresistensproblemen som blir allt tydligare. Vi har all anledning att slå vakt om dessa frågor och se till att de verkligen lyfts fram och tas på allra största allvar.
Fru talman! Jag ska nämna några andra saker eftersom detta är ett tillfälle att lyfta fram angelägna djurskyddsfrågor. I fredags var det en interpellationsdebatt om djurförsök. Det var Jens Holm som interpellerade. Det var en intressant interpellation. I interpellationen pekades det på de etiska överväganden som måste göras. Djurförsök är nämligen en förutsättning för att utveckla livsnödvändiga mediciner. Det vet vi. Samtidigt har vi ett stort ansvar att säkerställa att djur behandlas väl. Det finns då ett strikt regelverk.
När man hör hur många djurförsök som görs i Sverige kan man bli förskräckt. Men vi är också medvetna om, vilket är viktigt att slå fast, att vi räknar på olika sätt. I Sverige har vi ett generöst sätt att räkna jämfört med hur man gör internationellt. Vi räknar alla djur, även när det bara handlar om iakttagelser. Vi har inte samma syfte som man har i andra länder. Där räknas det som djurförsök bara om djuren är utsatta för lidande.
Med detta sagt tycker jag att det är viktigt att vi hårt driver att få till stånd så många alternativ till djurförsök som det bara går. Här pågår enormt mycket arbete.
Vi vet att vi har djurförsöksetiska nämnder som har en viktig uppgift. Men här finns det fortfarande mycket att utveckla.
Regeringen har också sett till att den centrala djurförsöksetiska nämnden har kommit till som ett paraply och som en säkerhet. Den har funnits på plats bara en kort tid.
Det riktigt viktiga i detta sammanhang är att lyfta fram de tre r:ens princip: reduce, refine, replace, alltså minska, förfina, ersätta. Det händer mycket inom detta område, vilket jag tycker är positivt.
Vetenskapsrådet ansvarar för forskningsstöd. Nu talar vi om en utredning, och denna utredning kommer snart att levereras.
Utredningen
Uppdrag om alternativa metoder till djurförsök
redovisades för ett år sedan för regeringen. Där föreslår man bland ett inrättande av ett kompetenscentrum för 3R.
Som det nu ser ut kommer ministern snart att återkomma till riksdagen och informera om detta. Det är alltså många steg i rätt riktning.
Med dessa positiva saker och med en förhoppning om att vi snart åter kan debattera en kraftfull djurskyddslag yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga yrkanden.
(Applåder)
anf.14 Jens Holm (V):
Fru talman! Vi har nu hört ännu en företrädare från regeringspartierna som
hoppas
att det snart kommer en proposition om en ny djurskyddslag, eller i alla fall om ändringar i djurskyddslagen. Vi från oppositionen hoppas också det. Men det är ni som har ansvaret att skriva propositionerna. Och vi har, som sagt, väntat i drygt ett och ett halvt år. Men låt oss hoppas att det kommer något till hösten.
Det finns, Anita Brodén, flera saker från denna utredning som man skulle kunna plocka ut och lägga fram som konkreta lagförslag om man inte vill lägga fram förslag om en helt ny djurskyddslag. Det kan gälla exempelvis märkning och registrering av katter. Det kan gälla förslaget om att man ska förbjuda uppbindning av djur som hålls inomhus. Det kan gälla förbudet mot sexuellt utnyttjande av djur. Det kan gälla förbudet mot elefanter och sjölejon på cirkus. Vad tycker Folkpartiet om det? Det är ändå konkreta förslag från utredningen som vi här och nu, eller i alla fall mycket snart, skulle kunna komma överens om att stödja gemensamt och se till att klubba igenom. Detta är en konkret fråga.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Folkpartiet gällande djurförsök. Jag tycker att det var bra att Anita Brodén tog upp denna fråga. Vi får hoppas att det kommer ett center för alternativ till djurförsök, ett så kallat 3R-center.
Tycker Folkpartiet att Vänsterpartiets idé är god, nämligen att ha en handlingsplan för att minimera antalet djurförsök? Då kan vi hela tiden stämma av antalet djurförsök och vidta åtgärder så att färre djur utnyttjas i djurförsök.
Sedan var det frågan om definition. Sverige har en generösare definition av djurförsök i Sverige. Det finns en diskussion om att vi bara ska använda oss av EU-definitionen, som jag tycker är begränsad och sämre. Vad tycker Folkpartiet? Vilken definition ska gälla egentligen?
anf.15 Anita Brodén (FP):
Fru talman! Jag besvarar några frågor i taget.
Hoppas är egentligen fel ord sagt av mig. Vi vet att det kommer en proposition. Det vet egentligen hela utskottet. Vi har fått den informationen direkt från statssekreteraren, som kom till utskottet och informerade. Vi fick också informationen att propositionen möjligen kan delas upp i två delar.
Vi är fullständigt överens i till exempel frågan om tidelag, men här finns flera utskott och departement som är involverade. Frågan måste hanteras rätt också juridiskt. Det viktiga är att lägga fram en samlad djurskyddslag i övrigt. Man kan komma att plocka ut en del frågor så att det ska gå snabbare framåt. Men sedan ska det vara ett samlat grepp där frågor om katter, strukturer och så vidare givetvis ska komma med.
Vi vet att en proposition kommer i närtid. Vi hade en förhoppning om före sommaren, men det vet vi inte ännu.
Djurförsök är en oerhört angelägen fråga. Där upplever jag att regeringen verkligen är aktiv. Vi är angelägna om att titta på hur vi definierar djurförsök. Det är viktigt att veta. Det var därför jag lyfte fram frågan. Jag vet att i interpellationsdebatten nämndes ett stort antal. När man hör antalet kan man förledas att tro att det är fråga om något gigantiskt. Men det är viktigt att för varje djurförsök veta definitionen och vad som ligger bakom försöket. Det är viktigast att veta.
Jag ber att få återkomma i frågan om handlingsplanen i nästa replik.
anf.16 Jens Holm (V):
Fru talman! Nu lovar Anita Brodén att det ska komma en proposition om djurskyddslagen i närtid.
(ANITA BRODÉN (FP): Ja.)
Problemet är att vi har fått sådana löften tidigare från regeringen, inte från vem som helst utan från Eskil Erlandsson. Det fanns med i listan över kommande propositioner att det senast den 26 mars skulle komma en proposition om ändringar i djurskyddslagen. Så blev det inte. Det var ett svek från regeringen. Vi fick aldrig någon sådan proposition.
Det låter lite hoppfullt att Anita Brodén här och nu kan lova att i närtid kommer en proposition om ändringar i djurskyddslagen. Vi får hoppas att ni håller löftet den här gången.
Sedan var det definitionen av djurförsök. Det kan låta jättetekniskt. Låt mig vara tydlig. Den svenska definitionen av djurförsök innebär följande. Man har för avsikt att ta organ från några möss eller marsvin. De dödas senare, men deras organ tas ut för att användas i någon form av experiment. Det klassas som ett djurförsök. Det tycker jag är helt korrekt. Djuren dödas för att göra experiment.
Enligt EU-definitionen klassas inte detta som ett djurförsök. Organen tas ut, och sedan avlivas djuren omedelbart. Här råder en stor skillnad. I antal handlar det om drygt 200 000 djur i Sverige. Om Sverige går över till EU-definitionen osynliggör vi troligen hundratusentals djur i djurförsök. Jag vet att det har funnits konkreta förslag på bordet från regeringen om en harmonisering, det vill säga att vi ska anta EU-definitionen av djurförsök i Sverige. Vilken definition tycker Folkpartiet att vi ska ha? Ska vi fortsätta att använda oss av den svenska definitionen eller ska vi harmonisera, det vill säga anpassa oss helt och hållet till EU och bara använda deras definition av djurförsök?
anf.17 Anita Brodén (FP):
Fru talman! Jag ber att få återkomma vad gäller definitionen. Jag är inte färdig med den frågan, och jag ber att få passa. Vi får använda oss av den svenska definitionen så länge.
Jens Holm pratar om svek. Men då skulle jag vilja vända på det begreppet. Om det är någon som har tagit tag i frågorna är det regeringen. Vi såg till att en övergripande och mycket bra utredning kom till. Vi har jobbat vidare med kastreringsfrågan. Vi jobbar vidare med 3R-frågorna. Vi jobbar vidare, och driver på EU, vad gäller ett EU-center för djurskydd och djurskyddsfrågor. Vi har lyft upp frågan om bland annat djurskyddsdeklarationen globalt på FN-nivå. Vi tog tag i det under det svenska ordförandeskapet i EU. Under vårt ordförandeskap var djurskyddsfrågan en av de prioriterade frågorna.
Regeringen har visat att vi har gått från ord till handling på område efter område. Det är lätt, Jens Holm, att stå här och ha väldigt mycket synpunkter. Men när vi börjar granska och se vad som egentligen gjordes för ett antal år sedan tycker jag att oppositionen blir svaret skyldig.
Ni fastnar väldigt ofta i att vi lade ned Djurskyddsmyndigheten. Ja, det gjorde vi. Jag satt själv med i myndighetens styrelse, och jag såg att det fanns många brister. Då hade vi möjligheten att få ett nytt, skarpt system. När man nu ser vad som hände måste man väl ändå konstatera att det har blivit mycket bra. Även djurskyddskontrollen har, trots oerhörda protester från oppositionen, blivit bra - vilket Jens Holm också medger. Vi jobbar på, och vi återkommer väldigt snart. Det lovar jag.
(Applåder)
anf.18 Inger Fredriksson (C):
Fru talman! Djur ska ha det bra. Det är vi alla överens om. Djur liksom människor växer inte om de inte mår bra. God djuromsorg är därför en förutsättning för alla som har djur som levebröd eller sällskap.
Men denna vetskap räcker inte alltid. Därför har Sverige reglerat djurskyddet hårdare än många andra länder i omgivningen. Centerpartiet uppskattar detta. Vi vill att djur som står under människans beskydd ska ha det bra, och vi är stolta över att Sverige har gått före andra länder när det gäller djurskyddet. Vi har också drivit på, genom landsbygdsminister Eskil Erlandsson, för att förmå övriga EU-länder att ta efter vårt svenska djurskydd. Det kommer vi att fortsätta göra.
Vi ser även nödvändigheten av att kompensera våra svenska producenter för de ökade kostnader de har jämfört med omvärlden. Vi tycker att det är värt det för att leva upp till en värdig livsmedelsproduktion. Det vore sann dubbelmoral att straffa ut den svenska produktionen med fördyrande produktionskrav och sedan köpa in livsmedel som producerats på ett sätt som inte är tillåtet i Sverige. Sådan dubbelmoral ska vi inte ha.
Vi måste se till att våra svenska livsmedelsproducenter får lika villkor så att de kan försvara vår svenska produktion samtidigt som Sverige måste försöka påverka omvärlden att ge djuren bättre villkor.
Ett ytterligare steg i denna riktning är det mjölkkovälfärdsbidrag som landsbygdsminister Eskil Erlandsson aviserade i förra veckan. Vi uttrycker det lite enklare inom Centerpartiet och säger: kosing. Det är ett bra sätt - som också är synbart i plånboken - att visa uppskattning för det arbete som Sveriges mjölkbönder gör, enligt Centerpartiet.
Fru talman! I stora drag är vi överens om djurskyddet i utskottet. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har dock lämnat ett gemensamt särskilt yttrande som jag vill kommentera något.
Jag har förståelse för er otålighet. Det kan tyckas som att inte så mycket har hänt sedan utredningen presenterades 2011 fram till nu 2013. Då jag var här i riksdagen och tjänstgjorde, och nu är jag här igen. Det är, som många har sagt förut, ett mycket omfattande material som har överlämnats. Det är också oerhört många remisser som har lämnats in. Allt detta måste behandlas och beredas på ett korrekt sätt. Det tar, som alla också har sagt, tid att få till lagstiftning så att den blir bra.
Men det finns också förslag i utredningen som skulle bli svåra och kostsamma att förverkliga, exempelvis registrering av katter.
När det gäller hållandet av mjölkkor i uppbundna system anser jag att det inte behövs någon plan. Lönsamhetskraven i produktionen kommer att styra detta. Frågan borde i stället vara hur djuren mår och sköts. Jag kommer mycket väl ihåg debatten om båspallsmåtten. Det är inte millimeterna som avgör om djuren har det bra eller inte, och den utveckling som vi ser i dag mot allt större mjölkbesättningar gör att beteskravet börjar ifrågasättas. Är det bättre att korna är fria men aldrig får beta fritt?
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)
anf.19 Irene Oskarsson (KD):
Fru talman! Vi har ett i sidomfång ganska tunt betänkande, MJU19. Vi har hört alla företrädare före mig i denna talarstol tala om att vi väntar på en proposition på en mycket gedigen lunta, nämligen den utredning som Eva Eriksson gjorde gällande djurskydd och lagstiftning runt detta.
Denna utredning är oerhört gedigen, men det visar sig när juristerna sätter tänderna i sådana här utredningar att man alltid hittar saker som behöver förtydligas, förbättras och förstärkas. Det är oerhört centralt, för det rör ämnesområden som är bland det viktigaste vi kan syssla med.
Fru talman! Jag går nästan aldrig upp i denna talarstol utan att använda ordet förvaltarskap, och är det någon gång det passar alldeles utmärkt är det nu. Djur ska skötas, vårdas och förvaltas av sina ägare. Det gäller all djurhållning, oavsett om det är katten hemma i lägenheten, 400 kor i mjölkstallet eller någonting annat. De har en ägare, en vårdare, som ska sköta dem.
I detta sammanhang, fru talman, är det oerhört väsentligt att konstatera att vi har en av världens bästa djurlagstiftningar i Sverige vad gäller djurskydd. Vi har nyss fått ett nytt begrepp, som vi kommer att komma ihåg Inger Fredriksson för - kosingen.
Vi har duktiga mjölkbönder och duktiga djurhållare, och ingen av dem vill missköta sina djur. Det är detsamma som att inte sköta sitt företag väl och få en avkastning i sitt företagande.
Jens Holm tog upp detta, och jag kan inte låta bli att kommentera frågan om djurhållningen bland våra företag i dag.
Drygt 50 procent av alla kor, om vi tar den diskussionen först, har i dag någon form av frigående i stall. All nyproduktion av anläggningar för den typen av djurhållning kommer att bli för lösgående. Den frågan är alltså på väg att förändras utan lagstiftningsförändring. Som vanligt, höll jag på att säga, går saker fortare än denna kammare går ibland när människor ute upptäcker och ser: Vad är det som är viktigt att vi gör för att få en bra miljö att jobba och arbeta i?
Jag är den första att säga att hade den miljön funnits för 20-25 år sedan hade jag nog inte stått här, fru talman, utan då hade jag varit mjölkbonde i dag. Men den miljön var för dålig. Jag blev astmatiker och fungerande inte, så därför är jag här i dag. Det brukar jag säga, och jag tror att det är ganska sant.
Jag kan inte heller låta bli att kommentera ännu en del i det som Eva Eriksson har tittat på och som delvis berörs i dagens betänkande med anledning av en motion. Där har jag förväntningar på att den proposition som vi får på bordet här kommer att innehålla tydliga delar vad gäller djurförsök.
I mångt och mycket delar jag Jens Holms restriktivitet och restriktiva syn. Vi ska naturligtvis inte använda djurförsök om det inte är absolut nödvändigt. Och det finns situationer där det är absolut nödvändigt. I medicinska hänseenden och så vidare måste det få förekomma. Däremot kan jag inte se att vi skulle behöva producera mer kosmetika och annat med djurförsök. Vi kanske till och med ska se till att dra ned konsumtionen av dylika produkter. Men det blir en annan debatt i denna kammare.
Det finns en annan del i utredningen som jag hoppas får en mycket seriös genomgång och bedömning, och det handlar om reglerna runt djurförbud och straffet där. I dag är det strängaste straff en svensk medborgare kan dömas till djurförbud, för det är mer eller mindre livstid på det. Det måste kunna gå att hitta nya vägar utan att för den skull göra avkall på att djuren ska ha det väl - de ska naturligtvis skötas. Men det måste kunna finnas en väg tillbaka för den som har drabbats av detta. Det kan ha med sjukdomsbilder och annat att göra. Jag känner tyvärr, fru talman, väl till några sådana fall, men de ska inte beskrivas i talarstolen då det inte ska gå att identifiera dem. Men jag kan se där att nuvarande lagstiftning inte fungerar så väl som den skulle kunna göra.
Det handlar också, fru talman, om att vi när det gäller hanteringen av våra djur behöver mer kunskap och mer kompetens. Då menar jag ned på nivån barn och unga. Vi har ett antal gånger i denna kammare haft diskussioner om skogen, skogens betydelse, skogen i skolan och så vidare. Men snart skulle jag vilja säga ladugården i skolan och djuren i skolan, så att alla barn och ungdomar får en betydligt bättre kunskap om djurs situation, behov av välbefinnande och annat.
Jag kan inte heller låta bli att beröra diskussionen om den myndighet som alliansregeringen lade ned det första den gjorde. Just det att Jordbruksverket nu har helhetsansvaret, fru talman, har nämligen visat sig ge tydliga resultat i ett bättre arbete både som tillsynsmyndighet och vägledande myndighet och i att kunna göra bedömningar av vad som är mest centralt att förändra jämfört med om man inte hade haft helhetsansvaret.
Man har också tagit ett stort ansvar för att länsstyrelserna nu ska ensa sina bedömningar och få en god kompetensgrund för att bedriva verksamheten. Berget av tillsynsobjekt håller på att raderas ut, och därmed kommer tillsynen att ske av objekt utifrån en riskbaserad tillsyn som är väsentlig.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
Jag vill göra ett litet tillägg, som några redan har sett.
Vi är ett stort antal partier, det vill säga alla utom ett, som tycker att djurskyddsfrågor och djurskyddsdebatt är värda att ta upp i denna kammare. Det finns ett parti närvarande som inte har anmält sig till talarlistan. Jag tycker att det är beklämmande när vi andra diskuterar en av de mest centrala frågor vi kan tala om, nämligen hur vi hanterar djuren i vår omgivning.
(Applåder)