Kultur för alla

anf.136 Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S):

Herr talman! Om jag hade kunnat teckenspråk och fortsatt mitt anförande på just teckenspråk tror jag att flertalet av er här i kammaren skulle ha känt att ni inte riktigt hängde med i vad jag sade. När jag tecknade nyss såg jag att talmannen inte heller förstod vad jag sade. Men jag frågade talmannen: Hur mår du? Det är ungefär allt jag kan teckna på teckenspråk. För ett par månader sedan fick jag möjlighet att se föreställningen Fröken Julie på Stora teatern i Göteborg. Det var en föreställning av Tyst Teater, som reser runt i landet - jag vet inte om de fortfarande gör det. De spelar teater på teckenspråk. För mig som hörande och som inte kan förstå teckenspråk blev det väldigt tydligt hur svårt det är att hänga med när man inte förstår språket. I dagens betänkande, som heter Kultur för alla , lyfter man bland annat fram vikten av tillgänglighet. Man hänvisar till regeringens strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken i Sverige. Det finns i dag många hinder som gör att inte alla har möjlighet att ta del av kultur. Funktionsnedsättning kan vara ett hinder, men vi vet också att ekonomiska och sociala faktorer påverkar möjligheten att ta del av kultur. Tillgänglighet för mig handlar inte bara om att kunna ta del av. Jag vill, herr talman, lyfta fram frågan till att titta på hur man gör det möjligt för alla att själva vara delaktiga i skapandet. Därför inledde jag med att prata om Tyst Teater, som spelar teater just på teckenspråk. Jag har under senare tid kommit i kontakt med Wesign. De kallar sig en medborgarrörelse och ett mötesforum som jobbar med att bland annat främja kultur på teckenspråk. De säger själva att döva människor inte är funktionshindrade i första hand, utan de är teckenspråkiga medborgare. I den språklag som beslutades 2009 här i riksdagen likställs svenskt teckenspråk med Sveriges minoritetsspråk. Jag tycker att den aspekten saknas i dagens betänkande. Därför vill vi socialdemokrater att man intensifierar insatser för att främja kulturverksamhet på teckenspråk. Ett exempel som vi lyfter fram i en av våra reservationer är att det måste ges samma möjligheter för barn med hörselnedsättning att vara med i kulturverksamhet som för andra barn. Så ser det tyvärr inte ut i dag. Herr talman! En annan sak är att vi vet att vårt samhälle inte är jämställt, och det är till och med så att jämställdheten går bakåt. Vi socialdemokrater tycker att man ska jobba mer aktivt med jämställdhet inom kulturområdet. Grunden för att kunna arbeta aktivt med jämställdhetsintegrering är att det finns könsuppdelad statistik. Det finns det inte i dag. Statistiken över huvud taget inom kulturområdet har varit eftersatt. Därför tycker vi att det är bra att Myndigheten för kulturanalys nu tillförs medel för att utveckla statistiken inom kulturområdet. Men vill man få till en förändring vad det gäller jämställdheten inom kulturområdet räcker det inte med att bara samla in statistik. Det räcker inte heller med att bara integrera ett jämställdhetsperspektiv inom myndigheter och institutioner. Vill man få till någon förändring, vilket vi vill, måste man arbeta mer offensivt än så. Därför tycker vi att all redovisning ska innehålla könsuppdelad statistik, och vi vill att alla verksamheter och organisationer som får bidrag från Statens kulturråd ska lämna in sådana uppgifter. Vi tycker också att de som arbetar aktivt och framgångsrikt med att öka jämställdhetsaspekten ska prioriteras. Detta ska gälla även inom kultursamverkansmodellen, som får resurser från statens sida. En annan del av allas rätt att ta del av och att vara delaktiga i kultur är att kulturella aktiviteter har stor betydelse för hur man mår. Även om forskningen än så länge är ganska begränsad inom detta område finns det en hel del som visar att om man tar del av kultur och själv får vara delaktig i kultur påverkas människors hälsa i positiv riktning. I Göteborg, men också på andra ställen i landet, har man satsat på en verksamhet som går under namnet El Sistema. Man brukar säga att det är en utveckling av musik- och kulturskolan, men själva pratar de mer om att arbeta med förhållningssätt. Genom musiken och sången utvecklar man en social tillhörighet. Man skapar nya möten mellan människor, och man är inriktad på att få med hela familjen, inte bara barnen. Genom kulturen uppnår man en större delaktighet, vilket skapar större integration och gör att människor mår bättre. Detta visar att man behöver jobba med kultur inom andra områden än just kulturområdet. Men det krävs också att man ser till att fler får möjlighet att ta del av och själva bli delaktiga. I dag ser vi tyvärr hur den borgerliga regeringen i stället för att kapa trösklar till att ta del av kultur faktiskt höjer dem. Det ger inte en mer jämlik tillgång till kultur. Herr talman! Under de senaste åren har det talats mycket om digitalisering inom kulturen. Det har handlat om digitalisering av vårt kulturarv men också om digitalisering av biografer runt om i landet. Tack vare att vi socialdemokrater och Folkets Hus och Parker drev på i frågan om digitaliseringen och att staten skulle vara med och hjälpa till med resurser kan vi i dag se att ett flertal kommuner nu har startat till exempel digitala hus. Detta har gjort att tillgängligheten runt om i landet har ökat. Nu kan man se teaterföreställningar från Metropolitan i New York, teaterföreställningar från England eller kanske någon teaterföreställning från Stockholm lokalt i sitt eget digitala hus, sitt Folkets Hus eller sin bygdegård. Det här tycker jag är en positiv utveckling. Men vi ser också att det finns fler kommuner som skulle vilja starta den här typen av digitala hus men som inte får del av resurserna. Därför valde vi socialdemokrater att lägga ytterligare 10 miljoner i vår budget på just möjligheten till digitalisering. Det skapar också möjligheter till möten, konferenser och annan verksamhet som jag tror att vi vinner på. Dels finns det en miljöaspekt genom att man slipper åka och kan befinna sig på sin lokala ort. Dels tillgängliggörs mycket mer för medborgarna runt om i landet. Herr talman! I dag ser vi hur en ny kreativ näring är på framväxt. Det man brukar kalla den kulturella och kreativa näringen präglas av en stor rörlighet, och det är ofta ett frilanssamhälle, där den kreativa kompetensen är råvaran, det vill säga ett intellektuellt kapital som lätt kan flytta på sig. Vi socialdemokrater tror att det är viktigt att hitta sätt för de traditionella näringarna och de kreativa näringarna att mötas. I det mötet skapas många nya verksamheter, vilket vi tror är viktigt för konkurrenskraften. I det betänkande som vi debatterade tidigare var vi inne på detta att när man satsar på kultur ser man att regionerna växer. I många regioner och kommuner ser man just den betydelsen av kulturen som en del i att bli en attraktiv region eller kommun, både att man får människor att flytta till den kommun där man erbjuder mycket kultur och att företagen vill att det ska finnas mycket kultur där de ska etablera sig. Det gör också att man utvecklar näringslivet. Vi socialdemokrater anser att Sveriges framtid ligger i att erövra och behålla en topposition inom områdena innovation och utveckling. I det perspektivet spelar de kulturella och kreativa näringarna en avgörande roll. Det är också en konkurrensfaktor för Sverige att människor behärskar olika kreativa uttrycksformer. Tidigare talade vi om det svenska musikundret som ett resultat av att vi har satsat på musik- och kulturskolan men också på folkbildningsverksamhet. Man kan också se svenska framgångar för dator- och tv-spel, design och film. Vi vill ta vara på kulturen som en tillväxtmotor för att skapa tillväxt både för enskilda människor och för hela Sverige. Men då måste vi också satsa på och möjliggöra för fler människor att ta del av den kreativitet som kulturen kan erbjuda. Ett lysande exempel på den betydelse som kulturella och kreativa näringar har är den utveckling och expansion en ort får då den blir europeisk kulturhuvudstad. År 2014 är Umeå kulturhuvudstad. Det handlar inte om en kulturell evenemangsverksamhet utan om en infrastrukturförändring som påverkar inte bara kulturlivet i Umeå och Västerbotten utan hela näringslivet i regionen. Umeå som Europas kulturhuvudstad 2014 kan ses som en del i en strävan att Sverige ska positionera sig inom områdena innovation och utveckling. Denna unika möjlighet bör Sverige, till exempel genom olika myndigheter och organisationer, ta till vara och utveckla. Det är viktigt att se vilken kraft detta projekt ger hela regionen, och det går att utifrån detta få intressanta lärdomar om på vilket sätt kulturella och kreativa näringar kan spela en avgörande roll för en regions näringslivsutveckling. Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall på reservation nr 2, men jag står självklart bakom samtliga socialdemokratiska reservationer. I detta anförande instämde Isak From (S).

anf.137 Margareta Larsson (SD):

Herr talman! Denna debatt behandlar kulturutskottets betänkande 6, Kultur för alla . Vår kulturpolitik bygger som bekant på en tydlig tanke om förvaltarskap. Det handlar om förvaltandet av vårt gemensamma kulturarv och förvaltandet av vår stats gemensamma resurser så att de på bästa sätt kommer Sveriges befolkning till del. En självklar följd av det blir att vi lägger fokus vid att tillgängliggöra kulturen och kulturlivet. Det är också här jag vill lägga fokus. I den förra debatten debatterades vad som kan göras för att säkerställa barns och ungas tillgång till kultur. Barn och unga är dock inte den enda grupp där vi finner brister i tillgängligheten. Sverigedemokraterna tycker på ett övergripande plan att regeringens strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken är väldigt bra, och det finns all anledning att vara glad och tacksam över det målinriktade arbete som sker sedan några årtionden tillbaka. Det finns dock mycket kvar att göra, speciellt när det gäller tillgänglighetsarbetet som inte alltid är så lätt att fullfölja, trots att man vill. I vårt budgetförslag förordade vi en höjning av stödet till icke-statliga kulturlokaler. Det stödet riktar sig bland annat till ny- och ombyggnationer av lokaler i syfte att handikappanpassa och höja standarden. Även om vårt budgetförslag har fallit vill jag göra ett medskick till regeringen med en påminnelse när det gäller behov av ekonomsikt stöd, rådgivning och uppmuntran för att motivera ombyggnation av det här slaget. Herr talman! Inte alla funktionshinder är synliga eller av rörelsehindrande karaktär. Jag har valt att ställa mig bakom motion Kr323 som lyfter upp problemet med så kallade dolda funktionshinder. Det är enligt min mening en självklarhet att arbetet med att handikappanpassa kulturlokaler också kan innefatta exempelvis standardhöjningar av ventilationssystem för att minimera risken för astmaanfall eller ett utrustande med nödvändiga hjälpmedel för krissituationer som kan uppstå till följd av åkommor som epilepsi och diabetes. Jag har också valt att bifalla motion Kr240, yrkande 2, som påtalar behovet av att främja teckenspråkig kulturverksamhet. Det är i linje med vad vi föreslår i vår egen övergripande kulturpolitiska motion. Det är för mig en självklar uppgift att stödja översättningar av kulturverksamhet och medier till såväl teckenspråk som punktskrift. En stor del av vår befolkning begränsas i dag helt i onödan till följd av antingen nedsatt syn eller hörsel eller både och. Den digitala tekniken för med sig näst intill obegränsade nya möjligheter. Vi välkomnar det uppdrag som regeringen har gett Statens kulturråd om hur den digitala tekniken kan användas för att tillgängliggöra kulturen för personer med funktionshinder. Vi vill dock lite mer. Därför har vi i vårt budgetförslag avsatt 15 miljoner kronor under såväl 2013 som 2014 för att finansiera pilotprojekt inom området. Det är dels för att arbetet med tillgänglighetsanpassning ska kunna börja redan i dag, dels för att ge mer underlag till kartläggningen. Exempel på sådana projekt skulle kunna vara biosalonger som utöver hörslingor erbjuder vibrerande stolar för att möjliggöra även för gravt hörselskadade och döva att uppleva ljud genom känsel eller museum som erbjuder synskadade taktila kopior av tavlor. Även här vill jag, då vår budget för innevarande år har fallit, sända en uppmaning till regeringen att inför kommande år avsätta medel i detta syfte. Herr talman! En ökad tillgänglighet för funktionshindrade är inte bara viktigt ur rättvisesynpunkt. Handikappanpassningen av lokaler kan dessutom vara till nytta och bekvämlighet för allmänheten i stort, inte minst till följd av att vi lever allt längre. Med ökad ålder riskerar ett och annat funktionshinder att komma som ett brev på posten, vilket i sin tur riskerar att begränsa människors sociala kontaktytor och livskvalitet. Kan vi överkomma hindren så mycket det går är jag övertygad om att vi kan hämta hem både hälsomässiga och samhällsekonomiska vinster. Jag vill ta tillfället i akt att påminna om det välkända ordspråket: Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust, men ett bittert sinne ger röta i benen. Även om det uttrycktes för väldigt länge sedan rymmer påståendet en visdom grundat på lång erfarenhet. Jag är övertygad om att stimulans av våra sinnen motverkar depression, förbättrar minnet och ökar möjligheter till sociala kontakter. Utan kulturen blir vårt liv fattigare. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.

anf.138 Lars Ohly (V):

Herr talman! Tycker man att något är viktigt ser man till att det är tillgängligt. Tycker man att något är viktigt för alla ser man till att det är tillgängligt för alla. Gör man inte det visar man i handling att man inte tycker att det är särskilt viktigt utan att det är okej att vissa inte har tillgång till det som andra ser som självklart. Detta är sanningar som gäller alla områden, även kulturens. Egentligen skulle vi inte ha behövt diskutera fysisk tillgänglighet, inte på kulturområdet och inte på något annat område heller, om regeringen bara hade fått ändan ur vagnen och gjort något åt den utredning där remisstiden gick ut för 846 dagar sedan. För 846 dagar sedan gick remisstiden ut för utredningen Bortom fagert tal som handlar om att göra bristande tillgänglighet till diskrimineringsgrund och att bygga bort otillgänglighet i hela samhället. Detta finns inte med i det betänkande vi nu diskuterar, men jag säger detta för att det är skamligt att vi inte har kommit längre. År 2000 beslutade en enig riksdag att på tio års tid skulle otillgänglighet byggas bort i hela samhället. Vi har misslyckats med den ambitionen, och det är ett misslyckande som tyvärr fortfarande drabbar många människor. Egentligen drabbar det oss alla. Vi har alla något funktionshinder, tror jag. Det är inte vi och de. Det är vi. Mina funktionshinder är än så länge ganska hanterbara. Jag har lite ont i knäna ibland och kan inte springa, och så kan jag inte läsa utan läsglasögon. Det är inte så farligt. Men om jag får leva lite längre och kanske bli lika gammal som min far, som dog när han var 89 år, kommer jag säkert att få större problem med rörlighet, större problem att utföra allt det som jag nu tycker är enkelt eller självklart. Min pappa var väldigt glad för att det fanns hiss när han skulle hälsa på hemma hos någon. Men hemma hos min syster fanns det inte, och då fick han gå tre trappor utan hiss. Det hade han, som vanligtvis inte kunde förflytta sig utan rullator, jätteproblem med. Så ser tillgänglighetsfrågorna ut. Det är inte vi och de, utan det är vi och vi. Alla tjänar på att tillgängligheten omfattar så många som möjligt. Det är egentligen en syn på välfärd som jag tycker att vi borde anamma för hela kulturområdet. Alla ska få stöd och hjälp när de behöver det. Den som inte behöver kvalificerad vård just nu ska ändå vara med och betala för att den som behöver ska få det, i vetenskap om att den dag jag själv behöver det finns vården där. Det är precis likadant med tillgängligheten på kulturområdet. Men funktionshindersperspektivet, som vi i Vänsterpartiet talar om och som finns med i reservation 1, som jag för övrigt yrkar bifall till, handlar inte bara om tillgänglighet. Det handlar inte bara om att man ska kunna ta del. Det handlar i minst lika stor utsträckning om att synliggöra funktionshindrades historia, funktionshindrades egen kultur och - som Gunilla Carlsson visade i talarstolen - vissa funktionshindrades egna språk. Till exempel är de dövas historia och språk osynliggjorda i stor utsträckning i vårt samhälle. Det är inte rimligt att inte funktionshindrades erfarenheter, kunskaper och historia synliggörs på samma sätt som vi, efter lång kamp, har fått igenom att till exempel kvinnors historia i åtminstone hyfsat stor del synliggörs och det ses som självklart att regeringen lägger ett jämställdhetsperspektiv på olika uppdrag till myndigheter. Men funktionshindersperspektiv finns väldigt sällan med. Det borde vara lika självklart. När vi pratar om mångkultur och mångfald ska också funktionshindersperspektivet innefattas. Så är det inte i dag. Därför är det tyvärr nödvändigt för mig att stå fast vid reservation 1, som lyfter fram betydelsen av att funktionshindersperspektivet får genomslag. En annan del av betänkandet handlar om det som kallas kreativa näringar. Det är naturligtvis bra att man visar att det också finns ekonomisk vinning av kulturverksamheter och kulturellt skapande på många sätt. Det finns ett ekonomiskt mervärde i kultur - det är helt riktigt. Men jag vill höja ett varnande finger. Ibland märker jag i debatten att diskussionen om kreativa näringar innebär att det blir bara den kultur som är lönsam ekonomiskt som man finner det värt att uppmärksamma. Men kultur är inte i första hand till för att göra ekonomisk vinning. Den kan göra det, och det är bra att vi synliggör att det görs, att den bidrar till exportintäkter genom musikexport och att det finns ekonomisk vinning med olika typer av kulturverksamhet. Visst, det är bra. Men kultur har ett värde även och kanske speciellt när det inte går att räkna hem den krona för krona. Det handlar om den kultur som faktiskt måste få kosta, den kultur som berikar våra liv men inte nödvändigtvis syns i bruttonationalinkomsten. Därför vill jag - utan att ha någon reservation i frågan - ändå lyfta att perspektivet på kreativa näringar måste vara detta: Det är bra att det finns kulturverksamhet som ger inkomster, men kultur får aldrig reduceras till att enbart handla om det. Alla kulturarbetare ska inte bli företagare. Det är inte ett rimligt synsätt att all kultur ska kunna kommersialiseras. Mycket av det vi själva upplever att vi har glädje av i form av konst och kultur i samhället måste få kosta. All kultur kan inte och ska inte kommersialiseras - det är min fasta övertygelse.

anf.139 Anne Marie Brodén (M):

Herr talman! Jag vill börja med att säga att det har varit en intressant eftermiddag med mycket kulturdiskussioner. Det är bra, det är viktigt, och det är angeläget. I de kulturpolitiska målen säger vi tydligt att kulturen ska ta mer plats och att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Därför är detta betänkande extra viktigt, som visar att kulturen ska vara till för alla. Vi moderater vill tillsammans med våra alliansvänner fortsätta att värna kulturen och dess möjligheter att nå många människor, alla människor. Vi kan i betänkandet läsa att mycket görs inom områden. Det gäller ökad tillgänglighet, jämställdhet, kultur och hälsa samt kulturella och kreativa näringar. Det är också några av de frågor som har diskuterats och lyfts upp av delar av oppositionen. Först vill jag säga något om det som sagts tidigare när det gäller att inget görs, att inga pengar satsas, att det inte finns något intresse att gå från ord till handling, som vi har hört under eftermiddagen. Då tog jag fram några siffror, för det är alltid intressant. Hur såg kulturbudgeten ut för statens del 2006? Den var på 5,9 miljarder kronor. Hur ser den ut 2013? Den är nästan 6,9 miljarder kronor. Något har hänt sedan den borgerliga regeringen tog vid, och det är viktigt att lyfta fram. I mitt anförande kommer jag också att peka på några speciella frågor. Men innan dess ska jag nämna vad Kulturrådet ofta säger när man är ute och talar. Jag förstår ju att oppositionen gärna vill ifrågasätta den rollen, och man vill också säga att vi inte riktigt gör det vi säger eller säger saker som vi sedan inte gör. Kulturrådet lyfter fram några saker som har varit oerhört väsentliga i kulturpolitiken. Det ena är barns och ungas rätt till kultur. Det är en mycket viktig skrivning som har gjorts och som har antagits här i riksdagen. Det andra är kultursamverkansmodellen runt om i snart sagt alla regioner i landet, där man pratar kultur mer än någonsin. Man ställer också krav på bland annat barns och ungas rätt till kultur, kultur och hälsa samt många andra saker som lyfts fram i denna kultursamverkansmodell. Det har betydelse. Det gör skillnad. Vi kan också komma ihåg den diskussion som Lars Ohly lyfte fram om kulturens betydelse för dess egen skull. Det var en ganska stor diskussion med anledning av kulturpropositionen, där vi fick ganska mycket kritik därför att vi pratade om att kulturen hade aspekter på andra områden. I dag hör vi mycket mindre av den kritiken, och vi ser till och med motioner i betänkandet kring just andra aspekter på kulturen. Men jag delar Lars Ohlys uppfattning. Det är också väldigt viktigt att hålla fast vid att kulturen har en stor och viktig betydelse alldeles för sin egen skull och att man gärna får vara både kritisk och besvärlig, om man nu ska uttrycka det så. Att man ifrågasätter det bestående är en del av kreativiteten och kulturens roll. Herr talman! Jag vill börja med att uttrycka min glädje över Umeå kulturhuvudstadsår. Det är ett fantastiskt förtroende som man har fått att bli Europas kulturhuvudstad 2014. Att vi i Sverige har en stad som kan mäta sig med många andra i Europa ska vi vara stolta över. Varför får Umeå denna utmärkelse? Man har ett stort kontaktnätverk och arbetar framgångsrikt inom kulturens område. Vi kan på detta sätt från Sveriges sida och från Umeås sida visa hela Europa den fantastiska kultur som finns i Umeå och i Sverige. Umeå har under många år arbetat med detta. Utskottet var på besök i Umeå, och vi fick se en del av hur man har arbetat med kulturdriven tillväxt och uppmärksammat kulturens roll för hållbar utveckling. Här har regeringen satsat pengar. Förutom att vi har satsat i det stora hela har vi också öronmärkt pengar till Umeå kulturhuvudstadsår. Vi har gett Statens kulturråd i uppdrag att både samordna och följa upp vad som händer. Vi har också gett Tillväxtverket ett särskilt uppdrag att medverka i kulturhuvudstadsåret. Tillväxtverket har en speciell roll när det gäller att koordinera de kulturella och kreativa näringarna, vilket är viktigt i sammanhanget. Vad är då kulturella och kreativa näringar? Om jag ska beskriva vad det är vill jag börja med att knyta an till en av världens mest kända svenskar, nämligen Astrid Lindgren. Hennes författarskap älskas av barn över hela världen och säkert av många av oss här i kammaren. Ur hennes författarskap har många jobb skapats. Förlag och filmbolag har tjänat pengar på hennes skrivande. Hennes hembygd i Småland gästas årligen av tiotusentals turister som äter, sover, handlar och tittar på platsen där bland annat Emilfilmerna spelats in. Ur hennes författarskap har också stora företag som Junibacken och Astrid Lindgrens värld växt upp. Men alla vet också vad Pippi och Emil har betytt för många av oss när vi har växt upp - viljan att vara annorlunda, att våga ifrågasätta och att också som Pippi kunna vara stark när det blåser. Herr talman! Detta var ett exempel av många som finns att berätta om inom området kulturella och kreativa näringar. Mer finns att läsa i en rapport som vi moderater har gjort efter en resa runt om i Sverige då vi har besökt olika verksamheter. Jag kan nämna några siffror i denna rapport. De kulturella och kreativa näringarna utgör i dag 5 procent av bnp och omsätter omkring 300 miljarder årligen. Alla branscher som vi har tittat på redovisar tillväxttal. Ett exempel är dataspelsbranschen, som utskottet också har att hantera ibland, som har växt med 1 400 procent på tio år, och 90 procent av branschens omsättning går på export. Herr talman! Med kulturpropositionen Tid för kultur lade vi grunden för en ny och modern kulturpolitik. Här lyfte vi fram bland annat kulturens roll för tillväxt och sysselsättning. Vi lyfte också fram att det är viktigt att vi stöder kulturpolitiken när det gäller konstnärligt skapande i olika former och att vi skapar förutsättningar för att bevara, tolka, tillgängliggöra och utveckla kulturlivet. I Alliansens regeringsförklaring för riksdagsåret 2012/13 finns det många viktiga satsningar på ökad sysselsättning, forskning, infrastruktur och bättre välfärd. Men det ska också finnas förutsättningar för företagande och fler företag. Men det är också viktigt att lyfta fram att statsministern speciellt pekade på satsningen på kulturen och dess betydelse i samhället och för enskilda människor. Vi moderater menar att handlingsplanen för kulturella och kreativa näringar har bidragit till en fortsatt utveckling av kulturen runt om i landet. Jag vill även lyfta fram vikten av tillgänglighet inom kulturens område. Vi har just i dag i utskottet beslutat om att i vår uppföljnings- och utvärderingsgrupp titta vidare på tillgänglighetsperspektivet, vilket jag tycker är mycket bra. Det är också bra att vi har en fortsatt diskussion om regeringens strategi som finns och som är tydlig om att vi vill ha en bättre och tydligare tillgänglighet inom kulturens område men också inom många andra områden. Det handlar om att ha konkreta och tydliga mål för samhällets insatser just för att öka tillgängligheten de kommande fem åren. På vårt område är det Statens kulturråd och Riksantikvarieämbetet som har ansvaret för att vara samlande, stödjande och pådrivande i arbetet för att nå de funktionshinderspolitiska målen. Herr talman! Till slut vill jag säga något om betydelsen av kultur och hälsa. Som många här vet brinner jag för detta område. Jag är också glad för att det kommer motioner på detta område. Det finns mycket forskning i dag. Jag tror att Gunilla Carlsson i Hisings Backa sade att det inte fanns. Men det finns både internationell och nationell forskning som pekar precis åt samma håll. Göteborg nämndes. Där finns ett centrum för kultur och hälsa. Och på Karolinska har man fått ett stort anslag för att titta på musikens betydelse för hälsan, vilket vi också har hört här tidigare. En person som har varit föregångare på området kultur och hälsa är Gunilla von Bahr. Hon började arbeta med detta när hon lämnade rektorskapet på Kungliga Musikhögskolan. Hon berättade ofta att hennes musik kom från hjärtat. Hon sade att det är så viktigt att inse att kulturella aktiviteter skapar välmående och sociala kontakter. Men det är också viktigt att forskningen tittar mer på området kultur och hälsa. Jag hoppas att vi kan fortsätta göra det på olika sätt. Herr talman! Till sist vill jag säga att den satsning på 40 miljoner som regeringen har gjort på kultur för äldre har satt i gång många spännande verksamheter och än mer växer fram. Det finns en delrapport på Kulturrådets hemsida om vad dessa pengar har betytt för kultur för äldre. Jag hoppas att vi får se mycket mer. Vi moderater är övertygade om att kulturen har oändliga möjligheter och bidrar positivt till att påverka hela samhället. Men kultur handlar också om att sänka trösklar in till kulturen och att samtidigt hävda att kulturen har ett egenvärde och är en viktig aktör i ett demokratiskt samhälle. Inte minst måste vi fortsatt sätta fokus på att ett jämställt kulturliv bidrar till kreativitet, mångfald och kvalitet. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner och reservationer. I detta anförande instämde Ulf Nilsson (FP), Per Lodenius (C) och Lars-Axel Nordell (KD).

anf.140 Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S):

Herr talman! Jag sade inte i mitt anförande att det inte fanns någon forskning, men jag sade att det inte fanns så mycket forskning. Jag tänkte ställa en fråga angående det som jag också tog upp i mitt anförande och som du, Anne Marie Brodén, talade om lite grann avslutningsvis, nämligen vikten av ett jämställt kulturliv. Vi lyfter i en reservation fram att vi tycker att man ska samla in statistik som är könsuppdelad. Men man skulle också kunna lyfta fram de institutioner och organisationer som får statliga bidrag och som jobbar offensivt för ett mer jämställt kulturliv som goda exempel och att de ska gynnas vid bidragsgivning. Anne Marie Brodén lyfte inte fram den frågan över huvud taget. Statistiken inom kulturområdet har varit eftersatt länge. Det är synd. Det är bra att Myndigheten för kulturanalys nu får ett uppdrag när det gäller statistiken. Men det är inte riktigt tydligt vad myndigheten ska göra med statistiken. Men jag vill fråga Anne Marie Brodén hur hon ställer sig till att man skulle kunna lyfta in just denna könsuppdelade statistik som en grund för att kunna jobba mer aktivt med en jämställd kulturpolitik.

anf.141 Anne Marie Brodén (M):

Herr talman! Jag tackar för frågan. Jag försökte hinna med att säga något om jämställdhet på slutet. Jag tycker att det är viktigt. Vi har också haft en hearing i utskottet tidigare, där vi har pekat på problem som finns inom jämställdhetsområdet. Det gäller till exempel inom ett område som filmen, där det på många sätt är ojämlikt hur pengarna fördelas. Men en bra början är väl ändå att nu ge detta uppdrag och att man, som vi också skriver i betänkandet, får medel till att börja bli bättre på att samla in statistik. Utifrån det kan man sedan gå vidare. Visst tycker jag att jämställdheten är viktig, inom alla områden. Jag tycker att den är viktig också inom kulturen. Det är inte så att allt är bra bara för att man gör saker, men jag tycker ändå att det händer mer nu än vad det har gjort tidigare.

anf.142 Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S):

Herr talman! Jag tycker också att det är bra att man samlar in statistik, men om man nu ändå vill få en förändring är ett sätt att faktiskt samla in en könsuppdelad statistik för att se hur det ser ut inom kulturområdet och vad man skulle kunna vidta för aktiva åtgärder för att öka jämställdheten inom området. Därför tycker jag att det är lite tråkigt att Anne Marie Brodén inte ser den möjligheten. Om man ändå ska samla in statistik är väl detta ett ypperligt tillfälle att faktiskt göra någonting åt den ojämställda fördelningen inom kulturen. En annan fråga jag lyfte fram är tillgängligheten. Vi kan titta på det utifrån att man ska kunna ta del av kultur, vilket jag tycker är jätteviktigt, men det handlar också om hur vi möjliggör för fler människor att vara delaktiga i kulturverksamhet. Då tog jag som ett exempel det här med språket - att man talar teckenspråk innebär inte att man har en funktionsnedsättning, utan man talar ett annat språk. Så som politiken ser ut i dag blir det dock väldigt kopplat till en funktionsnedsättning. Hur ser Anne Marie Brodén på detta, och vad är hon villig att göra för att också de med hörselnedsättning ska få möjlighet att vara mer aktiva? Vi vet i dag att det finns barn och unga som inte kan vara med i musik- och kulturskolan för att de inte är hörande. De har dock, faktiskt, ett annat språk.

anf.143 Anne Marie Brodén (M):

Herr talman! Jag tackar för frågan. Jag tycker att tillgängligheten är oerhört viktig. Jag tittade lite på detta med hur vi ser på syn och hörsel, till exempel - hur ser det ut? Folkhälsoinstitutet har gjort en del studier på detta och tittat på hur många som får tillgång till kultur inom olika grupper. Jag delar uppfattningen att enbart fysisk tillgänglighet inte är tillräckligt för att diskutera tillgänglighet. Då kan man ändå säga att 40 procent av de 30 000 som tillfrågades har möjlighet att gå, och går, på bio och olika saker. Den siffran är inte tillräcklig, men det har ändå flyttat sig framåt. Jag tror att detta handlar om att sätta upp långsiktiga mål, som man har gjort i strategin. Det handlar också om att öka trycket och kravet på att det ska vara tillgängligt och att man tänker på att man i olika lokaler överallt ser till hörseln - eller att det finns tillräckligt med tolkar, vilket är en annan sak som kan vara viktig. Det vi från regeringens sida tydligt säger är alltså att vi tycker att det görs mycket men att det behöver göras mer. Vi har också pekat ut att vi vill förbättra området teknik och att befintlig teknik ska utnyttjas bättre. Vi pekar också ut syntolkning, textning och andra hjälpmedel samt att man ska ha bättre pedagogik och bemötande. Det handlar nämligen också om att innehållet i verksamheten ska bli mer tillgängligt för alla. Jag är alltså överens med Gunilla om att detta är en viktig fråga, och jag tycker att regeringen jobbar på ett bra sätt med detta. Vi moderater kommer dock att trycka på för att än mer ska hända.

anf.144 Agneta Börjesson (MP):

Herr talman! Vi debatterar nu kulturutskottets betänkande nr 6 Kultur för alla . I betänkandet behandlas 27 olika motionsyrkanden. Jag vill yrka bifall till reservation nr l. Egentligen hade jag velat yrka bifall till hela motion 264, men jag har ändå valt att yrka bifall till reservation nr 1. Det känns som att det är lite starkare, och det blir i alla fall halva vår motion. Jag ska också säga att jag står bakom vår motion nr 343, som handlar om digital allemansrätt. Den kommer jag också att tala om lite senare. Majoriteten i kulturutskottet har valt att avstyrka samtliga motionsyrkanden som handlar om funktionshinder, med hänvisning till att det pågår ett arbete med att skildra funktionshindrades historia samt för att öka tillgängligheten till kultur. Anne Marie Brodén talade tidigare om att det görs mycket men att det behövs mer hjälpmedel. Egentligen tycker jag att det handlar betydligt mer om den andra delen. Det har funnits några tillfälliga utställningar på museer med perspektiv på funktionshinder. Fasta utställningar finns inte alls, om det inte råkar vara ett specialmuseum med inriktning på viss funktionsnedsättning. För övrigt är personer med funktionsnedsättning väldigt sällan representerade på museer, liksom de levnadsförhållanden för personer med funktionsnedsättning som har funnits under olika tidsepoker. Museers insatser och sociala ansvar för att visa upp alla gruppers kulturarv och synliggöra detta är viktigt. Det ger både kunskap och förståelse för hela vår funktionshindershistoria eller, som man kanske sade då, handikapphistoria. Det finns väldigt många historier att ta del av, från boenden - den del som går från institutioner till eget boende - skola, specialklasser för elever med synskada, de så kallade obildbara eleverna utan rätt till skolgång över huvud taget till en skola för alla, rättighetslagstiftning och hela LSS. Det finns många exempel på hur Sverige har förändrats när det gäller synen på personer med funktionsnedsättning. Denna historia behöver synliggöras och vända sig till alla, för den berör hela samhället - inte bara denna grupp. De svårigheter museerna själva framhåller när det gäller att arrangera utställningar ur ett funktionshindersperspektiv är brist på tillgänglighet till byggnaden, brist på kunskap om bemötande och en allmän brist på själva perspektivet. Det gjordes en rapport under förra året, Funktionshinderperspektiv på museernas arbete . Där säger museipersonalen att de upplever det som svårt att på ett naturligt sätt integrera perspektiv på funktionsnedsättning med den ordinarie verksamheten. Jag tror att det är viktigt att inkludera ett funktionshindersperspektiv i allt arbete museerna gör, som samlingar, arkiv och utställningar. Då kommer kunskapen att öka, och då kommer det också att finnas underlag för att göra fler utställningar och pedagogisk verksamhet med ett sådant perspektiv helt integrerat. I vårt betänkande hänvisar majoriteten i utskottet till arvsfondsprojektet Handikapphistoria i kulturarvet, som har arbetat under ett par år med att öka museisektorns kunskaper om funktionshindersperspektivet. Man säger att det är viktigt att följa arbetet. Arbetet är dock tänkt att ta slut under 2013. Är det inte dags att vi faktiskt sätter ned foten för att få till någon form av mer permanent verksamhet? Detta är någonting väldigt många ser ett behov av just i dag. Så till vår motion nr 343 och begreppet "kulturell allemansrätt". Detta är ett helt nytt begrepp, som tidigare har använts för helt andra saker men som jag vill använda för att skapa ett lagrum för det som kan få vara fritt att använda på nätet. Sverige har en lång tradition av att allemansrätt finns ute i naturen, och jag tror att det är ett bra begrepp att använda även för nätet. Vi vet att när kopiering av enskilda verk blir enklare och snabbare och kopiorna blir mer lika originalet blir frågan om upphovsrätt alltmer aktuell. Att utveckla och inom några områden modernisera upphovsrätten så att den passar dagens teknik är helt centralt för kulturens utveckling. Parallellt finns det verk som i dag är helt fria att använda, men i Sverige finns det ingen lagstiftning som skyddar dem som vill använda verken. Vi ser att många app-utvecklare och programutvecklare får använda sig av information från andra länder där man har den här typen av lagligt stöd. Att införa ett lagrum för en kulturell allemansrätt skulle ge en juridisk status och ett tydligt ramverk för de verk som får användas och förändras. Den lagstiftning som allra tydligast har synliggjort detta är den amerikanska. Den anger att när ett verks skyddstid upphört eller om upphovsrättsinnehavaren bestämmer så tillhör verket en sorts kulturell allemansrätt, public domain. Dessutom tillhör de flesta texter och bilder som skapats med offentliga medel av federala myndigheter det som fritt får användas. Det är därför som mycket av våra väderrapporter kommer från amerikanska sajter eftersom vi inte tillåter användning av information på samma sätt. Länderna i Europa har haft en starkare upphovsrättslagstiftning. Upphovsrättens ideella rättigheter, till exempel rätten att erkännas som verkets upphovsman och rätten att protestera mot vandalisering av verket, aldrig kan fråntas upphovsmannen så länge verket omfattas av upphovsrättslagens skyddstid. Den är 50 år från skapelseåret eller 70 år efter upphovsmannens död. Upphovsmannen kan visserligen skriftligen lova avstå från att utnyttja sina ideella rättigheter, men han kan inte avsäga sig dem. Detta innebär inte att det inte finns helt "fria" verk bland verk som nyproducerats i Europa, men publicering av sådana verk åtföljs ofta av vissa krav, till exempel att en fotografs namn ska anges eller liknande. Detta gäller även i Storbritannien, där man visserligen använder uttrycket public domain men nästan uteslutande avser de verk vars skyddstid gått ut. Även när ett verks skyddstid gått ut är det numera praxis i Europa att ange upphovsmannen om denne är känd. Utvecklingen på internet går i en rasande takt, och lagstiftarna har haft svårt att följa med. Genom att ge tydliga lagrum för det som vi alla äger gemensamt eller det som inte har någon ägare alls eller bara det som vi vill ska vara fritt på nätet skapar vi stora ekonomiska och andra möjligheter, kreativa sådana, för dem som vill vidareutveckla det fria materialet. Miljöpartiet menar därför att det behövs en lagtext där man tydliggör när ett verk är fritt och hur det i så fall kan få användas och ger upphovsmän utökade möjligheter att förfoga över sina egna ideella rättigheter.

anf.145 Ulf Nilsson (FP):

Herr talman! Kultur för alla är namnet på det betänkande vi nu talar om. Temat är att kultur ska alla kunna ta del av, bli inspirerade av och få en fördjupad kunskap av. Alla ska kunna stärkas av kulturens utvecklande kraft. Det handlar om konstnärliga upplevelser genom litteratur, målning, musik med mera, och det handlar om kunskap och information genom museer och utställningar. Det här betänkandet handlar särskilt om hur alla ska kunna få tillgång till kultur. Det handlar också om hur kulturen ska belysa människors olika livsvillkor. Det pågår i Sverige ett antal viktiga projekt som på olika sätt nämns i betänkandet. Rätten för funktionshindrade, eller funktionsnedsatta som man säger i dag, att vara delaktiga och inkluderas i samhällsliv och kultur är en historisk hjärtefråga för oss folkpartister. Vi har till exempel länge drivit att bristande tillgänglighet ska räknas som diskriminering på samma sätt som när människor utan saklig anledning blir nekade tillträde till lokaler och verksamheter. Dit har vi inte nått än i Sverige, men jag är mycket glad över att regeringen nu ger en del institutioner särskilda statsbidrag för att inrätta en handlingsplan för ökad tillgänglighet. Det är flera kulturinstitutioner som ska ha åtgärdat onödiga hinder senast 2016, och samtliga ska ha webbplatser som är tillgänglighetsanpassade senast 2016. Det kan tyckas vara en lång tid; det tyckte jag spontant när jag läste om det. Men samtidigt ska vi veta att det är många gamla lokaler, och det är väldigt lite som är gjort tidigare. Ett pågående projekt är Handikapphistoria i kulturarvet, och det kopplas till den övergripande strategin för funktionshinderspolitiken fram till 2016. Projektet Handikapphistoria i kulturarvet sker i samarbete mellan Nordiska museet och Handikapphistoriska föreningen och finansieras för övrigt av Allmänna arvsfonden. De har redan lämnat en rapport där de beskriver bland annat hur just funktionshindrades erfarenheter ofta saknas i museernas fasta utställningar, något som även andra tagit upp här. De betonar hur viktigt det är att alla människors historia blir synliggjord. Det finns redan flera positiva initiativ, men samtidigt visar rapporterna att museerna har varit duktigare och haft större medvetenhet när det gäller att öka tillgängligheten till lokaler än när det gäller innehållet i de fasta utställningarna. I museernas basutställningar är funktionshinder väldigt sällan belysta, utom på en del specialmuseer och i tillfälliga utställningar. Därför är det viktigt att arbetet går vidare och att problemen följs upp. Utskottet skriver tydligt att vi följer det här arbetet och att utskottet anser att alla delar av samhället ska bli belysta. Det är en förutsättning för en levande demokrati. Herr talman! Det är naturligtvis av mycket stor betydelse att kulturpolitiken medverkar till att kulturen återspeglar den mångfald som präglar dagens Sverige och dagens samhälle över huvud taget. Kulturen måste helt enkelt vara relevant för hela befolkningen. Därför ska många olika erfarenheter, tankar och historier tillvaratas och speglas så att alla delar av samhället blir belysta. Utskottet skriver därför att vi ser positivt på bland annat projektet Handikapphistoria i kulturarvet. Herr talman! Allt fler har börjat inse, som vi hört och vet, att det finns genomgående strukturer i samhället som gör att kvinnor på olika sätt har svårt att komma fram i karriär och yrkesliv på samma sätt som män. Det är inte tillfälligheter, utan det är faktiskt genomgående strukturer. Det gäller naturligtvis även kulturen. Vi kan se att kvinnohistoria och kvinnors erfarenheter och speciella förutsättningar ofta saknas eller är dåligt belysta i utställningar och på museer. När man tittar närmare på kulturen utifrån ett genusperspektiv inser man att det finns mycket kvar att göra. Nu finns det ett tydligt uppdrag till statens myndigheter att integrera ett jämställdhetsperspektiv i sina verksamheter. Statens historiska museer har till exempel fått ett särskilt uppdrag att utveckla metoder för jämställt innehåll i samlingar och utställningar på alla museer. I uppdraget om mångfald ingår också att ge utrymme för hbtq-frågor. På kulturområdet måste man ha ett dubbelt perspektiv på jämställdhet, dels jämställdhet för dem som arbetar med kultur naturligtvis, dels jämställdhet i det som visas på museer och utvecklas i skapande verksamhet. Herr talman! Den nya jämställdhetsministern Maria Arnholm konstaterade i ett tal häromdagen att 3,6 miljoner kronor är den genomsnittliga skillnaden i lön mellan en kvinna och en man över en livstid. Det visar att det är mycket kvar att göra för jämställdheten på den svenska arbetsmarknaden. Naturligtvis hänger förhållandena inom kulturvärlden samman med hela samhällslivet, med familjepolitiken och med mer eller mindre dolda värderingar. Politiken i stort måste ha ett jämställdhetsmål. Men även inom kulturvärlden måste man specifikt arbeta bättre med till exempel lönejämförelser och analyser om orsaker till löneskillnader och gå igenom hur olika tjänster tillsätts. Varför har kvinnor i kultursektorn lägre lön för samma jobb? Det är en fråga som måste ställas. Inte minst för att det i stor utsträckning handlar om offentliga arbetsgivare måste institutionerna gå i spetsen. Här vill vi påpeka att det redan finns ett uppdrag att göra könsuppdelad statistik i statliga institutioner. Några andra viktiga områden behandlas i betänkandet. Det är digitalisering av kulturarvet och allmänt ökad digital tillgänglighet. Det är viktigt. Kulturella och kreativa näringar öppnar många positiva möjligheter. Det finns också pågående projekt om kultur och hälsa. Jag har valt att begränsa mig. Kolleger från Alliansen och även andra talare har tagit upp mer av det i sina anföranden. För den som lyssnar på den här debatten utifrån kan jag påminna om att betänkandet utgår från motioner som har väckts. Det handlar inte alls om alla kulturområden inom kulturbudgeten. Det finns många andra stora frågor som bara delvis berörs i betänkandet och som återkommer i riksdagsdebatten. Det gäller kulturarv, public service, bibliotek, läsning och kopplingen till skola. Först som sist: För mig som liberal är begreppet mångfald ett centralt begrepp i Alliansens kulturpolitik. Jag är glad att man lyfter fram det begreppet enligt bland annat de kulturpolitiska mål som antogs 2009. Många av de motioner som utskottet avstyrker innehåller på många sätt viktiga synpunkter. De avstyrks eftersom regeringen redan arbetar med de frågor som tas upp. Det pågår ett arbete som blir allt intensivare. Herr talman! Mångfaldsbegreppet ska genomsyra kulturpolitiken. Det innebär att vi ska ha en rikedom av kulturuttryck och att olika perspektiv ska finnas. Könsroller och människors olika villkor ska speglas, och olika kulturhistoriska aspekter ska lyftas fram. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder) I detta anförande instämde Anne Marie Brodén (M), Per Lodenius (C) och Lars-Axel Nordell (KD).

anf.146 Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S):

Herr talman! Jag vill börja med att hälsa Ulf Nilsson välkommen till kulturutskottet. Jag tror att detta är din första kulturpolitiska debatt. Du kanske har varit uppe i den debatten vid andra tillfällen. Det vet jag inte. Utifrån att du nu är ledamot i kulturutskottet vill jag hälsa dig välkommen till den kulturpolitiska debatten. Jag lyfte upp frågan om ett jämställt kulturliv. Ulf Nilsson lyfte i sitt anförande fram att man ser en hel del problem, eller man ska kanske säga utmaningar. Det är ojämställt inom kulturen precis som det är på många andra ställen i samhället. Vi har en reservation där vi tycker att man ska samla in statistik könsuppdelat. Vi vill också att Statens kulturråd ska ha en samordnande roll i samarbete med Myndigheten för kulturanalys för att mer systematiskt skapa ett underlag för att göra bedömningar. Utifrån de bedömningarna kan man sedan göra politiska reformer eller insatser för att komma åt den situation som är inom kulturområdet. Det räcker inte att bara stå och tycka och konstatera hur det ser ut. Någonstans måste man också göra någonting, om man nu vill ha en förändring. Min fråga till Ulf Nilsson är: Hur tänker Ulf Nilsson vad gäller en ökad jämställdhet inom kulturområdet? Hur ser han att han skulle kunna påverka så att det blir en annan riktning än vad det är i dag?

anf.147 Ulf Nilsson (FP):

Herr talman! Jag vill tacka för att jag blev hälsad välkommen. Jag har varit med i en liten men viktig interpellationsdebatt häromdagen, och jag har varit med i en del kulturdebatter om mina enskilda motioner i kulturfrågor. Det är väldigt roligt. Detta är ett mycket centralt område som har betydelse för framtiden. När det gäller jämställdhet har regeringen tidigare gett ett ansvar för den officiella statistiken från januari 2012. Där har man ett uppdrag att man ska lämna officiell statistik uppdelad efter kön. Regeringen har dessutom aviserat att den avser att avsätta ytterligare 2 miljoner kronor till insamlande av den typen av statistik. Det skriver vi om i betänkandet. Dessutom har man gett Statens historiska museer ett regeringsuppdrag att ta fram underlag för att arbeta fram metoder för en jämställd representation i samlingar och utställningar. Slutligen har också Svenska Filminstitutet fått ett extra tillskott för att arbeta med jämställdhet. Jag vill hävda att arbetet är på gång. Med all respekt för de olika motioner om viktiga saker som har väckts är det inte en enda motion där det är mer än ett parti som står bakom. Alla är på sitt sätt väsentliga. Men de slår lite grann in öppna dörrar. Samtidigt ska vi, som vi antyder i våra skrivningar, tydligt följa arbetet. Utskottet uttalar sin positiva inställning för bland annat arbetet med jämställdhet, tillgänglighet och många andra områden. Det är en tydlig signal till regeringen att vi inte tänker ligga på latsidan. Vi kan komma tillbaka och även göra tillkännagivanden om det skulle behövas.

anf.148 Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S):

Herr talman! Nu lyfter jag fram frågorna utifrån Socialdemokraternas motion och förslag om hur vi skulle vilja skapa ett mer jämställt kulturliv. Alla partier har möjlighet att yrka bifall eller hänga på den reservationen i voteringen. Det kan också Ulf Nilsson göra om han tycker att frågan är så viktig att man vill se en förändring. Man kan inte bara säga att man borde jobba med dessa frågor. Man behöver se till att det mer strukturellt samlas in fakta om hur det ser ut. Vi vet i dag att vi har en kultursamverkansmodell som gör att väldigt många av besluten fattas ute i regionerna även om anslaget kommer från staten. Där lyfter vi in att vi vill få en rapportering även vad gäller de statliga medel som går ut genom kultursamverkansmodellen. Det finns väldigt mycket mer att göra över huvud taget på statistikområdet inom kulturen. Det är väldigt eftersatt. Det skulle verkligen behövas. Jag lyfte i mitt anförande upp tillgängligheten. Man talar mycket om att personer med funktionsnedsättning ska kunna ta del av kulturen. Men jag lyfte också fram: Hur möjliggör man för att människor kan vara delaktiga? Jag tog som ett exempel människor som talar ett annat språk. Det gäller dem som talar teckenspråk. Det gör att de hamnar väldigt mycket utanför. Det finns heller inte någon som har ett övergripande ansvar vad gäller kultur för dem som talar teckenspråk. Kulturrådet har inte något uppdrag. Det finns heller inte någon annan som har det. Hur ser Ulf Nilsson på att vi utestänger människor för att de talar ett annat språk än svenska?

anf.149 Ulf Nilsson (FP):

Herr talman! När det först gäller jämställdheten redogjorde jag för en hel del insatser som görs även med extra ekonomiska medel. Det gäller i första hand från Kulturdepartementets och kulturministerns sida. Det finns redan tydliga uppdrag till vissa museer. Vår jämställdhetsminister har nu gjort tydliga utspel om att förbättra detta med lönestatistik och officiella uppgifter och så vidare. Jag menar att det är helt uppenbart att vi arbetar med dessa frågor och att det händer mer än vad det har gjort under många år inte minst med den tidigare regeringen. När det gäller minoritetsspråk och teckenspråk var det ett oerhört lyft, kan man säga, för teckenspråket att i princip få samma status som minoritetsspråken. Det genomfördes av alliansregeringen. Det ska vi naturligtvis följa upp och så vidare. Men det här medför att man har oerhört mycket större rättigheter än vad man hade tidigare när det handlar om att kunna bli förstådd och att kunna få information på teckenspråket. Det här är naturligtvis någonting som jag och andra som är engagerade kommer att följa. Men det har tagits ett stort steg i och med att det har fått den här statusen. Jag utgår från att de departement som är aktuella verkligen kommer att följa det som det innebär rent författningsmässigt att det har fått status av att vara minoritetsspråk.

anf.150 Per Lodenius (C):

Herr talman! Jag tänkte inleda med att säga att jag i mitt anförande kommer att hänvisa till min så kallade kulturtillgänglighetsturné. Oppositionen kan notera det. Jag var alltså under 2012 ute på någonting som jag kallar en kulturtillgänglighetsturné. Jag ville se hur tillgänglig kulturen är - det säger namnet i sig självt. Jag ville se hur tillgänglig kulturen är för personer med funktionsnedsättning, men inte bara det, utan också hur tillgänglig kulturen är över landet, alltså geografisk tillgänglighet. Jag ville också se vilka som får tillgång till kulturen - en socioekonomisk tillgänglighet. Till min hjälp har jag haft personer från Centerpartiets kulturnätverk. Det är de som har arrangerat alla kulturbesök jag gjort runt om i landet. Jag skulle kunna säga att det har varit från Malmö i söder till Luleå i norr, men jag har varit längre norrut. På min kulturtillgänglighetsturné har jag sett många goda exempel på hur kultur görs tillgänglig runt om i Sverige. Jag har sett ett museum som har gjort tillgänglighet till ett arkitektoniskt framgångsgrepp. Jag har sett hur en kulturfestival stärkt en by och fått flyttströmmen att återvända till byn, som efter flera år av avfolkning nu fått tillbaka framtidstron. Jag har sett hur ungdomar i ett ekonomiskt utsatt område fått hitta sin passion i teater och dans. Jag har också på min resa mött många verksamheter med verklig nationell spetskompetens på just deras områden. Det har rört sig om verksamheter som gör vår historia verklig för barn och projekt för att digitalisera och tillgängliggöra gamla fotografier. Jag fick också ta del av ett EU-projekt, Våga mötas - om tillgänglighet. Det är ett projekt som handlar om allt från praktiska tips på fysisk tillgänglighet till frågan om bemötande. Det är Scenkonstbolaget i Sundsvall som i ett projekt tagit fram en modell och material som används just för att öka tillgängligheten. Alla som jobbar i verksamheten, från skådespelare till den som sitter i biljettluckan, utbildas i tillgänglighet och bemötande. Det är en modell och metod som jag hoppas sprids över landet, för man behöver inte alltid uppfinna hjulet på nytt. För många som jag träffade var kultursamverkansmodellen en ny erfarenhet. Det är inte så konstigt då kultursamverkansmodellen inte har varit i gång särskilt länge. Men jag mötte många positiva tongångar om modellen och vad den faktiskt leder till. Visst kunde man spåra vissa mindre positiva tongångar, som att det kunde vara lite mycket byråkrati i början. Men samtidigt såg man faktiskt fördelen med den regionala kulturplanen när den sedan var färdig och också de fördelar som processen att ta fram planen hade gett. Det finns en förbättringspotential. Så är det alltid. Men erfarenheterna har visat att grundtanken i kultursamverkansmodellen fungerar bra, och det är något som vi ska bygga vidare på. Nu hoppas jag bara på att också Stockholms län så fort som möjligt ska välja att gå in i kultursamverkansmodellen, så att alla kulturarbetare, föreningar, institutioner och de 26 kommunerna i mitt hemlän får möjlighet att ta del av kultursamverkansmodellens fördelar. Herr talman! Vad jag också mötte på min kulturtillgänglighetsturné var alla kulturentreprenörer och alla kulturarbetare som såg en möjlighet i kulturen. De såg en möjlighet att utveckla sig själva men också en möjlighet att utveckla andra och sin omgivning. De såg en möjlighet att försörja sig. Målet var kanske inte alltid att bli rik på pengar men att i alla fall kunna leva på och av sin kreativitet. EU har identifierat att kulturella och kreativa näringar svarar för 3 procent av EU:s totala sysselsättning, och det här är en sektor med hög tillväxt, som faktiskt i mindre grad än övrigt näringsliv påverkades under krisåren 2008-2011. Försiktiga beräkningar visar att närmare 200 000 personer arbetar inom den här sektorn i Sverige. Det finns en mängd kombinationer mellan de här kulturella och kreativa näringarna och andra näringar, där de kulturella näringarna och kulturarbetarna stärker och utvecklar andra näringar. Ett exempel är TILLT, som finns i Göteborg, där kulturarbetare är med och utvecklar andra verksamheter och företag genom att använda den unika kunskap och kreativitet som just professionella kulturarbetare har. Och kanske har de mest kreativa och mest utvecklande kombinationerna ännu inte skapats. Under 2010-2012 har regeringen haft en handlingsplan för kulturella och kreativa näringar. Det har bland annat resulterat i att det nu finns strategier i samtliga regioner för hur man vill arbeta och utveckla samarbetet mellan näring och kultur. Tillväxtverket har bland annat utvecklat branschguider med information för dem som vill starta företag inom olika kulturella och kreativa områden. Då har jag bara nämnt några av alla de åtgärder som handlingsplanen har lett till. Det pågår en spännande utveckling när det gäller kulturella och kreativa verksamheter och företagande. Nya strukturer skapas och också nya affärsmodeller. Regeringen, med näringsminister Annie Lööf, lyfter också fram kulturella och kreativa näringar som viktiga områden att fortsättningsvis utveckla. Herr talman! Kulturen har stor betydelse för innovationer och entreprenöriell utveckling. Kulturen är viktig för samhällsutvecklingen. Kulturen bidrar till ett mer tolerant samhälle. Men kulturen behöver egentligen ingen ursäkt för sin existens. Vi behöver inte förklara kulturen med massor med fördelar som den medför. Kulturen i sig själv är nog. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna. (Applåder) I detta anförande instämde Anne Marie Brodén (M), Ulf Nilsson (FP) och Lars-Axel Nordell (KD).

anf.151 Lars-Axel Nordell (KD):

Herr talman! Det är trevligt att det är några som är kvar i den här debatten trots att timmen är sen. Kulturen hjälper oss att se oss själva i andra och genom andras ögon. När vi ser med klarare ögon på världen bildar vi oss en uppfattning om historiska händelser, miljöer, tankar och föreställningar. Att kunna utöva och ta del av kultur är därför en viktig del av vad det innebär att vara människa. Alla människor måste få ta del av kulturens möjligheter. Det här gäller oavsett vilken bakgrund de har och oavsett vilka förutsättningarna är. Vi kristdemokrater brukar tala om förvaltarskap, att vi har ett ansvar för att varje person ges förutsättningar för att ta till vara och utveckla de förmågor och intressen som hon har. En viktig utgångspunkt för mig i arbetet med att förbättra vårt lands kulturpolitik är därför att undanröja alla hinder för människors delaktighet i kulturlivet. Det är med tillförsikt som jag följer genomförandet av regeringens strategi för funktionshinderspolitiken. Fram till 2016 är det viktigt att vi fortsätter att på allvar satsa på ökad tillgänglighet, så att personer med hörselskador, nedsatt syn, begränsad rörlighet eller andra funktionsnedsättningar får tillgång till kulturen på lika villkor. Det är oerhört viktigt. Tillgänglighet får aldrig betraktas som ett särintresse. Tvärtom måste det vara ett allmänintresse att göra samhället tillgängligt. Det som är intressant är att det som är bra för den som sitter i rullstol är också bra för småbarnföräldrar med barnvagn och faktiskt för oss alla. Det behöver alltså inte finnas någon konflikt där emellan, utan det är ett allmänintresse. I det här sammanhanget vill jag passa på att särskilt nämna teckenspråkstolkningen som även andra har talat om. Den ligger mig varmt om hjärtat. 25 procent av Sveriges alla döva bor i mitt hemlän Örebro. De döva och gravt hörselskadade är helt beroende av teckenspråkstolkning för att klara sin vardag och för att kunna ta till sig kultur på samma sätt som hörande. Det är viktigt att man från statligt håll framöver tar ett stort ansvar för att säkerställa den här gruppens tillgänglighet när det gäller kulturupplevelser i synnerhet och vardagliga kontakter i allmänhet. Herr talman! Förutom förvaltarskapstanken som jag nämnde är en viktig kugge i den kristdemokratiska ideologin det vi brukar kalla subsidiaritetsprincipen. När vi arbetar efter att alla beslut ska fattas på den lägsta ändamålsenliga nivån bygger vi ett samhälle nedifrån och upp och inte tvärtom. Den nivå som ligger över ska understödja de lägre nivåerna i att ta sitt ansvar. Fördelarna med det här är bland annat att förutsättningarna ökar för att besluten hamnar på rätt nivå där det också finns rätt kompetens. Samverkansmodellen på kulturområdet är ett utmärkt exempel på hur vi kan bygga på just subsidiaritet. Genom den här modellen har den nationella, regionala och lokala nivån ett gemensamt ansvar för att kulturpolitiken ska genomföras. Staten har det övergripande strategiska ansvaret för utvecklingen av kulturpolitiken i hela landet, men tyngdpunkten har förskjutits. Tidigare fördelade staten de kulturpolitiska anslagen i detalj, även till regionala organ. Oavsett om man i regionen var totalt enig om hur resurserna skulle fördelas var det staten som visste bäst. Detta har man ändrat på i och med samverkansmodellen. Nu får landsting och regioner besluta om hur en del av de statliga kulturbidragen ska fördelas. Dessutom involveras både föreningslivet och naturligtvis kommunerna men framför allt kulturskaparna själva. Det är det fina i kråksången. Vi talar här om en förskjutning av tyngdpunkten från det centraliserade beslutsfattandet till att den region som det faktiskt handlar om får mer att säga till om. Kulturen förs närmare medborgarna. Nu följs samverkansmodellen upp. Signalerna hittills har gått ut på att den mer eller mindre har varit en succé, vilket jag tycker är väldigt tillfredsställande. Det talas om att politikerna på regional och lokal nivå i allmänhet har fått ett förnyat intresse och större kunskap om kulturpolitiken tack vare samverkansmodellen. Myndigheten för kulturanalys drar därför slutsatsen att den har bidragit till att sätta kulturen på den politiska agendan. Sådana effekter kan jag inte tänka mig att någon kulturpolitiker kan motsätta sig utan tvärtom gillar. Herr talman! Utskottet lyfter också fram betydelsen av entreprenörskap och företagande inom kulturområdet. Även jag vill i det här sammanhanget stryka under att de kulturella och kreativa näringarna bidrar till mycket i samhället, bland annat ökad tillväxt och sysselsättning. Jag noterar också att även näringslivet är i behov av kulturell och kreativ kompetens så att konkurrenskraft och innovationsförmåga stärks. I dessa tider av ekonomisk nedgång i vår omvärld skulle jag vilja passa på att belysa hur bra det är att uppmuntra till entreprenörskap och innovationsrikedom på många områden. I nästa vecka besöker jag tillsammans med några allianskolleger från kulturutskottet Härjedalens Kulturcentrum. Det är två unga kulturskapare och entreprenörer från Tyskland respektive Schweiz som har etablerat Härjedalens Kulturcentrum i Lillhärdal i södra Härjedalen, en kulturbygd med rötter i 840-talet. I denna socken, till ytan lika stor som Blekinge, där det bor, tror jag, 601 personer i dag, producerar man alltså verksamhet vid ett kulturcentrum vilket förra sommaren bland annat gav 250 hotellövernattningar. Det låter helt orimligt, men så är det faktiskt. Det här är spännande, och det är det vi ska titta på. Det här är ett utmärkt exempel på kulturella och kreativa näringar som engagerar bygden och samtidigt får människor utifrån att komma och delta i olika kreativa workshoppar. Herr talman! Slutligen vill jag påpeka kulturens betydelse med anledning av den digitalisering som utskottet tar upp i sitt betänkande. Digisam och den nationella strategin för att digitalisera kulturella samlingar, verksamheter och arkiv innebär att kulturarvet görs tillgängligt för fler samtidigt som vi ökar möjligheterna att bevara kulturskatter till eftervärlden. Att ha god kännedom om sitt eget kulturarv är en förutsättning för att vi ska kunna utveckla vår identitet och på så sätt kunna respektera andras kulturer i världen. Vi kristdemokrater står upp för kulturarvet. I takt med den ökade globaliseringen och regionaliseringen menar vi att det småskaliga och lokala blir allt viktigare. Vi noterar det ökande intresset för släktforskning, där sökandet efter förankring och identitet ofta underlättas av att informationen finns tillgänglig digitalt. Det är viktigt att kulturen genom möjligheterna att föra över till digitala plattformar kommer fler till del. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder) I detta anförande instämde Anne Marie Brodén (M), Ulf Nilsson (FP) och Per Lodenius (C).