Kultur och fritid för barn och unga

anf.20 Isak From (S):

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag står bakom samtliga våra S-reservationer, för att visa på de stora skillnader som föreligger i kulturpolitiken på just området barn och unga och möjligheten för barn och unga att ta del av ett varierat kulturutbud både som deltagare och som konsumenter. För att korta voteringstiden yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 4. Det vi gör i dag är att debattera det bästa vi har, våra barn och ungdomar, vår gemensamma framtid, ungas möjlighet att oavsett föräldrar ta del av en likvärdig uppväxt och en likvärdig skolgång med möjlighet till arbete efter genomförda studier och möjlighet för alla barn och unga att ha en aktiv kreativ fritid. Det föreligger viss retorisk enighet om att alla barns villkor och barnens bästa ska komma i första rummet. Ändå är det så stora skillnader i tillgänglighet i både kulturkonsumtion och deltagande för barn och unga. Jag var i Vilhelmina i måndags och debatterade gruvnäringsfrågor och arbetslöshet, just för att Vilhelmina är en kommun som har drabbats väldigt hårt av arbetslöshet. Då kom vi in på en annan fråga som har med kultur att göra, och det var digitalisering av biografer. I Vilhelmina har man än så länge inte haft råd att digitalisera biograferna. Nu kommer man förmodligen att kunna skrapa ihop pengarna, men den största delen av de pengarna kommer från kommunens egen ficka som de har skickat in som stöd till Folkets Hus-föreningen. Man kommer att få ett litet bidrag från Boverket, och man kommer kanske att få ett litet bidrag från Kulturrådet. I övrigt står kommunen där med de här pengarna. Det är bra att de kan göra det. Det är bra för Vilhelminas barn och unga, och även vuxna, att kunna ta del av och ha en digitaliserad biograf. Detta sätter fingret på något som är väldigt viktigt, och det är kommunens förutsättningar. När det handlar om barn och unga är kommunens förutsättningar väldigt väsentliga. Jag kommer till det senare. Det är en sak som vi rikspolitiker måste fundera på hur vi ska komma till rätta med, för det handlar om kommunens förutsättningar, hur man ska tillhandahålla musik- och kulturskola för alla barn, hur alla barn i musik- och kulturskolan ska ha en rimlig avgift. Kommunsektorns ekonomi påverkas också av att kommunerna i dag har behövt ta över ansvaret för flera områden där staten har misslyckats eller dragit sig tillbaka. Ett sådant exempel är att alla som uppbär ekonomiskt bistånd gör detta i huvudsak av arbetslöshetsskäl. Jobben är som bekant inte regeringens starkaste gren, vilket gör att fler och fler föräldrar prioriterar mat på bordet före bio- eller teaterbesök. Det är en realitet i dag. Kultur är en tillväxtfaktor. Det visar inte minst Umeå, som vid sidan av de tre storstäderna är en kommun som växer kraftigt mycket tack vare att kommunen haft ork och politisk ryggrad att ta beslut för att främja ett billigt kulturutbud och en bred mångfald. Det har gjort att Umeå har en konkurrensfördel vid nyetablering av företag, vilket gör att man lättare kan attrahera nya kommunmedborgare och företag till kommunen. Satsningar på kultur är alltså också en konkurrensfördel, men vi får inte glömma de kommuner som av olika skäl, oftast ekonomiska, inte orkar i dag. De starka kommunerna kan satsa på ett bra kultur- och fritidsutbud, men för många kommuner gäller det först och främst att säkra skola, vård och omsorg. Kommuner och landsting har inte fått verktyg av den borgerliga regeringen för att möta den starka nedgången i kriser och omställningar i samhällsekonomin utan måste panikbromsa. Det har i många kommuner drabbat verksamheten på kultur- och fritidsområdet. Man gör det av nöden, men tyvärr svältföder man sig själv. Detta är också något som vi som riksdagspolitiker måste ha med oss. Vill vi att alla ska ha förutsättningar för mångfald och ett rikt kulturutbud? Vi socialdemokrater menar att det handlar om prioriteringar av våra gemensamma resurser. Det handlar också om solidaritet mellan kommuner och mellan landsändar. Regeringens förslag om att med statliga medel subventionera de rikaste kommunerna med 1 miljard verkar inte klokt i detta sammanhang. Det går inte i rätt riktning. Förslaget ökar bara spänningarna i landet, och det är inte kulturlivet i Sverige betjänt av någonstans. Herr talman! Vi har ett antal reservationer. Vi föreslår fortfarande en djupare utvärdering av Skapande skola. Vi är fullt medvetna om att Skapande skola har gett ett stort mervärde för många skolor och många elever. Vi vet också att under de verksamhetsår som har gått sedan Skapande skola infördes har många barn fått ta del av detta. Det har varit berikande för många barn och skolor. Men vi vet också att långt ifrån hälften av alla berörda elever har kunnat arbeta med olika Skapande skola-aktiviteter. Eftersom det här är en satsning inom ramen för skolan anser vi att detta inte är acceptabelt. I skolan ska alla ha samma möjligheter. Det måste vara inriktningen. Därför vill vi nogsamt ta reda på hur det faktiskt ligger till, och då krävs det en rejäl utvärdering av Skapande skola. Nu ska Myndigheten för kulturanalys göra detta till slut i en utvärdering som vi hoppas mycket på. Men för att sätta tryck även härifrån vill vi med kraft betona att detta är mycket viktigt, också för att politiken ska kunna rikta in insatser där det har gått fel. Handlar det bara om pengar, eller är det administrativa saker som gör att så många inte kan ta del av denna satsning? Vi har en reservation om utredning av musik- och kulturskolan. Musik- och kulturskolan är grunden för mycket. I eftermiddag debatterar vi ett betänkande som handlar om kultur och kreativa näringar. Många av de företag som växer fram inom denna bransch har sitt ursprung i att man har deltagit i musik- och kulturskolan på ett kreativt sätt och utan krav. Vi vet att skillnaderna i dag ökar. Prisbilden ökar också; skillnaderna i avgifter ökar. Det gör att många inte kan delta. Alltför många mindre kommuner, jag tror att det är elva stycken, har inte någon musik- och kulturskola. Några räddar det genom att ha en bra folkbildningsverksamhet vid något av studieförbunden. Men det tar inte bort vårt ansvar. Ger vi alla kommuner samma förutsättningar? Vänsterpartiet har en reservation om att lagstifta om musik- och kulturskola. Det tycker vi inte är riktigt rätt väg att gå, speciellt inte om den borgerliga regeringen ska skriva propositionen. Då tror vi att det kan gå fel. Det handlar i huvudsak om ekonomiska styrmedel och att man stärker kommunernas ekonomi. Vi avfärdar dock inte idén. Kanske kan det tas upp igen efter ett kommande regeringsskifte. Jag har varit inne på avgifterna i musik- och kulturskolan. Vi ser med stor oro på att alla barn inte ges samma förutsättningar. I och med den ökande arbetslösheten har alla föräldrar inte ett jobb att gå till. Många ensamstående klarar inte avgiften på 500 kronor och uppåt. I vissa kommuner är avgiften uppemot 2 000 kronor. Det handlar naturligtvis om en gallring för att minska kön, men detta bådar inte gott inför framtiden. Kommer det att innebära att vi får färre företag inom branschen kultur och kreativa näringar? Minskar detta kreativiteten? Givetvis. Får man inte möjligheterna blir det så. Vi har en reservation om samlingsplatser för unga. Det handlar också om kommunernas förutsättningar. Fritidsgården ger en fantastiskt bra möjlighet att träffas på neutral mark, speciellt i bostadsbristens Sverige när trångboddheten smyger sig på. Det är inte lätt att vara hemma och slåss om utrymmet med många syskon i en tvåa eller trea, Framför allt gäller det i storstadens ytterområden. Då är fritidsgården en oas för barn och unga att träffas på. Vi har en reservation om stöd till föreningar för unga. Vi ser föreningslivet som ett bra forum för att hålla unga borta från kriminalitet och grov brottslighet. Får man in en ung person i en förening är risken att denne ramlar in i vandalism eller annan brottslighet betydligt mindre. Även mindre föreningar borde därför kunna ta del av Ungdomsstyrelsens stöd. Detta behöver man titta över, framför allt med tanke på den främlingsfientlighet och islamofobi som byggs upp runt om i landet. Föreningar är en mycket bra möjlighet att hålla barn och unga borta från brottslighet. Därför har vi denna reservation. Avslutningsvis: Tillgången till kultur och möjligheten att utöva och ta del av kulturverksamhet är inte lika för alla ungdomar. Den största och växande tillgången finns i storstadsregionerna, men av ekonomiska skäl kan inte heller alla unga där ta del av detta. Kommunernas förutsättningar att tillhandahålla kultur- och fritidsverksamhet för alla barn och unga är en stor fråga även för rikspolitiken. (Applåder)

anf.21 Tina Ehn (MP):

Herr talman! Vi debatterar kulturutskottets betänkande nr 5, Kultur och fritid för barn och unga . Jag skulle vilja säga en massa positiva saker, för det mår man bra av. Man mår också bra av att sprida positiva saker. Orden barn, unga, kultur och fritid är i kombination fyllda av positiva värden och framtid. Men för att vara ärlig behöver vi också kritik, och jag tänkte börja där. Jag hade önskat att hela min motion om kultur, konst och estetik hade hamnat i en och samma debatt. Men eftersom vi i riksdagen behandlar utbildningspolitiken och kulturpolitiken var för sig blir det inte så. Det är trist, tycker jag. Ännu mer trist och tragiskt är att vi har en alliansregering som driver utbildningspolitik med förändringar i en riktning som gör kultur och estetik mindre viktigt. Det tycker jag och Miljöpartiet inte är en framtidsinriktad väg att gå. De yrkesförberedande programmen får ingen kurs i estetisk verksamhet. Det är inte modernt, och det är inte bra. För mig är det uppenbart att de estetiska ämnena har gjorts mindre viktiga. De estetiska utbildningarna på gymnasiet verkar inte gillas så mycket av Alliansen. Åtminstone fanns det ett uttalande från Moderaterna under hösten om att minska de estetiska programmen, även om jag inte har sett några förslag om det. Varför är man rädd för att ungdomar får möjlighet att skapa, vara kreativa och kanske lära sig ett nytt sätt att bedöma och ifrågasätta? Min uppfattning är att många lärare inom de estetiska områdena upplever samma sak. Om politiken gör kulturen mindre viktig blir den det till slut - jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Vad får vi för samhälle då? Och vad får vi för medborgare då? Har ni tänkt på det, Alliansen? Förutom det att kultur ger unga människor många fler fönster till världen är jag övertygad om att den också ger fler nycklar till din egen förmåga och till dina möjligheter här i livet. Men i politiska församlingar i dessa dagar behövs andra argument. De kan till exempel vara så här. I en EU-rapport som heter KEA (2006) talar man om kulturens ekonomiska roll och om hur den växer och om att den kulturella och kreativa sektorn omsätter mer pengar än både bilindustrin och it-industrin. Det finns alltså verkligen motiv för att se på kulturens betydelse för alla på ett nytt sätt. Nu tänkte jag gå till reservationerna. De reservationer som Miljöpartiet har lyft upp i dagens betänkanden är fyra. En handlar om utvärdering av Skapande skola. Skapande skola tror jag kan ge och har gett mycket positivt. Det kan vara en mycket bra del i kulturen för unga människor. Men den behöver också ifrågasättas - allt ska ju ifrågasättas, tycker jag. Skapande skola gäller nu från förskolan till årskurs 9. För det här året, 2013, finns det 169 miljoner kronor för Skapande skola. Det är mycket pengar som man kan tycka att det har lagts på detta. Men de pengarna kommer skolan inte åt om man inte aktivt söker dem. För att få tillgång till Skapande skola-pengarna ska man göra en ansökan, och ansökningstiden är mellan den 17 december och den 6 februari. Men först ska man ha en handlingsplan, för en sådan ska vara med i ansökan. Under läsåret 2010/11 har sammanlagt 280 000 elever fått ta del av Skapande skola i årskurserna 4-9, för det var det som gällde då. Som villkor för att få bidraget gäller att man efteråt redovisar hur det statliga stödet har använts. Den redovisningen ska lämnas till Kulturrådet senast den 30 september. Om redovisningen är ofullständig eller kommer in för sent kan det bli så att bidraget måste återbetalas. Vi ser att det krävs en del byråkrati från skolans sida för att kunna åtnjuta det här stödet till skolan. Det tycker jag att vi bör vara medvetna om. Jag tror visst att detta är välkommet på många skolor och kan bidra till många professionella upplevelser. Men jag tycker att det är oklart om Skapande skola leder till att skolan bättre når upp till de mål som har fastställs genom läroplanen. Vi vet inte heller vilka elever som får ta del av aktiviteter inom ramen för satsningen. Den utvärdering som gjordes 2010 visar att det är mycket som behöver följas upp innan det går att säga om Skapande skola är en bra och gynnsam satsning eller inte. Det är också därför vi trycker på och säger att det är viktigt att man gör en fördjupad utvärdering. Jag är ganska övertygad om att den kommer. Detta handlar reservation 1 om, och jag yrkar bifall till den. Nästa reservation gäller även den en önskan om en utredning, men den handlar om musik- och kulturskolan. Till skillnad från Skapande skola är det inte bidrag från staten som finansierar detta. Därmed är det ofta en fråga som faller bort från rikspolitiken. Den svenska musik- och kulturskolan erbjuder enormt många möjligheter för barn och ungdomar och på vissa ställen även för vuxna. Genom den kan man lära sig att utvecklas inom framför allt musik och i viss mån teater och sång samt i ett fåtal fall dans och bild. Det är endast 5 procent av Sveriges skolor som har ett organiserat samarbete med musik- och kulturskolan. Det minskar möjligheterna att utnyttja kulturskolornas kompetens fullt i skolan. Inom musik- och kulturskolan finns det både möjligheter och begränsningar. Möjligheterna varierar för den elev som vill lära sig spela ett instrument beroende på vilken kommun man bor i, vilka resurser som finns, hur lång kö det är och vad man vill göra. Det är alltså inte självklart att alla barn och ungdomar får möjlighet att gå i en musik- och kulturskola, även om ambitionen är hög och entusiasmen är stor och engagemanget stort. I tio av landets kommuner finns det ingen musik- och kulturskola alls. Flera kommuner har också skurit ned verksamheten kraftigt, infört högre avgifter och försämrat tillgången för eleverna. Vi vill i Miljöpartiets motion peka på vikten av att ge alla barn rätt att lära sig spela ett instrument, sjunga i kör eller utvecklas genom och med kultur. Det skulle kunna ske genom att stärka musik- och kulturskolans roll och ge större möjligheter för alla elever att delta. Lärarförbundet har föreslagit att man gör musik- och kulturskolan till en egen skolform och ger alla elever chansen att delta. Andra förslag som har kommit fram i riksdagen är en särskild musik- eller kulturskolelag. När kulturutskottet fick besök av organisationen SMOK, Sveriges Musik- och Kulturskoleråd, fick vi också höra om deras önskemål om en nationell strategi för musik- och kulturskolan. För oss i Miljöpartiet är det viktigt att stärka den här viktiga delen av framför allt unga människors möjlighet att utöva kultur. Därför vill vi att man utreder möjligheten att stärka musik- och kulturskolans roll runt om i landet. Vi säger inte exakt hur, men vi tycker att det är otroligt viktigt. Det handlar reservationen om också. Här kan man jämföra. År 2006 deltog 380 000 barn i musik- och kulturskolans verksamhet, medan den helt saknades i elva kommuner. Terminsavgiften kan vara mellan 0 och 1 700 kronor. Det är en av de största satsningar som görs på barn- och ungdomskultur i Sverige. Jag har också skrivit om slöjdfrågan. Den kan man tycka är lite udda. Men man kan titta på Ungdomsstyrelsens rapport där de har berättat om hur ungas kultur ser ut och vad de gör på fritiden i åldrarna 13-25 år med fokus på det egna skapandet. Den visar att de populäraste uttrycksformer som finns - som mellan 30 och 45 procent av de unga ägnar sig åt - i fallande skala är slöjd och hantverk, bildskapande, musicerande och skrivande. Därefter följer dans och teater. Det finns ett stort intresse från barns och ungas sida att fysiskt kunna delta i det skapandet genom slöjdverksamhet. Ett exempel som jag nämner är Slöjdklubben, som har utvecklats från projektet Slöjdcirkus. Den är ett samarbete med forskningen och är en del i det som benämns estetiska lärprocesser, som vi alla har hört talas om och som vi ibland har svårt att fånga in vad det kan vara. Slöjdklubbens verksamhet är ett resultat av ett tvåårigt projekt med slöjdcirkus för barn, där man åkte land och rike runt för att mötas mellan slöjd, musik, sång och lek. Slöjdcirkusen utsågs av regeringen till att under 2004-2006 inneha det nationella uppdraget inom området barnkultur i samverkan med forskning. Man utforskade slöjden genom spännande material och verktyg. Man möter sambanden mellan slöjd, ekologi och natur. Slöjdklubbens pedagogiska idé var att vara tvärkulturell, med stort inslag av lek, lust och skapande, där barns nyfikenhet tas till vara. Det mångkulturella mötet mellan deltagarna är en del av pedagogiken. Slöjden är ju internationell. Det skriver vi om i reservation 6. Den sista reservationen och motionen som jag tänkte nämna handlar om frizoner för unga hbtq-personer. Man skulle kunna säga att det är fråga om träffplatser att kunna vara sig själv på. Hbtq är en förkortning för homosexuella, bisexuella, transpersoner och queerpersoner. Queerbegreppet kommer från feministisk teori där man beskriver det som ett kritiskt sätt att förhålla sig till norm. Detta är otroligt viktigt. Könsidentitet, könsuttryck och sexualitet är viktiga i våra liv. Därför är det extra viktigt att man får bestämma dessa saker själv, inte minst när man är ung. Unga hbtq-personer måste ha rätt till frizoner där alla kan få vara sig själva. Det är inte minst viktigt med tanke på vad Ungdomsstyrelsen har skrivit i en rapport, nämligen att unga homosexuella, bisexuella, transpersoner samt personer som är osäkra på sin läggning eller könsidentitet har en sammantaget sämre hälsa i jämförelse med befolkningen i övrigt. Det handlar inte minst om psykisk hälsa. Bland ungdomar mellan 16 och 29 år uppgav 11 procent av de homo- och bisexuella männen och 25 procent av kvinnorna att de någon gång försökt ta sitt liv. Bland unga transpersoner är siffran hela 27 procent. Detta är alarmerande siffror. Jag skulle kunna utveckla detta mer. Men reservation 9 är intressant eftersom den handlar just om mötesplatser runt om i hela landet. Jag står naturligtvis bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 4.

anf.22 Margareta Larsson (SD):

Herr talman! Vi debatterar nu kulturutskottets betänkande 5, Kultur och fritid för barn och unga . Glädjande nog är alla partier rörande överens om att barn- och ungdomskulturen ska vara ett prioriterat område i kulturpolitiken. Jag måste säga att många goda satsningar har gjorts när det gäller detta område. En sådan satsning är Skapande skola som gradvis har utökats från att omfatta endast en del av grundskolan till att i dag täcka alla skolår från förskoleklass upp till nionde klass. Enligt Kulturrådets uppföljning av verksamheten har man bara gott att säga om denna verksamhet. Huvudmän och kulturaktörer som har varit involverade har varit övervägande positiva. Vi sverigedemokrater har såväl under detta som under föregående riksmöte budgeterat för att låta denna verksamhet omfatta även förskolan. Men vi har tyvärr inte fått gehör för denna åsikt trots att även förskolan har ett kulturuppdrag enligt läroplanen. Där står följande: "I förskolans uppdrag ingår att såväl utveckla barns förmågor och barns eget kulturskapande som att överföra ett kulturarv - värden, traditioner och historia, språk och kunskaper - från en generation till nästa." Jag tror att alla som sitter här och som har haft små barn vet att barn är mycket öppna för både andliga och kulturella värden. Mycket små barn fascineras ofta över att livet kan innebära magiska och förtrollande inslag. De har nära till att uttrycka hela sitt känsloregister. När det gäller tillgång till fantasin är små barn mycket lika oavsett kön och etniskt ursprung. Jag anser därför att detta öppna sinnelag innebär en otrolig möjlighet att ta till vara när det gäller att utveckla rytm och rörelsemönster, drama, teater och olika former av kommunikationssätt. Det värdefulla i att arbeta med detta i förskolan anser jag är att kunskaperna ökar kring barn och kommunikation. Den kunskapen är det lite brist på i samhället. Den kunskap som man kan få i förskolan kan faktiskt hämtas in från samhället i övrigt när det gäller ökad förståelse för barns kommunikationssätt. Utifrån detta kan jag tycka att det är lite tråkigt att regeringen inte har tagit steget fullt ut och låtit även förskolan omfattas av Skapande skola. Här har vi alla möjligheter att med hjälp av professionella kulturarbetare plocka fram den potential som finns hos små barn, så att glädje frikopplas och att man därtill öppnar upp för frihet i tanke, känsla och språk som är så synkade. Herr talman! Glädje behövs, och även våra allra minsta behöver glädje. Jag ser Skapande skola som extra värdefull för barn som kommer just från dysfunktionella familjer där man till vardags lever i en stark spänning. I sådana förhållanden är det lätt att man kan få olika låsningar och spänningar i sin kropp och i sin själ som man sedan tar med sig vidare i skolåldern. Vi skulle kunna förebygga en hel del ohälsa på ett tidigt stadium genom utvecklande verksamhet som Skapande skola. Jag ser också en möjlighet för Skapande skola att bidra till att höja kvaliteten på vissa förskolor där det är lite problem och spretar lite när det gäller kvaliteten. Nu när Skapande skola har fått så bra respons från lärare och vi vet att den är mycket uppskattad bland elever tycker jag inte att det finns någon anledning att inte ge även de små barnen samma förutsättningar. Jag väljer därför att yrka bifall till motion Kr203 med förhoppningen att regeringen till slut ska lyssna och utöka projektet Skapande skola till att även omfatta förskolan. Med detta yrkar jag bifall till reservation 2.

anf.23 Isak From (S):

Herr talman! Jag vill börja med att hälsa Margareta Larsson välkommen till kulturutskottet. Vi har haft intressanta debatter här med Sverigedemokraterna tidigare. När Margareta Larsson står i talarstolen låter hon precis som en representant från vilket annat borgerligt parti som helst, i alla fall just i dag. I denna fråga tycker jag dessutom att det hon säger låter mycket populistiskt. Sverigedemokraterna har ingen egen motion att falla tillbaka på och yrkar därför bifall till en KD-motion just om Skapande skola i förskolan. Skapande skola har, precis som jag sade i mitt anförande, varit mycket bra för många barn. Samtidigt framgår det av Kulturrådets rapport att inte ens hälften av barnen har kunnat ta del av dessa insatser. Borde man då inte bygga ut Skapande skola och se till att den kommer alla barn till del innan man föreslår en fortsatt utbyggnad? Det som Margareta Larsson här föreslår anser jag vara mycket populistiskt. Menar man allvar skulle man föreslå en rejäl utvärdering så att vi politiskt kan besluta om hur vi faktiskt ska göra för att Skapande skola ska nå alla barn.

anf.24 Margareta Larsson (SD):

Herr talman! Vi har tidigare i vår budgetmotion anslagit medel för Skapande skola. Vi anser att detta är en mycket viktig verksamhet utifrån det som jag har anfört. Det handlar mycket om social hälsa, och det finns en koppling mellan hälsa och kultur. Det är mycket viktigt att vi i ett tidigt skede arbetar förebyggande för att skapa hälsa och välmående bland de unga. Vi har alltså tidigare anslagit medel till detta i vår budgetmotion.

anf.25 Isak From (S):

Herr talman! Intentionen låter väldigt bra. Självklart är det så. Nu har förskolan en egen läroplan, där kultur och skapande är en väldigt väsentlig del. Jag tycker fortfarande att det är väldigt populistiskt att man föreslår en fortsatt utbyggnad då det faktiskt är klarlagt att alla barn ännu inte har kunnat ta del av den satsning som faktiskt föreligger. Margareta Larsson kan kanske i sitt sista inlägg ge mig svar på hur hon anser att alla barn ska kunna ta del av denna satsning.

anf.26 Margareta Larsson (SD):

Herr talman! Det är vår viljeriktning att detta ska vara något som kommer alla barn till del. Eftersom vi vet att detta får så bra respons av lärare och är så uppskattat av elever vill vi vara med och stärka och uppmuntra det. Jag anser absolut inte att det skulle vara populistiskt på något sätt, utan det handlar om förebyggande arbete. Det månar vi väldigt mycket om.

anf.93 Lars Ohly (V):

Herr talman! Som ofta när man pratar kulturfrågor betonar alla hur viktigt det är. Konst och kultur berikar våra liv. När jag tittar på mina borgerliga vänner i kulturutskottet är jag säker på att jag där ser en rad kulturkonsumenter som tycker att det är viktigt med kultur, både för egen del och för andras. Kulturen berikar våra liv. Kultur är välfärd. Utan kultur vore livet så oändligt mycket sämre. Det handlar både om att själv utöva kultur, känna att man kan klara av att göra saker som man kanske inte ens trodde. Det kan handla om att spela ett instrument, uppträda med en teaterpjäs, försöka måla, kanske spela i ett band - allt det där kulturutövandet som gör att man växer och känner att man kan göra något annat än man kanske vanligtvis håller på med. Samtidigt har säkert de flesta av oss varit med om kulturupplevelser av professionellt utövad kultur där vi känner att vi har fått så oändligt mycket tillbaka. Det kan vara en konsert, en bok vi har läst, en teaterpjäs eller ett konstverk. Alla typer av kultur har förmågan att berika våra liv. Det främsta ledordet för kulturpolitiken bör vara tillgänglighet, detta i två bemärkelser. Dels ska alla ha tillgång till den professionellt utövade kultur som man är intresserad av och som man vill ta del av, dels ska alla ha möjligheten att själva utöva kultur. Värdet av kultur i våra liv och synen på kultur grundläggs ofta i barn- och ungdomen. Det är det som det här betänkandet handlar om, det vill säga kultur och fritid för barn och unga. Vem är emot det här? Som jag sade är det ingen här som är det. Det är fullt av välvilja i den här salen för allas rätt till kultur. I teorin är verkligen ingen emot. I praktiken är det däremot lite si och så med det, därför att när de fina orden ska omvandlas till verklighet krävs det pengar. Då kan ibland resurserna komma i konflikt med andra ambitioner. Även om alla här tycker att det är viktigt med kultur finns det en del som tycker att det är viktigare att sänka skatten. Det finns en del som tycker att sänkningen av förmögenhetsskatten var väsentligt viktigare än att se till att kulturskolan finns i alla kommuner. När vi skrapar lite på ytan kanske de här vackra orden om betydelsen av kultur inte alltid följs av handling. Det är det som är det sorgliga. Det blir en sorts välviljans tyranni kring kulturpolitiken. Alla är för, ingen är emot, men det händer rätt lite när det kostar pengar. Där finns det saker att göra. Kulturskolan, tidigare den kommunala musikskolan, är en fantastisk verksamhet som har legat till grund för mängder av barns och ungdomars möjligheter att själva pröva på att spela ett instrument, utöva teater eller kanske prova på bildkonst. Här i Stockholm har det tidigare, innan den borgerliga majoriteten beslutade att lägga ned det, funnits kulturskoleverksamhet med graffiti, hiphop och breakdance - massor av kulturformer som barn och ungdomar har haft möjlighet att själva utöva. Det är bra för hela samhället. Det är bra för varje individ, men det är också bra för oss alla. Ett samhälle där fler får möjlighet att pröva på och utöva olika former av kultur är ett bra samhälle. Det är ett kultiverat samhälle. Det är ett civiliserat samhälle. Kulturskolan finns över nästan hela landet. I elva kommuner finns det ingen kulturskoleverksamhet. Men även i kommuner som har kulturskola är det inte alltid så att alla ungdomar får möjlighet att ta del av den. Om det kostar 1 700 kronor per barn och termin att gå i kulturskolan har man redan från början sållat bort massor av barn och ungdomar vars föräldrar inte har råd. Det kostar för mycket. Därför är kommuner som Lidingö och Täby värda att stå vid skampålen, för de har just denna höga avgift, 1 700 kronor per termin och barn, för att få ta del av kulturskolans verksamhet. Hyllas bör däremot Karlstad, Luleå och Sundsvall som har en avgiftsfri kulturskola. Så ska det vara. Det ska inte finnas några hinder. Tillgängligheten ska gälla alla. Möjligheterna att utöva kultur i kulturskolans verksamhet ska alla ha rätt till. När vi föreslår detta säger majoriteten, alla dessa kulturälskande borgerliga politiker på den främre raden, att detta är en kommunal angelägenhet. Om man tycker det har man också accepterat att vissa kommuner inte kommer att ha kulturskoleverksamhet. Då har man också accepterat att Lidingö och Täby kommer att fortsätta ta ut 1 700 kronor eller mer per barn och termin för en verksamhet som vi tycker ska vara tillgänglig för alla. Samtidigt säger majoriteten i det här utskottsbetänkandet att man gärna ser en nationell uppföljning av kulturskolans verksamhet. Det är alltså en kommunal angelägenhet, men man vill gärna veta hur den fungerar. Och när man har väl har fått veta hur den fungerar tänker man inte göra någonting, för det är ju en kommunal angelägenhet. Det här är ett dåligt resonemang, ett ansvarslöst resonemang om man menar allvar med att kulturskolan bör stärkas. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 3 och 4, som dels talar om kommunernas skyldighet att tillhandahålla kulturskoleverksamhet, dels om vikten av att hålla nere avgifterna så att tillgängligheten inte bara blir ord på ett papper. När det gäller den andra delen, alltså fritidsverksamheten - betänkandet heter ju Kultur och fritid för barn och unga - är det mycket som liknar den diskussion som har förts om kulturen och kulturskolan. Det finns politiker på kommunal nivå som tänker kortsiktigt och lägger ned fritidsgårdar. Jag träffade en polis på Södermalm i Stockholm som sade: Det är väldigt lätt att få bort en kostnad ur den kommunala budgeten genom att lägga ned en fritidsgård. Men kostnaderna kommer att uppstå i mycket högre grad någon annanstans lite senare. Finns det inga fritidsgårdar, finns det inte en meningsfull fritidsverksamhet där ungdomar känner att de själva kan utöva det de vill göra, där någon tror på att de kan saker, där någon ger dem förutsättningarna och verktygen att utöva det och där fritiden blir något mer organiserad än att bara driva runt på stan kommer kostnaderna att uppstå på annat håll i form av kriminalisering, i form av drogbruk och i form av allt det som vi alla vill bekämpa. Vänsterpartiet har här en reservation, nr 7, som jag också vill yrka bifall till, om skyldigheten för kommuner att bedriva fritidsgårdsverksamhet. Även här handlar det om en konflikt mellan det nationella ansvaret och kommunernas ansvar. Jag menar att det inte är rimligt att vi stillatigande ska acceptera att kommuner inte tillhandahåller fritidsgårdsverksamhet. Det bör vara en skyldighet för kommunerna. Den fritidsgårdsverksamheten bör utgå från att vi byter perspektiv, inte det där gamla sociala perspektivet som innebär att vi ska ta hand om de barn och ungdomar som har särskilda behov. Det ska vi också göra, men vi måste tillföra ett nytt perspektiv som handlar om att även ungdomar är medborgare. Även ungdomar ska ingå i samhällsgemenskapen. Även ungdomar ska stärkas och tillåtas att driva sina egna frågor. Det är en av fritidsgårdarnas allra viktigaste uppgifter. Båda de här perspektiven behövs. Jag har inga illusioner om att den här riksdagen senare i dag kommer att bifalla de reservationer som jag har yrkat bifall till från talarstolen. Här är man fastlåst. Man har en gång för alla bestämt sig för att avslå alla motioner och alla yrkanden. Det kan man ju göra. Men det jag hoppas och önskar är att vi får en ordentlig debatt om varför man å ena sidan säger en sak, att det är viktigt med kulturskolan, att det är viktigt med fritidsgårdar, men å andra sidan inte är beredd att bifalla ett enda av de förslag som faktiskt skulle göra skillnad i verkligheten. (Applåder)

anf.94 Ellen Juntti (M):

Herr talman! I dag debatterar vi kulturutskottets betänkande gällande kultur och fritid för barn och unga. I betänkandet behandlar utskottet 17 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2012. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Kultur berikar och har en positiv inverkan både på kroppen och på knoppen. För några veckor sedan presenterade jag en rapport som heter Bättre hälsa med Sveriges dansband . Detta med anledning av ett projekt som jag har arbetat med i ett års tid. I rapporten skriver jag bland annat att flera forskningsresultat visar att dansen är mycket bra för både den fysiska och psykiska hälsan. Under arbetets gång åkte jag till Karlstads universitet. Där träffade jag professor Bengt Starrin, som forskar om välfärd, utsatthet och folkhälsa. Starrin har gjort en enkätundersökning om dans och dansvanor i Sverige. Starrin har jämfört dansarna i enkätundersökningen med personer som deltagit i befolkningsundersökningen Liv & Hälsa 2008 . I båda undersökningarna ställdes likalydande frågor om lycka och hälsa. Andelen som bedömde att hälsan var mycket bra och att de var lyckliga var betydligt högre bland dansarna än bland dem som inte dansar. Det finns många anledningar till att man dansar. De flesta gör det för att det är roligt, lustfyllt och för att dansen ger psykisk energi. Många får också självkänsla av att dansa. Genom att dansa förebygger man benskörhet och höga kolesterolvärden och minskar risken för hjärtinfarkter. Under dansen utsöndras kroppens eget morfin, endorfiner, som också kallas för "må-bra-hormoner". Endorfiner är stressreducerande och har smärtlindrande effekt. Även oxytocin frigörs i kroppen vid dans. Oxytocin är ett hormon som lindrar smärta och är bra för läkningsprocesser, stress och blodtryck. Att få träffa andra människor på till exempel danstillställningar bidrar även till att man känner sig delaktig i ett socialt sammanhang. Ett uttryck som Starrin använder, och som jag tycker om, är att "man blir snäll av att dansa". Jag tror att det stämmer. Det vet jag själv av egen erfarenhet, man blir ju bara så himla glad när man dansar, eller hur? Det tycker alla, och när man är glad är det lite svårt att vara elak. Därför blir man snäll när man dansar. Herr talman! Jag åkte även till Karolinska Institutet. Där träffade jag hjärnforskaren Fredrik Ullén. Ullén lyfter i sin forskning fram betydelsen av kultur, främst musikens positiva påverkan när det gäller hjärnans funktioner, såsom minne, inlärning med mera. Egentligen är det fantastiskt, att när man lyssnar på musik blir effekten att man har lättare att lära sig även andra saker. Det hör faktiskt ihop. Jag tycker att det är lite häftigt. Forskningen visar också att man blir lugnare och mer avslappnad av att lyssna på musik. Varför säger jag detta? Jo, för att jag är övertygad om att dans och musik har samma positiva effekt även på barn och unga. Det visar bland annat Danskulturprojektet i Sundsvall. Det har jag också besökt. Där lärde sig högskole- och gymnasieelever att dansa. Effekten blev att det blev bättre stämning på skolan. De tuffa grabbarna blev mindre aggressiva. Eleverna fick bättre självförtroende och hälsa. Det blev mindre mobbning och mindre bråk på skolan. Det är alltså en vinst både för eleverna och för samhället i stort. Det är viktigt att barn och unga har tillgång till bra fritidsaktiviteter, såsom dans, musik och annan kultur. Innan jag kom in i riksdagen 2010 arbetade jag som kriminalinspektör i Göteborg. Bland annat har jag arbetat ganska många år som förhörsledare på ungdomsroteln i Göteborg. Då kom jag i kontakt med ungdomar som drev på stan och gjorde brott. Det här måste undvikas, och ett sätt är att ha bra fritidsaktiviteter för ungdomar. Herr talman! Nu några ord om de nationella kulturpolitiska målen från 2009. I propositionen Tid för kultur står det att målen är att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund, att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling. För att uppnå de här målen ska kulturpolitiken särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur. Alliansregeringen har tre övergripande prioriteringar för sin kulturpolitik. En av dessa är barns och ungas rätt till kultur, alltså det vi debatterar här i dag. Precis som jag har nämnt tidigare är jag övertygad om att kulturen spelar en viktig roll för att barn och unga ska utvecklas på ett positivt sätt. Herr talman! Några ord om Skapande skola. Den inrättades 2008 och är en jättebra satsning för barn och unga. Avsikten är att stärka samverkan mellan skolan och det professionella kulturlivet och på så sätt främja barns rätt till kultur och eget skapande. Det här kan innebära många olika saker. En konstnär kan komma till skolan och lära ut hur man målar en tavla. Eller också kan eleverna gå på konsert eller på någon annan kulturaktivitet. Skolan ansöker hos Kulturrådet om bidrag till Skapande skola. År 2011 utökades Skapande skola till att omfatta hela grundskolan, och från den 1 januari 2013 omfattas även förskoleklass. År 2012 fördelade Statens kulturråd sammanlagt 156 miljoner kronor till 252 kommuner och 126 fristående skolor. För 2013 är anslaget 169 miljoner, varav 17 miljoner har tillförts den utökade satsningen på förskoleklass. Kulturrådet har utvärderat Skapande skola-satsningen. Utvärderingen visade att Skapande skola är en mycket lyckad satsning och att barns och ungas delaktighet och inflytande har ökat. Även skolornas huvudmän och kulturarbetare har varit nöjda. Det har blivit bättre samarbetsklimat på skolorna, och elevernas självkänsla och självförtroende har ökat. Under läsåret 2010/11 innefattade Skapande skola årskurserna 4-9, och då deltog 280 000 elever på 2 174 skolor. Sedan dess har Skapande skola utökats, och därför kommer de här siffrorna att öka. Skapande skola har även inneburit arbetstillfällen för kulturarbetare, vilket är mycket positivt. Det som är mest positivt med Skapande skola är att man genom den kan nå alla barn och unga - även de som kommer från hem där kulturaktiviteter inte utövas. Här gäller det att skolorna själva är aktiva och ser till att ansöka om bidrag på sådant sätt att Skapande skola når alla barn. Herr talman! Till sist vill jag säga några ord om musik- och kulturskolan. Det är en viktig verksamhet för barn och unga. Kommunerna har ansvaret för dessa skolor, och det är kommunerna som beslutar om och hur verksamheten ska bedrivas samt hur mycket pengar som ska satsas. Så tycker jag att det ska fortsätta att vara. Kommunal musikskola bedrivs i nästan hela landet. År 2011 var det elva av Sveriges 290 kommuner som saknade musik- och kulturskola. Ca 363 000 elever går i musik- och kulturskolor. Det är en hög siffra och innebär att Sverige är ett av de länder som utbildar flest musik- och kulturskoleelever. Vi vet genom Statens kulturråd att antalet elever under de senaste tio åren har varit relativt konstant. Flera av motionärerna vill att staten ska bestämma vad det ska kosta att gå på musik- och kulturskolorna. Vi tycker dock att kommunerna även i fortsättningen själva ska bedöma detta. Men naturligtvis önskar jag att avgifterna ska vara så rimliga att alla barn och unga har möjlighet att pröva sina vingar i musik- och kulturskolan, inte minst med tanke på de hälsoeffekter som jag tog upp i början av mitt anförande. (Applåder) I detta anförande instämde Anne Marie Brodén (M), Ulf Nilsson (FP), Per Lodenius (C) och Lars-Axel Nordell (KD).

anf.95 Isak From (S):

Herr talman! Tack, Ellen Juntti, för ett intressant föredrag. På Moderaternas hemsida kunde man 2011 läsa att Moderaterna vill ställa om kulturpolitiken till att bli en aspektpolitik som ska omfatta alla politikområden. Det är en bra intention. Jag tycker också att det ska vara så. Ellen Juntti lyfte också i sitt anförande fram positiva aspekter av till exempel dans. En annan aspekt är att kommunerna har sämre förutsättningar i dag att satsa på kultur. Det visar inte minst Myndigheten för kulturanalys, som i sin utvärdering visar att kommunerna har minskat sin andel av den sammanlagda budgeten för kulturen från 43 till 40 procent. Staten har ökat sin andel, men det mesta av den ökningen skedde mellan 2000 och 2006. I paritet med det och i paritet med att landsting och regioner tillsammans har ökat sin andel, tillsammans med att vi privatpersoner har ökat vår kulturkonsumtion, innebär det att staten procentuellt minskat sitt bidrag till den samlade kulturen. Hur långt ska vi driva detta? Vad är statens ansvar för kultur i hela landet? Vi ser stora skillnader på hur kommunerna kan satsa, och avgifterna till musik- och kulturskolan ser olika ut. Alla barn kan inte ta del av den kommunala musik- och kulturskolan. Som rikspolitiker har vi ett ansvar.

anf.96 Ellen Juntti (M):

Herr talman! Det känns ändå bra att stå här. Varje år har Alliansen ökat kulturbudgeten sedan vi tillträdde 2006. Med tanke på de ekonomiska förutsättningarna särskilt i Europa känns det ändå bra att Sverige har ökat budgeten. Många länder i Europa har gjort kraftiga neddragningar i sina kulturbudgetar. Det läste jag senast i förra veckan i tidningen. Det finns olika åsikter om neddragningarna i kulturbudgetarna. Jag känner inte riktigt igen dem. Jag vet också att Kulturrådet tillsammans med SKL presenterade en rapport 2010 om de olika kulturbudgetarna i kommunerna under kristider. I den rapporten framkommer det att det ändå har gått hyfsat bra. De flesta kommuner har faktiskt inte gjort några neddragningar. Jag känner inte riktigt igen när Isak From säger att det har skett drastiska neddragningar. I den rapport jag hänvisar till har 76 procent av kommunerna samma budget eller till och med en ökad budget inom området kulturfrågor för barn och unga. I de kommunerna har de även ökat antalet idrottsanläggningar och fritidsanläggningar.

anf.97 Isak From (S):

Herr talman! Tack och lov för att vi har kommunpolitiker som vågar satsa på kultur- och fritidsutbud. Annars skulle det vara sämre ställt. Jag sade inte att det var fråga om kraftiga neddragningar utan jag sade att procentuellt minskar staten sitt bidrag till det samlade kulturutbudet. Det är ställt utom allt rimligt tvivel. Den rapporten finns att hämta från Myndigheten för kulturanalys. Västerbottens län ingår i samverkansmodellen. Där fick man en ökning på 0,68 procent. I deras verksamhet ökar kostnaderna med mer än 0,68 procent. Trots det sker en bra satsning vid institutionerna. Det är mycket barnverksamhet på både Norrlandsoperan och Västerbottensteatern och framför allt i studieförbunden. Det är tack vare studieförbunden som det inte är så illa. Men det här fråntar inte oss rikspolitiker vårt ansvar att se till att det ska vara samma förutsättningar för barn och unga var de än i landet bor. Om vi tror på det borde det inte se ut som det faktiskt gör, nämligen att den borgerliga regeringen föreslår att 1 miljard kronor ska tillskjutas till de rikaste kommunerna i stället för att tillskjuta den miljarden till de regioner, landsting och kommuner som tappar inkomster. Den här politiken ökar skillnaden i samhället. Vad ska Ellen Juntti göra för att minska skillnaden i samhället?

anf.98 Ellen Juntti (M):

Herr talman! Isak From tackar gud för att det finns kommuner som tar sitt ansvar. Då säger jag tack gode gud för att vi har en så bra alliansregering som tar sitt ansvar. I de kulturpolitiska målen från 2009 står det om barns och ungas rätt till kultur. Det är Kulturrådet som fördelar pengarna. Jag tror att ungefär en tredjedel av alla pengar som delas ut går till barns och ungas verksamhet. Isak From nämnde samverkansmodellen. Det är regionerna som tillsammans med kommunerna och andra kulturaktörer gör en plan som de presenterar för Kulturrådet. Där finns det en hel del pengar att hämta för kultur för barn och unga.

anf.99 Tina Ehn (MP):

Herr talman! Det Ellen Juntti berättade om sitt dansprojekt var intressant. Alla de positiva ord och effekter som Ellen tog upp kan jag bara instämma i. Jag har varit övertygad om detta under hela min uppväxt och mina barns uppväxt. Det är intressant att höra en moderat riksdagsledamot verkligen fyllas upp av detta. Det är intressant att Ellen tar med sin bakgrund i sitt yrkesliv i dessa frågor. Det här är vad som är så intressant med politik, det vill säga att man kan mötas från olika håll och se vad olika saker kan åstadkomma. Politik hänger ihop. Moderaterna har uttalat sig mycket i dessa frågor och har visat en fyrkantig syn i frågor om estetiska program och så vidare. Det stämmer dåligt med vad Ellen Juntti har sagt här om dansen. Moderaterna har uttalat att det ska ske en minskning av de estetiska programmen på gymnasiet därför att de inte är kopplade till yrkeslivet och man blir ingenting - kanske arbetslös. De har inte uttryckt sig exakt så, men de har sagt att utbildningarna inte möter arbetsmarknaden tillräckligt. Då kan man fundera över om man utbildar sig till arbetsmarknaden eller till livet när man går i gymnasiet. Det skulle vara intressant att höra Ellens syn på hur Moderaternas kulturpolitik kan utvecklas mot att vara mer så som Ellen berättar.

anf.100 Ellen Juntti (M):

Herr talman! Tack för de positiva orden, Tina Ehn! Jag är helt övertygad om att kultur i olika former berikar människors liv. Jag känner till vad du syftar på, och det är några uttalanden om utbildning i estetiska program. Däremot är inget beslut taget eller någonting sådant, så det får vi i så fall avvakta. Det kanske inte blir några större förändringar i slutändan. Det vet inte jag i detta läge. Tina Ehn frågar: Vad ska man utbilda sig till på gymnasiet? Ska man utbilda sig för arbetsmarknaden, eller ska man utbilda sig för livet? Jag tycker att man ska utbilda sig för både och. Man kan inte bara utbilda dig för livet och sedan inte kunna jobba resten av livet, utan det är bra om man utbildar sig för någonting som man kan försörja sig på. Det är naturligtvis väldigt bra om man kan utbilda sig för något man älskar och som berikar både en själv och arbetslivet.

anf.101 Tina Ehn (MP):

Herr talman! Ja, arbetsmarknaden ändras ständigt, och kreativitet och människor med mycket av det inom sig har mycket lättare att vara flexibla, tror jag. Man kan ju titta på forskning och sådant. Jag tänkte vara lite mer konkret. Vi hade besök av Sveriges Musik- och Kulturskoleråd i kulturutskottet för ett tag sedan. Jag minns inte om Ellen deltog då. Hur som helst var de ganska tydliga med att tala om hur viktigt det är att vi från riksnivå ser vikten av att stärka de kommunala musik- och kulturskolorna på olika sätt. De nämnde delvis utbildningarna för lärare på dessa skolor men sade också ganska tydligt att de hoppades att man skulle ta fram en nationell strategi för kulturskolorna. Då undrar jag: Är det någonting som Moderaterna skulle kunna tänka sig att jobba för? I så fall finns det en reservation att ta ställning till i dag. Eller också kan man komma med egna förslag.

anf.102 Ellen Juntti (M):

Herr talman! Ja, jag var med på det utskottsmöte där Sveriges Musik- och Kulturskoleråd var med. Som har sagts här är musik- och kulturskolorna ett kommunalt ansvar. Det är kommunerna som själva bestämmer om de ska bedrivas, hur de ska bedrivas och vad avgifterna ska vara. Det tycker jag att de ska fortsätta att göra. Jag vet att Sveriges Musik- och Kulturskoleråd tillsammans med SKL jobbar med ett gemensamt projekt som heter Kulturskola 2030. Det ska presenteras nu i mars, och där kommer de att ta upp hur viktiga musik- och kulturskolor är för barn och unga och hur viktiga de är för kulturlivet i stort. Projektet ska alltså presenteras denna månad, och jag ser fram emot att läsa det och se vad de har kommit fram till. Jag vill gärna avvakta och se vad de kommer fram till.

anf.103 Lars Ohly (V):

Herr talman! I mitt anförande sade jag att jag är säker på att mina borgerliga vänner i kulturutskottet är både ivriga kulturkonsumenter och ivriga försvarare av kulturens roll och betydelse i samhället. Ellen Juntti visade det med sitt vittnesbörd, inte minst när det gäller dansens betydelse. De här fina och vackra orden finns också i de nationella kulturpolitiska målen, där det står: För att uppnå målen ska kulturpolitiken främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor. Kulturpolitiken ska särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur. Det är bra. Då är min enkla fråga: Hur tror Ellen Juntti att barn och ungdomar får lättare att utöva och själva pröva på skapande verksamheter om det inte finns någon kulturskola i en kommun? Hur tror Ellen Juntti att man underlättar för barn och unga att få utöva kultur om avgiften för kulturskolan sätts till 1 700 kronor per termin? Eller är det bara barn till rika föräldrar som ska ha den här rätten? Det står inte så i de kulturpolitiska målen, men det blir effekten av den politik som Ellen Juntti står för, eftersom ni i majoriteten så tydligt har avstyrkt till exempel de motioner som förespråkar att avgifterna ska hållas nere. Hur är de med de här målen kontra verkligheten? Är det så, som jag sade, att den vackra retoriken egentligen bara skymmer att man inte vill göra någon förändring i verkligheten?

anf.104 Ellen Juntti (M):

Herr talman! Nej, det är inte som Lars Ohly sade. Han hade fel. Vi tycker att det är viktigt med kulturverksamhet för barn och unga. Som jag sade i mitt anförande är det 11 kommuner av 290 som inte har musik- och kulturskolor. Jag roade mig med att titta på nätet vad de kommunerna har för styrning, och de flesta har socialdemokratisk styrning, förmodligen med lite understöd av Vänsterpartiet - det hann jag inte kontrollera. Ni kan kanske börja med att påverka de kommunerna. Naturligtvis tycker jag att alla barn ska ha rätt att pröva sina vingar när det gäller musik- och kulturskolor. Det tycker jag, och det tycker vi alla. Det är inte bara vackra ord. Även om det låter vackert tror jag att de flesta vill det. När Lars Ohly säger det tror jag att han verkligen vill det, även om vi vill lite olika saker. Som jag sade i mitt anförande hoppas jag att det är så pass rimliga avgifter att alla barn kan delta. I de kommuner där det inte finns musik- och kulturskolor hoppas jag att kommunen ordnar det på något annat sätt. Men det är en kommunal fråga, och det tycker jag att det ska fortsätta att vara.

anf.105 Lars Ohly (V):

Herr talman! Därmed har Ellen Juntti egentligen sagt det som jag påstod, nämligen att de kulturpolitiska målen inte får innebära att vi nationellt tar ett ansvar för kulturskolans verksamhet. Det ansvaret ska vara kommunalt, och därmed tillåter också Ellen Juntti kommuner, oavsett vilken styrning de har, att strunta i att erbjuda kulturskoleverksamhet eller att ha så höga avgifter att mängder av barn stängs ute av det skälet. Då krockar det tydligt med de kulturpolitiska mål som jag läste upp. Då stämmer inte de. Då ger vi inte en rättighet för alla att ha möjlighet att själva utöva kultur. Då är det inte en rättighet för barn och unga att själva få pröva på skapande verksamheter, om det kostar så mycket pengar att man inte har råd eller om det inte ens bedrivs en verksamhet som gör att man får möjlighet. Det här är just skillnaden mellan den vackra teorin, där ni alla är så oerhört angelägna om kulturens betydelse, och den fattiga praktiken, där moderater och allianskolleger hellre sänker skatter, hellre gör mängder av saker än satsar på att alla, framför allt alla barn och unga, ska ha rätt att utöva kultur. Det är sorgligt att ni inte har förstått den skillnad som finns mellan retoriken och verkligheten.

anf.106 Ellen Juntti (M):

Herr talman! Och där kom det jag hade väntat på: Ni vill hellre sänka inkomstskatter. Den kommentaren har jag väntat på. Men har Lars Ohly någon gång tänkt på att när man sänker skatten får människor lite mer pengar i plånboken och kan använda dem till lite mer saker än vad de hade tänkt sig? Återigen tycker jag, och hoppas jag, att kommunerna ska se till att alla barn på något sätt, oavsett om det är musik- och kulturskolor eller om man eventuellt genom samverkansmodellen ansöker om pengar, får pröva sina vingar inom musik- och kulturskolan. Jag tycker inte, som Lars Ohly, att vi ska börja lagstifta och tvinga kommunerna att ha dessa skolor, utan det tycker jag att kommunerna själva ska avgöra.

anf.107 Anna Steele (FP):

Herr talman! Vi lever tack och lov i ett land där man inte skär ned på kulturen, något som tyvärr nu sker i stora delar av vår omvärld. Man minskar resurserna till kulturen. Som sagt: Sverige tillhör inte de länderna. Kulturen är ju så viktig för oss alla, både vuxna och barn. Regeringen har sedan 2006 genomfört ett flertal initiativ för att öka barns och ungas möjligheter att delta i kulturlivet genom en uppsjö av kulturella aktiviteter som präglas av mångfald och kvalitet. Genom att satsa på kultur i skolan får alla barn oavsett bakgrund möjlighet att ta del av alla de olika skapandeformer som kulturskaparna kan erbjuda. Detta i sin tur ger ännu bättre möjligheter för barn och unga att utveckla sitt eget skapande. Kultur hjälper till så att inhämtningen av kunskap förbättras för eleverna i skolan. Kulturen ifrågasätter normer. Kulturen inspirerar och är sinnlig, upprorisk och tankeväckande. En värld utan kultur vore en mörk och tung värld, i mitt tycke en värld svår att leva i. För Folkpartiet är det glädjande att konstatera att Skapande skola har möjliggjort för nästan 300 000 elever att delta i alla möjliga former av kulturella aktiviteter, med ett ökat utbyte mellan lärare och kulturlivet till stor fördel för alla parter. Massor av dessa elever har själva varit delaktiga i att planera projekten. Utvecklingen följs kontinuerligt. Regeringen inrättade år 2008 Skapande skola. Grundskola, grundsärskola, specialskola och sameskola omfattas. Folkpartiet liberalerna har drivit att Skapande skola även ska inkludera förskolan. Nu inbegrips förskoleklasser. Vi vill att också gymnasieskolan ska vara med och gärna också förskolan. Sammantaget finns en stor positiv vinst för alla aktörer i Skapande skola som ska fortsätta. Musik- och kulturskolan är en nationalskatt. Det har konstaterats många gånger. Massor av oss har fått ta del av musikens och sångens värld genom att gå på kulturskolan. Själv tyckte jag att det var lite konstigt att börja med blockflöjt för att få ta pianolektioner, men det finns säkert en pedagogisk tanke med det. I vilket fall som helst har man sedan min barndom utvidgat skolan till att också omfatta annan estetisk verksamhet. Det är att konstatera, vilket oppositionen gör i olika motioner, att det förekommer stora skillnader i avgifter kommunerna emellan. Detta är inte givetvis inte till fyllest. För Folkpartiet liberalerna är det viktigt att alla ska kunna ta del av olika samhälleliga institutioner och att detta ska erbjudas jämställt i hela landet - det må vara utbildning eller vård och omsorg med mera. Musik- och kulturskolan är, som vi också många gånger har konstaterat, en kommunal angelägenhet. Detsamma gäller de motioner som har lagts om fritidsgårdar och mötesplatser för unga. Även detta är en kommunal sak där kommunala beslut avgör vad som finns att tillgå vad gäller mötesplatser och även bestämmer avgifter för musik- och kulturskolan. Man måste också se till att köerna är överkomliga, för tillgänglighetens skull. Det kan vara så att man har låga avgifter men jättelånga köer, och då blir det i alla fall ingen tillgänglighet för de här barnen och därmed ingen delaktighet. Har man åsikter om hur dessa saker sköts i vårt land bör man gå till sina partivänner på plats i kommunerna och uppmana dem att driva de här synpunkterna. Det är faktiskt inte bara i allianskommuner som det förekommer olika avgifter eller att det möjligen saknas mötesplatser för unga. Vad gäller kvalitetssäkring av kulturskolan anser Folkpartiet liberalerna att det ska inrättas ett nationellt kunskapscentrum som, med överblick över hela landet, kan sprida goda exempel samt samla statistik och till exempel skapa handlingsprogram för basalt innehåll med mera, som ett slags nationell strategi. Den senaste tiden har fenomenet näthat dominerat, nu senast i denna vecka med tragedin att en tonårig flicka förmodas ha tagit livet av sig på grund av hot och trakasserier på nätet. Vi måste alla inse att de vidriga påhopp som vi faktiskt får höra talas om och de fruktansvärda konsekvenser som vi tar del av, som detta sorgliga med en ung människas självmord, bara är toppen på ett isberg. Barnens Rätt I Samhället, Bris, har i flera års tid deklarerat att problemet bara ökar. Det som finns förebyggande på nätet är gott och tacknämligt, bland annat Fryshusets nätvandrare. Statens medieråd, som bildades 2011, har bland annat fått i uppdrag av regeringen att genomföra en studie av hur antidemokratiska budskap sprids på nätet och hur unga kan stärkas och skyddas mot sådana budskap. Redovisning sker i juni 2013. Det ser jag fram emot. Medierådet har tagit fram grundläggande krav som ska ställas på sociala sajter som vänder sig till barn och unga. Regeringen har även givit Statens medieråd i uppdrag att tillsammans med bland andra Ungdomsstyrelsen och Skolverket göra en studie av barns och ungas användning av nätets mötesplatser ur jämställdhetsperspektiv. Syftet är att få fram hur villkoren ser ut för flickor och pojkar på nätet. Redovisning ska ske i december detta år, 2013. Jag vill passa på att påpeka att när det gäller nätet är det förstås ett stort samhälleligt ansvar hur skolor med flera agerar. I flera fall har vi nu sett att man inte agerar, vilket bevisligen kan få katastrofala följder. Jag tycker att varseblivning och utbildning för vårdnadshavare och föräldrar vore en sund insats. Jag tror nämligen att vi är många som inte riktigt har grepp om vad barnen och ungdomarna håller på med när de är ute och surfar. Nästa steg vore att man tittar på hur kunskap kan spridas. Kommunerna bör också göra handlingsplaner eller nätpolicyer så att skolorna och det kommunala i övrigt vet vad de ska göra i detta sammanhang. Jag yrkar avslag på motionerna och bifall till utskottets förslag. I detta anförande instämde Ulf Nilsson (FP), Per Lodenius (C) och Lars-Axel Nordell (KD).

anf.108 Isak From (S):

Herr talman! Som jag lyfte upp i mitt anförande har vi en reservation om utredning av musik- och kulturskolan, mycket därför att vi ser ett antal frågeställningar som man måste lyfta upp. En frågeställning lyfte jag upp förra året i debatten med Anna Steele. Det är: Hur går det nu för musikskolorna när musik- och kulturskolan inte är någon skolform och därmed inte får någon lärarexamen? I många mindre kommuner är det delade tjänster, så att man är musiklärare på grundskolan och jobbar i musik- och kulturskolan. Det blir ett problem i framtiden, när man inte får en lärarexamen - både för den regionala grundskolan och för musik- och kulturskolan. I debatten förra året sade Anna Steele att man jobbar med frågan. Då vill jag fråga Folkpartiet, som har utbildningsminister: Hur går det med detta? Kommer vi att kunna fortsätta att utbilda lärare till den kommunala musik- och kulturskolan som även ska kunna jobba i grundskolan?

anf.109 Anna Steele (FP):

Herr talman! Det hoppas jag verkligen. Där är tanken från Folkpartiet att vi ska ha ett nationellt kunskapscentrum, där man ser vad som behövs i fråga om lärarinsatser och fortbildning för dem som ska fortsätta att vara lärare i musik- och kulturskolan.

anf.110 Isak From (S):

Herr talman! Blev det alltså inte något mer konkret? Nu har det gått ett år, och fortfarande har jag inte sett något exempel på att man har presenterat ett förslag på hur det ska gå till. Det är faktiskt ett kommande, reellt bekymmer, om man inte kan fortsätta som tidigare. Det hörde vi när vi hade Smok på besök i utskottet, som presenterade precis detta. Utbildningsproblemet är ett reellt, stort bekymmer, och då förväntar vi oss att Folkpartiet, som sägs ska värna utbildningsfrågorna, också kommer med ett reellt förslag om hur man ska möta detta.

anf.111 Anna Steele (FP):

Herr talman! Diskussionerna fortsätter hela tiden, och vi ska naturligtvis prata om detta mer. Men just nu kan jag inte svara på din fråga. Jag har inget konkret att komma med. Det är naturligtvis en otroligt viktig fråga, och vi värnar verkligen om detta med musik- och kulturskolan i hela Sverige samt också Skapande skola, som på något sätt har en del i detta. Många elever får ju ta del av kulturskapande på ett helt annat sätt än förut. Det har man dessutom inte kunnat göra före starten 2008. Det är mycket fint tillskott som vi är mycket stolta över, så vi fortsätter med det också.

anf.112 Tina Ehn (MP):

Herr talman! Tack så mycket för ditt anförande, Anna Steele! Jag hade tänkt ställa den fråga som du svarade på, att Folkpartiet vill ha ett nationellt kunskapscentrum för musik- och kulturskolan. Det har ni drivit tidigare. Det var intressant att höra att ni tycker det fortfarande. Jag undrar då om ni verkligen driver det i alliansregeringen. Jag har inte hört det sedan före valet. Samtidigt säger du att det är en kommunal angelägenhet, och du bollar över många av de utmaningar som man står inför inom den kommunala musikskolan till kommunerna igen. Jag undrar hur man tänker inom Folkpartiet. Antingen tycker man på allvar att det finns ett bekymmer när de kommunala musik- och kulturskolorna nu spretar åt olika håll och en del minskar sina resurser medan andra väljer att satsa på dem. Vi ser att det spretar när det gäller lärarutbildningarna. Det behövs fler pedagoger för att möta upp de behov som finns. Ändå bollas allt detta tillbaka till kommunerna. Finns det ett genuint intresse från Folkpartiet att lyfta frågorna till ett viktigare plan och ta tag i alla de utmaningar som vi har fått höra om från inte minst Smok, som besökte oss?

anf.113 Anna Steele (FP):

Herr talman! Det är naturligtvis jätteviktigt för oss. Vi kommer att ha med det i vårt partiprogram. Då blir det mer en nationell syn på hur man ska göra med musikskolan. Jag kan personligen tycka att det är ganska trist när det inte är exakt rättvist i alla kommuner. Samtidigt är det ju, som vi hela tiden konstaterar, en kommunal angelägenhet, som mycket annat. Jag ser det som ett framtida arbete som vi ska fortsätta jobba hårt med, och det ska givetvis alltid finnas kvar så att våra barn och ungdomar kan ta del av detta fina. Det är jätteviktigt.

anf.114 Per Lodenius (C):

Herr talman! Det är en vanlig dag. Solen lyser. Ingenting har hänt. Det finns en utomjording som heter Kajs. Han är grön och har en kompis som är en gurka som heter Greka. Deras högsta önskan är att åka till jorden men de är livrädda för underjordiska människor som vill ta bort havet och allt vatten. Kajs och Greka kommer från u25 i Vintergatan. De har flytt på grund av översvämningar. Just nu bor de i sitt rymdskepp och landar på en öde ö i Stilla havet. Det är bara en massa träd på ön. De försöker leta efter vatten men de hittar inte en enda droppe. Då plötsligt . Så inleds berättelsen Kajs och Greka från u25 som klass 4:1 i Oxbacksskolan i Södertälje skrev i fredags. Jag hade förmånen att få vara med när klassen var på Berättarministeriet och där processade fram boken om Kajs och Greka. Berättarministeriets vision är ett Sverige där alla barn och unga är trygga i det skrivna ordet och har förutsättningar att aktivt delta i samhällslivet. Det är en metod där man använder ett kulturellt uttryckssätt för att stärka barn och ungdomar. Att få ta del av men kanske ännu mer att få utöva kultur ger otroligt mycket. Men det är inte bara det kulturella skapandet i sig som utvecklas när barn eller ungdomar får möjlighet att ta del av skapande. Oberoende av om det handlar om att skriva, som hos Berättarministeriet, eller om att måla, dansa, spela musik eller något annat kulturellt uttryck utvecklas individen på mer än ett sätt. Att få utveckla sin talang i en kulturell verksamhet stärker barnets tro på sig själv och förståelse för andra. Utvärderingar av Skapande skola visar bland annat hur barns och ungas delaktighet och inflytande utvecklas när kulturen får ta plats i skolan. Kulturrådets uppföljning visar att insatserna har bidragit till ett förbättrat samarbetsklimat på skolorna och att elevernas självkänsla och självförtroende har stärkts. Det är något som jag själv kunde se i de klasser och på de skolor där jag för flera år sedan hade förmånen att få jobba med dans och sånglekar. Ellen Juntti från Moderaterna berättade här tidigare om dans i skolan. Det är i sammanhanget viktigt att dokumentera och följa upp satsningen på Skapande skola. Även om vi tror oss veta vilka resultaten blir är det viktigt att få dem bekräftade. Jag ser därför fram emot den forskningsbaserade utvärdering av Skapande skola som Myndigheten för kulturanalys ska redovisa i höst. Herr talman! De musik- och kulturskolor i kommunal regi som finns runt om i vårt land är viktiga aktörer för barns och ungdomars kulturskapande. Musikskolorna har bidragit till det som i dag kallas det svenska musikundret tillsammans med studieförbunden som jobbat mycket med musik- och kulturutveckling och den svenska folkbildningstraditionen. Metoderna att förmedla och inspirera till musik eller andra konstarter skiljer sig från kulturskola till kulturskola. Jag tänker till exempel på orkesterskolan i Nykvarn där barn redan från början spelar i orkester innan de ens lärt sig instrumentet "på riktigt". Vilken glädje det är att få träffa de här klasserna eller orkestrarna, och vilken glädje när barnen tillsammans skapar musik! Eller ta kulturskolan i Sundsvall. Där kan man få undervisning i muntligt berättande och i kreativt skrivande. I Norrtälje kommun kan man välja mellan att gå i den kommunala kulturskolan Roslagens kulturskola och att gå i den fristående verksamheten Rimbo kulturskola. Musik- och kulturskolorna ser alltså olika ut i olika kommuner, både till struktur och till verksamhet. Men så finns det några kommuner som enligt SMOK, Sveriges Musik- och Kulturskoleråd, inte har en musik- eller kulturskola. År 2011 var det enligt statistiken elva kommuner som helt saknade kommunal musik- och kulturskola. Betyder det att dessa kommuner inte heller erbjuder någon undervisning i till exempel musik? Jag har följt upp ett par av dessa kommuner. Som av en händelse har de två kommunerna som jag kontaktat i listan över de elva övriga kommuner kommunstyrelseordförande från Centerpartiet. Det är Karlsborgs och Torsås kommuner. I Karlsborg visade det sig att man har ett samarbetsavtal med Studiefrämjandet där kommunen subventionerar undervisningen. Kostnaden för eleven är 700 kronor per termin, och man erbjuder undervisning i sång, gitarr, elbas, slagverk, fiol, piano, bild och teater. Det är alltså en verksamhet som, i varje fall vad jag kan se, är uppbyggd som en kommunal kulturskola men som har upphandlats med ett studieförbund. Torsås kommun har valt en annan väg. Musikundervisningen finns integrerad i högstadiet, där eleverna har möjlighet att välja en musikinriktning. I Torsås finns också Mjölnergymnasiet där bland annat Stage for you Academy huserar. Det är en estetisk gymnasieutbildning med inriktning mot musik och musikproduktion. Karlsborg kan kanske strykas från listan med kommuner som saknar kulturskola. Också Torsås satsar på musik och kultur för sina ungdomar, även om man inte gör det under en kulturskolas tak. Det är visserligen en definitionsfråga vad som ska kallas kulturskola. SMOK, Sveriges musik- och kulturskoleråd, som jag tycker gör ett väldigt bra jobb med att sprida kunskap och förståelse för just den kommunala kulturskolan, är självklart fri att sätta kriterierna för sin lista. Men jag som kulturpolitiker här i riksdagen kan inte tolka det på annat sätt än att både Torsås och Karlsborgs kommuner erbjuder barn och ungdomar möjlighet till att utveckla sina egna kulturella uttryck. De gör det på samma sätt, men samtidigt på sina egna sätt. Det är precis som Nykvarn, Sundsvall och Norrtälje gör. Hur det ser ut i övriga nio kommuner som enligt uppgift saknar kommunal musik- och kulturskola har jag tyvärr inte haft möjlighet att följa upp. Det är bara det att åtta av dessa nio kommuner i dag har socialdemokratisk kommunstyrelseordförande. Om det har något värde vet jag inte. Kanske har dessa kommuner också någon form av verksamhet som kan liknas vid kulturskoleverksamhet. Jag kan konstatera att ansvaret ligger hos kommunerna. Jag hoppas att det inte har att göra med vilken partipolitisk färg kommunledningen har och att det är avgörande för om man satsar på barns och ungdomars kulturutövning eller ej. Vad jag kan konstatera är att om man skulle likrikta kommunernas musik- och kulturskolor, vilket skulle bli följden om man lagstiftade i frågan på det sätt Vänsterpartiet vill, skulle det vara förödande. Enligt Vänsterpartiet är det helt oacceptabelt att elva kommuner står helt utan kulturskola. Som jag visat är det en definitionsfråga. Vad är en kulturskola? Vad är syftet med en kulturskola? Enligt min mening så är det viktiga att barn och ungdomar ges möjlighet till och förutsättningar för att kunna ta del av kultur och utveckla sig själva och sina kulturella förmågor. Kommunernas möjlighet och frihet att utveckla verksamheten är en viktig del i kulturskolornas framgång. Sedan är det självklart viktigt, herr talman, att lära sig av hur andra kommuner gör och också att samarbeta för en ännu bättre utveckling. Som jag har sagt tidigare gör här SMOK, Sveriges musik- och kulturskoleråd, en mycket viktig insats. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna. (Applåder) I detta anförande instämde Anne Marie Brodén (M), Ulf Nilsson och Anna Steele (båda FP) samt Lars-Axel Nordell (KD).

anf.115 Lars Ohly (V):

Herr talman! Även Per Lodenius betygar sin starka vördnad för kulturen, sitt stöd för kulturen och sin insikt om kulturens betydelse inte minst för barn och unga. Det gör vi naturligtvis alla här. Det har jag varit inne på flera gånger förut. Samtidigt säger Per Lodenius att det förhoppningsvis inte spelar någon roll vilken partifärg de styrande i kommunerna har för hur mycket de satsar på kultur för barn och unga. Uppenbarligen spelar det roll här i riksdagen för vilken syn man har på vem som ska ha tillgång till kultur och hur den kulturen ska utformas. Min fråga till Per Lodenius är densamma som jag ställde till Ellen Juntti tidigare. Om nu en kommun som Täby tar ut 1 700 kronor per termin vet Per Lodenius lika väl som jag att det finns barn vars föräldrar inte har råd. Min fråga är: Hur stämmer det med de kulturpolitiska målen om allas rätt att själv få utöva kultur och alla barns och ungas rätt att få skapa? Vad är det för kultursyn som ligger bakom? Vad är det för självändamål att vi ska ha olika regler i olika kommuner som gör att vissa kommuner kan utestänga barn i familjer som inte har råd? Varför är de kulturpolitiska målen plötsligt bara giltiga för dem som har tillräckligt mycket pengar? Den kultursynen är tydligen Centerpartiets och Per Lodenius kultursyn. Är den inte det är Per Lodenius välkommen att rösta på vår reservation för att få en avgiftsfri kulturskola.

anf.116 Per Lodenius (C):

Herr talman! Det är intressant att lyssna på Lars Ohly när han försöker att lägga in sina egna tolkningar i vad övriga partier säger, tycker och tänker. Jag vill göra lite egna tolkningar. Varför vill Lars Ohly strypa mångfalden? Varför vill Lars Ohly likrikta kulturskolan? Vi kan konstatera att kulturskolan är en frivillig verksamhet för de barn och ungdomar som deltar där. De kanske i stället vill satsa på idrott eller någon annan kulturell verksamhet än den som kulturskolan ger. Som jag har visat i mitt anförande ser det olika ut när det gäller hur man driver kulturskolor ute i kommunerna och uppfattningen om hur man ska driva kulturpolitik för barn och ungdomar. Kulturskolorna är inte det enda ställe där barn och ungdomar kan få delta och vara med i kulturen. Jag ser Skapande skola som en väldigt viktig del. Där har alla barnen i skolan möjlighet att få vara med. Det är viktigt att vi kan ha möjligheter till frivilligt skapande som vi har inom kulturskolan där man kan välja att delta. Samtidigt är det också viktigt att vi ger möjligheter, vi kan inte kalla det obligatoriskt, till barn som inte tidigare har varit kulturellt aktiva att få ta del av kultur och få delta i kulturverksamhet. Det kan de få genom att delta i dansundervisning i skolan, Skapande skola och på andra sätt. Kulturskolan i sig är inte det viktiga. Det är fortfarande en kommunal angelägenhet. Det har varit så sedan det bildades. Jag tror inte att vi ska förstatliga det nu. Jag tror att det är fel väg att gå.

anf.117 Lars Ohly (V):

Herr talman! Nu gick Per Lodenius lite längre i sitt svar till mig än vad han gjorde i sitt anförande. Jag ska citera honom: Kulturskolan i sig är inte det viktiga. Jag tycker det. De 279 kommuner som har kulturskoleverksamhet ser inte likadana ut. Mångfalden finns på många håll inom kulturskolans verksamhet. Jag skulle önska att vissa kommuner erbjöd fler typer av kulturellt skapande och olika typer av verksamheter. Jag är till exempel oerhört bekymrad över att man här i Stockholm har lagt ned graffiti och hiphop som grenar i kulturskolans verksamhet. Det samlade mängder av barn och ungdomar som annars inte hade kommit till kulturskolan över huvud taget. Det viktiga för mig är att verksamheten finns och att den inte är så dyr att barn stängs ute av ekonomiska skäl. Den fråga som var min väsentliga fråga svarade inte Per Lodenius över huvud taget på. Det är helt okej att det kostar 1 700 kronor per termin eller mer. Hur mycket får det kosta innan Per Lodenius reagerar? Får det kosta 2 000 kronor? Får det kosta 5 000 kronor? Får det kosta 10 000 kronor per termin? Det kommer alltid att finnas ett fåtal barn vilkas föräldrar har råd och tycker att det är rimligt att betala. Men ju högre avgifterna är, desto fler stängs ute. Jag ifrågasätter om den kultursynen verkligen är Centerpartiets och Per Lodenius. Hans svar, som var ett icke-svar, visar att det sannolikt är så. Han tycker att det är helt rimligt att de kulturpolitiska målen är avhängiga av hur mycket pengar barns och ungdomars föräldrar har att lägga på sina barns och ungdomars verksamhet.

anf.118 Per Lodenius (C):

Herr talman! Återigen lyssnar inte Lars Ohly på hela svaret och vad jag sade helt och hållet. Kulturskolorna är jätteviktiga. Jag kan bara slå fast det. Men Lars Ohly vill inte svara på vad det egentligen handlar om. De regler han och Vänsterpartiet vill sätta upp handlar om att strypa mångfalden och att likrikta kulturskolan. Det är vad det blir när vi här från Stockholm och riksdagen ska bestämma och styra över hur det ska se ut. Vänsterpartiet har sagt att man vill utmana Centerpartiet som landsbygdspartiet. Men man vill att riksdagen i Stockholm ska bestämma ännu mer än i dag över kommunerna och över kommunernas självbestämmande. Vad vet vi här i Stockholm som man inte vet ute i landet och som man inte kan ute i landet när det gäller att ta ansvar för sina egna ungdomar, sina egna beslut och sina egna verksamheter? Jag tror inte att centralisering är landsbygdens väg. Det som du nu har visat här med dessa förslag, Lars Ohly, är faktiskt att Vänsterpartiet är ett centralistiskt parti. Jag tror inte att det är rätt väg när det handlar om landsbygden. Kulturskolan är mycket viktig, men det är också mycket viktigt att det är kommunerna som ska ha möjlighet att styra över hur de vill satsa på kulturskolan eller på annan kulturverksamhet. Det kanske inte är just kulturskolan som passar i en viss kommun. Då ska vi inte lagstifta om dessa delar. Kulturskolan har fungerat som kommunal verksamhet ända sedan den startade. Jag tror att det är så den ska fortsätta - med kommunalt självstyre.

anf.119 Tina Ehn (MP):

Herr talman! I Centerpartiets kulturpolitik står det att kultur bidrar till ett mer tolerant samhälle och att det ska finnas kulturskoleverksamhet i alla kommuner. Vi har förstått och hört här i dag att det inte ser ut riktigt så. Det saknas i vissa kommuner. Såsom läget är i kommunerna på grund av den nationella politiken har jag förstått att de har det tufft. Det har de även av andra anledningar, men mycket på grund av detta. I vissa kommuner hotas det med nedläggningar, medan man i andra kommuner kanske kan satsa. Det går alltså åt olika håll. Nu åker Per Lodenius runt själv och tar reda på hur det ser ut och gör en egen liten utredning. Då är min fundering: Är det inte bra om vi här bestämmer att vi ska se till att det blir en gedigen utredning så att alla som säger att det är viktigt med kulturskoleverksamhet i Sveriges alla kommuner gemensamt kan plocka fram och plocka in vad de tycker ska utredas i detta? Eller ska var och en av oss åka runt och göra små utredningar? Det har man naturligtvis all rätt att göra. Jag kan säga att jag också gör det ibland på vissa områden. Men det låter lite underligt. Skulle inte det vara en bra idé?

anf.120 Per Lodenius (C):

Herr talman! Till att börja med ska jag säga att jag inte har sagt att jag håller på med någon utredning. Det vill jag dementera på en gång. Det som jag har gjort är att jag har varit ute på en kulturtillgänglighetsturné. Jag har haft en frågeställning och har åkt runt i landet och tittat och lärt mig otroligt mycket. Jag har sett vad man kan göra ute i landet. Fler borde göra på det sättet, alltså att man åker ut med en frågeställning. Det tror jag att alla här skulle lära sig mycket av. Jag har i alla fall lärt mig otroligt mycket av det. Jag använder också detta i debatten just därför att jag har mycket att plocka fram från denna kulturtillgänglighetsturné. SMOK tillsammans med SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, tittar bland annat på detta nu och utreder för att ta reda på vad man ska göra när det gäller kulturskolor och hur stor betydelse kulturskolan har för kulturlivet. Det skulle vara intressant att ha en nationell uppföljning av detta. Det har vi också sagt i vårt ställningstagande i betänkandet. Så det kan vi nog göra framöver. Nu behöver vi koncentrera oss på Skapande skola. Vi kanske ska titta på Skapande skola kontra kulturskolan och hur de kan hjälpa varandra på olika sätt. Jag hoppas att Skapande skola kan leda till att fler vill gå vidare till kulturskolan eftersom det även handlar om att väcka intresse. När det gäller Centerpartiets kulturprogram tog vi beslut på vår stämma i Åre 2011 om att det ska finnas en kulturskola i varje kommun. Det innebär inte att vi vill lagstifta om att det ska finnas en kulturskola i varje kommun. Det innebär inte att vi vill lagstifta om hur kulturskolan ska se ut i varje kommun. Men det innebär att våra lokala politiker och rikspolitiker ska jobba för kulturskolan. Detta är en kommunal angelägenhet, och det är därför främst våra kommunpolitiker som ska visa på vikten av att ha en kulturskola eller kulturskoleaktivitet ute i sina kommuner, precis som man har gjort i Karlsborgs kommun.

anf.121 Tina Ehn (MP):

Herr talman! Den reservation som jag tänker på och som Miljöpartiet har stött handlar om en utredning. I reservationen är det många frågor som vi tycker är viktiga och som skulle kunna utredas. Vi slår i den reservationen inte fast att det ska vara någon lagstiftning, utan det finns som ett alternativ och en diskussion. Det är ingenting som jag har förordat här i dag. Allt det som Per Lodenius ändå tar upp från Centerpartiet skulle kunna få plats. Det finns all anledning för Centerpartiet att se över innehållet i denna reservation. Det stämmer nog ganska bra med det som Centerpartiet egentligen skulle vilja göra. Denna tillgänglighetsturné är mycket intressant. Det är sådant som man skulle kunna ha med. Utifrån de siffror som fanns var det 280 000 elever som hade tagit del av Skapande skola. I den musik- och kulturskola som vi har är det omkring 380 000 elever som går. Det är ofta någonting som de gör varje vecka, medan det andra är någonting som man gör en gång per termin eller per år. Jag vet inte riktigt hur det är. Men det är mycket stor skillnad. Vi har ungefär en miljon elever i dessa årsgrupper i Sverige. Vi har alltså mycket att göra i politiken för att tillgängliggöra kulturen för alla unga människor i Sverige. Jag menar inte att detta ska vara tvingande, men vi ska möjliggöra det. Jag tycker att denna reservation är mycket bra och att Centerpartiet ska fundera lite på den till nästa veckas votering.

anf.122 Per Lodenius (C):

Herr talman! Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på detta. Om jag tolkar Tina Ehn rätt vill hon se att vi härifrån riksdagen ska bestämma att alla elever som går i skolan ska ha en plats i kulturskolan. Oavsett om de vill ha det eller inte ska det finnas en plats ledig för dem. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till ekonomiskt eller hur det ska vara tekniskt möjligt. Jag tycker att det är mycket viktigt att om man vill utveckla sin kulturella verksamhet ska man kunna gå i en kulturskola. Det är mycket viktigt. Men jag menar att alla inte vill gå i en kulturskola. Men alla ska ha möjlighet att ta del av kultur och komma in och kanske den vägen slussas vidare till en kulturskola. Jag har en dröm om att alla elever ska få dansundervisning. Under de år som jag jobbade som danslärare ute i skolorna såg jag vad det kunde leda till. Men för den sakens skull kan jag inte tänka mig att tvinga alla elever att dansa.

anf.123 Isak From (S):

Herr talman! Centerpartiet framstår som det mest otydliga partiet av alla. Inte minst efter Per Lodenius framträdande här i kammaren i dag blir det ännu mer tydligt att det är på det viset. Man talar sig mycket varm för musik- och kulturskolan - hur bra den är och att alla kommuner ska kunna tillhandahålla den. Sedan säger man inte ett ord om hur detta ska vara möjligt. Men lagstifta ska man absolut inte göra i denna fråga. Då kan man vända på begreppet och konstatera att när det gäller LOV vill man gärna lagstifta gentemot kommunerna och tillåta att annan verksamhet ska komma in och konkurrera. Där vill man gärna släppa in privat verksamhet som ska konkurrera. Det kan man tänka sig att lagstifta om. Det gör det något otydligt eller också mycket tydligt att detta med musik- och kulturskolan bara är retorik för Centerpartiet. Egentligen bryr man sig inte speciellt mycket. Hade man gjort det hade man sett till att kommunerna hade haft ekonomiska resurser. Det handlar nämligen även om ekonomi. Det handlar om ekonomi när man sätter avgifterna. Har man höga avgifter vill man sätta en ribba. De som inte klarar av att hoppa över ribban får inte ta del av det som musik- och kulturskolan kan erbjuda. Sedan vill jag bara påminna Per Lodenius som har varit idrottslärare om att dans ingår i ämnet idrott. Ämnet idrott i grundskolan är till för alla, så där kan man faktiskt dansa.

anf.124 Per Lodenius (C):

Herr talman! Jag tror att jag läste fem poäng idrott på Lärarhögskolan, och jag har även undervisat en kort period i idrott. Annars är min bakgrund danspedagog och lärare. Idrottslärare vill jag inte kalla mig. Ja, dans finns på schemat när det gäller idrott i kursplanerna. Jag tycker dock kanske inte alltid att det är riktigt så dans ska läras ut och genomföras. Jag tycker dans är så mycket mer än vad det är på idrottslektionerna. Det kan vi dock ta vid ett annat tillfälle. När det gäller ekonomiska resurser till kommunerna har vi under de här åren tillfört ekonomiska resurser till kommunerna, och kommunerna själva har att styra över sina ekonomiska resurser. Det är intressant att man försöker hitta epitet av typen det mest otydliga partiet och så vidare. Det får vi väl ta. Det ingår i den politiska retoriken att hålla på och sätta olika epitet på varandra. Jag tycker att jag har varit väldigt tydlig, och jag kan upprepa det: Kulturskolan är jätteviktig, men det är en kommunal verksamhet, och därför tycker jag också att det är väldigt viktigt att det är kommunernas ansvar. Vi ska inte lagstifta om det här. Centerpartiet vill ha kulturskolor i alla kommuner. Det har vi också sagt. Men det är ett ansvar som vi alla centerpartipolitiker ska ta, även de som finns ute i kommunerna. Jag skulle önska att också de socialdemokratiska politikerna skulle ta det ansvaret.

anf.125 Isak From (S):

Herr talman! Jag konstaterar att Per Lodenius inte svarar på min fråga. Man säger ja till LOV, men man säger nej till att barn och unga ska ha samma möjligheter var än i landet de bor. Det måste kännas konstigt för Centerpartiet. I alla fall gamla centerpartister måste ju ha svårt att veta på vilken fot man ska stå. Om man kan tänka sig att Centerpartiet i framtiden kommer med en LOV om musik- och kulturskolan där man släpper in privata aktörer så skulle det kanske vara lite bättre. Det skulle i alla fall vara en markering om att ni tycker att musik och kultur är väldigt viktigt, att ni trycker ut det här i kommunerna och säger att nu får de faktiskt ta och satsa på musik- och kulturskola, och den ska vara privat. Men det gör ni inte heller. Att släppa in privat vård och omsorg i kommunerna det kan ni däremot tänka er att lagstifta om. Jag måste ställa samma fråga som jag ställde till Ellen Juntti. Vad sänder det för signaler nu när man ska tillföra 1 miljard kronor till de rikaste kommunerna? Är det rimligt? Har Centerpartiet blivit överkört? Vad sänder det för signaler till de små kommunerna som inte fullt ut orkar med att satsa på kultur och fritid för barn och unga i den omfattning som de faktiskt skulle vilja?

anf.126 Per Lodenius (C):

Herr talman! För att ta den sista frågan först så vet jag inte riktigt hur det hänger ihop med den här kulturpolitiska debatten, även om Isak From gav en liten förklaring till det. Jag tycker att det är bra att vi nu har landat i att vi ska ha en skatteutjämning mellan kommunerna. Det har Centerpartiet kämpat och slagits för väldigt hårt. Socialdemokraterna har kanske inte varit det mest välvilliga partiet när det gäller att stötta i de här frågorna. Ja, varför skulle vi inte kunna ha LOV också när det gäller kulturskolorna. Jag vet inte om Isak From lyssnade när jag stod i talarstolen. Jag är själv från Norrtälje, och jag berättade att i Norrtälje har man denna valmöjlighet. I Rimbo, en av orterna i kommunen, är det en fristående aktör som driver en kulturskola. Han har knoppat av den från den kommunala kulturskolan och gör ett otroligt bra jobb. Vilken dynamik det har blivit i Rimbo där han verkar! Elever åker även dit från Norrtälje för att få studera på hans kulturskola. Samtidigt finns Roslagens kulturskola kvar i kommunal drift. Den fungerar otroligt bra. Det finns ett samarbete mellan de här skolorna, men det finns även möjligheten att mäta sig lite med varandra och se vad den andra gör och vad man kan göra bättre och mötas. Jag tackar för tipset om att jämföra LOV med kulturskolan på det sättet. Visst skulle vi kunna ha olika typer av kulturskolor. Det skulle vara ännu bättre, för då skulle man faktiskt kunna välja vem man skulle få undervisning av. Så tack för tipset!

anf.127 Lars-Axel Nordell (KD):

Herr talman! Det är många som har imponerats av det svenska musikundret. Runt om i hela världen är man mycket imponerad över hur det kan vara så att just svensk musik slår an och har gjort sådana framsteg. Man frågar sig hur det kan komma sig att detta lilla land i norra Europa skaffat sig en sådan världsledande position på musikens område med så många musikgrupper som slagit igenom internationellt. Det är mycket imponerande. Jag tror att svaret på den frågan ligger i flera olika orsaker. För det första har det sedan urminnes tider i vårt land funnits en stark folkmusiktradition. Dessutom har det funnits en stark körtradition. Både spelmän och körsångare har haft en viktig uppgift att fylla runt om i vårt land. Lägg därtill frikyrkligheten som producerat väldigt många duktiga musiker. Där har det funnits enkla, tillåtande och understödjande miljöer där unga människor tidigt fått pröva sina vingar och successivt kunnat utvecklas. Sedan har vi det vi har hört om i dag, det vill säga den kommunala kultur- och musikskolan, och så har vi studieförbunden som också bedriver en stor musikverksamhet i dag. Det är en musikverksamhet som faktiskt ökar. Allt det här betyder jättemycket för det svenska musikundret; det är jag övertygad om. Men för att förstå hela bilden tror jag också att man bör lägga till en femte pusselbit, och det är unga människors datorvana. De kan sitta hemma med sin dator och komponera, mixa och producera musik med hjälp av datorn. Dessa fem områden menar jag tillsammans förklarar det svenska musikundret. Jag kan hålla med om att det är förvånande och kanske även oroande att det finns hela elva kommuner i landet, varav två i mitt hemlän, som enligt betänkandet inte har kvar den kommunala musik- och kulturskolan. Jag tycker att det är viktigt att vi kan slå vakt om kulturskolan, och jag tycker också att det är anmärkningsvärt som det har påpekats tidigare, att åtta av de här elva är socialdemokratiskt styrda kommuner. För tolv år sedan skrev Kristdemokraterna i sitt kulturpolitiska manifest att skolan bör vara det naturliga navet för möten mellan grupper med olika kulturell bakgrund. Sedan dess har Skapande skola utvecklats och förts in i skolans verksamhet. För mig är det därför extra glädjande att i dag kunna notera att denna kristdemokratiska hjärtefråga har tagits väl emot av såväl barn och lärare som kulturskapare. Tack vare Skapande skola får elever, oavsett bakgrund och traditioner, möjlighet att ta del av kulturella upplevelser. De får möjlighet att utveckla sitt eget skapande, och de får möjlighet att möta professionella kulturskapare och inspireras av dem. Skapande skola är ett viktigt komplement till skolans verksamhet. Jag har i en tidigare debatt också skrivit om hur min egen far som var skulptör var ute i skolorna för ganska många år sedan och undervisade, långt innan Skapande skola fanns som begrepp. Den satsning på sexåringarna som regeringen förde fram i samband med statens budget i höstas innebär att vi tar till vara yngre barns självklara inställning till skapande och till kulturupplevelser. Studier visar att barn som regelbundet har kontakt med kulturell verksamhet får en större förmåga att känna igen och uttrycka sina känslor. Den förmågan är avgörande för att förstå andra människors känslor och känna empati. Genom att införa Skapande skola i förskoleklass utvecklas alltså barnens kognitiva kompetens, enligt experterna. Herr talman! Jag hoppas verkligen att det vid det här laget är känt att Kristdemokraterna sätter barns och ungas uppväxtvillkor i fokus för vår politik. Vi vill att Sverige ska vara världens bästa land att växa upp i. Det innebär att barnens bästa ska komma främst när vi diskuterar åtgärder som på något sätt berör barnen. Det innebär också att vi följer med i den verklighet som våra barn och unga lever i. Allt fler av oss kommer till den situationen där det internetbaserade livet inte är mindre verkligt än när vi möts öga mot öga i samma rum. Bland våra barn och ungdomar är andelen som kan skriva under på detta faktiskt ännu större. Herr talman! Den kultur som fortfarande håller på att växa fram på internet bland våra barn och unga kan vara svår att tränga in i. Det som står klart är att den har fler positiva sidor än vad som ofta kommer fram i den offentliga debatten. Genom de tekniska förutsättningarna öppnas möjligheter för gemenskap. Det finns många exempel på unga människor som har haft svårt att knyta kontakter på sin egen skola, men som genom sociala nätverk har fått vänner och goda kontakter över hela världen. Internet har gjort det geografiska avståndet mindre och fört människor närmare varandra. Jag tror att det är fler än jag som kan erinra sig hur det var för ett antal år sedan. När min son var liten tror jag nästan att han kände till mer av vad som hände på gatorna i Chicago än vad han kände till det som hände hemma på Boskärsgatan i Örebro därför att han hade så otroligt många kontakter internationellt. Samtidigt vet vi att svårigheten för vuxenvärlden att få insyn i ungas internetkultur bidrar till att unga hamnar i utsatthet. Internet är inte fredat från mobbning, antidemokratisk propaganda, psykisk ohälsa, sexuell exploatering och annat som unga i Sverige möter i dag. Med bestörtning nåddes vi nyligen av den ohyggliga och mycket tragiska händelsen där en ung kvinna från mitt eget hemlän trakasserats på nätet så till den grad att hon tog sitt eget liv. Oerhört tragiskt! När vi pratar om ungas agerande på internet har vi från vuxenvärldens sida sent omsider välvilligt försökt att agera på olika sätt. Somliga har ropat på åldersgränser, andra på ett ökat ansvar från skolan. Här är det viktigt för oss att komma ihåg att precis som internetkulturen innebär både bra och dåliga saker är unga människor olika. Familjer ser olika ut, hälsoläget ser olika ut och den personliga mognaden ser olika ut. Herr talman! Nätanvändningen är individuell. Det är svårt att bemöta den med lagstiftning och regelverk från det offentligas sida. Däremot går det att hjälpa barn och unga så att de kan använda de sociala och tekniska fördelarna med internet samtidigt som riskerna för att utsättas för otrevligheter minimeras. Forskaren Elza Dunkels vid Umeå universitet har fördjupat sig i barns och ungas nätkulturer. Hon för ett resonemang om att en förälder med gott samvete kan bedöma vad barnen får göra och inte får göra på internet. Det är föräldern, säger hon, som har kunskap om barnet, och som i många fall också har en god bild av vad barnet ägnar sig åt och hur det kommer att påverka barnet. Elza Dunkels ger därför vuxna det här rådet: "Var orättvis. Varje barn har rätt att bedömas utifrån sin unika situation och inte utifrån fastlagda regler. Det ena barnet mår kanske bra av att någon avbryter datoranvändandet ofta medan ett annat barn mår bra av att använda datorn mycket. Rättvisa är inte att behandla alla lika, rättvisa är att titta ett barn i ögonen och se hur det mår. Och därefter våga agera vuxet utifrån vad man ser." Så långt Elza Dunkels, som har grottat i de här frågorna. Kristdemokraterna har personalismen som en bärande del i vår ideologi. Den går ut på att varje människa är en unik person, född in i ett sammanhang där hon har ett ömsesidigt beroende av andra personer. Det här innebär att jag som kristdemokrat bejakar ett samhälle där vi följer den framväxande internetkulturen, omfamnar den och möter människor utifrån deras egna behov. Kristdemokraterna arbetar för en trygg uppväxtmiljö även på internet. Vi noterar arbetet med nätvandrare som förs på Fryshuset och på andra platser. Det är jättebra. Vi gläds också över regeringens satsningar på kartläggning, riktade webbsajter och stödjande insatser. Till sist, herr talman, vill jag säga att Alliansens kulturpolitik för barn och unga stöder arbetet för att motverka ungas utsatthet på internet samtidigt som vi följer utvecklingen av musikskolan i vårt land. Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna. I detta anförande instämde Anne Marie Brodén (M), Ulf Nilsson (FP) och Per Lodenius (C).

anf.128 Tina Ehn (MP):

Herr talman! Jag tänkte börja lite grann med det som Carl-Axel pratade om, nämligen ungas användning av internet. Å ena sidan är det egentligen inte en fråga i det här betänkandet, å andra sidan ingår det väldigt mycket i alla ämnen i dag. I allting vi gör använder vi internet och datorer. Inom musikskapandet är det jättestort. Det går liksom inte att undvika. Det är på något sätt överallt. Om vi nu är lite oroliga för våra ungdomars liv tycker jag att vi allihop borde se till att vi satsar på mycket av det kreativa skapandet. Det är också en väg att utvecklas och ifrågasätta, tycker jag. Jag var till exempel på ett föredrag på Moderna museet här i Stockholm för några år sedan om slöjd. Det fångade mig otroligt mycket. Där talade man om att vi i dag är uppkopplade. Vi är tillgängliga. Vi har aldrig en början och aldrig något slut. Vi blir aldrig färdiga med någonting. Vi ser inga riktigt klara resultat i vår digitala värld. Men om vi slöjdar har vi en början och ett slut. Vi får en produkt, och vi känner tillfredsställelse. Lite sådant tycker jag att man behöver få med sig i livet som barn. Därför har jag skrivit en motion som slöjdpolitik, vilket många har dragit på munnen åt. Men den pedagogiken och den kunskapen är oerhört viktig på många sätt, tycker jag. Det finns också forskning kopplad till det. Jag tycker därför att det kan vara intressant. Även i Kristdemokraternas kulturpolitiska program står det att det är viktigt att det finns kultur- och musikskolor i hela landet. Då funderar jag: Hur ser ni då på att man skulle ha en utredning där man tar med hur man ska kunna klara det här på ett bra sätt?

anf.129 Lars-Axel Nordell (KD):

Herr talman! Tack, Tina Ehn! Jag heter Lars-Axel Nordell. (TINA EHN (MP): Oh, förlåt!) Jag svarar gärna på dina frågor. Jag vet att jag har ett krångligt namn, så jag har full förståelse för att det kan vara svårt att komma ihåg. Nu skrattar herr talmannen, jag förstår inte det. Du frågar först om slöjd. Jag kommer ju ihåg när jag själv hade slöjd. Det var något som jag tyckte mycket om. Innan min far blev skulptör var han just slöjdlärare, så man kan gå olika vägar till att bli kulturskapare. Det är någonting som finns i det kreativa skapandet. Det är väldigt positivt, tycker jag. Sedan vet jag inte riktigt vad du lägger in i det du säger om hur du egentligen skulle vilja ha det. Det handlar ju lite grann om att slöjd kan ske på olika sätt. Man kan alltså slöjda på olika sätt, både inom folkbildningen och inom skolan i dag. Det är kreativt skapande, ja. Det håller jag med dig om. När det gäller just kultur- och musikskolan sade jag ju att jag tycker att det är anmärkningsvärt att så pass många har rustat ned. Av mitt läns tolv kommuner är det faktiskt två som har gjort det. Det tycker jag är bekymmersamt. Det är också flera kommuner som har dragit ned eller helt upphört med pengar till folkbildningen. Det är också bekymmersamt, men det finns inte med i det här betänkandet. Jag menar ändå att det är ett problem när man gör på det viset, för det här är viktiga frågor. På samma sätt som mina allianskolleger tidigare har markerat tillhör frågan det kommunala självstyret, och vi vill inte förstatliga. Vi tror inte på stora, starka staten som ska detaljstyra allt.

anf.130 Tina Ehn (MP):

Herr talman! Jag ber stort om ursäkt för namnfelet! Det är oerhört frustrerande när man säger fel namn. Lars-Axel Nordell! Vi har alla i dag talat om kulturens betydelse och roll. Vi vill gärna att kulturen ska vara vacker och fin. För mig är kulturen oerhört viktig på många andra sätt. Den ska ifrågasätta, och den ska ibland vara obstinat. Kulturen behövs för att granska, vara lite problematisk och lite jobbig och inte alltid så smidig. Det är oerhört viktigt för oss politiker att inse att kulturen inte alltid är som vi tycker att den ska vara. När jag möter unga människor som håller på med estetisk verksamhet, slöjd, musik och så vidare gör de inte alltid som vi tror. De hittar sina nya vägar. Det är oerhört viktigt för oss att följa med och se att det går att bära en folkdräkt på ett annat sätt därför att man till exempel har sytt om den. Det finns många olika delar i detta. Vi har ett uppdrag att vara öppna för hur unga människor använder kultur. Det är viktigt att ta med sig när man är kulturpolitiker och talar om ungas kultur. Hur som helst. Jag går tillbaka till frågan om kultur- och musikskolorna. Där har vi ändå varit uppvaktade av Smok. Alla partier talar varmt om vikten av att kultur- och musikskolorna finns i alla kommuner, men ingen här från Alliansen har haft en lösning.

anf.131 Lars-Axel Nordell (KD):

Herr talman! Jag tycker att vi i de politiska partierna har ett ansvar att agera även på hemmaplan. Nu är ingen av de kommunerna kristdemokratiskt styrda vad jag förstår. De är inte så många, men där finns ändå musikskolor. Om de inte hade haft det hade jag tagit ett ansvar. Det ansvaret ska vi alla ta på hemmaplan, även när andra är i majoritet. Nu har dessa kommuner räknats upp i betänkandet. Det är ingen hemlighet. Per Lodenius har forskat lite i hur det ser ut i kommunerna. Jag tycker att vi kan fortsätta att följa upp och se på hur de bär uppdraget. Återigen säger jag att detta är en kommunal angelägenhet. Det kommunala självstyret gäller. Vi ska inte från statsmakternas sida lägga oss i och detaljstyra. Det finns i kultursamverkansmodellen, som vi också understöder och tycker är bra. Det är viktigt att vi lokalt kan vara med och ta ett ansvar. Det ska vi göra.

anf.132 Isak From (S):

Herr talman! Jag hade inte tänkt ta replik på Lars-Axel Nordell, men nu bjöd han in så snyggt i sitt anförande när han talade om det fantastiska svenska musikundret. Satsningar på kultur i alla dess former, speciellt för barn och unga, är en konkurrensfördel. De kommuner som orkar satsa på billig, tillgänglig kultur för barn och unga växer. Umeå är ett sådant exempel. Skellefteå i min valkrets är också ett sådant exempel. Där lyckas de bra. Det växer fram nya företag inom både musikbranschen och kategorin kultur och kreativa näringar. Det finns ett musikexportpris. Alldeles nyligen delade regeringen ut Musikexportpriset till umebandet Refused. Delar Lars-Axel sin partikamrat Anders Sellströms - ekonomisk-politisk talesperson för Kristdemokraterna - kritik mot kulturen för att kulturen kritiserar regeringen? Det är allvarligt. En av kulturens viktigaste uppgifter är vara en kritiker av det allmänna. Så har det varit genom århundraden. Nu finns en framträdande kristdemokrat som kritiserar kulturen för att kulturen kritiserar politiken. Är det Lars-Axels ståndpunkt?

anf.133 Lars-Axel Nordell (KD):

Herr talman! Tack, Isak From, för dina frågor och synpunkter. När det gäller det svenska musikundret försökte jag bredda diskussionen lite grann genom att den inte bara handlar om en orsak. Jag plockade fram fem orsaker som jag tror fångar in på ett bra sätt hur det har kunnat gå som det har gått. Om jag uppfattade Isak rätt är han kritisk till att det växer upp företag runt om i Sverige. Okej, han skakar på huvudet, och det är bra. Jag tycker att det är bra att också kulturarbetare inser att man befinner sig på en internationell marknad i konkurrens med andra. Då måste man också förstå att det är bra om man kan konkurrera internationellt och att det finns företagande i sammanhanget. Det är bra att det växer fram sådana företag. Jag tycker att kulturskapare och konstnärer ska provocera och testa gränser. Tina Ehn nämnde tidigare att det är en uppgift för kulturskaparna. Det är bra. Sedan finns det även där gränser för vad man kan göra, men det är den enskilde kulturskaparen som måste inse att man inte kan kränka någon med sin kultur. Det är ett spelrum. När det gäller vår ledamot i finansutskottet har jag ingen anledning att recensera honom. Det står för honom att han ifrågasatte dessa saker. Om han vet mer än jag får han väl berätta det, men jag har inte någon uppfattning om hans kunskaper på området.

anf.134 Isak From (S):

Herr talman! Anders Sellström fick i alla fall stort medieutrymme där man ifrågasatte om det är politikens uppgift att kritisera kulturen och inte tvärtom. Låt mig förtydliga. Vi tycker att det är bra med denna konkurrensfördel. De kommuner som orkar satsa på ett billigt, brett kulturliv växer. De drar till sig nya företag som ger exportintäkter. Det är bra. Men då borde vi se till att alla barn samtidigt har samma förutsättningar. Vi har visat i debatten i dag att så inte är fallet. Vi kan göra ännu bättre. Men med den borgerliga regeringens ovilja att se de skillnader som växer fram för musik- och kulturskolorna och ovilja att se att prislappen spelar en stor roll är vi tyvärr inte därhän ännu.

anf.135 Lars-Axel Nordell (KD):

Herr talman! Det slår mig att Isak From och andra i debatten fokuserar på frågor där det inte finns ett statligt ansvar utan ett kommunalt ansvar. Det är intressant att Socialdemokraterna i det här fallet väljer att fokusera på den kommunala sektorn, där våra partier också har ansvar, i stället för att i debatten fokusera på de frågor som vi egentligen ska debattera där det finns ett statligt ansvar. Vi får väl avvakta och se om det kommer frågor senare.