anf.2 Kajsa Lunderquist (M):
Fru talman! Ett demokratiskt och öppet samhälle präglas av lika rättigheter och skyldigheter. Om detta råder inget tvivel. Däremot är det kanske inte lika uppenbart för politiker och beslutsfattare att det är viktigt att de beslut som vi fattar görs lätt tillgängliga för allmänheten. Vi kan inte heller överlåta detta ansvar till medierna. Det huvudsakliga ansvaret för denna informationsspridning är vårt. Det är en del av vårt demokratiska ansvar som lagstiftare.
I ett anförande i januari 2011 berörde jag detta förhållande. Jag citerade då den amerikanske Patrick Leahy som sade: "Pressmeddelanden låter oss veta när de folkvalda har gjort något bra. Offentlighetsprincipen låter oss veta när de gjort motsatsen."
Tyvärr saknas i dag ett enhetligt sätt för kommuner och landsting att meddela medborgarna om vilka föreskrifter man beslutat. Å ena sidan har vi som svenska medborgare informationsplikt. Det vill säga att det är vars och ens eget ansvar att ta reda på vad som gäller. Okunskap är ingen förmildrande omständighet i sig.
Å andra sidan är det orimligt att människor tvingas bryta mot regelverken eftersom det är för svårt att ta reda på vad som gäller. Genom det förslag som nu ligger framför oss har vi möjligheten att underlätta för allmänheten och ge bättre tillgång till kommunala föreskrifter. Alliansregeringen vill på detta sätt ta ännu ett steg för att förbättra den offentliga servicen och därmed stärka demokratin och rättssäkerheten.
Fru talman! Att stifta lagar är riksdagens uppgift. Kommuner kan i vissa fall utfärda föreskrifter men då endast på riksdagens uppdrag. Exempel på detta är föreskrifter som rör trafik, miljö, hälsa och allmän ordning. Sådana föreskrifter har ofta stor inverkan på medborgarnas liv.
Lagar som stiftas av riksdagen ska kungöras snarast möjligt. När det gäller kommuner finns endast allmänna regler i kommunallagen om tillkännagivande av kommunala beslut.
Det saknas dock ett enhetligt sätt för kungörande och tillhandahållande av kommunala föreskrifter. I dag finns flera olika kungörandeformer. Risken är därför stor att kommunernas informationsspridning är osammanhängande och svårbegriplig. Det händer även att kommuner fattar beslut som strider mot de egna reglerna - regler som man själv har utfärdat. Utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv kan ett sådant förhållande ifrågasättas. För den enskilde är det svårt att veta vilka regler som gäller vid ett givet tillfälle.
Därför föreslår regeringen ett enkelt, effektivt, rättssäkert och framför allt enhetligt sätt att kungöra kommunala föreskrifter.
Kravet på att föreskrifter i vissa fall ska kungöras i en ortstidning tas bort. Ur ett samhälleligt perspektiv är det ett tämligen förlegat och ineffektivt sätt att informera allmänheten. För att man som enskild ska kunna ta del av de fattade besluten krävs att man just den dagen det publiceras läser tidningen. I dagens digitala samhälle är det dessutom många som inte läser papperstidningar utan enbart hämtar sin information på nätet.
Huvudförslaget innebär därför att alla kommunala beslut och föreskrifter ska anslås på den kommunala anslagstavlan. Som ett led i regeringens strävan efter en enhetlig, enkel och tydlig e-förvaltning föreslås även att de kommunala föreskrifterna finnas lättillgängliga på kommunernas hemsidor. På så sätt ökar man tillgängligheten och även kännedomen om föreskrifterna hos allmänheten. För framför allt unga är internet det första alternativet när man söker information.
Med denna reform kommer kommuner att behöva städa upp bland sina föreskrifter och se till att besluten följer varandra utan konflikter.
Kommunala föreskrifter rör alltid förhållanden mellan den enskilde och det allmänna. Därför är det av största vikt att medborgarna enkelt kan ta del av vad som beslutas och föreskrivs av kommunen.
De förslag som riksdagen nu har att ta ställning till inte bara underlättar informationsinhämtningen utan stärker även rättssäkerheten. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.