anf.1 Karl Sigfrid (M):
Fru talman! I Sverige har vi en långtgående offentlighetsprincip som låter enskilda medborgare granska statliga myndigheters verksamhet. Den ordningen ska vi alltid skydda när vi behandlar förslag om att införa ny sekretess eller om att stärka sekretessen för viss information.
Det krävs starka skäl för att hemlighålla allmän information för medborgarna, men sådana skäl finns ibland. Det kan vara säkerhetsskäl, och det kan vara för att vi måste respektera internationella överenskommelser.
Frågan om internationella överenskommelser aktualiseras när svenska myndigheter har direkttillgång till databaser som tillhör andra stater eller mellanstatliga organisationer, och om det handlar det här betänkandet.
Uppgifterna i de utländska databaserna kan vara mer eller mindre känsliga. Handlar det om personuppgifter är det viktigt för enskildas integritet att vi har restriktioner för hur myndigheter får skaffa sig tillgång till och använda informationen. När utländska myndigheter har tillgång till svenska personregister vill vi ju inte att de registren ska få användas hur som helst, och då måste vi förstå att medborgare i andra länder har en liknande uppfattning om att deras personuppgifter bör skyddas. Dessutom har Sverige inom ramen för internationella samarbeten ingått överenskommelser som förpliktar oss att på olika sätt begränsa våra myndigheters användande av utländska databaser.
Det scenario som kan uppstå med dagens lagstiftning är att en medborgare går till en svensk myndighet, kanske polisen, och begär ut uppgifter ur en tysk eller brittisk databas. Anta att den svenska myndigheten rent tekniskt har tillgång till uppgifterna som begärs ut men saknar rätten att titta på dem eftersom uppgifterna bara får behandlas för vissa specifika ändamål. Då har vi en offentlighetsprincip i Sverige som trots de avtalade begränsningarna kan tvinga myndigheten att titta på uppgifterna för att göra en sekretessprövning, och därmed har Sverige brutit mot en internationell överenskommelse.
Det här lagförslaget stärker den personliga integriteten samtidigt som det är en relativt betydelselös begränsning av offentlighetsprincipen.
Uppgifter i utländska databaser som en svensk myndighet enligt avtal har rätt att titta på påverkas inte. Den sortens uppgifter ska sekretessprövas på samma sätt som nu.
När det gäller uppgifter som svenska myndigheter inte får titta på kan man anta att en sekretessprövning i dag för det mesta leder till ett avslag. Det är med andra ord inte främst enskildas rätt till information som begränsas utan myndighetsanställdas skyldighet att titta på uppgifterna som ett led i en sekretessprövning.
Sammanfattningsvis är detta alltså en lagändring som stärker integriteten och gör det lättare att uppfylla internationella överenskommelser. Med det yrkar jag bifall till det eniga utskottets förslag.