Snabbare omval

anf.116 Peter Eriksson (MP):

Herr ålderspresident! Vi har tagit på oss en del uppgifter i KU när det gäller valsystemet under den här mandatperioden. Vi kom fram med ett betänkande med ett ganska stort tillkännagivande häromåret för att förbättra och förstärka valsystemet och se till att vi upprätthåller ett förtroende bland medborgarna för det. Regeringen har också tillsatt en utredning i frågan som har börjat komma med en rad olika svar på de frågor som vi har tagit upp och förslag till förbättringar för att se till att valsystemet fungerar. I dag har vi att diskutera nästa steg i detta. Det handlar om snabbare omval. Den som kommer ihåg vet hur det gick till vid det senaste valet vi hade i Sverige 2010. Efter att valet var färdigt och alla hade lagt sina röster kom det en fas som inte var så vidare vacker att se när vi fick fler överklaganden än tidigare som gällde valet. Det tog väldigt lång tid innan besluten, till att börja med, var fattade om dessa överklaganden. Det ledde till slut till beslut som innebar fler omval än vad vi brukar ha. I några fall var det ganska stora och viktiga val, till exempel valet till regionen i Västra Götaland. Det berörde många människor, och det tog flera månader innan omvalet kunde verkställas. Vi i konstitutionsutskottet har varit lite bekymrade över denna utveckling. Om utvecklingen med ännu fler överklaganden, fler omval och lång tid mellan det ordinarie valet och omvalet fortsätter i framtida val tror vi att det finns en risk att det undergräver förtroendet för våra demokratiska val i Sverige. Det är en utveckling som vi inte vill se. Därför har vi funderat lite extra på vad vi kan göra för att utvecklingen inte ska fortsätta. En sak som vi tog upp också i det tidigare betänkandet, som jag nämnde i början, är frågan om utbildning av valförrättare. När man tittar på detta lite noggrannare visar det sig att många av överklagandena rör hur man har hanterat detta på olika ställen. Det tycks vara så att kunskapen bland valförrättare om hur valet ska gå till tyvärr är sjunkande i viss utsträckning. Det är någonting som vi borde kunna komma till rätta med relativt lätt. Vi borde besluta att se till att alla valförrättare har en ordentlig utbildning och vet vilka regler som gäller när man medverkar i detta. Vi har inte konkret tagit ställning till att vi ska ha en fast utbildning och så vidare, men vi tror att det är viktigt att utbildningen stärks bland valförrättarna. Det handlar om att minimera antalet överklaganden och se till att vi får färre omval. Men det blir ändå en del omval. Vi kan inte helt garantera att vi trots allt inte får en utveckling där vi får fler omval i framtiden. Då är det viktigt att vi ser till att tidsperioden inte blir alltför lång. Ett dilemma med den situation som har rått är att när det dröjer flera månader, som det gjorde nu i det senaste valet, slutar det med att partierna väljer nya listor. Det kanske är helt andra människor än vid det ordinarie valet som kommer in på listorna. Detta gör att man kan ifrågasätta om det är ett omval. Det kanske egentligen är ett nyval, med helt nya förutsättningar. Det är lång tid emellan, och det handlar kanske också om andra människor. Detta gör att vi har funderat på hur vi ska kunna korta ned tiden. Konstitutionsutskottets mål med propositionen är i detta fall att vi ska få ned tiden mellan det ordinarie valet och omvalet så mycket som möjligt. Vi har några idéer om hur det skulle kunna gå till. Vi vill till exempel förstärka Valprövningsnämnden, som fattar beslut om överklaganden. Detta handlar ofta om personer som jobbar här i Riksdagsförvaltningen. Vi tycker att organisationen behöver förstärkas. Det vore också bra om vi kunde få en person som var mer av kanslichef under perioden och som kunde förbereda och planera verksamheten i lite större utsträckning. Detta kan ju beröra ganska många omval och regioner där vi har fått in överklaganden. På så sätt kan vi få hela processen och beslutsprocessen så effektiv och snabb som möjligt. Vi har också beslutat att vi vill göra ett tillkännagivande i ett antal frågor. Det handlar just om att snabba upp det hela. Från konstitutionsutskottet skulle vi vilja att man beslutar att omvalet ska ske inom en viss tidsfrist. Efter Valprövningsnämndens beslut ska det finnas en tidsram på ett visst antal dagar inom vilken omvalet måste ske. Denna tidsfrist bör vara så kort som möjligt. Vi vill att regeringen ska utreda detta igen, för vi vill till varje pris att en frist ska vara så kort som möjligt om man ska införa en sådan. Samtidigt bör man gå igenom det hela och se till att valet och det ordinarie valet är så likartade som möjligt. Man bör alltså inte ha nya listor. Om det inte är några enskilda människor som har avlidit under tiden bör man ha samma vallistor och så långt som möjligt samma villkor vid omvalet som vid det ordinarie. Detta är i korthet vad konstitutionsutskottet här föreslår. Vi har alltså ett antal uttalanden om Valprövningsnämnden och om hur denna organisation bör förstärkas, men också ett tillkännagivande i form av ett utskottsinitiativ som handlar om att få omvalet att fungera snabbare, bättre och effektivare så att människor kan göra sitt val utifrån så likartade förutsättningar som möjligt och så snabbt som möjligt.

anf.117 Billy Gustafsson (S):

Herr ålderspresident! Som Peter Eriksson har redovisat handlar detta om hur vi ska hantera framtida situationer med krav på omval. Det finns en risk för att jag kommer att upprepa en del av vad Peter har sagt, men jag ska försöka skala bort det som jag snabbt i huvudet känner att Peter sade och som jag inte behöver tillägga. Betänkandet handlar om tankar på hur man hanterar en omvalssituation. Låt mig först bara konstatera att vi har en parlamentarisk utredning som tittar på vårt vallagssystem. Utredningen lämnade ett delbetänkande för en vecka sedan, och den har sedan ett antal uppgifter kvar som ska lämnas i ett betänkande en bit in på detta nya år. Jag tänker återkomma lite grann i slutet till hur vi ska koppla ihop dessa två delar - dels det vi talar om i betänkandet, dels det faktum att vi har en parlamentarisk utredning. Det beror inte bara på att jag själv råkar sitta med i utredningen; jag har kolleger från utskottet som också sitter där. Jag ska återkomma till varför jag tycker att det hela verkar logiskt. Den uppkomna situationen beror, som Peter var inne på, på det som hände efter valet 2010. Det finns två delar som dyker upp i huvudet som det på något sätt blir problem med och som vi behöver fundera över. Det ena är varför det uppstod ett behov av omval. Det andra är det faktum att vi inte har ett i författning angivet regelverk för hur detta ska gå till. Det är bara omval, och sedan finns det i princip ingenting mer. Det ena problemet är alltså varför behovet uppstår, och det andra är att vi inte har regler för hur vi ska hantera omval. Peter har varit inne på orsaken till att behov av omval uppstår. Den finns en del handhavandebekymmer, en del missar som beror på mänskligt tillkortakommande och så vidare. Men alla är väl överens om att det var väldans olyckligt att det dröjde ända fram till maj månad året efter det ordinarie valet innan omvalet kom till stånd. Grunden för den parlamentariska utredning som jag nämnde nyss är egentligen ett tillkännagivande ifrån riksdagen efter det att vi i KU hade hanterat ett antal motioner som kom efter valet 2010. Då tillsatte vi en arbetsgrupp som tittade på vad som hände vid det här tillfället 2010. Den kom då fram till behovet av regler för omval. Med stöd av den analys som arbetsgruppen gjorde har KU enhälligt enats om vi genom ett utskottsinitiativ föreslår riksdagen att göra ett tillkännagivande till regeringen. Det är det första, och det handlar om de författningsregler som vi menar saknas. Det andra vi talar om i betänkandet är just behovet av en förstärkning av beredningsorganisationen, det vill säga Valprövningsnämnden. Kolleger! Jag utgår ifrån att riksdagen kommer att tillse att Valprövningsnämnden, som är en del av riksdagens organisation, har erforderliga resurser i framtiden så att det inte drar ut så långt i tiden som skedde den här gången på grund av bristande resurser. Herr ålderspresident! Att jag engagerar mig så mycket som jag gör nu för detta beror på att jag tycker att detta har en djupt demokratisk dimension. Tänk tanken att människor utanför det här huset börjar tvivla på att våra val går rätt till på grund av det som hände 2010! Vad händer om människor börjar svikta i sin tilltro till vårt demokratiska system? En förutsättning för förtroendet är att man känner att det går sjyst till och att det är okej. Den typ av tillkortakommande som det blev 2010 får inte förekomma. Därför tycker jag att detta är en oerhört viktig fråga. Jag vill kommentera en sak till. Jag delar Peter Erikssons uppfattning att man ska skilja mellan omval och extraval, det som vi i folkligt tal brukar kalla nyval. Konstitutionellt kallas det extraval. Ett extraval är ett nytt val. Det sker utifrån en ny förutsättning. Ett omval handlar om att göra om det ordinarie valet. Då är det angeläget att förutsättningarna är så lika som möjligt. Där har vi tidsaspekten. Det får inte gå för lång tid, för då hinner det hända en massa saker politiskt. De politiska förutsättningarna för både opposition och regeringspartier är kanske annorlunda och kommer därmed att påverka den framtida regeringsbildningen på ett sätt som inte skulle ha hänt vid det ordinarie tillfället. Det skulle vara djupt olyckligt. Jag tror också att det är viktigt att vi får en bättre författning där vi har regler som klarar ut tidsgränser och den typen av saker i detta. Jag ska sluta med att säga att det självfallet är regeringen som beslutar om hur den hanterar ett tillkännagivande. Jag utgår ifrån att regeringen kommer att hörsamma tillkännagivandet i dess materiella mening och göra någonting. Jag kanske till och med kan drista mig till att säga, och gärna få det i protokollet, att för mig vore det logiskt att regeringen, utifrån det här tillkännagivandet, gav ett tilläggsuppdrag till den sittande parlamentariska utredningen som jobbar med valfrågor. Jag utgår ifrån att vi fattar beslut om detta tillkännagivande strax efter kl. 16 i dag. Herr ålderspresident! Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkande 13.

anf.118 Andreas Norlén (M):

Herr ålderspresident! Luften var kall och klar. Det blåste lite lätt, och löven skiftade i gult och rött. Jag begav mig till min gamla högstadieskola, Lysingskolan i Ödeshög. Där utanför möttes jag av vänliga personer som gav mig valsedlar. Jag log och tog emot dem, men jag hade redan bestämt mig. Jag skulle bidra på det sätt jag kunde till att Carl Bildt kunde bli Sveriges statsminister. Dessutom fanns mitt namn på en av de vita valsedlarna. Jag stod ganska långt ned - 17:e plats tror jag att det var - men redan det var stort. Det var den 15 september 1991, och jag var på väg för att rösta för allra första gången. Jag tror att många känner igen den känsla av högtid och spänning som jag upplevde när jag skulle rösta för första gången. Det är ett steg in i vuxenlivet. Man har fått en liten del av ansvaret för att påverka landets utveckling. Jag vet att många, även om man har röstat många gånger genom livet, upplever lite av samma känsla av högtid och spänning när man går till vallokalen på valdagen för att avlägga sin röst i ett demokratiskt val. Demokratin ska självfallet leva varje dag, men den manifesteras aldrig så tydligt som just på valdagen. Till detta kommer att vi också ofta blir smärtsamt påminda om att medborgare i en hel del av världens länder aldrig någonsin har fått uppleva den här känslan av att vara en del av landets utveckling och kunna påverka hur landet utvecklas i demokratisk ordning. Allt detta sammantaget illustrerar tydligt att vi måste värna och vårda vår valprocess av respekt för vår demokrati, för väljarna i vårt land och för dem som lever i ofria länder. Med tanke på den respekt som vi är skyldiga så många har konstitutionsutskottet ansett att det finns anledning att stanna upp och närmare studera vilka erfarenheter vi kan dra av de val som ägde rum 2010. Sättet på vilket 2010 års val genomfördes gav upphov till mycket kritik och fler överklaganden än någonsin. De här överklagandena ledde som bekant så småningom till att Valprövningsnämnden den 11 februari 2011 beslutade om omval i Västra Götalandsregionen och i en av valkretsarna i Örebro kommun. De här omvalen genomfördes den 15 maj 2011, det vill säga åtta månader efter de ordinarie valen och tre månader efter Valprövningsnämndens beslut. En del av de problem som ledde fram till omvalen och de många överklagandena hanteras inom ramen för den vallagskommitté som regeringen har tillsatt. Det handlar till exempel om utbildning av valförrättare men också om andra frågor. En del andra aspekter har behandlats och analyserats i en arbetsgrupp som konstitutionsutskottet har tillsatt. Där har jag varit en av åtta ledamöter. Vi har varit en ledamot från vart och ett av riksdagens partier. Vår arbetsgrupp lade fram ett antal förslag, framför allt om processen när det gäller hur val överklagas och hur överklagandena hanteras. De förslagen har sedermera hela konstitutionsutskottet ställt sig bakom och funnit för gott att framlägga för kammarens behandling i dag. En del av de här förslagen handlar om hur Valprövningsnämnden arbetar. Valprövningsnämnden är en myndighet under riksdagen. Själva nämnden är i första hand sammansatt av personer som tidigare har arbetat politiskt. Den har en domare eller före detta domare som ordförande. Beredningen, det praktiska arbetet, sköts i hög grad av tjänstemän som har sin ordinarie anställning inom Riksdagsförvaltningen. En del av förslagen från utskottet och arbetsgruppen handlar därför om att det är centralt att Riksdagsförvaltningen säkerställer att Valprövningsnämnden har en tillräckligt stark beredningsorganisation för att kunna hantera även en stor mängd överklaganden, som blev fallet efter 2010 års val. Riksdagsförvaltningen måste också ha beredskap för att kunna tillsätta ytterligare resurser efter ett val om man ser att det krävs på grund av att antalet överklaganden blir större än man har väntat sig. Det är centralt för förtroendet för demokratin att överklaganden av val kan beredas snabbt och rättssäkert. Jag tvivlar inte på att rättssäkerheten upprätthölls i den process som följde efter 2010 års val, men däremot kan man ha synpunkter på snabbheten. Det är den ena delen av vårt arbete. Den andra delen handlar om förslag som kräver lagändringar. Det är förslag som går ut på att förutsättningarna vid ett omval ska bli så lika de förutsättningar som rådde vid det ordinarie valet som möjligt. Det ska vara samma röstlängd, samma partier och samma kandidater med undantag för personer som har avlidit under perioden mellan det ordinarie valet och omvalet. Det här kan motiveras utifrån både praktiska och principiella utgångspunkter. Praktiskt sett bör det rimligen gå att få omvalet genomfört snabbare om det är samma röstlängd, samma partier och samma kandidater som blir aktuella, men det principiella är minst lika viktigt. Ett omval handlar ju om att göra om någonting som inte fungerade bra första gången. Då är det rimligt att det är samma väljare, samma partier och samma kandidater som i det ordinarie valet. Med dagens ordning tillför man de väljare som fyller 18 år under perioden mellan det ordinarie valet och omvalet. Man kan anmäla nya kandidater från partiernas sida. Man kan registrera nya partier som ställer upp i valet. Då blir det i praktiken snarare fråga om ett extraval än om ett omval. Det är den ena delen, att förutsättningarna ska vara så likartade som möjligt. Det andra förslaget som kräver lagändring handlar om att det borde fastställas en tidsfrist mellan Valprövningsnämndens beslut om omval och omvalets genomförande. En sådan tidsfrist finns inte i dag. Min erfarenhet är att det finns få saker som är så effektiva för att få saker och ting att hända som en deadline. Det vet jag inte minst utifrån egna erfarenheter. Det var någon som sade att det finns få saker som är så upplyftande som att höra det svischande ljudet av en deadline som far förbi. Jag tror att det är centralt att man har en tidsfrist, en deadline, för när omvalet ska genomföras, för det ställer krav på alla inblandade aktörer att faktiskt se till att saker och ting händer. Båda de här förslagen kräver alltså lagändringar och därmed en närmare beredning. KU föreslår då att riksdagen ska be regeringen att arbeta med det. Herr ålderspresident! Sverige är en stabil demokrati. Förtroendet för våra demokratiska institutioner är stort. Det har till och med, enligt vissa mätningar, vuxit på senare år. Det är mycket viktigt att se till att det förblir på det sättet. KU:s förslag innebär några steg för att förstärka förtroendet för demokratin och göra att den fungerar lite bättre. Det innebär ingen revolution men väl en evolution. Och det är väl så, genom stegvisa förbättringar, som vi har byggt och utvecklat vår demokrati. Det är bra, och så ska vi fortsätta. Med det yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.

anf.119 Åsa Torstensson (C):

Herr ålderspresident! Vad gäller konstitutionsutskottets förslag om snabbare omval finns det inga skiljelinjer mellan partierna. Men jag vill ändå betona vikten av att KU13:s tillkännagivande leder just till konkreta förslag i frågor kring omvalsförfarandet. Det gäller till exempel en given tidsfrist. Efter 2010 års val kom det ovanligt många överklaganden till Valprövningsnämnden. Den 11 februari 2011 beslöt Valprövningsnämnden att omval i regionen i Västra Götaland och i en valkrets i Örebro kommun skulle genomföras. Omvalet skedde den 15 maj. Omvalet genomfördes alltså åtta månader efter ordinarie valdag. Det kunde konstateras redan under omvalskampanjen, och sedan efter att omvalet genomförts, att det var en alldeles för lång tid för att väljaren ens skulle kunna komma ihåg vilket fel som hade begåtts och varför det var så viktigt att återigen gå till valurnorna. De hade ju redan gjort detta en gång. Jag vet detta eftersom jag själv var aktiv i omvalskampanjen och lade mycket kraft på att just samtala om sambandet mellan de fel som begåtts och det omval som skulle genomföras. Det blev också en efterföljande debatt om att det egentligen borde ha kallats nyval, eftersom förutsättningarna hade förändrats för detta omval. Själva tidpunkten för omvalet har mycket stor betydelse för väljarens tilltro till både själva valet och valsystemet. Det är fler som har betonat det. Det handlar också om att man som väljare ska förstå och känna tilltro till att omvalet faktiskt har betydelse. Det är viktigt att själva prövningen av om fel begåtts i valet hanteras på så sätt att både den som har överklagat och därefter väljaren vid ett eventuellt beslut om omval förstår och känner sambandet mellan att felet har begåtts i valet och att omvalet genomförs. Det är viktigt att ha ett regelverk som anpassas så att förutsättningarna för omvalet är i princip desamma som för det ordinarie valet. Det gäller till exempel röstlängd, valsedlar, partier och kandidater. Det är också, enligt utskottets mening, på sin plats att Valprövningsnämndens beredningsorganisation förstärks. Det ligger, som tidigare har nämnts, på Riksdagsförvaltningens eget ansvar. De resurser som Valprövningsnämnden behöver måste ställas till dess förfogande. Utskottet framhåller att Valprövningsnämndens arbete med överprövning av val är av utomordentligt stor betydelse för förtroendet för demokratin och därför måste ges högsta prioritet. På så sätt har man också möjligheter från nämndens sida att just hantera själva överklagandeprocessen på kortare tid. Herr ålderspresident! Jag vill avslutningsvis säga att jag ställer mig bakom Billy Gustafssons hänvisning till att det vore logiskt att tillföra den sittande vallagskommittén ett tilläggsdirektiv. Även om det inte är det vi hanterar här kan jag bekräfta att jag tycker att det var ett klokt resonemang. I övrigt yrkar jag bifall till förslaget i KU13.

anf.120 Jonas Åkerlund (SD):

Herr ålderspresident! Jag instämmer gärna i all den klokskap som jag har lyssnat till här. Jag vill egentligen bara komplettera med någon liten reflexion kring det som är sagt. Även om vi skulle få optimala förhållanden vid ett omval - röstlängden är identisk, tidsfristen är mycket kort, och kandidaterna är desamma - innebär det inte att det blir som det uttrycks här: Förutsättningarna för omval ska vara i princip desamma som för det ordinarie valet. Så är det långt ifrån. Vid ett omval är valresultatet i övrigt väl känt. Och när loppet är kört är det inga problem att veta vilken häst man skulle ha satsat på. Folk som deltar i ett omval vet om det är idé att försöka rädda det sjunkande skeppet eller om man ska pumpa in mer gas i den stigande ballongen. Självklart påverkar utfallet av valet kraftigt i det enskilda fallet hur man väljer att lägga sin röst. Det hindrar inte på något sätt, menar jag, att vi naturligtvis ska göra allt som går för att förhållandena vid omvalet ska vara så bra som möjligt. Men det är ändå ett oerhört misslyckande när ett val hanteras på ett sådant sätt att det ger upphov till ett befogat överklagande och ett omval. Rimligtvis bör det absoluta fokuset ligga på att förhindra att ett omval över huvud taget blir befogat, just därför att det aldrig kan ske under samma omständigheter.