anf.53 Peter Eriksson (MP):
Herr talman! I regeringsformen, den kanske mest centrala av våra grundlagar, står det i 13 kap. om kontrollmakten: "Konstitutionsutskottet ska granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning."
Vi brukar göra så att vi varje år lägger fram ett betänkande till riksdagen om utskottets granskning, ett på hösten och ett på våren. Det blir två betänkanden. Betänkandet på hösten brukar handla om de mer generella frågorna om regeringsärendenas handläggning, regeringens organisation, hur Sverige styrs och så vidare. Betänkandet på våren brukar handla mer om vad riksdagsledamöterna har anmält olika statsråd för. Det är en granskning som vi gör av de statsråden.
I år är det ett tjockt betänkande som handlar om regeringsärendenas handläggning. Som ni har märkt är det mer vinter än höst och betänkandet är alltså lite försenat. Det beror på att vi i något fall har upptäckt lite större problem än vanligt.
Vi har granskat ett antal olika frågor. I många fall har det visat sig att det fungerar relativt väl i Regeringskansliet. Det finns små saker som vi kan anmärka på och tycka att det är bra om regeringen förbättrar och effektiviserar verksamheten, men i något fall har vi också hittat större problem.
Jag tänker ta upp två frågor. Det är dels hanteringen av hemliga handlingar, där vi har gjort en speciell granskning. Det är dels lite grann om hur myndigheterna styrs. I alla de frågor som vi har tagit upp under hösten har vi lyckats bli överens. Ett enhälligt utskott lägger fram sitt betänkande. Det har fördelen att betänkandet blir lite grann tyngre. En viktig anmärkning till regeringen finns i de fall där det inte fungerar och där regeringen måste se till att det blir en förändring.
I frågan om hantering av hemliga handlingar har vi valt ut Utrikesdepartementet, Justitiedepartementet och Landsbygdsdepartementet.
Det är ingen slump att vi valde just Utrikesdepartementet. Där har det faktiskt varit en del problem som vi själva har uppmärksammat under årens lopp, nämligen att det tar tid att få ut handlingar - även för konstitutionsutskottet - från Utrikesdepartementet. Ett antal journalister har också märkt att det tar väldigt lång tid - veckor och ibland upp till månader - att få ut handlingar från just det departementet.
Det fanns alltså särskilda skäl för att vi valde Utrikesdepartementet.
När det gäller de två övriga departementen har vi inte hittat några stora problem.
Man kan säga generellt att utskottets slutsats i dessa frågor är att det tycks vara så att regeringen försöker lämna ut handlingar till medborgarna så mycket som möjligt och att det görs på ett korrekt sätt. Men just på UD finns det större problem.
Jag ska läsa några rader ur betänkandet:
"Konstitutionsutskottet konstaterar att Utrikesdepartementets huvuddiarium inte motsvarar kraven i offentlighets- och sekretesslagen (OSL). Enligt 5 kap. 2 § OSL ska det i fråga om handlingar som registreras i ett diarium framgå datum för när handlingen kom in till myndigheten eller när den upprättades och vilket diarienummer handlingen har fått. Vidare ska uppgifter om avsändare eller mottagare och vad handlingen gäller framgå."
Lite längre ned säger vi: "Utskottet konstaterar således att UD:s huvuddiarium i praktiken inte kan anses ha varit allmänt tillgängligt sedan 2008. Detta är inte en godtagbar ordning och utskottet utgår från att det inom Regeringskansliet påbörjade arbetet med att möjliggöra att uppgifter i UD:s diarium enklare och lättare ska kunna göras tillgängliga för allmänheten påskyndas."
Det är kanske en lite byråkratisk skrivning, men det är ett väldigt allvarligt påpekade. Det visar att man från en av regeringens centrala enheter, från regeringen själv, inte klarar av att uppfylla lagen, alltså att man bryter mot lagstiftningen genom att man inte har ett öppet och tillgängligt diarium och inte har haft det på flera år. En effekt är just den att man inte heller kan följa en annan del av den viktiga offentlighetsprincipslagstiftningen, att man skyndsamt ska lämna ut handlingar.
Detta att man inte har ett öppet diarium som är tillgängligt och att man inte kan lämna ut handlingar skyndsamt gör att vi har en mycket allvarlig kritik mot Utrikesdepartementet. Det är någonting som man måste åtgärda mycket snabbt. Det är helt oacceptabelt att det får fortsätta på detta sätt.
Det är en grundläggande del, som vi är väldigt stolta över i Sverige, att vi har en öppenhet, en transparens, som är lite större än i många andra länder. Det är en grundläggande del att allmänheten har tillgång till handlingar, att man snabbt kan få ut handlingar, att vi har en offentlighetsprincip som fungerar.
Då duger det inte att vi har en departementschef som åker runt i världen och twittrar om hur vädret är eller bloggar om vilka människor han möter. Det kan inte uppväga det faktum att vi på hemmaplan inte har en fungerande organisation för att hantera papper, arkiv, handlingar och diarier och för att lämna ut handlingar till journalister och allmänhet.
Den andra frågan som jag tänkte ta upp kort är hur Sverige styrs och hur myndigheterna styrs. Här kan jag inte säga att vi har hittat några stora problem, några stora lagbrott eller sådant som i fallet med Utrikesdepartementet. Jag vill mer uppmärksamma att det pågår ganska stora förändringar i fråga om hur Sverige styrs, hur regeringen styr myndigheterna.
Man har de senaste åren gått över till att styra på ett mer övergripande och mindre detaljerat sätt. Man har mindre detaljstyrning och lämnar över mer av styrningen från regeringen till myndighetscheferna själva. Man sätter i mindre utsträckning upp mål för verksamheterna i regleringsbrev och har mindre detaljerade krav och återrapporteringskrav. Man skriver in lite mer i de övergripande instruktionerna och betydligt mindre i regleringsbreven.
Det här är en tendens som vi pekar på, en spaning, kan man säga, som är ganska väl i enlighet med de senaste utredningarna på detta område. Sten Heckscher har till exempel för ett antal år sedan utrett hur Sveriges styrs, och han pekade på att man nog borde ha mindre av detaljregleringar och mindre av mål därför att styrningen av myndigheterna då var så omfattande att myndigheterna själva i praktiken kunde bestämma vilka av dem man skulle satsa på och bry sig om och vilka man kunde lägga åt sidan. Att koncentrera styrningen mer på ett mindre antal mål kunde göra den mer effektiv.
Det här är en förändring som möjligen går i ett slags decentralistisk riktning. Men för att demokratin ska upprätthållas måste vi utgå från att det är regeringen som styr riket. Man kan inte lämna styrningen av myndigheter till myndigheterna själva och tro att demokratin och regeringens ansvar därmed är löst. Även om utvecklingen går mot att myndigheterna styr sig själva i större utsträckning och att mål, anvisningar och regleringsbrev blir lite mindre detaljerade kvarstår regeringens och ministrarnas ansvar.
Det är en viktig sak som vi påpekar i detta betänkande. Det är regeringen som styr Sverige. Hur man gör det kan man bestämma i stor utsträckning själv, men man kan inte frånsäga sig det grundläggande ansvaret.
Bakgrunden till regeringens förändrade styrning var bland annat att styrsignalerna, som jag sade, i form av mål och återrapporteringskrav i praktiken hade gett myndigheterna utrymme att själva bestämma vilka av dessa som skulle vara vägledande för myndighetens verksamhet. När nu regeringen väljer att minska antalet ord och antalet mål och att göra det mer övergripande gäller det att vara väldigt tydlig och effektiv i fråga om vilka mål man väljer och hur man ber myndigheterna att återrapportera.
Det är en fråga som vi från konstitutionsutskottet tillsammans med finansutskottet och Riksbankens jubileumsfond nyligen hade ett seminarium om i Förstakammarsalen här. Jag tycker att det var mycket intressant. Det finns väldigt mycket att fundera kring hur myndigheterna ska styras i Sverige, hur politiken ska fungera och vara effektiv, inte abdikera i ett system som blir mer decentralistiskt och mindre detaljstyrt. De frågorna kommer vi säkerligen att fortsätta att arbeta med och ägna oss åt i framtida betänkanden.
Jag vill bara yrka bifall till utskottets förslag i betänkande 10 om granskningen av statsråden och regeringsärendenas handläggning.
anf.54 Björn von Sydow (S):
Herr talman! De socialdemokratiska representanterna i konstitutionsutskottet har arbetat med ärendet i alla dess delar, och vi är positiva till att utskottet är enigt i detta betänkande. Det ger naturligtvis en ökad vikt åt betydelsen av utskottets ståndpunkter ju fler som är med om det.
Det handlar om nio granskade områden i regeringen och regeringens och Regeringskansliets ansvar. Jag vill fokusera på två frågor som vi från den socialdemokratiska sidan anser är mer allvarliga.
Det ena är det som utskottets värderade ordförande Peter Eriksson har tagit upp, frågan om diariet och tillgängligheten till handlingar inom Utrikesdepartementet, och det andra är frågan om hur regeringen och UD hanterar internationella överenskommelser.
Offentlighetsprincipen är viktig i vår demokratiska process. Det handlar också om den gamla principen, en gång i tiden införd 1766, om att allmänna handlingar ska vara öppna för allmänheten och för medierna. Saken gäller inkomna och upprättade handlingar. Men det ska finnas en möjlighet, ja till och med en skyldighet, att begränsa tillgängligheten enligt våra lagar när det är befogat. Det är det vi kallar hemligstämpling.
En kärna i ärendet är diarieföringen av inkomna eller upprättade handlingar. Kärnan är också att alla hemliga handlingar - som alltså allmänheten inte får del av annat än efter särskild prövning - ska diarieföras. Det kan få finnas olika diarier och register på en myndighet.
Vi har funnit att Utrikesdepartementets problem började 2009. Dessförinnan hade man ett system som allmänheten och medierna i vissa stycken mycket lätt hade möjlighet ta del av.
Genom vår granskning och vad som har kommit fram genom Utrikesdepartementet och Statsrådberedningen, det vill säga Regeringskansliet, har de så småningom blivit allt klarare över vilket system som de egentligen har haft. Det har blivit en sorts dubbelt fel i det system som man har haft sedan 2009. I det systemet framgår det nämligen inte när en handling kom in eller upprättades, vilket diarienummer, vilken avsändare eller mottagare den har och vad handlingen gäller.
Det drabbar alla, och det är detta som Peter Eriksson var inne på. Det förlänger den tid som har krävts för att lämna ut handlingen, även om det har varit helt okomplicerat. När man har sökt har det tagit tid. UD har undersökt ärende för ärende om det får lämnas ut eller ej.
Det underliga är att det finns en annan sida av saken. För att kunna hålla ett diarium tillgängligt för allmänheten ska sekretessbelagda uppgifter om avsändare, mottagare och vad det handlar om utelämnas för just dessa handlingar. Men det finns inte heller angivet i UD:s diarium. Man kan säga att det har funnits en risk för att ärendeinnehåll som borde vara hemligt av misstag blir öppet. Det har lett till att tjänstemännen har tvingats arbeta intensivt även med den saken.
Konsekvensen av detta har blivit långt utdragna granskningsprocesser i Utrikesdepartementet. Vår bedömning, sedan vi har tagit del av skriftväxlingen med Statsrådsberedningen och indirekt UD, är att man inser att det är ett felaktigt diarium. Som Peter Eriksson sade är det ytterst angeläget att Regeringskansliet och Utrikesdepartementet snabbt ändrar systemet. Vad det bör innebära vill vi inte uttala oss om just nu, utan det måste prövas internt. Men den rådande situationen är inte acceptabel.
Jag vill då, herr talman, gå över till den andra delen, frågan om internationella överenskommelser. Enligt vår grundlag ska överenskommelser med andra stater och internationella organisationer ingås av regeringen.
Det finns nu en bred granskning av konstitutionsutskottet av hur det fungerar. Konstitutionsutskottet koncentrerar sig i sina slutsatser på kanske den viktigaste aspekten. Det gäller publiceringen av internationella överenskommelser. Sådana ska publiceras i en publikation som heter
Sveriges internationella överenskommelser
. Det är självklart att om en internationell överenskommelse ska kunna tillämpas i Sverige av myndigheter och vara känd av allmänheten och medierna måste den finnas publicerad.
Det finns bland annat krav på att det ska finnas en uppgift om när en överenskommelse blir bindande för Sverige. Vad vi har kunnat se handlar det om i genomsnitt, fast med rätt stora variationer, om ungefär 50 överenskommelser per år. Ibland publiceras dock dessa långt efteråt, och det är där problemet finns.
Redan för några år sedan granskade utskottet en överenskommelse angående sänkta gränsvärden för svavel i fartygsbränsle i bland annat Östersjön. Den blev bindanden för Sverige den 1 januari 2010, men ännu när utskottet gjorde sin granskning den 31 maj 2011 var den inte publicerad. Det märkvärdiga - med negativ klang i ordet "märkvärdiga" - är att utskottet har kunnat konstatera att överenskommelsen inte heller nu, cirka tre år efter det att den blev slutligt accepterad och bindande, inte är publicerad. Utskottet säger att detta inte är acceptabelt.
Jag vill understryka det. Vi anser att detta förhållande är helt oacceptabelt. Vi har funnit att det även i andra fall kan dröja flera år innan överenskommelser blir publicerade. Vi från utskottets sida och vi från den socialdemokratiska gruppen vill uppmana regeringen att verkligen ta kritiken på allvar. Vi vill inte mötas en gång till av så långdragna felaktigheter när det gäller publiceringen av internationella överenskommelser.
Herr talman! Båda de problem som konstitutionsutskottet har behandlat och som jag nu har tagit upp - diarieföringen på UD och dokumentationen av internationella överenskommelser som också primärt ligger under UD - är mycket viktiga för att offentlighetsprincipen ska kunna upprätthållas i vårt statsskick. Det är en kärna i detta.
anf.55 Kajsa Lunderquist (M):
Herr talman! Enligt 13 kap. 1 § regeringsformen ska konstitutionsutskottet granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Den så kallade höstgranskningen är en administrativ granskning, och det är utskottet som väljer vilka områden som ska granskas, till skillnad från utskottets vårgranskning, där utgångspunkten är anmälningar från riksdagens ledamöter. Minst en gång om året ska utskottet meddela riksdagen vad det vid sin granskning har uppmärksammat.
Utskottet lägger här fram ett enigt betänkande. Det är glädjande att det råder en bred samsyn beträffande Regeringskansliets arbetsformer.
Jag kommer att beröra tre områden där utskottet framför synpunkter på hur arbetet bedrivs inom Regeringskansliet. Som vi har hört tidigare gäller det hanteringen av hemliga handlingar. Det gäller också regeringens avlämnande av propositioner samt internationella överenskommelser.
Herr talman! Rätten att ta del av allmänna handlingar utgör en av hörnstenarna i den svenska rättsordningen. Det är därför grundläggande att allmänheten kan få vetskap om vilka handlingar som finns hos en myndighet. Offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser om diarieföring är till för att garantera allmänhetens tillgång till allmänna handlingar.
Utskottet har granskat hanteringen av hemliga handlingar inom Justitie-, Landsbygds- och Utrikesdepartementet.
Utskottet konstaterar i sitt ställningstagande: "Det allmänna intrycket av den nu genomförda granskningen är att man vid de granskade departementen eftersträvar att lämna ut så mycket som möjligt och att noggranna sekretessprövningar görs i ärendena."
När en handling registreras i ett diarium ska datum för när handlingen inkom eller upprättades framgå, liksom vilket diarienummer den har fått. Även avsändare eller mottagare och vad handlingen gäller ska framgå. Sekretessbelagda uppgifter ska dock utelämnas i diariet.
Vid granskningen har framkommit att UD:s huvuddiarium oavsiktligt kan innehålla sekretessbelagda uppgifter. Det innebär att en sekretessprövning måste göras innan utdrag ut diariet kan lämnas ut, vilket i sin tur försvårar för allmänheten att ta del av de allmänna handlingarna.
Utskottet konstaterar således att UD:s huvuddiarium i praktiken inte varit allmänt tillgängligt sedan 2008, vilket inte är acceptabelt. År 2008 beslutade förvaltningschefen om en administrativ ändring för UD:s huvuddiarium som tyvärr fick denna olyckliga konsekvens. Det syftade bland annat till att utlandsmyndigheterna skulle kunna dela ett webbaserat diarium med UD i Stockholm.
Det pågår ett arbete för att förbättra sökmöjligheterna för allmänheten i UD:s huvuddiarium så att tillgången till information blir densamma som för andra departement. Utskottet framhåller att detta arbete bör påskyndas.
Utskottet påminner även om vikten av att den enskilde informeras om möjligheten att begära myndighetens prövning när en begäran om utlämnande inte tillgodoses. Vad som dokumenteras och diarieförs i ärenden om utlämnande av allmänna handlingar varierar mellan de olika departementen. Vi tycker att det är bra att ett arbete redan inletts inom Regeringskansliet som innebär att rutinerna vid utlämnande av allmänna handlingar ska ses över.
Herr talman! I utskottets senaste granskning av regeringens propositionsavlämnande hösten 2008 uttalades att det är av vikt att regeringen planerar avlämnande av propositioner så att anhopningar undviks. Utskottet uttalade även att det förutsatte att propositioner lämnades till riksdagen i så god tid som möjligt innan riksdagsbehandlingen behöver avslutas.
Inför årets granskning har riksdagens utredningstjänst gjort en undersökning av tiden mellan datum för bordläggning av propositioner och de datum som lagförslagen föreslagits träda i kraft. Undersökningen visar att det genomsnittliga antalet dagar mellan bordläggning och ikraftträdande var lägre för det första riksmötet. Det kan även konstateras att det genomsnittliga antalet dagar har sjunkit med mellan åtta och elva dagar för varje valperiod. Det innebär att riksdagen i vissa ärenden inte fullt ut ges den tid som den bör ha för behandling av förslagen.
Finansdepartementet var det departement som haft lägst genomsnittligt antal dagar. Regeringen anför i ett svar till utskottet att det bland annat beror på att många propositioner som rör kommande budgetår avlämnas samtidigt eller i nära anslutning till budgetpropositionen. Den ordningen har lett till att flera propositioner från Finansdepartementet överlämnas till riksdagen förhållandevis kort tid före ikraftträdandet. I spåren av finanskrisen har även allt kortare tid getts för genomförande av EU-direktiv, vilket påverkat riksdagens beredning av förslagen.
Regeringen anger att målsättningen är att avlämna propositioner till riksdagen i så god tid som möjligt men att det är svårt att helt undvika sena avlämnanden. Detta kan bero på att ett EU-direktiv måste genomföras inom en viss tid eller på andra orsaker som ligger utanför regeringens och Regeringskansliets kontroll.
En anledning till att det genomsnittliga antalet dagar har sjunkit kan vara att tempot i lagstiftningsarbetet inom EU är högre nu än vad det varit tidigare. Utskottet vill understryka vikten av den ambition som Regeringskansliet redogjort för, att i så stor utsträckning som möjligt påbörja arbetet med att genomföra EU-direktiv redan i slutfasen av förhandlingsarbetet för att på så vis korta utredningstiden i lagstiftningsarbetet.
Herr talman! Utskottet har undersökt i vilken utsträckning regeringen underställer riksdagen internationella överenskommelser. Mellan 2004 och 2010 publicerades 427 avtal i Sveriges internationella överenskommelser, SÖ, och av dessa underställdes 130 riksdagen. Utskottets genomgång visar att det inte finns några systematiska brister i handläggningen. Granskningen har dock gett upphov till vissa iakttagelser från utskottets sida.
Det är uppenbart att överenskommelser som leder till förändringar i svensk lag ska underställas riksdagen. Det vore även värdefullt när regeringen söker riksdagens godkännande av internationella överenskommelser av andra skäl att man tydligare och mer utförligt i propositionen anger vilka dessa skäl är.
Utskottet granskade 2011 regeringens handläggning och hantering av ett ärende gällande ingående av ett internationellt avtal om sänkta gränsvärden för svavel i fartygsbränsle i bland annat Östersjön. I den del som är relevant för denna granskning kunde utskottet konstatera att överenskommelsen blev slutligt accepterad och bindande den 1 januari 2010 men var inte publicerad i SÖ när betänkandet justerades den 31 maj 2011.
I svar från regeringen konstateras nu att överenskommelsen ännu inte är publicerad på grund av att nödvändiga underlag är under beredning i Regeringskansliet. Ett sådant dröjsmål är enligt utskottet inte acceptabelt, och det är viktigt att regeringen fortsatt eftersträvar att publicering ska ske så snart som möjligt.
Som utskottet framhållit i tidigare granskningar är ett syfte med publicering i SÖ att det ska offentliggöras och på ett sammanhållet sätt visa vilka internationella avtal Sverige har anslutit sig till. Utskottet förutsätter att nödvändiga åtgärder vidtas i syfte att publicering framgent ska ske snabbare.
I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag.
anf.56 Karin Granbom Ellison (FP):
Herr talman! Inför den här debatten googlade jag på ordet "höstgranskning" och datorn frågade mig om jag menade "hälsogranskning". Egentligen var det inte en så tokig fråga. KU:s höstgranskning har nämligen drag av hälsoundersökning. I den här granskningen ser KU över olika delar av statsförvaltningen, och resultaten säger något om hur Sverige styrs och om tillståndet i svensk demokrati.
KU:s granskning är till för att undersöka och påpeka eventuella brister i styrningen av staten. Den syftar också till att förebygga avsiktliga fel och slarv genom att ingen i onödan vill kritiseras. Samma sak är det med allmänhetens möjlighet till granskning av det offentliga. Genom en långtgående insyn i statsmakten kan allmänhet och journalister granska att saker fungerar så som beslutats. Detta minskar risken för maktmissbruk.
Offentlighetsprincipen och rätten att ta del av handlingar är en hörnsten i demokratin och en viktig sak för oss liberaler. Jag tänker därför ta fasta på just den del av KU:s granskning som handlar om hanteringen av hemliga handlingar, det vill säga ett undantag från offentlighetsprincipen och allmänhetens tillgång till handlingar. Tilliten måste vara stor till att information inte nekas det allmänna av andra skäl än dem som anges i lag.
Det finns de som i högt tonläge påpekat brister kring utlämnandet av handlingar. Jag vill därför inledningsvis säga vad flera faktiskt redan har sagt, nämligen att alla partier har samlat sig kring gemensamma uttalanden i betänkandet. Alla partier har bland annat kommit till slutsatsen att det allmänna intrycket av granskningen är att man vid de granskade departementen eftersträvar att lämna ut så mycket som möjligt och att noggranna sekretessprövningar görs i ärendena.
Men visst kan det bli bättre på sina håll. Insynen i UD har under några år inte levt upp till den standard man kan väntas sig. Det tar till exempel för lång tid att få ut allmänna handlingar. Ett arbete för att handlingar lättare ska bli tillgängliga för allmänheten pågår, och det är angeläget att situationen blir bättre inom kort. Det vore värdefullt att se om man i detta arbete inte enbart kan se över handläggningstiden utan också kan öka tillgängligheten till diarier och dokumentation, exempelvis så att man inte fysiskt måste infinna sig på UD. Vissa myndigheter har lyckats med databaser sökbara över nätet. Jag inser att förutsättningarna för detta kan vara olika, men det är i så fall viktigt att motivera vad skillnaderna består i.
För att kunna ta del av en handling är det nödvändigt att diarierna och dokumentationen är lätt att söka i och att informationen är uppdaterad. Tyvärr behöver KU upprepa ett påpekande som gjordes förra året om registret för Sveriges internationella överenskommelser, SÖ. KU hade djupgranskat en överenskommelse och bland annat funnit att den efter ett och ett halvt år inte hade publicerats i SÖ. Det ansågs då vara orimligt lång tid. Nu, efter tre år, är överenskommelsen ännu inte publicerad. Både Kajsa Lunderquist och Björn von Sydow ägnade delar av sina anföranden åt detta, och hela utskottet menar att saktfärdigheten är oacceptabel.
Det finns ett stycke i betänkandet som jag tycker är intressant, som handlar om hemligstämpling. Visst finns det ofta en stämpel på de dokument som inte är allmänt tillgängliga, men en handling är inte en gång för alla klassad som hemlig. Att tala om en handling som "sekretessmarkerad" kan vara bättre för att påminna om att en noggrann prövning måste göras i varje enskilt fall om någon begär ut handlingen. Skulle någon nekas handlingen kan den enskilde begära att statsrådet avgör frågan.
KU har mycket långtgående befogenheter att få ut alla handlingar. Under hösten har utskottspersonalen gått igenom sekretessbelagda handlingar från tre departement. Slutsatsen är att det fungerar bra över lag, men som vid de flesta hälsoundersökningar finns det saker att tänka på och bli bättre på.
Ett enigt KU gör nu ett antal påpekanden. Vi noterar att ett förbättringsarbete är på gång. Utskottet kan konstatera att när det inkommer en begäran om att få tillgång till handlingar med känsligt material görs noggranna sekretessprövningar, och så mycket som möjligt av handlingarna lämnas ut.
Med det sagt yrkar jag på godkännande av utskottets anmälan.
anf.57 Per-Ingvar Johnsson (C):
Herr talman! Konstitutionsutskottets kansli och vi i utskottet har under hösten 2012 ur flera olika synvinklar granskat regeringens arbetsformer och hur statsråden sköter sin tjänstgöring. Den här granskningen avser år 2011.
Jag uppfattar kansliets bedömning av det som granskats som i huvudsak positiv. Jag noterar också att utskottets ordförande, Peter Eriksson, lyfter fram att man i huvudsak på ett positivt sätt ser på hur regeringen har skött sig ur en formell synvinkel, om vi säger så. Höstgranskningen handlar i huvudsak om formaliteter, men det är ofta väldigt viktiga formaliteter för att arbetet och insynen i arbetet ska fungera på ett bra sätt.
Det finns, som alltid, saker och ting som kan bli bättre. En del som vi har lyft fram är att propositioner borde lämnas tidigare i förhållande till den ikraftträdandetid som regeringen anger i propositionen. Det konstateras i granskningen att tiden från avlämnande av ett lagförslag fram till att det ska träda i kraft har blivit kortare under varje mandatperiod sedan slutet av 1990-talet. Det kan vara viktigt att lyfta fram.
Utskottet framför även synpunkter på diariet, som har sagts tidigare, i Utrikesdepartementet, som inte motsvarar de krav som finns i våra offentlighets- och sekretesslagar när det gäller registreringen av allmänna handlingar. Det här måste rättas till. Som har framgått pågår det redan en översyn av rutinerna på Utrikesdepartementet.
När det gäller regeringens styrning av förvaltningsmyndigheterna uttalar sig konstitutionsutskottet positivt till att styrning i allt högre grad än tidigare sker via instruktioner i stället för via regleringsbrev.
Vi betonar från konstitutionsutskottet vikten av att regeringen följer myndigheternas verksamhet och vid behov vidtar de åtgärder som behövs när det inte fungerar på det sätt som allmänheten och vi förväntar oss att det ska göra.
Konstitutionsutskottet tydliggör här att det är regeringen som är ansvarig gentemot riksdagen för hur myndigheterna sköter sig.
Jag vill med detta yrka på godkännande av anmälan i konstitutionsutskottets betänkande.
anf.58 Mia Sydow Mölleby (V):
Herr talman! Det här är tredje gången som jag är med och debatterar granskningen av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Och det är tredje gången jag kommer att prata om papper och hanteringen av papper. Det är kanske lite trist, men det är oerhört viktigt.
Vi har en regering som i många sammanhang, uppfattar jag det som, pratar om ordning och reda i staten på olika sätt. Den regeringen borde således vara väldigt mån om att akter, diarier, förteckningar, register och så vidare sköts på det sätt som det är sagt att det ska göras, så att vi kan granska och följa upp arbetet i Regeringskansliet och se hur det fungerar, så att det är ordning och reda.
Detta är inte bara viktigt när det gäller att underlätta för konstitutionsutskottet att göra sin granskning. Som flera tidigare har påpekat är det en avgörande ingrediens i det svenska demokratiska systemet att vi vet vilka handlingar som finns, att det går att få ut dem, att de syns, att det sköts, att de ligger i rätt akter och så vidare.
Det är som sagt tredje året i rad som jag lyfter den här frågan.
Att UD:s diarium inte har varit tillräckligt under de senaste fyra åren är problematiskt, och det har många lyft fram. Det är väldigt problematiskt just ur det här demokratiperspektivet.
Ett annat problem som vi har sett och som har dykt upp är att papper ibland kommer i fel akt. Så har skett när vi har tittat på hanteringen av vissa förvaltningsärenden. Det är klart att det kan bli fel någon gång ibland, men det är viktigt, och det är anmärkningsvärt när papper kommer i fel akt. Ordning och reda i akterna är avgörande för korrekta beslut.
Sedan kommer vi till förteckningen över Sveriges internationella överenskommelser, som också har varit uppe. Våren 2011 konstaterade konstitutionsutskottet att ett internationellt avtal om sänkta gränsvärden för svavel i fartygsbränsle, som hade gällt sedan den 1 januari 2010, fortfarande inte hade publicerats i den förteckning som finns över de internationella överenskommelserna, som går under beteckningen SÖ.
Det här var alltså ett påpekande den sista maj 2011. Vi tyckte då att det var väldigt anmärkningsvärt när det hade gått nästan ett och ett halvt år. Nu har det gått mer än ett och ett halvt år till. Tre år och en månad har det här avtalet varit gällande, och det finns fortfarande inte med i SÖ, trots det här påpekandet.
Enligt regeringen beror det på att nödvändiga underlag fortfarande är under beredning i Regeringskansliet. Det är bra - vi har ju ofta påpekat att det är viktigt att man gör ordentliga beredningar. Men tre år och en månad för att publicera en överenskommelse är på tok för länge.
Det här upptäckte vi dessutom av en slump när vi gjorde en granskning av hur det här avtalet kom till. Det man kan fundera på, eller som jag i varje fall funderar på, är hur många andra överenskommelser det är som ligger och skvalpar och som ännu inte är publicerade. När kommer vi i så fall att upptäcka dem? Och vad innebär det i så fall att de överenskommelserna inte kan granskas?
Vi kanske får se något av det i fortsättningen. Vi vet inte om det kommer att dyka upp. Vi vet att det tar tid. Ska vi kunna granska överenskommelserna måste de publiceras. Det är uppenbart att det behövs mer av ordning och reda i regeringens hantering av handlingar.
Varje gång vi gör den här granskningen blir jag förvånad över saker som vi upptäcker. Det som hände förra året tog väl ändå priset, för då fick vi i KU inte ens ut alla handlingar som vi efterfrågade i tid för att de skulle kunna ingå i vår granskning. Det var väldigt märkligt, tyckte jag. Det har faktiskt inte hänt nu. På det sättet kan vi se att det har skett en förbättring, och det går framåt.
Jag hoppas att regeringen tar det här med ordning och reda på stort allvar och att vi kan se en förbättring av pappershanteringen.
anf.59 Tuve Skånberg (KD):
Herr talman! Man skulle kunna tänka att det här är en helt obegriplig debatt. Inga pengar är inberäknade i vår debatt. Det är i stort sett inga politiska markeringar i debatten. Det handlar heller inte om lagstiftning.
Vad är det då vi sysslar med i konstitutionsutskottet? Jo, vi har lagstiftning. Vi har grundlagsfrågorna, som är väldigt viktiga. Det är demokratifrågor och mycket annat som det ska lagstiftas kring. Vi har också en ansenlig budget som täcker rikets styrande med regering och riksdag.
Men så har vi, vilket flera har tagit upp, också uppgiften att granska regeringen. Det sker på hösten genom att vi granskar institutionerna, regeringen och administrationen. Vi väljer ut några områden, i det här fallet nio, som vi granskar ungefär som en revisor granskar. På våren går vi i detalj in på olika ärenden som riksdagsledamöter har anmält till konstitutionsutskottet. Det kan handla om att granska om statsråd har följt gällande regelverk.
KU skiljer sig alltså från andra utskott på ett väsentligt område just genom att vi fungerar som revisorer och detta en väsentlig del av vår tid. Då är det viktigt att vi kan skilja oss från partipolitiken och partipolitiska markeringar och göra en revisors granskning av regeringen även om vi är, som i mitt fall, en del av alliansregeringen.
Därför är det viktigt att vi säger vad vi är överens om och inte mer. Man skulle, om man så önskade, kunna fundera över om detta är rätta platsen att kritisera Carl Bildts twitter och blogg. Det är ingenting som utskottet har satt ned foten i. Man kan tycka vad man vill om det, men det minskar åtminstone inte öppenheten. Kanske en markering som att regeringen abdikerar från sitt regerande är att gå längre än vad regeringspartierna skulle hålla med om. Men i övrigt har vi varit ense om vad vi säger för någonting i den här talarstolen under höstgranskningen.
Jag vill lyfta fram ett par saker som kanske är viktigare än andra. Utskottet understryker i sin höstgranskning vikten av att handläggning av ärenden inte onödigtvis fördröjs och att det råder ordning i akterna. Vi har granskat hanteringen av hemliga handlingar inom Regeringskansliet. Tre departement har vi granskat. När det gäller Utrikesdepartementet har vi synpunkter, herr talman.
Det handlar om diarieföringen vid departementet och allmänhetens tillgång till diarierna. Kollegerna i utskottet har berört detta utförligare, och jag vill också säga att detta är viktigt. Det får inte brista i det här fallet, och vi utgår från att Utrikesdepartementets huvuddiarium i fortsättningen kommer att motsvara de krav som finns i offentlighets- och sekretesslagen om registrering av allmänna handlingar.
Vi utgår också från att det arbete som har påbörjats inom Regeringskansliet med att möjliggöra att uppgifter i diariet enklare och lättare ska kunna göras tillgängliga för allmänheten påskyndas. Vi vill inte ha en debatt om detta om ett år igen.
Jag vill också avslutningsvis säga någonting om vikten av att internationella överenskommelser inklusive beslut inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik sköts korrekt. Där finns det systematiska brister, men vi vill säga att vi gör vissa iakttagelser. De överenskommelserna föranleder en ändring i svensk lagstiftning som ska underställas riksdagen. När regeringen söker riksdagens godkännande av internationella överenskommelser av andra skäl vore det enligt utskottet värdefullt om regeringen tydligare och mer utförligt i den aktuella propositionen redovisar skälen till att överenskommelsen underställs riksdagen.
När det gäller publiceringen, som flera av kollegerna har talat om, är det viktigt att publiceringen av överenskommelser i Sveriges internationella överenskommelser, förkortat SÖ, uppfyller de högt ställda krav som bör ställas. Jag utvecklar inte det ytterligare, men det råder enighet i utskottet om att kraven måste uppfyllas.
Med detta, herr talman, yrkar på godkännande av utskottets anmälan.
anf.60 Peter Eriksson (MP):
Herr talman! Jag tog upp frågan om Utrikesdepartementets hantering av hemliga handlingar. Det finns en enig kritik från utskottet som är ganska omfattande när det gäller detta.
Jag sade också att jag inte tycker att den öppenhet och transparens som departementschefen Carl Bildt visar genom att åka runt i världen och twittra om vädret och blogga om vilka han träffar kan kompensera den förlust av öppenhet som vi har på Utrikesdepartementet genom att de år efter år inte uppfyller lagens krav.
Jag kanske uttryckte mig slarvigt, men det var inte hans twittrande jag kritiserade utan att han inte åtgärdar de problem som finns på hemmaplan. Detta kan inte kompenseras av en förment modern öppenhet i att använda sociala medier.
anf.61 Tuve Skånberg (KD):
Herr talman! Jag tackar vår värderade ordförande för klarläggandet.