anf.101 Pia Hallström (M):
Herr talman! Regeringen lämnar nu en redogörelse för användningen av hemliga tvångsmedel under 2011. Det är bra och nödvändigt att riksdagen varje år får en redogörelse för hur de tvångsmedel som vi har beslutat att polisen ska få utnyttja i samband med förundersökningar av grövre brott har använts och vilken effekt de bedöms ha haft. Vi är överens om att vi vill ha en noggrann och tydlig redogörelse.
Det har varje år diskuterats på vilket sätt skrivelsen skulle kunna förbättras och om den skulle kunna innehålla mer information. Vi har haft många debatter om de hemliga tvångsmedlen, och vi kan konstatera att vi behöver den här typen av tvångsmedel men att det är viktigt att vi följer de principer som finns. Redogörelsen bygger på uppgifter som Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen gemensamt har lämnat i en skrivelse till regeringen.
Riksdagens uppföljning av användningen av hemlig teleavlyssning och hemlig kameraövervakning är viktig. Genom skrivelsen kan regeringen och riksdagen bedöma om de brottsförebyggande myndigheterna använder dessa instrument och inte minst bedöma nyttan av dem och hur man har motiverat användningen av dem. Regeringen konstaterar att den nationella satsningen mot grov organiserad brottslighet har lett till resursökningar riktade mot sådan brottslighet där användning av hemliga tvångsmedel kan komma i fråga. Det är rimligt att utgå från att satsningen, som påbörjades 2009, under både 2010 och 2011 har fått ett allt större genomslag och att de resurser som tillförts de brottsutredande myndigheterna bättre har kunnat utnyttjas.
Herr talman! Det är av grundläggande betydelse i en demokratisk rättsstat att post- och telehemligheten liksom rätten till privatliv och korrespondens respekteras. För att samhället ska kunna bekämpa brott på ett effektivt sätt är det dock ibland nödvändigt att de brottsbekämpande myndigheterna kan använda hemliga tvångsmedel, till exempel hemlig teleavlyssning eller hemlig kameraövervakning. Vi måste givetvis följa utvecklingen så att vi kan ha en effektiv brottsbekämpning utan att för den skull menligt påverka den personliga integriteten.
Eftersom användning av hemliga tvångsmedel är ett ingrepp i den enskildes personliga integritet är det av största vikt att den sker med stor urskillning och att riskerna för oriktig tillämpning minimeras. De strikta förutsättningarna för hemlig tvångsmedelsanvändning framgår alltid av lag. Det är en uppgift för allmän domstol att i varje enskilt fall pröva om det finns sådana förutsättningar. Under de senaste åren har det pågått en kraftig insats mot den organiserade brottsligheten. Det har gjort att hemliga tvångsmedel har brukats i större utsträckning än tidigare.
Regeringen anför i sin redogörelse att det framgår av myndigheternas redovisning att de hemliga tvångsmedlen fyller en mycket viktig funktion för det brottsutredande arbetet. Enligt regeringen visar redovisningen också att de hemliga tvångsmedlen i förhållande till ett fullt godtagbart antal personer har inneburit en reell nytta. Regeringens sammanfattande bedömning är att myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel under 2011 har varit ett ändamålsenligt och nödvändigt instrument i den brottsutredande verksamheten.
Herr talman! Det är viktigt att konstatera att de hemliga tvångsmedlen är viktiga i kampen mot den grova organiserade brottsligheten. Samtidigt är det viktigt att säga att all övervakning alltid innebär någon form av inskränkning av den personliga integriteten. Den inskränkningen måste därför alltid vägas mot de rättsvårdande instansernas möjligheter att effektivt bekämpa den grova brottsligheten. Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)
I detta anförande instämde Anton Abele (M).
anf.102 Mehmet Kaplan (MP):
Herr talman! Aldrig förr har de brottsbekämpande myndigheternas möjlighet att på hemlig väg övervaka vad enskilda människor gör eller inte gör varit så stora som nu. Aldrig förr har de finansiella resurserna varit så stora som nu. Trots detta konstaterar vi att andelen personuppklarade brott inte har ökat.
Någon samlad utvärdering och uppföljning av vilken effekt samtliga hemliga tvångsmedel haft för effektiviteten inom rättsväsendet har aldrig gjorts, inte heller någon analys om de har lett till att människors vardag och liv i Sverige blivit tryggare. Den samlade effekten av de hemliga tvångsmedlen i Sverige, inte bara de som omfattas av skrivelsen, borde bli föremål för uppföljning och utvärdering. Det borde undersökas huruvida de hemliga tvångsmedlen varit effektiva i förhållande till uppsatta mål och avsett syfte och i förhållande till det integritetsintrång som skett.
Liksom i tidigare skrivelser saknas i denna skrivelse väsentliga delar av den mest integritetskränkande hemliga övervakningen. Alltsedan början av 1980-talet har regeringen löpande redovisat omfattningen av användningen av olika sorters hemliga tvångsmedel för riksdagen. I takt med att arsenalen av olika hemliga tvångsmedel utökats har dessa också kommit att omfattas av redovisningen till riksdagen.
Varken den hemliga rumsavlyssningen eller användandet av hemliga tvångsmedel hos Säpo omfattas. Detsamma gäller åtgärder för att förhindra vissa allvarliga brott. Det finns ingen anledning att inte inkludera dessa i skrivelsen. Tvärtom är det viktigt att det finns en insyn i användningen även av dessa tvångsmedel.
Herr talman! Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har under året fått ett utökat tillsynsuppdrag som numera omfattar även polisens personuppgiftshantering. Myndigheten har sedan den bildades kommit att få ett allt större tillsynsuppdrag, men det finns ingen samlad återrapportering av myndighetens slutsatser när det gäller användningen av de hemliga tvångsmedlen. Det är såklart en stor brist, eftersom myndigheten ofta kommer med relevanta synpunkter och kritik mot myndigheters hantering av integritetskränkande uppgifter.
Herr talman! Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har i olika rapporter funnit skäl att rikta kritik mot hur olika myndigheter fullgjort sina uppdrag. Det handlar bland annat om gallring i Säkerhetspolisens register, granskning av hemliga tvångsmedel i vissa fall, granskning av förstöring av material från hemliga tvångsmedel i vissa avseenden, registrering av uppgifter hänförliga till enskild i egenskap av kontakt till annan samt försvararsamtal. Samtliga rör förhållanden som i huvudsak avser verksamhet under år 2011 och tidigare.
Någon redovisning av de slutsatser som dragits i dessa rapporter finns inte i skrivelsen. Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens rapporter och slutsatser måste redovisas till riksdagen betydligt mer omfattande än vad som är fallet i dag.
Den generella kvaliteten på skrivelsen måste förbättras. Även i år har innehållet och upplägget ändrats jämfört med tidigare år så att det inte går att göra jämförelser över tid, vilket är viktigt när det gäller statistik. Det är då svårt att använda skrivelsen och dra slutsatser.
Redovisningen av nyttan av aktuella tvångsmedel sker endast i procent av det totala antalet nyttor. Hur många dessa är i förhållande till antalet meddelade tillstånd framgår inte. Inte heller framgår det om flera nyttor förekommit i samma övervakningsärenden eller hur många övervakningsärenden som över huvud taget inte lett till någonting alls eller som kanske aldrig ens använts.
Detta är en viktig skrivelse. Att det finns en insyn och en god återrapportering när det gäller tillämpningen av hemliga tvångsmedel är viktigt.
Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2 och 3.
anf.103 Richard Jomshof (SD):
Herr talman! Jag har bara några få saker att säga.
Den samlade bedömningen från regeringen är att användning av hemliga tvångsmedel under 2011 har varit "ett ändamålsenligt och nödvändigt instrument i den brottsutredande verksamheten." Jag delar den bedömningen.
Vi tror att hemliga tvångsmedel är mycket viktiga. De är väldigt viktiga i kampen mot den grova brottsligheten. Vi har flera gånger motionerat om att det ska bli lättare att använda just hemliga tvångsmedel.
I skrivelsen kan man läsa att det man kallar den brottsutredande nyttan vid användning av hemliga tvångsmedel var 72 procent under 2011, vilket är alldeles utmärkt. Vi kan också läsa att 154 personer har avskrivits brottsmisstankar under samma år med hjälp av spaning med hemliga tvångsmedel. Det är väl klockrent om den här sortens hjälpmedel även kan användas till att kontrollera om folk är oskyldiga. Det är hur bra som helst. Då kan man ta bort dem från polisens radar.
Däremot framkommer det att det finns vissa problem. Det handlar om själva rapporteringen, och det var det som föregående talare diskuterade.
För att rapporten ska kunna tjäna sitt fullgoda syfte menar jag att man måste kunna redovisa variabler som är sakligt beskrivande men också jämförbara över tid.
Man kan titta i skrivelsen. Det är framför allt tre saker som har framkommit. Man nämner att datasystemet Argos har havererat och att en stor del av underlaget har inhämtats manuellt. Man har funnit felkällor när det gäller antalet beviljade tillstånd. Och man säger att man inte har kunnat kontrollera skrivelsens nuvarande uppgifter eftersom datasystemet fortfarande är stängt.
Man har ändrat definitionen av nytta och lagt till variablerna "använts som spaningshjälpmedel" samt "lett till åtal", vilket skulle kunna minska jämförbarheten i förhållande till tidigare rapporter.
Sättet att mäta tillstånd har också ändrats. Tidigare år kunde användning mot flera teleadresser räknas som ett tillstånd medan det i årets skrivelse redovisas som ett tillstånd för varje teleadress.
En jämförelse av antalet beviljade tillstånd över tid är alltså inte möjlig, vilket också påpekas. Därför delar vi delvis Miljöpartiets ståndpunkt. Redovisningsunderlagets kvalitet måste höjas. Jag vill därmed yrka bifall till reservation 3 i betänkandet.