Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

anf.81 Morgan Johansson (S):

Herr talman! Vi har nu en borgerlig regering som har suttit i sex år. Det blir allt tydligare att vi har en regering som har misslyckats också i kriminalpolitiken. Man har misslyckats både med att förebygga brott och med att bekämpa brott. Misslyckandet när det gäller att förebygga brott ser vi om inte annat i brottsstatistiken. Där fick vi nya siffror från Brottsförebyggandet rådet så sent som i fredags. Sedan 2006 när regeringen tog över har antalet anmälda brott ökat med nästan 200 000. Det är en uppgång med 15 procent. För första gången har vi passerat 1,4 miljoner anmälda brott under ett år. Det gjordes 2011. När det gäller misshandelsfallen är de 12 000 fler per år sedan 2006. År 2011 var det 1 000 fler rån än vad det var 2006. Det var 7 000 fler inbrott i lägenheter och villor än vad det var 2006. Bara det är en uppgång med 46 procent. Jag är väl medveten om att ökningarna på dessa områden, när man ser statistiken, kan hänga samman med en ökad anmälningsbenägenhet. Jag har trots allt varit ordförande i Brottsförebyggande rådet och vet hur statistiken ser ut. Jag vet vilka felkällor som finns, och jag vet hur man lägger upp statistik. Jag vet också att före 2006 så planade brottskurvorna ut. Då låg kurvan plant på ungefär 1,2 miljoner anmälda brott per år. Då fick vi i den socialdemokratiska regeringen höra att det var alldeles för höga tal. Det var skandalöst att det låg så högt. Nu när vi för första gången noterar över 1,4 miljoner anmälda brott per år får vi i stället höra olika bortförklaringar och bagatelliseringar från den borgerliga sidan. Man skyller på någonting annat. Det är statistiken det är fel på. Det beror på någonting annat. Men hur ni än vänder er kommer ni inte ifrån obestridliga fakta: Antalet anmälda brott har ökat under er tid. En del av den ökningen är faktisk. Däri ligger ert misslyckande. Ni lovade medborgarna att ni skulle kunna göra ett bättre jobb än vad Socialdemokraterna kunde göra när det gäller att förebygga brott. Det har gått precis tvärtom. Om ni inte tror på mig, och det behöver ni rimligen inte göra, så kan ni alltid gå till era egna husorgan. Här har jag Svenska Dagbladet från i fredags där man kommenterade brottsstatistiken på ledarplats så här: "Sex år med borgerlig regering tycks inte ha brutit trenden. Antalet anmälda våldsbrott ökar kraftigt, andelen som uppger sig utsatta ligger stabil." Då är frågan: Varför har ni misslyckats med att förebygga brott? Jag tror att en stor del av det svaret bör sökas utanför rättsväsendets område. Kriminalpolitiken är en del av välfärdspolitiken. Om man inte klarar de grundläggande sociala uppgifterna i ett samhälle får det återverkningar när det gäller brottsutvecklingen. Under dessa sex år med en borgerlig regering har arbetslösheten ökat, socialbidragstagandet har ökat, barnfattigdomen har ökat, klyftorna mellan fattiga och rika har ökat, segregeringen har ökat och skolresultaten har försämrats. Det sista ska man kanske stanna upp vid alldeles särskilt. Är det någonting vi vet är det just det att en av de viktigaste faktorerna för att det ska gå bra för en i livet är att man klarar skolan. Om man inte klarar skolan är risken väldigt stor att det går illa för en, att man hamnar utanför arbetsmarknaden och att man kanske hamnar i missbruk och så småningom i kriminalitet. I sex år har denna regering suttit. I sex år har andelen elever som klarar grundskolan minskat - sex år i rad. Jag såg att Beatrice Ask häromdagen fick en fråga av en journalist. Det var ungefär så här, att ju längre hon satt som justitieminister, desto färre brott klarade polisen upp. Det fick hon då kommentera, och det var en rätt hård passning från journalisten. Till Jan Björklund skulle man kunna säga att ju längre han är skolminister desto mindre lär sig våra barn. Detta är extremt illavarslande. Här har vi alltså växande grupper av ungdomar i samhället som inte klarar skolan, som växer upp med arbetslösa föräldrar, som växer upp under fattigdomsstrecket och som sedan möts av en massarbetslöshet när de kommer ut från skolan. Och eftersom vuxenutbildningen är nedskuren och arbetsmarknadsutbildningen i praktiken är borta - det som finns kvar där är väl egentligen bara de klämkäcka coacherna - är det mycket svårt att komma tillbaka igen. Det är en annan sak som ni har gjort under de här åren. Ni har inte bara ökat klassklyftorna; ni har också cementerat dem. På grund av nedskärningarna i utbildningssystemet har det blivit mycket svårare att göra klassresor, att ta sig från en samhällsklass till en annan. Nu ska man inte heller få gratis läxhjälp, utan det ska förbehållas dem som har råd med RUT-avdrag. Det läste vi om i helgen. Vi har alltså en växande grupp ungdomar som tappar sin framtidstro. De ser ingen framtid. Den framtid som de ser är att jobba gratis i fas 3 och bo hemma hos mamma tills de är 30. Där har vi den ena bilden. På andra sidan har vi en fast etablerad och organiserad kriminalitet. För dem som vill rekrytera nya adepter till sin verksamhet har den här regeringen gjort det väldigt enkelt. Det har kommit en stor grupp ungdomar som kan dras in i den verksamheten. Detta är inte allt. Alla vet ju också hur viktigt det är med tidiga insatser för att förebygga brott. Man säger ofta att man kan se redan på dagis, redan när barnen är små, när någon är på väg att hamna snett. Hur ser det då ut på våra förskolor? Häromdagen fick vi höra att det nu är så underbemannat på våra förskolor att 20 procent av dem inte ens klarar av att leva upp till läroplanen. Om det ser ut så, hur ska man då kunna sätta in extra resurser till en liten kille eller tjej som behöver det? Samhället har alltså förändrats under dessa sex år. Det har blivit kallare. Det har blivit hårdare. Det har blivit brutalare. Det har blivit fattigare på många sätt. Det har blivit allt svårare att med sociala insatser förebygga brott. Frågan är om det inte är den viktigaste orsaken till varför vi nu är uppe i över 1,4 miljoner anmälda brott per år. Den misslyckade socialpolitiken och den misslyckade arbetsmarknadspolitiken har även lett till en misslyckad kriminalpolitik. Det är inte bara i att förebygga brott som misslyckandet ligger. När man läser vad som händer i rättsväsendet blir det uppenbart att den här regeringen också har misslyckats med att bekämpa brotten. Trots att riksdagen år efter år har beviljat mycket stora resurstillskott till rättsväsendet klaras inte fler brott upp. Det är faktiskt tvärtom i vissa avseenden. Personuppklaringsandelen, alltså hur ofta man lyckas knyta en gärningsman till ett anmält brott, ligger fast och stadigt på ungefär 17-18 procent. För villainbrott är uppklaringsandelen 3-4 procent. Så har det alltså blivit i Moderaternas Sverige, att det är tryggare att vara inbrottstjuv än att vara sjukskriven. Ni har jagat de sjukskrivna med blåslampa år efter år, men de som har ägnat sig åt inbrott har kunnat ta det ganska lugnt. De vet att risken att bli tagen är ganska minimal. Återigen, av de här brotten är det bara 3-4 procent som klaras upp. Då säger regeringen att det där vill man komma till rätta med genom högre straff. Det kan vi väl diskutera när vi får se något förslag. Okej. Men det är också så att det inte spelar någon roll hur höga straff man har om man inte fångar några bovar. Det är effektiviteten i rättsväsendet som måste upp. Jag har full förståelse för att mycket av kriminaliteten numera är mer svårutredd. Det hänger samman inte minst med utvecklingen när det gäller den organiserade kriminaliteten. Det gör det svårare. Den inbrottsvåg som vi har sett på senare år kan ofta knytas just till organiserade ligor. Men då måste, tycker man, regeringen och polisledningen sätta sig ned och arbeta konstruktivt för att utveckla metoderna, ta hjälp av all den forskning som finns och utveckla polisen. Riksdagen har rätt att kräva att resultatet blir bättre, att alla de stora resurser som vi har gått in med under många år nu tas till vara på ett bättre sätt. Frågar man polisledningen om detta är man ofta befriande tydlig och ärlig. Vi hade rikspolischefen Bengt Svenson hos oss i utskottet tidigare i höst och frågade honom om just den låga uppklaringsprocenten. Då sade han: Det är ju så att nästan alla kurvor pekar fel. Då frågade vi honom: Ska det inte bli bättre nu då? Jo, det trodde han nog att det skulle bli. Det blir nog bättre nästa år. Varför då? Det kan ju inte gärna bli sämre, sade rikspolischefen. Så ärligt uttrycker sig aldrig regeringen. När man konfronterar dem med den här frågan skyller de alltid på någon annan. Dåliga resultat 2012 beror nästan alltid på någonting som Socialdemokraterna hittade på för tio år sedan. Det är klart att ju längre tiden går, desto svårare blir det att använda det argumentet. Då får man ta något annat i stället. Nu har man övergått till att skylla ifrån sig på andra, på myndigheterna och på tjänstemän. Så gör en regering som är trängd, som inte vill ta ansvar för sitt eget misslyckande. Låt mig bara i det sammanhanget påminna om hur vår konstitution ser ut. Låt mig påminna om en av våra grundlagar, regeringsformens 1 kap. 6 §. "Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen." Regeringen kan aldrig skylla ett dåligt resultat på den underliggande myndigheten. Det är regeringen som styr myndigheterna. Vem utser de viktigaste cheferna inom hela rättsväsendet, inom polisen, åklagarväsendet och kriminalvården? Det är regeringen. Vem styr dessa myndigheter genom regleringsbrev? Det är regeringen. Vem utformar budgetförslag för hela rättsväsendet? Det är regeringen. Vem ansvarar för att det tas fram lagar och förordningar som utvecklar och styr verksamheterna? Det är regeringen. Regeringen kan aldrig, aldrig, aldrig skylla ett dåligt resultat på någon annan, särskilt inte efter sex år. Det är alltså uppenbart att det inte fungerar som det ska i rättsväsendet. Det är också uppenbart att störst bekymmer finns i polisen. För en tid sedan uppmärksammade Polisförbundet något som faktiskt kan vara en av orsakerna till polisens effektivitetsproblem. De genomförde vad de kallar för en lågt-i-tak-undersökning. Där visade det sig att sex av tio poliser inte vill eller vågar framföra intern kritik i polisorganisationen. Samma signaler om lågt i tak har vi fått från Seko, från huvudskyddsombuden inom polisen. Det där är faktiskt mycket allvarligt, dels som en arbetsmiljöfråga, dels också som en effektivitetsfråga. Om attityden i organisationen är att man inte ska påtala fel och brister för att man då kan råka illa ut är det väl inte så konstigt om resultatet inte heller blir optimalt. Om svensk polis ska bli Europas bästa polis till 2020, ett mål som vi socialdemokrater har satt upp, måste polisen förändras. Organisationssammanslagningen som vi nu står inför är en viktig del. Det har vi krävt länge. Jag hoppas att den kan vara på plats till 2015, alltså om ett par år. Gott så! Men det räcker inte. Det krävs också en attitydförändring. Polisen måste bli en lärande organisation, ständigt knuten till forskning och metodutveckling. Det måste bli en organisation där både poliser och civilanställda trivs och där de vågar säga ifrån om saker och ting inte fungerar. Det är ur det perspektivet man ska se förslagen till en ny och modern polisutbildning. Det hände faktiskt en helt otrolig sak i torsdags. Här har vi gått och väntat i fyra år på att regeringen ska skaffa sig en uppfattning om framtidens polisutbildning. I botten finns ett utredningsförslag från 2008 som fått ett mycket gott remissmottagande. Det skulle ha inneburit att polisutbildningen blev en ordentlig modern högskoleutbildning, med forskningsmöjligheter och med utvecklingsmöjligheter. Men man har ju också förstått att det under de här åren har funnits olika uppfattningar i regeringen om detta. Folkpartiet har uppenbarligen varit emot. Eftersom Folkpartiet sitter på utbildningsfrågorna i regeringen har det inte varit lätt att bortse från det, vad jag förstår, även om man borde ha gjort det. Det besked vi fick i torsdags innebär att polisutbildningen inte flyttas fram en enda centimeter, snarare bakåt. Polisförbundet gick genast ut och kallade detta för ett ingenting-beslut. Man kallade det för ett bakslag för polisen. Det är ett obegripligt beslut. Först ska man lägga ned Polishögskolan i Sörentorp, skingra den kompetens som finns där. Sedan ska man ge någon annan högskola i Stockholmsområdet detta uppdrag i stället, oklart vilken. Det har vi inte fått något svar på. Dessutom ska man ge en utbildning som ändå inte ska vara en riktig högskoleutbildning utan någon slags budgetutbildning, någon slags B-utbildning i stället. Några klara svar om hur det där ska se ut fick vi inte i torsdags. Det får vi kanske i dag. Upplägget är så osammanhängande att man nog med säkerhet kan dra slutsatsen att det har tänkts ut på Utbildningsdepartementet. Från socialdemokratiskt håll är vi tydliga. Svensk polis är värd mer än att bli satt i strykklass av Jan Björklund. Vi behöver en modern och grundläggande utbildning för framtidens poliser som inte låser in dem i fack utan som tvärtom ger dem en framtid och utvecklingsmöjligheter. Vi behöver attrahera de mest lämpade ungdomarna till polisyrket i framtiden. Därför behöver vi en bra utbildning. Då duger inte det upplägg som regeringen hittills verkar umgås med. Jag får också säga att jag är rätt förvånad över att regeringen inte har sökt en uppgörelse med oppositionen i den här frågan. Det är klart att det hade varit en styrka att få till en blocköverskridande överenskommelse när det gäller en sådan sak som framtidens polisutbildning, men inte ett knäpp har vi hört från regeringen i den här frågan. Nu vill jag också säga här att trots det olyckliga beslutet i torsdags är vi från socialdemokratins sida beredda att förhandla i den här frågan. Men i så fall få ni så att säga rulla tillbaka beskedet från i torsdag och så får vi börja en sådan förhandling med utgångspunkt i 2008 års förslag. Vi är beredda att göra upp med er om polisutbildningen under förutsättning att vi går tillbaka till ritbordet. Jag är beredd att göra som vi gjorde i FRA-frågan för några år sedan, sträcka ut handen och säga: Låt oss gå tillbaka och förhandla fram en lösning som ger oss en stabil grund att stå på. Men då får ni backa bandet från det beslut som ni fattade i torsdags. Regeringen har misslyckats med att förebygga brott, misslyckats med att bekämpa brotten. Den väg man anvisar framåt är inte särskilt genomtänkt. Då finns det ett alternativ. Det är det socialdemokratiska alternativ som vi redovisar i vår budgetmotion och i våra kommittémotioner. Där finns över 70 förslag. I det här betänkandet står vi bakom 22 reservationer. Vi lägger lite mer pengar till rättsväsendet än regeringen, 100 miljoner kronor mer, och vi inriktar de pengarna på organiserad kriminalitet, ekonomisk brottslighet och brottsförebyggande verksamhet. Vi ser den organiserade kriminaliteten som en av de allra största utmaningarna för vårt land. Den har fått bita sig fast år efter år och växa sig stark. Det är mycket oroande. Vi ser det som en nationell fråga, inte som en regional eller lokal fråga. Därför menar vi att Rikskriminalpolisen måste förstärkas. Det använder vi en del av våra pengar till. Sammankopplat med det ser vi den ekonomiska brottsligheten. Det är en allt större svart sektor, inte minst på arbetsmarknaden. Människor utnyttjas och exploateras på ett många gånger helt avskyvärt sätt. Vi ser hur regeringens avregleringar av arbetsmarknaden och försvagande av fackföreningsrörelsen har underlättat för den typen av verksamhet. Kampen mot den ekonomiska brottsligheten handlar faktiskt om en kamp för ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Vi vill inrätta en nationell samordnare för den brottsförebyggande verksamheten. Det skulle vara viktigt för att få ett bättre nationellt stöd för allt det arbete som bedrivs inte minst ute i kommunerna, vidare för hjälp med utvärdering och metodutveckling. Vi vill införa en modell med ett särskilt utslussningsavtal i kriminalvården för att göra det lättare för dem som har suttit av sina straff att återkomma till samhället igen. Vi lägger fram en lång rad förslag. Alla förslagen kommer att röstas ned av de borgerliga tillsammans med Sverigedemokraterna; utom ett, nämligen det socialdemokratiska och miljöpartistiska förslaget om ett bättre stöd till brottsoffer. Vi har faktiskt fått ett enigt utskott bakom det yrkandet. Vi säger att regeringen måste göra mer för att förbättra bemötandet av brottsoffer. Vi framhåller i utskottsbetänkandet särskilt hur viktiga brottsofferjourerna och kvinnojourerna är, och vi förordar att de verksamheterna stärks ytterligare. De gör ett ovärderligt arbete som samhället tyvärr många gånger har varit alltför dåligt på att uppskatta. Nu kräver riksdagen av regeringen att den ska göra mer i det avseendet. Det ankommer nu på regeringen att återkomma till riksdagen och redovisa vad man tänker göra för att stärka brottsoffrens ställning och kvinnojourernas verksamhet. Det är ett viktigt beslut i det avseendet som riksdagen också ska fatta beslut om. Herr talman! Vi socialdemokrater står naturligtvis bakom alla våra reservationer till betänkandet. För tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 14 om en ny polisutbildning och reservation 20 om kriminalvårdens resurser. (Applåder)

anf.82 Maria Ferm (MP):

Herr talman! Även om den faktiska brottsligheten i Sverige inte ökar, anmäls allt fler brott i Sverige. Förra året anmäldes nästan 1,4 miljoner brott. I endast knappt en femtedel av fallen kunde polisen knyta en gärningsman till brottet som sedan kunde åtalas. Jag konstaterar att regeringen har misslyckats helt med kriminalpolitiken i Sverige, trots att vi har 3 000 fler poliser nu än 2006, trots tillgång till buggning, FRA-lagen och infiltration, trots poliser med skyddade identiteter och trots kraftsamlingar mot såväl organiserad grov brottslighet som mängdbrottslighet. Trots detta ökar inte mängden uppklarade brott. Trots detta förblir sex av tio anmälda våldtäkter ouppklarade. Vi skattebetalare betalar numera över 20 miljarder kronor för polisorganisationen varje år. Det är 20 miljarder som används varken på ett effektivt, smart eller bra sätt. Miljöpartiet anser att det behövs ett annat sätt att tänka. Det är uppenbart att inte enbart fler poliser eller mer övervakning är lösningen. För att minska brottsligheten krävs en mer heltäckande syn på hur ett tryggt, sammanhållet samhälle skapas. Många åtgärder för att minska brottsligheten rör nämligen inte detta utgiftsområde och berörs inte i denna debatt. För att motverka brottslighet kan rättsväsendet endast göra en viss del. Andra åtgärder handlar om politik för att minska fattigdom, missbruk eller marginalisering. Polisens ineffektivitet riskerar att urholka allmänhetens tillit till rättsväsendet. För att lösa problemen inom polisen vill Miljöpartiet ha en välutbildad poliskår med högskoleutbildning, att fler specialister rekryteras för att arbeta med icke polisiära frågor, att mål och resultatstyrningen förbättras och att polisens närvaro i samhället förbättras. Det polisiära arbetet måste i högre grad än som nu är fallet baseras på vetenskapligt beprövade metoder. Tyvärr ser regeringen annorlunda på detta. Polisutbildningen kommer att göras om, men det blir inte några stora förändringar och utbildningen blir inte fullt ut en högskolebaserad utbildning. Det är mycket olyckligt. Varför ska sjuksköterskor, lärare och psykologer ges en bred teoretisk utbildning med möjlighet till forskarutbildning och andra val i livet än att knytas till en enda specifik arbetsgivare - men inte poliser? Polisen behöver också synas mer i människors vardag. Inom den ideella sektorn finns ett stort engagemang och en stor kunskap om det lokala samhällets förutsättningar och behov, som kan och bör tas till vara. När polisen samarbetar med fotbollsföreningarna eller hyresgästföreningarna, med kyrkor eller handikappföreningar, ökar kunskapen om och tilliten till polisen. Alla statliga myndigheter inom rättsväsendet bör få i uppdrag att samarbeta med den ideella sektorns olika aktörer. För att ge ett professionellt stöd till utsatta för brott och deras familjer anser vi att brottsoffer ska ha rätt till ett individuellt stöd utformat med de personliga ombuden eller gode männen som modell. Det ska vara ett stöd som kan finnas för hela familjen. Vi bedömer att en försöksverksamhet kan starta i ett antal olika kommuner i landet för 50 miljoner kronor om året. Att diskriminering inom rättsväsendet existerar är belagt i forskningsrapporter. Det är viktigt att diskriminering motverkas och att polisarbetet genomsyras av ett gott och likvärdigt bemötande av alla. Senast i förra veckan nåddes vi av uppgiften att polisen i Stockholm använder kontroller av tunnelbanespärrar med ursäkten att de vill fånga plankare som ett sätt att ta fast människor som lever papperslösa i Sverige. Enligt lagen om inre gränskontroll är det inte tillåtet att ID-kontrollera människor endast på grund av utseende. Kontroller vid spärrar används alltså som ett sätt att kringgå lagen och riskerar att upplevas som djupt kränkande och diskriminerande. Miljöpartiet anser att anställda inom gränspolisen och Kriminalvårdens transporttjänst bör har kunskap om utlänningsrätt och mänskliga rättigheter. Vi anser också att anställda inom rättsväsendet ska få kompetensutveckling och ökad kunskap om hatbrott och mäns våld mot kvinnor. Allra viktigast med hela betänkandet är arbetet med att förhindra att brott begås och att förhindra att den som misstänks för ett brott inte begår flera andra grövre brott. Samhället måste därför reagera och agera så tidigt som möjligt när signaler kommer om att unga är i farozonen att bli brottslingar. Den försöksverksamhet som finns med sociala insatsgrupper är bra, men det behövs mycket mer. På samma sätt som barnahusen är lyckosamma med att utreda misstankar om brott mot barn, kan samma koncept prövas vid misstanke om att ett barn har begått ett brott. Unga med kriminellt riskbeteende ska också ha rätt till en kontaktperson som kan följa den unge och hans eller hennes familj och stödja den unge när kriminaliteten riskerar att bli lockande. Vi anser också att vissa sekretessbestämmelser behöver ses över för att ytterligare underlätta samarbetet mellan socialtjänsten och polisen, särskilt när det gäller misstanke om ringa narkotikabrott. Herr talman! Miljöpartiet har en politik för ett tryggare Sverige där vi både tar krafttag mot brottsligheten här och nu och där vi tar itu med orsakerna till en stor del av brottsligheten, det vill säga arbetslösheten, bostadsbristen, barnfattigdomen samt samhällets frånvaro av engagemang i stora bostadsområden i våra städer och på landsbygden. För att nå målet om ett tryggt och säkert Sverige behöver mycket göras, men det kräver ett systemskifte - ett skifte från att bara ge mer och mer pengar till fler och fler poliser till att ställa krav på prestation och resultat. Det kräver att statliga och kommunala myndigheter samarbetar bättre, att den ideella sektorns aktörer involveras och att samhället på bred front arbetar för att motverka brottslighetens uppkomst. Jag står självfallet bakom alla Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 7, 14 och 42. (Applåder) I detta anförande instämde Agneta Börjesson (MP).

anf.83 Richard Jomshof (SD):

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna 1, 3, 13, 26, 28, 34, 46 och 49 i detta betänkande. I en artikelserie i Dagens Nyheter nyligen avslöjades att de så kallade gängrelaterade brotten ökar men också att trenden går åt fel håll och att det i dagsläget inte finns något som pekar på att trenden ska vända. Den organiserade brottsligheten är mer omfattande än någonsin i Sverige. Trenden pekar mot fler fall av utpressning, fler hot mot vittnen och offer samt fler fall av skjutningar på allmänna platser. I veckan skrev rikspolischef Bengt Svenson och chefen för Rikskriminalpolisen Klas Friberg på DN Debatt att polisen behöver hjälp mot den organiserade brottsligheten. Den hjälpen är Sverigedemokraterna beredd att ge. Jag menar att övriga partier står mer eller mindre handfallna. Vi har däremot tagit fram ett komplett åtgärdsprogram med flera kraftfulla och konkreta åtgärder på området. I det här betänkandet behandlas två yrkanden från denna åtgärdsplan mot den organiserade brottsligheten. En del i åtgärdsplanen är att vi vill ge Rikskriminalpolisen utökade befogenheter. Vi vill bland annat införa nya, sekretessbrytande bestämmelser som ger Rikskriminalpolisen mycket större befogenheter än i dag att inhämta information från myndigheter för att kunna kartlägga personer involverade i organiserad brottslighet. Den sekretess som kan finnas mellan myndigheter ska inte gälla när Rikskriminalpolisen efterfrågar information i ärenden som har samband med organiserad brottslighet. För att komma åt den organiserade brottsligheten är det centralt att vittnen och brottsoffer inte bara vågar anmäla brott utan dessutom vågar vittna under rättegång. En annan del i vår åtgärdsplan är därför att Rikskriminalpolisen ska få ett helhetsansvar för att ta hand om vittnen och målsägande, vilket handlar om allt från personskydd till transport till och från rättegång, vittnesskyddsprogram och bemötande i största allmänhet. Herr talman! Våra barn och ungdomar lever en allt större del av sina liv på internet, och rätt hanterat innebär detta fantastiska möjligheter till lärande, underhållning och sociala kontakter. Samtidigt innebär detta också en ökad exponering, nya faror och nya möjligheter för illasinnade vuxna som vill våra barn och ungdomar illa, och ibland mycket illa. Glädjande nog har vi i Sverige sedan 2009 gjort det brottsligt att ta kontakt med minderåriga på internet och stämma träff med dem i sexuella syften, den så kallade groominglagstiftningen. Tyvärr är det allmänt känt att knappt någon alls dömts för sådana brott, samtidigt som barn och unga dagligen blir kontaktade av nätpedofiler. Vi vill därför att det ska utredas om Sverige bör inrätta en motsvarighet till brittiska Child Exploitation and Online Protection Centre. I Storbritannien är detta en myndighet som har syftet att förebygga och beivra sexualbrott mot barn på internet. Ett sextiotal poliser med olika spetskompetenser, till exempel inom sexualbrottslighet och it, arbetar tätt tillsammans med detta. Följden är att man förhindrat mängder med så kallade groomingbrott. Deras kanske viktigaste åtgärd - det kan tyckas vara en ganska liten åtgärd, men det är ändock en viktig sådan - är en digital larmknapp på populära hemsidor, som Facebook, som barn kan trycka på när de blir kontaktade av nätpedofiler, eller det de uppfattar vara nätpedofiler, för att genast få kontakt med denna särskilda polismyndighet. Vi anser att regeringen bör utreda möjligheterna att göra något liknande här i Sverige. Utöver pedofiler, herr talman, finns det vuxna som skadar våra barn och unga i vinstsyfte. Då åldersgränsen på tobak sattes till 18 år var det tänkt som ett led i att minska tobaksbruket och förhindra att unga fastnar i livslångt tobaksberoende. Tillgången på tobak är dock fortfarande fortsatt hög, inte minst då många tobakshandlare högst medvetet säljer till unga under 18 år. För att komma till rätta med detta problem vill vi att polisen ska få skärpta direktiv om att statuera exempel mot sådan försäljning till minderåriga. Tobakshandlare ska göras medvetna om att de kan få sina rättigheter att sälja tobak indragna om de säljer till minderåriga. Vi vill helt enkelt att nyttan av att tjäna lite extra på sådan försäljning ska göras mindre än risken att åka dit för det, och det ska vara kännbart. Herr talman! Vad gäller dagens polisutbildning ser vi med oro på hur antagningskraven nyligen har sänkts, detta trots att det inte finns någon brist på kvalitetsmässigt urval att hämta nya poliser från. År 2011 gick det hela 16 065 sökande på bara 705 antagna. Trots detta har man valt att sänka intagningskraven. Rikspolisstyrelsen har gång på gång vidtagit olika åtgärder för att göra poliskårens sammansättning mer politiskt korrekt, anser jag, och deras verktyg för detta verkar vara att sänka kraven. De sänkta kraven innebär att det bland de nordiska länderna i dag är lättast att bli antagen till polisutbildningen i Sverige. Björn Ekblom, professor emeritus vid Gymnastik- och idrottshögskolan, konstaterar i Svenska Dagbladet den 12 mars i år att kraven är låga i Sverige men att de är högre i framför allt Finland och Danmark. Han kommenterar det på följande vis: "Jag får en känsla av att Finland och Danmark är mer ute efter att plocka ut de som är bra." Det vore ju beklagligt om man i andra länder hellre plockar ut de poliser som är bra medan vi i Sverige väljer efter andra kriterier. Skulle det vara så är det naturligtvis oerhört olyckligt. Kampen mot brottsligheten och arbetet för samhällstryggheten måste vara det främsta målet vid rekrytering av nya poliser. Därför är det av största vikt att inte tumma på fysiska och språkliga kvalifikationer. Ytterst är detta ett självmål i spelet mot de grova brottslingarna men även ett slag i ansiktet på våra duktiga poliser, vilkas yrke riskerar att få sänkt status. Vi vill därför återinföra de tidigare fyskraven för män för båda könen, kravet på att skriva ett prov i svenska och kravet på att ha skrivit högskoleprovet. Slutligen vill vi att ingen kvotering, vare sig på etnisk eller könsmässig grund, ska tillåtas i framtiden. Herr talman! Fornminnesbrott är en fråga som jag kommer att återkomma till i debatter längre fram - det är jag helt övertygad om - men jag vill även säga några saker om det här i dag. Fornminnesbrott är en mycket svårutredd brottslighet, har jag förstått. Det verkar inte heller som att man tar det på särskilt stort allvar, trots att det handlar om förstörelse och plundring av vårt kulturarv. I enlighet med Brottsförebyggande rådets rekommendation vill vi därför att fornminnesbrott ges en egen brottskod så att sådana brott inte längre klumpas ihop under det som kallas brottskod 4013 Övriga brott enligt speciallagstiftning. Jag visste inte tidigare att det hette så, men nu vet jag det. På så sätt kommer arbetet med att kartlägga fornminnesbrott och brottslighetens utveckling att förenklas för såväl Brå som andra forskare. Dessutom anser vi att dagens kriminalstatistik även är bristfällig i andra avseenden. Det borde enligt oss vara möjligt att få fram statistik över exempelvis hur många som är andra generationens invandrare av dem som sitter på svenskt fängelse eller vilka invandrargrupper som har störst problem eller är överrepresenterade vad gäller sexualbrottslighet. I dag tas det inte fram någon statistik för att kunna besvara grundläggande frågeställningar som dessa avseende variabler som ursprung och etnisk tillhörighet i förhållande till brott och straff. Detta är en underlåtenhet och en sorts rädsla för att beskriva verkliga samhällsproblem. Jag tycker att det är allvarligt, och det är att sopa problem under mattan. Det skapar misstro gentemot staten. Om vi ska kunna lösa de problem som uppenbarligen finns, om det nu är så att vissa grupper har en överrepresentation vad gäller viss brottslighet, är det naturligtvis viktigt att ha denna statistik och utifrån den sedan kunna göra någonting åt problemen. Herr talman! Så till en fråga som jag har brunnit för länge, nämligen djurskydd. Sverige har en lång tradition av starkt djurskydd som är väl förankrad hos våra medborgare. Djur som far illa väcker starka känslor, och det tolereras inte av majoritetssamhället. Attacker på dem som inte kan försvara sig upprör, väcker ilska och tolkas inte obefogat som tecken på ett alltmer avhumaniserat samhälle. Det finns också studier som visar på starka samband mellan våld mot djur och annat våld i samhället. Därför är det viktigt att arbete med djur och hanterande av brott mot djurskyddslagen sköts på ett korrekt och effektivt sätt. Dess värre kräver denna typ av arbete ofta både resurser och specialkompetens som är ovanliga inom den ordinarie polisorganisationen i dagens Sverige. Jag tror att de flesta av er känner till att man har inrättat en så kallad djurskyddspolis år 2011 här i Stockholm. Det tycker jag är ett mycket bra initiativ. Medlemmarna där arbetar på heltid med djurskyddsrelaterade ärenden. Att detta har blivit en stor succé förstår man, och det förstod jag bland annat när jag läste hur den tidigare länspolismästaren Carin Götblad sammanfattade satsningen: "Den här satsningen leder till mindre lidande för både människor och djur. Det går att använda flera mjuka instrument som förelägganden och tillsyn. Det gör att vi kan hjälpa djurägare innan det går för långt och undvika att ärendena slutar med polisutredning. Men det är också viktigt att den som plågar djur får ett kännbart straff." Det läste jag i tidningen Djurens Rätt tidigare i år. Även i Norrbotten har polisen anställt en särskild djurpolis. I det här fallet tror jag att det rör sig om en person. Syftet var att effektivisera och säkra arbetet med djur som har farit illa. "Det är färre djur som faller mellan stolarna och handläggningen har blivit snabbare. Framförallt därför att polisen gör mindre fel". Det säger Norrbottens djurpolis Martin Wass om denna satsning. Det var någon gång tidigare i år. Jag tror att det var i mars månad. Han berättar vidare att många poliser i länet ringer för att rådfråga honom om just djurärenden. Det är uppenbart att den här djurpolisen är behövd även i Norrbotten. I Sverige har satsningarna på djurpoliser än så länge varit mindre och, som vi har sett, haft mycket lokal karaktär. Det finns dock exempel ute i världen, bland annat i USA, Malta, tror jag, och något annat ställe, där man har gått betydligt längre än så. Vi menar - mot bakgrund av framgångarna både i Sverige och utomlands - att vi bör införa en nationell djurskyddspolis i Sverige. Jag tror att det skulle vara av mycket stort värde. Herr talman! Avslutningsvis några korta ord om det som Morgan Johansson nämnde i sitt anförande tidigare. Det är helt rätt att vi har många problem i Sverige i dag. Men Morgan försöker få det till - och det håller jag inte riktigt med om - att allt skulle ha börjat 2006. Jag tror nog att de här problemen har funnits betydligt längre än så. Det är helt rätt att det generella välfärdssamhället slås sönder. Men det är inget som började 2006, utan det har hållit på under lång tid. Det är inte konstigt att jag anser att massinvandringen är en förklaring till det. Det är definitivt inget vi kan skylla bara Alliansen för, även om de har en stor skuld i sammanhanget. Socialdemokraterna bär naturligtvis ett tungt ansvar även här. Man kan titta på till exempel skolområdet. Jag håller med Morgan, om jag tolkar dig rätt, såtillvida att en stor del av förklaringen står att finna på skolområdet. Det var så jag tolkade dig. Har vi ingen skola som fungerar är det klart att det är stor risk att många ungdomar trampar snett och hamnar i brottslighet och hamnar utanför. Men om vi nu kort ska prata om skolområdet menar jag att en stor förklaring och en stor skuld till att skolan ser ut som den gör ligger just på Socialdemokraterna. Det var ni som drog i gång kommunaliseringen tillsammans med Vänsterpartiet, som då kallade sig kommunister. Jag menar att det är den absolut största förklaringen till att skolan i dag ser ut som den gör. Det är rena High Chaparall i vissa kommuner. Det finns en massa kommunföreträdare som inte vet någonting om skolor, som inte vet hur man hanterar skolan. Det är flera kommuner som använder skolområdet som något slags sparbössa. Det är uppenbart att skolan skulle må bra av att återförstatligas. Jag menar att vi här har en av de stora förklaringarna till att vi har fått en segregerad och mycket ojämlik skola. Det finns mycket att säga om det, men vi kanske får tillfälle att återkomma i skolfrågorna en annan gång.

anf.84 Morgan Johansson (S):

Herr talman! Det märks att Richard Jomshof kommer från utbildningsutskottet och är van att diskutera skolfrågor. Jag tycker att vi sparar den diskussionen till en annan gång. Jag vill bara konstatera att resultaten i skolan har fallit sex år i rad. Det var det som var min poäng. Det bådar mycket illa framöver för dem som växer upp i Sverige i dag. Vi kommer så småningom att få bekymmer med detta, när vi har en organiserad kriminalitet som är beredd att stå där och ta emot de ungdomar som det går illa för. Det är den kopplingen mellan ungdomar, massarbetslöshet och dåliga skolresultat å ena sidan och den organiserade kriminaliteten å andra sidan som var min huvudpoäng. Jag skulle vilja fråga Richard Jomshof om något som han inledde med. Han talade om den organiserade kriminaliteten. Kopplat till den finns det en budgetpost som Sverigedemokraterna har varit med om att påverka. Det är inte så mycket ni påverkar i riksdagen, men den här har ni faktiskt påverkat. Det är budgetpost 1:14 Avgifter till vissa internationella sammanslutningar. Där har regeringen fått sätta av 77 miljoner kronor i böter till EU. Det har man fått göra därför att Sverige inte genomförde datalagringsdirektivet i tid. Det var, om ni minns, våren 2011 som Sverigedemokraterna var ett av de partier som gick fram för att stoppa datalagringsdirektivet, blockera det ett helt år. Nu återkommer det så att vi kanske får böter till EU på grund av detta. Då är min fråga till Richard Jomshof: Varför gjorde ni det? Varför ställde ni till det, så att skattebetalarna nu får betala kanske 70-80 miljoner kronor i böter till EU helt i onödan?

anf.85 Richard Jomshof (SD):

Herr talman! Vi skulle i och för sig kunna diskutera pengar som svenska skattebetalare betalar till EU helt i onödan. Vi skulle till exempel kunna diskutera hela EU-avgiften. Då skulle jag kunna fråga dig varför det är så. Beträffande datalagringsdirektivet hade vi ett alternativ som man hade kunnat rösta på, om man hade velat. Då hade vi kunnat släppa igenom direktivet. Det handlade om att vi ville att den här informationen skulle lagras inom Sveriges gränser. Om jag inte minns helt fel var det vårt ställningstagande. Vi öppnade också upp för inte minst regeringen att sätta sig ned och ta en diskussion med oss och försöka hitta en gemensam lösning. Detta med gemensamma lösningar är ganska intressant. Mitt utgångsläge är att vi är olika partier och i många frågor definitivt inte tycker likadant. Men det finns faktiskt frågor där vi ändå tycker samma sak. Är det så att det finns frågor där vi inte gör det skulle man kunna lämna dem därhän och koncentrera sig på de frågor där vi har samma åsikt och skulle kunna hitta en uppgörelse. Min åsikt är att det är viktigare att diskutera sakfrågan än att diskutera partiboken. Men tyvärr är det så bland övriga partier här att partiboken åtminstone ibland är viktigare än själva sakfrågan. Hade man kunnat släppa det vid det tillfället hade vi förmodligen kunnat hitta en lösning på problematiken och kunnat diskutera oss fram till en gemensam lösning, så det hade förmodligen kunnat sluta ganska bra trots allt. Beträffande det du nämnde inledningsvis, Morgan, håller jag med om att dåliga skolresultat får negativa följder. Så är det. Det kan leda till utslagning, och det kan också få följder vad gäller kriminalitet och annat icke önskvärt beteende.

anf.86 Morgan Johansson (S):

Herr talman! Man kan fundera lite, och jag kan förklara lite vad datalagringsdirektivet är. Det är ett direktiv som togs fram av EU för att se till att uppgifter om bland annat vem som ringer till vem vid vilka tillfällen sparas av teleoperatören. Det är oerhört viktigt för att kunna klara upp grova brott. Man kan i efterhand se vem som har haft kontakt med vem och till och med se var man har varit någonstans med mobiltelefonen. Datalagringsdirektivet var helt avgörande för att polisen skulle kunna fortsätta att klara upp de här grova brotten. Det blockerade ni. Ni fick till stånd en blockerande minoritet i riksdagen, vilket nu innebär att vi kommer att få betala böter. Varför gjorde ni det? Richard Jomshof har rätt: Ni ville att uppgifterna skulle lagras inom Sverige. Men det är ju en helt omöjlig position att ha. Om jag ringer till mina föräldrar inom Sverige vill jag att telefonsamtalet ska lagras i Sverige, men var ska det lagras om jag ringer till Danmark? Tänk om Danmark har samma regel. Ska det då lagras i Sverige eller ska det lagras i Danmark? Det har ni väl inget bra svar på. På grund av att ni har intagit den här positionen blockerar ni alltså hela datalagringsdirektivet, så att vi i budgeten som vi nu har kanske får punga ut med 70-80 miljoner kronor. Ni blockerar ett direktiv som stärker möjligheterna att bekämpa grov organiserad brottslighet. Hur i hela världen ska Richard Jomshof kunna förklara det för sina väljare?

anf.87 Richard Jomshof (SD):

Herr talman! Ja, det är klart att 70-80 miljoner är pengar. Men det är fortfarande väldigt lite pengar i sammanhanget med tanke på de förslag som ni själva stöder, alltifrån medlemskapet i EU, och allt vad det kostar för våra skattebetalare, till exempelvis den massinvandring ni förespråkar och alla de negativa följder det får i form av sociala och ekonomiska problem i vårt land. Men än en gång: Vi hade en åsikt. Vi var inte emot direktivet. Vi hade däremot en bestämd uppfattning om var det skulle lagras. Men vi är också väldigt öppna för och kan tänka oss att sätta oss ned och diskutera det, för naturligtvis finns det, precis som lagen påpekar, saker som skulle behöva lösas, till exempel problemet som du tar upp, vad man ska lagra och om man alltid kan lagra det i Sverige. Det var vår utgångspunkt att det skulle vara på det viset. Det var precis därför som vi ville diskutera och resonera igenom det. Är vår ståndpunkt möjlig? Ja, vi tror att den är möjlig. Det finns andra länder i Europa som har haft precis samma ståndpunkt, inte att det ska lagras i Sverige men att det ska lagras i deras hemländer. Det här hade gått att lösa om ni bara hade vågat talat med oss, om vi hade satt oss ned och diskuterat. Men det finns ett problem i svensk politik i dag som förmodligen kommer att förvärras än mer vid nästa val 2014, om inte övriga partier släpper den lilla hinken och spaden och höjer sig över att vi kanske inte tycker precis likadant i invandringsfrågan, EU-frågan eller någon annan fråga. Det kan finnas enskilda frågor där vi är överens eller ganska överens. Om ni inte kan släppa det här tramset och börja agera vuxet och moget, kommer förmodligen den här sortens problem att bli värre i framtiden. Det kan mycket väl vara så. Men ska vi vika oss bara för att ni inte klarar av att agera som vuxna människor? Jag tycker inte det.

anf.88 Lena Olsson (V):

Herr talman! Vi debatterar nu utgiftsområde 4, rättsväsendet. Jag vill börja med att säga att Vänsterpartiet givetvis står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 11, 14 och 15. I denna budgetdebatt ska Vänsterpartiets förslag ses som en sammanhållen enhet. Eftersom riksdagen i första steget av budgetprocessen tagit en annan riktning deltar vi inte i besluten utan hänvisar till vårt särskilda yttrande. Jag vill passa på så här i början, innan jag kanske blir lite giftig, att önska presidiet, utskottsledamöter, åhörare med flera en god jul och ett gott nytt år. Jag saknar justitieministern i den här debatten. Jag har sett att ministrarna har deltagit ganska frekvent i debatterna om de andra utgiftsområdena. Men jag ska ändå skicka en hälsning och en önskan till henne om en god jul och ett gott nytt år och beklaga att hon inte är här. Herr talman! Vi i Vänsterpartiet tror inte på enkla lösningar som exempelvis fler poliser, skärpta straff och mer övervakning för att lösa den brottslighet som vi har i dag. Vänsterpartiet anser att effektiviteten hos polisen behöver förbättras. Det här är ingen nyhet. Det är den sjätte budgetdebatten som jag tar upp samma sak. När vi hade budgetdebatt i fjol vid samma tid hade jag också riksrevisorerna på min sida. Det behövs mer. Och för att förhindra att brott begås behöver vi ett mer jämlikt och rättvist samhälle med minskade sociala och ekonomiska klyftor i stället för, som i dag, ökade klyftor. Utanförskapet har ökat. Vi vill i stället ha en politik för ett inkluderande samhälle där många fler känner sig delaktiga. Den politik som har förts av den borgerliga regeringen i sex år har för många resulterat i allt större utanförskap, hög arbetslöshet, större otrygghet, större barnfattigdom, större regionala skillnader och större skillnader mellan kvinnor och män. För att verkligen få ned brottsligheten i vårt land måste vi alla i grunden analysera vad som orsakar brottslighet. Vänsterpartiet gör analysen, har gjort det den här gången och har alltid gjort det, att mindre sociala och ekonomiska klyftor minskar kriminaliteten, och vi har stöd i forskningen för vårt påstående. Att bekämpa brottslighet är ingen quick fix, utan det kräver att man har flera tankar i huvudet och kanske ett kortsiktigt men också ett långsiktigt perspektiv. Eftersom det nu är budgetdebatt ska jag lite snabbt dra igenom det som vi tycker är viktigast i mitt parti. Vi har en minskning av ramen med 175 miljoner kronor. Huvudorsaken till det måste jag tala särskilt om, eftersom mina motståndare väljer att tolka den på ett helt annat sätt. Det handlar alltså om vårt förslag om villkorad halvtidsfrigivning för förstagångsdömda. På årsbasis skulle det ge 630 miljoner. Förslaget, som eventuellt inte hade gått igenom eftersom detta ska träda i kraft vid halvårsskiftet, var att man skulle kunna spara 315 miljoner kronor på ett halvår. 200 miljoner ville vi att Kriminalvården skulle få behålla för att förbättra verksamheten, till exempel med utbildning för interner. Vi vill också avsätta 50 miljoner kronor till en försöksverksamhet som syftar till att förbättra samverkan kring de intagna i samband med frigivning. Vi föreslår också att en fångombudsman inrättas - detta har man gjort i Storbritannien med stor framgång - för att ta till vara interners intressen. Vi kan ju tjäna på det den dagen de kommer ut. Polisanslaget minskas med 5 miljoner till förmån för en fristående myndighet. Jag vet att en utredning har suttit som har varit överens, men här är inte Vänsterpartiet överens. Vi vill ha en fristående myndighet som ska utreda brottsanklagelser mot poliser - detta därför att Polisen är den enda myndighet som har våldsmonopol och därför i högre grad är beroende av allmänhetens förtroende, och det är mycket viktigt. Säpo har fått utökade ramar under många år. Vi föreslår en halvering av den höjning som regeringen föreslår. Vi har under många år efterfrågat en större insyn i hur Säpo använder sina resurser. Det är några saker som har framgått under året, bland annat att man har festat upp 5 miljoner. Det är väl det som vi har närmare besked om. Vi i oppositionen måste ha insyn i hur man använder sina pengar. Vi har ett nytt anslag för att bygga upp en integritetsskyddsmyndighet, vilket innebär att Datainspektionens, Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens, delar av JK:s och andra myndigheters tillsynsverksamheter slås samman för att få en bättre samordning av dessa frågor. Det är väldigt viktigt, för övervakningen av människor har ökat flagrant. Vi behöver därför en myndighet som till större del och genom samordning värnar om våra medborgares integritet. Herr talman! Det finns en del reservationer i betänkandet som jag vill nämna. Några har redan tagit upp frågan om en ny polisutbildning. Förslaget till utbildning skulle ha fyllt fem år i mars, men så kom det några blad att här ska Rikspolisen själv komma med ett förslag. Man kasserar alltså ett bra utredningsförslag som hade ett stort stöd hos remissinstanserna, och det beklagar jag innerligt. Både Miljöpartiet och Socialdemokraterna har tagit upp detta, och jag ansluter mig till denna kritik. Nu får vi en ny polisorganisation. Vänsterpartiet har i många år kämpat för och drivit att vi behöver en myndighet. Det hade varit på sin plats att man samtidigt planterade in en högskolebaserad polisutbildning med forskningsmöjligheter, men så långt kunde alliansregeringen inte sträcka sig. Det gick så fort på slutet, så det finns inte ens med i betänkandet vi behandlar. Varför ska inte våra poliser i Sverige ha en så bra utbildning som möjligt och bli en lärande organisation som själv kan ta fram de effektivaste arbetsmetoderna för att stävja brott? Jag vill gärna ha svar på det. Det blir mycket om polisen. Jag vill också ta upp reservation 11 om att ha en tillgänglig och synlig polis i hela landet. Det här säger man med jämna mellanrum, men dokumenten visar att det blir allt fler poliser i storstadsregionerna och allt färre i våra landsbygdskommuner. Det får gärna bli fler poliser i storstäderna men inte på bekostnad av vår landsbygdspolis. Här måste ni tänka till. Det är inte länge sedan insatsstyrkan gjorde ett tillslag i en liten by utanför Umeå. Den organiserade brottsligheten har växt sig allt starkare här i landet, och det ska vi ha respekt för. Som vänsterpartist är jag beredd att se över eventuella förslag om straffskärpning när det gäller den organiserade brottsligheten. Det är Vänsterpartiet inte främmande för. Vi har sett att dessa ligor etablerar sig på mindre orter, och vi ska vara uppmärksamma på det. Att ha en tillgänglig polis över hela landet är därför en prioriterad fråga för Vänsterpartiet. Jag vill också tala om en reservation som jag inte har lyft fram men som är viktig och som har vidrörts här i dag. Vi måste tydligt och kraftfullt fokusera på att bekämpa rekryteringen av unga till kriminella nätverk. Det är ett fenomen som breder ut sig. Polisen är en viktig kugge när det gäller att förebygga och bekämpa brott. Men det viktigaste är ändå, som Morgan Johansson och Maria Ferm tog upp, att se till att våra barn lyckas i skolan så att de kan drömma om en framtid, ha visioner och få jobb. Då får vi mindre kriminalitet. För att inte välja brottets väg måste man få chansen att lyckas och bli bekräftad som en kugge i samhället. Det är viktigt att ni fokuserar på det. Kom gärna med förslag, för det har inte varit så många på det området. För att återgå till polisorganisationen har jag roat mig med att läsa Stefan Holgerssons rapport Vad gör egentligen polisen? Vi har många duktiga poliser, och det är inte dem jag vänder mig till utan till cheferna, polisledningen och alliansregeringen som har det högsta ansvaret. Titta lite på vad den killen föreslår; det är inte så tokigt. (Applåder)

anf.89 Johan Pehrson (FP):

Herr talman! Sverige är bra på att vara rättsstat, relativt sett. Sverige hamnar nämligen på första plats i världen på fyra av åtta områden när det gäller kvalitet på rättstat. Det har The World Justice Project kommit fram till i sitt index över hur det ser ut runt om i världen. Ett hundratal länder är med som är relevanta att jämföra sig med, och Sverige hamnar i topp. Jag kan inte låta bli att undra vad som händer om oppositionsföreträdarna åker utomlands med tanke på hur mörkt, tragiskt, fruktansvärt och dystert de menar att det är i rättsstaten Sverige. Morgan Johansson måste falla sönder på vilken flygplats som helst, för där måste det ju vara ännu värre än i det Sverige som han har beskrivit. Richard Jomshof har beskrivit katastrof, krig och elände i Sverige. Med Maria Ferm är det lika illa. Vänsterpartiet var, för en gångs skull, lite mer nyanserat. Dessa fyra nyanser av svartmålning visar att ni inte är nöjda. Jag kan försäkra, herr talman, att Alliansen inte är det heller. Mycket är gjort, men det finns mycket kvar att göra. Jag ska peka på ett antal saker i betänkandet som vi tycker är viktiga, och jag kommer att få hjälp av mina allianskolleger som kommer att fokusera på några andra områden. Jag ser fram emot debatten. Men, snälla företrädare för oppositionen, var försiktiga! Se till att ni inte målar upp era fyra nyanser av svart, brunt, mörkt och dystert i något annat land, för då kommer de tro att de inte längre kan överleva där. Rättstaten är ingen enkel uppgift. Rättssäkerhet, rättstrygghet och integritet ska vägas mot varandra för att maximera ett gott samhälle, ett bra Sverige. Den som begår ett brott ska känna att det är stor sannolikhet att man åker fast. Morgan Johansson har rätt i att inbrottstjuvar har det lite för lätt i Sverige i dag. Men att påstå att det skulle vara bättre att vara inbrottstjuv än att vara sjukskriven är så bisarrt så att jag inte vet vart jag ska vägen. Brottslingar ska ha det svårt. Den som blir anklagad för ett brott ska veta att det finns en domstol där man kan få en rättvis prövning med hjälp av ett bra rättsligt biträde, en så kallad rättvis rättegång. Det är också viktigt. Hamnar man till exempel i en tvist med en granne om en gräsklippare ska man veta att man kan lösa den och andra tvister i en civilrättslig rättegång. Det är det här som mäts, och det är här man har kommit fram till att Sverige är på första plats. Vi ska inte vara så dystra. Jag håller med om att brottsutvecklingen är allvarlig. Jag lägger Brottsförebyggande rådets alla rapporter bredvid andra relevanta undersökningar, till exempel den nationella trygghetsundersökningen, och finner att de inte helt stämmer överens. Samtidigt som människor känner sig tryggare och mer nöjda med myndigheterna i dag än 2006 har brottsanmälningarna ökat. Att polisen annonserar i radio och tv att man ska anmäla om man har blivit utsatt för våld i nära relation är bra, för det måste upp till ytan och ska inte gömmas undan på det sätt som förmodligen skett. Tillsammans med att det är fler poliser på gator och torg leder det till att fler brott anmäls. När folk förr slogs på torget en lördag kväll i Skövde fanns det ingen polis där, då blev det ingen anmälan och ingen motanmälan. Nu finns det en polis där, och helt plötsligt sker det både en anmälan och en motanmälan - brott som tidigare aldrig ledde till någon anmälning. Vi fortsätter på den omfattande men nödvändiga upprustningen av rättsstaten. Vi har sett att det har funnits omfattande brister i kapacitet och i kvalitet. Därför har vi satsat väldigt mycket mer pengar. Vi satsar 1 ½ miljard mer på hela detta anslag för nästa år, vi är uppe i 39,4 miljarder. Jämfört med 2006 är vi uppe i drygt 10 miljarder mer. Det är den största satsningen på brottsbekämpningen i modern historia. Med det följer ett stort ansvar att de här pengarna används på rätt sätt hos myndigheterna. Vi är verkligen inte nöjda. Jag tycker att det är fullt relevant att diskutera vilka åtgärder vi ska vidta, men jag vill höra de konkreta förslagen på hur vi ska skärpa upp detta. En hel del finns med här, men ibland är det lite av temat: Det är lite för lite och lite för sent. Ändå är detta den största satsning som har gjorts. Vi har nu alltså fler poliser än någonsin tidigare, vi har fler åklagare och fler domare. Det hänvisades här till föredragningen i utskottet av generaldirektören. Vi hör hur domarna alltmer kan avverka allt fler mål snabbare, och vi har fått ned balanserna i våra domstolar, vilket är väldigt viktigt ur rättsäkerhetssynpunkt. Jag vill påstå att vi har nått resultat. Det är till exempel fler brott som personuppklaras, men sett till antalet anmälningar är det inte tillfredsställande. Det kan bli bättre. Jag tror att en viktig del är att vi får till oss mer av kvalitativt bra kunskap. Det som ofta efterfrågas är en samlad enighet för att ta fram forskning om hur man bäst förebygger brott, hur man bäst klarar upp brott och hur man bäst återrehabiliterar människor som har begått brott. Då är satsningarna på Brottsförebyggande rådet viktiga. Det har fått lida under många år av bristfällig styrning, men jag tycker att det vi nu gör för Brottsförebyggande rådet har tydligt fokus. Den som undrar vad svensk polis ska göra kan gärna läsa en del av de digra rapporter som tas fram av Brottsförebyggande rådet som visar på ett effektivare polisarbete allt från gängbrottslighet, personrån, lokala poliskontor till brott mot äldre. Allt detta finns, och det är viktigt arbete för att få bra underbyggda underlag för att vi ska kunna fatta beslut här om ändringar på annat håll, inte bara om hur myndigheterna ska jobba, utan det kan gälla även andra åtgärder. Man ska ta med sig detta, det har tagits upp från flera företrädare, och det tycker jag är riktigt. Brottslighet uppstår ju inte i ett tomt vakuum. Det uppstår inte utan ett sammanhang, utan samhället i övrigt speglas däri, till exempel en allmän normupplösning, skolor som inte fungerar. Det var ett maratoninlägg av justitieutskottets ordförande om skolorna. Det är problem i skolorna, och därför har vi sett till att vi har en ny läroplan, en ny gymnasieskola, ett nytt betygssystem, nya nationella prov, ny lärarutbildning. Allt detta är på plats för att ändra kursen i svensk skola. Det är hela idén. Det har gått åt pipsvängen. Nu håller vi på att ändra detta, och jag vill upplysa Morgan Johansson om att det är på onsdag som de flesta elever i årskurs 6 får betyg för första gången på årtionden. Det är nu vi ser förändringarna; så lång tid tar det att ändra utvärderingsmekanismen och ändra inriktningen på svensk skolpolitik. Men skolan är en sak. Straff- och processrätten ska också nämnas. Det spelar stor roll vilka regelverk vi har där. Det efterlystes både sänkta straff och höjda straff från oppositionen. Jag tror att det framför allt kan behöva göras en översyn av hela påföljdssystemet, och det är vi inne på just nu. Hela påföljdssystemet vilar på en samhällssyn som vi hade för 40 år sedan, men en hel del har förändrats. Jag tycker att även psykiatrin måste nämnas. När vi pratar om hur eländigt det är i Sverige kan man tänka på de hemskheter som hänt i USA de senaste dagarna och vad det innebär med knepiga vapenlagar och uppenbara brister i psykiatrins funktionssätt som leder till skolmassakrer som är bedrövliga. Det är viktigt att ha med det perspektivet. Man kan känna väldigt mycket med de drabbade och de drabbades familjer. Herr talman! Vi har med oss bakgrunden, vi gör stora och viktiga satsningar, men jag måste nämna en del om polisen. Jag tycker att man ska komma ihåg hur många poliser vi har och hur många personer som jobbar som civilanställda i polisen. Det är viktigt. Det är i stort sett fler än någonsin. Vi beräknar att nästa år ha 20 100 poliser, 8 200 duktiga civilanställda, alltså mer än 28 000 människor som ser till att det är tryggt på gator, som ser till att människor möts av respekt om man blir utsatt för ett brott och att brott också kan klaras upp. De personer som jobbar inom polisen tycker jag borde ha suttit på läktaren och hört oppositionens syn på att de skulle vara dåligt utbildade, de skulle vara ineffektiva och så vidare. Jag tycker att ni i oppositionen går väldigt långt i er beskrivning av de här människorna som är svensk polis. De kan göra mer, men jag tycker att man ska vara försiktig när man kritiserar det arbete som de utför i dag. Jag vill understryka att det som vi nu gör med organisationsförändringen, den största förändringen på många år, största sedan förstatligandet av polisen 1965, och går från 21 myndigheter till en myndighet är viktigt för att öka effektiviteten, för att minska den oflexibilitet som det innebär att ha 21 myndigheter som ska samarbeta över gränserna. Det är en viktig förändring av organisationen. Den har varit otillräcklig, den blir bättre, det är min uppfattning. Utbildning nämndes här. Jag tycker att det papper som vi lämnade fram tydligt anger att vi vill ha mer universitetsanknuten utbildning. Vi har stor tilltro till att den ska bedrivas som en uppdragsutbildning på våra universitet och högskolor. Det tycker vi är bra, vi tycker att där ska all polisutbildning bedrivas. Vi tycker också att det är viktigt att fler experter släpps in i svensk polis - ingen nämnde det. Det är viktigt att det inte bara är polisutbildade personer som sköter polisverksamheten, utan man har behov av ekonomer, dataexperter, psykologer och matematiker för att ha bra kraft, inte minst i polisutredningar. Vidare nämndes fokus på ett bättre ledarskap. Det finns mer att önska där, och vi ser gärna en fortsatt utveckling av arbetet med att finna de bästa ledarna för svensk polis. Det är svårt att leda en organisation, det är slitsamt. Här tycker vi att man kan önska mer, men det är i regel Rikspolisstyrelsen som själv bestämmer hur ledarskapskurserna ska se ut. Det är inte riksdagen som bedriver dessa, och tur det ibland. Jag ska säga några ord om grova brott, som tagits upp. Grova brott är någonting som vi måste kraftsamla emot. Vi har gjort det under många år. Vi har enheter regionalt som jobbar mot detta. Vi ser att i den nya polisorganisationen kommer detta ansvar att ligga centralt. Det är nödvändigt. Den grova brottsligheten känner inga gränser. Målet för grova brottslingar är att verka i Sverige och maximera sina vinster. Här är det nog så att vi inte bara behöver fundera på vad polisen kan göra, utan vi behöver se om vi kan ändra delar av straff- och processrätten för att öka möjligheterna att slå mot deras hjärta, det vill säga deras vilja att tjäna grova pengar. Herr talman! Jag vill sammanfattningsvis yrka bifall till förslaget i detta betänkande och avslag på samtliga reservationer, som jag med stort intresse nu ska diskutera. (Applåder) I detta anförande instämde tredje vice talman Jan Ertsborn och Roger Haddad (båda FP).

anf.90 Morgan Johansson (S):

Herr talman! Johan Pehrson uppmanar oss att åka utomlands. Det som skiljer oss socialdemokrater från er folkpartister är uppenbarligen att när vi åker utomlands jämför vi oss med de bästa. Vi försöker hitta exempel i länder som gör saker och ting bättre än vad vi gör och så jämför vi oss med dem. Det är inte som i ert fall. När ni exempelvis talar om ekonomisk politik jämför ni alltid Sverige med de sämsta. Ni säger: Det är i alla fall inte likadant som i Grekland. Det är inte där Sverige ska vara. Sverige ska vara i toppen på de flesta områden. Vi ska vara ett föregångsland. Vi ska inte hela tiden jämföra oss med de sämsta. Johan Pehrson säger att det är möjligt att det är något för lätt för inbrottstjuvar att klara sig. Uppklaringsandelen är 4 procent. De som håller på med inbrott kan sitta ganska lugnt och veta att de kommer att klara sig undan. Johan Pehrson säger: Vår satsning har gått ganska bra. Men om han inte tror på mig kan han läsa Dagens Nyheter. Den ska väl en folkpartist läsa, antar jag. I lördags stod det i Dagens Nyheter: Det har blivit övertydligt att satsningen har varit totalt ineffektiv när det gäller brottsbekämpning. Det är resultatet av era sex år vid makten. Jag ställde en fråga om polisutbildningen och frågade om vi inte kan komma överens om den. Vore det inte rimligt att det fanns en blocköverskridande uppgörelse? Jag har förstått att det så att säga är Folkpartiet som tecknar firman när det gäller den frågan, och därför ställer jag frågan till dig, Johan Pehrson: Är du beredd att stryka beslutet från i torsdags och i stället sätta dig ned med oss i oppositionen och försöka göra upp om polisutbildningen och börja om från början med utgångspunkt i 2008 års utredning? Min näve är här. Jag sträcker ut den. Du kan ta den.

anf.91 Johan Pehrson (FP):

Herr talman! Jag uppskattar verkligen Morgan Johanssons intresse av breda politiska uppgörelser. Jag tycker att Morgan Johansson och Socialdemokraterna ska hedras för att de har varit med och tagit ett antal sådana beslut här i kammaren om bland annat tvångsmedel och annat, där vi tillsammans har tagit ansvar i mycket svåra och komplicerade frågor. Det är mycket viktigt. Låt mig börja med det som sades om att jämföra med det bästa. Ursäkta mig, Morgan Johansson, men utanför dessa fönster i midvinterkylan är läget ganska tufft. Det är tufft i hela Europa. Det är ett ganska svårt ekonomiskt läge i hela världen. Jag kan i denna eländiga tillvaro konstatera att den närstående, åtminstone förr, banken Swedbanks institut för privatekonomi i förra veckan berättade att alla hushåll i Sverige nästa år får det bättre. Det var en rapport för att visa hur läget ser ut i Sverige just nu. Om man jämför med alla andra rapporter från OECD, EU-kommissionen eller vilka man vill ser man att Sverige ligger ganska högt upp i toppen när det gäller ekonomi och välstånd. Men vi kan fortfarande bli bättre. Vi ska därför fortsätta att förbättra det Sverige som är det absolut bästa landet i hela världen att leva i. Jag tittar gärna på utvecklingen i andra länder, och det vore verkligen bra om Morgan Johansson också gjorde det. Samma sak gäller rättsväsendet. Jag tar emot den halva hand som Morgan Johansson sträcker ut när det gäller polisutbildningen. Nu har RPS pucken. Jag föreslår att du och jag gemensamt sätter oss ned med ansvariga på Rikspolisstyrelsen och talar med dem och hör vad de vill ha. Då kan vi också göra en internationell utblick för att se hur mycket av grundutbildningen av svensk polis som i sin formella mening i världen är högskoleutbildning. Mycket få exempel på detta kommer att räknas upp, utöver Norge.

anf.92 Morgan Johansson (S):

Herr talman! Alla som sitter på läktaren och ser denna debatt och alla som ser denna debatt på tv har nu hört Alliansens företrädare säga att allting blir bättre för alla. Arbetslösheten kommer att stiga. Den ligger redan på 400 000. Långtidsarbetslösheten har bitit sig fast. På vårt område har den organiserade kriminaliteten bitit sig fast. Socialbidragstagandet har ökat kraftigt. Jag talade med oppositionsrådet i Kristianstad häromdagen. Hon berättade att socialbidragen har fördubblats på sex år, och allting pekar på att de kommer att fortsätta öka. Segregeringen kommer att fortsätta öka. Men i Johan Pehrsons värld, där han rör sig, blir allting bättre för alla. Kanske borde du se lite längre än till de kretsar där du rör dig. Man ska lära sig av de bästa. Vi kan titta exempelvis på inbrotten. Där har vi en utveckling som visar att det har varit 7 000 fler inbrott per år under sex år. Det är en ökning med 46 procent. Vi kan titta på de övriga nordiska länderna. Där är uppklaringsandelen mycket större. Där är det inte 3-4 procent av villainbrotten som klaras upp, utan det är en större andel. Då lär vi väl oss av dem? Det är väl dem som vi ska jämföra oss med och inte med de länder som presterar sämre? Det mål som vi har satt upp är att Sverige borde vara ett land dit människor från andra länder åker för att se hur bra vi är på att klara upp brott. Det är denna vision vi ska ha. Därför har vi satt upp målet om att Sverige ska ha Europas bästa polis till år 2020. Johan Pehrson föreslår att vi ska sätta oss ned med Rikspolisstyrelsen. Jag sätter mig gärna ned med alla. Men jag säger att utgångspunkten för en sådan förhandling måste vara den utredning som lades fram 2008. När jag ser att sjuksköterskor, förskollärare, socialsekreterare och fritidspedagoger har en högskoleutbildning undrar jag varför inte polisen, som har mycket kvalificerade uppgifter, också ska ha rätt till en högskoleutbildning.

anf.93 Johan Pehrson (FP):

Herr talman! Låt mig försäkra Morgan Johansson att varje gång som vi tar oss till Riksdagshuset för att fatta beslut, göra analyser och förbereda möten har jag och nästan alla här, tror jag, perspektivet på de mest utsatta. Det är därför som vi har satsat 10 miljarder mer på rättsväsendet. Vi vet nämligen att brottsligheten inte slår blint. Jo, det är helt uppenbart att alla kan drabbas av brottslighet. Men vi vet att brottsligheten drabbar de mest utsatta allra värst. Det är en mycket stark socioekonomisk faktor. Det är därför ren socialpolitik att göra dessa satsningar. Men jag ger Morgan Johansson rätt i den delen att det är klart att antalet villainbrott, andra bostadsinbrott och vindsinbrott har ökat. Antalet ligger fortfarande enligt Brås rapport på en lägre nivå jämfört med hur det var för ytterligare några år sedan. Det har alltså inte gått från noll till en kraftig ökning. Antalet gick ned mycket kraftigt, och nu har det ökat något. Det kan vi titta på i Brås statistik direkt efter denna debatt om du vill. Men det är för mycket i alla fall. Vi behöver göra mer. De människor som grips i Hjo, i Kopparberg eller var det kan vara ingår i kringresande ligor. Vi måste bli bättre på att samarbeta. I den delen är jag glad över att Morgan Johansson tillhör ett av de partier som anser att vi ska förstärka samarbetet inom EU, oavsett om det gäller direkt brottsbekämpning, gränssamarbete, åklagarsamarbete eller Interpol. Det finns ett internationellt samarbete på detta område. Detta handlar nämligen till stor del om kringresande ligor som kommer till vårt land för att tömma hus och sedan plocka med grejorna ut ur landet. I ett öppet Europa är det klart att det europeiska polissamarbetet behöver stärkas. Vi ska komma ihåg att när det gäller polisutbildningen är en viktig del som vi redan har lagt fram att släppa in fler experter, fler matematiker, fler psykologer, fler jurister och fler socionomer för att få mer kraft i utredningsverksamheten. Det är där som det verkligen brister i allmänhet, vill jag påstå, men också när det gäller villainbrotten.

anf.94 Krister Hammarbergh (M):

Herr talman! Jag ska försöka skapa en lite annan bild. Vill man göra ett bra land bättre måste man utgå från den verklighet som finns och se de faktiska problem som finns och göra någonting åt dem för att förbättra. Men då gäller det, som sagt var, att ha en korrekt bild av den verklighet som finns. Därför var det mycket bra att Johan Pehrson tog upp inte minst The Rule of Law Index som visar i vilket sammanhang som Sverige befinner sig internationellt, just för att kunna jämföra oss med de bästa och kunna konstatera att vi tillhör de bästa. Det är också en del av verkligheten. Detta innebär inte att Sverige är perfekt och att vi inte kan förändra saker för att göra dem bättre. Men jag tror att det finns en fara i om man som politiker försöker måla upp en liten bild med en pensel men i stället använder en färgspruta fylld med svart färg. Då blir det bara kladdigt. Till skillnad mot vad som framgick av det första inlägget från Socialdemokraternas Morgan Johansson tyckte jag att Miljöpartiet stod på en grund närmare den verklighet som människor kan känna igen sig i. Tryggheten hos medborgarna ökar. Det visar Brås nationella trygghetsundersökning. Förtroendet för polisen är faktiskt mycket stort, trots de artikelserier som har förekommit under året. Detta innebär inte att vi inte har problem med effektiviteten inom polisen. Men det är inte så att människor går omkring och känner sig otrygga. Det är en falsk bild och en bild som möjligen är till för att skrämma, men det är inte en bild som leder framåt när vi vill utveckla Sverige. Jag ska nämna några saker som denna regering har gjort sedan 2006. Det blir långt ifrån allt, för då skulle jag få använda hela min talartid, men vi måste ändå konstatera att det under dessa år har tillförts 10 miljarder i ökade resurser till rättsväsendet. Vi måste konstatera att det finns 2 500 fler poliser i dag. Det har uttalats önskemål om en synligare polis. Ja, nu finns det möjlighet till detta. Den som lägger fram förslag om och ställer krav på fler och synligare poliser i hela landet, vilket har varit en strävan från regeringens sida, ska dock inte komma med dessa önskemål och samtidigt - i samma debatt - kräva en nedskärning av anslagen inom samma polis. Det är inte trovärdigt. Att fler brott anmäls i dag är helt korrekt; det är 15 procent fler. Johan Pehrson har nämnt en av anledningarna till detta. Brå tror nämligen inte i första hand - det nämnde Morgan Johansson själv - att det beror på att vi har en ökad brottslighet utan på att fler brott upptäcks. Det är fler ögon och fler poliser, och människor har, vilket i grund och botten är positivt, en ökad benägenhet att faktiskt polisanmäla. Det är till och med så att regeringen har gett speciella uppdrag, inte minst nu allra senast till Rikspolisstyrelsen, att uppmana människor att anmäla fler brott när det gäller våld i nära relationer. Om vi får ett ökat antal anmälda brott kommer detta inte att betyda att vi har en ökad våldsbenägenhet inom svenska familjer, men vi kommer att se mer. Det är också en strävan vi har, för om vi ser mer kommer vi lättare att kunna åtgärda problemen. Statistik är svårt, konstaterade Morgan Johansson. Det var förmodligen därför han sade fel - han sade att färre brott personuppklarades. Nej, det är fler brott som personuppklaras. Han menade förmodligen andelen brott. Detta hänger ihop: Det är fler anmälda brott, men utvecklingen har inte följt med andelsmässigt. Statistik är svårt, men faktum är att fler brott i dag personuppklaras. Det innebär inte att inte fler skulle kunna personuppklaras, och det är en strävan för vår del. Inom åklagarväsendet minskar ärendebalansen, och genomströmningstiderna blir kortare. Det är i grunden positivt. Vi kan säkert uppnå mer, men en av anledningarna är att vi har utbildat fler åklagare och tillfört mer resurser. Målbalanserna minskar inom domstolarna, vilket var ett stort problem när vi tillträdde. Mer kan säkerligen göras, och vi har en strävan att mer ska göras. Faktum är dock att målbalanserna minskar och inte ökar, om man nu försöker ge en annan bild. Vi har en del problem inom förvaltningsrätten, och därför har vi bland annat i utskottet nu en proposition vi behandlar där vi försöker förenkla processrätten inom förvaltningsrätterna. Det är för att se till att vi inte får onödiga väntetider och onödiga stopp i processen som leder till att människor får vänta onödigt länge. Det är också ett problem vi har tagit tag i. Säkerheten ökar i domstolarna. Den är inte optimal än, men vi har börjat anslå pengar. Nu byggs nya säkerhetssalar ut över hela landet, och säkerheten ökar. Inte minst är det viktigt att se till att människors upplevda säkerhet just när det gäller problem med vittnesskydd och annat tas till vara. Just därför har Domstolsverket redan förra året i sitt regleringsbrev fått ett särskilt uppdrag att dokumentera hur de som är inblandade i rättsprocessen upplever säkerheten. Det är också ett nödvändigt kunskapsunderlag för att vi tillsammans ska kunna göra saker och ting bättre. Glädjande nog har nedläggningarna av domstolar stoppats. När Domstolsverket föregående år kom med propåer om att lägga ned fyra domstolar satte regeringen väldigt tydligt och klart ned fötterna och förklarade att det får vara nog nu. På något sätt kan vi nu konstatera att Socialdemokraterna här har backat 180 procent och lagt ned den nedstängningsiver som fanns under många år, då hälften av tingsrätterna försvann. Det är till och med så att vi har fått en ny domstol. Det är dock en migrationsdomstol, och glädjande nog hamnade den i Luleå. Inom kriminalvården har vi fler anslagsplatser, inte färre, och vi har en högre personaltäthet än tidigare - 1 000 fler människor är i dag anställda. Till skillnad från före 2006 får också de som anställs numera en utbildning. Det innebär inte att allting är perfekt inom kriminalvården; säkerligen kan vi förbättra mycket, men detta har ändå gjorts. Vi har genomfört straffskärpningar, inte minst vad gäller våldsbrott. Vi är osäkra på om det får ett genomslag i domstolarna, men vi följer utvecklingen. Är det så att det inte följer den inriktning vi har önskat kommer vi att fortsätta att ta tag i problemet. Vi har fått ordning när det gäller den ekonomiska brottsligheten och de som ska jobba med det i och med att Ekobrottsmyndigheten nu finns över hela landet, får resursförstärkningar samt kan se till att få ordentliga utredningsresurser och en kriminalunderrättelse som fungerar. Det innebär inte att vi har löst alla problem när det gäller ekonomisk brottslighet, men vi är till skillnad från tidigare, när vi bara hade EBM på tre orter i landet, på väg någonstans. Sedan har vi ett antal problem vi måste ta hand om. Vi är helt överens om det. Vi måste få en större effektivitet inom polisen. Andelen personuppklarade brott - alltså andelen, inte antalet - är för låg. Där kan vi förvänta oss bättre resultat. För att lösa detta tror jag att det är alldeles nödvändigt att vi gör det vi är politiskt överens om, det vill säga ser till att vi får en nationell myndighet. Det ska vara en nationell myndighet som kan se bortom länsgränser och på det sättet får lättare att samarbeta över länsgränser och landsgränser. Den ska snabbare bli en lärande organisation och snabbare förändra kultur. Jag tror inte att en omorganisation kommer att lösa alla problem, men det är en förutsättning. Vi är en bit på väg att kunna lösa problemen med effektivitet inom polisen. Därför välkomnar jag, till skillnad från en del andra, förslagen om att vi ska kunna ha fler civila utredare. Detta är inte minst viktigt för att kunna bemöta den låga personuppklaringen när det handlar om vardagsbrott. Det är de så kallade mängdbrotten: bostadsinbrott, stöld av fordon, inbrott i fordon och liknande brott. Därför är det bra att vi får in denna förstärkning, och det tycker jag är den största vinsten med regeringens beslut förra veckan. I grund och botten handlar det om att vi måste få fler brottsplatsundersökningar som sker snabbt, för att sedan ha skickliga utredare som kan se till att ärendet går vidare till åklagare. Samtidigt ska man ha klart för sig att om man går ut och träffar erfarna åklagare i landet, diskuterar utvecklingen som har varit och frågar hur det var för tio år sedan är svaret oftast entydigt från åklagaren: I dag är arbetet mycket bättre. Jag har träffat åklagare som har sagt att det för tio år sedan var ett undantag om man kom till skott med ett ärende som var nyare än två år. Så såg verkligheten ut för tio år sedan. Det är inte lika svart i dag. Det har blivit bättre, men det kan säkert bli ännu bättre. Vi har ambitioner att öka detta. När det gäller domstolarna finns det numera en förstärkningsstyrka i de fall små domstolar har problem. Det handlar om sjukdom, barnledighet eller andra skäl. Syftet är att kunna stärka upp en liten domstol, så att människor som ligger inom den domsagan inte ska behöva vänta onödigt länge. Det är också ett sätt att förbättra saker på. Vi ser nu över brottmålsprocessen, och det är ett uppdrag som kommer att levereras precis på samma sätt som den proposition vi har börjat behandla när det gäller förvaltningsrätterna. Det är också samma strävan, nämligen att få bättre genomströmningstider och få bort onödiga stopp. Just nu ses nämndemannasystemet över. Hur rekryteringen ska ske finns det en utredare för, och uppdraget ska redovisas till sommaren. Kriminalvården har trots kraftigt ökade resurser haft problem med ekonomin. Därför har Kriminalvården nu ett uppdrag när det gäller styrning och effektivitet: Hanteras medlen och de ekonomiska resurserna på bästa sätt? Detta uppdrag har man haft en tid, precis enligt önskemål från oppositionen. Det stora problemet med kriminalvården, herr talman, är dock det faktum att ungefär 40 procent begår brott igen efter tre år. Utslussningsåtgärderna är oerhört viktiga. Det gäller att arbeta på detta. En del vi har gjort är att se till att faktiskt lagstadga kravet på att de så kallade individuella verkställighetsplanerna också genomförs. Nu har Kriminalvården i uppdrag att redovisa i vilken del detta görs. Det har funnits ett bör-krav under många år, men vi upplevde att det aldrig fick genomslag inom Kriminalvården. Åtminstone var genomslaget alldeles för dåligt. I dag är det lagstadgat, och det innebär att det finns större möjligheter att se till att utslussningen fungerar. Vi måste dock följa utvecklingen ytterligare. Det är oerhört väsentligt att Kriminalvården har fungerande säkerhetsrutiner. Vi hade den tragiska händelsen som skedde på häktet. Där handlade det inte om för lite personal - personalen är långt fler i dag än de var 2006 - utan om att säkerhetsrutiner till viss del var bristfälliga men också att de i detta fall tyvärr, tragiskt nog, inte följdes. Det har pekats på behovet av att se till att rättsväsendet arbetar kunskapsbaserat. Därför föreslår regeringen i denna budgetproposition kraftigt utökade anslag till Brottsförebyggande rådet just för att öka det kunskapsbaserade stödet. Det innebär att Brå ska ha en möjlighet att se till att man har de underlag som behövs för att rättsväsendet ska kunna arbeta effektivt. Vi har förmodligen en hel del att göra när det gäller straff och påföljder. Regeringen pekar ut fyra områden där man nu kan tänka sig att se över straffskalor. Det handlar om sexualbrott, grov kvinnofridskränkning, förmögenhetsbrott och trafikbrott. Just när det gäller vardagsbrottslighet och förmögenhetsbrott, exempelvis bostadsinbrott, är det viktigt att arbeta på ett sätt där man jagar vinsten av att begå brott för dem som är yrkeskriminella och har lyckats hamna i en situation där de ser detta som sin yrkesbana. Man ska se till att ta bort vinsten genom att jaga vinsten. Det handlar om förverkanderegler. Men det handlar också om att se till att risken - riskpremien - att vara yrkeskriminell höjs. Därför tror jag att det finns anledning att också se över straffskalorna för bostadsinbrott. Det handlar även om att se över hur vi hanterar dem som är yrkeskriminella och begår brott gång på gång utan önskan eller syfte att ändra sin livsstil. Till den största delen tycker jag - oavsett hur debatten har låtit och trots det stora antalet reservationer - att reservationerna visar hur pass eniga vi är i det här landet. Reservationerna bekräftar i stort sett den politik som finns. Endera är det arbete man önskar påbörjat - det finns en sittande utredning, men man har bortsett från det - eller så är arbetet redan genomfört. Det finns några delar där det skiljer sig, även om jag ser att Socialdemokraterna också stundtals ändrar sig. I år har de bland annat släppt den något märkliga idé de tidigare hade om vad jag skulle vilja kalla för ett svenskt KGB - det så kallade Reko. Jag tycker att det är bra att Socialdemokraterna har tänkt igenom saken och släppt dessa idéer. Däremot finns det andra märkligheter, till exempel Sverigedemokraternas förslag om att rita släktträd över alla som någon gång har dömts. De vill att man ska rita in något slags släktkarta över mor- och farföräldrar. Jag trodde att ni skulle släppa idén. Den kom upp föregående år, och jag frågade då Sverigedemokraterna varför rättsväsendet i stället för att se till att få människor att sluta begå brott och bekämpa brott ska sitta och rita släktträd. Jag frågade vad syftet med detta egentligen var. Den gången fick jag inget svar, men det kanske jag kan få i dag. Slutligen, herr talman, finns det bara en märklighet som jag reagerar på när det gäller Socialdemokraterna. Regeringsformen nämndes i början. Regeringen styr riket. Samtidigt har vi fristående myndigheter. Men nu tycks det finnas en strävan, inte minst från Socialdemokraterna, att riksdagen ska detaljstyra verksamheterna. Då tänker jag inte minst på den reservation som handlar om att tala om exakt var häkten ska placeras i landet. Det känns lite märkligt, inte minst mot bakgrund av att Kriminalvården själv har beslutat inrätta häkten just på dessa platser. Jag yrkar bifall till förslaget i budgetpropositionen. (Applåder)

anf.95 Morgan Johansson (S):

Herr talman! Jag ska rätta mig på en punkt. Jag sade i mitt anförande att första gången man nådde över 1,4 miljoner anmälda brott var 2011. Det är inte sant. Det var nämligen redan 2009 som ni klarade av att nå upp till 1,4 miljoner anmälda brott. Grattis till det! Ni var redan där. Men om man ser det från 2006 ser man en ökning av antalet anmälda brott med 200 000. Misshandelsbrotten har ökat med 12 000. Rånen har ökat med 1 000. Inbrotten har ökat med 7 000. Det är en ökning med 46 procent. Om man tittar på 2011 ser man att antalet stöldbrott, som har gått ned under nästan tio år, för första gången då till och med ökade igen. Andelen brott som klaras upp ligger stilla i bästa fall. Ibland minskar de, trots kraftigt ökade resurser. Tidigare i debatten hänvisades det till World Justice Project. Jag tror att Krister Hammarbergh själv nämnde den som ett index där han menade på att Sverige ligger bra till. Vi kollade upp detta. Det visar sig att Sverige ligger sämre till än Västeuropa och Nordamerika vid en jämförelse när det gäller effektiviteten i brottsutredningen. Återigen: Sverige ska jämföra sig med de bästa, och inte med de sämsta, länderna när det gäller utredningar. Kort sagt: Det är många fler anmälda brott. Andelen brott som klaras upp ligger still i bästa fall och minskar i en del avseenden trots att vi har pumpat in mycket mer resurser. Skulle Krister Hammarbergh betrakta dessa sex år som framgångsrika? (Applåder)

anf.96 Krister Hammarbergh (M):

Herr talman! Låt oss titta lite grann på indexet och göra en jämförelse mellan 2011 och 2012. Vad som har hänt är att man jämför fler länder. Det var 66 föregående år, och det är 97 nu. Det är alltså svårare att nå tätplaceringar bara på ett år. Det kan man hånskratta åt, som Morgan Johansson gör nu, men det gör inte saken bättre. Man ska hålla sig till fakta. Det är alltså 97 länder nu och 66 föregående år. Vad är då Sveriges placeringar? När det gäller begränsat offentligt maktutövande ligger vi på andra plats. Vi låg tidigare på tredje. När det gäller avsaknad av korruption ligger vi på första plats av 97 länder - inte av 66. När det gäller ordning och säkerhet är vi nr 6 av 97 länder. När det gäller grundläggande rättigheter är vi först av 97 länder. Detsamma gäller för öppenhet och offentligt maktutövande och genomförande av regler. När det gäller civilrätt är vi på plats 7 av 97 länder. Där kan vi definitivt bli bättre; vi är bara sjua. När det gäller straffrätt är vi på plats 5 av 97 länder. Detta vill Morgan Johansson peka på som ett dåligt resultat. Jag tycker nog att vi kan vara ganska stolta över detta. Men som jag sade genomgående i hela mitt anförande: Trots att vi förbättrar saker och i vissa delar ser bättre resultat ska vi alltid vara öppna för att göra förbättringar. Men om man försöker måla en vacker och fin bild av hur saker ska kunna lösas kan man inte bara använda en färgspruta med svart färg. Då blir det bara kladdigt.

anf.97 Morgan Johansson (S):

Herr talman! Man måste väl ändå spegla sanningen. Krister Hammarbergh nämnde en massa index. Men han glömde att nämna brottsutredningen och effektiviteten i den. Där ligger Sverige sämre än Nordamerika och Västeuropa. Och det är väl ändå det vi talar om, eller hur? Men det är klart; man väljer sina fakta i debatten. Återigen: Vi ska jämföra oss med de bästa. Det vi talar om nu är effektiviteten i brottsutredningen. Det är den jämförelsen som är relevant. Vad jag förstår tycker Krister Hammarbergh att dessa sex år är en framgång trots att fler brott anmäls och att det är stagnerande när det gäller uppklarningsandelen. Om det är en framgång vill man inte vara med när det misslyckas. Du behöver inte lita på mig, på min bedömning och på vad jag tycker. Det räcker kanske med att du läser tidningarna, tittar ut och hör vad andra säger. Rikspolischefen kommer till oss i utskottet, och när vi frågar honom om det kommer att bli bättre nästa år säger han: Det kommer det nog att bli, för det kan i alla fall inte bli sämre. Vad säger det Krister Hammarbergh? Jag tolkar i alla fall det som att det åtminstone inte står särskilt väl till inom polisen och att det också finns något slags självkritik. Det är en självkritik som fullständigt saknas på regeringssidan. Svenska Dagbladet skriver: Sex år med borgerlig regering tycks inte ha brutit trenden. Antalet anmälda våldsbrott ökar kraftigt. Dagens Nyheter skriver: Det har blivit övertydligt att satsningen har varit totalt ineffektiv när det gäller brottsbekämpningen. Alla bedömare som tittar på detta utifrån drar slutsatsen att de pengar som vi, med rätta, har skjutit till i rättsväsendet inte har förvaltats på ett bra sätt av regeringen. Denna kritik borde rimligen också företrädarna för regeringspartierna kunna ta till sig. Man borde kunna idka lite självkritik. Kom igen nu, Krister Hammarbergh! Du har en replik till på dig. Lite självkritik tror jag hade varit på sin plats när det ser ut så här.

anf.98 Krister Hammarbergh (M):

Herr talman! Detta är faran med att ha ett färdigskrivet manuskript. Då kan man inte debattera utifrån vad som har sagts i talarstolen. Det finns anledning att se över vissa saker, som jag har nämnt ett antal gånger, inte minst vad gäller polisens effektivitet. Det är därför det föreligger utredningsförslag om en nationell polis. Det är därför Rikspolisstyrelsen gång på gång i sina regleringsbrev får ett utökat uppdrag. Jag tycker att man ska vara saklig. Vi kan konstatera att antalet brott som anmäls är fler. Antalet brott som uppklaras är fler. Men det kan bli betydligt bättre. Nu hoppas jag att Morgan Johansson lyssnar på detta, för det är fakta. Morgan Johansson har själv råkat ut för den svårighet som finns med brottsstatistik. Den är svårläst. Det är lätt att trampa ned i ett hål. Han gjorde det tidigare själv i dag. Exemplet gäller narkotikabrott. Narkotikabrott är ett typiskt brott som aldrig anmäls av någon inblandad, utan det sker alltid som ett resultat av polisens arbete. Om det är fler poliser som arbetar med narkotikabrott kommer vi att få fler anmälningar. Är det färre kommer vi att få färre anmälningar. Det finns många av den sortens brottstyper. Jag håller med Morgan Johansson om att polisens effektivitet inte är tillfredsställande i dag. Jag och föregående talare har ett flertal gånger upprepat det. Jag hoppas att Morgan Johansson lyssnar. Och jag hoppas att vi har samma strävan, nämligen att ett land som i grund och botten är ganska bra också ska kunna bli bättre. Jag håller inte med om den bild av Sverige som Morgan Johansson har försökt måla upp i den här debatten, nämligen att vi skulle befinna oss i något slags undre bottenskikt i Europa eller världen. Nej, Morgan Johansson, den bilden stämmer inte. Jag tycker att man kan göra bättre än så ifrån sig i Sveriges riksdag.

anf.99 Lena Olsson (V):

Herr talman! Krister Hammarbergh tar på sig en viss del kritik, framför allt när det gäller polisens effektivitet. Det är bra. Det bör man göra efter de mångmiljardsatsningar man har gjort på polisen och ändå inte fått ut mer. Det är bara att beklaga. Krister Hammarbergh har också några förslag när det gäller att komma åt brottsligheten och få ned den. Jag hörde att han räknade fyra straffskärpningar. Jag vill fråga: Vilka förebyggande åtgärder, förutom straffskärpning, tänker Hammarbergh föreslå till riksdagen? Sedan får vi se vilka förslag ni kommer med. Johan Pehrson tog också upp de skjutningar som har skett i USA. Man kan köpa vapen ganska vitt och brett, och man ser att det blir förödande om de kommer i orätta händer. Vi i Vänsterpartiet är villiga att skärpa straffet för grovt vapeninnehav från ett minimum på sex månader upp till två år. Det skulle jag vilja ha en kommentar till. Vi anser också att det är mycket viktigt för att ha koll på den organiserade brottsligheten att den lokala polisen på orten ska ha hand om licensgivningen. Då ligger man redan före. Jag skulle vilja ha en kommentar till om det också är någonting som ingår i arsenalen av förslag.

anf.100 Krister Hammarbergh (M):

Herr talman! Jag välkomnar att Lena Olsson ställer sig positiv till att införa straffskärpningar där det är nödvändigt. Hon vet att det görs ytterligare en översyn av vapenlagstiftningen med fokus på de illegala vapnen och straffskärpningarna. Vi får se vad den kommer fram till, men jag tror att vi säkerligen har förutsättningar att komma överens om ambitionen är att nå straffskärpning för att träffa just en grova organiserade brottsligheten. Det tror jag är viktigt. Lena Olsson har nämnt vikten av att man arbetar lokalt. Därför föreslår också Polisorganisationskommittén att man tydligt skriver in polisens skyldighet att arbeta lokalt i polislagen. Det brottsförebyggande arbetet måste ske lokalt. Det måste finnas en kontakt mellan myndighet, polis och kommun för att det brottsförebyggande arbetet ska fungera. Det kan handla om alltifrån att titta på hur ett bostadsområde är byggt till att ta till vara den lokala kunskapen och kännedomen. Om det sedan ska gälla just licensgivning tror jag att vi får diskutera vidare. Ibland kan det finnas en strävan hos dem som arbetar över länsgränser att ha en större bild av vad som händer och sker. Vi får nog diskutera det vidare och försöka hitta den lösning som är bäst när det gäller vapenlicenser. Men jag välkomnar att Vänsterpartiet nu är öppna för straffskärpningar.

anf.101 Lena Olsson (V):

Herr talman! Det blir mycket tal om förebyggande när Alliansen och Moderaterna tar till orda. Det handlar mycket om de polisiära befogenheterna när det förebyggande arbetet ligger hos polisen. Jag tycker att det vore på sin plats att göra en grundläggande analys. All forskning visar att ekonomiska och sociala klyftor ökar, och där det finns orättvisor ökar också kriminaliteten. Finns det någon insikt om det hos er i stället för att lägga hela ansvarsbördan på till exempel kommunen och polisen? Det sade också Bengt Svensson i DN-artikeln. Han radade upp en massa åtgärder som man skulle kunna vidta, men han tog också upp hur det ser ut i samhället och vilket samhälle de här unga växer upp i. Morgan räckte fram halva handen. Jag kan ge dig lillfingret när det gäller licensgivningen. I dag har licensgivningen centraliserats. Det är ett problem. De som har hand om tillstånden känner över huvud taget inte de här människorna. Det kan vi vara ganska säkra på. Den lokala polisen har mycket större möjligheter att göra detta. Det kan vara så att man får licensen, men den dagen det bränner till kan de redan på förhand - poliserna brukar ju ha bra magkänsla - ana sig till det. På det sättet kan man förebygga. Jag tycker att Krister Hammarbergh ska ta mitt lillfinger och fundera på detta.

anf.102 Krister Hammarbergh (M):

Herr talman! Jag ska absolut låna lillfingret och fundera på de här frågorna. Men man möts av olika synpunkter just när det gäller vapenlicenshanteringsfrågorna. I vissa delar är man mycket förbaskad över att de hanteras lokalt. Man tycker att det sker på ett annorlunda sätt än på ett annat ställe. Det är viktigt att vi har samma hantering och samma regler över hela landet. Hur vi sedan ska organisera det kan vi kanske diskutera vidare. Jag delar Lena Olssons uppfattning att det är viktigt att vi har ett väl fungerande land när det gäller sysselsättning och ekonomisk utveckling. Det är därför vi har försökt att hålla ordning på de offentliga finanserna. Det är därför vi har bedrivit en ekonomisk politik som gör att vi kan satsa nu trots att det är kristider. Vi satsar 23 miljarder på välfärd och andra åtgärder. Det gör vi därför att det går tyngre nu internationellt. Polisen i England gör kraftiga nedskärningar, men vi lägger på ökade resurser på polisen, domstolar och åklagare. Och det är bara på vårt område. Det sker viktiga satsningar på andra områden också, till exempel en fungerande infrastruktur, skola och mycket annat. Saker och ting hänger ihop. Rikspolischefens artikel handlar ju om att vi alla i samhället måste ta ansvar. Kommunerna står inte utanför. De är viktiga, men det handlar också om att ta ansvar som medborgare i vissa lägen. Där har vi samma uppfattning.

anf.103 Johan Linander (C):

Herr talman! Under förmiddagen lyssnade jag lite på arbetsmarknadsutskottets debatt. Den handlade om arbetsmarknad, integration och jämställdhet. Den tendens jag hörde då fortsätter nu under eftermiddagen i justitieutskottets debatt. Socialdemokraterna fortsätter på samma sätt med den ena domedagsprofetian efter den andra. Allt i Sverige tycks vara värdelöst. Det verkar som om Sverige befinner sig i botten av världen när det gäller allt från jämställdhet till brottslighet, men så är det inte. Jag tror inte att någon håller med om det. Ni får gärna kritisera regeringen och den politik vi för, men Sverige är faktiskt inget dåligt land att leva i. Det finns mycket som kan förbättras, men det finns också många positiva signaler. En sak som Morgan Johansson glömde att läsa i den Brårapport han själv hänvisar till var hur man ska tolka de anmälda brotten i förhållande till den nationella trygghetsundersökningen. Bland annat kan man se att antalet personer som svarar att de har blivit utsatta för brott 2005-2011 har minskat med tre procentenheter. År 2005 svarade 26 procent av svenska folket att de hade blivit utsatta för brott under året. År 2011 var motsvarande siffra 23 procent. Det innebär alltså att nästan 300 000 färre i vårt land har blivit utsatta för brott under ett år. Det tycker jag är en ganska bra utveckling. Sedan är det bra att allt fler anmäler de brott som de har blivit utsatta för, men den statistiken är jättesvår, och jag tror inte att man ska dra så långtgående slutsatser som vi fick höra om tidigare. Herr talman! Beslutet som ska fattas i morgon är historiskt och handlar om att skapa en nationell polismyndighet. Det är en fråga som vi har diskuterat under lång tid. Många av oss har också varit med i Polisorganisationskommittén som har tagit fram förslaget. Nu är vi framme vid beslutet, och omorganiseringen under Thomas Roléns ledning kan påbörjas. Många reservationer i det här betänkandet och många tidigare års frågor som vi har debatterat har stupat på den befintliga polisorganisationen med 21 länspolismyndigheter. Det har handlat om styrning och ledning av verksamheten, specialsatsningar mot viss brottslighet, enhetlighet, brottsofferbemötande och samarbete med andra myndigheter. Med en nationell polismyndighet får vi en helt annan möjlighet att hantera de här frågorna. Samtidigt som vi hyllar den nationella polismyndigheten måste man också komma ihåg att de allra flesta utmaningar som svensk polis står inför inte löses automatiskt av att vi ändrar organisationen. Det kan vara en förutsättning för att vi ska kunna lösa uppgifterna, men jobbet måste också göras. I samband med det här beslutet har jag fått många frågor av ganska oroliga människor runt om vi vårt land som bor utanför de stora städerna. De undrar om inte en nationell polismyndighet kommer att innebära en centralisering av svensk polis. Mitt svar på den frågan är nej. När det gäller administrationen är det klart att en del uppgifter som i dag ligger i de 21 städerna som är huvudorter för de olika länspolismyndigheterna kommer att centraliseras. Men när det gäller den polisiära verksamheten, det operativa arbetet, ska polisen inte centraliseras. Tvärtom betonade vi i Polisorganisationskommittén mycket tydligt att grunden för svensk polis ska finnas i lokalsamhället. Det är oerhört viktigt. I den här debatten och även utanför kammaren diskuteras det hur stor andel av alla brott som klaras upp. Det är ingen tvekan om att det är viktigt att brott utreds. Den som begår ett brott ska känna en befogad rädsla för att åka fast. Men ännu viktigare är att brottet inte begås. Ett brott som förebyggs innebär ett brott mindre att utreda. Det finns begränsat med resurser, för polisen och för alla andra, och nu när debatten om utredningar går hög vill jag säga att vi ställer högre krav på polisen. En större andel av brotten ska kunna utredas med de resurser som polisen har. Men jag vill också betona att problemet med för få utredda brott inte ska lösas genom att ta fler poliser från yttre tjänst till utredningssidan. Vi ska ha kvar en lokalt förankrad, tillgänglig och närvarande polis. Poliser ska inte förflyttas från torget på helgkvällar till utredningsskrivbordet på vardagar. Varje brott som förebyggs och inte begås är ett brott mindre att utreda. Herr talman! När det gäller prioritering av olika slags brott är det många motioner som tar upp angelägna frågor, och i nästan samtliga fall är det precis de områden av prioriteringar som tas upp av regeringen i budgetpropositionen och som prioriteras i de regleringsbrev som de rättsliga myndigheterna får. Det handlar om särskilda satsningar på mängdbrott, våld i nära relationer, grov organiserad brottslighet och ungdomsbrottsligheten framför allt. För oss i Centerpartiet är det inte minst viktigt att satsa på unga som är på fel väg i livet och har påbörjat den kriminella banan. Då är det viktigt att tidigt och tydligt agera med kraft. Man ska också komma ihåg att den grova organiserade brottsligheten använder unga på fel väg i livet som rekryteringsbas för att bli större och begå ännu fler grova brott. Satsningar på att hjälpa unga att lämna kriminaliteten, till exempel de sociala insatsgrupperna, är en god investering för att på sikt minska den grova organiserade brottsligheten. Det är det som är en långsiktigt hållbar rättspolitik. Vad gäller mängdbrottsligheten, till exempel inbrott och skadegörelse, pågår försök med att centralisera och enhetliggöra utredningsarbetet. Vi har inte sett resultatet av detta ännu, för det är för tidigt, men jag har goda förhoppningar. När Ekobrottsmyndigheten förändrade sin organisation på det här sättet för ett tiotal år sedan fick det positiva effekter. När det gäller mäns våld mot kvinnor har regeringen tillsatt en nationell samordnare. Det är förra länspolismästaren Carin Götblad som har fått detta uppdrag. Det är ett jätteviktigt uppdrag att samordna arbetet men också att inom uppdraget överväga och föreslå förebyggande insatser som kan genomföras. Det fjärde prioriterade området som jag vill lyfta är arbetet mot den grova organiserade brottsligheten. Flera har varit inne på det här i dag. Den pågår en nationell mobilisering mot grov organiserad brottslighet. Det är viktigt att säga att det inte bara är de rättsliga myndigheterna som arbetar med detta, utan även andra myndigheter är med i mobiliseringen, till exempel Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och Försäkringskassan. Det har inneburit ett bredare och mer uthålligt angreppssätt mot den organiserade brottsligheten. Det vi har sett i Södertälje menar jag inte skulle ha kunnat ske om vi inte hade haft den nya organisationen, den särskilda GOB-satsningen, på plats. Men det finns ytterligare saker som kan bli betydligt bättre. När det gäller den grova organiserade brottsligheten ska man komma ihåg att den typen av så kallade livsstilskriminella, som lever för att begå brott och ser det som sin karriär i livet, bara är intresserade av en enda sak, och det är pengarna. Då måste vi också inrikta oss på pengarna. Det handlar om att förverka brottsutbytet, alltså att ta de pengar som de har tjänat brottsligt. På det sättet kan också de kriminellas status och makt i den världen minskas. Det är ett klassiskt, man skulle nästan kunna säga historiskt, sätt att angripa grov kriminalitet, men det fungerar fortfarande. Herr talman! Jag har redan dragit över min tid, men jag vill ge en kort kommentar till en reservation som jag tycker andas otrevligheter. Det är reservation 26 av Sverigedemokraterna som handlar om misstänktas och dömdas bakgrund. I den reservationen föreslår Sverigedemokraterna att brottsmisstänktas bakgrund ska kartläggas. Och det är inte bara den som är misstänkt - man behöver alltså inte ha befunnits skyldig, utan det räcker att man är misstänkt - som ska kartläggas. Nej, även föräldrarnas bakgrund ska kartläggas. Och Sverigedemokraterna nöjer sig inte med att bara kontrollera föräldrarna, utan man ska även kontrollera farföräldrars och morföräldrars bakgrund. Om en 67-årig man blir misstänkt för misshandel av sin fru ska det alltså börja utredas var far- eller morföräldrarna föddes för drygt hundra år sedan. Man måste fundera på: Var finns logiken i det här? Varför kommer Sverigedemokraterna på en sådan här tanke? Vad har det för betydelse om farfar är född i Honduras, farmor i Tunisien, morfar i Finland eller mormor i Iran? Vad är det man vill komma åt? Har människor som kommer från andra länder större benägenhet att begå brott? Sitter kriminaliteten i dna? Är det därför vi måste kontrollera deras bakgrund? Man undrar om det är så Sverigedemokraterna tänker. Jag kan inte förstå det. Det skulle vara bra att få en förklaring till det. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

anf.104 Morgan Johansson (S):

Herr talman! Nej, Johan Linander, Sverige är inget dåligt land. Sverige är ett bra land, och därför blir man ledsen när man ser hur den sociala utvecklingen ser ut. 400 000 arbetslösa år efter år, en djupare segregering, ökande socialbidrag - det är inga fria fantasier, Linander. Det är inte något som jag hittar på och tar rakt ur luften. Det räcker att gå utanför knuten så ser man det. Barnfattigdomen har ökat år efter år sedan ni tillträdde, Johan Linander. Skolresultaten har fallit år efter år sedan ni tillträdde. Socialbidragstagandet har ökat regelmässigt sedan ni tillträdde. Så ser det ut. När vi har en stor grupp ungdomar som går ut i massarbetslöshet och växer upp under svåra förhållanden och samtidigt har en organiserad kriminalitet som står beredd att ta hand om dessa ungdomar, då blir jag orolig. Det är inga fria fantasier. När jag hör Johan Linander resonera låter det som om han lever i något slags förnekelse. All kritik tolkas som att det är svartmålning. Så ser det ut, och det är inte bara vi som säger det. Rädda Barnen säger det. Alla som vet någonting om hur den sociala situationen ser ut säger det. I mitt inlägg beskrev jag utvecklingen. 200 000 fler brott anmäls nu jämfört med 2006. Samtidigt ser vi kraftigt ökande klyftor. Det fanns en gång ett Centerparti som förstod det, som förstod kopplingen mellan ökande klyftor, ökande sociala problem, å ena sidan och kriminalitet å andra sidan. Den fråga man ställer sig efter att ha hört Johan Linander är: Finns det Centerpartiet kvar?

anf.105 Johan Linander (C):

Herr talman! Morgan Johansson började med klassikern En gång i tiden fanns det ett parti som . Vi har hört det förut. Det partiet finns fortfarande, men nu är det modernt, ett parti för 2012. Det är ett parti som fortfarande tror och vet att det är viktigt att bekämpa sociala klyftor. Alla här vet att om man skapar motsättningar i samhället ökar kriminaliteten. Sociala och ekonomiska klyftor kan vara en sådan motsättning, och det finns fler. På Morgan Johansson låter det som om Centerpartiet och den övriga Alliansen skulle vilja ha större klyftor i samhället. Så är det inte alls. Det är inte så vi jobbar, vilket Morgan Johansson borde veta. Ungdomsarbetslösheten var inte heller när Socialdemokraterna styrde särskilt låg. Det kan inte ens en före detta minister som Morgan Johansson påstå. Vi vidtar åtgärder. En konsekvent åtgärd under alliansregeringens tid har varit att uppmuntra fler att anmäla de brott som begås. Det är jätteviktigt. Just nu pågår en kampanj, som ni kanske hört, som går ut på att fler som är utsatta för våld i nära relationer ska våga anmäla. Det är mycket viktigt. När man tittar på statistiken över anmälda brott - statistiken påverkas ju av anmälningsbenägenheten - måste man också titta på andra utredningar. Just Nationella trygghetsundersökningen är viktig, för där har man frågat människor om de är utsatta för brott. Vi kan se att antalet gått ned på sex år, från 2005 till 2011. Det är nästan 300 000 färre som svarat att de utsatts för brott. Det glömmer Morgan Johansson bort att berätta när han ska svartmåla Sverige.

anf.106 Morgan Johansson (S):

Herr talman! Den största skillnaden mellan Centern förr och nu är inte att de nu är mer moderna än förr. Den största skillnaden är att de nu är mycket mindre än förr. Det kanske hänger ihop med den politik de för. Johan Linander och Centerpartiet säger att det är viktigt att bekämpa och minska klyftorna. Det märks då inte ett dugg, tvärtom. Hur man än mäter - Gini-koefficient, andel barn som växer upp i fattiga familjer, långtidsarbetslöshet, socialbidragsberoende - visar indikatorerna samma sak, nämligen ett växande utanförskap och fler som nu har mycket svårare att komma in på arbetsmarknaden än tidigare. Fler har sociala problem nu än när Alliansen tillträdde. Det kvittar hur man mäter. Om ni nu är så angelägna om att minska klyftorna, Johan Linander, varför genomför ni då hela tiden ekonomiska förändringar som snarare ökar än minskar klyftorna? Det senaste ni hittade på var detta med läx-RUT. Vi har kunnat läsa i tidningarna att man inte ens ska få lov att ägna sig åt ideell läxhjälpsverksamhet för dem som inte har råd att betala företag, eftersom man då konkurrerar med kommersiella företag. Vi går mot ett annat samhälle. Vi går mot en situation där den generella välfärdspolitiken, den som byggde Sverige och den som vi tillsammans åtminstone tidigare varit stolta över, successivt undermineras. Det jag pekar på är att detta får effekter inte bara på socialpolitiken och på arbetsmarknaden, utan det får också effekter på kriminalpolitiken när allt fler unga människor riskerar att hamna i kriminalitet och elände. Det hade varit klädsamt och bra om Centerpartiet satt sig ned i ett par minuter och funderat över i vilket sammanhang och i vilken familj de befinner sig och lagt om politiken till en politik som stärker den generella välfärden i stället för att bara öka klyftorna i samhället.

anf.107 Johan Linander (C):

Herr talman! Jag tror faktiskt att centerpartisterna klarar av att utveckla Centerpartiet bättre än Socialdemokraterna. Jag tror inte att ni vill oss så väl, Morgan Johansson. Jag tror att ni vill oss ganska illa. Den största skillnaden mellan Socialdemokraterna förr och nu är att förr kunde man lita på Socialdemokraterna. Det var ett statsbärande parti som visste att man måste ta ansvar för de förslag man lade fram. I dag har det blivit tvärtom. Till och med Miljöpartiet är mer trovärdigt än Socialdemokraterna. Gini-koefficienten nämndes, och ja, vi kan plocka fram siffrorna. Jag hade en debatt med Thomas Bodström för ett antal år sedan när han satt i riksdagen och var ordförande i justitieutskottet. Klyftorna minskade efter 2006 när vi tog över. Vi kunde tydligt visa att skillnaden mellan de 10 procent rikaste och de 10 procent fattigaste minskade. Sedan kom en global kris när arbetslösheten ökade. Det är klart att Sverige i Socialdemokraternas värld bara finns i sitt eget skal och vi påverkas aldrig av vad som händer i andra länder. Det påminner lite om Nordkorea. Vi ska bara vara med oss själva. Sådan är inte verkligheten. Som ett exportberoende land är vi oerhört utsatta för vad som händer i vår omvärld. Arbetslösheten började öka och är fortfarande alldeles för hög. Det innebär att skillnaden mellan dem som har och inte har jobb ökar, vilket jag definitivt beklagar. När det gäller tidningsuppgifterna om läxhjälp vill jag säga att man naturligtvis kan ägna sig åt ideell läxhjälp hur mycket man vill. Du kan hjälpa både dina egna och andras barn, ge hur mycket ideell läxhjälp som helst. Hela frågan handlade om en kostnad på ungefär 4 miljoner kronor. Böterna för datalagringsdirektivet var nästan 80 miljoner, 20 gånger mer. Detta nämner jag för att vi ska få lite perspektiv på sakerna.

anf.108 Lena Olsson (V):

Herr talman! När jag önskade god jul var det även till vårt utskottskansli som sitter och lyssnar på debatten. Johan Linander säger att reservationerna, som inte är budgetpåverkande, är sådant som regeringen prioriterar. Allting prioriteras. Därför har jag en fråga till Johan om reservation 15 gällande miljöbrott. När man tittar i betänkandet kan man bara konstatera att det pågår något slags arbete med att effektivisera det här. Miljöutredarna ska finnas under en enhet. I dag finns de på två ställen. Detta förhindrar dem många gånger från att åka ut snabbt när det har begåtts ett miljöbrott, vilket är viktigt för att säkra bevisning och så vidare. Men det ser ut som att man är väldigt nöjd med att rikspolischefen och riksåklagaren har beslutat om någon strategi. Med tanke på den diskussion som förts under många år skulle jag vilja fråga när man ska börja lyfta fram miljöfrågorna. Jag tycker att alldeles för lite görs för miljön.

anf.109 Johan Linander (C):

Herr talman! Jag tackar Lena Olsson för en jättebra fråga. Det som tas upp i den här reservationen handlar om miljöbrottsutredare på åklagarsidan. Där skulle jag vilja påstå att man har gjort stora förändringar till det bättre och utvecklat hur man ska klara miljöbrotten. Jag håller med om att vi är alldeles för dåliga på att utreda miljöbrott. Men problemet ligger inte framför allt på åklagarsidan, utan problemet är att de poliser som åklagaren måste ha hjälp av för att kunna göra utredningsarbetet ofta tvingas prioritera andra saker och kanske inte har specialkunskaper för att utreda miljöbrott. Sedan skiljer det sig väldigt mycket från myndighet till myndighet. Vi har haft denna diskussion också i Skåne, där den här typen av brott hamnade på hög. Åklagarna var väldigt frustrerade över att polisen inte kunde tillföra de resurser som behövdes. Jag tror att detta är en av alla de frågor där förutsättningarna för hanteringen blir mycket bättre med en polisorganisation; den 1 januari 2015 får vi en nationell polismyndighet. I de tänkta polisregionerna - om det blir sex, sju eller åtta får vi se - kommer det att finnas helt andra förutsättningar för att ha specialenheter som kan hantera brottslighet man kanske inte alltid klarar i varje stad eller ort och som också blir mycket duktigare på att utreda denna typ av brottslighet. Då tror jag att polisen kan möta åklagarna på ett helt annat sätt och att vi kan få ökad effektivitet. Det behövs verkligen när det gäller miljöbrottsutredningarna.

anf.110 Lena Olsson (V):

Herr talman! Jag tackar för svaret och engagemanget. Vi föreslår i vår motion att de direkt ska underställas Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål inom Åklagarmyndigheten. Det som har framkommit när vi har forskat i detta är att man inte är entledigad den gången det smäller till och händer någonting inom det här området. Det kan vara att det schaktas bort jord där det är förorenat och att vatten som blivit förorenat rinner i väg. Det är väldigt angeläget att detta kommer på plats mycket fort. Jag skulle vilja fråga Johan Linander när en sådan enhetlig styrka kan vara på plats. Det kan vara specialister som är tillgängliga för resten av landet, men lite geografi får man ta in för att det inte ska bli för långa resor.

anf.111 Johan Linander (C):

Herr talman! Nu kommer vi in på detaljer. Det finns flera reservationer i det här betänkandet om hur man ska organisera sig. Jag måste säga rent generellt att jag inte tycker att vi i riksdagen ska besluta om vem som ska tillhöra vilken enhet eller var inom en myndighet någon ska placeras. I det här fallet gäller det hur åklagarna ska organisera sig. På samma sätt: Jag tycker att det behöver finnas häkten i hela landet. Men jag tycker inte att vi i Stockholm ska sitta och besluta om huruvida det ska finnas ett häkte just där eller där. Den tilltron till myndigheterna måste vi ha att vi ger dem möjlighet att utforma sin verksamhet. När det gäller specialkompetens tycker jag att Lena Olsson kommer in på ett väldigt intressant område: gränssnittet mellan specialkompetens och lokal närvaro. Det är väldigt svårt. Man kan inte ha de allra bästa specialisterna på varje ort. Det blir helt omöjligt. Ska man då ha dem på en ort, vilket oftast blir här i Stockholm, blir det långa restider. Man kan ha dem i Falun också, det är klart. Men det måste göras en avvägning mellan hur långt bort de kan få finnas och hur specialiserade de måste vara. Återigen: Med den nya polisorganisationen och de nya regionerna tror jag att vi får helt andra förutsättningar för att klara ut detta. Vi vet inte ännu hur regionerna kommer att se ut och hur många de blir, men det kommer ändå att skapas helt andra förutsättningar för att klara av specialistkompetensen och ändå finnas hyfsat nära. Jag tror inte på att sätta en jätteenhet i Stockholm under Rikskriminalpolisen. Det tror jag inte fungerar. Då är det bättre att ha det under de regionala enheterna. Men exakt hur detaljerna kommer att utformas får vi se längre fram, och allt ska inte vara politiska beslut från Stockholm. Det är viktigt att säga. God jul och gott nytt år, även till talmannen!

anf.112 Caroline Szyber (KD):

Herr talman! Till att börja med vill jag säga att jag är glad att det var ett enigt utskott som uttalade sig för att förbättra stödet till och bemötandet av brottsoffer, för det behövs ett tydligt fokus. Brottsoffrens röster försvinner oftast i bruset. När budgetar skrivs talas det ofta om skattefrågor. Men det är inte bara detta som satsningarna handlar om. Det handlar också om ökad trygghet i samhället, och det är det dagens debatt till stor del har handlat om. Vad är det som ger rubriker? Självklart är det ofta det spektakulära, det som kittlar och skapar utrop av typen: "Tänk så hemskt! Hur kan man göra så? Vem var det som begick brottet?" Vi blir bestörta, omskakade, arga och oroliga och vill veta mer. Men bakom dessa rubriker finns det brottsoffer. Hur går det för dem? Vem sträcker ut en hjälpande hand? Vem lånar ett lyssnande öra? Vem guidar dem genom kris, skräck och inte minst det samhällsmaskineri som ska hanteras? En av de värsta kränkningar en person kan råka ut för är att bli utsatt för ett brott. Är det dessutom oprovocerat och våldsamt kan det ta mycket tid att bearbeta, om det någonsin går. Samhället - och där räknar jag in oss alla både som enskilda och i form av ideella organisationer, stat, kommun och myndigheter - har därför ett stort ansvar för hur brottsoffer bemöts och hanteras. Det gäller i särskilt stor utsträckning när det handlar om barn. Tyvärr får varken barn eller vuxna brottsoffer alltid det stöd och skydd de borde kunna förvänta sig. Varje gång en medborgare drabbas av ett brott har samhället misslyckats. Därför tycker vi också att det är viktigt att samhället ska ställa sig på brottsoffrets sida. Övergrepp och kränkningar ska aldrig tolereras. För den som har blivit utsatt för ett brott är det oerhört viktigt att hela rättskedjan fungerar. Att bli sedd och förstådd, få bästa möjliga stöd och få se ett allvarligt menat försök från myndigheternas sida att utreda brottet är alla lika viktiga delar. Ofta läggs fokus på gärningsmannens situation, och brottsoffret hamnar i skymundan. När polisen nu ska omorganiseras är det bra att man gör ett omtag av arbetssätt och att organisationen ser över frågor som rör bemötandet av brottsoffer, för det kan förbättras. Det är viktigt att det finns ett gott omhändertagande av offer som utsatts för brott och att de känner att de får stöd. Det finns i dag flera våldsoffer och brottsoffer som inte anmäler de brott de utsatts för. Hur stort mörkertalet är i dag vet vi inte, men det är viktigt att ett brottsoffer aldrig känner sig negligerat. Kristdemokraterna och alliansregeringen ser mycket allvarligt på att brottsoffer inte känner att de kan göra en anmälan då de inte får stöd av samhället. Vi kommer inte att tveka att vidta ytterligare åtgärder för att värna rättssamhället, men det är viktigt att vidta rätt åtgärder för att lösa problemet. Jag besökte för en tid sedan en kvinnojour. En som arbetade där berättade att en kvinna hade kommit dit men inte vågat anmäla ett brott. Efter att ha fått stöd kände hon sig stärkt och ringde till polisen. Polisen sade då: Kan du återkomma till oss i eftermiddag? Det är inte riktigt det bemötandet man vill ha när man väl känner att man är stärkt och vill ringa till polisen. Polisen har en skyldighet att motta en anmälan och inte be någon att återkomma. Tyvärr tror jag att detta är ett ganska talande exempel. Alla delar i rättskedjan och välfärdssamhället måste fungera för att en brottsutsatt ska våga anmäla brott. Det är dags att se till att talet om stöd till brottsoffer blir mer än bara ord. Med detta sagt behövs det också konkreta förändringar som förbättrar situationen för dem som utsatts för ett brott. Det pågår ett omfattande arbete. Jag tycker det är dags att prioritera brottsoffrens behov. Det alliansregeringen har gjort är att satsa på socialtjänsten. Av Åklagarmyndighetens regleringsbrev för 2012 framgår att myndigheten ska redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att vidareutveckla åklagarnas kompetens i frågor som rör kontakt med brottsoffer. I Rikspolisstyrelsens regleringsbrev för 2011 anges att Rikspolisstyrelsen ska redovisa vilka åtgärder som har vidtagits inom polisen för att vidareutveckla och följa upp brottsofferarbetet dels inom polisorganisationen, dels i samverkan med andra myndigheter och organisationer. Av regleringsbrevet för 2012 framgår att Rikspolisstyrelsen ska följa upp och redovisa resultat av de åtgärder som vidtagits under 2012 och 2013 gällande bemötande av brottsoffer. Enligt regleringsbrevet för Socialstyrelsen ska myndigheten vägleda socialtjänsten i arbetet med brottsoffer som är i behov så att de får det stöd och den hjälp som finns. Myndigheten ska ta fram kunskapsstöd för tillämpningen av socialtjänstlagen vid bedömningar av insatsbehov för den som utsatts för brott och dennes närstående. Herr talman! Brottsoffer ska behandlas med respekt och medkänsla och samtidigt känna sig skyddade av rättordningen. Återigen: Tillkännagivandet av utskottet fick en del uppmärksamhet, vilket var bra. Hela rättsväsendet behöver bli bättre i sitt bemötande av brottsoffer. Kvinnojourer, brottsofferjourer och andra ideella organisationer och föreningars arbete måste uppvärderas och stödjas mer. I ett rättssamhälle får vi aldrig glömma att brottsoffer måste få ett bra och stödjande bemötande. Kristdemokraterna betonar gärna vikten av det brottsförebyggande arbetet för att få ned brottskurvorna. Med ett gediget brottsförebyggande arbete på alla plan kommer vi i framtiden att få färre brottsoffer. Det är många olika delar som är brottsförebyggande. Det är alltifrån föräldrars roll till skolan. Om kriminalpolitiken ska stå på stadiga ben av förebyggande insatser behövs samverkan mellan familj, det civila samhället, skola, socialtjänst och polis. Det spelar en stor roll för att förhindra att unga beträder brottets väg. Också Kriminalvården har en viktig uppgift i det brottsförebyggande arbetet. Kriminalvårdens möjligheter att rehabilitera den intagne har blivit bättre, men ännu mer kan göras. Allt fokus ska inriktas på att den dömde inte ska återfalla i brott. Vi har alla ett ansvar att utforma ett samhälle som är brottsförebyggande i sig. För mig som kristdemokrat innebär det ett samhälle där vi tar ansvar för varandra. Där ser vi inte bara till våra egna barn utan också till skolkompisen och grannbarnet. För en tid ringde en gymnasiekompis till mig. Hon hade läst en rapport som berörde henne så mycket att hon frågade mig hur hon skulle göra för att kunna bli kontakt- eller stödperson. Den rapport hon hade läst var om en forskare som hade intervjuat ett antal kriminella pojkar. Samtliga hade trassliga uppväxtförhållanden. De flesta hade fortsatt sin kriminella karriär, men några hade lyckats sluta. Den gemensamma nämnaren för dem var att de kunde uppge en vuxen i deras närhet som de som de känt tilltro till under uppväxten. Det kunde vara en släkting, en lärare, en idrottsledare, en granne eller någon annan. De som fortfarande levde ett kriminellt liv kunde inte nämna en enda person under sin uppväxt som de hade känt tillit till. Lagstiftning och myndigheters insatser är viktigt, men det är också vårt personliga ansvar för barn som far illa. Många av dem är framtidens våldsverkare. Kristdemokraterna vill ha en kriminalvård för alla. Med det menar vi att Kriminalvården ska rikta in sin verksamhet på att hjälpa alla som kommer dit. Behandlingar måste utformas individuellt så att även människor med svåra problem kan ta till sig vården. Med en kriminalvård för alla menar vi dessutom att hela samhället har nytta av en väl fungerande kriminalvård. Om Kriminalvården lyckas med att hjälpa intagna till ett bättre liv bidrar det till att minska brottsligheten i framtiden. Antalet brottsoffer krymper, och Sverige blir lite tryggare. Vi måste ta alla delar i rättskedjan på största allvar. Det handlar om att förebygga, vårda, återanpassa, återupprätta och på ett värdigt och respektfullt sätt bemöta brottsoffer i en svår situation. I ett rättssamhälle får vi aldrig glömma brottsoffren. De måste få ett bra och stödjande bemötande. Det är dags att bättre prioritera brottsoffrens behov. Avslutningsvis vill jag säga följande. En person på Twitter sade: Efter att ha hört Morgan Johanssons beskrivning väljer jag att bli inbrottstjuv. Jag tror att vi alla politiker vare sig vi är i opposition eller i majoritet måste tänka på att det är viktigt att vi ger unga en bra framtidstro. Ibland när vi mörkmålar Sverige och världen får vi människor att känna lite mindre framtidshopp. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och avslag på reservationerna. Jag önskar avslutningsvis alla God Jul och Gott nytt år! (Applåder)

anf.113 Morgan Johansson (S):

Herr talman! Man får hoppas att twittraren inte menade allvar. Men problembilden kvarstår, nämligen att vi har en uppklarningsandel för villainbrotten på 4-5 procent. Det har inte ökat alls trots kraftigt ökade resurser till rättsväsendet. Det är vad jag pekade på. Det är bra att Caroline Szyber talade så mycket om brottsoffer. Det var också bra att de borgerliga anslöt sig till det socialdemokratiska yrkandet om brottsoffer. Vi säger till regeringen: Nu måste regeringen återkomma till riksdagen med konkreta åtgärder för att stärka brottsoffrens situation och som stärker kvinnojourerna och brottsofferjourerna. Vi vet att detta initiativ från tagits väldigt väl emot från många håll. Jag vill ställa en fråga till Caroline Szyber, eftersom hon känner så starkt för brottsofferfrågorna. Hur ser hon på att antalet anmälda brott har ökat så mycket de här åren? På sex år är det 200 000 fler anmälda brott. Det är 12 000 fler misshandelsfall anmälda. Det är 1 000 fler rån anmälda. När det gäller lägenhetsinbrott och villainbrott är det 7 000 fler. Det är en uppgång med 46 procent. Hur ser hon på att vi nu är uppe i mycket höga nivåer, över 1,4 miljoner brott sammanlagt? Det är nästan mer än vad vi någonsin tidigare har haft. Räddningsplankan för de borgerliga i den här debatten har varit: Människor känner sig ändå tryggare när man frågar dem om utsatthet. Man hänvisar till NTU, Nationella trygghetsundersökningen. Tittar man i den undersökningen ser man att bilden inte alls är så enkel. Man frågar människor: Har ni varit utsatt för allvarlig misshandel? Det har ökat. När man frågar om bedrägerier har det också ökat. När det gäller misshandel ligger siffrorna ungefär stilla, och när det gäller sexualbrott är det samma sak. Bilden av att människor nu känner sig tryggare än vad de gjorde 2006 är sannerligen inte som de borgerliga vill utmåla den.

anf.114 Caroline Szyber (KD):

Herr talman! Som svar på de frågor som Morgan Johansson ställer till mig vill jag börja med att säga att jag tycker att det är positivt att fler känner sig trygga. För mig är det viktigt. Jag hoppas att det kanske är därför som fler har valt att anmäla. Det är kanske därför anmälningarna har gått upp. Som jag sade i mitt anförande är detta svårt, och det är ett väldigt stort mörkertal. Det är väldigt många som fortfarande väljer att inte anmäla. Det är dem jag vill fokusera på. Det är väldigt viktigt att de som anmäler brott också får upprättelse genom att de känner att det sker en bra utredning och att de tas på allvar. Jag kan ta två exempel på brott där det har blivit en ökad effekt, med tanke på all den svartmålning som har gjorts. Det gäller spanings- och ingripandebrott, det vill säga trafik- och narkotikabrott. Där har en lagstiftning och en polissatsning gett resultat. Det tas också upp i den rapport som Brottsförebyggande rådet har gjort. Det visar sig att satsningar och lagstiftning, om det görs på rätt sätt, lönar sig. Jag vill gå tillbaka till detta. Det är väldigt farligt när politiker målar för mörkt. Den är en allvarlig situation när människor väljer att inte anmäla. Jag tog exemplet med en kvinna som har sökt sig till en kvinnojour för att hon känner sig otroligt otrygg. Hon känner till slut att hon har tillräckligt stöd, har samlat sitt mod och vill anmäla ett brott. Hon ringer upp till en polis som säger: Kan du återkomma på eftermiddagen? Så får det inte gå till. Polisen har en skyldighet att ta emot anmälningar om dessa brott. Det är sådana berättelser som gör det mycket svårt och som jag tar fasta på. Återigen: Det är väldigt viktigt att ett brottsoffer känner stöd genom hela kedjan. Det börjar ofta med att man vågar anmäla.

anf.115 Morgan Johansson (S):

Herr talman! Så är det när det gäller en del mycket allvarliga brott som de allvarliga sexualbrotten och våldtäkterna. Där är anmälningsbenägenheten väldigt låg. Det är bara 20-25 procent som anmäls. Det är ett mycket stort problem. Det är ett ännu större problem att av dem som anmäls är det en låg andel som klaras upp. Lägg märke till hur jag valde siffrorna. Jag valde inte de brott som har högst koppling till anmälningsbenägenheten. Jag valde inte heller de typiska spaningsbrotten där man vet att bara man letar efter mer hittar man mer, som narkotikabrott och trafikbrott till exempel. Jag valde rån. Den som blir rånad anmäler det oftast. Rån har en ganska hög anmälningsbenägenhet. Inbrott i lägenheter och villor har också en ganska hög anmälningsbenägenhet; det har med försäkringar att göra. Stöldbrotten ökar för första gången på tio år. De har annars haft en nedåtgående tendens eftersom det har blivit allt svårare att bryta sig in i bilar etcetera. Ändå ökar stöldbrotten för första gången på tio år. Jag begär inte Caroline Szyber helt ska skriva under på min bild av hur utvecklingen har blivit. Jag förstår att Caroline Szyber vill försvara regeringen. Men det går väl ändå att säga något om huruvida brottsutvecklingen går åt rätt eller fel håll. Vad tror Caroline Szyber när vi har 200 000 fler anmälda brott? Jag har också en fråga som gäller kopplingen mellan förebyggande av brott och klyftorna i samhället. Under samma period har vi alltså växande klyftor mellan fattiga och rika, ökande arbetslöshet, ökande segregering och ökande barnfattigdom. Kan Kristdemokraterna säga något om vad man tror om kopplingen mellan ökade klyftor, kriminalitet och organiserad brottslighet?

anf.116 Caroline Szyber (KD):

Herr talman! Det är farligt att svartmåla. Allt är inte svart. Det har hänt mycket under de här sex åren som inte bara är dåligt. Det kommer att visa sig under de närmaste åren när vi har tagit del av Påföljdsutredningen. Många av de brott som du pratar om är mängdbrott. Jag tror inte att allt ligger enbart i skärpta straff. Jag tror inte att allt enbart ligger i att polisen ändrar sina arbetsmetoder. Jag tror, som jag tog upp i mitt anförande, att mycket handlar om hur vi ser på andra människor. Klyftor kan till viss del spela in, men det viktiga är att vi ger folk framtidstro. Vare sig den där personen på Twitter raljerade eller inte tycker jag att Morgan Johansson ska ta allvarligt på att hans svartmålning får folk att känna att det är kört. Det var den synen jag mötte på Fryshuset i Malmö. Där sade man: Just nu är det i Malmö kommun och stad, där sossarna har styrt under lång tid, svårare att få ett jobb än att gå in i ett kriminellt gäng. Det är det de unga gör; de går in i ett kriminellt gäng. Kommunerna har ett ansvar, landstingen har ett ansvar, staten har ett ansvar - vi har alla ett ansvar. Svartmåla inte, utan försök ge människor lite mer framtidstro än vad din svartmålning ger.

anf.117 Agneta Börjesson (MP):

Herr talman! Debatten om justitieutskottets budgetbetänkande utgiftsområde 4 går mot sitt slut. Mycket klokt har sagts. Jag instämmer helt i Maria Ferms tidigare inlägg, och jag står bakom Miljöpartiets samtliga reservationer. Jag yrkar bifall till reservation nr 23 som jag ska tala om senare. Jag ska också tala om återfall i brott. Först vill jag säga något om polisutbildningen och vår reservation nr 14. Johan Pehrson har gått härifrån, men det finns ju andra företrädare för allianspartierna som kanske kan försvara en del inlägg som jag tyckte var lite svåra att förstå. Vi i S, V och MP blev anklagade för svartmålning även på det här området. Johan Pehrson tyckte att svensk polis borde lyssna på den här debatten. Vi har lyssnat på polisen och på ett helt enigt polisfack. Självklart måste polisen följa med i samhällsutvecklingen. Andra grupper i samhället som tidigare gjorde ett jättebra jobb och hade en lägre utbildning har fått ökade krav på sig och en högskoleutbildning med möjlighet till forskning och professurer. De poliser som vi utbildar i morgon och om tre fyra år ska ju fungera de kommande 40-50 åren. Det är självklart att det behövs en högskoleutbildning. Jag tycker inte att det är någon svartmålning. Jag ska säga något om reservation 23. Sedan den reservationen skrevs har frågan om ett permanent häkte i Östersund lösts; man har fått det nu, och det är bra. Kriminalvården har tagit ett första steg för en lösning i Halland. Det är också bra. Den lösningen är tillfällig. Man köper loss tio celler under ett år med en förlängningsklausul på sex månader åt gången, om avtalet inte sägs upp. Parallellt stänger Kriminalvården 35 platser i Malmö från den 1 mars. Det kommer att medföra en viss brist på häktesplatser i södra Sverige. Det är bra att Halland får ett tillfälligt häkte, men signalerna från Kriminalvården är att det kommer att vara en högst tillfällig lösning. Man bedömer att det är ett ständigt behov av 25 häktesplatser i Halland. Jag vill därför yrka bifall till den gemensamma S-, V- och MP-reservationen om att det behövs en permanent lösning med ett häkte i Halland. Flera av representanterna för allianspartierna har sagt att det är upp till Kriminalvården. Man kan tycka att det skulle vara det, men när det går ut över annan verksamhet än Kriminalvårdens egen kan man inte säga att det är upp till Kriminalvården. Om man inte behövde samordna sig över huvud taget hade det fungerat, men vi tycker ju att man behöver samordna. Vi ser att de enormt långa transporterna går ut över polisens och hela rättssystemets verksamhet. Jag vill använda de sista minuterna i debatten till att kommentera en del av texterna som handlar om att minska återfall i brott. En stor del av brottsligheten begås av ett fåtal individer som återfaller i brott många gånger. Av de 13 000 personer som 2011 dömdes till att sitta på anstalt i Sverige hade 24 procent återfallit mer än åtta gånger. Vi vet från Kriminalvårdens statistik att av dem som sitter på anstalt eller har frivård har minst 70 procent missbrukarproblem. Nästan lika många har personlighetsstörningar. Omkring 50 procent lider av psykisk ohälsa av något slag. Väldigt många har adhd. Runt 50 procent har läs- och skrivsvårigheter. Omkring 30 procent har ett spelberoende. Många är själva brottsoffer. Som flera har tagit upp här har många trassel med boende och jobb, och man har dålig utbildning och familjeproblem. Det krävs ett omfattande samarbete om man ska lyckas ge en rehabilitering värd namnet. En fungerande utslussning behöver ett stort och brett samarbete med många parter. Det går inte om det bara är Kriminalvården som har samarbetsfunktioner i sina uppdrag. Det uppdraget måste också ligga på Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, sjukvården och socialtjänsten. Den bristande samordningen stod högst i Riksrevisionens granskning av Kriminalvården för ett antal år sedan. Här har inte mycket hänt. Vi ser nu att insatserna för utslussning minskas. Det kritiserar vi från utskottet. Jag tycker att det är bra att vi kritiserar det; det gör också regeringen. Det vore bra om regeringen kunde återkomma i det regleringsbrev som ska antas i dagarna med att dessa myndigheter ska ha i uppdrag att samarbeta. Det är stora pengar att spara på både brottsförebyggande och återfallsförebyggande arbete. Här hoppas jag verkligen på att någonting bättre sker, så att vi får en bättre användning av de resurser som finns. Eftersom jag är sist ut i den här debatten passar även jag på att önska er alla - talmannen och övriga som lyssnar - en god jul. I detta anförande instämde Maria Ferm (MP).