Hemvärnet

anf.14 Stefan Caplan (M):

Herr talman! Från samhällets räddningstjänst till hemvärnet är steget inte långt att gå. Jag börjar med följande berättelse. Torsdagen den 15 mars förra året rapporterades ett norskt Hercules C130-flygplan saknat efter att ha varit på väg in mot Kiruna flygplats för att hämta soldater deltagandes i den militära övningen Cold Response. Vid 17-tiden fick kompanichefen i 101:a insatskompaniet ur Lapplandsjägarbataljonen larm om att en insats behövdes. Omgående drogs larmkedjan i gång. Drygt en timme senare lastades det som kunde tänkas behövas för en sök- och räddningsinsats i form av förnödenheter, snöspadar, troppkök, Rakel med mera. Vid 19.30-tiden larvade sju fulltankande bandvagnar med reservdunkar drivmedel de sju milen norrut mot Nikkaluokta, som var samlingsplatsen för de norska och svenska förbanden, räddningstjänsten och ambulanser. Ett par timmar senare agerade hemvärnet på plats i sökandet efter Herculesplanet. Mindre än sex timmar efter det att larmet gick var de första enheterna ute och sökte. Herr talman! Detta var ett av de mest kända exemplen under föregående år där hemvärnet gjorde en betydelsefull insats. Men många insatser sker årligen som inte får lika stor massmedial uppmärksamhet. I Försvarsmaktens återrapportering för 2012 kan vi läsa att hemvärnsförbandens stöd till samhället uppgick till ca 46 000 timmar. Notera antalet timmar! Detta visar på det stora stöd som hemvärnet är i krisberedskapen. Hemvärnet verkar här och nu. Men vi får inte glömma bort att hemvärnets främsta uppgift är att bevaka och skydda skyddsobjekt och skyddsområden. Hemvärnet ska därtill i övrigt stödja de operativa insatsförbanden och delta i annan verksamhet som Försvarsmakten medverkar i. Detta är den prioriterade uppgiften för hemvärnets nationella skyddsstyrkor. På mina resor ute i landet, när jag besöker hemvärnet, möts jag av soldater med ett stort engagemang och en stor lojalitet. Allt är inte bara ros, men det mesta går åt rätt håll. Till detta räknas en föryngring av soldaterna, att fler kvinnor ansluter till hemvärnet och att materielen förbättras, även om det ibland tar tid att få ny utrustning även när denna redan är beställd. I samtalen med soldaterna är det tydligt att det är utbildning och övningar i strid som är det viktiga i uppgiften. Men de är tydliga med att under de tjänstgöringsdagar som de har under ett år ges inte utrymme för att enbart utbilda sig i hemvärnets sidouppgift, att stödja samhället vid kriser. En soldat uttryckte det på följande sätt: "Det absolut svåraste du kan göra som soldat är att strida. Därför ska de dagar man tjänstgör ägnas åt detta. Att bistå samhället är en annan typ av uppgift som vi snabbt kan utföra utan att lägga ner utbildningstid på detta." Däremot är de gemensamma övningarna mellan Försvarsmakten och det civila samhället något man uppskattar. Herr talman! Nu några ord om hemvärnets insatsberedskap. I denna del av betänkandet har vi i Alliansen en uppfattning som delvis skiljer sig från oppositionens. Genom riksdagens inriktningsbeslut i propositionen 2008/2009:140 beslutades att hemvärnsförbandens användbarhet, tillgänglighet och flexibilitet ska öka jämfört med tidigare. Personalen i de nationella skyddsstyrkorna har därför tjänstgöringsskyldighet även utan att beslut om hemvärnsberedskap eller hemvärnslarm råder. Det är viktigt att påpeka att deltagandet i hemvärnet är ett frivilligt åtagande för den enskilde. Hemvärnssoldaten har inte något anställningsförhållande till Försvarsmakten. Om beredskapsgraden ökas kan en skyldighet att tjänstgöra vid allvarliga händelser få konsekvenser för den enskilde när det gäller relationen med civila arbetsgivare. I dag omfattar ett hemvärnsavtal 4-13 dagar per år beroende på befattning. Tilläggas ska också, nu när jag har tillfälle, att många befattningar inom hemvärnet rekryteras via flera frivilligorganisationer vilka har avtal med Försvarsmakten. För att undanröja eventuella oklarheter och förtydliga hemvärnets stärkta roll anser vi att det finns ett behov av att se över till exempel föreskrifter, förordningar och reglementen enligt det arbete som redan pågår. Herr talman! Slutligen vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna 1, 2 och 4.

anf.15 Allan Widman (FP):

Herr talman! Jag tänkte i likhet med Stefan Caplan i första hand uppehålla mig kring det som i betänkandet benämns "Hemvärnets insatsberedskap". Jag har under beredningen av detta ärende i utskottet upprepade gånger ställt frågan om det är de olika oppositionspartiernas mening att det frivilliga och frivilligt arbetande hemvärnet ska ha en längre gående skyldighet att stödja samhället i den civila krishanteringen än vad det anställda, kontrakterade insatsförsvaret har. Jag har inte fått något riktigt klart svar på den frågan. Jag vill gärna understryka den oro som jag allmänt känner för att vi från den politiska nivån ska gå in och skruva i system som har visat sig fungera under väldigt lång tid. Nu skrattar en del i bänkarna, och det kanske finns anledning att göra det. Det finns nämligen rätt många exempel på att det inte alltid blir till det bättre när vi har varit framme. Jag har i samtal med rikshemvärnschefen fått konstaterat att hemvärnet, såvitt han känner till, inte till dags dato någonsin har nekat till att delta med resurser vid civil krishantering. Det antyder att vi har ett tämligen väl fungerande system. I betänkandet gör man en redovisning av det som är gällande regler i dag, och de kokar ned till att när det är fråga om räddningstjänst har inte bara hemvärnet, Försvarsmakten, utan envar medborgare som befinner sig i arbetsför ålder en skyldighet att ställa sig till förfogande om detta krävs i en insats. Man redogör också i betänkandet för det faktum att Försvarsmakten har möjlighet att stödja det civila samhället när till exempel en statlig myndighet så önskar. I detta att Försvarsmakten har denna möjlighet, eller option, ligger också att hemvärnet som en del av Försvarsmakten har samma möjlighet. Då närmar man sig det som egentligen är själva kärnan i detta betänkande. Ska man avkräva hemvärnssoldaterna tjänstgöringsskyldighet i civil krishantering, utöver detta som jag nu har redogjort för? Man kan då konstatera att det redan i dag finns interna bestämmelser i Försvarsmakten som gäller för hemvärnets personal, och jag förhåller mig nu till Försvarsmaktens författningssamling 2010:2, som det refereras till i betänkandet. I 15 § framgår det att under grundberedskap, det vill säga normaltillstånd, är hemvärnssoldater efter särskilt åtagande och efter utbildning skyldiga att tjänstgöra i hemvärnet för dels bevakning av skyddsobjekt, dels bevakning i enlighet med förordningen om Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium. Men sedan, herr talman, kommer det att de också är skyldiga att medverka vid räddningstjänst enligt lagen om skydd mot olyckor och vid verksamhet i samband med att Försvarsmakten lämnar stöd till en annan myndighet eller enskild enligt föreskrift i lag. Det synes då som om det krav på utredning som framförs av majoriteten i utskottet slår in lite öppna dörrar. Här finns uppenbarligen en möjlighet också för hemvärnet, för Försvarsmakten, att binda enskilda hemvärnssoldater till tjänstgöring enligt alla dessa punkter. Herr talman! Jag hade hoppats att majoriteten i utskottet skulle kunna ha nöjt sig med de möjligheter som uppenbarligen finns, och detta med insikten om den gamla goda devisen: "If it ain't broke, don't fix it."

anf.16 Staffan Danielsson (C):

Herr talman! Försvarets huvuduppgift är förmågan till väpnad strid. Samtidigt kan försvarets resurser i mån av tillgång även användas vid kriser och katastrofer av civil art. I hög grad gäller detta för hemvärnet, som ju ingår i Försvarsmakten med viktiga skyddsuppgifter och som genom sin professionalitet och organisation regelmässigt gör mycket förtjänstfulla insatser vid större och mindre nödsituationer av olika slag. Hemvärnet utgör också en stor tillgång genom att vara den snabbast gripbara förmågan inom Försvarsmakten. Den bygger på engagemang och frivillighet, vilket är av stort värde och bör främjas och utvecklas. Behovet av ett hemvärn i hela landet, byggt på just engagemang och frivillighet, har blivit allt viktigare i takt med det övriga försvarets omställning till färre soldater med alltmer avancerad materiel. Centerpartiet står bakom nuvarande inriktningsbeslut för försvaret där hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna ska uppgå till ca 22 000 soldater, varav en del är de vassa nationella skyddsstyrkorna. Vi gläds över den satsning på hemvärnet som detta innebär och de insatser som de medborgare som engagerar sig i hemvärnet på frivillig grund dagligen utför i vårt land, vad gäller både militära och civila uppgifter. Jag vill också uttrycka tillfredsställelse över den breda politiska uppslutning bakom hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna som finns i riksdagen, och som framgår väl av utskottets betänkande. Det är en styrka för Sverige och för Försvarsmakten och även för de civila insatser som behövs. Vänsterpartiet har väckt ambitiösa motioner om hemvärnsutbildning, civila hjälpinsatser och hemvärnets finansiering. Utskottet anser att de är tillgodosedda eller kanske går lite långt. Jag yrkar bifall till utskottets förslag under punkterna 1, 2 och 4 och avslag på Vänsterpartiets reservationer. Vad gäller hemvärnets insatsberedskap pågår det ett arbete på Försvarsdepartementet och hos hemvärnet med att kontinuerligt förstärka hemvärnets roll vad gäller stöd till samhället vid civila kriser och nödsituationer. Detta är mycket bra. En utskottsmajoritet där Alliansen inte ingår vill i sin motivering utreda en utvidgad tjänstgöringsskyldighet för hemvärnet. Vi menar i stället, som Stefan Caplan och Allan Widman förtjänstfullt har utvecklat, att det redan pågår ett arbete och att man för att förtydliga hemvärnets stärkta roll ska se över förordningar och reglementen. Med detta, herr talman, är mitt inlägg fullbordat.

anf.17 Torbjörn Björlund (V):

Herr talman! Jag tycker att det är skönt att höra Staffan Danielssons goda självförtroende. Att på tre minuter sammanfatta allting är otroligt bra. Herr talman! Hemvärnet kan vara den del av vårt framtida försvar som kanske kommer att vara allra viktigast. Med den förändring som har gjorts av försvaret till ett insatsförsvar kan det vara så att hemvärnet i framtiden kommer att vara den del som faktiskt är viktigast. Det finns många aspekter att belysa. Vi i Vänsterpartiet lägger stor vikt vid hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna när det gäller vår försvarspolitik i stort. Jag tänker ta upp några viktiga saker som vi tycker borde få mer utrymme i försvarspolitiken när det gäller hemvärnet. Jag ska börja med att yrka bifall till reservation 4. Jag står naturligtvis bakom alla Vänsterpartiets reservationer, men jag yrkar bifall bara till en för att spara tid när vi röstar. Herr talman! Vi har i dag stora problem när det gäller rekrytering av personal till Försvarsmakten i stort. Det gäller till viss del också hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna. I den situation vi i dag står inför måste därför alla krafter sättas in för att åtgärda problemen och minimera risken för vår försvarsförmåga i landet. När det gäller hemvärnet så finns det fortfarande ett bra stöd hos medborgarna för den verksamhet som pågår, något som vi kan utnyttja. I de försök som har gjorts när det gäller utbildning har det uppnåtts bra resultat, och då menar jag direktutbildningen till hemvärnet. De GMU som genomfördes 2011 med inriktning på hemvärnet har varit lyckade, och i stort sett samtliga som genomgått utbildningen har sedan skrivit på kontrakt och har valt att tjänstgöra i hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna. Under 2012 har det inte varit riktigt lika lätt. Det är något vi borde ta till oss och som gör att vi borde tänka efter lite grann. Jag menar att regeringen bör se till att antalet utbildningsplatser till direkt hemvärnsutbildning ökar för att säkerställa att det faktiskt blir en bra situation för hemvärnet och att det blir en tydlig satsning på det här. Jag tror att det krävs och att det är bra. Fördelen med dessa utbildningar har också visat sig i jämnare könsfördelning och att vi faktiskt har en bättre närvaro av hemvärnet på väldigt många platser över hela landet, vilket naturligtvis är oerhört viktigt för att förankra försvarets verksamhet i den svenska befolkningen. Herr talman! Hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna finns som sagt över hela landet. De har oftast bra utrustning för ledning av insatser, likaså sambandsmöjligheter, sjukvårdsresurser och transportmöjligheter. Allt detta används i dag ofta i civila insatser för att bistå vid kriser och katastrofer. I grunden finns naturligtvis alltid den rent militära uppgiften för hemvärnet, men vi ser i dag inget direkt hot mot landet som motiverar ett ökat övande inför den uppgiften. Däremot, menar jag, finns andra hot, inte minst orsakade av klimathotet, som kan vara mer angelägna att klara av. Det är troligt att dessa hot ökar och att behovet av civila insatser av hemvärnet som en konsekvens av detta ökar. Jag menar därför att detta också borde ges uttryck i att hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna får i uppgift att öva mer på dessa scenarier, utan att det behöver inkräkta på de rent grundläggande uppgifterna. Det handlar om resurser, tid och inriktning på det vi vill göra. Hemvärnet är ju en resurs som kan användas i fler samhällssektorer, och det borde naturligtvis också ge avtryck i hur man övar. Herr talman! Hemvärnets uppgifter är många. Främst ska de skydda objekt och stödja de insatsförband som i dag finns i försvaret. Men en allt viktigare uppgift, menar jag, är att stödja civilsamhället. Det finns stöd för det även i de förordningar som finns i dag. Men det kan finnas situationer där regler och förordningar har brister. Hur det ser ut i dag och vad som kan komma att hända framöver behöver vi alltså se över. Därför tycker jag att man ska se över de regelverk som finns för att se till att det inte finns frågetecken inför hur man kan använda hemvärnet vid civila krissituationer. Det finns ju faktiskt frågetecken i dag, vilket har framhållits här. Även om Allan Widman menar att det finns all täckning för det här tycker jag att det är värt att titta på detta. Vi ska inte underskatta vikten av att vi gör förändringar om de behövs. Herr talman! Jag vill till sist ta upp en fråga som kan anses symbolisk men som jag menar har större betydelse än man kan tro. Hemvärnet står i dag för drygt 1 procent av den totala försvarskostnaden. Jag tror att det var 1,2 procent för tre fyra år sedan. Det kan verka lite, men i reella tal är det ändå rätt många miljoner. Vi vet att hemvärnet är en kostnadseffektiv verksamhet där det mesta bygger på ideella och frivilliga insatser. Det finns också stor kompetens inom hemvärnet. I dag, när vi ser besparingarna svepa över Försvarsmakten, finns det en risk för att hemvärnet ibland används som ett ekonomiskt dragspel och en regulator när man ska hitta pengar till annat. Jag och Vänsterpartiet menar att detta är fel. Det sänder fel signaler och får fel resultat. Hemvärnet är en så pass viktig del av försvaret att man måste få trygghet i sin planläggning och verksamhet. För att bygga upp en stabil och långvarig verksamhet, oavsett andra sparkrav, menar jag att hemvärnet borde få en egen budgetpost. Det kan verka symboliskt, men det kan också ha stor inverkan på hemvärnets insatser. Det ger bra förutsättningar och förutsägbarhet i verksamheten, och om det dessutom ger en symbolisk effekt för att uppgradera hemvärnets status så är det bara bra och välkommet. Med detta yrkar jag återigen bifall till reservation 4.

anf.18 Allan Widman (FP):

Herr talman! Det är uppenbart att Torbjörn Björlund och Vänsterpartiet vill ändra hemvärnets fokus från militära insatser till att bekämpa de hot som emanerar från klimatförändringen. Det är säkert en syn som har stark förankring i hemvärnsrörelsen. Jag har inte anledning att tro annat. När vi som lagstiftare kräver översyn av gällande rätt brukar vi ändå på något sätt ha identifierat ett problem eller sett att det finns brister i det nu gällande regelverket. Därför måste jag upprepa den fråga jag tidigare ställde från talarstolen, om det är Torbjörn Björlunds mening att man ska ha en mer långtgående tjänstgöringsskyldighet vid civil krishantering för det frivilliga hemvärnet än för det anställda insatsförsvaret. Min andra fråga är kopplad till de motiv jag tycker att man måste ha innan man kräver förändringar av gällande rätt. Kan Torbjörn Björlund exemplifiera någon gång då det inte har fungerat, då man har behövt hemvärnet och den gällande rätten har lagt hinder i vägen för ett användande av de resurserna i den civila krishanteringen.

anf.19 Torbjörn Björlund (V):

Herr talman! Jag tycker att jag har varit tydlig med hur viktiga vi tycker att hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna är för det svenska försvaret och det svenska civilsamhället. Som en konsekvens av det vill vi att det ska ha en egen budgetpost och egentligen också mer resurser. Det innebär att man också måste se över hur tjänstgöringsskyldigheten ser ut och resurserna för att möjliggöra tjänstgöring på fler områden än att öva inför strid. Det är ett bärande led i vår försvarspolitik, faktiskt. Detta är för att vi i dag har andra hot än de rent militära. Har vi då en resurs som finns tillgänglig och gripbar, med frivilliga, ideella insatser och människor som vill något, ska vi också kunna använda den resursen och ge dessa människor den möjligheten. Jag vet att det i hemvärnet finns önskemål om att göra fler insatser också på dessa områden. Man uttrycker att grunden är den militära insatsen, och det kommer nog alltid att vara så för hemvärnet. Men i tider som i dag, då dessa rent militära hot inte finns och man i stället ser en ökande hotbild på andra områden, måste man se vad som ska göras. Om det krävs att regelverket förändras ska vi göra det. Om det inte krävs kan man göra det i dag. Det finns exempel där man har kritiserat regelverket för att man inte har kunnat hålla kvar hemvärnet för insatser under längre tid. De uppgifterna har jag inte i huvudet, men de går att ta fram. Det kan i så fall vara något sådant som man ska se över. Det är inget farligt, Allan Widman, att se över ett regelverk. Om några tycker att det behövs är det inget farligt att göra det. Det kräver egentligen inte så stora insatser att se över regelverket. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt och vad Allan Widman och regeringen anser vara farligt med att göra den insatsen.

anf.20 Allan Widman (FP):

Herr talman! Jag vill bestämt invända mot det Torbjörn Björlund säger. Jag tror visst att det är farligt att se över regelverk, alldeles särskilt om man inte vet vilken förändring man vill åstadkomma. Jag kan konstatera att jag nu har ställt de här frågorna fortlöpande under ett antal veckors tid. Det har funnits gott om möjligheter för Torbjörn Björlund och övriga i oppositionen att hitta dessa exempel och peka på de brister i den gällande rätten som omöjliggör ett användande av hemvärnsresurserna. Jag kan bara konstatera att jag inte får något svar på mina frågor. Jag tycker att det är sådana frågor som vi som lagstiftare faktiskt har ett ansvar för att besvara innan vi kräver nya utredningar. Torbjörn Björlund talar varmt om hemvärnet - det gör jag också så ofta jag bara hinner - och, som han säger, deras frivilliga insatser. Men själva andemeningen, Torbjörn Björlund, i det som utskottsmajoriteten nu har enats kring handlar inte om frivillighet. Det handlar om en utökad arbetsskyldighet i de här sammanhangen. Det är klart att vi också måste fundera på: Vad innebär detta för människor som har ett normalt arbete och verkar ute i samhället? Jag antar att de flesta gör det på heltid. Hur kommer de att se på detta faktum, om en utredning nu skulle sluta i att det finns en insatsplikt för hemvärnet, som kanske tar väsentligt mer tid i anspråk av deras arbetsår? Hur kommer det att påverka rekryteringen, och hur kommer det att påverka våra hemvärnssoldaters vilja att bidra till och stödja det civila samhället?

anf.21 Torbjörn Björlund (V):

Herr talman! Jag kan konstatera att Allan Widman är konsekvent i sitt sätt att resonera om det här. Det finns något som jag tycker är lite märkligt. Vi vet vilken förändring som den här regeringen har gjort när det gäller Försvarsmakten, hur fort det har gått och hur många fel som har uppstått. Då kan man fundera på: Hur rädda är ni för att se över regelverk och förändra saker? Det har varit en oerhört stor och nästan traumatisk förändring för många just när det gäller personalen. Det påverkar naturligtvis hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna också. Det är lite märkligt att ha en sådan diskussion när man vet att det inte finns någon politisk kraft som har gjort en sådan förändring så fort och med så många fel som den här regeringen har gjort. Om man då säger att det är farligt att förändra och titta över regelverk blir det för mig en absurd diskussion. Man säger emot sig själv. När det gäller det här med plikt, samhällstjänst, samhällsplikt, civilplikt, försvarsplikt och sådana saker är vi i Vänsterpartiet inte rädda för att lyfta upp det i ljuset. Vad krävs för att få ett samhälle att fungera på ett bra sätt? Vad krävs för att se till att vi möter hoten på rätt sätt? Är det fel att kräva plikt ibland? Man går in i hemvärnet. Man skriver kontrakt, och man vet vad man ska göra. Om man kräver det här av den som skriver kontraktet är det inga problem. Så är det i andra delar av försvaret också när man skriver kontrakt. Det är det vi gör i dag. Jag ser ingen fara med att lyfta upp diskussionen. Om vi har en plikt att tillsammans försvara oss mot hot som samhället utsätts för är detta bra. Vi är också för värnplikt, utökad värnplikt på olika sätt. Vi har inga problem med det, om Allan Widman tror det. Jag tycker definitivt att det går att föra in detta i debatten. Vad krävs för att vi som samhällsmedborgare ska klara av hoten som vi tillsammans står inför? Det kan vi göra genom att se över regelverken också, till exempel.

anf.22 Mikael Oscarsson (KD):

Herr talman! Sedan 1988, det vill säga på 25 år, har hemvärnet minskat från ca 100 000 man till 22 000 man. Ändå utgör de i dag ett av Försvarsmaktens absoluta grundfundament. Jag tror inte att vi i riksdagen nog kan uppskatta det lokala engagemang, den försvarsvilja och den lokalkännedom som finns hos hemvärnssoldaten. Den betydelse hemvärnssoldaten i de nationella skyddsstyrkorna har för Sveriges försvar har också ökat markant. Under de här 25 åren har antalet personer i krigsorganisationen gått från ca 850 000 till en bit över 50 000. Och av dessa 50 000 personer är nu ungefär 40 procent hemvärnssoldater. 22 000 män och kvinnor i Sverige tillhör hemvärnet i dag. Att de övas, utrustas och leds på ett adekvat sätt är oerhört viktigt. I den planerade insatsorganisationen, som jag bedömer kan vara väl rustad när den är på plats att i fredstid hantera incidenter och hävda Sveriges territoriella integritet, är hemvärnet avgörande om vi skulle ställas inför en allvarlig kris- eller krigssituation. Armén skulle i samverkan med marinen och flygvapnen kunna försvara ett begränsat geografiskt område, till exempel Stockholms län, mot ett begränsat angrepp under en kortare tid. Men hemvärnet skulle finnas på plats överallt. De nationella skyddsstyrkorna skulle då ha en viktig roll genom att bevaka och skydda viktiga anläggningar mot sabotage och liknande hot. Man utgör den del av Försvarsmakten som finns över ytan och som bevakar och skyddar såväl väsentliga militära som civila objekt. Därmed minskar möjligheterna för en angripare att med mycket begränsade insatser åstadkomma stor skada. Risken för anonyma sabotageinsatser för att störa vitala samhällsfunktioner i en krissituation begränsas också. Hemvärnspersonalens höga beredskap utgör här en viktig faktor för att man ska kunna lösa sina uppgifter. Visserligen föreligger det i dag vissa problem även att rekrytera till hemvärnet, men det tror jag är lättare att avhjälpa. Och detta ansvar vilar på myndigheten. Också ansvaret för hur och var hemvärnet ska utbildas vilar på Försvarsmakten. Det framgår också av betänkandet att rekryteringen till hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna var god under förra verksamhetsåret. 1 900 nya hemvärnssoldater rekryterades under 2012, vilket bidragit till en nettoökning av personalstyrkan. Samtidigt är det angeläget att se hur oerhört viktigt hemvärnet är för rekryteringen till GMU, den grundläggande militära utbildningen, till tidvis tjänstgörande soldater och till de kontinuerligt tjänstgörande soldaterna. Vi kristdemokrater ser att hemvärnets roll när det gäller att bidra till Försvarsmaktens folkliga förankring är viktig och att den inte får underskattas. Förmågan till insatser för att stödja samhället vid katastrofer eller andra påfrestningar är också väsentlig och bör enligt oss utvecklas inom ramen för nuvarande uppdrag. Vi menar också att den pågående utvecklingen mot att hemvärnet ska kunna lösa mer kvalificerade uppgifter i såväl fred som krig bör fortsätta. Det uppdrag hemvärnet och dess ledning har att ge stöd till det civila utför de väl inom nuvarande ordning. I och med den existerande hemvärnsförordningen finns det ett tydligt uppdrag för hur hemvärnet ska kunna stödja såväl den övriga Försvarsmakten som det civila samhället. Vi ser också att det är så det fungerar i verkligheten. Det fungerar. År 2012 gav hemvärnsförbanden stöd till samhället om ca 46 000 timmar. Det pågår ett arbete på Försvarsdepartementet i allmänhet och hos hemvärnet i synnerhet för att kontinuerligt förstärka hemvärnets roll. Redan i inriktningsbeslutet 2009 beslutade riksdagen att hemvärnsförbandens användbarhet, tillgänglighet och flexibilitet skulle öka. Personalen i de nationella skyddsstyrkorna har därför också redan i dag en tjänstgöringsskyldighet som är adekvat. Detta visar att det inte finns något behov av det som oppositionen efterlyser i dag. Däremot - för att undanröja eventuella oklarheter och för att förtydliga hemvärnets stärkta roll - menar vi att det finns behov av att se över till exempel föreskrifter, förordningar och reglementen enligt det arbete som pågår. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande när det gäller punkterna 1, 2 och 4 och avslag på Vänsterpartiets reservationer.

anf.23 Åsa Lindestam (S):

Herr talman! Det känns bra att veta att vi är överens om att vi ska se över det här. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Det jag vill prata om här är de extraordinära insatserna, som jag önskar ska kunna göras av hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna - det gäller inte de vanliga arbetsuppgifterna. Hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna tycker vi väldigt mycket om i försvarsutskottet. Det har vi hört här från talarstolen, och jag tror att vi alla, oavsett parti, kan stämma in i det. Det är en väldigt bra grupp personer som vi har, som vi kan använda i många olika sammanhang. Men just det som vi ska prata om nu handlar om när någonting inträffar. Det är alltså inte de vanliga sakerna, som vi använder dem till, som vi har sett hittills. Jag har själv varit med när vi har utnyttjat hemvärnet. Och jag ser att de flesta kommer. När någon säger att det är dags att ställa upp, då kommer hemvärnet. Det är inget snack om saken, och det här bygger på ett väldigt stort intresse från dessa killar och tjejer som vi ska vara mycket tacksamma för. Det är kostnadseffektivt, och det är väldigt hög kvalitet i det de gör. Vi borde dock utöka nyttjandegraden. Hemvärnsberedskapen har, som vi också har hört, bara använts en gång så här långt, men det här handlar om att förändra hemvärnsförordningen. När man tittar över det som har gjorts hittills runt hemvärnet kan jag se att förra Försvarsberedningens rapport tog upp detta. Man ville använda hemvärnet ytterligare på olika sätt. Jag ser också i propositionerna från regeringen att man pratar om användbarhet, tillgänglighet och att flexibiliteten ska öka - inte vara lika utan öka. Att arbetsgivaren kanske inte vill släppa arbetstagaren tvivlar jag på. I de situationer som jag har sett på nära håll har det inte varit något snack om saken. Nu kommer jag från Söderhamn i Hälsingland, och jag vet hur mycket hemvärnet betyder där uppe. Men jag har även träffat hemvärn på andra ställen, och det är ungefär samma där. Jag har också tittat på vad Riksrevisionen har skrivit, och även de vill ha ett förtydligande och följa upp och säkerställa vad som i dag finns i de här skrifterna. Det jag skulle vilja lägga kraften på är alltså sårbarheten i det samhälle vi lever i. När vi tittar på tv på kvällarna får vi bilder till oss från andra ställen, där det händer väldigt mycket otäcka saker. Det är naturkatastrofer och annat. Det finns alltså en farlig utveckling i vårt land, trots det robusta vi har, att någonting också skulle kunna inträffa här. Det är ingenting som jag hoppas på, tvärtom. Det vi föreslår här rör saker som vi hoppas aldrig någonsin ska inträffa. Vi vill ha en högre tillgänglighet. Vi vill ändra beredskapsgraderna så att man kan använda dem på andra sätt. Det handlar alltså om mycket stora påfrestningar i samhället. Det är när det händer katastrofer vi ska använda dem. Jag kommer ihåg en gång på den tiden när jag var rektor. Vi fick väldigt mycket snö, och ingen kunde ta sig till sitt arbete. Vi blev uppringda och man sade: Stanna hemma! Det är större fara att ni beger er till jobbet. De gångerna finns hemvärnet. Jag var också med och körde genom Gävle dagen efter att detta snöfall på tre meter kom. Det var som att köra i tunnlar. Där kunde vi också använda hemvärnet. Men tänk er en situation att detta skulle hända samtidigt på flera ställen, både i Gävle och i Söderhamn, i hela Hälsingland och i Gästrikland, i hela Gävleborg. Hur blir det då? Det är sådana stora katastrofer som jag vill att vi ska prata om. Tänk er ett Gudrun plus! Kommer ni ihåg hur det såg ut där nere och vad som hände? Det här är självklart frivilliga krafter, men när hela samhället måste ställa upp måste det också gå utanför de frivilliga krafterna. Och då måste vi ha hemvärnet som ordnar det här. Vi ser också på tv om pandemier. Vad kommer att hända? Det kanske kommer att öka. Det vet vi inte. Det kanske handlar om att utrymma enormt stora områden. Det kanske handlar om isstormar som vi har sett i Kanada eller om jättestora olyckor. Det här är alltså resurser som vi vill ha för att kunna tillgripa bortom allting annat, och det hemvärnet kan stå för i det här är ledningen av insatsen. Det är logistiken med transporterna men kanske också annan logistik som behövs. Det är underhållet, och det är staben som man också har. Det enda som vi vet med stor sannolikhet är att det här kommer att hända någon gång. Förhoppningsvis inte på många år och i bästa fall aldrig, men vi måste alltså ha en beredskap. Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet.

anf.24 Stefan Caplan (M):

Herr talman! Jag har en fråga till Åsa Lindestam. Hon säger att bakgrunden till att Socialdemokraterna ställer sig bakom en reglementsförändring är att det har varit svårt att ha hemvärnet i en uthållighetssituation. Vi har ju pratat om detta tidigare. Kan Åsa Lindestam specificera, för jag uppfattade inte riktigt vad hon sade. Vad var problemet och i vilken situation? Gjorde inte hemvärnet det de skulle, eller var det så att man bara kunde hålla ut, för är det något som hemvärnet är känt för är det just uthållighet. Det var den första frågan. Åsa Lindestam var också inne på att hon inte tror att beredskapsgraden kommer att ha någon påverkan på arbetsgivare. Det är intressant, för efter min resa i Norrbotten vet jag att det är just det som börjar bli ett bekymmer där uppe. LKAB är en jättestor arbetsplats i exempelvis Kirunaområdet som har många hemvärnssoldater kopplade till sin verksamhet. De kan redan i dag ha problem med åtta utbildningsdagar i sitt hemvärnsavtal. Hur rimmar det med att man ska utöka? Det finns ju en risk att vi skrämmer bort.

anf.25 Åsa Lindestam (S):

Herr talman! Tack för möjligheten att få vidareutveckla det här! Utbildningsdagarna nu för tiden, vilket också Stefan Caplan vet, ligger på bestämda veckor. Det kan man alltså som arbetsgivare planera för om det skulle vara ett bekymmer. Jag tror inte att det är det stora i det här. Detta vet man långt i förväg, och det återkommer med jämna mellanrum varje år. Man vet också hur många dagar man skriver på i förväg för att ha den utbildning som är. Jag tror alltså inte att själva utbildningsdagarna kommer att ställa till med bekymmer när det gäller detta. När det gäller uthålligheten tänker jag mig alltså en katastrof som är större än vad vi hittills har sett i Sverige. Jag vet att hemvärnet är uthålligt, och jag har sett att de klarar många långa dagar och veckor. Men det finns också situationer där man skulle önska att man kunde använda dem ännu längre. Det har Stefan Caplan och jag talat om tidigare även i utskottet. Det kan till exempel handla om det som hände när vi fick vårt råtalloljeutsläpp i Söderhamn. Vi hade en önskan om att använda hemvärnet längre i vissa delar, men räddningsledare sade att den akuta delen var över, och då kunde vi inte använda dem längre. I så fall skulle man ha gått in i ett anställningsförhållande med var och en, och det var inte möjligt i det fallet. Jag tycker att det blir bra att vi ser över de förordningar som finns och att vi också kan bredda, för det kan alltså inträffa något som är större än vad vi har sett hittills. Jag tror inte att någon av oss var beredd på stormen Gudrun och omfattningen som var då. Tänk om det blir ännu större nästa gång! Hur ska vi klara det? Då måste man få öva, vilket vi har hört härifrån. Man måste få fundera över de här sakerna, och man måste ha all styrka på plats också över tid. Därför tror jag att det är bra att vi ser över det här, och som jag läser i de regelverk som finns är det många fler än jag som tycker så.

anf.26 Stefan Caplan (M):

Herr talman! För att återgå till min första fråga, Åsa Lindestam, så svarar du inte på den. Det är så i dag , som du sade, att de fastlagda avtalsdagarna har samma perioder för till exempel SÖF:ar och SÖB:ar. Men nu talar vi om att insatsberedskapen ska vara sådan att hemvärnssoldaten ska vara beredd att ge sig ut ett visst antal dagar som man inte har en aning om utöver dessa dagar, och det är detta som kan bli ett bekymmer gentemot den civila arbetsgivaren. När det gäller detta är Åsa Lindestam skyldig mig ett svar.

anf.27 Åsa Lindestam (S):

Herr talman! Jag tycker inte att jag uttrycker mig oklart, men om Stefan Caplan kommer ihåg hur det var i Gävle när det snöade så var det inte möjligt att ta sig till jobbet. Det var inte ens möjligt att ta sig ut ur lägenheten för de allra flesta. Det var inget bekymmer i det läget att få folk att ställa upp. Självklart var det frivilliga som ställde upp, men hemvärnet och räddningschefen hade alltså ledningen över hur det skulle utverkas. Det dagen det värsta inträffar tror jag inte att någon säger åt en att stanna kvar på jobbet, för den möjligheten har man inte då. Det här handlar om en större olycka än vi kan tänka oss i dag, och detta vill jag att vi ska utreda.

anf.28 Peter Rådberg (MP):

Herr talman! Jag kan börja med att konstatera att alla vi åtta partier i riksdagen ser väldigt positivt på hemvärnet. Det har vi väl gjort under ganska lång tid, och förhoppningsvis kommer vi att göra det framöver. Det känns väldigt tryggt. Hemvärnet i dag är ju en helt annan organisation än det var för ett antal år sedan. Det är numera en del av armén och ingår därmed i de nationella skyddsstyrkorna. Hemvärnet har i dag till uppgift att verka över hela konfliktskalan, från stöd till samhället vid svåra påfrestningar. Hemvärnet utgör i dag nästan hälften av Försvarsmaktens personal och är ett modernt krigsförband med huvuduppgift att skydda, bevaka och ytövervaka. Hemvärnet är också en viktig del av det civila samhällets katastrofberedskap. På så sätt bidrar hemvärnsförbanden till vårt territoriella försvar och skyddet av Sverige. Herr talman! Europa och Sverige står i dag inför nya hot, och vår syn på säkerhet har förändrats på ett avgörande sätt de senaste 15-20 åren. Den breddade hotbilden har vidgat den oerhört markant. Hoten mot vårt samhälle sträcker sig i dag alltifrån cyberhot till terrorism, naturkatastrofer, omfattande olyckor, översvämningar, skogsbränder, stormar, etcetera. Sårbarheten i vårt samhälle är i dag med andra ord väldigt omfattande. Det är här hemvärnsförbandens förändrade roll kommer in. Därför tycker vi att det är viktigt att kontinuerligt förstärka hemvärnets roll i enlighet med det inriktningsbeslut från 2008/09 som riksdagen fattade om att hemvärnsförbandens användbarhet, tillgänglighet och flexibilitet ska öka jämfört med tidigare. Hemvärnets roll kommer att bli viktigare och viktigare i framtiden med anledning av hur utvecklingen ser ut i vår omvärld och vilka utmaningar som väntar vårt samhälle. Det kommer att vara helt avgörande att hemvärnet ställer upp vid de kriser som vi kommer att drabbas av i framtiden. Frågan är inte om det kommer att ske någon större, allvarlig olycka, utan frågan är när den kommer. Då måste vårt hemvärn ställa upp. Då handlar det också om den enskilda hemvärnssoldaten. Därför tycker vi att det är viktigt att förtydliga hemvärnets roll. Av den anledningen finns det behov av att se över de föreskrifter och förordningar som vi beslutade tidigare. Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

anf.29 Allan Widman (FP):

Herr talman! I likhet med en del föregående talare uppehåller sig Peter Rådberg mycket vid flexibilitet och tillgänglighet. Det är klart att de frågorna i första hand handlar om dimensioneringen av hemvärnet, inte om de rättsliga befogenheter som ska finnas när det gäller tjänstgöringsskyldighet vid civil krishantering. Om det är snöstorm i Gävle och Söderhamn samtidigt, Gud förbjude, är det naturligtvis bara fler hemvärnsbataljoner som kan avhjälpa en sådan situation. Men de rättsliga förutsättningarna för att stödja samhället vid dåligt väder finns förvisso på plats. Jag vill fortsätta att ställa mina frågor. Jag delar Peter Rådbergs uppfattning att om det inträffar en stor kris i det svenska samhället ska naturligtvis hemvärnet ställa upp. Men nu frågar jag Peter Rådberg: 1. Känner Peter Rådberg till något tillfälle då det inträffat en större kris i det civila samhället och hemvärnet inte har kommit om man har begärt hjälp? 2. Vilka rättsliga förändringar är det som man efterlyser för att säkerställa hemvärnets deltagande? Jag läste tidigare innantill ur Försvarsmaktens författningssamling 2010. Här står att de har skyldighet att delta vid Räddningstjänsten enligt lagen om skydd mot olyckor. De har skyldighet att delta då Försvarsmakten lämnar stöd till en annan myndighet eller enskild. Och det finns möjlighet för Försvarsmakten att reglera detta med dagens regler i dagens avtal. Vad, Peter Rådberg, är det som behöver avhjälpas?

anf.30 Peter Rådberg (MP):

Herr talman! Det är bra att Allan Widman på ett sätt delar den grunduppfattning som jag gav uttryck för i talarstolen, men precis som Åsa Lindestam var inne på kommer det förr eller senare att ske en stor olycka i Sverige. Tror man inte det, tror man att det kommer att vara som det alltid har varit kan man ju ligga lugnt och inte göra någonting. Men med tanke på den hotbild som framför allt Miljöpartiet har lyft upp ett antal år och hur vi ser på sårbarheten i samhället ligger det väl i linje att också se över hemvärnet. Vi ska ju utreda och titta över detta, Allan Widman, utifall det kommer någon större katastrof senare. Kan man förändra då? Personligen, utifrån Miljöpartiets utgångspunkt, är jag inte främmande för att man kan låta hemvärnet få en ökad roll. Men det får ju själva utredningen se. Vi vill att hemvärnet ska ha fler uppdrag, för det kommer att behövas. Att då inte från regeringens sida se över detta utan liksom vilja hänga kvar just vid de föreskrifter som redan finns tycker vi är lite anmärkningsvärt.

anf.31 Allan Widman (FP):

Herr talman! Jag tror att det har framgått med all önskvärd tydlighet att det sker ett löpande arbete i Regeringskansliet, och förmodligen också inom Försvarsmakten, där man tittar på hur hemvärnet kan bli mer tillgängligt. Det tror ju jag till övervägande delen handlar om dimensionering, utrustning, utbildningstid, övningsmöjligheter och mycket annat. Det handlar mycket mindre om de rättsliga förutsättningarna. Peter Rådberg återkommer till att om det händer en stor olycka måste hemvärnet ställa upp. Självklart! Det har väl inträffat ett stort antal stora olyckor, svåra påfrestningar på samhället, de senaste decennierna i Sverige. Gudrun, Estonia - jag kan nästan ge hur många exempel som helst. I den mån hemvärnets resurser har efterfrågats har också hemvärnet ställt upp. Peter Rådberg! Vad är problemet? Vilken konkret situation ser du att vi med dagens regelverk inte kan hantera? Jag tycker, herr talman, att oppositionen så här långt har blivit svaret skyldig på dessa frågor. Någonstans pyr det en misstanke hos mig om att det kanske inte var det viktigaste att se över de rättsliga regleringarna avseende hemvärnet, utan det viktigaste av allt var att det bildades en utskottsmajoritet som inte gick med regeringen.

anf.32 Peter Rådberg (MP):

Herr talman! Det sista kan jag definitivt säga att det inte är, Allan Widman. I normala fall när Sverigedemokraterna hoppar på är det ju i åtta fall av tio till regeringens fördel. Så är det inte. Det här handlar uteslutande om att se över hemvärnet, och från Miljöpartiets utgångspunkt kanske också förstärka det. Jag är väldigt tydlig med det. Men jag säger att det kanske inte blir så. Vi får väl se vad den här utredningen kommer fram till. Jag vet mycket väl att det sker löpande utredningar av hemvärnet från regeringens sida, men jag tycker att det finns en poäng i att det blir en kraft bakom. Blir det en riksdagsmajoritet som skickar en väldigt tydlig signal om att man ska se över detta får det ju en helt annan tyngd. Det tycker jag är väldigt bra. Jag håller också med Allan Widman om, som Åsa Lindestam också sade, att hemvärnet ställer upp. Det har de alltid gjort. Men vi pratar ju om situationer som vi kanske inte kan överblicka. I en sådan situation ska det vara väldigt tydligt vad hemvärnet får och kan göra. Då är det väl väldigt bra att man tittar över detta. Jag förstår inte varför Allan Widman är så rädd för att man ska titta över en verksamhet och kanske förstärka den och förändra den på något sätt. Samhället förändras i alla fall. Utanför det här Riksdagshuset förändras samhället i jättehög hastighet, både på säkerhetsområdet och på det ekonomiska området. Här måste vi också se över hemvärnet, för det blir viktigare och viktigare för vår säkerhet och för vår trygghet. Därför tycker jag att det är bra att vi har fått en majoritet för den här utredningen.

anf.33 Mikael Jansson (SD):

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag under punkten 3. Krishantering och militärt försvar över ytan är viktigt. Kriser sker över ett lands hela yta, men krigsrisken finns också över hela ytan. Ett värstafallsscenario där ett land försvarar sig mot ett väpnat angrepp inleds med ett skede med intensiv luftstrid, inkluderande jaktstrider och användande av luftvärn. Det antas allmänt att på relativt kort tid har ena sidan vunnit och den andre har därefter svårt att röra sina markförband. En ockupant kan då i värsta fall bara stoppas med det fria krigets metoder. Om vi skulle förlora kontrollen över Sverige behöver vi förband som kan försvåra för ockupanten och hjälpa svenska folket i nöd. Vi ser inga sådana hot i närtid, men förband måste finnas och tränas. Hemvärnets kärnuppgift är militär. Hemvärnet är kanske den förbandstyp som är mest folkförankrad, vilket beror på den hjälp som hemvärnet faktiskt ger till gemene man. I juni förra året gick hemvärnsmän skallgång efter en 72 år gammal senildement kvinna från Umeå, som hade lämnat sitt hem vid Holmsjön och förirrat sig in i skogen. Efter bara någon dags sökande lyckades man hitta kvinnan, medtagen men vid liv. Sommaren 2011 bröt en skogsbrand ut vid Hejnum hällar som ligger mellan Slite och Tingstäde på Gotland. Skälet till branden var att Skogsstyrelsen eldat mindre rishögar i området och förlorat kontrollen över förloppet. Under fyra dygn bekämpade brandmän tillsammans med hemvärnet brandhärdarna innan området ansågs vara tillräckligt säkert, och hemvärnet rönte mycken uppskattning för sitt arbete. I juli förra året drabbades Småland av problem med översvämningar. Vid sjön Hulingen i närheten av Hultsfred steg vattennivån dramatiskt och riskerade att översvämma det närbelägna reningsverket. För att undvika detta kallades hemvärnsmän in för att bygga en skyddsvall runt anläggningen och därmed förhindra en miljökatastrof. En översvämning av reningsverket vid Hulingen hade riskerat att slå ut dricksvattentillförseln i området. I maj 2010 anmäldes en flicka försvunnen i Svenljunga. En begäran om hjälp kom in till Elfsborgsgruppen under morgontimmarna dagen efter. Kl. 7 kunde man ta emot ca 120 hemvärnssoldater från Göteborgs andra insatskompani. Kompaniet var på väg till en övning i Skövde men dirigerades om till Svenljunga då larmet kom. Eftersöket fortsatte hela helgen med 85 soldater, därtill FMCK och hundpatruller. Eftersöket fortsatte på måndagen med ca 60 soldater för att slutligen engagera 90 soldater under tisdagen. Eftersöket avslutades på tisdagen vid 17-tiden. Efter en uppnådd frekvens på 86,9 procent av sökområdet, som var 9 kilometer i diameter, avslutades eftersöket utan resultat. Lyckligtvis återfanns flickan samma dag kl. 21 i en livsmedelsbutik i Borås. Låt oss erkänna och förstå hemvärnets stora betydelse i kriser. Hemvärnet är samtidigt en bas för rekrytering till de kontrakterade soldaterna i våra manöverbataljoner. Särskilt betydelsefull blir denna bas när de värnpliktiga blir färre i de gamla listorna. När vi nu har konstaterat att hemvärnet är viktigt och att det också är viktigt med en hög beredskap för hemvärnet är Socialdemokraternas förslag om flera olika beredskapsgrader faktiskt bra. Flera beredskapsgrader möjliggör att de som ständigt vill och kan delta kan få kontrakt med väldigt hög beredskapsnivå. Det innebär också att de som kan hålla endast en lägre grad av beredskap kan tillåtas sådana kontrakt. Herr talman! Sverigedemokraterna stöder denna tanke fullt ut. Det som inte ska glömmas är hemvärnets huvuduppgift i form av territoriellt försvar och skyddsstyrka. När civilförsvaret gradvis monterades ned och när nyligen särskilda beredskapspolisen utan vettig motivering lades ned ökade det vakuum som hemvärnet måste kompensera. Om hemvärnet får fler uppgifter måste de finansieras så att inte kärnuppgifterna blir lidande.